Igår sålde jag den elbil för barn som jag vann åt min dotter i somras på Linköpings stadsfest. Det har stått på to-do-listan en längre tid, men bland alla andra måsten som fredagens disputation (den gick för övrigt utmärkt och firades med en hejdundrande fest och vi är nu så djupt lättade att det är över att det är svårt att sätta ord på) innebar så har det fått vänta.
Bilen var i nyskick eftersom dottern inte var vidare intresserad av den – hon tyckte radion i den var det roligaste, men vi hade ingen bra plats att köra den på eftersom den inte funkar på gräs och inne är det lite tight för att köra ett vrålåk som detta (hon körde mest in i saker när hon testade).
I söndags lade jag ut den (vi tänkte att det kanske skulle finnas någon som tyckte det var en bra julklapp). Det gick över förväntan. Jag tror det tog fyra minuter innan den förste intressenten skrev. Sedan följde ytterligare trettionio personer på mindre än ett dygn. Statistiken var sådan att trettiosju hade utländska namn, en del så att jag verkligen undrar hur de uttalas. Tre hade både svenska för- och efternamn. Och mer förvånande var att tre skrev på arabiska som första kontakt. Jag undrar om den här typen av statusprylar för barn är vanligare i icke-svenska familjer? Verkar ju som att önskan att köpa ett vrålåk till minstingen är större där i alla fall.
En av de som skrev var en farmor eller mormor som gärna ville ge bilen till sitt barnbarn. Jag hade sådan lust att säga till henne att skippa sådana meningslösa saker som detta vrålåk och lägga pengarna i en ISK till ungen och köpa tre Investor istället. Det gjorde jag inte, för man säger inte så, men… Vad ska ett barn med en sån här bil till? Ordinarie pris är typ 1 500 kr (även om den för närvarande kostar 899 ny på Jollyroom, vilket gör det väldigt kul att jag fick 900 för min…). Det är jättemycket pengar för en leksak till ett barn, och pengar som tveklöst borde kunna göra bättre nytta för den stora majoriteten på annat håll.
Själv är jag glad att den är borta – den tog mycket plats. Maken vill köpa en hockeyklubba till dottern eftersom hon önskat sig det länge, men resten av pengarna ska investeras. Som sig bör. Förmodligen i Investor.
Det senaste året har vi haft årskort på Kolmården. Vi bor i Linköping, så det är ungefär en timme bort – fullt hanterbart med två små barn, och treåringen stortrivs där i Bamses land och med berg-och-dal-banorna. Innan det här året hade jag bara varit på Kolmården en gång, när det var gratis inträde någon dag efter nyår för ett par år sedan. Annars har jag tyckt det var ganska dyrt. Nu fick vi årskorten i julklapp, men de köptes när de var halva priset. Det innebär att det bara behövs två besök så är årskorten intjänade.
Årskort gör att det blir mycket lättare att dra iväg, när man inte behöver fundera över inträdesavgiften. Det blir per automatik att vi använder årskort.
Av samma anledning önskade vi oss ett årskort på Leos lekland i födelsedagspresent till äldsta dottern. Det är ett dyrt årskort sett till att det är först vid elfte besöket man börjar tjäna på det mot att betala per gång, men vi fick det i början av sommaren och har nog varit där femton gånger hittills. Förutom att det är lättare att åka dit är det också inga problem att acceptera om kiddo inte vill vara där i flera timmar – vill hon gå hem efter 30 min är det okej. Så hade det inte känts om jag betalt 159 spänn i enskilt inträde…
När vi var i Stockholm senast blev det även årskort till Skansen. Där tjänar man in årskorten redan vid andra besöket, och eftersom mamma och pappa bor där är vi ju i Stockholm med jämna mellanrum. Att dra iväg och titta på djuren på Skansen och låta dottern leka av sig lär ju vara ett bra tidsfördriv.
Så när du åker någonstans, kolla på vad årskortskostnaden är och hur många gånger du skulle behöva besöka stället för att du skulle tjäna på det. När vi var på Disney i USA i början av året tror jag att man hade tjänat på att köpa årskort redan andra eller tredje besöket (men vi var bara där en dag)… och det är faktiskt inte så ovanligt att det är så.
Allt detta kan ju dessutom sammanfattas med det där att det är ”lättare att spara pengar när man är rik”. Har du pengarna att lägga på ett årskort kommer det bli billigare i längden än att köpa enskilda entrébiljetter till saker och ting, om du ändå kommer återvända mer än en gång under året.
Avanzapoddens senaste avsnitt handlar om ”sparhacks”, det som tidigare kallades husmorsknep eller spartips, antar jag. De konstaterar i podden att ”Investeraren” inte hört just ”sparhacks” som ord tidigare, så det är väl bara en fortsättning på alla andra -hacks som finns där ute.
Anyway.
Bland matlåda och minskning av elanvändningen tar de också upp att handla begagnat. Det är ju ett tips jag tror helhjärtat på, framför allt för barnen. För egen del handlar jag extremt lite kläder och då mest bara när det är absolut nödvändigt (t ex när man är gravid och inga kläder passar längre, eller när man ammar och kläderna behöver vara amningsvänliga; nu växlar jag mellan typ sex tröjor and that’s it, och hälften av dem är begagnade), så jag köper en del nytt. Jag växer ju generellt sätt (utom då graviditet) inte ur kläderna på samma sätt som döttrarna. Och att köpa nya barngrejer hela tiden blir dyrt.
Idag var det loppis i en närliggande kyrka och jag tog båda barnen (lite dödsföraktande, jag vet) med mig. Med den lilla i sjalen och den stora bredvid mig gick det faktiskt riktigt bra. Jag var ute efter skridskor och något juligt till stora tjejen och kom därifrån med skridskor och ett lucialinne, så det var ju definitivt godkänt. Hittade dessutom en Bamsebok, vilket jag samlar på till barnen men vägrar köpa till nypris, och en riktigt tjock och mysig kombinerad åkpåse/overall till lillan nu när det plötsligt blivit nollgradigt. Sedan tidigare hade jag också stämt träff med en tjej som via Facebooks Marketplace sålde en juloutfit till den lilla. Och så fastnade stora dottern för ett par rätt fula sandaler som hon fick för att jag kände mig snäll och de nästan inte kostade något.
Sammantagen kostnad för alltihopa? 290 kr. Jag tror att bara skridskorna nya kostar mer än så… [ infoga bild här av nöjd småbarnsmamma 😀 ]
När vi fick vårt första barn var jag inte inne i sparsvängen, och inköpen till det nya tillskottet blev därefter. Ny vagn, ny spjälsäng, nytt skötbord, nytt babyskydd. Kläder blev det inte mycket nytt eftersom våra barn har sju äldre kusiner och därför gott om att ärva, men det blev mycket pengar ändå. Nu när vi fick nummer två för ett tag sedan var det däremot inga nya inköp, bortsett från en bröstpump eftersom den jag använde förra rundan till slut gick sönder.
Men vad behöver ett barn egentligen? Det kan ju bli hur dyrt som helst, men om man bryter ner det är det nog ungefär så här:
1) Mat. Om det funkar så finns det verkligen ingen anledning att inte amma. Maten är gratis och framför allt är den alltid tillgänglig, rätt tempererad, full av antikroppar och annat som ersättning inte kan ge, och hygienisk. Jag förstår att det finns (många) kvinnor som inte kan amma av olika skäl, men om du kan så gör det. Det gör livet mycket enklare – och det är faktiskt supermysigt.
2) Kläder. Inte särskilt mycket kläder egentligen, lite beroende på vilken tillgång till tvättmaskin du har. De kommer inte bli smutsiga av något annat än kräks och bajs, men det är ju för all del tillräckligt för att vilja sätta på kiddo nya kläder. Om du inte har släkt med barn (och därmed barnkläder), eller kompisar med barn (dito) så går det att hitta snorbilliga bebiskläder, ofta i paket, via bloppisgrupper/Marketplace på Facebook, eller riktiga loppisar. Köp inte nytt. Storlekarna 50 och 56 växer ungar ur på nolltid, så de kan man köpa begagnat men i princip helt nya. Även de lite större storlekarna är samma sak – egentligen är det först när de börjar springa och leka en massa som kläderna slits mer, d v s ungar över typ 1,5-2 år.
3) Blöjor. Se mitt inlägg om blöjor. Det går att hålla nere kostnaderna här också.
4) Sovplats. Och nej, de behöver inte en 2 000-kronorsvagga. De första tre månaderna av sitt liv har min yngsta dotter, precis som min äldsta, tillbringat i en badbalja från IKEA vadderad med filtar. Bebisar gillar att ligga lite tight ombonat, så det funkar jättebra. Spjälsängen hon kommer flytta över till är hennes storasysters och hade det varit idag hade jag aldrig köpt en ny spjälsäng (även om den är en inte särskilt dyr historia från IKEA) utan hittat en begagnad. Bebisar behöver heller inte någon Rolls Royce-variant av madrass, kuddar eller täcken – bebisar ska inte ha kudde, och en skön filt funkar bra som täcke på en basic-madrass. Med tanke på alla andra udda ställen och ställningar ungar somnar i så är en basic-madrass definitivt inte det oskönaste de kommer ligga på.
5) Något att transporteras i. Beroende på livsstil är detta en vagn, en sjal, eller en bärsele. Jag har själv både vagn och sjal då vi de flesta dagar går många kilometer (idag har varit en lugn dag och det har blivit nästan 1 mil) och det är skönt att kunna växla. Alltihopa finns att köpa begagnat om man inte kan ärva det av någon. Vi köpte ny barnvagn (hade inte gjorts idag!) men den var en äldre modell och därför nedsatt i pris. Jag frågade vad skillnaden var mot årets modell – det visade sig att de nu hade en cm-stor svensk flagga på suffletten. Kände inte riktigt att det var värt 1 500 kr ytterligare, kan jag säga.
6) Babyskydd. Om man har bil är ett babyskydd ett måste. Det är nog det enda jag ändå rekommenderar att man köper ett nytt. Om man köper ett begagnat måste du av förklarliga skäl vara säker på att det aldrig krockats eller skadats på något annat sätt, och det kan vara svårt. Rekommendationen är att inte använda ett babyskydd äldre än fem år eftersom materialet i dem åldras.
Och några nice-to-have:
1) Om man ammar, bröstpump. För att kunna lämna ifrån sig kiddo då och då är det supersmidigt. Finns elektriska och manuella, och det finns en begagnatmarknad även för detta.
2) Babysitter. Mina ungar har älskat det, och gungandet söver bebisar bra. Vi köpte en begagnad Baby Björn som gungats i timtal.
3) Napp, om ungen går med på det. Gärna fem-sex stycken att växla mellan eftersom de har en tendens att försvinna. Och en napphållare för att napparna ska försvinna i något långsammare takt.
4) Någonstans att byta blöjor. Det går utmärkt på golvet. Med äldsta dottern hade jag ett skötbord men nu föredrar jag golvet i badrummet, för att det finns noll risk att lillan rullar iväg och ner på golvet och slår sig fördärvad, och dessutom har jag tillgång till rinnande vatten. Jag lägger helt enkelt skötbädden på golvet. Att ha en skötbädd tycker jag är praktiskt, för det har ju en tendens att komma kiss och bajs ibland och det är lätt att ta av skyddet och tvätta, snarare än att tvätta stora mattor/handdukar varje gång, men det går ju det också.
Det gör inte jag särskilt ofta. Men med två små barn är det faktiskt väldigt bra om man ägnar döden åtminstone en liten tanke, allt för att göra det så enkelt som möjligt för dem om det värsta skulle hända. Och juristen i mig går igång på juridik, även om det passerat år sedan jag pluggade till den examen.
Så vad bör man tänka på?
1) Vem kommer ärva mig? Är man gift och har gemensamma barn går ens kvarlåtenskap automatiskt först till ens make/maka, och om hen går bort samtidigt går kvarlåtenskapen till barnen. Är barnen inte myndiga får de en förmyndare som håller koll på pengarna. Finns det inga barn ärver den avlidnes föräldrar i första hand, därefter ev syskon om inga föräldrar finns, och sedan lite mer avlägsna släktingar; i värsta fall hamnar pengarna hos Allmänna arvsfonden, som jag på senare år förlorat allt förtroende för med tanke på hur de jagar folks arv… (ytterligare en anledning till man skriva testamente, om man inte har så många släktingar!)
Så länge du inte har några bröstarvingar (d v s barn, barnbarn eller barnbarnsbarn) kan du testamentera bort allt du äger till vem du vill. Bröstarvingar har rätt till sin laglott, vilket är hälften av all din kvarlåtenskap. Du kan aldrig göra dina bröstarvingar arvlösa.
Har du särkullbarn, d v s barn från tidigare förhållanden med annan än din partner, finns det särskilda regler. Särkullbarn har alltid rätt att få ut minst sin laglott direkt då föräldern gått bort (gemensamma barn måste vänta tills båda föräldrarna gått bort). Särkullbarn kan välja att avstå laglotten till förmån för efterlevande partner, och har då rätt till arv när den efterlevande partnern dött, men det kan inte regleras av testamentet utan är ett val särkullbarnet gör.
Sambor ärver aldrig varandra, så om ni är sambos MÅSTE ni skriva testamente för att ärva. Testamentet kan skrivas gemensamt eller var för sig.
2) Om man som i första fallet är gift och har gemensamma barn kanske man tänker att man inte behöver ett testamente – men det kan vara en bra idé ändå. En anledning är enskild egendom – om barnen ärver kvarlåtenskap och senare i livet gifter sig, då är kvarlåtenskapen barnet ärvt per automatik gemensam egendom som delas i fall av skilsmässa. I ett testamente kan du skriva in att all kvarlåtenskap ska vara enskild egendom istället, d v s att det inte kommer delas vid en skilsmässa. Det finns i nuläget inget annat sätt att automatiskt göra något till enskild egendom, i så fall måste barnet skriva ett äktenskapsförord med sin blivande.
3) I sitt testamente kan man, om man har omyndiga barn, skriva in i sitt testamente vem man önskar ska ta hand om dem om båda föräldrarna går bort. Det är inte juridiskt bindande, utan rätten går alltid på barnets bästa, men det ska ändå mycket till för att de inte ska följa föräldrarnas uttryckta önskemål. Du kan också uttrycka vem du önskar ska förvalta arvet efter dig.
Se till att testamentet finns på en säker plats och att det kommer att hittas den dagen det blir aktuellt. Var också säker på att du skriver ett testamente som följer alla regler – googla ”mall för testamente” så kan du hitta reglerna. Det måste vara 1) skriftligt och 2) undertecknat av dig och två vittnen, som inte får vara släkt och vittnena måste vara över 15 år. Vittnena får inte vara mottagare av arv/nämnas i testamentet. Båda vittnena måste närvara samtidigt när du signerar testamentet. De behöver veta att det är ditt testamente som signeras, men inte vad som står i det. Utan giltigt bevittnat testamente blir det ogiltigt.
Testamenten är giltiga tills dess att det återkallas skriftligen, eller förstörs av den som skrivit det.
Vår yngsta är så liten att hon har blöjor. Jag såg någon beräkning nånstans om att barn antas använda ca 1 000 blöjor per år (vilket jag tycker känns lågt, det går ofta åt fyra per dygn, och då skulle vi snarare landa på uppåt 1 500 st/år). Dagens svenska barn blir i snitt blöjfria runt 3,5 års ålder på dagtid, vilket innebär att det med beräkningen 1 000 per år går åt ca 3 500 blöjor från födseln tills dess att barnet lärt sig att gå på potta/toa. De är dessutom inte natt-torra enligt statistiken förrän ett halvår senare, vilket innebär ytterligare ett gäng blöjor, men vi utgår från 3 500 för att det är enklare.
Ska man köpa 3 500 blöjor blir det en inte helt obetydlig utgift. Snittpris är svårt att säga, eftersom blöjor i de större storlekarna kostar mer än de små, och varierar så klart stort beroende på var man handlar (vilket är lite poängen här). Någonstans mellan 1 och 3 kr/st kan man nog räkna med, så vi kan ju säga att det blir 2 kr/st som snitt. Det innebär att de där 3 500 blöjorna kostar 7 000 kr över åren.
Så vad kan man göra åt saken?
1) Så länge man är tvungen att ha blöjor får man leta extrapriser. Många butiker har billigare pris på sina blöjor när man handlar andra varor i butiken för en viss summa. Vissa har en successivt sjunkande prisstege – desto mer man handlar, desto billigare blir det. Ska man ändå handla för veckan så kan man ju passa på. Jag försöker se till så att snittpriset per blöja ligger på runt kronan, helst lite under en krona – och det går absolut!
2) Flera av blöjtillverkarna har kundklubbar, t ex Libero. Registrera förpackningarna och få bonuspoäng, som sedan kan bytas ut mot något i deras poängshop. Jag brukar välja att få ut presentkort som sedan används för att inte betala lika mycket för blöjorna.
3) Vill man få bort kostnaden i betydligt större utsträckning, och dessutom göra en insats för miljön, är tygblöjor en väg att gå. De kostar en del i inköp (men det finns en begagnatmarknad som man kan ha i åtanke både vid inköp och när de inte längre behövs) och kan upplevas bökigare än de superabsorberande, supertorra, och supersköna (enligt reklamen känner ju barnen knappt av dem!) engångsblöjorna, men i längden tjänar man på det. Dessutom leder de i stor utsträckning till nästa punkt…
4) Tidig blöjfrihet! Förr blev barnen blöjfria vid 18 månaders ålder, men numera not so much. Tack vare de extremt superduperfantastiska blöjorna enligt punkt tre så är blöjor inte det minsta obekvämt för ungarna (eller deras föräldrar), och därmed blir varken de eller deras föräldrar särskilt motiverade till att sluta med blöjorna. Det blir till och med så att ungarna kan bli rädda för att bajsa nån annanstans än i blöjan. Helt enligt tillverkarnas önskemål… Men tidig blöjfrihet är inget konstigt, och definitivt inget skadligt för barnet. Det är inte så att de är genetiskt programmerade att gå med blöja. Äldsta dottern babypottades från tre veckors ålder, och vid ett års ålder bajsade hon i princip aldrig någon annanstans än i pottan, och kisset hamnade i stor utsträckning där också. Då var vi nere på kanske två blöjor per dygn istället för det dubbla (och jag slapp byta bajsblöjor, yay!). Hon blev helt blöjfri, både dag och natt, en månad innan sin tvåårsdag, dels tack vare babypotting och dels tack vare boken ”Blöjfri på tre dagar”. Det är en bok som rekommenderas varmt!
Att slippa drygt 1,5 års blöjor, som det blir om man tar snittåldern på 3,5 minus de knappt två år som dottern var när hon blev blöjfri, så handlar det om 1 500 blöjor och 3 000 kr, förmodligen mer eftersom det nog går fler blöjor än så. Dessutom är det en kraftig besparing på miljön.
Vill man ha en punkt 5 så kan man ju dessutom investera i ett bolag som tillverkar blöjor, t ex Essity (avknoppas från SCA, så det står fortfarande SCA på blöjpaketen) som äger Libero. Då kan man ju tjäna på att andra inte gör sina ungar blöjfria tidigare!
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.