Förändringar vi gjort för att minska vår matbudget

Förändringar vi gjort för att minska vår matbudget

När jag började med vår ekonomi la vi hiskeliga pengar på mat trots att vi bara var två vuxna och ett litet barn (som dessutom åt frukost, mellis och lunch på förskolan). 12 000 kr gick det när det var som värst. Vi hade matkasse, åt ute, och handlade på Ica Maxi.

Numera går det ungefär 5 500 kr i månaden på mat, inklusive mat på restaurang. Det är fortfarande mycket och vi är långt ifrån de som håller tightast matbudget i ekonomi-bloggosfären, men det har blivit mycket bättre för vår del.

Saker vi gör för att hålla nere utgifterna (inget revolutionerande, men för att lista det, och ingen inbördes ordning):

– Vi gör en köpelista varje vecka utifrån veckans reklamblad. Maten planeras utifrån vad som är på extrapris.

– Vi har blivit mycket bättre på att äta ur frysen så att saker där inte ligger och blir gamla.

– Vi slänger mindre mat, är bättre på att göra rester-mat (typ pyttipanna och liknande)

– Vi köper på oss när det är extrapris på varor som går bra att lagra länge, såsom pasta, krossade tomater, mm men också t ex ost och smör. På så sätt slipper vi köpa smör för 43 kr/förpackningen för att det råkar vara slut hemma. Skulle det råka bli att det dröjer att vi äter osten (vilket det normalt inte gör) så kan man alltid riva den och frysa in den.

– Vi äter ute väldigt lite. De gånger vi gör det är det oftast bara jag och maken, som dejt, och det blir kanske fyra gånger om året. Detta har blivit lite per automatik sedan vi fick barn nummer två, då vi helt enkelt inte tycker att det är så stort värde att sitta med två barn som helst inte vill sitta ner och definitivt inte äta annan mat än korv med bröd, och betala en massa för det. När vi väl äter ute känns det lyxigt, inte slentrian.

– Vi har slutat med matkasse. Det gjorde vi direkt. Det var helt enkelt inte ekonomiskt hållbart, och dessutom tyckte vi inte att det var så varierande som vi hade önskat.

– Vi har bytt Ica Maxi mot Willys och Lidl. För vår del innebär det åtskilliga hundralappar i prisskillnad varenda vecka, framför allt ihop med att köpa det som är på extrapris. De ligger som tur är väldigt nära varandra dessutom, så ingen extra körning.

– Vi gör eget. Bakar bröd och gör eget Bregott, odlar grönsaker och gör egen sylt, saft och gelé. På sommaren är vi självförsörjande på potatis.

Till skillnad från många andra har vi inte övergått till mer eller mindre vegetarisk kost, mycket på grund av att maken absolut inte vill. Vi äter en del vegetariskt, men hade jag fått välja hade det blivit mer vego och mer fisk.

Matlådor har vi alltid gjort, för min del mycket för att jag tycker att det är mycket godare än maten i sjukhusrestaurangen, och dels för att jag är van vid det från åratal av skola och plugg-ekonomi. Vi har heller aldrig varit några

Vi kunde lägga 1200 kr i veckan på mat på Ica Maxi utan att blinka förr. Numera, när vi är en ätande person till i familjen, lägger vi runt 600 i veckan på mat.

Cashback!

Cashback!

I oktober plockade jag ut pengar från mina cashbacksidor igen. I princip allt jag handlar – vilket ärligt talat numera är ganska begränsat, men ändå – köps via internet och majoriteten av inköp kan ge cashback. Senast i helgen köpte jag kattsand och kattmat, och fick ett par procent tillbaka på köpet, vilket översattes till 25 kr om jag minns rätt. I september hade SmartPhoto en drive där man kunde köpa presentkort till dem för mindre pengar än vad presentkortet sedan gäller för och jag köpte ett 1000 kr-kort (inför att beställa julkorten därifrån) som jag betalade 600 kr för – och fick cashback på köpet. Det är ju mycket trevligt, för medan man säger att det inte finns gratisluncher så måste jag ju säga att det här verkligen känns som gratispengar.

Över de senaste åren har jag fått 2 500 kr utbetalt från Refunder, och lite mindre summor från övriga cashbacksidor. 750 kr blev det i september från cashbackshopping.se, mitt första uttag därifrån.

Vill du också få cashback? Bli medlem på nedanstående sidor. Det kan skilja en hel del mellan olika cashbacksidor gällande hur mycket de ger tillbaka på olika siter, så det kan definitivt vara värt att vara medlem på mer än en. Nackdelen är ju att det tar längre tid att komma upp i en stor nog summa att få utbetalning (varierar mellan 50 och 200 kr tror jag) om man får cashback på olika.

    • Refunder: 50 kr för oss båda när du handlat för minst 100 kr
    • Cashbacker: 50 kr till mig när du handlat för minst 100 kr
    • Cashbackshopping: 25 kr för oss båda
    • BonusWay: 100 kr i bonus till dig, 50 kr till mig
    • MyBonus: 50 kr i välkomstbonus för dig och jag får 10% av den totala årsåterbäringen på det du handlar
    • Reward Network: ingen välkomstbonus, men inkomst för varje person du värvar som handlar genom dem
    • Cashback Ninja: 50 kr i välkomstbonus för dig, 25 kr för mig

Man kan också maxa bonusen vid vissa tillfällen, som för några veckor sedan då jag via någon cashbacksida (minns inte vilken, kan ha varit Refunder) köpte en prenumeration på Miljonlotteriet. Prenumerationen kostade 149 kr för sex lotter, och man fick 300 kr i cashback. Dessutom vann jag 50 kr på en av lotterna, så det blev ännu bättre. Sedan sa jag snabbt upp prenumerationen igen. Samma typ av förfarande kan man göra med t ex Dagens Nyheter och Dagens Industri ibland, när de har specialerbjudande (men då brukar man behöva prenumerera en viss period, så man får sätta en påminnelse i telefonen om att stänga av prenumerationen för att den inte ska börja kosta en massa).

Det har hittills inte varit några egentliga problem att få ut min cashback från någon sida. Cashbackshoppings sida bråkade en aning men löstes lätt med ett mail, och Refunder är supersmidigt och snabbt för att få ut pengarna.

Black Friday

Black Friday

Precis som förra året är ju inte Black Friday bara en fredag numera. Det är en vecka. Drygt. Numera är det Cyber Monday och “smygstart” helgen innan Black Week börjar och det hela är väl totalt typ tio dagar. Jag tänker mig att om en sådär fem år är vi på Black Month och sen tar det tio år till så är vi på Black Year och sen ska vi egentligen bara shoppa, shoppa, shoppa hela tiden.

Eller ja, det är väl ungefär så det redan ser ut.

Själv använder jag Black Week detta år exakt på samma sätt som förra året – jag köper saker jag skrivit upp på en lista under hösten och inget mer. Dessutom gör jag det med Cashbackshopping.se i bakfickan, så att varje köp genererar lite mer cashback än det förra (ett köp ger 10% extra cashback, två köp ger 20%, och så vidare upp till tio köp så att man totalt kan få 100% extra cashback, alltså dubbelt så mycket). Det är ganska få prylar, bara lite halvtrista saker som nya laddare till mobilerna, hörlurar, ett mobilskal till makens mobil, och sen har jag passat på att köpa linsvätska för det närmaste året, och lite vitamintabletter. På fredag ska jag ta mig till Busfabriken och köpa två årskort till barnen för halva priset, det blir bra så att de kan springa av sig (dock ingen cashback på det!). Just det, jag köpte årets sista julklappar också, från Smartphoto (affiliatelänk).

I helgen som gick var jag på loppis. Fyndade barnböcker och barnspel för en spottstyver, köpte vinterstövlar i nyskick till yngsta dottern för 35 kr och en regnoverall till äldsta dottern för 50 kr, också den i mycket gott skick. Dessutom köpte jag Babblarna-grejer till yngsta i julklapp. Totalt gick det knappt en femhundring på alltihopa. Och på alla sätt blir jag nöjdare när jag shoppar begagnat, än om jag skulle köpa motsvarande nytt (de tretton barnböckerna hade kostat långt över tusenlappen att köpa nya). Varför ska man köpa nytt, framför allt till barn som sliter och slänger allting. Åsynen av den där regnoverallen efter en enda dag på dagis gör mig väldigt glad att jag inte betalt hundratals kronor för den…

Så Black Friday i all ära, men behöver jag grejer till ungarna så är det loppis, Marketplace och Blocket som gäller.

Klippt!

Klippt!

Tidigare gick både jag och maken till frisör regelbundet för att snofsa till våra lockar. Det brukade väl kosta runt 250 kr per gång för maken, vars hår är två centimeter långt på det längsta stället och som således klipptes på tio minuter, medan mitt kostade mellan 600 och 900 beroende på om det bara behövde klippas, eller om det även skulle färgas. Jag besökte bara frisören två-tre, max fyra gånger om året, så det var inte någon enorm kostnad för mig, medan maken gick minst varannan månad, snarare var sjätte vecka eftersom det syns så mycket snabbare med kort hår.

Någonstans mellan 2 000-3 500 kr om året för min del, och kanske 2 000 kr för maken. Ingen jätteutgift, men ganska onödigt.

I present för två år sedan fick vi en hårtrimmer av min mamma, som klippt min pappa i alla år. Och plötsligt kapade vi hela makens frisörkostnader i ett enda slag. Dessutom har han bättre ordning på håret, eftersom vi kan klippa oftare så att det aldrig blir för långt.

För egen del har jag hittat en typ av färgning som jag enkelt gör själv, och som vi köpte utomlands där den kostade mycket mindre än hemma. Jag har typ tolv förpackningar hemma, så det kommer ju räcka ett par år. Klipper topparna ber jag mamma göra då och då – och sen tar jag ett besök hos frisören kanske en gång om året eller var artonde månad, till en kostnad om 600 kr. Det är en rätt radikal minskning att lägga 600 kr vartannat år, mot 4 000 – 5 500 kr om året. De pengarna läggs till vårt sparande istället.

(Barnen klipper vi själva. Eller ja, den lilla har vi ännu inte klippt, för så mycket hår har hon inte än. Och den stora vill ha Rapunzel-hår, så hennes hår får man bara toppa och det under protest…)

Som bonustips kan Pinterest rekommenderas om man har långt hår och är sugen på att lära sig nya uppsättningar. Finns huuuur mycket som helst. Sök på “hair style”, “long hair tutorial” eller något liknande. Gissningsvis finns samma sak för andra längder på hår också, för det är ju trots allt Pinterest vi pratar om.

Nya kreditkort

Nya kreditkort

Innehåller affiliate-länk till Revolut.

Vi har haft Preems Mastercard i uppåt två år, efter att vi bytte från ICAs kort när deras villkor försämrades kraftigt. Preem har haft samarbete med Villaägarna som gett ännu bättre drivmedelspris, vilket vi dragit fördel av – tills i somras, då Preem bestämde sig för att om man har Villaägar-rabatten, då kostar kortet 29 kr/månad. Vilket gör att den där rabatten blev helt meningslös för så mycket tankar vi givetvis inte.

Det blev till att leta nytt kort. Vi var ute efter ett kort som gav poäng, hade reseförsäkring, och ingen årsavgift. Vi hittade ingen som blev riktigt bra, så i slutändan blev det två kort – och sedan ett till av bara farten.

Kreditkort

Vårt nya “huvudkort” blev Shell Mastercard. Ger kontant bonus, med poäng på allt utom köp hos konkurrerande drivmedelsställen. Kostar ingenting i årsavgift. Det erbjuder också en reseförsäkring om man betalar mer än 75% av resan med kortet.

Re:member Mastercard. Detta kort har inte poäng på allt, men väl återbäring, likt Refunder med flera, som är ganska hög, på över 300 webbutiker. Detta kort har också en bra reseförsäkring om man betalar mer än 75% av resan med kortet. Det kostar ingenting i årsavgift. Detta kort använder jag när jag handlar på nätet i någon av de butiker som är listade, eftersom kortet har högre återbäring än jag får via Refunder. Dessutom finns det hemma om vi mot förmodan skulle behöva en tillfälligt högre kredit, vilket vi aldrig hittills utnyttjat och aldrig planerar att utnyttja, men känns som en trygghet.

Över huvud taget bygger ju användningen av kreditkort på att man vid varje månadsslut betalar av hela kreditkortsskulden. Om man vet med sig att man är typen som inte gör det, då ska man inte ha kreditkort även om de ger trevliga förmåner – då ska man hålla sig till kontantkort där pengarna tar slut i realtid. Om man inte betalar sina månadsräkningar till fullo varje gång blir det hiskeligt dyrt med kreditkort – i Shells fall en effektiv årsränta på uppåt 20% och för Re:member som har individuell räntesättning mellan 9,74 och 24,74%.

Man ska också komma ihåg att anmäla e-faktura, eftersom papperfaktura hos i princip alla numera kostar 29 kr i månaden eller så, och det är 350 kr man kan ha mycket roligare för.

Debitkort

Egentligen skulle vi sedan inte ha fler kort, men en kompis har Revolut-kortet och de hade en kampanj där om man blev värvad och använde kortet inom en vecka så fick man 200 kr. Vilket ju var nice gratispengar. Både jag och maken ansökte om Revolut Standard, satte in lite pengar och använde kortet (som kom i den tjusigaste kartong jag sett!) – och in trillade de utlovade 200 kr. Revolutkortet är inget kreditkort, utan ett debitkort där man sätter in pengar på det när man vill, från ett vanligt bankkonto. Det ger fria valutatransaktioner upp till 50 000 kr/månad, och man kan med ett knapptryck växla svenska kronor till en annan valuta (de erbjuder 29 olika valutor + 5 kryptovalutor), helt utan valutapåslag eller växlingsavgifter. Man kan ta ut pengar upp till 2 000 kr/månad helt gratis.

Förutom Standard-kortet finns även Metal och Premium som kostar pengar, men ger fler fördelar – Metal ger cashback 1% på köp utanför Europa och 0,1% inom Europa. Både Metal och Premium ger tillgång till “Lounge access”, ett nätverk av lounger i världen. Metal ger tillgång till concierge-service. Metal och Premium ger också reseförsäkringar som verkar väldigt omfattande. Revolut Premium kostar 77 kr/mån (790 kr/år) och Metal 140 kr/mån (1300 kr/år) i dagsläget. Läs mer om Revolut här.

Så numera har vi tre kort och är jättenöjda. När jag åker till Barcelona för forskningskonferens nästa vecka ska jag testa Revolut-kortet för första gången. Återkommer med hur det funkade!(Man kan dessutom föra över pengar från sitt Shell-kort till Revolut, och på så sätt få poäng på Shell, verkar det som – trevligt!)

Vill ni ha ett kostnadsfritt Revolut-kort? Klicka på länken och få 200 kr när du har verifierat din identitet, fyllt på ditt konto med banköverföring/kort, beställt ett Revolutkort och gjort ett köp (affiliatelänk) – alltså samma deal som det jag skaffade mitt kort på. Jag får också 200 kr när du får dina 200 kr. Gratis pengar!

Andra kort vi tittade på var Norwegian (men vi har inte möjlighet att resa med dem på ett enkelt sätt, så det blev det inte), OKQ8 Visa (sämre bonus på 0,3% jämfört med Shells 0,5%), och Komplett bank Mastercard (2% bonus på nätköp, 1% på övriga, 4% på Komplett.se men ingen reseförsäkring). När vi ringde och sa upp Preem fick vi också veta att deras nya månadsavgift endast gäller de med Villaägarna-rabatten, men ville vi fortsätta med dem var vi ändå tvungna att ansöka på nytt, och vid det laget hade vi redan ansökt om Shells så då fick det vara. Annars har de 0,5% i bonus samt reseförsäkring, så de har också varit bra.

Låneklänning till promovering

Låneklänning till promovering

För ett par veckor sedan var det promovering för min man. Det är en högtidlig ceremoni där de som under året disputerat vid Linköpings universitet (i det här fallet) får sin hatt (alternativt krans om filosofie doktor), diplom och promoveringsring. Det pratas latin och en orkester spelar musik, och ett par som blev doktorer för många år sedan blir också professorer vid samma ceremoni.

Efter ceremonin är det fin middag, med dresscode frack, vilket för damerna innebär aftonklänning. Jag har en sådan hängande i källaren, men kände för något nytt. Dock kände jag absolut inte för att lägga hundratals, för att inte säga tusentals, kronor på en festblåsa som används en kväll och sedan hänger och dammar i en garderob.

Som tur var slapp jag göra något sådant. Istället frågade jag runt, och fick snart napp – en bekant hade en hel uppsjö bal- och finare-fest-klänningar hängandes. Det var bara att välja. Jag valde en i mitt tycke jättesöt blålila historia med tillhörande sjal. Därtill bad jag en av mina bästa kompisar att hjälpa mig med håret, vilket hon gjorde med bravur med tanke på hur tjockt och jobbigt mitt hår är. På Glitter hade de 25% rabatt på allt till hår, så jag köpte en söt liten hårdekoration också. Två par bekväma pumps, ett par beiga och ett par svarta, införskaffade jag för ett par år sedan för den här sortens fester.

Total kostnad för denna kväll blev således hårspännet från Glitter, som gick på typ trettio spänn. Jag kände mig betydligt mer exklusiv än så!

Med detta vill jag absolut slå ett slag för låne-/delningsekonomin. Det var fantastiskt att slippa köpa nytt, utan kunna använda en klänning som min bekant inte använt på flera år.

(Maken har sedan tidigare sin frack, skor, med mera. Doktorshatt ärvde han av sin far, och ring köpte han ny.)