Barnsparande

Barnsparande

Barnspar är ju ett ämne som då och då avhandlas i olika poddar och bloggar. Nu senast har Avanzapodden haft ett avsnitt på temat. De tar upp hur “Avanzas juniorer” sparar i ett rätt trevligt avsnitt, även om jag misstänker att deras statistik inte är helt tillförlitlig – vårt barnspar är ett av förmodligen många som inte syns i deras statistik, eftersom det ligger på en ISK i mitt namn. Jag gissar att jag är långt ifrån den enda som kör den varianten, istället för att ha kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare som många förespråkar.

Vi sparar 1 000 kr till varje barn varje månad, det vill säga större delen av barnbidraget (1 250 kr numera) och gjorde också så att vi satte in en större grundplåt när respektive barn föddes. De har pengarna på ett och samma konto, inte uppdelat var för sig, för att i möjligaste mån göra det rättvist i slutändan, så att inte den ena får ut sina pengar precis på toppen av en börsuppgång och den andra precis i botten. Helt säker på att göra det rättvist kan man ju aldrig vara, men så är livet heller inte helt rättvist och vi försöker åtminstone.

Hur kom vi fram till summan? Det gjorde väl inte vi så mycket som att jag tyckte att det kändes bra. Av de totalt 2 000 kr som investeras går hälften till ett månadssparande i fonder, och hälften investerar jag i olika aktier, med övervikt mot investmentbolag som jag är förtjust i. Jag försöker hitta stabila bolag, gärna med utdelning som givetvis återinvesteras.

Hur mycket man “ska” spara är ju helt upp till var och en. Vissa har inte möjlighet att spara något, vissa vill inte spara något utan tycker att barnen ska stå på egna ben. Andra vill gärna ge barnen en grundplåt till en framtida lägenhet, ett körkort, eller vad det nu kan vara. En del framgångsrika personer som själva inte fått något när de lämnade hemmet tycker att de lärt sig mer av att bygga upp sin egen förmögenhet, än de hade gjort om de fått med sig pengar. Å andra sidan finns det ju andra som inte fått med sig något och som ändå inte byggt några förmögenheter utan hamnar hos Kronofogden, och de som fått pengar och antingen ändå blivit framgångsrika eller också hamnat i skuld, så jag vet inte om kausaliteten i det här fallet är helt självklar.

Oavsett om man skickar med barnen pengar när de lämnar boet eller ej tänker jag att det absolut viktigaste är att barnen – vid det laget unga vuxna – har med sig en vettig inställning till ekonomi. Vi försöker redan med vår äldsta dotter – hon får tjäna pengar, och hon får betala för saker, nu senast sin cykel där hon betalade 40 av 200 kr. Hon var omåttligt stolt över att hon själv betalt, och den känslan gällande ekonomi vill jag gärna odla för henne.

I framtiden får vi se hur mycket barnen faktiskt får, om det blir hela det sparade beloppet (som, om inte börsen helt plötsligt börjar bete sig annorlunda mot de senaste hundra åren, borde vara relativt stort) eller om det blir mindre. Framför allt beror det ju på vad de vill göra med pengarna – är det hjälp till en insats till en lägenhet i en större stad kan det ju behövas mer, är det ett körkort behövs mindre. Det kommer i alla fall inte vara fråga om en gåva som ges för att spenderas på vad som helst, utan vår tanke är att det ska vara en investering i barnens framtid, på ett eller annat sätt (och till det räknas inte tre månaders festande på Ibiza).

Matsmart på Kolmården

Matsmart på Kolmården

I helgen var vi på Kolmården. Vi har årskort dit vilket är ekonomiskt fördelaktigt när man bor mindre än en timme bort, och ännu mer ekonomiskt fördelaktigt eftersom vi fått dem i julklapp istället för att betala själva. Annars blir man ju lätt avskräckt från att åka dit när en endagsbiljett går loss på 495 kr för en vuxen och 449 kr för ett barn. För en Svensson-familj på två vuxna och två barn går det således loss på 1 900 kr att bara ta sig in i parken, plus förmodligen en hundralapp till i parkeringsavgift eftersom man tar bilen dit. Men vill man dit så kanske det är värt det? (Det är inte väsensskilt i kostnad mot t ex Liseberg eller Gröna Lund, det är dyrt att åka till den här typen av parker)

Något som däremot är klart ovärt är maten inne i parken. Tre, visserligen ekologiska men ändå, pannkakor med grädde och sylt går loss på 65 spänn (fem pannkakor (vuxentallriken) kostar 79 kr). Jag gissar att parkens marginal på detta är i runda slängar 60 spänn. Det finns givetvis annat att välja på, men billigare än 65 spänn blir det inte om det är mat (huruvida pannkakor med sylt nu är mat eller efterrätt låter jag bli att gå in på).

Detta innebär att den hälsosamma måltiden bestående av pannkakor för vår Svensson-familj går på nästan 300. (Och sedan, när ingen i familjen är mätt, får man köpa ännu mer mat.)

Så vad kan man göra istället, som någotsånär sparsam?

Matsäck så klart!

Förslag på sådant är till exempel:

  • Korv med bröd. Korv i en större termos med varmt vatten, och ta med bröd och alla tillbehör du vill ha.
  • Pizzarolls. T ex så här. Görs med fördel i kanelbulleformar och mycket enkla att ta med.
  • Matiga mackor. Lägg på precis det du vill på valfritt bröd. Baguetter är trevliga att proppa fulla med allehanda godsaker, och kladdar minimalt.
  • Sallad i burk. Om man är nyttig kan man ju göra en sallad som Fru EB skrivit om nyligen. Gaffel nödvändig.
  • Pastasallad. Vegetarisk, med kyckling, eller något annat. Glöm inte ta med gafflar och tallrikar.
  • Egna pannkakor. Steker du dem hemma och tar med egen sylt så kostar de inte riktigt 20 spänn styck (eller ens i närheten). Och man kan göra många. Egna pannkakor är mycket poppis bland ungarna. Även här behövs gafflar och tallrikar.
  • Frukt. Äppelbåtar eller banan eller vindruvor eller vad ni nu tycker är gott.

Vilket du än väljer så blir det bra mycket billigare än 300 kr per måltid, och inte helt sällan är det ju desto godare. Dessutom vet du precis vad du stoppar i dig. I helgen valde vi mackor och frukt, och kompisarna som var med hade korv med bröd med. Såväl barn som vuxna var mycket nöjda!

Billiga barnkalas

Billiga barnkalas

Kalassäsongen har dragit igång och vi började med något som verkligen kan rekommenderas: gympasalskalas. Två familjer gick ihop för att fira sina nyblivna fyraåringar på samma gång och hyrde en av de närliggande skolornas gympasal. Vilken grej!

En idrottshall på under 150 m2 i den här stan kostar, på en lördag eller söndag, 77 kr i timmen. Ett kalas brukar vara två timmar i våra kretsar, och så behöver man en timme före för förberedelser och en timme efter för städning. Fyra timmar x 77 kr = 308 kr. För en sal på 116-175 m2 är det inte mycket värre, 110 kr/h. Totalt sett blir det rätt små potatisar vi pratar om alltså.

Och ungarna älskade det.

Föräldrarna till födelsedagsbarnen hade dragit fram det mesta för ungarna att klättra på, hoppa på, gunga i, hänga i, och sen kan man ju alltid, om inspirationen tryter, bara springa runt runt.

Det serverades korv med bröd och ketchup, och en stund senare var det fika med chokladbollar och saft, allt serverat i ett av omklädningsrummen sittandes på ett stort papper så att det blev lätt att städa. Föräldrarna gjorde det lätt för sig i vem-ska-vi-bjuda-diskussionen och bjöd hela dagisavdelningen. Totalt var det uppåt tjugo ungar och kostnaden för hela grejen kan inte ha varit mer än 500 kr totalt – dessutom delat på två föräldrapar.

För egen del har jag skapat en liten “presentlåda”, efter diskussionen om kostnadstak för presenter. När Lidl haft pysselböcker på extrapris har jag köpt på mig, och från Penstore (ingen affiliate-länk) köpte jag paket med pennor och kritor. Dottern fick välja vad som skulle ges. Eftersom vi fick veta att ena födelsedagsbarnet gärna ville ha pussel gick vi dock utanför presentlådan och hämtade ett av de pusselset som dottern tröttnat på, och gav det vidare. Mottagaren hade inte en tanke på att kartongen såg lite mer välanvänd ut. Billigt och bra för oss, och mycket uppskattade presenter av de båda födelsedagsbarnen. För enkelhetens skull köpte jag också ett tiopack med kort för ett tag sedan på Netto, så det är också bara att plocka av när det är dags. Skönt att slippa skynda till stan för att panikhandla!

Börjar jobba och slutar detoxa

Börjar jobba och slutar detoxa

I måndags skedde två saker – dels att jag med tårarna i ögonen lämnade man och barn hemma för att återvända till jobb på riktigt, och dels att min digitala detox tog slut. Så jag tänkte skriva en aning om dessa, som inte är kopplade till ekonomi (annat än att jag får heltidslön igen, snarare än föräldrapenning).

Det var oväntat jobbigt att återgå till arbetet och jag hade precis just nu helst sluppit. Hade gärna varit hemma ett antal veckor till med lillan, jag känner mig inte klar. Än värre blir det av att jag återgår till att göra väldigt korta placeringar – två veckor vardera på två olika kliniker – vilket innebär att jag den närmsta månaden i stort sett hela tiden är ny på jobb med allt vad det innebär av att inte hitta till toaletterna, vara trevlig mot alla, försöka förstå rutiner och tider, och så vidare. Därefter börjar jag på min vårdcentralsplacering, och där har jag jobbat ett halvår tidigare, så det blir skönt för där är jag inte helt ny.

Jag undrar om en del av anledningen till att det denna gång, betydligt mer än förra gången jag var mammaledig, tycker att det är jobbigt att gå tillbaka är att jag känt att livet varit väldigt meningsfullt hemma. Jag har bakat, tagit hand om hemmet, handlat billigt, gått långa promenader, träffat folk ibland, varit med mina barn, och helt enkelt levt ett väldigt givande “hemmafruliv”. Och jag tycker verkligen inte att hemmafru borde vara ett sånt skällsord, för det har varit mestadels lugnt och harmoniskt och trevligt och icke-stressat.

Kanske påverkas jag också av att hänga digitalt med FIRE-folk. Alla pratar om vad som är meningsfullt på riktigt.

Samtidigt är det trevligt att vara på jobb ändå. Att prata med patienter och anhöriga är givande och att använda hjärnan för att detektivarbeta oss fram till vad som är fel på våra patienter (det är inte alltid helt givet). Det är det här jag utbildat mig för.

Vad gäller den digitala detoxen har jag sedan i måndags besökt Facebook för att kolla de aviseringar jag hade där (i stort sett inget intressant) och för att titta på Marketplace. Det senare gjorde jag faktiskt redan tidigare i helgen, då vi bestämde att vi skulle köpa en ny-begagnad cykel till stora tjejen, och en fin sådan inhandlades för 200 riksdaler i söndags. Dottern fick själv betala 40 kr, taget under stor allvarsamhet från hennes spargris. (Mycket stolt, både dottern och hennes föräldrar.) Har även besökt Twitter för att kolla aviseringarna, men varken på Twitter eller Facebook har jag kollat flödet. Facebook känns faktiskt totalt ointressant, och Twitter vet jag att det är så lätt att fastna i att jag hellre låter bli.

Jag har återinstallerat Instagram eftersom jag ändå inte använder det särskilt mycket, och jag vill kunna uppdatera framför allt min tårt-instagram på ett enkelt sätt (att komma ihåg inloggningarna till tre olika insta-konton är mer än jag känner för att ödsla hjärnkraft på).

Så resultatet av en månad utan sociala medier är att jag saknar dem väldigt lite och kommer behålla dem på en mycket låg nivå. Hemma tror jag att det har påverkat maken, för han sitter inte lika mycket med sin telefon. Vi har börjat lägga tusenbitarspussel ihop som familj istället (äldsta dottern älskar pussel och lägger ett par bitar på egen hand även i 1000-bitars), och jag har läst ett helt gäng böcker och skrivit en del blogginlägg. Barnen älskar att få uppmärksamheten när vi inte ständigt tittar på mobilen. Och för någon som tycker det är jättejobbigt att gå hemifrån på morgonen för att jobba hela dagen är det ju verkligen vettigare att umgås med dem än att sjunka ner i mobilen hela tiden.

Egen Play doh!

Egen Play doh!

För ett tag sedan köpte jag ett paket med lera i fem färger, ett gäng stansar och kavel med mera, för det facila priset av typ 70 kr på Tiger. Dottern hade under en period tittat på YouTube på när andra leker med Play doh, något jag inte var vidare förtjust i (det finns bättre saker att titta på och YouTube är en skrämmande plats att släppa iväg ett barn på, även om man tror att man har uppsikt går det fort för dem att klicka vidare). Jag tyckte att det var en mycket bättre idé att hon lekte med egen lera istället.

När leran lekts med under ett par veckor blir den dock väldigt smulig och tråkig, med resultatet att smulor hamnar i mattan under bordet och gör mamma lite irriterad. Så vi letade upp ett recept på nätet på egen Play doh, istället för att köpa ny (för det är dyrt).

Ingredienser

  • 5 dl vetemjöl (300 g)
  • 3 dl salt (360 g)
  • 2 msk citronsyra (30 g)
  • 2 msk rapsolja
  • 4 ½ dl vatten, kokhett
  • pastafärg

Gör så här

  1. Häll ner de torra ingredienserna i en bunke till en hushållsassistent.
  2. Tillsätt oljan och det kokande vattnet över mjölblandningen. Arbeta till en smidig deg som lätt lossnar från kanterna. Låt degen svalna lite och stjälp sedan upp den på ett bakbord.
  3. Dela degen i så många färger du vill ha. Färga degen med 1–2 droppar pastafärg och knåda tills den är välblandad. Degen kan förvaras i plastpåse i kylen i ett par veckor.

Måste säga att jag är mycket nöjd med resultatet. Och det är betydligt billigare än vad man än kan tänkas hitta i butik…