Konsumentverkets “Koll på pengarna” anno 2020

Konsumentverkets “Koll på pengarna” anno 2020

Några av mina populäraste inlägg har varit de där jag kommenterat Konsumentverkets “Koll på pengarna” och deras “rimliga kostnader för hushåll av olika storlekar“. Mina inlägg utgick från 2019 års Koll på pengarna, men eftersom det är nytt år så finns det så klart en 2020-variant också. Så vad är skillnaden?

Matkostnader. För vår familj (2 vuxna 31-60 år, 2 barn 2-5 år) låg beräknad matkostnad på 860 x 2 + 2 470 x 2 = 6 660 kr för 2019. 2020 har detta ökat till 940 x 2 + 2 770 kr x 2 = 7 420. 11% ökning i matkostnaderna på ett år – något mer än de 2% som antas i inflation. Barnen äter sin lunch på dagis, och tre till fyra dagar i veckan äter de även frukost, medan jag och maken har hemlagat alla mål. Ovanpå detta har “förbrukningsvaror” (“dagligvaror som främst används för vård och skötsel av hemmet som tvätt- och rengöringsmedel, toalett- och hushållspapper med mera“) gått från 270 kr till 280 kr, en betydligt mindre ökning.

(I det gamla inlägget var dock beräkningen på så familjen såg ut då, d v s ett barn 6-11 månader som åt all mat hemma och ett barn 2-5 år, om någon undrar varför siffrorna inte var exakt samma)

Även detta år kommer vi att landa på en snitt-månadskostnad som är något under den kostnad Konsumentverket tycker är rimlig (vi går precis över 7 000 kr sett över året). Jag tycker fortfarande att 7 400 kr för mat varje månad för två vuxna och två ganska små barn är väldigt generöst tilltaget – vi äter ute då och då, vi köper närproducerat kött, Crowd farming-frukt, och så vidare. Det är ju inte i närheten av ett minimum som vi skulle kunna leva på.

Klädkostnaderna har gått från 470 kr månad för en 1-3-åring, 710 kr för en 4-6-åring, och 660 kr/person för vuxna 26-49 år, till 690 kr för 1-3-åringen, 950 kr för 4-6-åringen, och 500 kr/månad för 26-49-åringar. Kanske insåg de att 660 kr i månaden för en vuxen är en bra bit mer än nödvändigt? Däremot vet jag inte varför jag skulle behöva lägga 710 kr i månaden för min femåring, det tycker jag är bisarrt mycket pengar på kläder (11 400 kr om året!). Även 690 kr i månaden för min tvååring (8 280 kr/år) är mycket pengar tycker jag. Men det är klart, ska allt vara nytt från Polaren o Pyret så…

I beskrivningen är det att denna beräkning ska vara för “ett basbehov av kläder och skor som används till vardags, på fritiden och vid festligare tillfällen. Här ingår även tillbehör som väska, klocka och paraply.” Om vi skulle lägga så här mycket pengar i familjen varje månaden, så skulle vi lägga 31 680 kr om året på kläder. Herregud. Vårt snitt det här året ligger på ca 1 100 kr per månad för hela familjen, eller drygt 13 000 kr om året.

Personlig hygien går på 650 kr för en 1-3-åring numera (640 förra året), 140 för 4-6 år (140 kr förra året), och 500 kr/månad för 26-49 år (490 kr förra året). Således ingen större skillnad för att det råkat bli 2020 istället för att vara 2019. Samtidigt kan jag ju fortfarande invända att det är mycket pengar på “hygien”. 1-3-åringen har större budget vilket jag tolkar som orsakat av att den åldern vanligen har blöjor. Eftersom vår yngsta varit blöjfri dagtid sedan hon fyllde två sparar vi mycket pengar där (det går åt en Lidl-blöja om natten numera). Totalt får familjen lägga 1 790 kr på “hygien” varje månad, eller 21 480 kr om året, vilket jag tycker låter ganska mycket, även om det ska täcka “sådant som tvål, tandkräm, blöjor, hårklippning med mera samt kostnad för ett årligt tandläkarbesök (undersökning) för vuxna”. Det blir radikalt billigare om man klipper sig en gång var artonde månad, klipper sin man hemma själv, och färgar sitt eget hår… Annars ryker den där potten på 500 per vuxen väldigt snabbt, tänker jag.

Medier-kategorin täcker “kostnad för bredband, fast telefoni, streamingtjänster, dagstidning med mera.” Denna kategori har gått från 1 210 år 2019 för en familj på fyra, till 1 290 kr per månad det här året. För vår del kostar bredbandet (Bahnhof) drygt en tusenlapp var tredje månad, och sedan har vi våra streamingtjänster (för närvarande Viaplay, samt förskottsbetalat ett år för Disney+), vilket inte ens kommer upp i 200 kr i månaden. Vi stöttar tidningen Kvartal med drygt 100 kr i månaden. Totalt sett blir denna kategori för vår del ca 650 kr i månaden. Eftersom två streamingtjänster egentligen är onödigt (ärligt talat hade jag klarat mig helt utan dem, men resten av familjen gillar TV) är detta ytterligare en generös kategori från Konsumentverket. Det finns också billigare bredband, men vi tycker om Bahnhof som företag och de levererar en stabil tjänst.

Fritid och lek kanske också kan kommenteras. “Vanliga fritidsaktiviteter, leksaker, böcker, skidor, cykel, föreningsavgift, med mera.” 270 kr i månaden för 1-3-åringar, 450 kr för 4-6-åringar, och 690 kr för 26-49-åringar. 2 100 kr i månaden totalt för vår familj 2019, och detta året mindre med 200 + 410 + 640 per vuxen, totalt 1 250 kr. Någonstans skulle väl svångremmen dras åt? Vår yngsta lägger får inte “fritid och lek” för några 200 i månaden, det är när jag hittar begagnade böcker för 10-25 kr styck som jag köper det, och cykel behöver hon ju som tur är inte ny så ofta (och även de köps begagnade).

Äldsta dottern går på balett och simskola, så hennes pott på 450 kr äts upp desto snabbare – och då är varken simskola eller balett någon (i nuläget) dyr aktivitet att hålla på med. Skulle de börja rida lär den pengen inte räcka någonstans alls, utifrån vad jag hört om vad det kostar… För min och makens del betalar jobbet via friskvårdsbidraget våra gymkort. Cykel behöver som tur är inte köpas särskilt ofta, till skillnad från för barnen.

Hur stämmer era utgifter överens med Konsumentverkets rekommendationer? Lägger ni mer eller mindre, och i vilka kategorier?

Dela:
Balansen i livet

Balansen i livet

IGMR, Att välja lycka och Pappa betalar? har skrivit bra inlägg på sistone om balansen mellan sparande och livet. Jag känner igen mig en hel del i deras inlägg.

När vi började vår sparresa blev det radikala omläggningar som gjorde stor skillnad för sparkvoten. Det är det första steget när man blir en del av “sparkyrkan” (som AVL kallar det) eller FIRE-communityt. Översikt av inkomster och framför allt utgifter, och sedan sågning av alla utgifter. Vi såg över matköpen och kunde snart halvera matkostnaderna. Vi tog bort mycket av det som hade med TV att göra, inte minst vårt kabel-TV-abonnemang. Vi slutade i stor utsträckning att shoppa, och jag växlade än längre från att köpa nytt till att köpa begagnat.

Efter ett tag landade vi, precis som många som hamnar i det här (och väljer att fortsätta, för ett alternativ är ju att man ger upp för att en så asketisk hållning inte är något de vill leva i, och de sparkar bakut istället), i en väldigt sparsam hållning där det för min del gjorde ont varje gång vi drog kortet. Maken och jag fick ha en (flera) diskussion(er) om att vi är i en tid i livet då vi kommer behöva köpa saker, underhålla huset, och så vidare. Det kostar pengar att leva, och det kostar definitivt pengar att leva det liv vi lever. Samtidigt är det hälsosamma diskussioner att ha – vad är det vi värderar i livet? Vad är det vi tycker är viktigt, vad är det vi är villiga att lägga pengar på?

(Ett exempel på sistone: När vi var på Kolmårdens halloween sålde de en liten påse marshmallows med pinnar så att man kunde grilla dem över deras öppna eldar. Påsarna kostade 30 kr/st, vilket säkert är långt över inköpspris, men vi köpte. Det är ett ljuvligt minne, äldsta dottern har velat grilla marshmallows länge och vi har aldrig kommit oss för det. Båda ungarna tyckte så klart att det var jättegott, och det var värt varenda krona.)

Till slut kommer det – i bästa fall – balans. Vi har hittat en nivå vi trivs med – en balans mellan utgifter och sparande. Vi vet vad vi sparar mot, vi har bra grund där onödiga utgifter har rensats ut, som gör att vi brukar landa på en sparkvot som är över 40% varje månad. Vi har inget behov av att maxa upp till 70% sparkvot (även om det händer någon enstaka gång då och då), eftersom ingen av oss tänker sluta arbeta. Vi väljer inte billigast möjliga vid varje givet tillfälle, men vi väljer medvetet. Vi gör inte alla reparationer på saker och ting själva när det tar oss för mycket tid och är en för dålig kronor-per-timme-uträkning – men det vi kan och tycker är värt med den ekvationen i åtanke, det gör vi. Inte alltid den enkla vägen, men inte heller alltid den svåra. Och att radikalt minska utgifterna på sådant vi inte tycker är värt pengarna ger oss möjlighet att lägga betydligt mer på sådant som är viktigt för oss.

Vi har aldrig maxat inkomstsidan på det sätt som t ex IGMR gjort. Jag har tittat på t ex mystery shopping, men kommit fram till att kronor-per-timme-uträkningen är för dålig. Hellre lite lägre sparkvot, och mer tid som är min egen. Vi hyr inte ut allt vi hade kunnat hyra ut, för att jag känner att det skulle ta för mycket tid för en för liten peng in. Hade jag inte jobbat, forskat, haft två barn att älska och ta hand om, ägt hus, skrivit böcker, tränat och bakat tårtor, så hade det kanske varit annorlunda, men min fritid är just nu otroligt mycket värd. Jag vill tillbringa den tiden med min familj, inte med att jaga kronorna som kan öka vår sparkvot marginellt. Däremot använder jag mig alltid av cashback-siter när jag handlar online, vi har kreditkortsbonus (automatisk), och ibland säljer jag begagnat (mer här om våra side-hustles/extraknäck). Sådant som känns som en bra kronor-per-timme-nivå.

Givetvis påverkar det att vi har förhållandevis bra löner. För vår del spelar inte en hundralapp hit eller dit någon särskild roll. I ett annat hushåll, med helt andra inkomstnivåer, kan ju prioriteringarna av den anledningen vara annorlunda. På det sättet har vi det fantastiskt lyxigt förspänt.

Kanske blir det annorlunda när barnen är större, kanske inte. Jag tror att jag alltid kommer att tycka att min fritid är det viktigaste, och den tiden får vägas mot arbetsinsats och tidsinsats på “side hustles”. Som IGMR sammanfattade det: Man kan inte göra allt, alltid. 

Dela:
Månadsavstämning: augusti 2020

Månadsavstämning: augusti 2020

Augusti innebar semester, en riktigt trevlig sådan. Dessutom lanserades Viktigt att veta den här månaden – och jag har faktiskt sålt ett par stycken! Vi har firat vår tvååring och jag har fyllt år.

Inkomster

Jag hade lite bättre inkomster än vanligt – dels för att jag gick upp från 60% till 80% arbetstid under mina två veckor som jag var inne och jobbade i juli, och dels lite semesterersättning. Och ovanpå det, ingen VAB… Makens inkomst låg ungefär som den brukar. Vi tog ut en del pengar för utlägg vi gjort privat men som är företagsutgifter (vi har inget eget kort för företaget, därför betalar vi med våra privata trots att t ex webbhotell och sådant ska ligga på företaget). Jag sålde begagnat för 500 kr och tog ut över 900 kr från Refunder. Dessutom lite föräldrapenning som grädde på moset. Totalt sett bra inkomster, något över snittet för året men inte mer än ett par tusenlappar.

Utgifter

Övrigtkategorin var den klart största, men en del av det som ligger dras antingen via företaget (majoriteten av hemsidorna jag sköter årsbetalades nu) och mitt nya träningskort på Nordic Wellness, köpt på Let’s deals trevliga erbjudande, kommer täckas av friskvårdsbidraget. Det är dock pengar vi ligger ute med, så det ligger med som utgift i budgeten. Maten var inte oväntat dyrare än vanligt, eftersom alla fyra varit hemma stora delar av augusti, och matkostnaden landade på nästan 7 000 kr. Utematen var dock en liten post på 827 kr och bestod av glass, jordgubbar, och någon lunch.

Vi har köpt flera saker begagnade under månaden: kläder till äldsta dottern i nästa storlek (typ 20 plagg för 210 kr), inlines och knä-, armbågs- och handledsskydd (totalt 245 kr), och en ny barnvagn när vår gamla gav upp (1100 kr). Jag är alltid nöjd när det blir begagnat-köp.

Sparkvoten den här månaden landade på 53%, och vår kvot jämte vad vi satt som målsparande i kronor ligger på 133%.

Investeringar

Nytt ATH. Intet nytt på investeringsfronten i övrigt: fonder, aktier, och liiiite Lendify.

Hälsa

Förutom att vi fick vabba för barnen nästan så snart vi återvände till dagis (och fortfarande vabbar) så har det varit friska veckor. Jag har rört på mig mycket. Maken och jag har gått med i Viktväktarna. Jag vill gå ner de sex-sju kilo jag har kvar efter andra graviditeten, maken behöver gå ner betydligt mer än så. Det har funkat utmärkt så här långt och vi trivs bra med maten. Snittet för antal steg per dag har legat på 14 000. Sedan vi började (nu typ fyra veckor) har jag gått ner drygt fyra kilo, så det känns toppen.

Skrivande

Första halvan av augusti la jag på att få färdigt Viktigt att veta. Sedan har jag, efter att ha fått feedback från en kompis som läste, tagit häcksaxen till min roman och kortat ner och skrivit om. Adderat bra grejer hon föreslog, tagit bort annat som kändes långsamt. Från de ursprungliga 115 000 orden är romanen nu istället 81 500 ord, vilket känns mycket bättre. En väl sammanhållen story är alltid bättre än en med onödiga utsvävningar och partier som bara känns tråkiga för läsaren.

Bloggen

Konsten att spara ihop en miljon kronor, mitt inlägg om att det inte alls är så omöjligt att göra som Allas-redaktionen ville göra gällande, fick ett väldigt genomslag. Nästan 3 000 personer har läst inlägget till dags dato, och det gav mig också möjligheten att vara med i Uppesittarkväll för att prata om ränta-på-ränta och möjligheterna gemene man i Sverige har att spara. Totalt blev det 9 000 sidvisningar i augusti, vilket är betydligt fler än jag brukar ha.

Det har gått uppåt, om jag tittar bakåt i statistiken. I augusti 2020 var det 2 500 besökare, medan jag de senaste månaderna snittat runt 6 000 besökare. Det är himla trevligt, och jag gissar att en del är återkommande läsare! Genomsnittsläsaren sitter i Sverige och läser bloggen från en Iphone, är 25-34 år gammal, man, och har finans som intresse.

Populäraste inläggen:

  1. Konsten att spara ihop en miljon kronor
  2. Ränta på ränta – uppföljningsinlägg efter #1
  3. Premiär: Viktigt att veta – lanseringsinlägg för Viktigt att veta
  4. Min senaste vetenskapliga artikel – om min senaste forskningsartikel
  5. Klädkostnader enligt konsumentverket – min ständigt populära serie

Tack alla ni som läser! Hör gärna av er om ni saknar något på bloggen.

Dela:
Dela kalasgrejer

Dela kalasgrejer

Jag gillar delningsekonomi. Eller bara att dela grejer. Istället för att jag behöver köpa det, förvara det, ta hand om det, och eventuellt till slut sälja det, så kan jag dela dessa bördor med andra. Makens familj håller också till här i Linköping och tillsammans är vi nitton pers varav tio vuxna med olika intressen, så det finns gaaanska mycket prylar. Innan man går och köper en maskin för att göra någon typ av bygge ska man definitivt höra med svärfar, till exempel.

För ett par år sedan köpte vi gemensamt ett festtält till familjen. Kostnaden för detta tält motsvarade knappt två gånger att hyra ett tält, och vi har använt det multipla gånger sedan dess eftersom Sverige är (ö?)känt för sitt instabila väder. Midsomrar, namngivningar, födelsedagar har tillbringats under tälttakets skydd. Tältet förvaras hemma hos en av familjerna, och hämtas vid behov.

Kort efter att vi köpte tältet införskaffade vi också ihopvikbara bord och stolar, jag tror två bord och tjugo stolar eller något i den stilen. Dessa finns hos en av de andra familjerna och har underlättat böket med att ha tillräckligt med sittplatser på fester och kalas markant.

För ett par veckor sedan, i samband med ett gemensamt midsommarfirande tror jag, då svägerskan muttrade om bristen på tallrikar, kom jag på att vi även kunde dela detta. De andra tyckte att det var en lysande idé. På IKEA kunde jag införskaffa 30 stora, små och djupa tallrikar, 30 glas, och 32 set bestick (de säljs i 4-pack så det gick inte att få dem i jämnt 30). Allting i vitt, och billigast möjligt (vilket på IKEA innebär fem kronor för en tallrik). Jag köpte också tre backar att ha grejerna i, och organiserade det så att det i varje back finns kuvert för tio. Enstaka gånger är vi fler än 30 på kalas, men då kan man ju fylla ut med de grejer man har hemma, så vi tyckte att det blev lagom. Mellan 20 och 30 är vi dock ofta.

Så nu har vi dessa tre backar i källaren. Kostnaden per familj blev knappt 350 kr om jag minns rätt.

På vårt senaste kalas hade vi uppe två av backarna och det var himla praktiskt. Ovanpå praktikaliteten känns det dessutom miljömässigt mycket bättre, då det enda vi slängde från festen var servetter (som går i pappersåtervinning) och lite mat som barnen inte åt upp (som går i gröna påsen och blir biogas). Detta till skillnad från alla gånger vi tagit engångsgrejer och det blir en stor svart sopsäck att slänga. Så, miljö-win (dock med det att det givetvis kostar miljön att producera porslin, glas och bestick) genom mindre skräp, ekonomi-win genom att dela kostnaden, och dessutom underlättar det kalasfixandet rejält.

Vad har ni som ni delar med andra?

Dela:
Värdet av en manikyr

Värdet av en manikyr

Choose FI-podden har börjat med case studies. Istället för att bara intervjua folk som nått FI(ev RE) om sin resa mot sin finansiella frihet har de börjat intervjua folk som bara precis påbörjat sin resa. Jag gillar greppet, det är rolig omväxling mot att bara höra om hur det var i backspegeln. Dessutom hjälper de till med beräkningarna för vad folk behöver för att bli FI, de diskuterar var i deras budgetar man kan kapa, vad tusen kronor i utgiftsminskning innebär för FI-talet, och så vidare.

I ett av avsnitten intervjuades en tjej som fick frågan om något ändrats av pandemiåtgärderna. Eftersom hon var baserad någonstans i USA har de ju haft mer långtgående interventioner än vi i Sverige. Det här citatet fastnade hos mig:

(…) during COVID, myself and many other people, we’re all faced with, I can’t get my eyelashes done, I can’t get my eyebrows done. I really, really need to get my hair done. I can’t get a manicure, I can’t get a pedicure. And guess what, we all managed to figure it out ourselves. I pulled out those tweezers. And when you think of those expenses, arguably, I think I saved like $1,000 in the last seven, eight weeks of personal grooming that I chose not to do because you couldn’t get it. And I managed just fine. I look the same. In fact, I’m blonder, I look better.

$1000 motsvarar ungefär 8 500 kr idag i Sverige. Plus/minus lite beroende på dag. Men i vilket fall som helst – det är enorma summor den här tjejen lägger på att fixa ögonbrynen och naglarna. Eftersom hon säger att hon är blondare kan man ju gissa at hon även fixar håret själv nu.

(Samma tjej tyckte att $500-600 för en bilbarnstol också var rimligt, för det var den säkraste. Brad och Jonathan försökte men lyckades inte få henne på andra tankar…)

Hur mycket pengar ägnar vi åt att andra ska göra oss ”vackrare”? IGMR skrev nyligen om peak stuff, peak crap, men jag tror ärligt talat inte att det stannar vid grejer. Grejerna är visserligen det som är mest utmattande för vår planet, men annat påverkar också vår ekonomi i stor utsträckning. Både kvinnor och män ska se ut på ett visst sätt och skönhetsindustrin är ytterligare ett ställe där det rullar helt enorma pengar (enbart i Sverige rullar det 20 miljarder kronor årligen). Ögonfransförängning, manikyr, pedikyr, frisör (ett avsnitt av jag tror det var How to money berättade en tjej att hennes ”splurge” är att gå till en frisör och få håret professionellt fönat), vaxning, spray-tan, ansiktsbehandlingar, Botox-injektioner, och så vidare och så vidare hela vägen till ”skönhetsoperationer”.

Och vad verkar folk upptäcka när det inte längre går att få alla dessa saker gjorda? Att de var överflödiga. Att det inte behövs.

Jag fick en fin komplimang för ett par veckor sedan, då en bekant frågade vilken frisör jag går till eftersom jag har så fint hår. När jag förklarade att jag färgar själv, låter mamma klippa håret nån gång då och då, och går till frisören för mer frisyr-klipp typ en gång var artonde månad, då såg hon ganska förvånad ut. För makens del klipper jag honom med trimmer och sax, vilket sparar oss runt 250-300 kr var sjätte vecka (han är nöjdare med det här upplägget eftersom han inte måste försöka få tid hos frisören, och jag klipper honom oftare än han gick dit vilket gör att frisyren hålls i bättre skick). Längdinställningen för trimmern gick sönder igår efter ett par års användning och en ny kostar ca 300 kr vilket kändes dyrt – men som maken konstaterade motsvarar det faktiskt bara en klippning hos frisören.

Jag tror det är mycket här i världen vi behöver fundera över om det är nödvändigt eller ej, varesig det gäller prylar eller vanor.

Om man har 25 000 kr i lön har man ut knappt 20 000 (enligt en onlinekalkylator). Baserat på 40 timmars arbetsvecka blir det runt 125 kr i timmen. Lite snabb googling ger att en enkel manikyr kostar runt 450 kr i Linköping (priserna varierar säkert avsevärt mellan städer, men jag tar det som exempel). Är det värt 3,5 timmes arbete för att få den där manikyren gjord? Det är dessutom en väldigt enkel beräkning av timlön, här har jag skrivit mer om hur det kanske borde beräknas.

Det är givetvis så att man får välja att ha kvar saker i sitt liv som man lägger pengar på. Strävan för de allra flesta av oss är inte att gå mot noll i utgifter. Men många – även jag själv – mår bra av att tänka efter en gång till innan.

Vad har du som du väljer att fortsätta lägga pengar på? Vad har du valt bort efter att ha funderat på saken?

Dela: