Månadsavstämning: mars 2020

Månadsavstämning: mars 2020

Dags igen för månadsavstämning – en av de mer spännande sådana med tanke på turbulensen den senaste tiden. Både jag och maken påverkas, jag genom en vårdcentral som fått ställa om flöden för att infektionspatienter inte ska blandas med icke infektionspatienter, och maken genom att alla planerade operationer pausats och han jobbar hemifrån till viss del. Dessutom har vi vabbat i 1,5 vecka för vår yngsta dotter som varit snorig.

Inkomster

Oavsett ovanstående har det inte varit något fel på inkomsterna (vab syns ju inte förrän nästa månad). Jag har min 60%-lön och föräldrapenning, och maken fick tvångsutbetalas jourkompstimmar eftersom han hade för många liggande på hög. Sammantaget är inkomsterna 6% högre än snittet 2019 (2020 är för lite att jämföra med än så länge, så det får bli mot 2019).

Utgifter

En bra månad utgiftsmässigt. Utemat är en större kategori än vanligt, dels för att vi skulle till Romme och visste att vi skulle äta lunch och fika ute där, och dels för att vi mot slutet av månaden faktiskt försökt handla på restaurang/café lite grann för att stötta de företag vi tycker mest om. Utematskostnaderna ligger på ca 4 400 kr, vilket är betydligt mycket mer än vanligt. I det är det dock även presentkort för att kunna gå ut och äta i framtiden, när vi åter har möjlighet att ha barnvakt, så vi har inte faktiskt käkat upp alla pengarna än.

Något annat vi köpte den här månaden var en ny padda till barnen, en “barnpadda” för facila 800 kr med ett stort stötskydd runtom. Detta för att min gamla Ipad, som dottern använt senaste tiden när hon ska titta på padda, verkligen sjunger på sista versen – på delar av skärmen fungerar inte touch-funktionen längre, och den är sprucken kors och tvärs. Den nya paddan kommer dessutom bara ha barnappar och streaming, inget annat.

Maken passade också på att köpa årskort till nästa års hockeysäsong, det är alltid billigast att köpa så här tidigt. Sen har ju även trädgårdssäsongen börjat, så några utgifter har kommit där. De blir med all säkerhet fler desto varmare det blir ute. Vi köpte sättpotatis och har satt den att förgro.

Totalt sett landade sparkvoten på drygt 65%, vilket vi givetvis är mycket nöjda med med tanke på målet om 40%. Maken ville också ha in ett nytt värde: hur vi förhåller oss till en summa vi förväntar oss att vi sparar. Så säg att vi förväntar oss ett sparande på 10 000 kr. Då skulle ett sparande på 15 000 kr innebära 150%, medan ett sparande på 5 000 skulle ge 50%. Så vi har satt en sådan summa för oss själva utifrån vad snittet förra året var, och den här månaden landar vi på drygt 140% av den summan. (Maken tycker inte att sparkvot säger något, eftersom våra inkomster varierar. Jag tycker att man får se på sparkvot, inkomster, utgifter, mm tillsammans, precis som att man i ett företag inte enbart kan titta på ett enda nyckeltal.)

Investeringar

Precis som de flesta andra har våra investeringar förlorat i värde. Vi har fortsatt köpa under nedgången och kommer göra det även framöver. Eftersom vi har pengar som kommer in varje månad känns det lugnt. Jag har ju ärligt talat längtat efter en ordentlig nedgång, eftersom allt började kännas så hysteriskt dyrt.

Samtidigt känns det bra att ha en väl tilltagen buffert om det skulle behövas. Bufferten är mer än den egentligen behöver vara, men just nu gör det ju verkligen ingenting.

Hälsa

Vi har varit förvånansvärt friska, peppar peppar. Maken hade en förkylning efter Romme och yngsta dottern är mer eller mindre permanent snorig, men det är inget vi i vanliga fall hade vabbat för. Jag har gått ca 10 000 steg om dagen. Jag tränar inte så mycket som jag borde, mycket för att det är mycket med allt överallt just nu och jag är helt slut om kvällarna. Vi är dock ute mycket, och turen till Romme innebar ju 2,5 dag med skidåkning vilket var riktigt härligt för både kropp och själ.

Bloggen

Den nya principen om två inlägg i veckan har hållits väldigt väl. Det känns lagom. Det har varit 5 000 sidvisningar och de populäraste inläggen har varit som följer:

  1. Baka bröd! om att baka eget bröd
  2. Fortsatt sikte mot FI om vår inställning under Coronakrisen
  3. Rubiks kub om mina val och kval om karriären
  4. Skriva, skriva, skriva… om skrivandet jag nu äntligen åter kommit igång med
  5. May you live in interesting times om Coronakrisen

Skrivande

I mars uppnådde jag 100 000 ord skrivna sedan förste januari 2020, vilket ju är ganska många ord och betydligt fler än de 500 jag satte mig för att skriva. Jag räknar enbart romanskrivande, inte blogginlägg. Totalt för mars blev det 21 706 ord skrivna, eller 700 ord om dagen. Det var mindre än de två första månaderna, dels för att det hänt mycket som gjort att det funnits väldigt lite tid att skriva, dels för att jag använt en del av tiden jag faktiskt haft till att läsa och redigera vad jag skrivit i bok #2, och dels för att jag har lite svårt att veta exakt var jag ska sedan jag kommit 20 000 ord in i trean… Men det löser sig. 700 ord är ändå 40% mer än jag har som mål.

Krisen tar fram det bästa och det värsta

Krisen tar fram det bästa och det värsta

Det har stulits handsprit från vår vårdcentral. Vi är långt ifrån de enda drabbade – flera avdelningar på sjukhuset har råkat ut för samma sak, och när jag skrev om det på Twitter fick jag höra att även förskolor råkat ut för samma sak.

Jag fick då kommentaren att stunder som dessa då människors sämsta sidor visas. Och det är klart att det är svårt att säga emot när folk köper så mycket medicin och toapapper att det inte finns för andra. Eller, mycket värre, när skurkar ringer äldre och säger att de kan hjälpa dem att handla, bara de loggar in med bank-id (jag hoppas verkligen att ingen gått på något sådant!).

Men samtidigt måste jag ju säga att jag tycker att stunder som dessa också drar fram det bästa i människor.

Läkarstudenter på de sista terminerna har skrivit upp sig i tusental för att hjälpa till vid behov i vården, med vilka uppgifter som än behövs. Facebookgruppen har skapats för att hjälpa äldre att handla (utan att de behöver logga in med bank-id…). Folk stödköper mat från sina favoritrestauranger för att hålla dem under armarna. Och så vidare. För att inte tala om den rena mängden människor som följer myndigheternas råd om att stanna hemma även vid lindriga symtom, för att vi försöker skydda de riskgrupperna för sjukdomen.

Jag köper mat från mina favoritställen i stan, tar med fika hem från favvo-cafét. Vi hjälper svärföräldrarna med inköpen och har erbjudit samma hjälp till våra grannar som är på ålderns höst. Vi gör det vi kan i det lilla. Vi har inga problem ekonomiskt av krisen, och då kan vi lägga en lite större andel av våra utgifter på utemat, om det gör att restaurangerna överlever till krisens slut.

Kriser tar fram både det bästa och det värsta i människor. Så här långt tycker jag ändå att det bästa överväger.

Rubiks kub

Rubiks kub

Rubiks kub, en sån där kub med ett antal färgade fält på varje sida där man ska försöka få varje sida att bli bara en enda färg genom att vända och vrida.

Så känns livet just nu. Eller åtminstone den så kallade karriären.

Jag är inte bra på Rubiks kub. Jag vänder och vrider och försöker desperat få alla färger att hamna på sina respektive sidor, men vad jag än gör så är det alltid någon färgad ruta som är en annan färg än resten – för att inte tala om alla de andra sidorna på kuberna som är en salig blandning av psykadeliska färger.

På nätet finns lösningar för Rubiks kub, strategier som tar en från regnbågsblandningar till fint ordnade sidor.

Jag önskar att det fanns en instruktion på nätet för vad jag ska göra i livet. Hur ska jag vända och vrida för att allt ska hamna i prydliga färgfält? Hur ska jag välja för att hitta balansen, trivas med mitt jobb och allt annat som ska få plats?

Nu har det dessutom blivit som att jag, som var väldigt nära att efter flera månaders kämpande, lösa den j—a kuben har lämnat den över natten, och då har någon klåfingrig typ tagit den och fipplat med den så att allt är kaos igen.

Bland valen jag nu måste göra är det osannolikt att jag får kompletta fält. Minst en av rutorna kommer alltid att vara en annan färg än resten, kanske flera.

Vilket fält kommer vara en annan färg? Vad väljer man, bland vänskap, arbetsplats, närhet, veta-vad-man-har-men-inte-vad-man-får? Vad väljer man, när flera av valen kanske inte ens är tillgängliga? Och redan från början måste jag välja vilken sida som ska vara vilken färg. Hur ställer jag mig till prioriteringen mellan familj och spänning, mellan verklighet och dröm?

Så många frågor.

Så få svar.

Säkert och osäkert

Säkert och osäkert

I oroligheterna som varit på sista tiden har en del personer blivit uppsagda från sina jobb. Det är en mycket tråkig situation, inte tu tal om det – men det aktualiserar också diskussionen om vad som är ”säkert” jämfört med vad som är ”osäkert”.

Många tycker att en fast anställning är det tryggaste man kan ha. En del inom FIRE-communityt argumenterar emot det och jag tillhör den skaran. Visst finns det yrken där uppsägning är osannolikt (läkare under Coronakris comes to mind) men innebär det att det är det tryggaste? Till syvende sist innebär en fast anställning att man har 100% av sin riskexponering mot ett enda företag/arbetsgivare. Antingen har man ett jobb där eller så har man inte det.

Är man istället egenföretagare har de flesta en mer spridd riskexponering – de flesta med eget företag har flera kunder. Flera kunder kan visserligen drabbas samtidigt, men sannolikheten är ändå större att några kunder kvarstår. Om man har tio kunder och tre faller bort har man ändå sju inkomstkällor kvar.

Och hur är det om man är FIRE och inte har jobb utan hela sin exponering mot aktie-/fondmarknaden (och eventuellt räntor)? Då är man exponerad mot många olika företag – har man t ex globala indexfonder kan man vara exponerad mot tusentals företag i olika branscher. Om ett gäng går i konkurs har man ändå många kvar.

I en kris som Coronakrisen går alla ovanstående varianter ner. Företag drar ner och säger upp folk. Egenföretagare förlorar kunder. Börsen rasar. Då är det skönt att inte bara ha en exponering. Vi har våra anställningar, vi har vårt företag och vi har pengar på börsen. Sammantaget ska det mycket till för att inflödet av pengar helt ska sluta, och för att mina pengar ska förlora allt värde. Vi får se om bolagen behåller sina utdelningar som de är planerade, men oavsett om de gör det eller inte så kommer inte alla nollas, så ett visst pengaflöde kommer även därifrån.

Kontentan är: diversifiera. Diversifiera dig själv, dina förmågor, och dina pengaströmningar – och diversifiera var du lägger de pengar du får in.

Fortsatt sikte mot FI

Fortsatt sikte mot FI

Ska vi fortsätta neråt? Eller planar det ut nu, efter det nästan vertikala raset som skett på tre veckor?

Ingen vet, inte heller jag.

På Twitter är det av och till lite rå ton om att utdelningsentusiaster och FIRE-anhängare plötsligt försvunnit. Jag vet väl inte det, själv fortsätter jag skriva mina inlägg och har precis samma mål som innan Corona-paniken slog till med full kraft. Vi siktar fortfarande mot ekonomisk frihet och helt ärligt hoppas både jag och maken på fortsatt nedgång ett tag till, så att vi hinner investera.

Sedan vi på riktigt påbörjade vår ekonomisk resa tillsammans har börsen nästan bara gått upp, med undantag för hösten 2018 (och då gjorde vi samma sak och köpte). Det gör oss närmast tacksamma för nedgången, även om vi ser det vi redan investerat krympa.

Jag tänker att alldeles oavsett att värdet går ner så har vi fortfarande lika stor andel av företagen. Med tiden kommer det vända uppåt.

Men det övergripande tänket, det vi närmar oss tre år av, det kvarstår. Vi har vår budget, våra minskade utgifter, men framför allt har vi vår inställning och den ekonomiska trygghet vi byggt upp. Vi har en väl tilltagen buffert som skulle låta oss leva som vanligt ekonomiskt även om vi blir sjuka och får minskade inkomster. Skulle det mot all förmodan gå så långt har vi en stabil ekonomi även om en av oss skulle gå bort, som tillåter den som överlever att bo kvar och fortsätta leva väl.

För mig, för oss, är det den stora fördelen med FI. Inte så mycket RE, utan FI-trygghet. Och det finns kvar oavsett hur börsen går.

May you live in interesting times

May you live in interesting times

Det skrivs spaltmeter om Corona just nu. För min del, som för så många andra, invaderar det varje del av livet.

Jag sitter hemma och vabbar med yngsta dottern för något hon aldrig hade varit hemma för annars – hon är snorig och hostar några gånger om dagen. Vi är inne på tredje dagen hemma och jag skulle tro att det kommer fortsätta på obestämd tid.

Jag och maken turas om, för vi har sånna där ”samhällsbärande jobb”. Sånna som gör att vi verkligen borde vara på jobb. Det är för all del mysigt att vara hemma med lillan, men visst hade jag gjort bättre nytta på vårdcentralen. Vi turas om, har hittills tagit precis 50/50 och fortsätter förmodligen så. Mor- och farföräldrarna som ofta rycker ut i vanliga fall är portade eftersom de alla är äldre, såsom mor- och farföräldrar tenderar att vara om inte två generationer fått barn i tonåren. Vi får se om vi kan lösa det med någon annan som är hemma och vabbar för mestadels friska barn.

I helgen arbetade jag på jourcentralen (JC). Det var första dagen med ”två linjer” på JC, där den ena hade övre luftvägssymtom/feber och den andra hade andra saker. I den ”andra” kategorin hade jag typ tre patienter, övriga tjugo var i infektionskategorin. De infektiösa patienterna möttes av en doktor i full skyddsutrustning. Tveksamt om någon av dem hade Corona, och det lär jag inte få veta ändå eftersom provtagningen är så begränsad.

Inför JC-passet kände jag för första gången viss oro över att gå till jobb. Inte så mycket för min del, men för risken att jag blir smittad och sprider det vidare, eftersom jag tycker det verkar finnas tillräckligt med beskrivningar av folk som smittat innan de haft symtom. Det vore förödande för de äldre, ofta multisjuka, patienter jag träffar på vårdcentralen.

Väl på vårdcentralen sammanfattade en patient läget där: Han kom in i receptionen och tittade sig omkring. Inte en människa. ”Är det stängt?” frågade han. Det kändes lite så i tisdags, även om vi var många som jobbade. Mycket sköttes per telefon och många patienter som kom till vårdcentralen gick antingen direkt till slussrummet (och kom aldrig in på vårdcentralen) eller direkt till de andra ”infektionsrum” vi skapat för folk med t ex halsfluss och öroninflammation. Receptionen var därmed öde.

Idag jobbar jag halvdag. Maken jobbar förmiddagen och jag eftermiddagen, allt för att kunna lösa både VAB och behov av att vara på jobb.

Börsen rasar. Jag har väntat på de där skräckkänslorna alla säger kommer när man är med sitt första riktigt stora ras, men de har inte kommit. Istället sitter jag och småmyser och stoppar in pengar i stabila, stora bolag som jag plötsligt får till rabatterade priser (eller mer normala värderingar, kanske är mer korrekt). Vi har en del likvider att stoppa in, som vi väntat med just eftersom vi tyckt att allt varit så övervärderat. Det pytsas in efter hand som olika aktier når de kurslarmsgränser vi tidigare satt. Dessutom kommer ju lönen varje månad – någon risk att vi skulle bli arbetslösa ser vi inte. Så mer pengar flödar ju in.

Jag och dottern skulle åkt till Malmö i helgen, en del av min leg-läk-present från mina föräldrar. Vi skulle sett Skönheten och Odjuret på teatern, men Malmö Opera har ställt in alla föreställningar. Eftersom vi avråds alla icke-nödvändiga resor stannar vi hemma. Hotellet bokades utan avbeställningsskydd, men i dessa tider känns det okej. Hotellbranschen kommer ha det tufft nog ändå. Men det är nog den tråkigaste konsekvensen av Corona så här långt för vår del.

Hoppas ni har det okej där ute i denna Corona-värld. Njut av den extratid ni får med familjen. Tvätta händerna, undvik (fysisk) kontakt med den äldre generationen. Stanna hemma om ni är sjuka.

Skidor i Romme

Skidor i Romme

Innehåller värvningslänk för Airbnb

Äldsta dottern fyller fem i sommar och vi tyckte att det var dags att börja lära henne åka skidor. Själv kommer jag från en familj som bodde i Schweiz i flera år i min barndom och då tillbringade vi så gott som varenda helg under vinterhalvåret uppe i Alperna vilket gjorde mig till en duktig skidåkare. När vi sedan flyttade hem till Sverige fortsatte vi med årliga semestrar i fjällen. Maken har också haft årliga semestrar i svenska fjällen. Däremot har vi sedan tonåren inte åkt någon av oss – det har blivit solsemestrar istället, skidorna har prioriterats bort.

Men i början av mars var det alltså dags igen.

Vi frågade om svågern och hans fru och barn ville följa med, och det ville de, och i januari bokade vi in oss. Målet för resan blev Romme, lagom långt från Linköping (knappt fyra timmar i bil) och en långhelg snarare än en hel vecka. Vi började leta boende och det landade i att vi letade på Airbnb. Ingen av oss hade hyrt något via dem tidigare, men vi hittade en trevlig stuga som kunde husera alla åtta och låg 20 min bilfärd från Romme Alpin. Svägerskan hade en rabattkod på Airbnb, vilket gjorde priset extra bra: För tre nätter (torsdag-söndag) betalade vi bara 2 350 kr, alltså knappt 1200 kr/familj. Vill du också få rabatt på Airbnb? Få 495 kr rabatt på första bokningen med en här länken.  Vi bestämde oss för att åka upp på torsdagskvällen (för vår del optimerat så att barnen sov stora delar av vägen) eftersom kostnaden var så liten, istället för att åka upp fredag förmiddag och missa en halv dags skidåkning. Här är boendet, om någon är nyfiken.

Skidutrustning (skidor, pjäxor, stavar och hjälm) hyrde vi via Romme Alpins uthyrning, och vi bokade också skidskola för tre av fyra barn (yngsta dottern på 1,5 år är för liten för skidor). Vi vuxna fick ju också köpa till liftkort. Totalt gick detta på 5 200 kr för oss tre som skulle åka skidor.

Vi valde att ta med större delen av maten – maken gjorde en vegetarisk lasagne som vi åt första kvällen, och svågern gjorde köttfärssås så att det bara var att koka pasta andra kvällen. Jag bakade bröd och svågern tog med sig frukostgrejer i övrigt. Båda familjerna tog med lite snacks. Lunch hade vi redan på förhand bestämt oss för att äta på restaurang, för att det var så mycket enklare.

Eftersom stugan hade varken wifi eller TV hade vi med oss spel, vilket var himla mysigt på kvällarna när alla var trötta efter en hel dags skidåkande. Vi hade fantastisk tur med vädret – både fredagen och lördagen var det ett par minusgrader och strålande solsken. Söndagen var det sämre väder med lite småregn och plusgrader, men då åkte vi heller inte lika länge eftersom vi skulle bila hem.

Och barnen lärde sig verkligen åka skidor, på ett helt makalöst sätt. Dottern hade aldrig stått på skidor innan, men redan på fredagseftermiddagen åkte hon de blåa backarna ner och hade bemästrat knappliften (och sittliften, men den är ju inte så svår). På söndagen fixade hon ankarliften och hon checkade av både rött och svart i backfärg. Vi som trodde att vi på sin höjd skulle få åka gröna backar med henne, kanske mest hålla oss i barnbacken… Och ja, även min och makens kroppar mindes hur man åker skidor. Det var riktigt härligt. Vi maxade dagarna med åkning från 9 till ungefär 15.30, liftarna stängde kl 16.

Hela semestern landade på 8 900 kr inklusive allt (boende, utrustning, diesel till bilen, mat, etc). Vi sparade otroligt mycket pengar på att hitta den billiga stugan istället för att t ex ta in på hotellet (som hade gått på ca 6000 kr/familj) och på att ta med middag. Vi är så otroligt nöjda med våra dagar i Romme och bestämde redan första dagen att vi skulle göra om det nästa år igen.

Månadsavstämning: februari 2020

Månadsavstämning: februari 2020

I februari började jag jobba igen, 60% istället för heltid. Det har varit himla bra – en kombination av att få träffa folk (vuxna), intellektuellt utbyte, och mer tid med barnen. Covid-19 har gått från något borta i Kina till en angelägenhet för hela världen och börsen tuffade på fram till sista veckan då den trillade neråt och det blev rea.

Inkomster

I februari hade vi rejält stora inkomster, vilket kom dels av att vi för första gången tog utdelning från vårt företag, och dels av att jag fick tillbaka pengar från allt jag la ut när jag var på forskningskonferens i Barcelona i höstas. Eftersom de utgifterna då räknades som just utgifter, räknas återbetalningen av dem nu som inkomst. Utöver detta var det min lön (60%) och föräldrapenning, och makens lön.

Utgifter

Den enskilt största utgiften var att vi tog in en besiktningsman för att kontrollera taket som vi la om för ett par år sedan, detta sedan svärföräldrar som använde samma takfirma fått en stor läcka. Det kostar att ta in besiktningsmän, kan man säga. Den timlönen vill jag också ha… Förhoppningsvis är det dock värt det, eftersom svärföräldrarnas renovering av taket gick på betydligt mycket mer och vi hoppas kunna undvika läckor och andra skador.

Utöver takbesiktningen bestämde maken sig för att hänga på Sweden Rock i sommar så det blev en kostnad, dottern ska få gå på simläger, maken ska springa Tjurruset i höst, och jag beställde fotoböcker från en resa nyligen och andra halvan av 2019. Så övrigt-kategorin blev lite värre än vanligt, med många roliga saker som kommer de kommande månaderna.

De vanliga kategorierna såsom mat, utemat, transport, med mera höll sig utmärkt lågt. Mat inklusive restaurang och så blev totalt 4 500 kr – fullt nöjd med det.

På grund av de höga inkomsterna och ändå helt okej utgifterna landar månadens sparkvot på 72,91%. Vilket ju är trevligt. Framför allt är det betydligt bättre än de 23,78% som det blev i januari då vi reste och hade en del andra utgifter (en del av det kommer få tillbaka framöver eftersom det är utlägg för jobb, men ändå). Januari var en av de sämsta månaderna för sparkvoten sedan jag började mäta, med bara tre sämre månader sedan april 2017. I gengäld är februari den näst bästa månaden sedan vi började mäta, och den överlägset bästa i reda pengar hittills.

Hälsa

Efter att vi kom hem från en härlig semester i slutet av januari tyckte jag att det hade blivit alldeles för mycket sötsaker så jag satte ett sockerförbud på mig själv i fyra veckor. Det höll jag, vilket kändes riktigt bra. När så lördagen kom då jag bröt sockerförbudet gjorde maken alldeles egna semlor (bakade bullarna och alltihopa) som smakade helt ljuvligt. Jag har hunnit träna en del, men det kan bli bättre. Hur många steg jag gått vet jag inte riktigt eftersom min Fitbit inte funkat som den ska, men en bit över 10 000 steg/dag borde jag ha snittat. Trots att det är vabruari har vi faktiskt inte haft några större infektioner.

Bloggen

Min nya tanke är att uppdatera bloggen två gånger i veckan och det har jag hållit. Det är ett tempo jag klarar av, tänker jag. Totalt blev det 6 147 sidvisningar i januari och de mest populära inläggen var som följer:

  1. “Det skulle aldrig funka med ekonomin” – om en av mina patienters reaktion på mitt förslag om deltidsarbete
  2. Automatisera din ekonomi – automatisera både sparande och utgifter
  3. Mål 2020 – vad vi har för mål för det innevarande året
  4. Bygg en bro – om att börja med extraknäcket när du har ett jobb
  5. Var börjar man del 6 – min lilla serie om att komma igång med att sköta sin ekonomi

Det är 60% kvinnor och 40% män som läser bloggen (kul att det är så pass många tjejer!) och den största gruppen är 25-34 år men sen är det ganska jämt hela vägen från 35 till 65 år.

Skrivande

Jag skrev 30 000 ord i februari. Fullt godkänt. Det innebar att jag avslutade min andra bok i serien om Elementalerna – inte helt illa pinkat.

Skaffa Revolutkortet

Skaffa Revolutkortet

Innehåller reklamlänk för Revolut

Nu kör Revolut en drive igen där du får ett kostnadsfritt kort och jag får 110 kr för att värva dig (sedan kan du värva andra!). Jag och maken använder Revolutkortet när vi lämnar Sverige, eftersom det inte har några växlingsavgifter och inget påslag vid uttag. Det har fungerat fantastiskt bra på de resor vi hittills varit på (USA, Barcelona, Kanarieöarna) och därför rekommenderar jag det varmt.

Appen för kortet är en grym app som får en att förstå hur efter storbankerna är med sina appar. Vill du tillfälligt stänga ner kontaktlös betalning, swipebetalningar, bankomatuttag, eller onlinetransaktioner? Bara gå till PIN-kod och säkerhet och ändra efter behag. Med platsbaserad säkerhet ser appen till att telefonen och kortet är på samma plats, annars nekas betalningen. Varje gång du drar kortet kommer det upp ett meddelande i din telefon om att kortet dragits och hur stort beloppet är, så skulle någon stjäla dina kortuppgifter märker du direkt när de börjar använda det. Säkerheten känns således väldigt hög. Du kan också låsa kortet tillfälligt och sedan låsa upp det igen.

Man får dessutom ett “virtuellt kort” att använda online om man så vill, med egna kortuppgifter.

Kortet är ett debitkort, alltså inga krediter (än så länge). För över så mycket pengar du vill ha på kortet, eller ha automatisk “top-up”.

Vi tycker som sagt att kortet funkat perfekt när vi varit utomlands, just med tanke på avsaknaden av växlingsavgifter och uttagsavgifter (som annars kan gå på uppåt 2%, vilket blir en del). Jag har inget annat än gott att säga om kortet. Vi har gratisvarianten, kanske ska tilläggas – det finns också betalvarianter med extra förmåner men de har vi inte testat.

Är det någon som är intresserad av att skaffa Revolutkortet så kan ni göra det via den här länken.

  1. Följ länken och registrera dig
  2. Bekräfta din identitet med ett foto-ID eller selfie (den svåraste delen, vi fick dra fram passen, men de kanske har förenklat nu)
  3. Sätt in pengar på kontot via banköverföring eller kort i ditt namn
  4. Beställ ditt kostnadsfria Revolutkort
  5. Gör ett första köp online eller i butik
Två inlägg i veckan

Två inlägg i veckan

Jag funderar fram och tillbaka på hur mycket jag ska sikta på att skriva här på bloggen. Jag tycker det är jätteroligt, men det är så mycket här i livet som är roligt: att vara med mina barn, vara med min man, hänga med kompisar, göra fotoböcker, skriva på min roman, träna… Det är mycket jag vill hinna med på dygnets alldeles för få timmar. Eftersom allt som inte är ”vara med mina barn” dessutom i princip behöver hända när barnen sover är det i runda slängar två timmar varje dag mellan det att äldsta dottern somnat och jag själv däckar så är det mycket som ska hinnas med.

Balans är det allra viktigaste för mig i livet just nu: balans i arbetet, i tiden med familjen, och inom mig själv. Jag vill inte hetsa runt och upptäcka att åren gått och barnen är stora och jag vet inte var tiden tagit vägen. Tiden går fort nog som det är.

Så nu tänker jag sikta på ett inlägg på måndagar och ett på torsdagar. Jag har testat att ha varannan dag, och att ha tre dagar i veckan, men jag gillar inte ojämnheten i att helt plötsligt inte ha tid att skriva på ett litet tag och så blir det fullständigt stopp. Med två dagar i veckan kommer jag (förhoppningsvis) kunna fortsätta skriva intressanta inlägg som ger något till er. Det blir ett jämnare flöde då. Ibland blir det säkert något extrainlägg, men två dagar i veckan är min plan. Det är också så jag kört de senaste veckorna.

Har ni några önskemål om något ni vill höra mer om? Skriv gärna i kommentarerna, inspiration uppskattas!