Ny diskmaskin

Ny diskmaskin

För någon vecka sedan slog jordfelsbrytaren till två gånger hemma hos oss. Allt blev mörkt och tyst. Det enda jag hade igång i maskinväg var diskmaskinen, så efter andra gången stängde jag av den och sedan slog inte jordfelsbrytaren till igen. Man kunde därmed börja misstänka vari problemet låg.

Dagen därpå utlöstes vårt väldigt nya vattenlarm. Jag har länge velat ha vattenlarm (för att vattenläckor är mycket, mycket vanligare än brand och kan orsaka väldigt stor skada även om de sällan är dödliga som brand kan vara) och vi installerade det fem dagar innan jordfelsbrytaren började bråka. Vi har bytt larm för hela huset till Verisure, och de har ett smidigt litet vattenlarm som man kan koppla på resten av larmet.

Det visade sig att diskmaskinen läckte, givetvis. Det var ingen jättestor läcka, men det var vatten under den och under diskbänken (trots att vi har ett sånt där skydd under hade det läckt genom ett av hörnen ut under diskhon).

Vi kastade ut den gamla och åkte och köpte en ny.

I det här fallet var det inte det minsta aktuellt för mig att sitta och titta på Marketplace efter någon begagnad historia. Den förra diskmaskinen är från 2007, och förhoppningsvis håller den nya nu i ytterligare 10-15 år. Då får den gärna vara ny så att vi slipper böket med att byta igen.

Och jag är så tacksam över vår kontroll över vår ekonomi, att vi bara kan åka och köpa en ny diskmaskin när det behövs. Vi köpte ingen lyxvariant, utan en lagom bra som kostade lagom mycket. Men 27% av svenska folket klarar inte en oväntad utgift på 5 000 kr enligt en rapport i höstas. Var femte svensk klarar inte en oväntad utgift på 3 000 kr.

Ibland kan jag fundera över om jag ska lugna mig lite med kollen och målen och allt, men vid sådana här tillfällen känns det extra tydligt varför jag lägger ner en hel del tid på att ha koll på slantarna. Det känns väldigt skönt att inte behöva ta diskmaskinen på avbetalning med någon horribel ränta, eller behöva ligga sömnlös mitt i natten för att jag inte vet hur vi ska betala den, och jag önskar att alla kunde få ha den tryggheten.

17 175 kr

17 175 kr

17 175 kr.

Enligt Swedbank är det så mycket vi ska kunna spara varje månad, sett till att vi har bil, barn och hus.

Det är inte jätteförvånande direkt, att deras undersökning visar att sammanboende utan barn i bostadsrätt är de som kan spara mest (“DINK” – double income, no kids – har ju generellt det bäst förspänt) medan ensamstående med barn har minst sparutrymme.  DINKarna kan spara 48% av sin disponibla inkomst, medan den senare kategorin anses kunna spara (eller ha över till annan konsumtion än levnadskostnaderna) 16%.

Den långa rapporten finns här.

Levnadskostnader

Swedbanks beskrivning av levnadskostnaderna de räknat med:

Rimliga levnadskostnader är kostnader för mat, kläder, skor, hygien och hälsovård samt kostnader för att resa till arbetet och för att ha barnen på förskola eller fritids. Till levnadskostnaderna hör också kostnader för möbler, vitvaror, mobiltelefon, dator, TV och internet. Här finns även kostnader för sport och fritid samt kostnader för försäkringar och akassa. I våra kalkyler av levnadskostnader utgår vi inte ifrån en miniminivå.

Man räknar med 2 770 kr per vuxen och månad i matkostnad, vilket definitivt inte är någon låg matkostnad. Man utgår från maxtaxa för barnomsorg, 30-dagarskort för resor i kommunen (dock inte året runt, utan delar av året går man utan och kanske cyklar eller har semester), att det finns olycksfalls-, sjuk- och livförsäkringar samt barnförsäkring, och så vidare. Det är inte på något sätt minimum.

Sparande

Generellt säger man att familjer ska kunna spara typ 20 000 kr. De allra flesta lär tycka att det är mycket, medan vi som skriver och läser och lyssnar på finansbloggar och -poddar förmodligen inte tycker att det är lika extremt. Att spara ens 16% av sin inkomst är något många tycker är omöjligt, oavsett barn och boendestatus. Sen är det givetvis så att denna post inte bara är tänkt för sparande, utan definieras så här:

Posten sparande och övrig konsumtion ska räcka till kostnader för semesterresor, restaurangbesök och lite dyrare nöjen. Den här posten ska även räcka till olika typer av sparande som sparande till pension eller till köp av bil eller båt.

Vad gäller inkomst är det inte någon extremhög inkomst de räknat med, men heller inte någon miniminivå. T ex för sammanboende med två barn:

Familjen har en disponibel inkomst som är 108 procent av den disponibla inkomsten för två vuxna oavsett om de har barn eller ej. Källa är SCB:s tabell ”Disponibel inkomst för hushåll efter hushållstyp, hushållsföreståndarens ålder samt förändring i procent.

De avslutar med att tycka att det inte borde vara något problem för i princip något hushåll att spara minst 10% av sin disponibla inkomst. Lite “lagom” som slutsats, för egentligen visar de med sina siffror att den stora majoriteten kan spara mycket mer. Men de flesta har inte lust med uppskjuten belöning, utan vill ha allt nu, nu, NU. Och då blir det inte så mycket sparande, utan det blir semesterresor och fina bilar och nya kläder och besök på nagelsalongen och allt annat.

Men det är kul med en rapport som försöker sig på att göra en bedömning om vad vi borde kunna spara, utan att lägga till att man “förstår” att folk vill ha än det ena, än det andra precis nu.

Var är mina nycklar?

Var är mina nycklar?

Innehåller reklamlänk för Chipolo

Min man tappar bort sina nycklar typ två gånger i veckan. Varenda gång hävdar han att det är jag som ”gömt” dem, för att jag ska få glädjen att springa runt i huset och leta på alla ställen han kan tänkas ha lagt dem. Vi har försökt med ett system där han alltid skulle lägga sina nycklar på ett och samma ställe, men det höll bara i ett par veckor.

För någon månad sedan fick jag nys om Chipolo. En liten tagg till nycklarna som kopplas till Chipolo-appen och så kan man trycka på en knapp i telefonen så låter nycklarna.

Så enkelt. Så bra.

Maken undrade om det var ett förtäckt sätt att säga till honom att han börjar bli dement. Jag vill bara slippa leta nycklar varannan dag.

Chipolo har redan sparat oss tid och panik. Ena gången maken ringde sina nycklar låg dem i hans ficka. Det hade tagit ett rätt bra tag innan vi hade hittat dem där, tänker jag, om han nu inte märkte det redan från början…

Själv har jag (faktiskt) inte behövt använda det hittills, men jag köpte till mig också. Jag köpte även till makens jobbnycklar (som även de tenderar att “försvinna” här hemma), och kort till våra plånböcker.

Med min länk får du 20% rabatt på ditt köp hos Chipolo. Jag rekommenderar dem verkligen. Köper flera av er så får jag en gratis Chipolo (den tänker jag ge bort!).

Fem sätt att starta ett företag utan att låna pengar

Fem sätt att starta ett företag utan att låna pengar

(Idag är det vår bröllopsdag. Grattis till oss, älskling!)

Eftersom jag håller på att dra igång mitt tredje företag lyssnar jag på sånt som inspirerar mig i detta, vilket för närvarande är första (och än så länge enda) säsongen av podcasten Rebel Entrepreneur. Det är en podcast som ligger under ChooseFI-paraplyet, och den är riktigt trevlig. Ansvarig är Alan Donegan som ville skapa en podcast med “the entrepreneurial and start-up education I wish I had when I was beginning”.

Mitt favoritavsnitt hittills är avsnitt två (och jag är inne på att lyssna på sista avsnittet), som heter “5 ways to start a business with no debt“.

Donegan och co vänder sig mot att grundtipset för nyblivna företagare alltid är “make a business plan and take out a loan to build the business” (företagsplan + lån, kunderna kommer väl av sig själv?). Så vilka är de fem sätten att dra igång ett företag utan att ta lån?

1. Vad kan du få gratis?

Man behöver inte köpa allting själv. Kolla runt i bekantskapskretsen, finns det folk där som har grejerna du behöver? Finns det någon i bekantskapskretsens bekantskapskrets? Mängder med prylar ligger och dräller överallt till ingen nytta. I början kanske du inte behöver senaste modellen av mikrofon för att kunna starta en podcast. Till exempel.

2. Vad kan du låna?

Och då är det inte pengar vi pratar om, utan samma princip som med vad du kan få gratis. I omgivningen finns det ofta mycket av det som behövs. Här diskuteras även möjligheten att t ex låna en liten del av en lokal för att köra en “pop-up” (det ditt företag har att erbjuda, men under en kortare tid), så det handlar inte bara om grejer. Än bättre för möjligheten att just låna en lokal är om ditt pop-up i sin tur kan driva folk till det företag som ger dig ytan. De har som exempel att en frisörsalong tar in en nagelspecialist, där båda tjänar på det eftersom det åtminstone delvis är överlappande klientel. Eller ett escape room i en pub (avsnitt #4).

3. Vad kan du byta?

Om jag gör din hemsida kan du skicka mina fakturor. Om jag klipper ditt hår kan du vara min personliga tränare. Om jag X för dig så gör du Y för mig.  Jag har använt mig av det här: under lång tid skötte jag en hemsida för en hudsalong, och jag fick ansiktsbehandlingar i utbyte. Byten är dessutom skattefria.

4. Vad kan du sälja?

Det sägs att “alla” har ett gäng tusenlappar i garaget i form av grejer som inte används. Nu tror jag inte att det gäller riktigt alla, men visst har de flesta av oss något att sälja för att kunna stoppa in pengarna i företaget istället.

5. Hur kan du sälja ditt värde innan du skapat din produkt?

Det här är en av Rebel Entrepreneur/Pop-up business schools grundbultar. Sälj din tjänst/vara innan den finns, så att dina kunder är med och betalar för den istället för att du ska betala den från början och sedan sälja och hoppas att det finns köpare. Donegan själv tar som exempel att sälja en kurs till ett företag/en målgrupp. Han skriver inte kursen förrän han har sålt in den till ett gäng köpare, för varför göra jobbet innan han vet att det är någon som vill betala för det? Gör bara minimum för att ha en produkt att visa upp, och sälj den (antingen med en deposition eller fullbetalning, beroende på pris och vara/tjänst mm, och använd pengarna du får in till att köpa in sakerna du behöver/för att kunna lägga tiden du behöver/etc.

Jag tycker att det här är ett mycket spännande tankesätt. Framför allt punkt fem ägnar de tid åt i nästan varje avsnitt, och de har också ett helt avsnitt på ämnet (#11). Som exempel har de en entreprenör som bakar kakor, tårtor och cupcakes. Hon fick in en order på 100 cupcakes, köpte grejerna till det, gjorde cupcakes – och stod där sedan med 100 cupcakes och alla utgifter, eftersom beställaren inte svarade och inte dök upp. Därför: sälj först och ta betalt, och skapa sedan.

Det är säkert inte helt enkelt i alla branscher, men de har en intervju med ett par som kör escape rooms (#4) och där valde de att sälja förhandsbiljetter till sitt första escape room och använde pengarna från förköpen till att bygga själva rummet. Så tänk bredare än att ha produkten färdig när du säljer den, för om du skapar den och det sedan inte finns någon köpare, då blir det dyrt i både tid och pengar.

Podcasten rekommenderas varmt till alla som funderar på egen låda. Det är en boost av positivitet och energi bara att lyssna på den.

Är vi så duktiga som det verkar?

Är vi så duktiga som det verkar?

Ibland tittar jag på vår ekonomi och undrar om vi ens ”får” vara med i FIRE-gänget. Medan andra gör allt för att använda överblivet virke för att bygga nya fräcka grejer, eller flyttar för att minska boendekostnaderna, eller käkar bönor och annat billigt för att hålla matkostnaderna nere så bygger vi ett uterum som kom som byggsats, vi vill absolut inte flytta härifrån trots att det säkert skulle bli billigare på en annan plats, och vi äter kött flera gånger i veckan.

Ska vi bli ekonomiskt fria kommer det ta ytterligare ett decennium, sett till våra nuvarande utgifter och inkomster.

Vi kan hålla en hög sparkvot eftersom vi har höga inkomster. Inte så att de är extrema på något sätt – vi jobbar trots allt inom regionen, inte privat – men de är bra. Skulle jag bli ensamstående skulle livet inte alls vara lika enkelt (sett utifrån lön, sparpengar och försäkringar skulle göra att det fungerade bra ändå, det är ju trots allt sådan trygghet vi sparar till).

Vi håller drygt femtio procents sparkvot, men det känns ändå inte som att vi är tillräckligt FI(RE)-iga ibland för att få ”vara med”. Det är helt och hållet något i mitt eget huvud, ingen som sagt något, men tankarna finns där ändå.

För den delen så planerar vi ju inte att gå i pension alldeles oavsett om vi blir ekonomiskt fria.

ChooseFI brukar säga att FI(RE) inte är ett one-size-fits-all, utan en serie medvetna val för att ta sig till den plats man vill komma. Vad man vill nå och hur man når dit är olika för olika personer och familjer. Det är nog det mest hälsosamma sättet att se på det. Vi har vår väg att följa, vi lägger pengar på de saker vi tycker är viktiga och ger en ökad livskvalitet – inklusive ett fantastiskt uterum som vi använder dagligen, kött till middagen, eller att vi bor kvar i huset vi tycker så mycket om.

Så med den definitionen ”får” vi vara med, även om känslan är att vi inte följer FI(RE)-vägen.

Känner ni er som en del av FI(RE)-rörelsen? Vill ni vara en del av den?