Tågsemester?

Tågsemester?

Bästa kompisen drog på semester ut i Europa med sin pojkvän, och gjorde det med tåg. När hon kom hem diskuterade vi deras resa.

Det låter ändå nice att åka med tåg. Jag är inte superförtjust i flyg, av många anledningar: jag blir åksjuk, och har dessutom problem med öronen framför allt när planet går ner, maten smakar inte gott på tiotusen meters höjd, det är smala platser och allmänt bökigt. Lägg därtill hela ta-sig-ut-till-flygplatsen (som, förutom Linköpings yttepyttelilla flygplats, alltid ligger mer eller mindre off), incheckning, man får inte ha med sig egna drycker, säkerhetskontroller, och så vidare med all tid man måste tillbringa på flygplatsen… följt av nya kontroller efter landning, och förhoppningen att bagaget kommit med. Och sen ska man ha en skvätt ”flygskam” på det?

Ugh.

Blir trött bara av att skriva om det.

Jämfört med tåg, framför allt tåg med kupéer som gör att man inte behöver lyssna på alla andra i hela vagnen, där stationen ligger centralt, man har inga säkerhetskontroller, och man behöver vara på plats ungefär fem minuter innan tåget går. Jag blir åksjuk även på tåg, men det brukar gå bättre, och det är noll problem för öronen. Det är mer plats och allmänt behagligare.

Så vad skulle krävas för att vi skulle dra ut i Europa med tre barn på tåg? Vi reser ju trots allt med flyg med barnen.

Den absolut viktigaste delen skulle vara att kunna lita på att tåget faktiskt kommer fram. Bästa kompisen åkte hem hela vägen från Venedig till Sverige, och allt gick bra ända tills Nässjö, där tåget stannade och SJ meddelade att tåget nog inte skulle åka vidare. Till slut gjorde det det, ett par timmar sent, men det är ändå talande för Sveriges urusla tåg. (Det är också anledningen till att jag, när jag pendlade Malmö-Lund, gjorde resan till Lund på morgonen på ca 1,5 timme, men hem kunde det gå på 40 min eftersom jag inte behövde bry mig om att ha luft för förseningar på vägen hem.)

För om tåget genom Sverige blir försenat i ett par timmar så att man missar nästa connection (och nästa, och nästa), då står man där med tre ungar och ingenstans att ta vägen. Dyrt hotell och nya bokningar av nya tåg? Låter kul. Och risken är alldeles för stor.

Så jag skulle vilja kunna boka tåg på samma sätt som man bokar flyg: jag skriver var jag vill börja och var jag vill sluta, och sen ger den mig en enda resa, och det blir flygbolaget som står för risken om något av flygen inte kommer i tid så att jag missar mitt nästa flyg. Istället för ”flyg, flyg, flyg, flygresor.se” -reklam på radio, så vill jag ha ”tåg, tåg, tåg, tågresor.se”. För hela Europa (och kanske ännu längre). Och ett tågbolag som kan stå för risken att jag missar något av mina tåg på grund av förseningar.

I övrigt kommer tiden alltid vara en faktor. Har vi obegränsat med tid är det ju lugnt att ta tåget, och göra resan till ett äventyr i sig – men har vi begränsat med tid är det svårt att låta resan ta två dagar iväg och två dagar hem, eller vad det nu kan tänkas ta.

Men framför allt är det faktiskt det första, för jag kan ändå absolut tänka mig resan som en del av äventyret med stopp på olika ställen. Men inte till vilken kostnad som helst, vilket är risken om tåget inte kommer fram som det är nu. Lös den delen, sen kan vi definitivt snacka.

Åker ni tåg eller tar ni flyget när ni reser längre?

Oro och lugn

Oro och lugn

Hushållen har inte varit så här nedstämda angående ekonomin på många år, enligt de som håller koll på den typen av saker. Jag förstår det, och känner av samma nedstämdhet.

Förbered er på det värsta, stod det i någon artikel på SvD som jag inte hittar tillbaka till.

Vi har våra lån bundna till augusti 2023. Vi band på två år förra året, och så här i efterhand hade det uppenbarligen varit bra att binda längre – men medan det är lätt att se klart och tydligt bakåt, är det desto svårare att sia framåt. Vi sätter nu av pengar för att kunna betala av en del av lånen.

Elen är en annan spännande (haha) del av ekonomin. Även där har vi bundet i drygt ett år till, och de nuvarande utgifterna för el är således inte särskilt höga. Men sedan? Vad väntar oss framöver i detta energi-vanskötta land?

Maten blir allt dyrare. Även om vi gått över allt mer till vegetariskt är det fortfarande en stor utgift för en familj på fyra+. Liten äter ju än så länge inte särskilt mycket, men det blir mer. Än mer kännbart är det under sommaren när alla nu är hemma och äter alla mål mat här. När terminen börjar kommer ju barnen åter att äta åtminstone lunch på skolan respektive förskolan. Jag kommer fortsätta fokusera på vegetariskt, svinnlådor, och i säsong.

Transport är en seg historia, den också. Nu är juni-juli en särskilt tung månad utifrån att vi sommarsemestrar i Sverige och kör till våra destinationer för det mesta, men oavsett när tankningarna blir av så är det ju ett hårt svidande plåster att dra av. Någon gång framöver blir det väl en elbil, men samtidigt kan man ju fundera på hur stabil elleveransen kommer vara, och vad den kommer kosta. Jag är inte övertygad om elbilarnas förträfflighet, sure, de är ”miljövänliga” när de rullar på gatorna, men om vi tankar dem med el från kolkraftverk, hur miljövänligt är det? Och hur snäll är tillverkningen av bilarna i sig? Jag har inte satt mig in i frågan, men precis som vindkraftverk som tutas upp som det mest miljövänliga, tror jag inte att det nödvändigtvis är hela sanningen.

Det närmsta året kommer förmodligen inte se så stora sparkvoter för vår del. På årsbasis hittills ligger vi på drygt 26%, vilket är okej, men inte nära målet om 40%. I höst går maken på föräldraledighet en dag i veckan medan jag börjar jobba en dag i veckan, och därefter kommer han gå på föräldraledighet i betydligt större utsträckning medan jag återgår till jobb. Eftersom han som överläkare har en avsevärt högre lön än min ST-lön kommer det märkas av i vår ekonomi.

Som tur är kommer våra inkomster ”rätta till sig” lagom till att både lån och elavtal förfaller och ska omförhandlas. Även om ingen av oss planerar att arbeta heltid framöver – för att vår egen hållbarhet är viktigare än en superhög sparkvot – kommer det vara två bra deltidslöner. Av den anledningen försöker jag hålla mig så lugn som möjligt avseende vår ekonomi och framtidsutsikter. Vi har ju också en hel hög investerat på börsen, och även om det gått ner så är det en väldigt behaglig sits att sitta i. Vi har att ta av, även om räntorna går upp till (för vår generation) skyhöga nivåer, och vi kan då välja att betala av en del eller till och med hela lånet.

Men det är sommar, sol av och till, och jordgubbarna är goda. Det finns annat att fokusera på än bara ekonomi. Glöm inte det andra viktiga!

Trädgårdsskörd

Trädgårdsskörd

Vi har ju inte bott i huset i ett år ens, och de föregående ägarna var inte jätteintresserade av att ha en trädgård som producerade något ätbart, så det här årets skörd är ganska knaper. Men vi har ändå jobbat på och satt ett helt gäng buskar och träd, vilka förhoppningsvis under kommande år ska ge bra skörder. För året har vi fått en handfull röda vinbär och några hallon, och det ser ut att trots allt bli en rejäl mängd blåbär. Krusbär och havtorn ser vi ut att få vänta på till nästa år.

Vid sidan av buskar och träd har vi också odlat i våra pallkragar. Där levererar nu ärtorna storslaget, och det är otroligt gott att gå och plocka spröda ärtskidor och äta bara sådär. Sjuåringen satte zucchini lite sent, men nu blommar den och några har blommat över och börjat få en antydan till frukt. Morötterna står med blasten högt mot skyn, men där vet man ju aldrig vad man får förrän man plockar upp dem ur jorden. Kålen ståtar också, och vitlöken verkar må bra.

Potatisen har i vissa krukor börjat vissna, så även den är dags att skörda. Egen nyuppgrävd färskpotatis är en lyx av rang.

Vi fick rabarber från bekanta som vi planterade, så får vi se vad som tar sig. Jordärtskockorna kom i lite sent i våras, men de får ligga kvar och bli fler till nästa år. Körsbärsträdet fick en enda blomma, men att den ens fick det var imponerande med tanke på hur sent den kom till oss. Vi köpte också ett päronträd från Lidl som tagit sig fint. Lidl-buskarna vi köpt har varit lite 50/50 om det tagit sig eller ej – båda björnbärsbuskarna mår utmärkt, en av blåbärsbuskarna, och som sagt päronträdet, medan hallonen inte ville ta sig och inte heller ville vinbären. Men eftersom de kostade 40 kr för buskar och 60 eller så för träden så kändes det helt okej.

Tomatplantor fick vi från olika håll, jag har inte satt en enda, men de tar sig nu de också och hittills har vi skördat två stora tomater. Det verkar dock inte vara något superbt tomatår.

Bilder från trädgården finns på Instagram!

Årets sommar-svemester

Årets sommar-svemester

Då var vi hemkomna från vår svemesterresa för året. Jag har aldrig fattat vad man ska utomlands att göra under de bästa Sverigemånaderna på hela året, och vi höll oss således inom landets gränser även denna gång. Eftersom maken jobbade åkte jag med tre barn i bilen ner till mina föräldrars hus i Skåne och tillbringade ett par dagar där, innan maken vid semesterstart anslöt (via tåg som faktiskt kom i tid!). Barnen bodde i princip i den för området gemensamma poolen, och det var allmänt behagligt.

Sedan åkte vi norrut till Göteborg och dess härliga skärgård. Jag, som inte är ett fan av Göteborg, måste ju säga att deras skärgård visade sig vara fullständigt fantastisk.

Vi hyrde ett hus via AirBnB, något vi gjort tidigare både när vi åkte till Danmark och Legoland förra året, och när vi åkt skidor i Romme (vid tre tillfällen, tre olika boenden). Det är otroligt smidigt att hyra ett boende och ha tillgång till kök för att laga egen mat, och det har funkat toppen varje gång vi hyrt. För en familj på fem har hotellrum slutat vara aktuella, känns det som. Vårt boende på Öckerö var detta, och jag kan verkligen rekommendera det. Ligger jättebra för allehanda utflykter och nära ett Ica, med gångavstånd till skateparken om man har barn (eller vuxna) lagda för sådana aktiviteter. Huset har ett fint kök och sovplats för fyra till fem personer, och för vår del en bebis i medhavd resespjälsäng.

Man får ju dock säga, efter att ha bott i ett hus på 30 m2 med loft i en vecka att jag inte kommer bosätta mig i något Tiny house så länge vi har barn. Som vuxna hade det nog funkat om det hade gått att stänga om sig, men med barn? Nah. Jag vill ha plats nog att gå undan.

Vi besökte flera av de andra öarna, vilket vi gjorde med gratis färja (Rörö och Hyppeln) eller med bil (Hönö och Gatö). Bästa glassen var på Rörö, Röröboa. Fullständigt ljuvlig och värd en omväg (eller två färjor, as the case may be). Spektakulära utsikter och underskön natur. Vi hade lite regn, men mest var det faktiskt soligt eller bara molnigt. Perfekt väder för att utforska. Det finns gott om öar att utforska vid framtida besök, vilket vi redan planerar för.

Vi tillbringade också en dag på Liseberg, vilket verkligen inte är FI-tänk eller ekonomiskt på något sätt – men det var en riktigt kul dag. Barnen älskade det, med den stora som åkte Valkyria, Loke och Helix flera gånger om, medan treåringen tyckte att radiobilarna var helskoj och åkte dem tio gånger. Genom att utnyttja virtuella köer kunde vi åka en hel del, och det var egentligen bara två längre köer (två rundor Loke för maken och dottern) på hela dagen. Det ger åtminstone lite mer valuta för de hiskeliga inträdespriserna. Jag hade packat fika i en väska men väskan glömde vi hemma… stack in på Coop och köpte annan mellis att ha med in, vilket åtminstone var en bra bit billigare att köpa än på Liseberg (3 Festis för 15 kr eller 1 Festis för 17 kr liksom…). Vi åt också lunch utanför Liseberg. Sjuåringen deklarerade det bästa dagen någonsin, så det gav ju en hel hög fina minnen.

På det hela taget var semestern fantastisk och barnen har tyckt att det var riktigt roligt. Sjuåringen ville varken åka från mormor och morfar, eller från huset på Öckerö.

Nu väntar ytterligare veckor av semester, men vi kommer hålla oss mest på hemmaplan, med några mindre utflykter. Det blir toppen det med.

Bolån och amortering

Bolån och amortering

Innehåller reklamlänk för Lunar

Våra bolån är bundna på 1,07% till augusti 2023. Vi har alltid kört bundna räntor, och just nu känns det väldigt bra, även om det i någon period inte var lika bra. Men det är precis för det här som vi har valt bundet – för att veta hur utgifterna kommer se ut över längre tidshorisonter.

Inför augusti 2023 räknar vi med ordentligt höjd bolåneränta, det vore att sticka huvudet i sanden att förvänta oss något annat. I och med det planerar vi att betala av en del av lånen. Vi har knappt 45% belåning på huset så vi omfattas inte av något amorteringskrav, men när räntorna går upp är det mindre fördelaktigt att ha lån. Så då betalar vi av en klumpsumma på dem.

Under tiden som pengarna väntar har jag kollat runt på räntor på bankerna. Vi tänkte först köra SBAB, men så höjde Avanzas sparkonton räntan. Sedan höjde SBAB till 0,85%. Men ingen av dem slår Lunar, som i skrivande stund har 1,05% upp till 1 050 000 kr. Så nu skjutsas pengarna dit och får vila där tills det är dags för avbetalning på lånet.

Man kan givetvis argumentera för att använda pengarna vi sätter av till amortering till att istället gå in på börsen, inte minst just nu när den har sjunkit så mycket. Vi går in på börsen också, men när det gäller räntorna är vi skapligt säkra på hur läget kommer se ut om ett år (dvs högre räntor än just nu), men vi vet inte hur börsen kommer se ut. Den kan ha återhämtat sig bra, eller så har den inte gjort det och ligger ungefär som nu, eller så ligger den lägre. I det fallet tar vi det säkra före det osäkra och låter pengarna vila utanför börsen. De kommer förlora köpkraft i och med inflationen, men eftersom våra lån ligger stilla kommer våra pengar betala av lika mycket av våra lån om ett år, som samma summa hade gjort idag.

I slutändan handlar det om att kunna sova gott om natten.

Sen väntar jag på ytterligare räntehöjningar på sparkontona. Med tanke på hur glada bankerna är i att höja bolåneräntorna, så kan man ju tycka att sparkontona borde följa efter. Men nej. Vår bank (Danske Bank) har fortfarande 0% ränta på sitt sparkonto…

Lärdomar med tredje barnet

Lärdomar med tredje barnet

Idag fyller äldsta dottern sju år, hurra för henne, min första älskade unge!

Nu har vi varit en trebarnsfamilj i drygt sju månader. Tiden har gått otroligt fort, och som vanligt är det bisarrt hur mycket snabbare tiden går när barnet väl är fött än innan barnet föds. Jag har genomgått tre fullgångna graviditeter och det har varit horribelt varje gång…

Med tredje barnet har man en viss vana. Det är inte jättemycket man blir orolig över, känner jag. Det vi var mest oroliga över var RS-viruset, eftersom mini föddes mitt i en mycket intensiv RS-period. Vi höll mellandottern hemma från förskolan i nästan tre månader, och även om det också var en utmaning så slapp vi åtminstone RS. Det är ett virus jag har väldigt mycket respekt för, och barnklinikerna var överbelamrade med barn som behövde syrgas och mådde allmänt kasst.

Men lärdomar då?

1. Barn är verkligen olika. Det spelar ingen roll att det är samma föräldrar till alla tre, våra barn har varit otroligt olika på alla möjliga sätt. Vår äldsta sov genom natten i egen säng när hon var sex veckor, och innan dess sov hon gott i en balja bredvid vår säng (vi har alltid använt en IKEA-badbalja den första tiden, det är ombonat och bra för nyfödda).

Vår mellandotter har alltid sovit ganska kasst, men alltid kunnat sova i sin egen säng, men med många uppvaknande.

Mini vägrade sova i egen säng de första fem-sex veckorna, utan skulle sova dikt an mot mig. Det gick inte att lägga ner henne, hon började vråla redan när man lyfte henne. Hon har överlag varit den som velat vara i famnen allra mest, och vägrade vagn under i princip sina första tre månader. Sjal har varit en life-saver. De två andra har tyckt vagn var helt ok från början. (Numera har trean fått lära sig, bebisar går att vänja vid saker…).

Mellandottern har varit napp-beroende, medan mini och äldsta aldrig tyckt att gummi i munnen var något som helst intressant. Båda såg ut som att jag försökte plåga dem när jag gav dem napp.

Mini har inte varit särskilt intresserad av mat (men det blir allt bättre), medan de två äldsta tyckte att det var superkul att börja äta riktig mat. Mini vill helst bara ha bröstet.

2. Barn är ändå ganska lika. Det är fascinerande att se barnen lära sig saker i ungefär samma tempo och på ungefär samma sätt trots allt. Treåringen har nyss lärt sig cykla på trampcykel (balanscykel innan är guld, då lär de sig tramporna på nolltid när man väl byter över), och det har hon gjort på samma sätt som storasyster. Mini lär sig rulla runt, är lika frustrerad som äldsta var när hon var liten och ville kunna saker men inte klarade det än. Det är coolt att ha ungarna med ganska exakt tre års mellanrum, för då ser man verkligen stegen de tar.

3. Begagnat är så klart awesome. Förutom blöjor och någon napp (vilket jag ju ändå testade) har jag inte köpt något nytt till mini. Vi hade sålt vagnen och donerat det mesta av babykläderna, så jag fick ju köpa det, men det köptes på loppis eller via Marketplace. 4 000 för en (helt ny, oanvänd) vagn istället för 10 000 känns bra (och jag borde kunna sälja den för åtminstone 2 000 också). Begagnade bebiskläder finns i enorma mängder, så det är bara att välja och vraka. Även sjal köpte jag begagnad.

4. Skötbord på golvet FTW. Jag slutade med skötbord redan när första var liten, sålde det och har sedan dess bytt blöja på en skötbädd på badrumsgolvet. Tillgång till vatten och ungen kan inte rulla över någon kant och trilla i golvet. Med tanke på mängden ungar jag träffat på akuten som trillat ner från någon möbel är detta bra riskminimering.

5. Trean hänger verkligen mest med. Hon har två storasystrar jag måste ta hänsyn till, ta hand om, och underhålla. Mini får sitta i selen när jag lagar mat, får hänga med till lekland och lekplatser, får titta på när vi gör vad vi behöver göra.

Trean är på en massa sätt enklast hittills, för de stora tjejerna leker med varandra, sexåringen hjälper treåringen med diverse saker, och båda två älskar mini. Mini tycker att storasystrarna är jätteroliga, och barnen har ett sätt med bebisen som får henne att skratta hejdlöst. I jämförelse var det tufft att få nummer två, för då behövde ettan hjälp med diverse och jag hade ingen annan som kunde hjälpa så satt jag och ammade och äldsta behövde hjälp var det bara att lösa det.

6. Man är en lugn förälder. Nu har jag aldrig varit den hispiga typen av förälder, utan för det mesta ganska lugn med att låta barnen utforska världen, men med trean är det ett ännu större lugn. Som sagt ovan är det inte mycket som oroar. Om kiddo sköter magen var femte dag eller varje dag, så länge hon verkar må bra är det okej. Om hon inte är förtjust i mat (och det var hon verkligen inte i början, bättre nu) så kommer det lösa sig med tiden. Om hon inte gillade vagn i början så kommer lär hon sig efter ett tag (det gjorde hon). Och så vidare.

Det finns säkert många fler lärdomar, men de är några som kommer till mig just nu. Nu ska jag gå och se äldsta ha skolavslutning från förskoleklass, och sedan är det födelsedagsfirande och sommarlov!

Matkostnader för maj

Matkostnader för maj

I maj månad blev det åter fokus på mat för min del, för att få ner kostnaderna där lite. Familjen består nu av fem personer, där även den minsta börjat ät lite grann, men det är försumbart. Av övriga äter barnen lunch och mellis på förskolan respektive skolan, och resten av dagens mål hemma. Maken har nästan alltid matlåda med sig, och jag äter också rester för det mesta (eller skippar lunch till förmån för en knäckemacka ibland).

De senaste månaderna har våra matkostnader ökat, precis som för de flesta. Det märks när man är många i familjen och med jämna mellanrum bjuder andra.

Plötsligt är smör för 54 kr/paket ”extrapris” liksom…

I april var våra matkostnader plötsligt på 9 000 kr. Förvisso med en låda kött från Gårdssällskapet på 1 600 kr som vi beställer då och då med ett par månaders mellanrum (det är i princip det enda kött vi köper), men ändå. Det var saftigt (inte köttet, eller ja, det också). Av dessa 9 000 kr var 1 700 kr ”utemat”, dvs mat på restaurang eller café.

Så inför maj tittade jag betydligt mer på vegetariskt, Under Tian, svinnlådor och erbjudanden. Istället för någon enstaka vego-rätt gick jag över till vegetariskt uppåt fyra dagar i veckan. Vi äter inte ”låtsaskött” (quorn, korvish och liknande), utan håller oss till grönsaker, bönor, linser, etc. Till min förvåning skedde detta med mycket lite gnäll från barnen, som istället hittat flera nya favoriträtter. Att de skulle älska zucchinipaj var en överraskning (jag hittade receptet när jag köpte kort-datum pecorino). Även mat som innehåller kött fick se sig självt ”utspätt” med linser och bönor.

Gällande bröd har jag börjat köpa svinnpåsarna på Ica. Gårdagens bröd är utmärkt, och fyra bröd för 30 kr är faktiskt nära vad det kostar att baka själv, framför allt med alla fröer och nötter i bröden. Jag delar dem och fryser in så att man inte behöver ta ut ett helt bröd åt gången.

Resultatet av förändringarna? Maj månads matkostnader landade på 5 300 kr, varav 1 000 kr på utemat.

Avsevärt bättre.

Inte superlåga matkostnader, men det är fullt acceptabelt tycker jag.

Av de 1000 kr på utemat var 400 kr en fantastisk fyrarätters på Stångs Magasin, vår favvorestaurang, där resten betalades av Regionen via ett presentkort för att vi slavade under Covid. Tack, tack för det.

Ytterligare ett nytt toppenrecept från Under Tian är för övrigt bönbiffar med potatisgratäng. Jag gör det till rotfruktsgratäng med whatever rotfrukter som behöver käkas upp. Bönbiffarna var mycket smakrika och trevliga i konsistensen.

Dela gärna med er om ni har billiga favoritrecept!

Får vi vara med i FIRE-rörelsen?

Får vi vara med i FIRE-rörelsen?

Tillhör vi ens FIRE-rörelsen längre?

Ibland vet jag inte. Jag har fortfarande stenkoll på varje krona som går ut, men samtidigt är det många kronor som går ut. Sedan vi flyttade har vi fixat en hel del — större delen av vitvarorna har under hösten och vintern gett upp (diskmaskin, köksfläkt, kaffemaskin, micron — det är som att de stod på en femtonårig timer och bara slutade funka nästan samtidigt) och fått ersättas. Vi har bytt fönster som tidigare knappt gick att stänga, målat och tapetserat och nu senast byggt väggen för att skapa tre barnrum.

Även om jag håller i slantarna när det gäller mat (kort datum, svinnsmart, vegetariskt) så går det även där iväg en hel del pengar med två allt större barn (och nu ska tredje börja käka, även om hon hittills är fullständigt avers mot allt vad mat heter). Vi går inte ut och äter särskilt ofta eftersom eh, tre barn, barnvakt, meh. Att gå ut och äta med alla barnen har vi testat men det är inte kul. Hämtmat har vi aldrig varit storkonsumenter av, det kanske händer en gång i halvåret.

Transportkostnaderna ökade när vi bytte bil, vilket vi gjorde för att få plats med tre barn.

Kanske är det bara så att vårt liv med tre barn och hus kostar mer. Får man vara med i FIRE ändå? Eller FI. RE har vi ju aldrig varit så inställda på (även om jag blivit mer intresserad av att ägna mig åt att skriva böcker istället för att vara bunden hela dagarna till fast arbetstid, sedan jag släppte min första roman).

Andra FIRE-bloggare är så väldigt sparsamma, medan jag och maken nu lutar mer åt bekvämligheter än att spara varje krona. Vi har skapat utrymme i våra liv genom ett antal års sparsamhet, och även om vi nu inte har lika hög sparkvot (och därmed frigör tid istället), så ökar ändå våra tillgångar i värde. Vi går runt och har marginaler även om jag inte drar in mer än enstaka tusenlappar just nu. 

Jag köper fortfarande nästan allt till barnen begagnat, liksom mycket av det vi behöver i möbelväg. Under april sålde jag begagnat för 4700 kr.

Men kanske ska jag avsluta bloggen bara för att jag, vi, inte längre uppfyller ”sparsamhetskraven” för att passa in i FIRE.

Eller så får det vara lite olika med vad man värderar mest. Som småbarnsföräldrar x3 har vi begränsat med energi att göra precis allting själva, och optimera för varje krona. Energin behövs för att klara av vardagen med sömnbrist och fullt ös. Vi kollapsar i säng om kvällarna, helt slut. Det får nog vara så just nu och kanske kan någon annan där ute känna igen sig i det. Att FIRE inte bara är för folk som käkar linssoppa fyra dagar i veckan, bygger alla möbler själv, och cyklar till alla destinationer (inget ont om dem givetvis heller!), utan att det handlar om att skapa utrymme i det liv man vill ha. Det utrymmet har vi skapat.

Vi får se vad bloggen innehåller framöver. Kanske mer om vad vi värderar mest, snarare än optimering av varje millimeter i våra liv.

Matkostnader för maj

Nya vegetariska favoriter

Sedan tidigare har vi övergått till en helt vego-variant av lasagne, men på sistone har jag drivit på mer för att äta mindre kött. Vi äter fortfarande både kött, kyckling och fisk, men eftersom jag oftast står för matlagningen i veckorna blir det minst två vegetariska dagar. Samtidigt har vi sedan ett tag tillbaka gått mot bättre kött, oftast i form av antingen Gårdssällskapets köttlådor, eller från någon lokal jägare.

Några nya favoriter för vår del:

  • Enchiladas. Grymt gott! Massor av smak, man blir hur mätt som helst, och de är dessutom awesome att ha som matlåda. Barnen är lika förtjusta som vi.
  • Ugnsbakad vitkål. Skär vitkål i skivor (1-2 cm tjocka), på med olja och salt, någon skiva vitlök, in i ugnen på 175 grader i 30 min. Vi åt det med matvete, rostade pumpakärnor och solrosfrön, och aioli. Även barnen gillade det.
  • Kikärtsgryta med solrosfrön mm, och en annan kikärtsgryta har båda två varit överraskande poppis. Treåringen älskar kikärtor, men sexåringen brukar vara tveksam. Men båda dessa gick ner utan problem. Även dessa utgör bra matlådor.
  • Och sedan har vi rårakor av olika slag. Jättegott till lyx som hummer, men faktiskt lika gott till bönor och ”ärtguaca”.

Jag har också börjat pickla rödlök och morot regelbundet så att det hela tiden finns i kylen att ta fram till alla möjliga rätter. Älskar picklat, det är supergott. Bra sätt att ta tillvara om man har lite för mycket av någon grönsak hemma också, så att de inte blir dåliga. Det är superenkelt att pickla och man kan pickla det mesta verkar det som…

Favoritbönorna är svarta, och sedan gillar vi belugalinser och röda/gröna linser. Man får prova sig fram!

Garant har börjat med (tror jag, jag har inte noterat dem förr) trevliga blandningar såsom en boveteblandning där det är en del rött ris, pumpakärnor, och annat gott i som man kokar i 10 min. Mycket trevligt att ha till diverse (t ex ugnsbakad vitkål).

Det jag håller mig ifrån är alla former av ”köttersättning”. Vill vi äta kött så äter vi kött, jag har noll behov av att äta korv-ish, eller något som ska låtsas vara köttfärs. Då ser jag hellre till att vi äter bra sådant när vi väl äter det, och att det är mer sällan än tidigare.

Värdet av sin tid

Värdet av sin tid

Som nämnt tidigare har vi renoverat hemma. Ett rum blev två, och vi har ordnat till vår kaosiga hall till något prydligt, och dessutom byter vi innerdörrarna från tråkiga mellanbruna låtsasträdörrar (de var av papp märkte vi när killarna lyfte av dem, så kvaliteten och ljuddämpningen höjdes avsevärt när vi bytte) till snygga vita dörrar som ljusar upp otroligt mycket.

Min man och hans pappa gör allt själva (bortsett från el och ventilation, som vi av förklarliga skäl tar in proffs för). Kostnaderna hålls definitivt nere, men är det värt det?

Jag vet inte vad det skulle kostat att ta in snickare som gjorde jobbet istället. Vad jag däremot kan räkna på är kostnaden för makens timmar. Han har lagt merparten av sin komplediga vecka på att renovera hemma, vilket i princip inneburit att han jobbat 9-16 (minst) varje dag. Kompveckan kommer efter att han jobbat sin vanliga heltid plus journätter och jourhelger (därifrån han får sin komptid). Båda de senaste jourhelgerna har varit tuffa – den ena av dem jobbade han en bit över 30 timmar från fredag lunch till måndag morgon (han var inne och opererade samtliga tre nätter).

Alla människor behöver vila. Men vilken vila blir det att komma hem och jobba som snickare? Han tycker det är kul (och både han och svärfar är riktigt duktiga) – men det är inte vila.

Vad är det värt, att betala någon annan istället, så att han får vila när möjlighet ges?

Massor.

Vi har bestämt oss för att framöver ta in folk för att göra större grejer. Det kanske inte är direkt förenligt med ”så hög sparkvot som möjligt”, men det är definitivt förenligt med livet vi vill leva. Vi behöver båda orka, och vi har skapat ekonomiska möjligheter att ta in hjälp.