Krisen tar fram det bästa och det värsta

Krisen tar fram det bästa och det värsta

Det har stulits handsprit från vår vårdcentral. Vi är långt ifrån de enda drabbade – flera avdelningar på sjukhuset har råkat ut för samma sak, och när jag skrev om det på Twitter fick jag höra att även förskolor råkat ut för samma sak.

Jag fick då kommentaren att stunder som dessa då människors sämsta sidor visas. Och det är klart att det är svårt att säga emot när folk köper så mycket medicin och toapapper att det inte finns för andra. Eller, mycket värre, när skurkar ringer äldre och säger att de kan hjälpa dem att handla, bara de loggar in med bank-id (jag hoppas verkligen att ingen gått på något sådant!).

Men samtidigt måste jag ju säga att jag tycker att stunder som dessa också drar fram det bästa i människor.

Läkarstudenter på de sista terminerna har skrivit upp sig i tusental för att hjälpa till vid behov i vården, med vilka uppgifter som än behövs. Facebookgruppen har skapats för att hjälpa äldre att handla (utan att de behöver logga in med bank-id…). Folk stödköper mat från sina favoritrestauranger för att hålla dem under armarna. Och så vidare. För att inte tala om den rena mängden människor som följer myndigheternas råd om att stanna hemma även vid lindriga symtom, för att vi försöker skydda de riskgrupperna för sjukdomen.

Jag köper mat från mina favoritställen i stan, tar med fika hem från favvo-cafét. Vi hjälper svärföräldrarna med inköpen och har erbjudit samma hjälp till våra grannar som är på ålderns höst. Vi gör det vi kan i det lilla. Vi har inga problem ekonomiskt av krisen, och då kan vi lägga en lite större andel av våra utgifter på utemat, om det gör att restaurangerna överlever till krisens slut.

Kriser tar fram både det bästa och det värsta i människor. Så här långt tycker jag ändå att det bästa överväger.

May you live in interesting times

May you live in interesting times

Det skrivs spaltmeter om Corona just nu. För min del, som för så många andra, invaderar det varje del av livet.

Jag sitter hemma och vabbar med yngsta dottern för något hon aldrig hade varit hemma för annars – hon är snorig och hostar några gånger om dagen. Vi är inne på tredje dagen hemma och jag skulle tro att det kommer fortsätta på obestämd tid.

Jag och maken turas om, för vi har sånna där ”samhällsbärande jobb”. Sånna som gör att vi verkligen borde vara på jobb. Det är för all del mysigt att vara hemma med lillan, men visst hade jag gjort bättre nytta på vårdcentralen. Vi turas om, har hittills tagit precis 50/50 och fortsätter förmodligen så. Mor- och farföräldrarna som ofta rycker ut i vanliga fall är portade eftersom de alla är äldre, såsom mor- och farföräldrar tenderar att vara om inte två generationer fått barn i tonåren. Vi får se om vi kan lösa det med någon annan som är hemma och vabbar för mestadels friska barn.

I helgen arbetade jag på jourcentralen (JC). Det var första dagen med ”två linjer” på JC, där den ena hade övre luftvägssymtom/feber och den andra hade andra saker. I den ”andra” kategorin hade jag typ tre patienter, övriga tjugo var i infektionskategorin. De infektiösa patienterna möttes av en doktor i full skyddsutrustning. Tveksamt om någon av dem hade Corona, och det lär jag inte få veta ändå eftersom provtagningen är så begränsad.

Inför JC-passet kände jag för första gången viss oro över att gå till jobb. Inte så mycket för min del, men för risken att jag blir smittad och sprider det vidare, eftersom jag tycker det verkar finnas tillräckligt med beskrivningar av folk som smittat innan de haft symtom. Det vore förödande för de äldre, ofta multisjuka, patienter jag träffar på vårdcentralen.

Väl på vårdcentralen sammanfattade en patient läget där: Han kom in i receptionen och tittade sig omkring. Inte en människa. ”Är det stängt?” frågade han. Det kändes lite så i tisdags, även om vi var många som jobbade. Mycket sköttes per telefon och många patienter som kom till vårdcentralen gick antingen direkt till slussrummet (och kom aldrig in på vårdcentralen) eller direkt till de andra ”infektionsrum” vi skapat för folk med t ex halsfluss och öroninflammation. Receptionen var därmed öde.

Idag jobbar jag halvdag. Maken jobbar förmiddagen och jag eftermiddagen, allt för att kunna lösa både VAB och behov av att vara på jobb.

Börsen rasar. Jag har väntat på de där skräckkänslorna alla säger kommer när man är med sitt första riktigt stora ras, men de har inte kommit. Istället sitter jag och småmyser och stoppar in pengar i stabila, stora bolag som jag plötsligt får till rabatterade priser (eller mer normala värderingar, kanske är mer korrekt). Vi har en del likvider att stoppa in, som vi väntat med just eftersom vi tyckt att allt varit så övervärderat. Det pytsas in efter hand som olika aktier når de kurslarmsgränser vi tidigare satt. Dessutom kommer ju lönen varje månad – någon risk att vi skulle bli arbetslösa ser vi inte. Så mer pengar flödar ju in.

Jag och dottern skulle åkt till Malmö i helgen, en del av min leg-läk-present från mina föräldrar. Vi skulle sett Skönheten och Odjuret på teatern, men Malmö Opera har ställt in alla föreställningar. Eftersom vi avråds alla icke-nödvändiga resor stannar vi hemma. Hotellet bokades utan avbeställningsskydd, men i dessa tider känns det okej. Hotellbranschen kommer ha det tufft nog ändå. Men det är nog den tråkigaste konsekvensen av Corona så här långt för vår del.

Hoppas ni har det okej där ute i denna Corona-värld. Njut av den extratid ni får med familjen. Tvätta händerna, undvik (fysisk) kontakt med den äldre generationen. Stanna hemma om ni är sjuka.

Skaffa Revolutkortet

Skaffa Revolutkortet

Innehåller reklamlänk för Revolut

Nu kör Revolut en drive igen där du får ett kostnadsfritt kort och jag får 110 kr för att värva dig (sedan kan du värva andra!). Jag och maken använder Revolutkortet när vi lämnar Sverige, eftersom det inte har några växlingsavgifter och inget påslag vid uttag. Det har fungerat fantastiskt bra på de resor vi hittills varit på (USA, Barcelona, Kanarieöarna) och därför rekommenderar jag det varmt.

Appen för kortet är en grym app som får en att förstå hur efter storbankerna är med sina appar. Vill du tillfälligt stänga ner kontaktlös betalning, swipebetalningar, bankomatuttag, eller onlinetransaktioner? Bara gå till PIN-kod och säkerhet och ändra efter behag. Med platsbaserad säkerhet ser appen till att telefonen och kortet är på samma plats, annars nekas betalningen. Varje gång du drar kortet kommer det upp ett meddelande i din telefon om att kortet dragits och hur stort beloppet är, så skulle någon stjäla dina kortuppgifter märker du direkt när de börjar använda det. Säkerheten känns således väldigt hög. Du kan också låsa kortet tillfälligt och sedan låsa upp det igen.

Man får dessutom ett “virtuellt kort” att använda online om man så vill, med egna kortuppgifter.

Kortet är ett debitkort, alltså inga krediter (än så länge). För över så mycket pengar du vill ha på kortet, eller ha automatisk “top-up”.

Vi tycker som sagt att kortet funkat perfekt när vi varit utomlands, just med tanke på avsaknaden av växlingsavgifter och uttagsavgifter (som annars kan gå på uppåt 2%, vilket blir en del). Jag har inget annat än gott att säga om kortet. Vi har gratisvarianten, kanske ska tilläggas – det finns också betalvarianter med extra förmåner men de har vi inte testat.

Är det någon som är intresserad av att skaffa Revolutkortet så kan ni göra det via den här länken.

  1. Följ länken och registrera dig
  2. Bekräfta din identitet med ett foto-ID eller selfie (den svåraste delen, vi fick dra fram passen, men de kanske har förenklat nu)
  3. Sätt in pengar på kontot via banköverföring eller kort i ditt namn
  4. Beställ ditt kostnadsfria Revolutkort
  5. Gör ett första köp online eller i butik
Två inlägg i veckan

Två inlägg i veckan

Jag funderar fram och tillbaka på hur mycket jag ska sikta på att skriva här på bloggen. Jag tycker det är jätteroligt, men det är så mycket här i livet som är roligt: att vara med mina barn, vara med min man, hänga med kompisar, göra fotoböcker, skriva på min roman, träna… Det är mycket jag vill hinna med på dygnets alldeles för få timmar. Eftersom allt som inte är ”vara med mina barn” dessutom i princip behöver hända när barnen sover är det i runda slängar två timmar varje dag mellan det att äldsta dottern somnat och jag själv däckar så är det mycket som ska hinnas med.

Balans är det allra viktigaste för mig i livet just nu: balans i arbetet, i tiden med familjen, och inom mig själv. Jag vill inte hetsa runt och upptäcka att åren gått och barnen är stora och jag vet inte var tiden tagit vägen. Tiden går fort nog som det är.

Så nu tänker jag sikta på ett inlägg på måndagar och ett på torsdagar. Jag har testat att ha varannan dag, och att ha tre dagar i veckan, men jag gillar inte ojämnheten i att helt plötsligt inte ha tid att skriva på ett litet tag och så blir det fullständigt stopp. Med två dagar i veckan kommer jag (förhoppningsvis) kunna fortsätta skriva intressanta inlägg som ger något till er. Det blir ett jämnare flöde då. Ibland blir det säkert något extrainlägg, men två dagar i veckan är min plan. Det är också så jag kört de senaste veckorna.

Har ni några önskemål om något ni vill höra mer om? Skriv gärna i kommentarerna, inspiration uppskattas!

“Det skulle aldrig funka med ekonomin”

“Det skulle aldrig funka med ekonomin”

För ett par veckor sedan började jag åter jobba (60%, man vill ju inte jobba ihjäl sig!) och en av de första dagarna hade jag en person i femtioårsåldern på besök. Hen beskrev besvär med ökade irritationsnivåer, huvudvärk, tryck över bröstet som kunde komma i vila men sällan vid aktivitet, försämrad sömn och nedsatt koncentrationsförmåga. Även om vi kollade av prover och status så blev det snabbt uppenbart att det handlade om en stressad person vars kropp sa ifrån. Hen jobbade med ett ganska tungt fysiskt arbete, visserligen bara fyra dagar i veckan men i gengäld betydligt längre pass, så i slutändan blev det vanliga 40 timmar.

Hen var ensamstående, vuxna barn, och bodde själv. Nu gick vi inte in så mycket på exakt var och hur hen bodde, men jag har svårt att tänka mig att det var något spektakulärt boende, och hen beskrev inga dyra fritidsaktiviteter eftersom hen var för trött för att göra något alls under sina lediga dagar.

Som rätt ofta med denna typ av patient (numera) kom jag in på hur det skulle vara att gå ner i arbetstid.

“Hur skulle det vara att jobba 75% istället för 100%?” frågade jag. “Hur skulle det kännas? Skulle det funka ekonomiskt?”

Hen stirrade på mig som om jag hade två huvuden. “De skulle vara bra men det skulle aldrig funka med ekonomin.”

Och då blir jag så väldigt, väldigt nyfiken. Det här är en vuxen människa i ett arbete som jag skulle tro ger typisk svensk snittlön eller lite över det. Hen var inte typen som gillade att resa.  Omkostnaderna som ensamstående utan barn hemma torde kunna vara väldigt låga. Eller? Hur kan en person som denna inte ha alla möjligheter i världen att gå ner i arbetstid?

Vi hade en lång diskussion om att skapa luft i livet. Om att kunna ta hand om sig själv så att man håller på sikt, istället för att gå mot sjukdom och för tidig död för en anonym arbetsgivare som bara kommer ersätta henom med näste man till slakt. Hen tittade på mig som om jag pratade grekiska av och till, men vi tittade på viktigtpariktigt.se och hen fick själv läsa att alla hens symtom var stressymtom.

Proverna var mycket riktigt helt felfria, liksom EKG och annat vi kollade.

Jag hoppas hen kan ta till sig av vårt samtal (även om jag efter många liknande tidigare samtal inte har så stora förhoppningar).

Skattereduktion för välgörenhetsgåvor

Skattereduktion för välgörenhetsgåvor

Visste ni att det går att dra av 25% för gåvor till välgörenhet? Jag visste det inte förrän i förra veckan, när Barncancerfonden skickade ut mail för att berätta om det.

Tydligen är det nytt sedan 1 juli 2019 att man får en skattereduktion för gåvor som skänks till ideell verksamhet som “bedriver social verksamhet eller vetenskaplig forskning”.

Den som har fyllt 18 år och har skänkt minst 2 000 kronor under ett år får dra av 25 procent av det skänkta beloppet. De enskilda pengagåvorna får inte vara mindre än 200 kronor för att vara avdragsgilla.

Totalt får man tillbaka max 1 500 kr om året och ska man kunna dra av så mycket måste man ha skänkt totalt 6 000 kr under året. Mer än så får man inte tillbaka.

Vi skänker pengar till två organisationer (Barncancerfonden och MS Forskningsfonden) och kommer kunna utnyttja den här skattereduktionen, så det är ju trevligt. Har man en viss summa pengar man skänker kan man ju faktiskt öka sin gåva med 25% och att det ändå kostar lika mycket för en själv i slutändan.

Barncancerfonden skickade med denna i sitt mail:

Läs mer på Skatteverkets hemsida.