God jul!

God jul!

God jul till alla er, mina läsare här på bloggen! Jag hoppas ni får en riktigt härlig julafton trots Covid-restriktioner.

Gammal teckning av Quasimodo och Esmeralda från Disneys version av Ringaren i Notre Dame

Dela:
Vräkt efter enorm hyresskuld

Vräkt efter enorm hyresskuld

DN hade en artikel om en kvinna i 60-årsåldern som vräks ”mitt i pandemin” från sin lägenhet. Det är väldigt ensidigt i hela artikeln, men redan i ingressen kan man ju börja fundera över hur snyftigt det egentligen är. Damen i fråga har ”runt 80 000” i hyresskuld.

Fakta som framkommer i artikeln:

– Hon är sjukskriven till 75%, jobbar 25%
– Hon har genomgått en skuldsanering
– Hon har en ”kognitiv diagnos” (väldigt ospecifikt)
– Hon har en utmattningsdepression (vilket förmodligen är inkorrekt eftersom det oftast är utmattningssyndrom, sanna utmattningsdepressioner är ovanliga, men det är en parentes)
– Hon har en sambo som hon nu ”måste skiljas från”
– Skulden är gammal, från när kvinnan var ensamstående mamma med småbarn, och skulden exkluderades när hon genomgick skuldsaneringen

Med hjälp av en jurist fick Ann-Katrin möjligheten att bo kvar så länge hon följde en amorteringsplan som fastighetsägaren Hembla gått med på. Men på grund av en miss från arbetsgivaren uteblev hennes lön i oktober och hon kunde inte uppfylla amorteringskravet.

Denna passage gör mig fundersam. Hur kan det komma sig att en missad lön (ca 25% av hennes inkomster) inneburit att hon inte kan betala hyran, när hon får 75% sjukpenning? Hur kommer det sig att de pengar hon fått från sjukpenningen inte i första hand gått till hyran? Hon verkar ju medveten om att hon behöver boendet för att allt ska funka i övrigt, så varför är inte hyran det första hon betalar när det kommer in pengar på kontot?

Jag har full förståelse för hyresvärden. Det är en jättestor skuld, och hyresvärdar är inte någon sorts godhetsapostlar som inte har några kostnader. Hyran ska ju trots allt täcka kostnaderna för att ha hyreshuset. Om alla hyresgäster resonerade som damen, och valde att köpa cigg istället för att betala hyran (i reportaget går hon ut och tar cigg på balkongen), hur skulle det se ut?

Kommentarsfältet är fullt av folk på varsin sida – de som tycker att hon får skylla sig själv, hon har fått många chanser, och de som tycker att Sveriges skyddsnät är för svagt och att det är för jävligt att hon blir utkastad. Men om man inte betalar sin hyra och sen ändå får en ny lägenhet (som då bekostas av skattebetalarna), vad har någon då för incitament att betala hyran i första hand? Visst ska Sverige ha ett skyddsnät, men kvinnan har fått skuldsanering (vilket innebär att man faktiskt slipper betala skulder man dragit på sig), har sjukpenning, och hon har fått massor av hjälp och väldigt många chanser av hyresvärden – hur mycket mer nät ska vi ha?

Man undrar ju också vad damens sambo har för inkomster? Kan inte han bidra till hyran, med tanke på att de båda uppenbarligen vet konsekvenserna av att bli av med boendet?

Borde damen ha en god man? Det är möjligt. ”Kognitiv diagnos” kan som sagt betyda mycket, ADHD, Asperger, depression, demens, med mycket mera. Men det är inte nödvändigtvis så att vi ska anta att hon är inkapabel att sköta sin ekonomi.

I artikeln säger hon:

Det var ju ingen som trodde att det skulle bli så här. Vi skulle ha ett bra liv på ålderns höst.

Men vad har hon gjort för att livet på ålderns höst skulle bli bra? Hon har fått en skuldsanering, men det verkar ju inte ha blivit bättre sedan dess.

Jag kommer oavsett vad inte ifrån frågan om var sjukpenningspengarna tagit vägen. Varför har inte de gått till hyran? Det kan inte vara så att 25% av en tjänst som brukarombudsman kan ge mer pengar (och därmed täcka hyran) än 75% sjukpenning från Försäkringskassan?

Och slutligen, vad har pandemin med saken att göra? Är det värre att bli vräkt nu än för ett år sedan?

Nej, det här tycker jag är ytterligare en i raden av snyfthistorier utan tuffa frågor från journalisterna.

Dela:
Olika sorters mjölk och dess miljöpåverkan

Olika sorters mjölk och dess miljöpåverkan

Vi började med viktväktarna för drygt två månader sedan.

(Vilket i en bisats kan sägas gick till så här om kostnaden: Gick in på VVs hemsida, gick inte med för att vi hade satt startdatum ett par dagar senare. När jag sedan gick in på Facebook kom det snart annonser med VV för halva priset, så vi tog det i tre månader. När jag nu skulle säga upp abonnemanget fick vi båda omedelbart erbjudande om en gratis månad. Så nu blir det totalt fyra månader med VV till en kostnad motsvarande 1,5 månad till fullpris. Nice.)

Anyway, detta har gjort att maken börjat titta på att ha annat än vanlig komjölk i teet, eftersom komjölk måste betalas med “smartpoints” och man har begränsat med smartpoints varje dag. Så kom vi in på de olika alternativen i mjölkväg, vilket i första hand verkar vara havremjölk respektive sojamjölk.

Jag började då fundera på vilken av dessa som är mest miljövänlig. Svaret? Långt ifrån enkelt.

  • Komjölk kostar i form av kossor som fiser metangas, måste käka något (ofta importerat foder, t ex soja, vilket bidrar till dålig odling på annan plats på planeten) och behöver stora ytor för att må bra. Samtidigt kan den också bidra positivt till vissa miljömål, framför allt om djuren betar vilket ger artrika hagmarker. (Komjölk innehåller också vitaminer och spårämnen som inte finns i de andra två, så det är nyttigt.). Med hänsyn till proteininnehåll är komjölk och havremjölk ungefär lika i “arealeffektivitet” – och ännu mer positivt när man ser till proteinkvalitet och möjligheten till ekologisk produktion. “Av de animaliska livsmedeln är mjölk ett av de mest resurseffektiva” (källa: Matlust).
  • Havremjölk (havredryck) görs på havre som har lägre miljöpåverkan räknat per kilo – men den ger absolut inte ett rikt odlingslandskap och växt- och djurliv, utan utarmar jorden. Havreodling kräver att det finns animalisk produktion i jordbruket, eftersom höns och kor äter upp restprodukterna (minst 1/3 av odlad havre blir halm). Produktionen använder också mer bekämpningsmedel. En viss mängd havredryck tar dock mindre mark i anspråk än motsvarande mängd komjölk.
  • Sojamjölk kommer från soja som produceras på andra sidan jordklotet eftersom det inte finns förutsättningar för sojaodling i Sverige, och dels har man då transporten och dels utarmar odlingen markerna. Å andra sidan kräver sojaodlingarna minst plats för mest mängd dryck av de tre, så det är “sannolikt den mest effektiva produktionen av högvärdigt protein i jordbrukssystemet” (källa: Matlust). Utsläppen av växthusgaser vid odling och produktion är låga.

Jag tycker att denna lilla dykning in i världen av “miljövänligt” och “klimatvänligt” visar rätt tydligt på varför det är så svårt att “välja rätt”. Vi behöver variera, vi behöver både det animaliska jordbruket och det vegetabiliska. Är närodlat, icke-ekologiskt bättre än ekologiskt från andra sidan jordklotet? Eller är det tvärtom? Är ekologisk odling alls bättre, eftersom det kräver mer yta (skördarna per hektar är mindre) och därmed blir det mindre koldioxidbindande skog över, som en rapport säger? Samtidigt ger ekologisk odling mer biologisk mångfald, även om skillnaden i artrikedom inte är så stor.

Enkelt är det inte, och det här är bara vad jag hittat när jag tittat lite snabbt.

För övrigt gillar jag slutsatsen i “Matlust”, både ur ett miljö- och kostnadsperspektiv (även om vatten inte är något alternativ för maken i teet):

”Kriget i mejeridisken” är kanske inte i första hand en fråga om vilken produkt som är bäst eller sämst för miljön eller hälsan utan är en strid mellan världsbilder, värderingar och olika kommersiella intressen. Just som måltidsdryck behöver vi inte dricka vare sig mjölk eller vegetabiliska ersättningsprodukter, kranvatten är det klart bästa alternativet ur miljösynpunkt.

Källa: Matlust: Mjölkprodukter och vegetabiliska alternativ till mjölkprodukter – miljö, klimat och hälsa

Dela:
Att vara öppen med FI(RE)

Att vara öppen med FI(RE)

Frihetsmamman skrev ett inlägg om för- och nackdelarna med att vara öppen med sin strävan mot FIRE, och som vanligt skriver hon klokt.

Jag är ju helt öppen med min identitet här på bloggen. Jag skriver inte ut exakta summor vi har i utgifter, eller hur mycket vi sparar, men skulle någon av någon obegriplig anledning vara intresserad nog att börja gräva så skulle det ju knappast vara någon svårighet att få fram vad vi tjänar och därifrån räkna ut vad vi sparar. Men jag är inte så brydd, för jag förstår inte varför någon skulle göra det – och dessutom går det ju att göra även om man är ”anonym”, bara att det tar lite längre tid. Det var ju någon som utan större tidsåtgång kollade upp vem som ligger bakom Miljonär innan 30, till exempel.

I det vardagliga pratar jag ekonomi och sparande när jag får tillfälle. Det var bara någon vecka sedan jag kom in på saken med några underläkarkollegor (som jag måste säga sparar väldigt väl i ung ålder, jag var imponerad). Det höjdes förvisso på ögonbrynen när jag förklarade summorna vi normalt sett lägger undan, men det är mer utifrån att man som underläkare har en markant lägre lön jämfört med mig som snart ST och framför allt min man som specialist. Dessutom är flera av dem singlar.

Jag pratar också gärna om att minska ner arbetsgraden. Heltidsnormen är rätt bisarr, har jag insett, inte minst för småbarnsföräldrar, och jag har börjat prata om det med många runtom mig (och varenda en av patienterna med utmattningssymptom).

Tackar jag nej till lunch ute använder jag aldrig ”det är lite tight nu” eller någon annan variant på pengabrist som anledning, utan det är oftast ”nej tack” utan närmare specifikation – eller möjligen, ”nej, jag har en god matlåda som väntar på mig”. På vårt jobb är normen att alla har matlåda, så det är inte något avvikande. Läkargruppen är väl den som oftast går ut och äter, men det är inte normen. Och när jag vill så följer jag med – men det är väl valda tillfällen med utvalda personer, för att jag värdesätter egentid med de personerna.

Äldsta dottern, som förr eller senare säkert kommer önska sig dyrare, nya grejer – framför allt i klädväg – är vid fem års ålder helt inställd på det begagnade. Hon blir lika glad för begagnat som för nytt, eftersom det är nytt för henne. Jag berättar alltid stolt för andra föräldrar om (när) jag fyndat begagnade kläder, och det har fått till följd att folk lämnat kassar med utmärkta urväxta kläder till oss (när deras yngsta är samma ålder som vår äldsta), vilket gjort att yngsta dottern fått gott om knappt använda kläder.

Klädmässigt för egen del blir en allt större del av min allt mindre garderob Sellpy-köp, precis som barnens. På jobbet har jag ju fördelen av att ändå gå klädd i pyjamas, så jag och många andra cyklar till jobb i träningskläder eftersom det känns onödigt att klä upp sig för att lämna barn på förskolan.

Det underlättar förmodligen också att vi bor i hus, inte har någon gammal bil (men heller inget vrålåk), och att vi då och då åker iväg på sån där utskälld dussincharter för att vi tycker att det är himla trevligt. Utåt sett märks det således inte så mycket.

På det hela taget kan jag inte komma på några uppenbara negativa effekter av att vara öppen med vårt mål om FI. Vi är ju inte så inställda på RE-delen av FIRE eftersom vi båda vill fortsätta jobba med det vi gör. Jag gör det redan på 70% och trivs bra med det, det ger en god balans i vardagen. Samtalen jag haft om det har hittills mötts av ointresse, förståelse eller nyfikenhet – men aldrig hånskratt, tack och lov.

Mest av allt är kanske att vi trivs alldeles förträffligt med vårt nuvarande sparande, vad vi köper begagnat, vad vi väljer att lägga våra pengar på. Efter ett par år i FIRE-sfären känner jag att vi hittat en bra balans och det gör att det inte skulle göra något även om andra var negativa. Det är vårt liv och vårt val hur vi lever.

Dela:
Bloggproblem – och cashbackerbjudande

Bloggproblem – och cashbackerbjudande

Det har varit lite bök på bloggen på sistone. Kommentarsfunktionen försvann helt plötsligt. Mailen som går ut till alla er som prenumererade slutade komma. Utseendet på kommentarerna ser fortfarande inte ut riktigt som jag vill och som det gjorde innan. Jag gör mitt bästa för att försöka lösa det, men har inte hittat lösningen på alla problem än. Upptäcker ni problem får ni gärna maila mig på info@cosmonomics.se så att jag vet om det – jag märker till exempel inte av när mailen plötsligt slutar gå ut.

Eftersom maillistan försvunnit i cyberrymden av någon anledning får du väldigt gärna skriva upp dig igen – det gör du här nedan. Jag spammar inte, men du får mail varje gång jag lägger upp ett nytt inlägg.

Kan passa på att tipsa om Cashbackshoppings kampanj för Miljonlotteriet just nu. Lotter är (givetvis) inget jag förespråkar, men i det här fallet är det en riktigt bra deal:

149 kr cashback + 200 kr “lyxpresentkort” (gäller bland annat på CDON, NetonNet, Ving, m fl) – och sex lotter på Miljonlotteriet. Allt till en kostnad av 150 kr. Det vill säga, du går plus 199 kr.

Gör så här:

  1. Logga in på Cashbackshopping. Är du inte medlem, bli gärna medlem via min länk så stöttar du bloggen så får du och jag båda 50 kr när du tjänat ihop till 10 kr cashback (vilket du gör direkt på erbjudandet ovan).
  2. Gå till erbjudandet och gå vidare till butiken där du gör köpet.
  3. Sätt en påminnelse i telefonen om att säga upp abonnemanget efter 1 v (prenumerationen får inte sägas upp inom 5 dagar från att den betalats, och första leveansen av lotter mottagits, för att cashbacken ska bli godkänd) så att du inte glömmer bort det – glömmer du säga upp det är det inte så attraktivt längre.
  4. Skrapa lotterna och hoppas på en vinst (du kan få dem som online-lotter). Förra gången vann jag 50 kr som blev till ett presentkort hos någon online-florist 🙂
  5. Säg upp prenumerationen genom kontakt med Miljonlotteriet, går att göra via deras chattfunktion.

Du får inte ha prenumererat på Miljonlotteriet senaste 3 mån för att det ska gälla och du måste vara 18 år gammal. Erbjudandet gäller t o m imorgon 4/10.

Det finns fler cashbacksiter, den jag använder mest är Refunder. Kolla gärna här så att du inte missar att få pengar tillbaka på dina onlineköp!

Dela:
Två år!

Två år!

Idag fyller bloggen två år.

273 inlägg har det hunnit bli på dessa två år – i perioder betydligt fler, i andra perioder färre. Nu har jag landat i två inlägg i veckan vilket är en bra nivå för min del när jag ska hinna med det här bland alla andra intressen jag har.

I september 2018 hade vi varit på vår privatekonomiska resa i knappt 1,5 år och även om en hel del hade fallit på plats hade vi mycket kvar att upptäcka. För min del har det framför allt handlat om att hitta rätt i balansen mellan att vara sparsam och att vara snål, om att lägga pengar på det som ger livskvalitet och skippa det som inte gör det.

Vi har kommit en tredjedel på vägen – ungefär – mot vår FIRE-siffra, men vi är inte så brydda med det exakta talet. Det vi alltid velat ha ut av vår stabila privatekonomi är valfrihet, att kunna leva livet på våra villkor, oavsett vad det betyder.

Jag har gått från att vara AT-läkare till att vara legitimerad och snart officiellt bli ST-läkare. Vi har gått från att ha en nyfödd och en treåring till att ha en tvååring och en femåring. Maken har disputerat och blivit specialistläkare. Det har hänt en del på två år.

Nu har jag mellan 5 000 och 7 000 besökare i månaden, ganska stabilt, vilket jag är tacksam över. Jag har fått vara med i webb-TV och jag har fått vänner genom bloggen som jag uppskattar mycket.

Jag hoppas att jag fortsätter skriva inlägg som ni tycker är intresserade av och ni får gärna höra av er om ni har något ni vill att jag skriver om.

Mot ett nytt, härligt blogg-år (som förhoppningsvis är mindre präglat av Corona…).

Dela: