“Hon är ointresserad”

“Hon är ointresserad”

I måndags hade barnen studiedag och vi tillbringade eftermiddagen med en annan mamma och hennes tre barn. Vi halkade in på ekonomi, ett område jag gladeligen lyfter – men det var faktiskt hon som började den här gången, med en fråga om hur mycket vi lägger på mat varje månad. Detta ledde oss in på mycket mer diskussion. Hon kunde dock, precis som flertalet av mina kompisar, konstatera att hon inte har så bra koll. Rimligt okej koll på utgifterna, men det där med vad man ska göra med pengarna som blir över är svårare.

Samma dag la @ekonomi_d upp en fråga på twitter:

Det är givetvis inte så att denna Twitter-tråd ska tas som någon sorts sanning, men flera skriver “hon är ointresserad”. Och det är ju väldigt synd. Varför är det så? Varför var jag själv så för tre år sedan, då maken fick löpa fri på Avanza helt utan min insyn?

Ekonomi i sin mest grundläggande form är inte något svårt – plus och minus är ju i princip det enda som behövs för att få koll på sin egen ekonomi. Att gå vidare till att investera kanske är ett lite större steg – för mig kom det successivt när jag började lyssna på poddar och började tänka allt mer på vad vi skulle göra med pengarna när jag skruvat på ekonomin så pass att det blivit en ansenlig summa vi la undan varje månad. Det var ju med viss skräck jag klickade köp på mina första aktier, så jag har full förståelse för att det känns stort och skrämmande att komma till punkten där man ska skapa ett konto på Avanza, skapa ett ISK och köpa sina första fonder.

Min man säger ofta att det bästa som hänt vår ekonomi är att jag också blev intresserad. Det ligger mycket i det, inte för att jag är någon sorts geni, utan för att det är så mycket bättre om man pysslar med ekonomin tillsammans. Då kan vi sätta mål ihop, vi kan glädjas åt framgångar, vi kan diskutera vad vi vill investera i, vad som är värt och vad som inte är värt att lägga pengar på… det är enklare när man har någon att bolla med, även om man då samtidigt måste jämka med den personens åsikter. Jag tycker det är synd att det verkar vara så många kvinnor som inte tar sig tiden och sätter sig in i ekonomi och kapitalförvaltning. Att inte ha koll leder ju till ett så mycket sämre läge om det sedan händer något – skilsmässa, dödsfall, sjukdom, arbetslöshet, och så vidare. Det är mycket som kan hända. Ekonomin om något är ju en fråga om jämlikhet.

Jag gör mitt i det lilla, främst i form av att jag pratar med mina kompisar om ämnet. Bloggen är väl också ett försök, men hit tror jag mest att man hittar om man redan är intresserad. Hur gör ni, sprider ni ordet på något sätt?

Tankar om kvinnligt sparande

Tankar om kvinnligt sparande

Det blev en intressant diskussion på Twitter angående förra inlägget om att vi var så få tjejer på aktiepuben. Förklaringarna till avsaknaden av tjejer har varit ganska många och olika, från att tjejer inte gillar pubar, till att det är strukturella problem på ett mycket större plan där tjejer inte är intresserade av att hålla på med aktier och investeringar. Varför det är så kan man ju fundera på.

Jag vet inte. Jag tror Framtidsfeministen har en poäng i att tjejer tillbringar mer tid med hushållssysslor än killar och därför har mindre tid till annat, men med tanke på att majoriteten av de som satt runtom mig vid bordet inte hade barn så borde det inte påverka så mycket i just aktiepubfallet (vi är rätt jämlika innan vi får barn, det är först efter barnafödandet som det går åt skogen).

Är det önskvärt att tjejer ska gå på aktiepub i större utsträckning? Det kanske det inte är i sig, men det är definitivt önskvärt att fler tjejer ska bli insatta i bra sätt att spara och investera. 70% av aktier ägs av män, och bland de kvinnor som äger aktier så är mer än hälften över 65 år. Vi verkar således hitta aktiemarknaden sent, och i en värld där tid är pengar är ju det väldigt synd. Så ska det verkligen inte vara. (Fast jag får ju erkänna att vi i vår familj bidrar vi till en del av den statistiken, för aktierna ligger främst på makens Avanzakonto, medan jag har barnens sparande och fonderna på mitt – MEN jag har tillgång till makens konto…).

Själv tog det mig uppenbarligen något mer än trettio år att inse att ekonomi, sparande och investeringar är något som är både kul och riktigt viktigt. För min del handlade det om att jag tyckte det gick för mycket pengar ut, och när jag väl började i ena änden av vår ekonomi kunde jag inte sluta. Och nu bloggar jag om det för att försöka få andra att inse detsamma. Ett steg i taget kanske är rätt väg att gå, och bloggar som Framtidsfeministen, och grupper som Economista är viktiga pusselbitar.