Premiär: Förbättra din studieteknik

Premiär: Förbättra din studieteknik

Extra, extra, read all about it!

Eller något sådant 😀

Nu är min författar-hemsida igång och min första bok publicerad – inte någon fantasyroman den här gången, utan en bok om studieteknik med fokus läkarprogrammet men en del som är allmängiltigt.

Under min tid på läkarprogrammet skapade jag kompendier varje termin med mina anteckningar och (framför allt) bilder och flödesscheman jag gjort, och dessa blev så småningom väldigt populära på programmet – och ledningen fick upp ögonen för mig och min förmåga att få folk att förstå, så de bad mig börja föreläsa om studieteknik. Under ett par terminer höll jag föreläsningen, och den här boken är i allt väsentligt det jag tog upp på föreläsningarna, plus lite till.

Min förhoppning är så klart att kunna hjälpa ytterligare studenter vidare med sina studier, eftersom jag, efter att ha träffat en del av dem som handledare, vet att de har det tufft. Det finns bra sätt att plugga – och det finns sämre. Jag hoppas kunna hjälpa ett par stycken till att vända från sämre till bra.

Min hemsida finns här, och boken kan köpas här. Endast e-bok.

Vill ni så får ni givetvis gärna gå med i mailinglistan.

Förbättra din studieteknik

Förbättra din studieteknik

Dela:
Nissebus anno 2020

Nissebus anno 2020

Jag hade väl någon liten tanke om att en nisse skulle flytta in till oss redan förra året, men sedan kom december och gick utan att jag riktigt hann med. Det här året var jag något mer förberedd, så att det första brevet kunde komma i slutet av november (första advent). Barnen fick sätta upp dörren och säga ramsan (“Nissebus här är ditt hus!”) för att Nisse skulle kunna flytta in.

Och oj, vad roligt vi haft sedan dess. (Och lite jobbigt. Mot slutet tröt energin en aning hos denna mamma.)

Total kostnad för Nissens alla bus ligger väl på kanske hundralappen, med tre böcker från Myrorna och två pärlplattor. Annat – såsom mjöl, marshmallows, örontops, tandkräm, godis, aluminiumfolie, ballonger sedan något kalas, mm – hade vi ju hemma.

1 december

Nissens flyttkartonger står utanför hans dörr, han har tagit strumpor från barnen, och dessutom virat in kranen i köket med glitter.

2 december

Alla clementiner har fått ansikten!

3 december

Nisse tyckte att barnen skulle ringa farmor, för han hade ringt sin farmor.

4 december

Barnen får i uppgift att sätta varsitt ägg i Nisses magiska sand…

5 december

…och dagen därpå har äggen blivit chokladägg! Oj vad gott det var. Barnen fick skriva önskelistor och lägga i Frysposten (frysen).

6 december

Nisse har färgat mjölken blå. Mycket märkligt var det.

7 december

Eftersom Nisse gillar att läsa vill han dela med sig av två böcker till barnen. De fick varsin bok (en Barbie-bok till femåringen, en Ingrid-bok till tvååringen, båda köpta för några kronor på Myrorna).

8 december

Nisse slog in barnens stövlar i aluminiumfolie, för det var ju finare så.

9 december

Eftersom det inte fanns någon snö fick Nisse bygga snögubbe av toarullar. Och han åkte skidor (glasspinnar med lite dekorationer) i mjöl-snö.

10 december

Nisse tycker att våra barn har det så himla bra, så han önskar att de plockar ut varsin leksak/gosedjur som någon annan kan få och leka med.

11 december

Barnen fick en bok med olika Disney-prinsess-håruppsättningar (också köpt på Myrorna).

12 december

Nisse hade gjort ett självporträtt som han satte upp på frysen. Barnen fick i uppdrag att göra självporträtt.

13 december

Nisse lagade middag – spagetti och köttbullar med parmesan (eller godissnören med Polly och riven vit choklad).

14 december

På vardagsrumsgolvet hade Nisse pyntat med ett helt gäng snöflingor gjorda av örontops.

15 december

Nisse hade med sig tomtepyssel till femåringen, där hon fick öva på att skriva både stora och små bokstäver.

16 december

Nisse busade ordentligt och hade frusit in barnens tandborstar! Himla gott med is på morgonen, tyckte tvååringen.

17 december

Eftersom Nisse gillar att grilla marshmallows tyckte han att barnen också skulle få göra det. Han passade på att göra små snögubbar av marshmallows.

18 december

Nisse hade hittat magiska frön (russin) att sätta i den magiska sanden, så dem fick barnen plantera…

19 december

…och dagen därpå hade två konstiga “träd” växt upp (varsin godisklubba).

20 december

Nisse tycker att barnen är duktiga på att pärla, så han gav dem varsin ny pärlplatta.

21 december

Ljusen i adventsljusstaken var utbytta mot morötter – och ljusen låg i kylen!

22 december

Busige Nisse målade snögubbar och en tomte med tandkräm på badrumsspeglarna. (Överraskande o-jobbigt att få bort, för tandkrämen torkar och trillar av efter någon dag.)

23 december

Nisse hade fyllt duschen med en massa ballonger – det var det bästa buset!

24 december

På julafton åkte Nisse hem till Nordpolen för att hjälpa jultomten att dela ut alla julklappar. Eftersom julafton är magisk i sig behövde han inte busa, men för juldagen lämnade han barnen varsitt litet paket (presenter köpta på loppis).

Nissen har verkligen förgyllt vardagen i december, och när det närmade sig julafton var femåringen lite ledsen, eftersom han skulle flytta. Jag hoppas att jag har skapat lite magi i barnens liv, något kärt minne att titta tillbaka på när de blir äldre och kommer ihåg hur de lekte med ballonger i duschen (och senare badet!), eller drack blå mjölk.

Dela:
Crowd farming

Crowd farming

Jag skrev i månadsavstämningen om Crowd farming, och tänkte att jag skriver lite mer om det för att vi är så himla nöjda.

Via Crowd farming beställer man hem frukt och grönt direkt från odlarna utomlands. Vi har beställt ljuvliga mangos (två gånger, för att de var så himla goda), granatäpplen (enorma), och ytterligare frukt och grönt som ännu inte kommit eftersom det kommer när skörden är klar. Vi väntar på persimmon om någon vecka, apelsiner i december, och avokado och blodapelsin i januari.

Hur mycket som är i varje beställning står på hemsidan – t ex fem kilo mango, tio kilo apelsiner, och så vidare. Kostnaden per kilo är högre än på Ica, men med tanke på smakskillnaden är det något vi är helt villiga att betala för. Mangos köpta via Crowd farming har ingenting att göra med Icas mangos – de är underbart söta och mjuka. Man får hem dem så att de har ett par dagar kvar till full mognad, vilket gör att man kan ha dem på ett kallt ställe och plocka fram dem en efter en så mognar de ut i lagom takt så att man inte behöver äta fem kilo samma kväll. (Skulle man ha för mycket som mognar ut på en gång går det så klart också att frysa in, det gjorde vi med granatäpplekärnorna och det är super att ta fram och hälla på yoghurten.)

Frakten ingår i den kostnad du ser på hemsidan, så den kostnad som står vid varje box är den totala kostnad som gäller.

Jag har funderat över om det miljömässigt är försvarbart att skicka efter frukt och grönt på det här sättet. Jag vet inte svaret, men jag tänker att till skillnad från frukten på Ica så skickas inte den här till ett ställe för att sorteras, ett annat för att plastas in, och så vidare. Den går direkt från gården till mig, och kommer i trevliga lådor helt utan plast.

Utöver att beställa specifika lådor av produkter kan man också “adoptera” projekt, t ex ett apelsinträd, en get (för getmjölk), eller en del av ett saffransfält. Detta har vi inte testat, vi får se om vi gör det framöver. Det är ju den där grejen med “sälj din vara innan du skapat den”, så det är positivt för bönderna som vet att det finns köpare för deras varor.

Har ni testat Crowd farming? Är ni nöjda?

Dela:
Odlingsåret 2020

Odlingsåret 2020

Odlingsåret är nu i princip över. Tack vare uterummet har vi fortfarande ett gäng tomater kvar att skörda, men i övrigt är det i princip slut.

Erfarenheter från året

  1. Välj dina grödor. Det här är tredje året vi odlar “på allvar” och vi har valt att fokusera mycket mer på enstaka grödor, istället för att odla lite av allt. Potatis är inte det man sparar mest pengar på att odla själv, men vi njuter oerhört av att kunna gå ut och plocka upp vår egen potatis och tillaga den direkt, så vi har valt att ha en hel del potatis. Tomater var ett annat fokus, eftersom det är ljuvligt att kunna gå ut och plocka solvarma tomater och äta direkt. Det har därför blivit mycket stabilare skörder av ett mindre antal grödor, vilket känns som att det funkar bra för oss.
  2. Dela med vänner. Vi sådde inga egna tomat- eller paprikaplantor, men fick från flera håll. Vi delade i gengäld med oss av kålrabbiplantor. Det gör att man kan se till att förodla många av en sort så att man garanterat får några bra plantor (istället för att bara försöka sätta precis så många som man vill ha, med risken att några inte blir bra), men fortfarande få fler typer av grönsaker.
  3. Ta vara på allt. Vi har faktiskt gjort det det här året, fullt ut. Kilovis med bär, stora zucchinis, mängder med potatis. Allt har tagits om hand den här gången.
  4. Vattna med regnvatten. Vi samlar regnvatten på sommaren sedan ett par år tillbaka, och vattnar nästan uteslutande med det, bortsett från några enstaka veckor under sommaren då det regnat för lite och tunnorna blivit tomma. Sedan i våras samlar vi även vatten från uterummet, så det har ökat mängden tillgängligt regnvatten.

Årets skörd

  • 10 kg rabarber, det mesta eget men en del av det från grannarna, men även plockat ytterligare som vi inte vägt utan bara gett bort direkt
  • 13,5 kg röda vinbär från egna buskar + en grannes
  • 3,5 kg svarta vinbär från egna buskar
  • 2 kg vita vinbär från egna buskar
  • Drygt 3 kg krusbär
  • 5,7 kg havtorn
  • Drygt 9 kg björnbär (från vår enda, underbara buske!)
  • 4 st zucchini, vardera 1-2 kg
  • Runt 12 kg potatis, kanske mer
  • Drygt 300 gram chili
  • Tomater i mängder, ej vägt
  • Ett gäng paprikor
  • Några physalis
  • Kålrabbi, ej vägt men 6-7 st
  • Blåbär, ej vägt, men första året med en del skörd
  • Jordgubbar, ej vägt men överraskande många och lång säsong (och underbart goda…)
  • Smultron, ej vägt

Av detta har vi gjort:

  • Rabarbersaft
  • Vinbärssylt och -saft i olika färger
  • Krusbärssaft
  • Havtornssylt och -saft
  • Björnbärssylt
  • Chiliolja och örtsalt

Och givetvis ätit en massa, potatisarna har blivit ljuvliga potatisklyftor i ugn. En del bär finns kvar, vi brukar behålla över året och ha i smoothies, tårtor, med mera. Vita och röda vinbär hade jag i en efterrättspaj i somras, och jag gjorde en vinbärsmousse till tårtan samma dag.

Huruvida odlingen är ekonomiskt lönsam eller inte har jag inte räknat på, men jag skulle tro att den är det med tanke på att vi bara köper enstaka fröer själva och resten byter vi till oss. Vi använder mycket lite av kommunalt vatten för att vattna, vilket också sparar. Gödsel har vi både bokashi och hämtar hästgödsel från en bekant. Så det är förhållandevis lite utgifter. Vi köpte nya krukor när vi hade fixat uterummet, men de ska ju stå där under många år framöver är planen, så de kommer i längden inte vara vidare dyra, och då behövdes det också köpas en del ny jord. Vi köpte också en del nya burkar och flaskor, men eftersom vi får tillbaka många av dem när de getts bort och folk ätit ur dem, borde vi nu inte behöva köpa nytt på flera år. Sammantaget är det nog svårt att hävda att vi skulle gå minus på det här. Och det är så himla gott att det inte spelar så stor roll.

Dela:
Min senaste vetenskapliga artikel

Min senaste vetenskapliga artikel

Under december 2019 hade jag forskningstid och en del av den tillbringade jag i Falun hos en annan forskargrupp än den jag brukar ingå i. Det har nu resulterat i en artikel som handlar om leptin (som är huvudämnet för min avhandling), men denna gång har vi använt proteomik-teknik.

Proteomiken ger möjlighet att titta på väldigt många proteiner i ett prov (blod i vårt fall, och 88 proteiner för vår del; numera finns det proteomik som kan ta flera tusen olika proteiner i ett enda test) och svarar ut som proteinnivåerna inte som absoluta nivåer utan i relation till varandra. Vi valde leptin som det protein vi mätte mot och hittade en association med A-FABP (adipocyte fatty acid binding protein) i våra två kohorter med patienter med typ 2 diabetes, mer uttalat i män än kvinnor.

Jag gissar att intresset för detta är gaaaanska lågt bland personer som läser bloggen, men jag är mycket stolt över att ha författat den här artikeln från början till slut, givetvis med stor hjälp från framför allt min huvudhandledare för artikeln Johan Ärnlöv. Därför får den ligga här ändå.

Hela artikeln finns att läsa här, Natures open access (den är inte publicerad av Nature givetvis, den är i Scientific Reports, men Nature har många tidningar under sig).

Dela: