Ledighet, jobb, och tankar om FI(RE)

Ledighet, jobb, och tankar om FI(RE)

I dagarna är det ett år sedan jag blev sjukskriven och slutade jobba. Min barnmorska på mödravården förklarade att mitt barn inte mådde bra av att jag mådde så himla kasst, vilket i sin tur berodde på en allt mer hysterisk arbetssituation under hela våren. Jag sjukskrev mig själv och blev sedan heltidssjukskriven fram till förlossningen av en läkare på KK.

Jag var så trött under sjukskrivningen och lång tid därefter att jag inte var säker på att jag någonsin skulle vilja jobba igen. Bokstäver simmade framför ögonen på mig när jag försökte läsa något längre än en tweet. När jag vaknade önskade jag bara att få gå och lägga mig igen, men med två barn som skulle till skola och förskola var det ju bara att gå upp

Sedan kom vår tredje dotter till världen lagom till att löven föll från träden och sjukskrivning övergick i föräldraledighet.

Sakta återkom min mentala kapacitet. Jag började kunna läsa igen, skriva, och redigera min roman för att sedan släppa den den förste mars i år.

Men jag var fortfarande inte övertygad om att jag någonsin skulle gå tillbaka till jobbet igen. Bara tanken gjorde mig trött och gav mig lätt ångest. Att vara ledig — så ledig man nu är med tre barn under sex år — var så mycket behagligare. Styra över min egen tid, runtom förskole- och skoltider. Vila så mycket jag behövde när bebisen sov. Tanken på patienter, administration, möten, medicinska PM och oändligt många meddelanden fick mig att rysa.

Jag planerade för heltidsledigt fram till årets slut, och sedan deltidsledigt under våren, följt av ledigt under sommaren. Bort från jobbet.

Till i juni.

Det gick från en dag till nästa. En dag kände jag bara att jo, nu vill jag börja jobba igen. Kanske hade det en aning att göra med att ha tre barn hemma på heltid när sommarlovet tog vid och mina studier tog slut, men en hel del var bara att jag var trött på att gå hemma. Trött på avsaknaden av sammanhang, av det sociala som automatiskt kommer med ett jobb. Problemet med att vara föräldraledig, om man inte har tur och får barn precis samtidigt som sina kompisar, är att det är ganska ensamt. Jag är heller inte den som går till öppna förskolan för att hitta nya bekantskaper — jag försökte när äldsta var liten, men det var aldrig riktigt min grej. Därmed har dagarna blivit ganska ensamma, isolerade. Alla andra har jobbat, jag har gått hemma.

Så nu blir det jobb igen. Långt ifrån heltid — lillan är bara drygt nio månader, och maken är schemalagd att jobba, så någon måste ju ändå vara hemma med henne. Men en dag i veckan från och med början av september, den dag i veckan då maken är schemalagd för föräldraledighet. Det blir en bra glidning in i att börja jobba mer till våren igen. Det blir lite socialt, lite vuxet utbyte, och att använda hjärnan. Visst, jag skriver på min fjärde artikel och pysslar med min kappa för avhandlingen, och jag skriver böcker och annat — men det är inte riktigt samma sak som att hålla igång mitt medicinska kunnande, ha samtal med patienter som på en gång är informationsinhämtning och stöttning och detektivarbete och närvaro.

Det har fått mig att verkligen komma tillbaka till den utgångspunkt jag haft hela tiden med FI(RE): att jag inte vill sluta jobba helt och bara ägna mig åt mina hobbies. Jag tycker om mitt arbete som läkare, och vill fortsätta med det. Det är tveksamt om jag någonsin återgår till att jobba heltid, för det finns så mycket annat jag vill hinna med i livet, men jag vill jobba.

Dela:
Får vi vara med i FIRE-rörelsen?

Får vi vara med i FIRE-rörelsen?

Tillhör vi ens FIRE-rörelsen längre?

Ibland vet jag inte. Jag har fortfarande stenkoll på varje krona som går ut, men samtidigt är det många kronor som går ut. Sedan vi flyttade har vi fixat en hel del — större delen av vitvarorna har under hösten och vintern gett upp (diskmaskin, köksfläkt, kaffemaskin, micron — det är som att de stod på en femtonårig timer och bara slutade funka nästan samtidigt) och fått ersättas. Vi har bytt fönster som tidigare knappt gick att stänga, målat och tapetserat och nu senast byggt väggen för att skapa tre barnrum.

Även om jag håller i slantarna när det gäller mat (kort datum, svinnsmart, vegetariskt) så går det även där iväg en hel del pengar med två allt större barn (och nu ska tredje börja käka, även om hon hittills är fullständigt avers mot allt vad mat heter). Vi går inte ut och äter särskilt ofta eftersom eh, tre barn, barnvakt, meh. Att gå ut och äta med alla barnen har vi testat men det är inte kul. Hämtmat har vi aldrig varit storkonsumenter av, det kanske händer en gång i halvåret.

Transportkostnaderna ökade när vi bytte bil, vilket vi gjorde för att få plats med tre barn.

Kanske är det bara så att vårt liv med tre barn och hus kostar mer. Får man vara med i FIRE ändå? Eller FI. RE har vi ju aldrig varit så inställda på (även om jag blivit mer intresserad av att ägna mig åt att skriva böcker istället för att vara bunden hela dagarna till fast arbetstid, sedan jag släppte min första roman).

Andra FIRE-bloggare är så väldigt sparsamma, medan jag och maken nu lutar mer åt bekvämligheter än att spara varje krona. Vi har skapat utrymme i våra liv genom ett antal års sparsamhet, och även om vi nu inte har lika hög sparkvot (och därmed frigör tid istället), så ökar ändå våra tillgångar i värde. Vi går runt och har marginaler även om jag inte drar in mer än enstaka tusenlappar just nu. 

Jag köper fortfarande nästan allt till barnen begagnat, liksom mycket av det vi behöver i möbelväg. Under april sålde jag begagnat för 4700 kr.

Men kanske ska jag avsluta bloggen bara för att jag, vi, inte längre uppfyller ”sparsamhetskraven” för att passa in i FIRE.

Eller så får det vara lite olika med vad man värderar mest. Som småbarnsföräldrar x3 har vi begränsat med energi att göra precis allting själva, och optimera för varje krona. Energin behövs för att klara av vardagen med sömnbrist och fullt ös. Vi kollapsar i säng om kvällarna, helt slut. Det får nog vara så just nu och kanske kan någon annan där ute känna igen sig i det. Att FIRE inte bara är för folk som käkar linssoppa fyra dagar i veckan, bygger alla möbler själv, och cyklar till alla destinationer (inget ont om dem givetvis heller!), utan att det handlar om att skapa utrymme i det liv man vill ha. Det utrymmet har vi skapat.

Vi får se vad bloggen innehåller framöver. Kanske mer om vad vi värderar mest, snarare än optimering av varje millimeter i våra liv.

Dela:
Vecka 52: Utvärdera året

Vecka 52: Utvärdera året

Jag hoppas att 2021 varit ett bra år för er — för min del har det varit ett omtumlande år, med husköp, husförsäljning, flytt, graviditet, och bebis, ovanpå allt det vanliga som det är med småbarn och jobb. Det har varit ett toppenår på vissa sätt (älskade lilla L som kom till oss i oktober, många härliga ögonblick med familjen och vänner) och ett ganska kasst år på andra sätt (nästan in i väggen, ohållbar arbetssituation, sjukskrivning, en väldigt jobbig graviditet). Men så är det, livet är både upp och ner, ibland samtidigt.

Det här är den sista veckan på årsutmaningen, och det är dags att utvärdera året. Oavsett om du följt med i årsutmaningen eller inte så är det en bra sak att följa upp och utvärdera året som varit, för att kunna göra justeringar inför året som kommer. Vet man inte var man är är det svårt att ta ut en riktning för var man ska.

Exempel på saker att se över gällande ekonomin:

  1. Inkomster. Hur har inkomsterna sett ut över året, och hur har de varierat? Finns det inkomstkällor att öka på, eller faktiskt några att ta bort för att de inte ger tillräckligt i relation till tiden de tar?
  2. Utgifter. Vilken/vilka utgiftsposter har varit störst? Hur mycket har ni lagt på boende, mat, transport, och andra kategorier som du valt? Är det något du vill sätta upp ett mål för inför nästa år?
  3. Sparande/sparkvot. Hur mycket har ni sparat under året? Vad har ni gjort med de pengar ni fått över? Vad är målet för det kommande året?
  4. Investeringar. Hur har era investerade pengar avkastat under året? Vill ni göra någon förändring till nästa år? Är ni nöjda med riskprofilen, eller vill ni öka/minska risken? Om ni har aktier med utdelning, har ni nått ett eventuellt mål gällande utdelningarna?
  5. Allmänt. Har du/ni arbetat åt det håll ni vill, mot de mål ni satt upp och de planer ni har?

Utöver det rent ekonomiska brukar jag tycka om att se tillbaka på året i övrigt också:

  1. Familjen. Hur mår du/familjen? Hur har ni mått över året? Är det något ni vill ändra på inför kommande år?
  2. Jobbet. Trivs du på jobb, har det varit ett bra år?
  3. Hobbies. Vad har du ägnat din fritid åt?
  4. Hälsa. Hur har hälsan varit för din eller familjens del? Har du tränat så mycket som du velat, skött eventuell medicinering, ätit som du tycker att du vill äta, och så vidare?

Skriv gärna ner er utvärdering så att den finns på pränt. Det är roligt att titta tillbaka senare år och fundera på var man varit och hur långt man kommit.

Fundera sedan gärna över året som kommer. Sätt upp mål för ekonomin, familjen, jobbet, hobbies och hälsa, och om det är något mer som är viktigt för dig.

Kanske vill du sätta mål för hur stort sparandet ska vara över året, eller att du ska förändra ditt arbetssätt på något sätt, eller om ni planerar att utöka familjen, eller kanske ska du springa en viss distans innan året är slut? Vilka mål som är viktiga för just dig (och din eventuella familj) kan bara du säga.

Utan mål är det svårt att veta om man nått dem.

Jag hoppas att ni där ute arbetar med era drömmar och lever era liv efter vad just ni tycker är viktigt. Livet är en resa.

Gott nytt år på er, mina läsare!

Dela:
Ekonomibyrån om Fri vid 40

Ekonomibyrån om Fri vid 40

Jag såg inte klart Ekonomibyråns Fri vid 40, mest för att ungarna drog min uppmärksamhet men också till stor del för att det var ett rätt tråkigt och fullständigt förutsägbart program. Såg väl drygt 2/3. En person som sitter och tycker att FIRE är en bra idé (Sandra Bourbon), en ekonom, och en psykolog som inte tycker det är en bra idé, och en programledare som är ungefär lika opartisk som alla andra på SVT. Som vanligt skrapar dessa program om FIRE, gjorda av folk som inte begripit poängen, bara på ytan och landar mest i samma slutsatser som alla andra program/intervjuer gjort.

Ekonomen och psykologen ansåg att man behöver mening med livet, att man behöver struktur och att ”FIRE under en period kan ge den strukturen” (parafraserar, men det var ungefär innehållet), men att det sedan inte är tillräckligt. De verkade uppleva att de får de via arbetet. På samma sätt får jag mycket mening och bra saker ut från mitt jobb. Men varför tror de att det ska appliceras på alla i hela världen bara för att de kommit till en plats i livet där de trivs med sitt jobb, finner det stimulerande och kan styra sin tid i någon utsträckning?

Jag har  många patienter som har helt andra drömmar än att fortsätta med det jobb de gör. Stressade kontorsarbetare som har ont i ryggen av för mycket stillasittande och en hjärna som aldrig stänger av för att de egentligen gör två personers arbete (minst), och där de skulle vilja hinna med sina barn och/eller sina åldrade föräldrar bättre. Undersköterskor med ont i knän och rygg som vet att de egentligen skulle behöva göra något annat, men som samtidigt är för gamla för att ha ork och möjlighet att skola om sig. Byggarbetare som jobbat tungt fysiskt hela sina liv och slitit ut sig, som egentligen hade velat göra annat.

Varför kan vi inte göra ett program för dem? Varför inte förklara för dem att det är möjligt, istället för att komma med exakt samma gamla floskler som vanligt om att de med små inkomster inte kan spara? Givetvis är det så att har man en lägre lön så är det svårare att spara, även om det för de allra flesta i Sverige skulle vara fullt möjligt att spara mer än de gör idag (i någon undersökning jag kommenterade för något år sedan var det bara ensamstående kvinnor med två+ barn och bil som inte hade utrymme att spara). Det handlar om val, och det är diskussionen jag saknar. Att ge folk information så att de har möjlighet att, långt innan de sliter ut sig i tunga jobb — psykiskt eller fysiskt — skapa sig själv andrummet i sina liv. Dessutom är inte FIRE en enda sak, en enda slutsumma. Även om man som låginkomsttagare aldrig tar sig hela vägen till äkta ekonomisk frihet, utan bara kommer en del av vägen, så kommer det ändå skänka lugn — för det är mycket lättare att sova om natten när man har en ordentlig buffert, när ett tandläkarbesök eller en diskmaskin som går sönder inte behöver betyda ekonomisk ruin. Så alldeles oavsett om folk kan gå i pension vid 40 så ger ett kapital både frihet och trygghet.

Alla har vi olika förutsättningar. Vissa har högre lön, andra lägre. En del har barn, andra inte. En del har pengar från släkten, andra inte. Så är det bara. Men lär då folk att hantera sin egen verklighet.

Jag tror att FIRE växt allt mer i popularitet för att folk ser sina liv som ohållbara. Vissa ser det tidigt och kan då bli FIRE vid 40, andra upptäcker det när de kommit en bit i karriären och har barn och åtaganden till höger och vänster. Det kan vara ohållbart av kroppsliga skäl, eller av psykiska skäl — och det senare växer lavinartat. Då letar man lösningar, som t ex Ibland gör man rätt gjorde.

Och alltid, alltid denna fråga om vad som skulle hända om alla blev FIRE. Som vanligt finns det två svar: 1) det kommer aldrig att hända, och 2) om alla skulle vara ekonomiskt fria skulle vi förmodligen få ett mycket friskare, gladare folk. Mängder med människor skulle ändå gå till jobbet (som jag och maken, och ekonomen och psykologen i programmet) men en del skulle välja att göra annat. Kanske ha sina barn hemma mer, vilket skulle avlasta barnomsorgen. Kanske jobba på volontärbasis, eller i de projekt de finner intressanta. Kanske i större utsträckning ta hand om sina äldre släktingar, och därmed minska behovet av hemtjänst. Jag tror faktiskt att även många t ex undersköterskor skulle stanna kvar i sina jobb, för att det just skänker dem meningsfullhet (undersköterskorna på mitt jobb verkar stortrivas med sina uppgifter). Och om nu statskassan skulle få in lite mindre skatter så är det kanske dags för staten att vara med i Lyxfällan och anpassa utgifterna efter inkomsterna, fokusera på kärnverksamheten och sluta lägga pengar på allt annat.

FIRE handlar inte om att späka sig (såvida man inte tycker att det är en kul utmaning, vilka vissa tycker), och inte heller om att pengar är det viktigaste i livet. För de flesta som jag läst om/pratat med som siktar mot FI(RE) så handlar det om utrymme i livet. Att få plats med allt det där man tycker är viktigt (utan att man behöver att staten går in och skänker en ytterligare tre lediga dagar i en ”familjevecka”). Att ha ”FU-pengar” när ens arbetsplats inte fungerar, eller frihet att trappa ner när kroppen/huvudet säger nej. Det är poängen, och den verkar dessa program aldrig riktigt få fram.

Dela:
YOLO vs FIRE

YOLO vs FIRE

Vad är poängen med pengar?

Frågan har aktualiserats på sistone, nu när det vankas flytt och allt vad det innebär med nytt hus.

Är pengar till för att sparas på hög för att i framtiden kunna ge oss (mer) frihet? Eller är pengar till för att användas?

Givetvis finns det inte ett rätt svar, och inte heller är det så att svaret är detsamma alltid. Men det har ändå fått mig att fundera.

Vi funderar på att göra flera förändringar på vårt nya hus. Det kostar givetvis pengar att göra förändringar på huset, oavsett om dessa är stora eller små. Det kommer också kosta att flytta, för den här gången kommer vi ta hjälp av en flyttfirma. I det sistnämnda fallet handlar det om bekvämlighet och smidighet, att kunna flytta ett helt bohag på ett fåtal dagar med småbarn som springer om fötterna. Det är klart att det går att flytta själva med lite hjälp från nära och kära, men hur mycket är det värt för oss att slippa göra det?

Vi är typ halvvägs mot vad jag räknar som full FI. Är det bättre för våra liv att vi låter bli att använda flyttfirma (och sparar de tusenlapparna till investeringar och låter dem växa och ge utdelning)? Eller är det så att i nuet, i det liv vi för närvarande lever, så är det mer värt att lägga pengarna på flyttfirma och därmed mycket drastiskt minska vår egen stress? Är det slöseri med pengar, eller är det en investering i vår egen hälsa? Vi planerar att flytta torsdag-fredag, och på måndagen jobbar vi igen. Vilket skick är vi för att sköta våra respektive arbeten, om vi stressat för att lyckas flytta allt själva?

En pool finns framöver med i planeringen. Det är inte en helt billig investering, men samtidigt tänker jag att en pool skulle skänka oss otroligt mycket glädje. Det skulle minska antalet bilturer iväg till badplatser i närheten. Det skulle ge barnen vattenvana. Men så är det en stor kostnad, och det är klart att ser man till samma summa på börsen över tjugo, trettio, fyrtio år så är det en hiskeligt dyr leksak.

I vårt jobb stöter vi ibland på skit. Barn som skadas svårt. Unga människor med svåra sjukdomar. Folk som dör i alldeles för ung ålder.

För inte allt för längesedan var det en sådan tragedi som berörde oss djupt. Som fick oss att fundera över vad nuet är värt, mot att lägga allting mot investeringar senare. 

Vi vill leva ett bra liv både nu och i framtiden. Vi vill hitta en balans mellan YOLO — som sitt tramsiga uttryck till trots faktiskt är sant — och FI(RE). Jag har kommit långt i denna balans i vardagsekonomin, men har fortfarande en bra bit kvar när det gäller större utgifter i hushållet.

Hur tänker ni? YOLO, FI(RE) eller något däremellan?

Dela:
Vecka 25: Utforska begagnatmarknaden

Vecka 25: Utforska begagnatmarknaden

Den här veckan är det midsommar, ska ni hitta på något trevligt?

Den här veckan handlar det om något som tagits upp tidigare, bland annat när vi pratade om kostnaden för att ha barn – begagnatmarknaden! Brukar du köpa begagnat? Eller blir det enklaste möjliga utväg genom att köpa nytt varje gång du behöver något?

Begagnatmarknaden är enorm. Hur mycket pengar som omsätts har jag ingen aning om, men med tanke på storleken på Marketplace, Blocket, Sellpy, Tradera, med flera aktörer kan jag bara anta att det omsätts ganska mycket pengar.

Begagnat är miljömässigt bättre än att vi ständigt köper nytt, och samtidigt kostar det oftast en bråkdel av vad samma pryl kostar ny. Prylarna får ”nytt liv” istället för att slängas och det blir win-win för alla. Så nästa gång, innan du gör ett köp av ny pryl, kolla vad som finns begagnat. Lite beroende på var du bor finns olika utbud – givetvis är säljgrupperna större i större städer – men det finns också gott om alternativ som skickar över hela landet, såsom Sellpy och den stora majoriteten på Tradera. Väldigt lokalt finns också ställen som Stadsmissionen, Myrorna, Röda korset, och andra second hand-affärer.

Det finns också specifika affärer som säljer t ex begagnad teknik.

Exempel på saker det finns massor av på begagnatmarknaden:

  • Prylar till barn – barnvagnar, barnkläder, leksaker, gosedjur, spjälsängar…
  • Böcker och film
  • Bilar
  • Inredningsprylar – allt från kuddar och mattor till porslin, lampor och prydnadssaker…
  • Och mycket mycket mer!

Andra alternativ till att köpa begagnat är att byta till sig prylar. Anordna till exempel en bytesdag med släkt och vänner. På min vårdcentral hade vi i början av maj plantbytardag, eftersom de flesta som förodlar på våren driver upp för många plantor. Under några dagar hade folk med sig sina plantor och bytte till sig andra sorter från kollegorna. Mycket uppskattat!

Köper du begagnat? 

Dela: