Får vi vara med i FIRE-rörelsen?

Får vi vara med i FIRE-rörelsen?

Tillhör vi ens FIRE-rörelsen längre?

Ibland vet jag inte. Jag har fortfarande stenkoll på varje krona som går ut, men samtidigt är det många kronor som går ut. Sedan vi flyttade har vi fixat en hel del — större delen av vitvarorna har under hösten och vintern gett upp (diskmaskin, köksfläkt, kaffemaskin, micron — det är som att de stod på en femtonårig timer och bara slutade funka nästan samtidigt) och fått ersättas. Vi har bytt fönster som tidigare knappt gick att stänga, målat och tapetserat och nu senast byggt väggen för att skapa tre barnrum.

Även om jag håller i slantarna när det gäller mat (kort datum, svinnsmart, vegetariskt) så går det även där iväg en hel del pengar med två allt större barn (och nu ska tredje börja käka, även om hon hittills är fullständigt avers mot allt vad mat heter). Vi går inte ut och äter särskilt ofta eftersom eh, tre barn, barnvakt, meh. Att gå ut och äta med alla barnen har vi testat men det är inte kul. Hämtmat har vi aldrig varit storkonsumenter av, det kanske händer en gång i halvåret.

Transportkostnaderna ökade när vi bytte bil, vilket vi gjorde för att få plats med tre barn.

Kanske är det bara så att vårt liv med tre barn och hus kostar mer. Får man vara med i FIRE ändå? Eller FI. RE har vi ju aldrig varit så inställda på (även om jag blivit mer intresserad av att ägna mig åt att skriva böcker istället för att vara bunden hela dagarna till fast arbetstid, sedan jag släppte min första roman).

Andra FIRE-bloggare är så väldigt sparsamma, medan jag och maken nu lutar mer åt bekvämligheter än att spara varje krona. Vi har skapat utrymme i våra liv genom ett antal års sparsamhet, och även om vi nu inte har lika hög sparkvot (och därmed frigör tid istället), så ökar ändå våra tillgångar i värde. Vi går runt och har marginaler även om jag inte drar in mer än enstaka tusenlappar just nu. 

Jag köper fortfarande nästan allt till barnen begagnat, liksom mycket av det vi behöver i möbelväg. Under april sålde jag begagnat för 4700 kr.

Men kanske ska jag avsluta bloggen bara för att jag, vi, inte längre uppfyller ”sparsamhetskraven” för att passa in i FIRE.

Eller så får det vara lite olika med vad man värderar mest. Som småbarnsföräldrar x3 har vi begränsat med energi att göra precis allting själva, och optimera för varje krona. Energin behövs för att klara av vardagen med sömnbrist och fullt ös. Vi kollapsar i säng om kvällarna, helt slut. Det får nog vara så just nu och kanske kan någon annan där ute känna igen sig i det. Att FIRE inte bara är för folk som käkar linssoppa fyra dagar i veckan, bygger alla möbler själv, och cyklar till alla destinationer (inget ont om dem givetvis heller!), utan att det handlar om att skapa utrymme i det liv man vill ha. Det utrymmet har vi skapat.

Vi får se vad bloggen innehåller framöver. Kanske mer om vad vi värderar mest, snarare än optimering av varje millimeter i våra liv.

Dela:
Vecka 52: Utvärdera året

Vecka 52: Utvärdera året

Jag hoppas att 2021 varit ett bra år för er — för min del har det varit ett omtumlande år, med husköp, husförsäljning, flytt, graviditet, och bebis, ovanpå allt det vanliga som det är med småbarn och jobb. Det har varit ett toppenår på vissa sätt (älskade lilla L som kom till oss i oktober, många härliga ögonblick med familjen och vänner) och ett ganska kasst år på andra sätt (nästan in i väggen, ohållbar arbetssituation, sjukskrivning, en väldigt jobbig graviditet). Men så är det, livet är både upp och ner, ibland samtidigt.

Det här är den sista veckan på årsutmaningen, och det är dags att utvärdera året. Oavsett om du följt med i årsutmaningen eller inte så är det en bra sak att följa upp och utvärdera året som varit, för att kunna göra justeringar inför året som kommer. Vet man inte var man är är det svårt att ta ut en riktning för var man ska.

Exempel på saker att se över gällande ekonomin:

  1. Inkomster. Hur har inkomsterna sett ut över året, och hur har de varierat? Finns det inkomstkällor att öka på, eller faktiskt några att ta bort för att de inte ger tillräckligt i relation till tiden de tar?
  2. Utgifter. Vilken/vilka utgiftsposter har varit störst? Hur mycket har ni lagt på boende, mat, transport, och andra kategorier som du valt? Är det något du vill sätta upp ett mål för inför nästa år?
  3. Sparande/sparkvot. Hur mycket har ni sparat under året? Vad har ni gjort med de pengar ni fått över? Vad är målet för det kommande året?
  4. Investeringar. Hur har era investerade pengar avkastat under året? Vill ni göra någon förändring till nästa år? Är ni nöjda med riskprofilen, eller vill ni öka/minska risken? Om ni har aktier med utdelning, har ni nått ett eventuellt mål gällande utdelningarna?
  5. Allmänt. Har du/ni arbetat åt det håll ni vill, mot de mål ni satt upp och de planer ni har?

Utöver det rent ekonomiska brukar jag tycka om att se tillbaka på året i övrigt också:

  1. Familjen. Hur mår du/familjen? Hur har ni mått över året? Är det något ni vill ändra på inför kommande år?
  2. Jobbet. Trivs du på jobb, har det varit ett bra år?
  3. Hobbies. Vad har du ägnat din fritid åt?
  4. Hälsa. Hur har hälsan varit för din eller familjens del? Har du tränat så mycket som du velat, skött eventuell medicinering, ätit som du tycker att du vill äta, och så vidare?

Skriv gärna ner er utvärdering så att den finns på pränt. Det är roligt att titta tillbaka senare år och fundera på var man varit och hur långt man kommit.

Fundera sedan gärna över året som kommer. Sätt upp mål för ekonomin, familjen, jobbet, hobbies och hälsa, och om det är något mer som är viktigt för dig.

Kanske vill du sätta mål för hur stort sparandet ska vara över året, eller att du ska förändra ditt arbetssätt på något sätt, eller om ni planerar att utöka familjen, eller kanske ska du springa en viss distans innan året är slut? Vilka mål som är viktiga för just dig (och din eventuella familj) kan bara du säga.

Utan mål är det svårt att veta om man nått dem.

Jag hoppas att ni där ute arbetar med era drömmar och lever era liv efter vad just ni tycker är viktigt. Livet är en resa.

Gott nytt år på er, mina läsare!

Dela:
Ekonomibyrån om Fri vid 40

Ekonomibyrån om Fri vid 40

Jag såg inte klart Ekonomibyråns Fri vid 40, mest för att ungarna drog min uppmärksamhet men också till stor del för att det var ett rätt tråkigt och fullständigt förutsägbart program. Såg väl drygt 2/3. En person som sitter och tycker att FIRE är en bra idé (Sandra Bourbon), en ekonom, och en psykolog som inte tycker det är en bra idé, och en programledare som är ungefär lika opartisk som alla andra på SVT. Som vanligt skrapar dessa program om FIRE, gjorda av folk som inte begripit poängen, bara på ytan och landar mest i samma slutsatser som alla andra program/intervjuer gjort.

Ekonomen och psykologen ansåg att man behöver mening med livet, att man behöver struktur och att ”FIRE under en period kan ge den strukturen” (parafraserar, men det var ungefär innehållet), men att det sedan inte är tillräckligt. De verkade uppleva att de får de via arbetet. På samma sätt får jag mycket mening och bra saker ut från mitt jobb. Men varför tror de att det ska appliceras på alla i hela världen bara för att de kommit till en plats i livet där de trivs med sitt jobb, finner det stimulerande och kan styra sin tid i någon utsträckning?

Jag har  många patienter som har helt andra drömmar än att fortsätta med det jobb de gör. Stressade kontorsarbetare som har ont i ryggen av för mycket stillasittande och en hjärna som aldrig stänger av för att de egentligen gör två personers arbete (minst), och där de skulle vilja hinna med sina barn och/eller sina åldrade föräldrar bättre. Undersköterskor med ont i knän och rygg som vet att de egentligen skulle behöva göra något annat, men som samtidigt är för gamla för att ha ork och möjlighet att skola om sig. Byggarbetare som jobbat tungt fysiskt hela sina liv och slitit ut sig, som egentligen hade velat göra annat.

Varför kan vi inte göra ett program för dem? Varför inte förklara för dem att det är möjligt, istället för att komma med exakt samma gamla floskler som vanligt om att de med små inkomster inte kan spara? Givetvis är det så att har man en lägre lön så är det svårare att spara, även om det för de allra flesta i Sverige skulle vara fullt möjligt att spara mer än de gör idag (i någon undersökning jag kommenterade för något år sedan var det bara ensamstående kvinnor med två+ barn och bil som inte hade utrymme att spara). Det handlar om val, och det är diskussionen jag saknar. Att ge folk information så att de har möjlighet att, långt innan de sliter ut sig i tunga jobb — psykiskt eller fysiskt — skapa sig själv andrummet i sina liv. Dessutom är inte FIRE en enda sak, en enda slutsumma. Även om man som låginkomsttagare aldrig tar sig hela vägen till äkta ekonomisk frihet, utan bara kommer en del av vägen, så kommer det ändå skänka lugn — för det är mycket lättare att sova om natten när man har en ordentlig buffert, när ett tandläkarbesök eller en diskmaskin som går sönder inte behöver betyda ekonomisk ruin. Så alldeles oavsett om folk kan gå i pension vid 40 så ger ett kapital både frihet och trygghet.

Alla har vi olika förutsättningar. Vissa har högre lön, andra lägre. En del har barn, andra inte. En del har pengar från släkten, andra inte. Så är det bara. Men lär då folk att hantera sin egen verklighet.

Jag tror att FIRE växt allt mer i popularitet för att folk ser sina liv som ohållbara. Vissa ser det tidigt och kan då bli FIRE vid 40, andra upptäcker det när de kommit en bit i karriären och har barn och åtaganden till höger och vänster. Det kan vara ohållbart av kroppsliga skäl, eller av psykiska skäl — och det senare växer lavinartat. Då letar man lösningar, som t ex Ibland gör man rätt gjorde.

Och alltid, alltid denna fråga om vad som skulle hända om alla blev FIRE. Som vanligt finns det två svar: 1) det kommer aldrig att hända, och 2) om alla skulle vara ekonomiskt fria skulle vi förmodligen få ett mycket friskare, gladare folk. Mängder med människor skulle ändå gå till jobbet (som jag och maken, och ekonomen och psykologen i programmet) men en del skulle välja att göra annat. Kanske ha sina barn hemma mer, vilket skulle avlasta barnomsorgen. Kanske jobba på volontärbasis, eller i de projekt de finner intressanta. Kanske i större utsträckning ta hand om sina äldre släktingar, och därmed minska behovet av hemtjänst. Jag tror faktiskt att även många t ex undersköterskor skulle stanna kvar i sina jobb, för att det just skänker dem meningsfullhet (undersköterskorna på mitt jobb verkar stortrivas med sina uppgifter). Och om nu statskassan skulle få in lite mindre skatter så är det kanske dags för staten att vara med i Lyxfällan och anpassa utgifterna efter inkomsterna, fokusera på kärnverksamheten och sluta lägga pengar på allt annat.

FIRE handlar inte om att späka sig (såvida man inte tycker att det är en kul utmaning, vilka vissa tycker), och inte heller om att pengar är det viktigaste i livet. För de flesta som jag läst om/pratat med som siktar mot FI(RE) så handlar det om utrymme i livet. Att få plats med allt det där man tycker är viktigt (utan att man behöver att staten går in och skänker en ytterligare tre lediga dagar i en ”familjevecka”). Att ha ”FU-pengar” när ens arbetsplats inte fungerar, eller frihet att trappa ner när kroppen/huvudet säger nej. Det är poängen, och den verkar dessa program aldrig riktigt få fram.

Dela:
YOLO vs FIRE

YOLO vs FIRE

Vad är poängen med pengar?

Frågan har aktualiserats på sistone, nu när det vankas flytt och allt vad det innebär med nytt hus.

Är pengar till för att sparas på hög för att i framtiden kunna ge oss (mer) frihet? Eller är pengar till för att användas?

Givetvis finns det inte ett rätt svar, och inte heller är det så att svaret är detsamma alltid. Men det har ändå fått mig att fundera.

Vi funderar på att göra flera förändringar på vårt nya hus. Det kostar givetvis pengar att göra förändringar på huset, oavsett om dessa är stora eller små. Det kommer också kosta att flytta, för den här gången kommer vi ta hjälp av en flyttfirma. I det sistnämnda fallet handlar det om bekvämlighet och smidighet, att kunna flytta ett helt bohag på ett fåtal dagar med småbarn som springer om fötterna. Det är klart att det går att flytta själva med lite hjälp från nära och kära, men hur mycket är det värt för oss att slippa göra det?

Vi är typ halvvägs mot vad jag räknar som full FI. Är det bättre för våra liv att vi låter bli att använda flyttfirma (och sparar de tusenlapparna till investeringar och låter dem växa och ge utdelning)? Eller är det så att i nuet, i det liv vi för närvarande lever, så är det mer värt att lägga pengarna på flyttfirma och därmed mycket drastiskt minska vår egen stress? Är det slöseri med pengar, eller är det en investering i vår egen hälsa? Vi planerar att flytta torsdag-fredag, och på måndagen jobbar vi igen. Vilket skick är vi för att sköta våra respektive arbeten, om vi stressat för att lyckas flytta allt själva?

En pool finns framöver med i planeringen. Det är inte en helt billig investering, men samtidigt tänker jag att en pool skulle skänka oss otroligt mycket glädje. Det skulle minska antalet bilturer iväg till badplatser i närheten. Det skulle ge barnen vattenvana. Men så är det en stor kostnad, och det är klart att ser man till samma summa på börsen över tjugo, trettio, fyrtio år så är det en hiskeligt dyr leksak.

I vårt jobb stöter vi ibland på skit. Barn som skadas svårt. Unga människor med svåra sjukdomar. Folk som dör i alldeles för ung ålder.

För inte allt för längesedan var det en sådan tragedi som berörde oss djupt. Som fick oss att fundera över vad nuet är värt, mot att lägga allting mot investeringar senare. 

Vi vill leva ett bra liv både nu och i framtiden. Vi vill hitta en balans mellan YOLO — som sitt tramsiga uttryck till trots faktiskt är sant — och FI(RE). Jag har kommit långt i denna balans i vardagsekonomin, men har fortfarande en bra bit kvar när det gäller större utgifter i hushållet.

Hur tänker ni? YOLO, FI(RE) eller något däremellan?

Dela:
Vecka 25: Utforska begagnatmarknaden

Vecka 25: Utforska begagnatmarknaden

Den här veckan är det midsommar, ska ni hitta på något trevligt?

Den här veckan handlar det om något som tagits upp tidigare, bland annat när vi pratade om kostnaden för att ha barn – begagnatmarknaden! Brukar du köpa begagnat? Eller blir det enklaste möjliga utväg genom att köpa nytt varje gång du behöver något?

Begagnatmarknaden är enorm. Hur mycket pengar som omsätts har jag ingen aning om, men med tanke på storleken på Marketplace, Blocket, Sellpy, Tradera, med flera aktörer kan jag bara anta att det omsätts ganska mycket pengar.

Begagnat är miljömässigt bättre än att vi ständigt köper nytt, och samtidigt kostar det oftast en bråkdel av vad samma pryl kostar ny. Prylarna får ”nytt liv” istället för att slängas och det blir win-win för alla. Så nästa gång, innan du gör ett köp av ny pryl, kolla vad som finns begagnat. Lite beroende på var du bor finns olika utbud – givetvis är säljgrupperna större i större städer – men det finns också gott om alternativ som skickar över hela landet, såsom Sellpy och den stora majoriteten på Tradera. Väldigt lokalt finns också ställen som Stadsmissionen, Myrorna, Röda korset, och andra second hand-affärer.

Det finns också specifika affärer som säljer t ex begagnad teknik.

Exempel på saker det finns massor av på begagnatmarknaden:

  • Prylar till barn – barnvagnar, barnkläder, leksaker, gosedjur, spjälsängar…
  • Böcker och film
  • Bilar
  • Inredningsprylar – allt från kuddar och mattor till porslin, lampor och prydnadssaker…
  • Och mycket mycket mer!

Andra alternativ till att köpa begagnat är att byta till sig prylar. Anordna till exempel en bytesdag med släkt och vänner. På min vårdcentral hade vi i början av maj plantbytardag, eftersom de flesta som förodlar på våren driver upp för många plantor. Under några dagar hade folk med sig sina plantor och bytte till sig andra sorter från kollegorna. Mycket uppskattat!

Köper du begagnat? 

Dela:
Recension: Sparboken – en konkret guide till ekonomiskt oberoende

Recension: Sparboken – en konkret guide till ekonomiskt oberoende

Det damp ner en bok i brevlådan för ett tag sedan – och det visade sig vara Fru Efficient Badass bok Sparboken – en konkret guide till ekonomiskt oberoende. När Fru EB skrev till mig och erbjöd mig en gratis bok visste jag inte vad det var för bok som skulle komma, men det var ju en kul överraskning. Nedan följer en helt oberoende recension som inte på något sätt är sponsrad, annat än att jag just fick ett recensions-ex.

Framsidan är tyvärr inte särskilt säljande. Jag gillar bilden (tydligen gjord av något av fru EBs barn; fick mig att tänka på Frugalwoods bok), men resten är alldeles för mycket kurslitteratur av något ganska trist slag, snarare än en bok skriven i stilen som fru EB använder sig av. Jämför man med Frugalwoods-boken är Frugalwoods mycket snyggare på utsidan men jag sågade dess insida, medan den här boken inte har någon vidare tilltalande utsida, men en extremt mycket bättre insida. (Bokomslag är dock verkligen smaken-är-som-baken, kan jag konstatera efter att jag letat ”bästa omslag” för fantasy, när jag nu ska fixa ett omslag till The Lost Wings – det finns omslag på tio-i-topp som jag tycker är helfula…)

Boken är egentligen bloggen nerkokad till bokform. Den är uppdelad i följande kategorier:

  • Mat & dryck
  • Kläder & skor
  • Kropp & träning
  • Hus & hem
  • Pengar
  • Resor & fritid
  • Mentala knep

…och gör under var och en av kategorierna slarvsylta med vad hon kallar ”consumer suckers” livsstil. Följer man samtliga råd i boken landar man på en frihetsfond om 3,2 miljoner kronor om tio år (räknat med 8 % avkastning men utan inflation, skatt eller fondavgifter), varför det ska ”tas med en nypa salt” enligt författaren själv.

Jag är medveten om att det finns ett antal tankevurpor i ovan antagande. Det är exempelvis inte helt sannolikt att du kommer spara pengar på frugala skidresor om du inte åker skidor. Det är heller inte så troligt att du kan spara ihop en kvarts miljon på att styra upp barnens klädbudget om du inte har några barn.

Ovan klipp anger tonen för hela boken, om du nu inte följer fru EBs blogg, som är i den tonen rakt igenom. Man kan tycka lite vad man vill om den tonen. Jag tycker för det mesta att det är en kul ton och det är inte så att hon menar illa (antar jag). Samtidigt orkar jag inte läsa för stora sjok av boken på en gång, för det blir liksom lite… mycket. Vilket för mig in på bokens allra största problem: den är alldeles för lång. Inte för att jag ogillar långa böcker (jag läser fantasy, de brukar vara ganska många sidor, och har läst en hel del tegelstenar till facklitteratur också), men Sparboken trillar in i samma problematik som de flesta amerikanska temaböcker: de blir långrandiga och tjatiga. Och då är första gången kul, men sjunde gången det levereras ungefär samma budskap fast med lite andra ord, då är det inte lika festligt längre. För amerikanarnas del brukar problemet vara att de får betalt per ord; för fru EBs del var det ju tydligen för att det här är hennes bok och då får hon göra som hon vill. Absolut. Jag hade dock gillat boken bättre om den kapats ner med 30%.

Själva innehållet då? Själva innehållet är genomgående bra. Här är inga ”sänk räntan med ett hopbakslån” typ av tips, och även om det går från mygg (byta disktrasa till lin) till kameler (matkostnader, resstopp, restaurangsstopp, begagnat, geo arbitrage, med mera), är det genomgående konkret. Både hur och varför besvaras genomgående.

Det finns en del jag inte håller med om/som jag inte tycker är så allmängiltigt som författaren verkar tycka (det är säkert inte så, men det framstår som så). Alla vill inte sluta jobba. Vissa älskar charterresor. En del anser definitivt att en hund är värt kostnaden. Och så vidare. För vår del vill vi nå FI för att vi ska kunna dra den dag arbetet inom svensk sjukvård blir outhärdligt. Så då blir det lite tjatigt att gång på gång läsa att folk som jobbar är ”slavar”.

Men som sagt. Massor av bra. Recept på billiga maträtter, hur man siktar mot minimalism, hur man lever ett billigare, bättre och mer nöjt liv. Jag tror att gemene man kan lära sig massor av en sån här bok, och det är väldigt trevligt att det inte är bara de vanliga standardtipsen. Själv känner jag att vi kommit så långt på vår FI-resa att det inte är så mycket jag tar med mig – vi lever på en viss nivå idag som vi är nöjda med, där vi fortfarande har ett stort sparutrymme, men där vi har tagit tillbaka en del av det vi förr skar bort för att ha en högre sparkvot. Och det inkluderar en hel del av det som fru EB anser att man ”ska” ta bort.

Förhoppningsvis är en del av felen i boken rättade när slutversionen nu är här – det var en del missade ord, och sådant som att alla sidnummer var på höger sida. Men det är petitesser.

Köper man boken och gör bara några få av förändringarna boken föreslår, så kommer man att ha ”tjänat in” kostnaden för boken. Man kan också låna den på bibliotek, eller följa hennes blogg, det är gratis. Om man nu ska följa hennes tips och spara pengar.

Boken finns på ställen där man kan köpa böcker, fru EB listar dem här.

Dela: