Hur mycket lägger ni på julklappar?

Hur mycket lägger ni på julklappar?

Den här poppade upp i mitt flöde, från gruppen “Ekonomitips för föräldrar”:

Som tur var var det inte bara jag som reagerade med ungefär “WTF 5 000 kr per barn?!”

Vad är egentligen rimligt att lägga på julklappar – till barn eller till någon annan? Ens ekonomiska situation borde givetvis vara en av de viktigaste bitarna som styr hur mycket man spenderar, men det är förmodligen inte alltid så det blir. 5 000 kr per barn hade blivit kännbart i vår familj, det hade definitivt påverkat vårt sparande för månaden – men då har vi ändå förhållandevis bra inkomster. I andra familjer måste 5 000 kr per barn bli extremt påfrestande för ekonomin, om man alls klarar det utan lån. Och tydligen är julen snabblånens högtid. “Jullån” låter ju lite… juligt. Men det är ju mest av allt fullständigt tragiskt. I januari sitter man där med en ordentlig jul-baksmälla istället och ska försöka få ihop ekonomin.

Barnens ålder spelar in i hur mycket pengar föräldrar är villiga att lägga på julklappar. Desto yngre de är, ju mindre pengar “behöver” man lägga (om det nu någonsin kan sägas att man “behöver” köpa julklappar). Första året eller två är julklappar egentligen helt onödiga, och våra ungar har knappt fått några julklappar de åren. Förra året fick vår yngsta (då 1,5 år) badleksaker eftersom det behövdes nya (inte second hand heller, för det har jag inte hittat second hand, förmodligen eftersom badleksaker blir sjukt äckliga efter ett tag), och hon tyckte så klart att pappret var det roligaste.

En undersökning från 2016 visade att föräldrar köper 4-6 julklappar per barn, och man köper nytt (“på nätet, i fysisk affär, i köpcentrum” är på plats 1-3, med “second hand” på fjärde och sista plats). Hur mycket pengar är rimligt att lägga på julklappar till olika åldrar? Så här svarade man då:

Under 1 år: 100 – 300 kr/barn
1-8 år: 300 – 500 kr/barn
9-14 år: 500 – 700 kr/barn
Över 15 år: 900 – 1 200 kr/barn

Och till ens partner är det (tydligen) rimligt att lägga 500 – 1 200 kr.

I vår familj ger vi främst julklappar till barnen. Mormor och morfar respektive farmor och farfar får en väggkalender för kommande året med bilder av barnen, det har vi gjort sedan äldsta dottern föddes och det är mycket uppskattat. Jag och maken ger sällan julklappar till varandra, det beror på om vi hittat något vi verkligen tycker passar. Förra året hade jag redan på sommaren köpt ett fint läderförkläde för honom att ha till allt grillande och matlagning, och det gav jag honom i julklapp. Själv älskar jag att ge mycket mer än att få, framför allt när jag hittar de perfekta klapparna. Om jag ger till vänner så brukar det bli egenproducerat – en sylt, en saft, och/eller ett bröd, till exempel. Det brukar vara otroligt uppskattat.

Barnen får i så stor utsträckning som möjligt begagnat, köpt via Sellpy eller köp-och-sälj-sidor. Min grundprincip är 1) något de önskar sig, 2) något att läsa, och 3) något att ha på sig. Till vår äldsta blir det ibland ytterligare en klapp, oftast bok- eller pysselrelaterat. Den lilla kommer vara medveten om julafton någotsånär för första gången det här året, men hon kommer att få enligt samma princip.

Sammantaget kan jag lugnt säga att jag hamnar i kategorin 100-300 kr per barn, just eftersom allt är begagnat. Vi får väl se med att de blir allt större, förr eller senare kommer de ju komma med dyrare önskemål. Men det borde vara ett par år bort, hoppas jag. Och även då kommer jag aldrig att gå med på något så stort som 5 000 kr per barn…

Vad lägger ni på julklappar?

Dela:
Förbered för döden – del 4: Barnen

Förbered för döden – del 4: Barnen

Vad händer med dina barn om du dör?

Finns det en annan förälder kommer denne givetvis att i första hand ta hand om barnet – men ibland finns det inte en annan förälder, och ibland går båda föräldrarna bort samtidigt. Vad händer då? I första hand kommer socialtjänsten i kommunen där barnet or se till att barnet blir omhändertaget, ibland – vanligast – finns det en släkting eller vän till familjen som känner barnet väl och kan ta hand om det inledningsvis, och ibland får barnet komma till ett jourhem.

Frågan om vem som tar hand om barnet på längre sikt om båda föräldrarna dör regleras av Föräldrabalken, som säger att rätten ska utnämna en eller två (om två måste de vara sambo eller gifta) särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnadshavaren ska vara i lämpad för att ge barnet/barnen omvårdnad, trygghet och en god fostran. Socialnämnden gör en utredning och pratar med personer som känner barnet, såsom släktingar, syskon, förskole- eller skolpersonal, samt barnet själv.

Kan du välja vem som ska ta hand om ditt barn om båda föräldrarna dör? Nja är svaret – man kan uttrycka en önskan och så länge den personen inte av rätten anses olämplig, så kommer den att bli utsedd till vårdnadshavare. Barnets bästa kommer alltid i första hand, och står över föräldrarnas önskan.

Man måste inte skriva ner sitt önskemål för att det ska bli bindande, men det kommer vara betydligt lättare för den ni valt att visa på att det är just den personen ni önskar, om det står skrivet någonstans. Testamentet är ett bra ställe att nämna det. Står det inte skrivet någonstans kan ord stå mot ord, om någon annan motsätter sig valet av vårdnadshavare. Det finns inga formkrav för hur dokumentet ska se ut.

Om barnet har t ex komplicerade ekonomiska förhållanden, eller om den utsedda vårdnadshavaren inte har kompetens att förvalta barnets ekonomi, kan även en förmyndare behöva utses. I normalfallet är dock vårdnadshavare också förmyndare. På samma sätt som med vårdnadshavare kan föräldrarna lägga fram önskemål, också gärna i testamentet.

Med mitt dokument Viktigt att veta kan du underlätta ytterligare om det värsta händer och både du och den andra föräldern dör. I dokumentet kan du fylla i till exempel kontaktuppgifter till förskola och skola, information om ditt barns bästa kompisar och kontaktuppgifter till dem, information om allergier och läkemedel, morgon- och kvällsrutiner, med mera. Underlätta för dina efterlevande vid din död genom att planera innan.

Dela:
Flerbarnstillägget

Flerbarnstillägget

I Sverige har vi haft allmänt barnbidrag sedan 1947. Idag är barnbidraget 1 250 kr per barn, men det tillkommer det så kallade ”flerbarnstillägget”. Det vill säga, fler barn betyder mer pengar – och inte lika mycket pengar extra per barn, utan allt mer pengar.

Detta innebär alltså att andra barnet är ”värt” 150 kr extra, tredje barnet 499 kr extra, fjärde barnet 1 010 kr extra, och från femte barnet 1 250 kr extra (alltså ett helt ytterligare bidrag) per barn.

Är detta rimligt?

Barnbidragets vara eller icke vara kan i sig diskuteras, men jag tycker framför allt flerbarnstillägget är något som bör ändras. Det kan väl ha varit relevant för femtio, sjuttio år sedan, men hur relevant är det att uppmuntra folk till att skaffa fem barn idag? Svenska familjer skaffar sällan fem barn, medan familjer från diverse invandrarländer definitivt gör det. Det är knappast främjande för integrationen att kvinnorna stannar hemma och föder barn (och sedan gråter familjerna ibland ut i tidningen över att de ”inte får plats” i sin tvårummare), och kan plocka ut bidrag så att det aldrig kommer löna sig att komma ut i arbetslivet.

Vissa argumenterar att det är dyrt att ha fler barn än färre. Jag skulle vilja säga att första barnet är det absolut dyraste barnet i skaran, oavsett hur många som kommer efter. Till första barnet behövs allting – vagn, kläder, sovplats, eventuellt bilbarnstol, med mycket mera. Visst kan man köpa begagnat, men alldeles oavsett är första barnet en enormt mycket större kostnad än vilket efterföljande som helst, eftersom man sedan har dessa grejer.

Kanske får man nummer två tight och behöver en större vagn, men ettan har garanterat växt ur sitt babyskydd tills tvåan kommer (bebisar ska sitta till ca sex månader i babyskydd), vilket gör att det inte blir en kostnad som för ettan. När man får trean behöver man kanske större bil, större boende – men det är ett val och inte en mänsklig rättighet som staten ska stå för.

När vi fick vårt andra barn hade vi knappt några utgifter – ändå får vi 150 kr mer för henne än för ettan.

Det är  säkert inte ett populärt förslag, men jag tycker att flerbarnstillägget helt ska tas bort, till förmån för en större summa i samband med första barnet. Ovanpå det kan man diskutera hur mycket barnbidrag vi ska ha – kanske ska vi bara ge barnbidrag alls för de första tre? Varför ska staten subventionera att vi skaffar fem, sex eller ännu fler barn?

Dela:
Vad ett reseapotek bör innehålla

Vad ett reseapotek bör innehålla

Innehåller reklamlänk för Apohem

Vi är ute och reser då och då. Eftersom vi reser mest till charterställen eller andra väl bebodda ställen är det ganska få grejer man verkligen måste ha med sig – det mesta finns att köpa på plats. Något jag dock ändå är noga med att ta med mig är läkemedel. Man vet aldrig vad som finns på stället dit du ska, och och dessutom behövs läkemedel alltid vid jobbiga tider på dygnet då eventuella apotek inte är öppna. Jag brukar köpa via Apohem och få hem grejerna till dörren.

Eftersom många verkar resa utan detta viktiga – vilket synliggjordes inte minst på en av våra senaste resor som var ihop med tre andra sällskap, då vårt förråd av läkemedel användes friskt – tänkte jag lista saker jag tycker bör vara med i ett reseapotek.

Alltid

  • Paracetamol (Alvedon, Panodil, Pamol, etc) i tablettform. 2 tabletter á 500 mg 4 gånger per dygn (alltså totalt 4 g) är maxdos, med minst 6 timmar mellan varje intag. Bra vid feber och smärta. Kombinera gärna med ibuprofen. För barn: både flytande form och stolpiller. Om barnet har feber och kräks är stolpiller att föredra, medan ett barn med diarré kan behöva flytande form. För många barn, framför allt de riktigt små, är det enklare med stolpiller än att svälja något alldeles oavsett om det är flytande eller ej. En spruta med milliliterangivelse är bra för att få i barnen rätt mängd av medicinen på ett enkelt sätt. Här hemma är Panodil jordgubb favoriten.
  • Ibuprofen (Ipren, Ibumetin, etc) i tablettform. Maxdos anges på paketet. Antiinflammatoriskt och febersänkande. Kombinera gärna med paracetamol vid feber eller smärta. För barn: Både flytande form och stolpiller, samma resonemang som för paracetamol.
  • Nässpray (Nasoferm, Otrivin, Nezeril, etc) för att det är jobbigt att sova med täppt näsa. För barn: Barnversionen av nässprayen.
  • Omeprazol och/eller Gaviscon mot sura uppstötningar och halsbränna. Definitivt för dig med sådana problem på hemmaplan, men även för andra eftersom dieten på semestern kanske inte är identisk med den hemma.
  • Loperamid (Imodium, Dimor, etc) eftersom diarré är vanligt utomlands.
  • Antihistamin (Loratadin, Desloratadin, Cetrizine, Kestine, etc), vid allergi och bra att ha med sig alldeles oavsett eftersom det även fungerar klådstillande om man t ex får insektsbett. Dessutom vet man aldrig vad man stöter på utomlands i nya allergener.
  • Plåster. Ett måste när man har barn med, men rekommenderas även i bara vuxet sällskap för även vuxna kan slå sig och blöda, skära sig på en kniv, eller något annat.

Ytterligare saker man kan fundera över att ta med

  • Mild kortisonsalva (hydrokortison, etc), bra att ha vid hudutslag såsom soleksem.
  • Linda, så att man kan hantera om någon trampar snett och stukar foten eller liknande.
  • Vätskeersättning för att ersätta förlusterna vid svårare magsjuka.
  • Febertermometer, framför allt vid resa med barn men bra över lag.
  • Handdesinfektionsmedel.
  • Åksjuketabletter om du är benägen att bli åksjuk.
  • Medel vid tillfällig förstoppning om du har benägenhet att bli förstoppad.

Och GIVETVIS ska alltid andra mediciner du tar regelbundet, receptbelagda som inte, följa med. Kontrollera i god tid före avresa att du har tillräckligt med läkemedel för hela resan så att du slipper ha panik när du inser dagen innan att det är otillräckligt och vårdcentralen har stängt och/eller apoteket har stängt/slut på läkemedlet i fråga.

Har ni något mer ni brukar ha med?

Dela:
Black Friday

Black Friday

Precis som förra året är ju inte Black Friday bara en fredag numera. Det är en vecka. Drygt. Numera är det Cyber Monday och “smygstart” helgen innan Black Week börjar och det hela är väl totalt typ tio dagar. Jag tänker mig att om en sådär fem år är vi på Black Month och sen tar det tio år till så är vi på Black Year och sen ska vi egentligen bara shoppa, shoppa, shoppa hela tiden.

Eller ja, det är väl ungefär så det redan ser ut.

Själv använder jag Black Week detta år exakt på samma sätt som förra året – jag köper saker jag skrivit upp på en lista under hösten och inget mer. Dessutom gör jag det med Cashbackshopping.se i bakfickan, så att varje köp genererar lite mer cashback än det förra (ett köp ger 10% extra cashback, två köp ger 20%, och så vidare upp till tio köp så att man totalt kan få 100% extra cashback, alltså dubbelt så mycket). Det är ganska få prylar, bara lite halvtrista saker som nya laddare till mobilerna, hörlurar, ett mobilskal till makens mobil, och sen har jag passat på att köpa linsvätska för det närmaste året, och lite vitamintabletter. På fredag ska jag ta mig till Busfabriken och köpa två årskort till barnen för halva priset, det blir bra så att de kan springa av sig (dock ingen cashback på det!). Just det, jag köpte årets sista julklappar också, från Smartphoto (affiliatelänk).

I helgen som gick var jag på loppis. Fyndade barnböcker och barnspel för en spottstyver, köpte vinterstövlar i nyskick till yngsta dottern för 35 kr och en regnoverall till äldsta dottern för 50 kr, också den i mycket gott skick. Dessutom köpte jag Babblarna-grejer till yngsta i julklapp. Totalt gick det knappt en femhundring på alltihopa. Och på alla sätt blir jag nöjdare när jag shoppar begagnat, än om jag skulle köpa motsvarande nytt (de tretton barnböckerna hade kostat långt över tusenlappen att köpa nya). Varför ska man köpa nytt, framför allt till barn som sliter och slänger allting. Åsynen av den där regnoverallen efter en enda dag på dagis gör mig väldigt glad att jag inte betalt hundratals kronor för den…

Så Black Friday i all ära, men behöver jag grejer till ungarna så är det loppis, Marketplace och Blocket som gäller.

Dela:
Flerbarnstillägget

Barnsparande

Barnspar är ju ett ämne som då och då avhandlas i olika poddar och bloggar. Nu senast har Avanzapodden haft ett avsnitt på temat. De tar upp hur “Avanzas juniorer” sparar i ett rätt trevligt avsnitt, även om jag misstänker att deras statistik inte är helt tillförlitlig – vårt barnspar är ett av förmodligen många som inte syns i deras statistik, eftersom det ligger på en ISK i mitt namn. Jag gissar att jag är långt ifrån den enda som kör den varianten, istället för att ha kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare som många förespråkar.

Vi sparar 1 000 kr till varje barn varje månad, det vill säga större delen av barnbidraget (1 250 kr numera) och gjorde också så att vi satte in en större grundplåt när respektive barn föddes. De har pengarna på ett och samma konto, inte uppdelat var för sig, för att i möjligaste mån göra det rättvist i slutändan, så att inte den ena får ut sina pengar precis på toppen av en börsuppgång och den andra precis i botten. Helt säker på att göra det rättvist kan man ju aldrig vara, men så är livet heller inte helt rättvist och vi försöker åtminstone.

Hur kom vi fram till summan? Det gjorde väl inte vi så mycket som att jag tyckte att det kändes bra. Av de totalt 2 000 kr som investeras går hälften till ett månadssparande i fonder, och hälften investerar jag i olika aktier, med övervikt mot investmentbolag som jag är förtjust i. Jag försöker hitta stabila bolag, gärna med utdelning som givetvis återinvesteras.

Hur mycket man “ska” spara är ju helt upp till var och en. Vissa har inte möjlighet att spara något, vissa vill inte spara något utan tycker att barnen ska stå på egna ben. Andra vill gärna ge barnen en grundplåt till en framtida lägenhet, ett körkort, eller vad det nu kan vara. En del framgångsrika personer som själva inte fått något när de lämnade hemmet tycker att de lärt sig mer av att bygga upp sin egen förmögenhet, än de hade gjort om de fått med sig pengar. Å andra sidan finns det ju andra som inte fått med sig något och som ändå inte byggt några förmögenheter utan hamnar hos Kronofogden, och de som fått pengar och antingen ändå blivit framgångsrika eller också hamnat i skuld, så jag vet inte om kausaliteten i det här fallet är helt självklar.

Oavsett om man skickar med barnen pengar när de lämnar boet eller ej tänker jag att det absolut viktigaste är att barnen – vid det laget unga vuxna – har med sig en vettig inställning till ekonomi. Vi försöker redan med vår äldsta dotter – hon får tjäna pengar, och hon får betala för saker, nu senast sin cykel där hon betalade 40 av 200 kr. Hon var omåttligt stolt över att hon själv betalt, och den känslan gällande ekonomi vill jag gärna odla för henne.

I framtiden får vi se hur mycket barnen faktiskt får, om det blir hela det sparade beloppet (som, om inte börsen helt plötsligt börjar bete sig annorlunda mot de senaste hundra åren, borde vara relativt stort) eller om det blir mindre. Framför allt beror det ju på vad de vill göra med pengarna – är det hjälp till en insats till en lägenhet i en större stad kan det ju behövas mer, är det ett körkort behövs mindre. Det kommer i alla fall inte vara fråga om en gåva som ges för att spenderas på vad som helst, utan vår tanke är att det ska vara en investering i barnens framtid, på ett eller annat sätt (och till det räknas inte tre månaders festande på Ibiza).

Dela: