Lugnet i att ha koll

Lugnet i att ha koll

Helt plötsligt går det ett tag utan att jag uppdaterar här. Det har varit så mycket annat. Hösten med all dess vardag, barn som ska till skola, förskola, beslut om huruvida den minsta skulle börja förskolan eller inte just nu (det blev inte, hon börjar i augusti istället). Maken jobbar på men är föräldraledig en dag i veckan, och då är jag tillbaka och arbetar på vårdcentralen, vilket är ett trevligt avbrott med vuxenkonversationer och att använda hjärnan.

Jag har skrivit min fjärde och sista bok i serien The Elemental Saga, och ska nu ge mig på att redigera de typ 260 000 orden uppdelat på de tre böckerna som ännu inte släppts, till en enhetlig berättelse samtidigt som varje bok står på lagom mycket egna ben. Är du nyfiken på första boken så finns den här, The Lost Wings.

Jag skriver också min avhandling, för att disputera nästa år. Hu.

Och så går jag en kurs på Luleå Tekniska Högskola i Kreativt skrivande, 30 hp, så det har varit lite skrivande för den också, även om det vore lögn att hävda att det är någon heltidskurs när man jämför med annat jag pluggat.

Så bloggen har hamnat på efterkälken, även om ekonomin inte direkt blivit mindre viktig på sistone. Snarare tvärtom, för de flesta.

Samtidigt har jag ett större lugn nu än när alla ”krisrapporter” började dimpa ner. Jag känner inte längre någon särskild oro, vi har bra koll på vår ekonomi, våra inkomster och utgifter, och vi har en plan för hur framtiden ser ut.

I augusti, när våra lån går ut, avser vi betala av våra huslån helt och hållet. Det är givetvis inte så att det nödvändigtvis är det ekonomiskt klokaste, för alternativkostnaden är säkert avsevärd vad börsen skulle kunna göra med pengarna över tid, men det kommer bli en helt fantastisk känsla att veta att huset är vårt, och alla tillgångar vi har i övrigt är våra utan förbehåll. Vi kommer heller inte tömma vårt börskapital för att betala av lånen, utan det mesta kommer finnas kvar. Men eftersom vi kan betala av dem är vi helt enkelt inte sugna på att ligga kvar och betala en massa ränta år ut och år in till banken. 1,07% var en sak, de nya räntorna en annan.

I vår blir det också nytt tak och sedan solceller. Vi gjorde det i vårt gamla hus, och det känns som ett vettigt sätt att hantera elpriser och -kriser. Än så länge har vi bundet elpris, men det håller i sig till början av nästa höst, sedan får vi se hur det blir.

Men utöver det så har vi ”urstarka” finanser om man ska låna förre statsministerns uttryck. Det gör att det inte spelar så stor roll om det gungar i ekonomin i övrigt. Även om vi detta år har gått med mestadels bara makens inkomst har vi ändå en sparkvot på 33%. Inte riktigt målet på 40% (det är första året sedan vi började sätta sparkvotsmål som vi inte kommer nå det), men ändå. Det är under ett år med rätt mycket renovering (bland annat bygge av vägg, byte av innerdörrar, med mera) eftersom vi flyttade till nytt hus och skapade nya sovrum till ungarna. Nästa år räknar vi med att det blir avsevärt mindre renovering, eftersom vi har som huvudfokus att spara pengar till låneavbetalningen, solceller och tak för att behöva ta ut mindre från börsen.

Pengarna vi samlar på hög har vi för närvarande på ställen med så hög ränta som möjligt, vilket framför allt är Lunar med (i skrivande stund) 2,25% upp till 1 050 000 kr (de har insättningsgaranti).

Även om vi har lägre sparkvot än vi haft tidigare år så är sparandet ändå den största enskilda posten i vår ekonomi, och ingen annan kommer i närheten (boende och övrigtkategorin är de två som kommer näst, med ca 15% vardera).

Vi fortsätter med svinnpåsar, mycket vegetariskt, och jag har blivit mycket bättre på hur olika typer av grönsaker och frukt ska paketeras för att hålla sig fräscha och fina över lång tid. Vi har dessutom utökat odlingsmöjligheterna kraftigt, så det kommer bli mycket mer egenodlat under nästa år. Många bäckar små.

Till nästa höst är vi dessutom helt tillbaka med dubbla löner. Jag kommer inte jobba heltid, det ser jag ingen anledning till, men jag kommer ju definitivt att jobba (dessutom med lönehöjning när disputationen är gjord!). Det blir bra för privatekonomin, även om det blir tuffare för ”livspusslet” inte minst i VAB-tider.

Ovanpå alltihop har ju faktiskt börsen börjat återhämta sig en hel del. Visst, det är fortfarande rejält minus på årsbasis (21% OMXSPI, 12% OMXS30 i skrivande stund), men ändå. Det är inte alls så blodigt som det har varit.

Så det lackar mot jul, Nissa har flyttat in och får barnens ögon att tindra med sina bus, och jag tycker saker och ting känns ganska stabila. Att ha koll på vår ekonomi ger mig trygghet. 

Dela:
Matkostnader

Matkostnader

Konsumentverkets Koll på pengarna innehåller ju som bekant (för den som läst bloggen ett tag, eftersom jag skrivit om det med oregelbundna mellanrum) kostnadsberäkningar för individer och familjer. Den är rätt intressant läsning, mest eftersom jag inte tycker att den bottnar särskilt mycket i verkligheten av vad som behövs. Möjligen vad folk gärna lägger, alltså vill ha, men inte behövs.

Till exempel tycker den att vi ska lägga över 9 000 kr på mat för vår familj om fem personer (enligt 2022 års upplaga). För närvarande består vår familj av två vuxna och tre barn som är 11 månader, 4 år, och 7 år. Sett till tabellen blir det två vuxna i kategorin 31-60 år, dvs 2 860 kr/person och månad för mat (vi äter matlåda varje dag) och för barnen 1 110 + 970 + 1 410, då de två större barnen äter lunch på förskola respektive skola de flesta vardagar medan den minsta äter allt hemma.

Totalt sett 9 210 kr. I månaden. På bara mat.

Jag har svårt att förstå hur vår minsting skulle komma upp i 1 110 kr i månaden. Hon äter lite av det vi äter (med betoning på lite), dricker välling, äter frukt, och jag gör grötpulver själv av havregryn och paltbröd. Det är inte i närheten av någon tusenlapp på hennes mat. Men det är klart, ska bebisarna bara äta färdig burkmat och klämmisar så går det väl desto mer.

De två större barnen äter inte heller för så mycket som det står i beräkningarna. Fyraåringen är definitivt inte stor i maten, och det är egentligen inte sjuåringen heller.

Jag och min man äter definitivt inte mat för nästan 3 000 kr vardera, och än mindre sedan vi gick över till allt mer vegetarisk kost – men inte ens innan vi gjorde det låg våra matkostnader på 3 000 kr vardera (eller ja, en sanning med modifikation – innan 2017, innan jag började ha koll på våra pengar, så gjorde de det, men då åt vi precis vad vi ville när vi ville och hur ofta vi ville, till den nivå att vi inte längre uppskattade det).

Med mer odling har vi också kunnat skörda egna grönsaker i större utsträckning, och då blir en rätt som grönkålspasta riktigt, riktigt billig (och det är jättegott!). Samma med zucchinipaj, som är sjuåringens favvo. Framöver kommer jag odla mer.

För september låg våra matkostnader på 3 400 kr för hela familjen. Detta gäller mat i butik, samt en beställning mango från CrowdFarming (rekommenderas varmt, inget samarbete). Utöver det la vi 1 800 kr på utemat, där den största posten var min mat när jag var i London med min bästa kompis. Totalt således all mat för månaden för 5 200 kr.

Under en del månader är våra matkostnader högre — främst sommarmånaderna, då alla äter hemma och det är semester, samt runt jul och nyår. Sett över året hittills har vi haft en genomsnittlig kostnad för mat i butik på knappt 5 000 kr. 

Det finns stora pengar att spara på att ha koll på matbudgeten. Skillnaden mellan Konsumentverkets beräkningar och våra (räknat på 5 000 kr som är snittet) är 4 200 kr i månaden – eller drygt 50 000 kr om året.

Dela:
Babypotting och tidigt blöjfri

Babypotting och tidigt blöjfri

Babypotting — att sätta bebisar på pottan väldigt tidigt — är inte ett sätt egentligen att hushålla med pengarna. Det handlar snarare om kommunikation med bebisen och att lära dem att bajs och kiss inte måste hamna i en blöja och bli utsmetat mot huden och stanna där.

Med det sagt så ÄR det ett bra sätt att också hushålla med pengarna.

Blöjor i Sverige är inte billigt. Medan de små blöjorna (storlek 1 och 2) är skapliga (förmodligen för att företagen vill få en att börja köpa just deras märke och sedan ”bli fast”) så kostar de större blöjorna från storlek 3 och uppåt allt mer. Libero Comfort storlek 3 kostar 124 kr på Willys för 60 st, dvs drygt 2 kr per blöja. Räkna att det går tre-fyra blöjor per dygn, och bebisen växer ur även storlek 3 skapligt fort (sedan kostar nästa storlek lika mycket, men med färre blöjor i (fyrorna har 52 blöjor, femmorna har 48, osv), vilket således ger ett allt högre styckpris.

Så det går en del pengar på blöjor.

Vi har kört babypotting med alla våra barn, med start redan som spädbarn då man istället för att sätta dem på pottan (för att de är alldeles för instabila för det) håller dem i grodposition över vasken. Bebisar kissar gärna när underlivet är fritt, så det är inte så svårt att få dem att göra sina behov om man gör det när det är naturligt – i samband med blöjbyte vilket ofta är före och efter sömn. Det handlar inte om träning utan om att passa på när det är naturligt.

Vi har aldrig varit några fanatiker heller. Våra ungar har blivit ”pottade” i samband med blöjbyte, men vi har inte gjort mer än så när de varit riktigt små.

Nu är trean så stor att vi sedan ett tag tillbaka känner igen hennes läten och ansiktsuttryck när hon ska bajsa. Då är det enkelt att snabbt ta henne till pottan (det går inte att först dricka upp kaffet, det är bara att skynda) och så får hon vänja sig vid att göra sina behov där. Numera skulle jag säga att 7-8 av 10 gånger blir på pottan.

Jag trodde att mannen skulle vara anti pottandet när jag tog upp det med honom inför första barnet, men hans resonemang har alltid varit att ”en bajsblöja mindre kommer alltid vara en bajsblöja jag slapp byta”. Så han har alltid varit positiv, vilket givetvis hjälper.

Det blir ändå en ansenlig mängd blöjor vi slipper byta i och med pottandet. Barnen har också haft en enkel övergång till blöjfrihet (de två stora var båda dag-blöjfria någon månad innan de fyllde två) eftersom de redan haft full koll på vad pottan/toan är till för. Och att bli blöjfri tidigt är ju definitivt ett bra sätt att spara pengar på blöjor.

Tygblöjor är också en möjlighet, men det försökte jag med äldsta och kom aldrig in i på ett bra sätt, så det har fått vara engångsblöjor.

Dela:
Flexitarianskt

Flexitarianskt

Tänk vad det går när man vill och lägger manken till.

Sedan ett tag tillbaka har jag försökt införa mer och mer vegetarisk mat i hushållet. Maken var motsträvig eftersom han upplevde vegetarisk mat som tråkig och smaklös, och dessutom svår att bli mätt på.

Barnen sa inte så mycket om det, de var mest bara inte vana vid vegetariskt utan det brukade vara animaliskt/fiskprotein till varje mål. Men barnen har samtidigt alltid älskat grönsaker, allra helst de ”vanliga” i form av gurka, tomat och paprika, men även annat brukar gå ner.

Jag började göra recept efter UnderTians härliga recept. Sakta med säkert fick jag med maken på tåget — maten smakade gott och han blev mätt. Vi fortsatte med köttfärssås men successivt flyttade belugalinser, röda linser, och morot in i den. Lasagnen hittade vi snabbt ett nytt favoritrecept som var helt vegetariskt.

Det blev en, två, tre middagar i veckan som blev vego (och därmed även lunchlådan dagen efter). Fler och fler nya favoriter hittade in på vårt middagsbord. Barnen tyckte att det mesta var gott och åt lika friskt (eller inte, för våra barn äter inte alltid så mycket…) av det som av den icke-vegetariska maten.

Och sedan började faktiskt maken också laga vego. Lasagnen är hans (precis som den med köttfärs tidigare var), men även när vi gör falafel (vi köper färdiga på Lidl, de är super).

Vi använder inget ”låtsas-kött” i matlagningen, så vi skippar helt sojafärs och annat som ska försöka efterapa det animaliska. Det finns fullt tillräckligt med goda grönsaker — och eftersom vi inte gått och blivit vegetarianer kan vi absolut välja att äta kött ibland. Då tar vi hellre riktigt kött, svenskt och närproducerat (eko är inte så viktigt för oss).

Den här veckan har det blivit vego fem av sju dagar. Tycker att vi är i mål med vad jag ville, och det är vad jag planerar att fortsätta med.

Anledningen förresten? Framför allt ekonomi. Linser och bönor är billigare än kött, fisk och kyckling, dessutom odlar vi mycket i trädgården. Och när alla kostnader stiger, då gör vi det vi behöver. Sen är det också gott, och känns nyttigt.

Dela:
Förbereder ni er?

Förbereder ni er?

50 000 i buffert bara för att betala elräkningen tyckte Varberg energi att man skulle ha inför vintern. Med tanke på hur det ser ut med gemene mans buffert för oförutsedda utgifter i allmänhet…

19% procent av befolkningen 16 år och äldre skulle inte klara av att betala en oväntad utgift på 13 000 kronor inom en månad utan att låna eller be om hjälp. Det är vanligare bland yngre än äldre.

enligt SCB så känns det väl inte jättelovande att folk har 50 000 redo bara för att se till att ljuset är tänt och boendet varmt under vintermånaderna.

Vi har bundet elavtal i ett år till, så såvida inte elbolaget hävdar force majeure för att kasta ut oss från det, kommer årets elpriser inte spela så stor roll för vår del. Nästa år blir det värre, för jag tror inte politikerna har hunnit ”fixa” elen tills dess. Kanske är kriget över så att Europa har rysk gas igen och att vi därmed har något lägre behov av el, men det finns ju ingen garanti för det.

Så vi förbereder oss.

För några veckor sedan gjorde vi vad vi planerat sedan vi flyttade in: vi bokade takbyte, vilket kommer ske i vår, följt av montering av solceller. Det blir andra gången vi sätter upp solceller på ett hus, men så blir det när man flyttar. Med nuvarande elpriser torde de betala sig skapligt fort. De kommer, om allt går som planerat, sitta uppe innan nästa sommar och därmed leverera en rejäl dos el även under 2023.

I övrigt rekommenderas bland annat att se över fönster och dörrar så att de inte läcker en massa värme. Vi bytte de riktigt gamla fönstren här hemma till nya redan förra hösten, och de som är kvar är rätt nya.

Det där med att sänka innetemperaturen… tja, vi går hela familjen redan i innetofflor och tjock tröja (ibland två) och gärna en filt på vintern. Jag tror inte att jag pallar att ha mycket kallare än så.

Vi har redan sedan förra året bunkrat ved i vedförrådet, och när vi kapat träd här hemma har vi sparat stammarna och låter dem nu torka till mer ved. Inom kort ska vi investera i en kaminfläkt för att effektivare få ut värmen. Kaminen har dessutom en kokplatta ovanpå om strömmen skulle gå. När huset byggdes 1947 tänkte man uppenbarligen längre än vi gör idag på sånt.

Jag har också plan på att införskaffa vattensparande flödesbegränsare på kranarna i kök och badrum. Sommartid sparar vi vatten i en hink i ena vasken i köket, så att vatten vi ändå använder för att diska, skölja grönsaker, med mera, kommer till användning som bevattning av alla våra växter i trädgården, men det behövs ju inte vintertid.

Vi har inte mycket som brukar stå i stand-by-läge, men vi ska bli ännu bättre på att stänga av saker. Det gäller framför allt min stationära dator för min del. Ljuset styr vi i många fall redan med appar så att de inte står på i onödan.

Sen tycker jag som alltid att det är skönt att få koll.

I skrivande stund skulle vi kunna binda fast pris på 311 öre/kWh och uppåt, bundet i 36 månader. Inget fantastiskt pris alls, och det innebär att årskostnaden för elen skulle landa på ca 30 000 kr. Jämfört med vårt nuvarande, där årskostnaden istället ligger på 4 500 kr per år (drygt 47 öre/kWh) är det ju en högst avsevärd skillnad — men det är inte jordens undergång för vår del.

Höjda elpriser, höjda räntekostnader, och för den delen dyrare allting annat (transport, mat comes to mind) kommer att fördyra våra levnadskostnader avsevärt — men vi har marginal i vår ekonomi. Vår sparkvot kommer med all sannolikhet att gå ner (för våra inkomster går definitivt inte upp i takt med inflationen), men den kommer inte bli noll, för vi börjar från en hög nivå.

Hur ser det ut för er? Förbereder ni er på något sätt? Kommer ni känna av de höjda priserna, på el eller annat?

Dela:
Oro och lugn

Oro och lugn

Hushållen har inte varit så här nedstämda angående ekonomin på många år, enligt de som håller koll på den typen av saker. Jag förstår det, och känner av samma nedstämdhet.

Förbered er på det värsta, stod det i någon artikel på SvD som jag inte hittar tillbaka till.

Vi har våra lån bundna till augusti 2023. Vi band på två år förra året, och så här i efterhand hade det uppenbarligen varit bra att binda längre – men medan det är lätt att se klart och tydligt bakåt, är det desto svårare att sia framåt. Vi sätter nu av pengar för att kunna betala av en del av lånen.

Elen är en annan spännande (haha) del av ekonomin. Även där har vi bundet i drygt ett år till, och de nuvarande utgifterna för el är således inte särskilt höga. Men sedan? Vad väntar oss framöver i detta energi-vanskötta land?

Maten blir allt dyrare. Även om vi gått över allt mer till vegetariskt är det fortfarande en stor utgift för en familj på fyra+. Liten äter ju än så länge inte särskilt mycket, men det blir mer. Än mer kännbart är det under sommaren när alla nu är hemma och äter alla mål mat här. När terminen börjar kommer ju barnen åter att äta åtminstone lunch på skolan respektive förskolan. Jag kommer fortsätta fokusera på vegetariskt, svinnlådor, och i säsong.

Transport är en seg historia, den också. Nu är juni-juli en särskilt tung månad utifrån att vi sommarsemestrar i Sverige och kör till våra destinationer för det mesta, men oavsett när tankningarna blir av så är det ju ett hårt svidande plåster att dra av. Någon gång framöver blir det väl en elbil, men samtidigt kan man ju fundera på hur stabil elleveransen kommer vara, och vad den kommer kosta. Jag är inte övertygad om elbilarnas förträfflighet, sure, de är ”miljövänliga” när de rullar på gatorna, men om vi tankar dem med el från kolkraftverk, hur miljövänligt är det? Och hur snäll är tillverkningen av bilarna i sig? Jag har inte satt mig in i frågan, men precis som vindkraftverk som tutas upp som det mest miljövänliga, tror jag inte att det nödvändigtvis är hela sanningen.

Det närmsta året kommer förmodligen inte se så stora sparkvoter för vår del. På årsbasis hittills ligger vi på drygt 26%, vilket är okej, men inte nära målet om 40%. I höst går maken på föräldraledighet en dag i veckan medan jag börjar jobba en dag i veckan, och därefter kommer han gå på föräldraledighet i betydligt större utsträckning medan jag återgår till jobb. Eftersom han som överläkare har en avsevärt högre lön än min ST-lön kommer det märkas av i vår ekonomi.

Som tur är kommer våra inkomster ”rätta till sig” lagom till att både lån och elavtal förfaller och ska omförhandlas. Även om ingen av oss planerar att arbeta heltid framöver – för att vår egen hållbarhet är viktigare än en superhög sparkvot – kommer det vara två bra deltidslöner. Av den anledningen försöker jag hålla mig så lugn som möjligt avseende vår ekonomi och framtidsutsikter. Vi har ju också en hel hög investerat på börsen, och även om det gått ner så är det en väldigt behaglig sits att sitta i. Vi har att ta av, även om räntorna går upp till (för vår generation) skyhöga nivåer, och vi kan då välja att betala av en del eller till och med hela lånet.

Men det är sommar, sol av och till, och jordgubbarna är goda. Det finns annat att fokusera på än bara ekonomi. Glöm inte det andra viktiga!

Dela: