25 02 2021 | Allmänt |
Frihetsmamman skrev ett inlägg om möjligheterna att bli miljonär innan man fyller trettio (intressant inlägg, läs!). Jag fick vara en del av inlägget i form av att hon beskrev mig som ett föredöme vad gäller att köpa begagnat till barnen istället för nytt.
Jag rodnade en aning, lite ovan vid att bli kallad föredöme – men det fick mig också att fundera lite på det här med föredömen och att jämföra oss med andra.
Engelskan har ett påhittat ord (okej, alla ord är påhittade, men du vet vad jag menar), comparisonitis, som är ”sjukdomen” att konstant jämföra sig med andra för att på så sätt få reda på sitt eget värde.
The compulsion to compare one’s accomplishments to another’s to determine relative importance, etc.
~ Wikipedia
Det allra vanligaste är förmodligen att jämföra sig med hur lyckade alla andra är – prylarna, resorna, de leende barnen, och så vidare som visas på sociala medier, i grannskapet, i tidningarna, på arbetsplatsen, eller i vänskapskretsen. Det är en del av konsumtionshysterin, för om alla man kände fortfarande hade en tjock-tv så hade det förmodligen inte sålts mängder av nya platt-tv i allt större versioner under julrean. På samma sätt jämför vi våra kroppar med tjejerna och killarna på tidningsomslagen och blir mindre nöjda med vad vi själva ser i spegeln, eller när någon annan lägger ut bilder av deras fantastiska resa till X så känns vår egen vardag (eller till och med vår egen resa, som ju ”bara” var en dussincharter) plötsligt tråkigare.
För egen del ser jag min egen comparisonitis varenda gång jag öppnar en bok för närvarande. ”Åh, varför kan inte jag skriva så?” Eller, ”Åh, jag önskar att jag fattade hur man fick sådär många läsare.” Eller, ”Varför skriver inte jag en bok var 45:e dag som författaren X?”
Ni fattar.
När jag gick på läkarprogrammet ställde föreläsarna ibland frågor till publiken/studenterna, såsom föreläsare gör. Ofta hade jag ingen aning om svaret – men någon av mina kursare kunde svaret. Min tolkning av detta blev då att ”alla andra kan redan det här”.
I min klass fanns det en som tävlat i SM i segling. En annan som var ett socialt geni. En tredje som hade över 90% rätt på varje tenta. En fjärde som var med i ett grymt duktigt dansteam. En femte som spelade flöjt på en nivå som skulle passa i en symfoniorkester. En sjätte sprang maraton på bra tid. En sjunde som kunde namnet på varje enzym.
Och så vidare.
Min tolkning? ”Alla i den här klassen är fantastiska superatleter och sociala genier, fattar medicin intuitivt, kan svaren på alla frågor, och hade kunnat jobba som musikproducenter.”
Ja, alla utom jag då. Jag var (och förblir) en högst medelmåttig atlet som gillar att sjunga och som får plugga hårt för att ta mig över godkäntgränsen, som definitivt inte är något socialt geni.
Vi separerar inte ut individerna runtom oss när vi jämför oss. Vi ser framgångsrika supermodellersnygga infoga-drömyrke-här som ständigt reser till exotiska platser, med välartade ungar som alltid ler på bilderna, boendes i vackra hem som alltid är välstädade. Allt-i-ett-paket, ett ouppnåeligt ideal – för inte heller de vi jämför oss med är där.
Jag tvivlar inte för en sekund på att detta bidrar till de ständigt ökande sjukskrivningstalen för psykisk ohälsa, inte minst för utmattning. Hamsterhjulet snurrar allt snabbare och vi har ett ständigt inflöde av intryck, av saker och människor vi kan jämföra oss med.
Även inom FIRE-sfären kan jag känna en del comparisonitis ibland. IGMR är DYI:are ut i fingerspetsarna. Frihetsmamman också gör massor själv. Sparos fantastiskt låga matkostnader och hans förmåga att skriva dräpande inlägg på löpande band. Fru EB som gör det mesta FIRE-rätt och dessutom skriver så kul att hon har en enorm följarskara. Och så vidare.
På läkarprogrammet lärde jag mig till slut (någotsånär) att inte jämföra mig med resten som helhet. Vad gäller det materialistiska är jag inte den som jämför mig så mycket, jag gillar inte kläd-/sko-/väsk-/whatever-shopping, jag jämför inte min bil med andras (gud så ointressant), resorna vi gör gör vi för att vi njuter av dem… Men visst ser jag ibland Det Vackra Folket i de glansiga tidningarna och undrar varför jag inte är smalare eller mitt hår inte ser ut som deras eller min näsa är mindre.
Jag måste påminna mig själv om vad som ligger bakom de där Vackra människorna. Dieter? Kirurgi? Personliga assistenter, sminköser? Photoshop?
Det gör nog oss alla gott att stanna upp och försöka lägga bort jämförelserna. Jag måste tänka på vad som gör mig och min familj lyckliga, inte vad någon annan familj gjort. I en egocentrisk värld behöver vi, i den här aspekten, faktiskt bli lite mer egocentrerade. Öva på tacksamhet för allt det du har, istället för att fokusera på det du inte har. Du blir gladare och lugnare – och förmodligen rikare med tiden, om det du jämför dig med är Det Vackra Folket i sina stora hus och dyra bilar och exklusiva semestrar. Jämför du dig med FIRE-folk, ta det lugnt med det också. Gör det som passar dig, som du orkar med. IGMR skrev om hur han försökte göra allt för att maxa inkomsterna, men konstaterade att det inte funkade. Man kan inte göra allt, alltid.
Föredöme är jag gärna, men låt bli att jämföra er med mig eller någon annan. Vi gör alla så gott vi kan.
Comparison is the thief of joy.
~ Theodore Roosevelt
22 02 2021 | Årsutmaningen, Hushållsekonomi |
Vi har nått vecka 8 av Årsutmaningen och den här veckan ska vi titta på hur större utgifter kan hanteras.
Större utgifter drabbar oss alla då och då, mer eller mindre väntat. För helt oväntade utgifter har du skapat eller håller på att skapa din buffert, så du har en planering för dem. Men bufferten ska inte användas för att hantera väntade större utgifter.
Väntade större utgifter kan vara:
- Försäkringar, t ex för bil eller boende
- Semester, då du kanske vill äta ute mer än vanligt, eller göra utflykter som kostar
- Resor
- Ny mobiltelefon
- Renoveringar
- Bilköp
- Eller vad som helst annat som är större och inte sker särskilt ofta, och därför inte passar in i budgetmallen
Egentligen gäller samma sak för allt, oavsett vad den väntade större utgiften är: planera i förväg.
Om du vet att bilförsäkringen betalas varje år och går på säg 3 000 kr, lägg då undan 250 kr varje månad i budgeten till detta. Vill du så sparar du pengar som är öronmärkta till den här typen av utgifter på ett eget konto, om du annars riskerar att bli förledd att spendera dem på annat. Gör gärna överföringen automatisk (det är bra att automatisera så mycket som möjligt av sin ekonomi!), så att det inte är något du behöver tänka på, och lägg den automatiska överföringen samma dag som lönen kommer in på kontot. Leta gärna upp ett konto som ger dig någon typ av ränta.
På samma sätt bör du göra en ungefärlig beräkning för vad sommarsemestern kommer kosta. Titta gärna tillbaka på föregående år för att få en uppfattning – och gör sedan som i exemplet med bilförsäkringen ovan: börja spara så snart förra årets semester är över. På det sättet slipper du stå tomhänt och frustrerad när nästa semester kommer.
Genom att spara på det här sättet slipper du också hamna i låneträsket, eller att du sitter med en baksmälla efter semestern och/eller julfirandet. Du mättar munnen efter matsäcken, och du får dessutom öva dig på tålamod. När det gäller konsumtion kanske du i slutändan inser att det där du suktade efter inte var så spännande när du väl tjänat ihop pengarna. Glöm heller inte att kolla begagnatmarknaden, något vi återkommer till framöver, om det är prylar du är ute efter.
Hur löser du de större, väntade utgifterna? Sparar du extra inför sommarsemestern eller julen, eller något annat tillfälle på året?
18 02 2021 | FIRE |
Ett argument som jag har svårt att bemöta är om alla skulle göra som oss? Tänk om allmänheten lär sig att skjuta upp sina belöningar? Vad händer då med mina investeringar och samhällets tillväxt? Hjälp mig tvåla till dom som kommer med denna kritik.
Frågan kom för ett tag sedan i kommentarsfältet, och jag svarade på det där, men jag kände att det var en fråga som faktiskt förtjänar ett eget inlägg. Den kommer ofta (i princip alltid) när FIRE-folk blir intervjuade, och visst är den intressant.
Det enklaste sättet att bemöta denna fråga är: Det kommer aldrig att hända. Andelen människor som klarar av att vänta på belöningar till senare – långt, långt senare vad gäller FIRE – är och förblir liten. De allra flesta vill fortfarande ha det senaste av det mesta – det nya köket, den senaste mobilen, den där semesterresan till Thailand varje år, och så vidare. Även om en del av dem påbörjar en FIRE-resa är det långt ifrån alla som kommer att bli kvar, för de orkar inte hålla fast kurs.
Det mer komplexa svaret då? Något sånt här:
Om alla skulle lära sig att skjuta upp sina belöningar, spara och investera så skulle vi förmodligen få en mycket gladare, lugnare population som ägnade sin tid åt det de ville istället för att slava på ett jobb de avskyr. De som gillar sina jobb hade fortsatt, övriga hade valt att göra något annat – antingen något mot betalning, eller något som inte betalar sig, men något de trivs med. I det långa loppet skulle detta minska den psykiska ohälsan bland vuxna, eftersom folk skulle kunna minska ner radikalt på stressen i sina liv. Många skulle kanske jobba deltid istället för heltid. De skulle i större utsträckning ha tid med sådant som att träna och röra på sig, vilket många i dagens samhälle prioriterar bort när livet går ut på att sitta framför datorskärmen på jobb hela dagen, och sedan stressa för att hämta barn på förskola eller fritids, följt av snabb matlagning – eller kanske hämt-mat – och läggning, städning, sova och repeat. Hinner man röra på sig och ta hand om både kropp och själ håller man sig friskare.
Om den psykiska ohälsan skulle sjunka skulle antalet sjukskrivningar minska – psykisk ohälsa står trots allt för nästan hälften av de 64 miljarder som gick till sjukskrivningar 2018. Kanske skulle folk också ha tid att träffa sina äldre och ta hand om dem, så att äldre blev mindre ensamma? Kanske skulle barnen gå kortare dagar på förskolorna?
Det skulle finnas mer tid för folk att hinna med saker som vi numera sällan gör: Laga saker istället för att slänga och köpa nytt. Baka eget bröd istället för att köpa massproducerat. Göra mat från grunden istället för att köpa hel- och halvfabrikat med diverse tillsatser som ingen människa kan uttala.
Det hade varit bättre för miljön. Vi har en planet som inte orkar med vårt nuvarande konsumtionstempo. Om alla skulle sänka tempot för att istället spara en del av sin lön så skulle vi hamna i en situation med mindre nyköp. Kanske skulle folk ha tid att i större utsträckning låna av varandra, och köpa begagnat istället för att hela tiden springa och köpa nytt för att det inte finns tid att leta på Marketplace. Och laga, och ta hand om, våra saker istället för slit-och-släng-rutinen.
På sikt hade det – kanske – blivit lite mindre in till statskassan genom att mindre pengar skulle komma från skatt på arbete – men å andra sidan skulle nog som sagt många ändå fortsätta jobba, för att de trivs med sitt nuvarande jobb, eller för att de hittar något annat som de gillar som drar in pengar. Det är få i FIRE-sfären som nått FIRE och lagt sig på soffan, eller ens på stranden med en piña colada. Jag vet att både jag och maken hade fortsatt jobba – det gör vi även i nuläget, trots att en av oss lugnt hade kunnat sluta. Mer pengar på ISK:n kommer inte att göra någon skillnad för oss. Däremot kommer jag fortsätta jobba deltid.
Om statskassan fick lite mindre att jobba med i och med detta skulle man få se över den svällande budgeten, men det ser jag inte som ett problem. Idag läcker Sverige pengar åt alla håll, både inom landet och utomlands, det är rena Lyxfällan i statsformat. Det går pengar till alla möjliga dumheter som absolut inte borde få en skattekrona, och långt innan man börjar kasta skit på folk som tar hand om sin egen ekonomi och tar ansvar för sina liv, kan de där högt uppe i politikeradeln börja ta ansvar för vårt land. Om fokus skiftas från allehanda bidrag till allt från enskilda individer till stora religiösa samfund, till grunduppdragen sjukvård/omsorg, skola, rättsväsende, försvar, då är det min fasta övertygelse att pengarna skulle räcka. Kanske med mindre barngrupper i förskolan eftersom färre har barnen på förskolan heldagar. Kanske med aktiva föräldrar i skolklasserna så att det blir lugnare. Kanske med gladare åldringar som inte behöver lika mycket hemtjänst, eftersom nära anhöriga hinner och orkar närvara.
Jag ser egentligen bara positiva effekter av att folk skulle jobba mindre på tvång och ha en större frihet. En del skulle fortsätta jobba med det de gör idag, andra skulle byta jobb. Några skulle sluta helt, men det är ju ingen större skillnad mot hur det är idag – vi har soffliggare nu också.
Vad tror ni skulle hända om alla nådde ekonomisk frihet genom att lära sig mer om FI-tänket? Skulle alla bli soffliggare och samhället kollapsa, eller tror ni det skulle vara något positivt?
15 02 2021 | Årsutmaningen, FIRE, Investeringar |
Detta inlägg innehåller annonslänkar till Avanza och SAVR.
Vecka sju av Årsutmaningen – den här gången är det dags att investera dina första kronor på börsen. Trots att jag tycker att majoriteten av pengarna ska gå till bufferten om du inte har en sådan, är det bra att ta ett första steg in i börsen redan nu. På sikt är det där dina pengar ska bo, jobba och föröka sig, så det är bra att vänja sig.
Vad är börsen?
Om du redan har koll på vad börs, aktier och fonder är, hoppa över det här och gå till nästa rubrik. Det här är inte på något sätt heltäckande, bara en väldigt snabb intro. Vill du läsa mer finns det många böcker om börsen och aktier.
Så vad är börsen? Jag tar Wikipedia till hjälp:
En börs är en marknadsplats där man köper och säljer olika saker till marknadspris. De vanligaste är börser för aktier och andra finansiella instrument ((…)) För att möjliggöra handel används en mäklare som mäklar transaktioner, ofta kallad för börsmäklare.
Så på börsen kan man köpa aktier, som är en liten del av ett aktiebolag, om det aktiebolaget är noterat på börsen. Exempel på företag som finns på svenska börsen är H&M, Astra Zeneca, ett gäng banker, med många fler (totalt ca 300 på Stockholmsbörsen/Nasdaq, ytterligare på Nordic Growth Market, NGM), och på den utländska marknaden finns sådant som Alphabet (som äger Google), Apple, Microsoft, Disney, och många, många fler.
Priset på aktierna bestäms av marknaden, hur man värderar företaget. Om många vill köpa går priset upp, om många vill sälja går priset ner, ungefär, i sin tur baserat (oftast) på hur företaget går. För att köpa eller sälja aktier betalar man en avgift, courtage, som bestäms av börsmäklaren.
Vill man slippa köpa enskilda aktier (alltså slippa välja företag själv) kan man istället köpa fonder. Wikipedia igen:
En investeringsfond är en samling av en rad olika värdepapper, ofta kallad för portfölj, som ägs av många människor tillsammans, vilka är andelsägare. Portföljen kan bestå av olika typer av aktie- eller räntebaserade värdepapper. En fondandelsägare är ägare till en del av fondens förmögenhet.
En fond kan förvaltas aktivt eller passivt. Vid aktiv förvaltning är det en person (eller flera) som bestämmer vilka bolag som köps och sälj i fonden enligt riktlinjer som satts upp för fonden. Dessa personer vill givetvis ha betalt, vilket betyder att avgiften du betalar för fonden blir högre än för en passivt förvaltad fond. En passivt förvaltad fond, eller indexfond, följer istället ett marknadsindex. Därmed behövs ingen förvaltare som ska ha betalt, och fondavgiften blir betydligt lägre. Ibland fuskar fondbolagen med sina indexfonder och kallar dem aktiva, vilket gör att de tar ut högre avgifter trots att de har väldigt låga omkostnader. För fonder betalar du inget courtage, utan en procentuell avgift på den mängd pengar du har investerade.
Sikta på att hitta indexfonder med låga avgifter i första hand. När du blir mer varm i kläderna kan du, om du vill, göra aktiva val att köpa dyrare fonder – men indexfonder är och förblir en bra grund oavsett din kännedom om börsen.
Skapa ett konto hos en nätmäklare
Det finns två större nätmäklare i Sverige, Avanza (affiliatelänk, använd gärna så stöttar du bloggen) och Nordnet. Utöver dem går det att köpa och sälja aktier och fonder via många vanliga banker. För något år sedan tillkom uppstickaren SAVR där du kan köpa fonder till en lägre avgift. Jag har skrivit mer om SAVR här.
Vill du göra det här extra enkelt, och slippa ens lägga ut en hundralapp? Använd min länk till SAVR, så får du 100 kr investerade i SEB Hållbar Sverige Indexnära, en indexfond med låg avgift (jag får ingenting på den länken). Vill du vara snäll mot bloggen, använd istället den här affiliate-länken till SAVR.
Det finns även ”fondrobotar”, som till exempel Lysa. Där svarar du på frågor om din riskbenägenhet, sparhorisont, med mera, vilket slutar med ett förslag från Lysa om hur du bör investera. Sedan sätter du helt enkelt upp ett månadssparande och Lysa sköter allting, så att du kan glömma allt vad investeringar heter, mot en avgift. Jag har inte använt Lysa, men det gör IGMR.
Att skapa konto hos nätmäklarna är enkelt. Jag har konton hos såväl Avanza och Nordnet som SAVR. Vill du bara investera i fonder – vilket är en bra början om du är helt ny på börsen – kan du hålla dig till SAVR, alternativt automatisera det med Lysa. Det kostar ingenting att öppna eller ha konto hos någon av nätmäklarna – deras intäkter kommer från courtage vid köp och sälj av aktier, respektive från en procentuell avgift på fonder. Vanliga banker tar ibland ut skalutgifter för konton, undvik dessa. SAVR tar ut en plattformsavgift, men den är baserad på hur mycket pengar du har på SAVR, och blir alltså noll om du inte har några pengar på kontot där. SAVRs plattformsavgift är inräknad i kostnaden för fonderna, så när du tittar på avgiften är det allt du betalar för den (och den är ändå lägre än på Avanza och Nordnet).
På ditt nyöppnade konto bör du sedan öppna ett investeringssparkonto, ISK. ISK är ett schablonbeskattat konto för köp och sälj hos börsmäklaren, så att du istället för att betala 30 % skatt på vinster betalar du 0,375 % (2020 och 2021 års skattesats) på kapitalet som står på kontot oavsett om du gör vinst eller förlust. Du slipper också krånglet vid deklaration jämfört med ett aktiefondkonto (AF-konto). Alternativet till ISK är en kapitalförsäkring (KF), mer om det här.
Vad ska du investera i?
När du har öppnat konto är det dags att investera. I rubriken till det här inlägget står det hundralapp, men du kan välja mer eller mindre efter vad din ekonomi tillåter. I första hand ska du som sagt prioritera att betala av dina skulder och skapa en buffert. En del fonder har minimikrav på 100 kr (några säkert mer än så), men många har lägre minimikrav än så.
Några fondtips för din hundralapp:
- Avanza: Avanza Global (årlig avgift om 0,10 % av investerat kapital)
- Nordnet: Nordnet Indexfond Global, USA eller Europa (samtliga 0,20 % i avgift)
- SAVR: Vanguard US 500 Stock Index Inv USD Acc (0,20 % i avgift), SEB Hållbar Sverige Indexnära (0,24 % i avgift)
Dessa är inte de fonder som avkastat bäst senaste året eller åren, men är billiga indexfonder som utgör en bra grund eftersom de alla följer breda index på stora marknader. Avanza har sin gratisfond Avanza Zero, men den följer OMXS30, alltså de 30 största bolagen på Stockholmsbörsen, och är således förhållandevis smal.
Till Avanza och Nordnet tror jag att man måste ha satt över pengar innan köp (men det kan man göra snabbt med Swish åtminstone till Avanza), medan SAVR kan dra direkt från ett kopplat bankkonto. På samtliga nätmäklare kan du sätta upp ett automatiskt månadssparande direkt till en eller flera fonder, där pengarna dras från valt bankkonto.
Hur känns det att ha gjort din första investering? Vilken fond valde du? För dig som investerat sedan tidigare, vilka fonder föredrar du? Har du testat SAVR?
11 02 2021 | Månadsavstämning |
Okej, efter att i årssammanfattningen nöjt ha konstaterat att vi klarat oss undan Covid, blev vi givetvis sjuka i Covid. Det är oklart om det var barnen som drog hem smittan från dagis, då de var sjuka i en märklig magsjuka dagarna innan jag blev dålig med feber, eller om jag dragit hem det från jobb, men Covid-positiv blev jag i alla fall i mitten av januari. Det blev som tur var en mild sjukdom, där min trettioniogradiga feber bara varade ett dygn, därefter mest hosta och snorig – en halvjobbig förkylning. Tuffast var väl egentligen att ha barnen hemma i en vecka då både jag och maken var mer eller mindre sjuka, medan de var väldigt pigga.
Nu har vi i alla fall haft det, och tack och lov blev det inte så illa.
Inkomster
Eftersom min sjukdom inte gick in i systemet förrän efter lönekörningen blir det påverkan först på nästa lön. Makens hanns dock med, så hans var ett par tusen lägre än den annars skulle varit. På det hela taget ligger januariinkomsterna en bit under medelinkomsten för 2020, eftersom vi inte hade så mycket extra utöver lönen in. Barnbidrag och minimal föräldrapenning för egen del.
Utgifter
Det blev en del stora utgifter i januari. Värmesystemet i källaren slutade fungera i december dagarna innan jul och behövde fixas, vilket till vår förvåning och tacksamhet (eftersom mina föräldrar kom över julen och bor i gästrummet i källaren, som antingen annars var bastuhett eller iskallt) faktiskt gjordes innan jul. 16 000 kr blev det, men det var inte så mycket att diskutera – det var inte något vi kunde byta själva.
Vi bokade faktiskt också en resa i november till Kanarieöarna, och betalade handpenningen på det. Charter med två kids, love it (faktiskt, helt ärligt). Ser otroligt mycket fram emot det. En försäkring hade sin årsförnyelse i januari också på ett par tusen.
Matkostnaderna landade på 6 200 kr, där den största grejen var vår första beställning av en köttlåda från Gårdssällskapet (1 495 kr). Det var en himla trevlig låda, och vi lär inte behöva köpa kött på ett tag…
Sparkvoten blev i och med allt detta relativt låg – 28,8 %. Vi hoppas på bättring till nästa månad, men förhoppningsvis har vi då inte ett värmesystem som brakar samman…
Investeringar
Med liten marginal nådde vi ett nytt ATH, delvis tack vare nyspar men också börsuppgång.
Hälsa
Nja. Covid bekräftat för oss vuxna, barnen hade sin skumma magsjuka som kanske eller kanske inte var Covid. Men ändå tacksamt att vi inte blev sjukare. Förutom första veckan då jag var rätt tagen av Covid så har jag ändå lyckats hålla 10 000 steg i princip varje dag, med promenader i närområdet. Någon träning har det inte blivit alls sedan Covid.
Skrivande
I januari släppte jag min bok om Studieteknik, vilket sedan faktiskt sålt ett gäng ex – jag är så stolt! Jag har översatt min roman till engelska och blev färdig med det (tack Covid) precis innan månadsskiftet. Via en av mina skriv-grupper på Facebook hittade jag en editor som nu har den engelska versionen och ska återkomma med feedback inom tre veckor, mycket spännande och mycket nervöst! Min författar-sida CamillaVavruch.com är också live.
Bloggen
7 600 besök under januari (9 800 i januari 2020). Jag har påbörjat Årsutmaningen vilket inte genererar så mycket kommentarer, men däremot ett helt gäng nya mottagare av nyhetsbrevet. Välkomna!
Mest populära inläggen:
- Ditt liv tillhör samhället – tro inte att du får göra något eget av det
- Vecka 2: Lista tillgångar och skulder
- Mål för 2021
- Vecka 1: Hitta ditt varför
- Årssammanfattning: 2020