Mitt största finansiella misstag

Mitt största finansiella misstag

I slutet av varje avsnitt av Choose FI får gästerna svara på frågorna i ”The hot seat”, däribland frågan om vilket som varit deras största finansiella misstag. Eftersom det är osannolikt att jag någonsin kommer intervjuas på Choose FI ska jag fundera på den frågan här.

Så vad är mitt största finansiella misstag?

Ett enkelt svar är att jag börjat sent med att ta tag i ekonomin ordentligt, sätta mig in i hur man investerar på ett bra sätt och bli en partner till maken även i det ekonomiska.

En mer intressant diskussion är min juristutbildning. Jag har diplom från två långa universitetsutbildningar – juridik och medicin, 4,5 respektive 5,5 år – på väggen (och ytterligare kurser, så totalen på universitetet är elva år, plus ett år naturvetenskapligt basår). Detta har uppenbarligen kraftigt förskjutit min väg mot FI, eftersom jag under denna period inte haft några större inkomster och därmed väldigt lite sparande. Och eftersom tid är avkastning är ju det sämsta man kan göra ekonomiskt att inte börja tidigt.

Så ekonomiskt är elva år på universitetet helt åt skogen.

Rent personligt kan jag växla fram och tillbaka angående min juristutbildning. Å ena sidan är det bortkastat eftersom jag inte använder den – å andra sidan är juridik aldrig något dumt att kunna, och dessutom möjliggjorde den att jag skrev 1,9 på första försöket på högskoleprovet och därefter hade tillräckligt med tro på mig själv för att klara läkarprogrammet.

Det allra bästa hade givetvis varit att jag varit nöjd med att vara jurist och därför jobba som det. Jag var 24 när jag var klar med juridiken och löneutvecklingen som jurist är ju helt okej den med. Då hade jag haft ytterligare ett gäng år att tjäna, spara och investera pengar.

Men jag hade alltid gått och undrat hur det hade kunnat vara. Alltid fortsatt drömma om medicin. Jag hade inte träffat min man, inte fått mina barn.

Så medan det var ett finansiellt misstag att först läsa juridik och sedan läkare, så har jag svårt att se det som ett misstag i det stora hela.

Nyårslöfte

Nyårslöfte

Jag har några större saker på to-do-listan för 2020.

Jag ska, till slut, släppa min bok. Elementalerna, en roman jag skrivit på i flera år, blev egentligen i stort färdig 2016 men sedan har jag av mestadels feghet inte gett ut den. Det är lite lagom skrämmande att lämna ut sig själv så mycket som det är att ge ut en egen skönlitterär roman. Boken är i fantasygenren, om en sjöjungfru och en flicka som förlorar sina vingar i en storm.

När en Moira, en prinsessa från ett land uppe bland molnen, träffas av en blixt som bränner bort hennes vingar räddas hon av en Nerida, en kvinna från vattnet som bor i en stad långt under ytan. De börjar inte som vänner, men när de ger sig ut på jakt efter något sätt att återställa Moiras vingar tvingas de börja lita på varandra. Resan blir lång och farlig, och de möter både vänner och fiender på vägen…

Så den ska jag ge ut under 2020. Egenugtivning blir det. En gång i tiden fick jag den accepterad till ett förlag, men det förlaget la ner och nu vill jag få ut den. Det är dags.

Dessutom ska jag ge ut en liten kort bok om studieteknik på läkarprogrammet som jag skrivit, baserad på mina föreläsningar om ämnet. Det blir en e-bok.

Jag brukar sällan – aldrig – ge några nyårslöften, men det här året ska jag faktiskt göra det, och det är kopplat till ovanstående. Dels att ge ut böckerna, men också att ha ett mål om att skriva 500 ord varje dag. Det behöver inte vara skönlitterärt, utan kan vara blogginlägg eller något annat jag vill skriva, men skriva. Varje dag. Det blir en utmaning, inte minst med två barn och allt annat som finns i livet, men skulle jag hålla mig till det så skulle jag under året skriva 183 000 ord. Min roman är 115 000 ord, som jämförelse.

Ger ni några nyårslöften?

Ränta-på-ränta inspirerar

Ränta-på-ränta inspirerar

För några dagar sedan hörde svågern av sig. Han och hans fru sparar till sina barn varje månad, och hittills har dessa pengar landat på ett ”säkert” sparkonto med nollränta. För 2,5 år sedan startade svågern ett konto på Avanza, men sedan kom han inte längre, utan överföringarna har stått kvar till bankkontot.

Nu skulle det bli ändring på det.

Första idén var 100% i Avanza Zero. Jag och maken tyckte att det fanns bättre varianter – eftersom Avanza Zero bara investerar i de 30 största bolagen på svenska börsen är den en ganska smal fond.

För enkelhetens skull kom svågern över och vi hjälpte till att sätta upp automatisk överföring och investering i tre olika fonder: Avanza Global (40%), Skandia Sverige Exponering (30%) och Spiltan Aktiefond Investmentbolag (30%). Bra bredd och låga avgifter. Svågerns önskemål var att det skulle vara enkelt och att han i princip aldrig skulle behöva titta på det igen. Automatiskt och bortglömt.

Vi visade grafer över vilken utveckling investeringarna skulle kunna ha över de 15-20 år som pengarna är tänkta att ligga och gotta till sig. Givetvis med hela ”historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning”-grejen, men ändå. Att visa en ränta-på-ränta-graf är väldigt motiverande.

Det var faktiskt så motiverande att svågern när han kom hem satte upp sparande även till sig själv och sin fru i samma fonder som till barnen. Och sedan började han berätta för en kompis om hur bra det var med investeringar… Jag och maken kände att vi gjort en god gärning sådär lagom innan jul, och vem vet, det kanske får ringar på vattnet.

God jul!

God jul!

God jul till alla som läser den här bloggen!

Jag hoppas ni får en fröjdefull jul med god mat och folk ni tycker om – eller en jul med er själva som sällskap, om det är det ni föredrar. Hoppas ni känner att ni lagt en lagom peng på julklapparna och julmaten, så att ni slipper ha ont i magen över brist på pengar på kontot – men läser ni den här bloggen tror jag att ni har full koll!

Jag hoppas ni får en lugn och skön stund, stressfritt och härligt.

Och snart är det nytt år, så vi får väl alla fundera på vad vi vill att det nya året ska innehålla…

Bundna lån

Bundna lån

Vår nya ränta blir 1,08%. Vi betalar av en liten summa på lånen i samband med att vi lägger om lånen, och i och med dessa två händelser kommer vi att minska våra årliga räntebetalningar med knappt 20 000 kr. De pengarna kan läggas på roligare saker (aktier, till exempel!). Nu är ju inte besparingen riktigt så stor med tanke på ränteavdraget, men det är ändå många sköna tusenlappar som stannar i våra fickor istället för att hamna hos banken.

Vi har valt att binda räntan i 2 år. OMG bundet lån, ni är så korkade, tänker en del.

Och det kanske vi är. Banken ska ju trots allt ta ut en premie på att binda lånen. Jag var inför den här omgången av låneförhandlingar fullt inställd på att vi skulle ha rörlig ränta – så mycket har jag trots allt lyssnat på podcasts och läst bloggar de senaste åren. Man har alltid tjänat på att ha rörlig ränta, och allt det där.

Så varför landar vi i bunden ränta trots allt?

Länsförsäkringar, vår bank fram till siste december, erbjöd 1,43% i rörlig ränta, och 1,29% på 1 års bindningstid. Danske bank erbjöd, eftersom vi är medlemmar i Läkarförbundet, 1,19% på 1 eller 2 år. Vi tog detta till LF varpå de erbjöd 1,12% (eller snarare, de erbjöd en viss rabatt mot listräntan, och listräntan kan ändras). I samtliga fall var rörlig ränta betydligt högre – Danske banks rörliga var 1,54%. Det hade säkert gått att tjata till sig något lägre, men vi kände att det bara var onödigt. Istället kunde vi konstatera att vi kunde flytta tillräckligt mycket kapital (tack till en sund ekonomi!) till Danske för att få en tvååring på 1,08%.

Vi tror att det ska enormt mycket till för att de rörliga räntorna ska ligga markant under 1,08% de närmsta två åren. Och det behöver vara markant, för när vi pratar de här nivåerna är det inte särskilt mycket pengar det handlar om i vilket fall som helst. Så vi tar ett bet på att räntorna kommer att ligga högre – precis som de gör just nu – och att vi får ett bättre deal på det här sättet. Om två år kan jag återkomma om vi fick rätt… Dessutom vet vi exakt hur mycket som kommer gå åt varje månad till räntorna, i två år framöver. Även om vi har stora marginaler i vår ekonomi är det skönt att slippa ens fundera på vad räntekostnaden kommande år blir.

Skillnaden mellan LF och Danske var i slutändan så liten att vi egentligen kunnat stanna på LF – skillnaden är 3 000 kr om året (det är trots allt en del bök med att ha bankmöten, flytta allt, få nya kort, se till så att autogiron mm går över utan problem…). Men vi gillar den lite längre bindningstiden (vi har heller inte några som helst planer på att flytta) så att vi slipper göra om det här redan om ett år. Dessutom erbjöd Danske en del annat med gratis bankkort/konto första året och därefter 50% alla andra år efter det, vilket är ett antal hundralappar om året.

Juletid är en tid att ge

Juletid är en tid att ge

Juletiden är ju en tid för gåvor. Jag tycker om julen – jag är ingen julälskare, men jag gillar stämningen med ljus i mörkret och familj och granen som doftar gott. Jag är inte alls förtjust i julmat, och hade jag stått för julmaten hade den bestått av rödbetssallad, ost, vörtbröd och några köttbullar. I övrigt hade jag förmodligen serverat något helt annat, typ pasta.

Anyway.

Man ska ju ge en massa under julen, de flesta av oss ger förmodligen en eller ett par julklappar. Med barn och familj och några kompisar blir det en del för min egen del, även om jag försöker hålla igen framför allt till barnen. De har tillräckligt med grejer ändå. Den totala kostnaden för julklappar detta året är 1 600 kr, och det är till åtta personer så det är rimligt (jag står för alla julklappar den här familjen ger, utom om maken kommer på något att ge till mig; jag är inte så brydd med att få julklappar).

Men annat givande då?

Vi ger månadsvis till två organisationer som betyder något för oss – maken valde den ena, jag den andra. Tidigare har jag, sedan många år, haft en stående överföring till Läkare Utan Gränser, men för någon månad sedan valde vi att byta. Jag valde MS Forskningsfonden medan maken valde Barncancerfonden, och de får en summa pengar varje månad från oss. Att vara månadsgivare till något välgörande ändamål påverkar givetvis vårt sparande och sparkvot, men för vår del känns det rätt och rimligt att ge – om sparkvoten blir något lägre, vad spelar det för roll?

Hur tänker ni om gåvor till välgörenhet?