Få betalt för att gå

Få betalt för att gå

En ny app jag börjat använda heter Steppler. Via Google Health plockar den hur många steg man tar varje dag, och för varje 1000 steg får man 1 poäng. Max 10 poäng per dag (trist eftersom jag ibland går både 18 och 20 000 steg, men så är det). Poängen kan man sedan byta in till presentkort eller grejer. Just nu finns det t ex presentkort på Mathem.se där man får ett presentkort på 200 kr för 600 poäng, och det finns även presentkort till andra onlinebutiker.

Eftersom jag ändå går och telefonen ändå registrerar mina steg tyckte jag att det här kändes som en helt okej app att lägga till. När du väl laddat hem appen och skapat kontot behöver du egentligen aldrig gå in i den, den räknar stegen alldeles oavsett. Man kan också få extrapoäng för att titta på en reklamvideo varje dag, eller värva nya användare.

Så nu tänker jag värva er allihopa om ni känner för det. Klicka på den här länken för att komma till Steppler och börja tjäna poäng på att du ändå går varje dag. Jag tror att man måste klicka på den när man surfar på en mobil för att det ska funka.

Var börjar man? Del 5: Att öka inkomsterna

Var börjar man? Del 5: Att öka inkomsterna

Tidigare delar: Del 1: Var börjar man? Del 2: Hitta ditt varför Del 3: Om att gå minus Del 4: Att minska utgifterna

När du tittar på din ekonomi finns det, i sin allra enklaste form, bara två delar: Inkomster och utgifter. Inkomsterna behöver överstiga utgifterna för att inte katastrofen förr eller senare ska inträffa. Om inkomsterna överstiger utgifterna kommer du förr eller senare få en mycket trevlig ekonomisk ställning.

Utgifterna går dock bara att sänka till en viss nivå – rent teoretiskt till noll, men för de allra flesta är lägsta möjliga något högre än så. Inkomsterna, däremot, är den andra sidan av ekvationen och den sidan har ingen gräns uppåt. Därför är det rimligt att arbeta med båda sidorna, eftersom att kombinera lägre utgifter med högre inkomster ger den absolut största effekten.

Inom FI(RE)-rörelsen är något som kallas side-hustles väldigt, väldigt populärt. Side-hustle, på svenska kanske sido-jobb eller sido-inkomst (det finns ingen svensk term vad jag vet), innebär en inkomstkälla vid sidan av din vanliga arbetsinkomst. Side-hustles kan vara väldigt varierande (här finns listan över våra side-hustles) och vara allt från helt passiva till väldigt aktiva. Du kan dra in pengar genom att svara på enkäter, du kan skriva en bok och sälja, du kan hyra ut din bil (tex via Snappcar) eller prylar (prylar t ex via Hygglo), du kan börja blogga, hålla på med någon typ av hantverk som du är duktig på, ta ett extraknäck för att dela ut tidningar innan ditt vanliga jobb… eller något helt annat. Endast fantasin sätter gränserna!

Ett bra sätt att dra in pengar är att sälja av prylar du inte längre behöver. De flesta av oss har massor av grejer som ligger och skräpar, och visst vore det bättre om grejerna kom till nytta, du fick mer plats, och du dessutom fick lite pengar in på kontot?

Om du ska köpa någonting på nätet bör du använda en cashback-sida om möjligt. Detta är i gränszonen tycker jag för vad som är side-hustle eftersom det grundar sig i att du konsumerar, men det ger pengar in ändå, så jag tar ändå upp det. Här finns en lista på cashbacksidor. Med tiden blir det tusenlappar du sparar.

Fundera över vad du skulle tycka var ett kul extraknäck. Tanken är inte att du ska köra dig själv i botten genom att arbeta tre arbeten, utan att dryga ut inkomsterna med något du finner tillfredsställande.

Förändringar vi gjort för att minska vår matbudget

Förändringar vi gjort för att minska vår matbudget

När jag började med vår ekonomi la vi hiskeliga pengar på mat trots att vi bara var två vuxna och ett litet barn (som dessutom åt frukost, mellis och lunch på förskolan). 12 000 kr gick det när det var som värst. Vi hade matkasse, åt ute, och handlade på Ica Maxi.

Numera går det ungefär 5 500 kr i månaden på mat, inklusive mat på restaurang. Det är fortfarande mycket och vi är långt ifrån de som håller tightast matbudget i ekonomi-bloggosfären, men det har blivit mycket bättre för vår del.

Saker vi gör för att hålla nere utgifterna (inget revolutionerande, men för att lista det, och ingen inbördes ordning):

– Vi gör en köpelista varje vecka utifrån veckans reklamblad. Maten planeras utifrån vad som är på extrapris.

– Vi har blivit mycket bättre på att äta ur frysen så att saker där inte ligger och blir gamla.

– Vi slänger mindre mat, är bättre på att göra rester-mat (typ pyttipanna och liknande)

– Vi köper på oss när det är extrapris på varor som går bra att lagra länge, såsom pasta, krossade tomater, mm men också t ex ost och smör. På så sätt slipper vi köpa smör för 43 kr/förpackningen för att det råkar vara slut hemma. Skulle det råka bli att det dröjer att vi äter osten (vilket det normalt inte gör) så kan man alltid riva den och frysa in den.

– Vi äter ute väldigt lite. De gånger vi gör det är det oftast bara jag och maken, som dejt, och det blir kanske fyra gånger om året. Detta har blivit lite per automatik sedan vi fick barn nummer två, då vi helt enkelt inte tycker att det är så stort värde att sitta med två barn som helst inte vill sitta ner och definitivt inte äta annan mat än korv med bröd, och betala en massa för det. När vi väl äter ute känns det lyxigt, inte slentrian.

– Vi har slutat med matkasse. Det gjorde vi direkt. Det var helt enkelt inte ekonomiskt hållbart, och dessutom tyckte vi inte att det var så varierande som vi hade önskat.

– Vi har bytt Ica Maxi mot Willys och Lidl. För vår del innebär det åtskilliga hundralappar i prisskillnad varenda vecka, framför allt ihop med att köpa det som är på extrapris. De ligger som tur är väldigt nära varandra dessutom, så ingen extra körning.

– Vi gör eget. Bakar bröd och gör eget Bregott, odlar grönsaker och gör egen sylt, saft och gelé. På sommaren är vi självförsörjande på potatis.

Till skillnad från många andra har vi inte övergått till mer eller mindre vegetarisk kost, mycket på grund av att maken absolut inte vill. Vi äter en del vegetariskt, men hade jag fått välja hade det blivit mer vego och mer fisk.

Matlådor har vi alltid gjort, för min del mycket för att jag tycker att det är mycket godare än maten i sjukhusrestaurangen, och dels för att jag är van vid det från åratal av skola och plugg-ekonomi. Vi har heller aldrig varit några

Vi kunde lägga 1200 kr i veckan på mat på Ica Maxi utan att blinka förr. Numera, när vi är en ätande person till i familjen, lägger vi runt 600 i veckan på mat.

Frihetsgrader

Frihetsgrader

En vän till oss ska lägga om hela sitt liv. Efter att ha byggt hus nära familjen så att han har två timmars pendling enkel resa till jobb, har han och hans fru kommit fram till att det för deras del inte går ihop. Just denne vän är en av få av våra vänner som är lika inne på ekonomi och frihet som vi är. Han har kommit fram till att det de har just nu inte är frihet. De kommer flytta till en mindre stad, och i och med att det är mindre kommer de bo närmare allting per automatik. Han funderade på att gå ner till 80% för att få ihop livet där de bor nu, men i nya staden kommer han kunna jobba 100% och ändå vara hemma mer på grund av att pendlingen blir så mycket bättre.

Varje gång vi träffas och pratar kommer vi in på något jag funderar mycket på: varför vi sparar.  Vad ska det vara bra för? Vad är målet?

För mig och maken har det aldrig varit tidig pension som varit poängen. Vi vill inte gå i pension, vi trivs bra med vårt yrke och vi vill gärna fortsätta arbeta som läkare. Det vi däremot vill, är att kunna sätta emot. När arbetsgivaren kommer och tycker att vi ska arbeta mängder med övertid, eller inte få lönehöjning för att ”vara solidariska” med alla andra som inte heller kommer få någon lönehöjning, eller att organisationen förändras så att det blir (ännu mer) ohållbart… då ska vi ha friheten att kunna gå därifrån. Vi ska ha nog frihet i vår ekonomi att inte behöva stanna kvar.

Vi bygger mot friheten på olika sätt. Den stora delen är givetvis ekonomisk, att spara och investera och ha ett kapital som gör att vi kan leva utan inkomster. En mindre del, men ändå viktig, är byggandet av alternativa möjliga inkomstkällor eftersom vi ändå vill kunna fortsätta jobba. Detta görs genom både side-hustles som faktiskt i nuläget drar in pengar, men också genom att bara bygga kontaktnät och vår egen kunskapsbank.

Kompisen som ska flytta från storstaden till den mindre staden märkte tydligt av det där med att ha kunskap som är eftertraktad – han hade ett jobb så snart han hörde av sig till HR där han ville jobba. Min man är i en liknande position, medan jag inte är där än.

Vi bygger frihet på alla håll vi kan.

Bundna lån

Bundna lån

Vår nya ränta blir 1,08%. Vi betalar av en liten summa på lånen i samband med att vi lägger om lånen, och i och med dessa två händelser kommer vi att minska våra årliga räntebetalningar med knappt 20 000 kr. De pengarna kan läggas på roligare saker (aktier, till exempel!). Nu är ju inte besparingen riktigt så stor med tanke på ränteavdraget, men det är ändå många sköna tusenlappar som stannar i våra fickor istället för att hamna hos banken.

Vi har valt att binda räntan i 2 år. OMG bundet lån, ni är så korkade, tänker en del.

Och det kanske vi är. Banken ska ju trots allt ta ut en premie på att binda lånen. Jag var inför den här omgången av låneförhandlingar fullt inställd på att vi skulle ha rörlig ränta – så mycket har jag trots allt lyssnat på podcasts och läst bloggar de senaste åren. Man har alltid tjänat på att ha rörlig ränta, och allt det där.

Så varför landar vi i bunden ränta trots allt?

Länsförsäkringar, vår bank fram till siste december, erbjöd 1,43% i rörlig ränta, och 1,29% på 1 års bindningstid. Danske bank erbjöd, eftersom vi är medlemmar i Läkarförbundet, 1,19% på 1 eller 2 år. Vi tog detta till LF varpå de erbjöd 1,12% (eller snarare, de erbjöd en viss rabatt mot listräntan, och listräntan kan ändras). I samtliga fall var rörlig ränta betydligt högre – Danske banks rörliga var 1,54%. Det hade säkert gått att tjata till sig något lägre, men vi kände att det bara var onödigt. Istället kunde vi konstatera att vi kunde flytta tillräckligt mycket kapital (tack till en sund ekonomi!) till Danske för att få en tvååring på 1,08%.

Vi tror att det ska enormt mycket till för att de rörliga räntorna ska ligga markant under 1,08% de närmsta två åren. Och det behöver vara markant, för när vi pratar de här nivåerna är det inte särskilt mycket pengar det handlar om i vilket fall som helst. Så vi tar ett bet på att räntorna kommer att ligga högre – precis som de gör just nu – och att vi får ett bättre deal på det här sättet. Om två år kan jag återkomma om vi fick rätt… Dessutom vet vi exakt hur mycket som kommer gå åt varje månad till räntorna, i två år framöver. Även om vi har stora marginaler i vår ekonomi är det skönt att slippa ens fundera på vad räntekostnaden kommande år blir.

Skillnaden mellan LF och Danske var i slutändan så liten att vi egentligen kunnat stanna på LF – skillnaden är 3 000 kr om året (det är trots allt en del bök med att ha bankmöten, flytta allt, få nya kort, se till så att autogiron mm går över utan problem…). Men vi gillar den lite längre bindningstiden (vi har heller inte några som helst planer på att flytta) så att vi slipper göra om det här redan om ett år. Dessutom erbjöd Danske en del annat med gratis bankkort/konto första året och därefter 50% alla andra år efter det, vilket är ett antal hundralappar om året.