Firandet av kunskap

Firandet av kunskap

Jag älskar Nobelfirandet. Och nej, det är inte för att drottningen och prinsessorna har sånna fina klänningar och smycken som gnistrar, även om det är det som oftast diskuteras mest.

Jag älskar Nobelpriserna för att det är kunskap som prisas.

Det finns åtta miljoner fester och galor för allting som brukar få uppmärksamhet – film, TV, musik, sport. Och visst, de lägger också ner tid och själ i det. Men kunskap. Det är en helt annan sak. Det är det som driver världen framåt. Årets kemipris är några av kuggarna i varför vi kan köra omkring i elbilar med litiumbatterier. Årets medicinpristagare har forskning som kanske kommer kunna bota vissa typer av cancer. Den tionde december varje år – på Nobels dödsdag – får vi hedra människor som ägnat sig åt att utveckla världens kunskap. Och sådant uppnår inte musiken eller filmen eller sporten, även om alla de tre kan beröra och lära oss nog så mycket.

Jag tycker det är härligt att se kunskap uppmärksammas på detta fantastiska sätt, och har jag möjlighet tittar jag alltid på det på TV. Att närvara vid Nobelbanketten någon gång under livet finns definitivt med på min bucket-list. Till och med dottern tyckte att det var kul att titta i tisdags, men det var framför allt för att hon tycker att drottningar och prinsessor är det bästa som finns (kungen blev hon lite besviken på – “Han är ju gammal”…).

Själv pysslar jag på i det lilla och pillar för närvarande på två artiklar, en om leptin och en om MR-proADM, och jag tror knappt att ens eventuella läkar-läsare vet vad de är (möjlighen leptin, men mid region-pro-adrenomedullin är m er osannolikt). Något Nobelpris får jag inte för min forskning, men jag kanske kan bidra med min lilla, lilla pusselbit.

Recension: Filmen Playing with FIRE

Recension: Filmen Playing with FIRE

Playing with FIRE – dokumentären om FIRE som haussats rätt hårt av communityt åtminstone innan den kom ut – fanns tillgänglig gratis på Vimeo, så jag såg den i helgen.

Den var rätt ytlig.

Den följer ett par som bestämmer sig för att bli finansiellt fria och gå i tidig pension, alltså FIRE. Och så följer man dem i typ ett år. Frun gnäller rätt mycket och de gör som de flesta (?) som hittar konceptet (inklusive jag själv): man kör järnet från början innan man hittar en balans.

Balans var något jag verkligen saknade i filmen. Allt handlade om FIRE, hur många år tills de kunde gå i pension. Samtidigt snackade frun om och om och om igen hur hon inte ville missa deras dotters första år genom att hon bara jobbade. Så varför inte fundera över att hon går ner i tid? Om man nu lyckas dra ner sina utgifter till 50% av tidigare, då finns det helt klart utrymme att gå ner i tid. Jobba halvtid medan barnet är litet? Vad spelar det för roll om det adderar fler år tills FIRE? Det är en annan sak om man börjar med det här innan man får barn tycker jag – då kan man köra in i kaklet. Men om poängen är att man vill spendera tid med ungarna, då är det ju helt kontraproduktivt att jobba heltid bara för att man om tio-femton-tjugo år ska nå FIRE. Jag tycker att filmen borde pratat frihetsgrader mer, snarare än att stenhårt fokusera på bara FIRE.

Det var kul att få ansikten på ett gäng av de rätt anonyma men stora profiler inom FIRE-rörelsen, även om jag gärna haft utsatt vilka alias de hade mer än en enda gång. Dock var deras intervjusektioner så korta och upphackade att de bara skrapade alldeles på ytan av vad FIRE innebär. Filmen hade vunnit på färre intervjuer och längre med de som valdes ut.

Familjens stint på Hawaii var ärligt talat obegriplig som del av filmen. För all del att familjen åkte dit, men vad spelade det för roll för narrativet? Hade mycket hellre tagit fem minuter intervjuer istället. Frun gnäller återigen en stund över det och FIRE och allt fint hon inte får ha. Mot slutet av året tycker hon dock att det var värt att byta bort villan och bilen och allt vad de hade, trots att hon inte egentligen fått något ut av det annat än att de börjat spara. Hon verkar inte ha gått ner i tid.

Jag tycker också att filmen saknar mycket av det konkreta. Boende, bilar – och sen då? Utöver det fanns det i princip ingenting konkret gällande hur man drar ner utgifterna. Mad FIentist hade gärna fått ta mer plats när han gick igenom deras ekonomi (la de verkligen 2 000 dollar i månaden på mat?!).

Liksom den ultimata FIRE-boken får vi vänta vidare på en ultimat FIRE-film. Jag tyckte dock att boken om Playing with FIRE var mycket bättre.

Graf-bonanza

Graf-bonanza

Jag har ju, sedan ekonomiintresset väcktes, blivit lite av en Excel-nörd. Inte så att jag på något sätt påstår mig kunna Excel mer än basics, men att få sitta och knappa in siffror och göra grafer och följa utvecklingen är verkligen såå tillfredsställande. Allra mest nice är väl grafer som bara kan peka uppåt – som vår graf “ackumulerat sparande”. Den visar hur den sammanlagda summan vi sparat sedan vi började den här resan utvecklats. Den kan ju inte gå ner, för vi sparar ju inte minus.

Vissa månader sparar vi mer, andra mindre. Men vi sparar, och stapeln växer sig allt högre.

En annan graf kan gå både uppåt och neråt, men är ändå spännande att följa – vår totala förmögenhetsutveckling. Den beror ju framför allt på hur börsen/våra investeringar går, vilket gör att den t ex följde nedgången under hösten förra året – och under 2019 har det pekat uppåt igen. Här har jag bara siffror sedan oktober -17 eftersom det var första gången jag gjorde en sammanställning över alla våra innehav.

Dessa bilder motiverar mig att göra de val jag tycker är rätt för mig och min familj. Jag får en bild av vilken effekt mina och familjens val får. Det är effektivt för mig, för att lugnt och lätt hålla mig på den inslagna vägen.

Ännu roligare tycker jag det är nu när det börjar finnas ett par års statistik att kolla på, så att jag kan jämföra mot samma månad förra eller förrförra året. Vi har ju nått en nivå som vi tycker känns lagom för oss, något vi kan hålla utan att känna att vi späker oss själva på något sätt, så det handlar inte så mycket om att bli bättre som att kunna se att vi håller oss på ungefär samma nivå. Sparkvoterna är en sådan sak. Engångskostnader (såsom fönstren i oktober som kraftigt drog ner sparkvoten den månaden) gör att det är lite svårare att bedöma, men överlag kan man se hur vi håller oss (det här årets sparkvoter har varit mer varierande än förra året…).

Någon annan som nördar lika mycket?

Cashback!

Cashback!

I oktober plockade jag ut pengar från mina cashbacksidor igen. I princip allt jag handlar – vilket ärligt talat numera är ganska begränsat, men ändå – köps via internet och majoriteten av inköp kan ge cashback. Senast i helgen köpte jag kattsand och kattmat, och fick ett par procent tillbaka på köpet, vilket översattes till 25 kr om jag minns rätt. I september hade SmartPhoto en drive där man kunde köpa presentkort till dem för mindre pengar än vad presentkortet sedan gäller för och jag köpte ett 1000 kr-kort (inför att beställa julkorten därifrån) som jag betalade 600 kr för – och fick cashback på köpet. Det är ju mycket trevligt, för medan man säger att det inte finns gratisluncher så måste jag ju säga att det här verkligen känns som gratispengar.

Över de senaste åren har jag fått 2 500 kr utbetalt från Refunder, och lite mindre summor från övriga cashbacksidor. 750 kr blev det i september från cashbackshopping.se, mitt första uttag därifrån.

Vill du också få cashback? Bli medlem på nedanstående sidor. Det kan skilja en hel del mellan olika cashbacksidor gällande hur mycket de ger tillbaka på olika siter, så det kan definitivt vara värt att vara medlem på mer än en. Nackdelen är ju att det tar längre tid att komma upp i en stor nog summa att få utbetalning (varierar mellan 50 och 200 kr tror jag) om man får cashback på olika.

    • Refunder: 50 kr för oss båda när du handlat för minst 100 kr
    • Cashbacker: 50 kr till mig när du handlat för minst 100 kr
    • Cashbackshopping: 25 kr för oss båda
    • BonusWay: 100 kr i bonus till dig, 50 kr till mig
    • MyBonus: 50 kr i välkomstbonus för dig och jag får 10% av den totala årsåterbäringen på det du handlar
    • Reward Network: ingen välkomstbonus, men inkomst för varje person du värvar som handlar genom dem
    • Cashback Ninja: 50 kr i välkomstbonus för dig, 25 kr för mig

Man kan också maxa bonusen vid vissa tillfällen, som för några veckor sedan då jag via någon cashbacksida (minns inte vilken, kan ha varit Refunder) köpte en prenumeration på Miljonlotteriet. Prenumerationen kostade 149 kr för sex lotter, och man fick 300 kr i cashback. Dessutom vann jag 50 kr på en av lotterna, så det blev ännu bättre. Sedan sa jag snabbt upp prenumerationen igen. Samma typ av förfarande kan man göra med t ex Dagens Nyheter och Dagens Industri ibland, när de har specialerbjudande (men då brukar man behöva prenumerera en viss period, så man får sätta en påminnelse i telefonen om att stänga av prenumerationen för att den inte ska börja kosta en massa).

Det har hittills inte varit några egentliga problem att få ut min cashback från någon sida. Cashbackshoppings sida bråkade en aning men löstes lätt med ett mail, och Refunder är supersmidigt och snabbt för att få ut pengarna.

Månadsavstämning: november

Månadsavstämning: november

Årets mörkaste, gråaste, tråkigaste månad har kommit och gått. Inte ens de där jepparna som hävdar att de älskar hösten kan väl tycka att de senaste veckornas mörker – flera veckor utan att det ens verkat bli dagsljus alls – är något att ha. Våra solceller har producerat 32 kWh på hela månaden (i juni, bästa månaden det här året, producerade vi 779 kWh som jämförelse). Men nu är vi i alla fall äntligen inne i december, med allt vad ljus i alla fönster det innebär. Dessutom blev det plötsligt en tunn beläggning snö över Linköping som ljusar upp, och det har varit minusgrader, klart och soligt.

Nog om väder, även om vi svenskar älskar att prata väder…

Som planerat sedan långt tidigare åkte vi på super-duper-charter till Kanarieöarna för andra gången det här året, för att fira att jag äntligen är färdig med allmäntjänstgöringen. Detta innebar att vi la lite pengar på plats, även om resan i sig var betald sedan tidigare. (Det var värt varenda krona.) Vi köpte också ett nytt soffbord eftersom det förra de facto gick sönder. Efter att ha letat i evigheter på begagnatmarknaden efter rätt soffbord (de två senaste har varit begagnade och jag har hållit småkoll av och till hela tiden) fick vi se oss besegrade, och vi köpte ett nytt soffbord under Black Week-rean som vi är jättenöjda med trots att det bara stått där ett par dagar än så länge. Detta ihop med varsitt årskort på Busfabriken för halva priset, samt kostnaden för min legitimation, är de stora utgifterna för månaden.

Matmässigt kom vi in på 3 800 kr och, förutom maten på Kanarieöarna (som ligger under extravaganser istället för matkonto, eftersom allt från resan hamnade där), bara 390 kr på utemat. Fakturan till Tekniska verken för el, vatten, sopor och framför allt fjärrvärme gör sin traditionella vintertur norrut i kostnad. I övrigt en rätt vanlig månad.

Inkomsterna var väldigt straight-forward och bestod av två heltidslöner minus 1/4 VAB-dag för mig, samt barnbidrag plus 1/4 VAB-dag från Försäkringskassan. Lite under snittet för året.

Sparkvoten landade på precis över hälften, 50,71%, och fullt godkänt.

Med bara en enda månad kvar på året ser vi ut att nå våra mål med råge. Sparmålet har överskridits med 56% redan (även om vi får 0% i sparkvot i december blir det ändå att vi når målet om >40%),  utdelningsportföljens värde har gått upp mer än vi kunnat hoppas på (i likhet med börsen i sin helhet), utdelningsmålet slår vi med 25%, sparkvoten snittar 50,92% där målet var 40%, det totala värdet har, tack vare den fenomenala börsuppgången, också med råge uppnått sitt mål, och vi har återinvesterat all utdelning precis som vi tänkte oss.

Jag kan inte annat än att vara stolt. Snart är det dags för en ny kick-off, och då blir det att sätta nya mål för det nya året.

Det är lätt när det är andras pengar

Det är lätt när det är andras pengar

Man kan ju inte annat än fascineras och förfäras av lättheten med vilken politiker gör av med våra skattepengar.

Vi ska få ett nytt badhus i Linköping. Det ska “sätta stan på kartan”. När nu senast ett badhus gjorde något sådant – men så ska det ju också vara i trä. För alla flyttar ju till en ny stad på grund av utseendet på badhuset. Prognosen i december 2018 var 860 miljoner. Alla som någon gång renoverat eller byggt nytt vet att en kalkyl överskrids.

Helsingborgs lasarett byggs om till den nätta kostnaden om 6,1 miljarder. Vilket verkar ha gått… inte så bra. Men vad gör det när det inte är politikernas egna pengar?

Malmö stad har en skatesamordnare med en budget om 2,5 miljoner om året trots att de samtidigt behöver 4,5 miljarder i utjämningsbidrag. För att det är helt rimligt.

I september blev det känt att Motala kommun tänker sänka värmen på äldreboendena med tre grader. För att spara pengar eftersom de gått 20 miljoner minus. Slöseriombudsmannen har en del tankar kring vart pengarna går istället.

Och så vidare, ad nauseum. Konst för maskar, skidtunnlar, skrytbyggen som ska bli någon sorts monument över den politiker som klubbade igenom det… Det här landet hade kunnat gå otroligt mycket bättre om de som styr och ställer med våra pengar hade känt ett större ansvar. Men hade det varit annorlunda om de tänkt att det var deras egna pengar? Med tanke på att 113 519 personer fick en ny skuld till Kronofogden under 2018, och att det totala antalet skuldsatta 2018 uppgick till 413 912 personer (och 81 513 709 490 kr!) så börjar man ju fundera på om folk är så himla mycket bättre med sina egna pengar (statistik från Kronofogden). Totalt runt 10 000 personer ansöker varje år om skuldsanering och 2018 hade 38 372 personer pågående skuldsanering. Lånen från SMS-låneföretagen verkar ju gå som glass på en varm sommardag.

Så man undrar ju hur politikernas egna ekonomier ser ut. Stefan Löfven stoltserar ju med att inte vara miljonär, trots att han tjänar 176 000 kr i månaden. Om man tjänar 176 000 kr i månaden borde man vara miljonär. Och om de inte kan hantera sin egen ekonomi, då kan vi ju knappast förvänta oss att de ska vara rimliga när de inte ens själva står för notan.

Black Friday

Black Friday

Precis som förra året är ju inte Black Friday bara en fredag numera. Det är en vecka. Drygt. Numera är det Cyber Monday och “smygstart” helgen innan Black Week börjar och det hela är väl totalt typ tio dagar. Jag tänker mig att om en sådär fem år är vi på Black Month och sen tar det tio år till så är vi på Black Year och sen ska vi egentligen bara shoppa, shoppa, shoppa hela tiden.

Eller ja, det är väl ungefär så det redan ser ut.

Själv använder jag Black Week detta år exakt på samma sätt som förra året – jag köper saker jag skrivit upp på en lista under hösten och inget mer. Dessutom gör jag det med Cashbackshopping.se i bakfickan, så att varje köp genererar lite mer cashback än det förra (ett köp ger 10% extra cashback, två köp ger 20%, och så vidare upp till tio köp så att man totalt kan få 100% extra cashback, alltså dubbelt så mycket). Det är ganska få prylar, bara lite halvtrista saker som nya laddare till mobilerna, hörlurar, ett mobilskal till makens mobil, och sen har jag passat på att köpa linsvätska för det närmaste året, och lite vitamintabletter. På fredag ska jag ta mig till Busfabriken och köpa två årskort till barnen för halva priset, det blir bra så att de kan springa av sig (dock ingen cashback på det!). Just det, jag köpte årets sista julklappar också, från Smartphoto (affiliatelänk).

I helgen som gick var jag på loppis. Fyndade barnböcker och barnspel för en spottstyver, köpte vinterstövlar i nyskick till yngsta dottern för 35 kr och en regnoverall till äldsta dottern för 50 kr, också den i mycket gott skick. Dessutom köpte jag Babblarna-grejer till yngsta i julklapp. Totalt gick det knappt en femhundring på alltihopa. Och på alla sätt blir jag nöjdare när jag shoppar begagnat, än om jag skulle köpa motsvarande nytt (de tretton barnböckerna hade kostat långt över tusenlappen att köpa nya). Varför ska man köpa nytt, framför allt till barn som sliter och slänger allting. Åsynen av den där regnoverallen efter en enda dag på dagis gör mig väldigt glad att jag inte betalt hundratals kronor för den…

Så Black Friday i all ära, men behöver jag grejer till ungarna så är det loppis, Marketplace och Blocket som gäller.

“Hon är ointresserad”

“Hon är ointresserad”

I måndags hade barnen studiedag och vi tillbringade eftermiddagen med en annan mamma och hennes tre barn. Vi halkade in på ekonomi, ett område jag gladeligen lyfter – men det var faktiskt hon som började den här gången, med en fråga om hur mycket vi lägger på mat varje månad. Detta ledde oss in på mycket mer diskussion. Hon kunde dock, precis som flertalet av mina kompisar, konstatera att hon inte har så bra koll. Rimligt okej koll på utgifterna, men det där med vad man ska göra med pengarna som blir över är svårare.

Samma dag la @ekonomi_d upp en fråga på twitter:

Det är givetvis inte så att denna Twitter-tråd ska tas som någon sorts sanning, men flera skriver “hon är ointresserad”. Och det är ju väldigt synd. Varför är det så? Varför var jag själv så för tre år sedan, då maken fick löpa fri på Avanza helt utan min insyn?

Ekonomi i sin mest grundläggande form är inte något svårt – plus och minus är ju i princip det enda som behövs för att få koll på sin egen ekonomi. Att gå vidare till att investera kanske är ett lite större steg – för mig kom det successivt när jag började lyssna på poddar och började tänka allt mer på vad vi skulle göra med pengarna när jag skruvat på ekonomin så pass att det blivit en ansenlig summa vi la undan varje månad. Det var ju med viss skräck jag klickade köp på mina första aktier, så jag har full förståelse för att det känns stort och skrämmande att komma till punkten där man ska skapa ett konto på Avanza, skapa ett ISK och köpa sina första fonder.

Min man säger ofta att det bästa som hänt vår ekonomi är att jag också blev intresserad. Det ligger mycket i det, inte för att jag är någon sorts geni, utan för att det är så mycket bättre om man pysslar med ekonomin tillsammans. Då kan vi sätta mål ihop, vi kan glädjas åt framgångar, vi kan diskutera vad vi vill investera i, vad som är värt och vad som inte är värt att lägga pengar på… det är enklare när man har någon att bolla med, även om man då samtidigt måste jämka med den personens åsikter. Jag tycker det är synd att det verkar vara så många kvinnor som inte tar sig tiden och sätter sig in i ekonomi och kapitalförvaltning. Att inte ha koll leder ju till ett så mycket sämre läge om det sedan händer något – skilsmässa, dödsfall, sjukdom, arbetslöshet, och så vidare. Det är mycket som kan hända. Ekonomin om något är ju en fråga om jämlikhet.

Jag gör mitt i det lilla, främst i form av att jag pratar med mina kompisar om ämnet. Bloggen är väl också ett försök, men hit tror jag mest att man hittar om man redan är intresserad. Hur gör ni, sprider ni ordet på något sätt?

2 300 kronor

2 300 kronor

Vissa saker i myndighets-Sverige bör ha en rent fruktansvärt bra marginal.

Igår skickade jag in ansökan om legitimation till Socialstyrelsen. Detta bök inkluderar en AT-bok som man ska ha haft koll på i minst 18 månader (för mig mer åt 2,5 år på grund av föräldraledighet och deltidsjobb) och successivt fyllt med diverse viktiga signaturer och datum, samt även personbevis och examensbevis.

Samt den lilla nätta kostnaden om 2 300 kr.

Att fixa själva legitimationen kan inte ta lång tid. De ska kolla så att datumen i boken stämmer (det är mycket viktigt att datumen hela tiden går back-to-back, man får absolut inte sluta en placering på fredagen och börja nästa på måndagen, då blir det bakläxa och man får tillbaka boken för att få nya underskrifter med rätt datum, och om du får boken påskriven två dagar i förväg (alltså på fredagen) när du ska sluta AT så är det inte giltigt utan det blir komplettering), vilket torde ta runt 5 minuter för någon rimligt läskunnig, och därefter borde det vara att plinka in lite i en dator – tveksamt mycket numera eftersom man kan göra första hälften av ansökan via dator och bank-id, så jag tror denna del blivit ännu kortare – och sedan trycka “enter” och skicka legitimationspappret till mig.

2 300 kr.

Typ en kvarts arbete.

Jag vill också ha en sån timpeng, tack.

Men det ska bli skönt att ha det där pappret i handen. 2 300 kr är ju bara pengar – tiden det kostat är oräknelig.

Månadsavstämning: oktober

Månadsavstämning: oktober

Jaa, månadsavstämningen för förra månaden är liiiite sen. Aja. Jag har haft annat att göra!

Oktober månads sparkvot blev kraftigt påverkad av att vi köpte nya fönster. Vi har stora fönster i vardagsrummet där det vid kraftigt regn börjat läcka in så att det blev pölar på golvet, vilket föranledde kontakt med killen som bytte ett antal andra fönster åt oss (Nya Fönster & Montage, för de är så jäkla bra att de förtjänar omnämnande (jag får inte en spänn för det), Milan som är kontaktperson i Östergötland är grym från början till slut). De nya fönstren installerades i mitten av oktober, och sen kom det givetvis en faktura på ett rätt stort antal tusen.

Detta föranleder alltid en fundering för min del kring hur det ska läggas i budgeten. Förra året tog jag de stora kostnaderna vi hade och la dem vid sidan av budgeten för att sedan lägga samman och dela på tolv, för att lägga till det som kostnad varje månad.

Det blir ju en fråga om huruvida min Excel bara ska vara kassaflöde, eller om man ska göra det mer som en resultaträkning. Fönstren kommer vi ju sannolikt inte byta igen på många år, så egentligen borde kanske kostnaden slås ut på mycket längre tid, som företag gör med sina större investeringar.

Det här året har jag kört genomgående med att min Excel är kassaflödet. Därför belastar hela kostnaden för fönstren bara oktober. Maken argumenterar för att sparkvot därmed blir helt meningslös, för det går ju inte att jämföra det här årets oktober-sparkvot med förra årets eller nästa år, om vi då inte köper nya fönster. Men jag gillar sparkvot ändå.

Så hur blev sparkvoten? Med fönstren blev det 17%. Skulle man annars dela kostnaden på 12 månader skulle sparkvoten varit 60%, och helt utan fönstren (för att jämföra med förra året) skulle den varit 64%.

Någonstans får man ju vara nöjd med en ekonomi där vi trots denna stora utgift ändå kan spara 17%.

Men i alla fall. I övrigt var det ju en bra månad. Matkostnader på bara 1 700 kr i butik, mest för att pappa var här mycket och tog hand om barnen och då köpte han en del mat. Jag och maken var på dejt och åt på vår favoritrestaurang, så det plus enstaka andra poster gjorde att utematen blev ungefär lika mycket, men det var det värt. Att få spendera tid med sin man, som vuxna, och sitta ner genom ett helt mål mat… det är otroligt mycket värt.

Övrigt-sidan var väldigt låg och av åtta poster var sex stycken begagnat-köp, vilket gör mig nöjd (ytterligare ett begagnat-köp var i kategorin kläder, till äldsta dottern). En del av pengarna i övrigt-kategorin är också utlägg för jobbresa som kommer återbetalas, men återigen är det det där med kassaflödet som gör att jag har med det. Maken köpte årskort på Friskis & Svettis.

Inkomsterna bestod av två heltidsinkomster minus en dag VAB, barnbidrag och VAB från Försäkringskassan, samt en peng för två tårtor jag gjorde till en kollegas disputation. På det hela taget rätt normala inkomster, lite lägre än årssnittet.

Det här var första månaden (och sista!) det här året då vi båda jobbade heltid. Barnens morfar har varit på plats en hel del för att hjälpa till med barnen, mest för att de ska slippa vara på dagis tio timmar per dag fem dagar i veckan. Ingen av oss gillar den situationen. Eftersom det var en kort tid fram tills jag nu är klar med AT bestämde vi att vi ändå körde på. Men det blir skönt nu när det lugnar ner sig igen.