Klippt!

Klippt!

Tidigare gick både jag och maken till frisör regelbundet för att snofsa till våra lockar. Det brukade väl kosta runt 250 kr per gång för maken, vars hår är två centimeter långt på det längsta stället och som således klipptes på tio minuter, medan mitt kostade mellan 600 och 900 beroende på om det bara behövde klippas, eller om det även skulle färgas. Jag besökte bara frisören två-tre, max fyra gånger om året, så det var inte någon enorm kostnad för mig, medan maken gick minst varannan månad, snarare var sjätte vecka eftersom det syns så mycket snabbare med kort hår.

Någonstans mellan 2 000-3 500 kr om året för min del, och kanske 2 000 kr för maken. Ingen jätteutgift, men ganska onödigt.

I present för två år sedan fick vi en hårtrimmer av min mamma, som klippt min pappa i alla år. Och plötsligt kapade vi hela makens frisörkostnader i ett enda slag. Dessutom har han bättre ordning på håret, eftersom vi kan klippa oftare så att det aldrig blir för långt.

För egen del har jag hittat en typ av färgning som jag enkelt gör själv, och som vi köpte utomlands där den kostade mycket mindre än hemma. Jag har typ tolv förpackningar hemma, så det kommer ju räcka ett par år. Klipper topparna ber jag mamma göra då och då – och sen tar jag ett besök hos frisören kanske en gång om året eller var artonde månad, till en kostnad om 600 kr. Det är en rätt radikal minskning att lägga 600 kr vartannat år, mot 4 000 – 5 500 kr om året. De pengarna läggs till vårt sparande istället.

(Barnen klipper vi själva. Eller ja, den lilla har vi ännu inte klippt, för så mycket hår har hon inte än. Och den stora vill ha Rapunzel-hår, så hennes hår får man bara toppa och det under protest…)

Som bonustips kan Pinterest rekommenderas om man har långt hår och är sugen på att lära sig nya uppsättningar. Finns huuuur mycket som helst. Sök på “hair style”, “long hair tutorial” eller något liknande. Gissningsvis finns samma sak för andra längder på hår också, för det är ju trots allt Pinterest vi pratar om.

Nya kreditkort

Nya kreditkort

Innehåller affiliate-länk till Revolut.

Vi har haft Preems Mastercard i uppåt två år, efter att vi bytte från ICAs kort när deras villkor försämrades kraftigt. Preem har haft samarbete med Villaägarna som gett ännu bättre drivmedelspris, vilket vi dragit fördel av – tills i somras, då Preem bestämde sig för att om man har Villaägar-rabatten, då kostar kortet 29 kr/månad. Vilket gör att den där rabatten blev helt meningslös för så mycket tankar vi givetvis inte.

Det blev till att leta nytt kort. Vi var ute efter ett kort som gav poäng, hade reseförsäkring, och ingen årsavgift. Vi hittade ingen som blev riktigt bra, så i slutändan blev det två kort – och sedan ett till av bara farten.

Kreditkort

Vårt nya “huvudkort” blev Shell Mastercard. Ger kontant bonus, med poäng på allt utom köp hos konkurrerande drivmedelsställen. Kostar ingenting i årsavgift. Det erbjuder också en reseförsäkring om man betalar mer än 75% av resan med kortet.

Re:member Mastercard. Detta kort har inte poäng på allt, men väl återbäring, likt Refunder med flera, som är ganska hög, på över 300 webbutiker. Detta kort har också en bra reseförsäkring om man betalar mer än 75% av resan med kortet. Det kostar ingenting i årsavgift. Detta kort använder jag när jag handlar på nätet i någon av de butiker som är listade, eftersom kortet har högre återbäring än jag får via Refunder. Dessutom finns det hemma om vi mot förmodan skulle behöva en tillfälligt högre kredit, vilket vi aldrig hittills utnyttjat och aldrig planerar att utnyttja, men känns som en trygghet.

Över huvud taget bygger ju användningen av kreditkort på att man vid varje månadsslut betalar av hela kreditkortsskulden. Om man vet med sig att man är typen som inte gör det, då ska man inte ha kreditkort även om de ger trevliga förmåner – då ska man hålla sig till kontantkort där pengarna tar slut i realtid. Om man inte betalar sina månadsräkningar till fullo varje gång blir det hiskeligt dyrt med kreditkort – i Shells fall en effektiv årsränta på uppåt 20% och för Re:member som har individuell räntesättning mellan 9,74 och 24,74%.

Man ska också komma ihåg att anmäla e-faktura, eftersom papperfaktura hos i princip alla numera kostar 29 kr i månaden eller så, och det är 350 kr man kan ha mycket roligare för.

Debitkort

Egentligen skulle vi sedan inte ha fler kort, men en kompis har Revolut-kortet och de hade en kampanj där om man blev värvad och använde kortet inom en vecka så fick man 200 kr. Vilket ju var nice gratispengar. Både jag och maken ansökte om Revolut Standard, satte in lite pengar och använde kortet (som kom i den tjusigaste kartong jag sett!) – och in trillade de utlovade 200 kr. Revolutkortet är inget kreditkort, utan ett debitkort där man sätter in pengar på det när man vill, från ett vanligt bankkonto. Det ger fria valutatransaktioner upp till 50 000 kr/månad, och man kan med ett knapptryck växla svenska kronor till en annan valuta (de erbjuder 29 olika valutor + 5 kryptovalutor), helt utan valutapåslag eller växlingsavgifter. Man kan ta ut pengar upp till 2 000 kr/månad helt gratis.

Förutom Standard-kortet finns även Metal och Premium som kostar pengar, men ger fler fördelar – Metal ger cashback 1% på köp utanför Europa och 0,1% inom Europa. Både Metal och Premium ger tillgång till “Lounge access”, ett nätverk av lounger i världen. Metal ger tillgång till concierge-service. Metal och Premium ger också reseförsäkringar som verkar väldigt omfattande. Revolut Premium kostar 77 kr/mån (790 kr/år) och Metal 140 kr/mån (1300 kr/år) i dagsläget. Läs mer om Revolut här.

Så numera har vi tre kort och är jättenöjda. När jag åker till Barcelona för forskningskonferens nästa vecka ska jag testa Revolut-kortet för första gången. Återkommer med hur det funkade!(Man kan dessutom föra över pengar från sitt Shell-kort till Revolut, och på så sätt få poäng på Shell, verkar det som – trevligt!)

Vill ni ha ett kostnadsfritt Revolut-kort? Klicka på länken och få 200 kr när du har verifierat din identitet, fyllt på ditt konto med banköverföring/kort, beställt ett Revolutkort och gjort ett köp (affiliatelänk) – alltså samma deal som det jag skaffade mitt kort på. Jag får också 200 kr när du får dina 200 kr. Gratis pengar!

Andra kort vi tittade på var Norwegian (men vi har inte möjlighet att resa med dem på ett enkelt sätt, så det blev det inte), OKQ8 Visa (sämre bonus på 0,3% jämfört med Shells 0,5%), och Komplett bank Mastercard (2% bonus på nätköp, 1% på övriga, 4% på Komplett.se men ingen reseförsäkring). När vi ringde och sa upp Preem fick vi också veta att deras nya månadsavgift endast gäller de med Villaägarna-rabatten, men ville vi fortsätta med dem var vi ändå tvungna att ansöka på nytt, och vid det laget hade vi redan ansökt om Shells så då fick det vara. Annars har de 0,5% i bonus samt reseförsäkring, så de har också varit bra.

Primära och sekundära kostnader

Primära och sekundära kostnader

I senaste avsnittet av ChooseFI-podden intervjuas Joel som har podden How to Money. Hans eget bästa avsnitt var #48 om primära och sekundära kostnader och eftersom det lät intressant kunde jag ju inte låta bli att lyssna. Och det var intressant (om man hoppar över de första tio minutrarna där de pratar craft-öl som är så fullständigt ointressant för mig att jag hade stängt av om jag inte samtidigt varit ute och cyklat).

Primära kostnader

Varje pryl vi köper kostar. Det vet vi ju. Hus, bil, kläder, prylar. Det direkta priset för något är den primära kostnaden – 150 kronor för en tröja på HM, 3,7 miljoner för ett hus, 6 000 spänn för en grill. Vad det nu kan vara. Så länge du köper vad det nu är kontant är den direkta kostnaden enkel, men ska det göras på avbetalning blir det genast lite bökigare. Här minns jag faktiskt inte hur de delade upp det i avsnittet, men de pratade räntor på t ex boende. Jag tänker mig att det är en “hård” sekundär kostnad (mer om det strax). Den direkta kostnaden är hur som haver relativt enkel att förhålla sig till. Är tröjan värd 150 kr? Är huset värt 3,7 miljoner?

Sekundära kostnader

Men sedan kommer de in på det som är mer intressant: sekundära kostnader. Dessa delas in i hårda och mjuka.

Hårda kostnader är de man inte kommer undan. Om du köper en bil så kommer du inte undan trafikförsäkring, skatter, och så vidare. Så länge du har bilen i din ägo kommer den att kosta dessa saker, oavsett du vill det eller ej. Det är inget du kan göra ett medvetet val för att komma undan (annat än valet än att inte köpa bilen). På samma sätt kommer det vid köp av ett hus till kostnaden för pantbrev, lagfart, fastighetsavgift, och eventuellt fler kostnader du inte kan göra något åt. Det är dock kostnader som måste vara med i beräkningarna när du väljer att köpa huset. Så det där för 3,7 miljoner kanske bara har pantbrev på 1 miljon och du kommer ha 3 miljoner i lån, då blir det 2 miljoner att ta pantbrev på (ca 40 000 kr). Lagfarten kostar 55 325 kr. Och fastighetsavgiften landar på max ca 7 000 kr om året. Plötsligt är det inte 3,7 miljoner, utan 3,8. Det gäller att ha det med. Till hårda kostnader bör nog även räntan räknas, eftersom det tillkommer till den primära kostnaden och är något som är svårt att göra något åt (annat än att man kan förhandla sig till så bra ränta som möjligt, givetvis).

Sedan kommer kanske den mest intressanta delen: mjuka kostnader eller livsstilskostnader.

Så nu har du köpt det där huset för 3,7 (3,8) miljoner. Men är den inte lite sliten? Vi gillar ju planlösningen, men köket är ju inte riktigt i vår stil. Och badrummet är ganska sunkigt. Dessutom behöver det ju målas om, för man kan ju inte ha rosa väggar. Vad skulle folk säga om de kom hem till oss och såg det?

De mjuka kostnaderna är de vi väljer själva. Ett kök från 1980 som fungerar behöver inte egentligen bytas ut – men många (de flesta?) kommer vilja byta ut det. För att få sin egen prägel, för att få en modern stil, för att passa in, för att man själv, familj och vänner ska tycka att det är fint. Oavsett anledning är det ju något som behöver läggas till i budgeten när man tänker sig köpa ett hus för 3,7 miljoner. För plötsligt kanske det är 4,2 miljoner istället, när kök och badrum är färdiga?

När du köper bilen, kommer du vilja pimpa den? Bygga ett garage till den? Köpa prylar att ha i den? Allt detta är mjuka kostnader.

Mjuka kostnader finns inte bara i hus. I podden tar de upp fritidsintressen som något som i de allra flesta fall kan gå från väldigt billiga till väldigt, väldigt dyra. Det går ju inte annat än att hålla med. ett matlagningsintresse kan vara allt från att hitta på så billiga recept som möjligt och skapa något som Portionen under tian, till att köpa teppanyaki-häll och alla annan svindyr utrustning man kan tänka sig och bara jobba med exklusiva råvaror. I podden har de golf som ett exempel, från att spela på den lokala banan med ett och samma golfset genom åren, till att kajka värden runt och betala greenfees på världens bästa banor, med ny utrustning varje år och nya kläder som givetvis matchar, för att inte tala om hotellkostnader och mat, och dessutom måste man ju ha en golfbil?

Hur hanterar man det då?

Poddens tankar kring hur man kan hantera detta är följande:

  1. Brainstorma kostnader. Vad kommer inköpet av den här grejen/boendet/bilen/whatever innebära för kostnader? Den primära kostnaden är enklast, men vad kommer för sekundära kostnader med inköpet?
  2. Känn dig själv angående de mjuka kostnaderna. Kommer du kunna stå emot?
  3. Analysera hur mycket du kommer använda den, och värdera vilken glädje du kommer kunna få ut av den. Det kanske är värt kostnaden, och du kanske även tycker att de sekundära kostnaderna är okej? Det är okej att lägga pengar på saker och ting som man verkligen värderar, det handlar inte om att få ner budgeten till noll, men att man gör ett aktivt val och inte låter prylarna äga en.
  4. Take action. Köp eller köp inte.

Som vanligt handlar det om att vara medveten om de val man har och de val man gör.

Har du tänkt på dina inköp på detta sätt?

Låneklänning till promovering

Låneklänning till promovering

För ett par veckor sedan var det promovering för min man. Det är en högtidlig ceremoni där de som under året disputerat vid Linköpings universitet (i det här fallet) får sin hatt (alternativt krans om filosofie doktor), diplom och promoveringsring. Det pratas latin och en orkester spelar musik, och ett par som blev doktorer för många år sedan blir också professorer vid samma ceremoni.

Efter ceremonin är det fin middag, med dresscode frack, vilket för damerna innebär aftonklänning. Jag har en sådan hängande i källaren, men kände för något nytt. Dock kände jag absolut inte för att lägga hundratals, för att inte säga tusentals, kronor på en festblåsa som används en kväll och sedan hänger och dammar i en garderob.

Som tur var slapp jag göra något sådant. Istället frågade jag runt, och fick snart napp – en bekant hade en hel uppsjö bal- och finare-fest-klänningar hängandes. Det var bara att välja. Jag valde en i mitt tycke jättesöt blålila historia med tillhörande sjal. Därtill bad jag en av mina bästa kompisar att hjälpa mig med håret, vilket hon gjorde med bravur med tanke på hur tjockt och jobbigt mitt hår är. På Glitter hade de 25% rabatt på allt till hår, så jag köpte en söt liten hårdekoration också. Två par bekväma pumps, ett par beiga och ett par svarta, införskaffade jag för ett par år sedan för den här sortens fester.

Total kostnad för denna kväll blev således hårspännet från Glitter, som gick på typ trettio spänn. Jag kände mig betydligt mer exklusiv än så!

Med detta vill jag absolut slå ett slag för låne-/delningsekonomin. Det var fantastiskt att slippa köpa nytt, utan kunna använda en klänning som min bekant inte använt på flera år.

(Maken har sedan tidigare sin frack, skor, med mera. Doktorshatt ärvde han av sin far, och ring köpte han ny.)

Eget Bregott

Eget Bregott

Första gången jag stötte på det här med eget Bregott var i Economista-gruppen, men det var först när jag läste Jag lämnar ekorrhjulet som jag bestämde mig för att faktiskt testa. Och det var ju väldigt, väldigt enkelt. Det är ju i princip så att receptet står på undersidan av Bregott-paketet…

Recept

250 g smör (rumstempererat)
1 dl rapsolja (rumstempererat)
Ev salt
Ev 0,5 dl vatten (rumstempererat)

Gör så här

  1. Vispa ihop smöret med rapsoljan
  2. Om du vill ha i mer salt och vatten, blanda i det också (men smaka av först)
  3. Förvara i en burk med lock i kylen. Håller som vanligt Bregott (alltså inte länge nog för att det ska hinna bli dåligt innan man äter upp det)

Tips:

  • Låg hastighet på vispen så att smöret inte fluffar till sig för mycket utan behåller Bregott-konsistens. Tar lite längre tid men blir jättebra.
  • Har du smör som är saltat behöver du förmodligen inte salta extra.
  • Rapsoljan kan du välja om du vill ha kallpressad (Bregott-smak) eller ej (lite “blommigare” sägs det).
  • Man kan bryna en del av smöret om man vill ha specialvarianten av Bregott som är just Bregott brynt smör.

Kostnadsmässigt då, är det lönt?

Ett paket vanligt Bregott kostar ungefär 44 kr för 600 g, eller ett kilopris på 73 kr.

Smör betalar jag helst max 30 kr för 500 g (vilket det är frekventa erbjudanden om i olika butiker, så det är inget problem, ibland även 25 kr/st). Rapsolja kostar kanske 20 kr/l (kan hittas billigare). Kranvatten kostar i princip inget alls, liksom en nypa salt. En “sats” blir 330 g. 250 g smör = 15 kr, 2 kr för rapsolja, eller 17 kr för 330 g smör. Kilopris 51,50 kr. (Detta är utan vatten, gör man receptet med vatten blir det ytterligare lite billigare).

Äter man mycket Bregott, som det ju får sägas göras i vår familj (framför allt jag, om jag ska vara ärlig!) och det går åt 1,5 Bregott i månaden (tror att det är ungefär så), då är det 32 kr/månad. Vilket ju inte är några enorma pengar ens över året (ca 385 kr), men många bäckar små, som vanligt. Ihop med svinn-köp, vegetariskt/flexitarianskt tänk och baka eget bröd blir det många många bäckar, och det blir en flod till slut. Är man en familj där alla äter Bregott så kan det bli rätt mycket större pengar.

Dessutom är det – den största fördelen enligt min man – jättegott med eget Bregott!