Matkostnader

Matkostnader

Konsumentverkets Koll på pengarna innehåller ju som bekant (för den som läst bloggen ett tag, eftersom jag skrivit om det med oregelbundna mellanrum) kostnadsberäkningar för individer och familjer. Den är rätt intressant läsning, mest eftersom jag inte tycker att den bottnar särskilt mycket i verkligheten av vad som behövs. Möjligen vad folk gärna lägger, alltså vill ha, men inte behövs.

Till exempel tycker den att vi ska lägga över 9 000 kr på mat för vår familj om fem personer (enligt 2022 års upplaga). För närvarande består vår familj av två vuxna och tre barn som är 11 månader, 4 år, och 7 år. Sett till tabellen blir det två vuxna i kategorin 31-60 år, dvs 2 860 kr/person och månad för mat (vi äter matlåda varje dag) och för barnen 1 110 + 970 + 1 410, då de två större barnen äter lunch på förskola respektive skola de flesta vardagar medan den minsta äter allt hemma.

Totalt sett 9 210 kr. I månaden. På bara mat.

Jag har svårt att förstå hur vår minsting skulle komma upp i 1 110 kr i månaden. Hon äter lite av det vi äter (med betoning på lite), dricker välling, äter frukt, och jag gör grötpulver själv av havregryn och paltbröd. Det är inte i närheten av någon tusenlapp på hennes mat. Men det är klart, ska bebisarna bara äta färdig burkmat och klämmisar så går det väl desto mer.

De två större barnen äter inte heller för så mycket som det står i beräkningarna. Fyraåringen är definitivt inte stor i maten, och det är egentligen inte sjuåringen heller.

Jag och min man äter definitivt inte mat för nästan 3 000 kr vardera, och än mindre sedan vi gick över till allt mer vegetarisk kost – men inte ens innan vi gjorde det låg våra matkostnader på 3 000 kr vardera (eller ja, en sanning med modifikation – innan 2017, innan jag började ha koll på våra pengar, så gjorde de det, men då åt vi precis vad vi ville när vi ville och hur ofta vi ville, till den nivå att vi inte längre uppskattade det).

Med mer odling har vi också kunnat skörda egna grönsaker i större utsträckning, och då blir en rätt som grönkålspasta riktigt, riktigt billig (och det är jättegott!). Samma med zucchinipaj, som är sjuåringens favvo. Framöver kommer jag odla mer.

För september låg våra matkostnader på 3 400 kr för hela familjen. Detta gäller mat i butik, samt en beställning mango från CrowdFarming (rekommenderas varmt, inget samarbete). Utöver det la vi 1 800 kr på utemat, där den största posten var min mat när jag var i London med min bästa kompis. Totalt således all mat för månaden för 5 200 kr.

Under en del månader är våra matkostnader högre — främst sommarmånaderna, då alla äter hemma och det är semester, samt runt jul och nyår. Sett över året hittills har vi haft en genomsnittlig kostnad för mat i butik på knappt 5 000 kr. 

Det finns stora pengar att spara på att ha koll på matbudgeten. Skillnaden mellan Konsumentverkets beräkningar och våra (räknat på 5 000 kr som är snittet) är 4 200 kr i månaden – eller drygt 50 000 kr om året.

Dela:
Babypotting och tidigt blöjfri

Babypotting och tidigt blöjfri

Babypotting — att sätta bebisar på pottan väldigt tidigt — är inte ett sätt egentligen att hushålla med pengarna. Det handlar snarare om kommunikation med bebisen och att lära dem att bajs och kiss inte måste hamna i en blöja och bli utsmetat mot huden och stanna där.

Med det sagt så ÄR det ett bra sätt att också hushålla med pengarna.

Blöjor i Sverige är inte billigt. Medan de små blöjorna (storlek 1 och 2) är skapliga (förmodligen för att företagen vill få en att börja köpa just deras märke och sedan ”bli fast”) så kostar de större blöjorna från storlek 3 och uppåt allt mer. Libero Comfort storlek 3 kostar 124 kr på Willys för 60 st, dvs drygt 2 kr per blöja. Räkna att det går tre-fyra blöjor per dygn, och bebisen växer ur även storlek 3 skapligt fort (sedan kostar nästa storlek lika mycket, men med färre blöjor i (fyrorna har 52 blöjor, femmorna har 48, osv), vilket således ger ett allt högre styckpris.

Så det går en del pengar på blöjor.

Vi har kört babypotting med alla våra barn, med start redan som spädbarn då man istället för att sätta dem på pottan (för att de är alldeles för instabila för det) håller dem i grodposition över vasken. Bebisar kissar gärna när underlivet är fritt, så det är inte så svårt att få dem att göra sina behov om man gör det när det är naturligt – i samband med blöjbyte vilket ofta är före och efter sömn. Det handlar inte om träning utan om att passa på när det är naturligt.

Vi har aldrig varit några fanatiker heller. Våra ungar har blivit ”pottade” i samband med blöjbyte, men vi har inte gjort mer än så när de varit riktigt små.

Nu är trean så stor att vi sedan ett tag tillbaka känner igen hennes läten och ansiktsuttryck när hon ska bajsa. Då är det enkelt att snabbt ta henne till pottan (det går inte att först dricka upp kaffet, det är bara att skynda) och så får hon vänja sig vid att göra sina behov där. Numera skulle jag säga att 7-8 av 10 gånger blir på pottan.

Jag trodde att mannen skulle vara anti pottandet när jag tog upp det med honom inför första barnet, men hans resonemang har alltid varit att ”en bajsblöja mindre kommer alltid vara en bajsblöja jag slapp byta”. Så han har alltid varit positiv, vilket givetvis hjälper.

Det blir ändå en ansenlig mängd blöjor vi slipper byta i och med pottandet. Barnen har också haft en enkel övergång till blöjfrihet (de två stora var båda dag-blöjfria någon månad innan de fyllde två) eftersom de redan haft full koll på vad pottan/toan är till för. Och att bli blöjfri tidigt är ju definitivt ett bra sätt att spara pengar på blöjor.

Tygblöjor är också en möjlighet, men det försökte jag med äldsta och kom aldrig in i på ett bra sätt, så det har fått vara engångsblöjor.

Dela:
Flexitarianskt

Flexitarianskt

Tänk vad det går när man vill och lägger manken till.

Sedan ett tag tillbaka har jag försökt införa mer och mer vegetarisk mat i hushållet. Maken var motsträvig eftersom han upplevde vegetarisk mat som tråkig och smaklös, och dessutom svår att bli mätt på.

Barnen sa inte så mycket om det, de var mest bara inte vana vid vegetariskt utan det brukade vara animaliskt/fiskprotein till varje mål. Men barnen har samtidigt alltid älskat grönsaker, allra helst de ”vanliga” i form av gurka, tomat och paprika, men även annat brukar gå ner.

Jag började göra recept efter UnderTians härliga recept. Sakta med säkert fick jag med maken på tåget — maten smakade gott och han blev mätt. Vi fortsatte med köttfärssås men successivt flyttade belugalinser, röda linser, och morot in i den. Lasagnen hittade vi snabbt ett nytt favoritrecept som var helt vegetariskt.

Det blev en, två, tre middagar i veckan som blev vego (och därmed även lunchlådan dagen efter). Fler och fler nya favoriter hittade in på vårt middagsbord. Barnen tyckte att det mesta var gott och åt lika friskt (eller inte, för våra barn äter inte alltid så mycket…) av det som av den icke-vegetariska maten.

Och sedan började faktiskt maken också laga vego. Lasagnen är hans (precis som den med köttfärs tidigare var), men även när vi gör falafel (vi köper färdiga på Lidl, de är super).

Vi använder inget ”låtsas-kött” i matlagningen, så vi skippar helt sojafärs och annat som ska försöka efterapa det animaliska. Det finns fullt tillräckligt med goda grönsaker — och eftersom vi inte gått och blivit vegetarianer kan vi absolut välja att äta kött ibland. Då tar vi hellre riktigt kött, svenskt och närproducerat (eko är inte så viktigt för oss).

Den här veckan har det blivit vego fem av sju dagar. Tycker att vi är i mål med vad jag ville, och det är vad jag planerar att fortsätta med.

Anledningen förresten? Framför allt ekonomi. Linser och bönor är billigare än kött, fisk och kyckling, dessutom odlar vi mycket i trädgården. Och när alla kostnader stiger, då gör vi det vi behöver. Sen är det också gott, och känns nyttigt.

Dela:
Förbereder ni er?

Förbereder ni er?

50 000 i buffert bara för att betala elräkningen tyckte Varberg energi att man skulle ha inför vintern. Med tanke på hur det ser ut med gemene mans buffert för oförutsedda utgifter i allmänhet…

19% procent av befolkningen 16 år och äldre skulle inte klara av att betala en oväntad utgift på 13 000 kronor inom en månad utan att låna eller be om hjälp. Det är vanligare bland yngre än äldre.

enligt SCB så känns det väl inte jättelovande att folk har 50 000 redo bara för att se till att ljuset är tänt och boendet varmt under vintermånaderna.

Vi har bundet elavtal i ett år till, så såvida inte elbolaget hävdar force majeure för att kasta ut oss från det, kommer årets elpriser inte spela så stor roll för vår del. Nästa år blir det värre, för jag tror inte politikerna har hunnit ”fixa” elen tills dess. Kanske är kriget över så att Europa har rysk gas igen och att vi därmed har något lägre behov av el, men det finns ju ingen garanti för det.

Så vi förbereder oss.

För några veckor sedan gjorde vi vad vi planerat sedan vi flyttade in: vi bokade takbyte, vilket kommer ske i vår, följt av montering av solceller. Det blir andra gången vi sätter upp solceller på ett hus, men så blir det när man flyttar. Med nuvarande elpriser torde de betala sig skapligt fort. De kommer, om allt går som planerat, sitta uppe innan nästa sommar och därmed leverera en rejäl dos el även under 2023.

I övrigt rekommenderas bland annat att se över fönster och dörrar så att de inte läcker en massa värme. Vi bytte de riktigt gamla fönstren här hemma till nya redan förra hösten, och de som är kvar är rätt nya.

Det där med att sänka innetemperaturen… tja, vi går hela familjen redan i innetofflor och tjock tröja (ibland två) och gärna en filt på vintern. Jag tror inte att jag pallar att ha mycket kallare än så.

Vi har redan sedan förra året bunkrat ved i vedförrådet, och när vi kapat träd här hemma har vi sparat stammarna och låter dem nu torka till mer ved. Inom kort ska vi investera i en kaminfläkt för att effektivare få ut värmen. Kaminen har dessutom en kokplatta ovanpå om strömmen skulle gå. När huset byggdes 1947 tänkte man uppenbarligen längre än vi gör idag på sånt.

Jag har också plan på att införskaffa vattensparande flödesbegränsare på kranarna i kök och badrum. Sommartid sparar vi vatten i en hink i ena vasken i köket, så att vatten vi ändå använder för att diska, skölja grönsaker, med mera, kommer till användning som bevattning av alla våra växter i trädgården, men det behövs ju inte vintertid.

Vi har inte mycket som brukar stå i stand-by-läge, men vi ska bli ännu bättre på att stänga av saker. Det gäller framför allt min stationära dator för min del. Ljuset styr vi i många fall redan med appar så att de inte står på i onödan.

Sen tycker jag som alltid att det är skönt att få koll.

I skrivande stund skulle vi kunna binda fast pris på 311 öre/kWh och uppåt, bundet i 36 månader. Inget fantastiskt pris alls, och det innebär att årskostnaden för elen skulle landa på ca 30 000 kr. Jämfört med vårt nuvarande, där årskostnaden istället ligger på 4 500 kr per år (drygt 47 öre/kWh) är det ju en högst avsevärd skillnad — men det är inte jordens undergång för vår del.

Höjda elpriser, höjda räntekostnader, och för den delen dyrare allting annat (transport, mat comes to mind) kommer att fördyra våra levnadskostnader avsevärt — men vi har marginal i vår ekonomi. Vår sparkvot kommer med all sannolikhet att gå ner (för våra inkomster går definitivt inte upp i takt med inflationen), men den kommer inte bli noll, för vi börjar från en hög nivå.

Hur ser det ut för er? Förbereder ni er på något sätt? Kommer ni känna av de höjda priserna, på el eller annat?

Dela:
Oro och lugn

Oro och lugn

Hushållen har inte varit så här nedstämda angående ekonomin på många år, enligt de som håller koll på den typen av saker. Jag förstår det, och känner av samma nedstämdhet.

Förbered er på det värsta, stod det i någon artikel på SvD som jag inte hittar tillbaka till.

Vi har våra lån bundna till augusti 2023. Vi band på två år förra året, och så här i efterhand hade det uppenbarligen varit bra att binda längre – men medan det är lätt att se klart och tydligt bakåt, är det desto svårare att sia framåt. Vi sätter nu av pengar för att kunna betala av en del av lånen.

Elen är en annan spännande (haha) del av ekonomin. Även där har vi bundet i drygt ett år till, och de nuvarande utgifterna för el är således inte särskilt höga. Men sedan? Vad väntar oss framöver i detta energi-vanskötta land?

Maten blir allt dyrare. Även om vi gått över allt mer till vegetariskt är det fortfarande en stor utgift för en familj på fyra+. Liten äter ju än så länge inte särskilt mycket, men det blir mer. Än mer kännbart är det under sommaren när alla nu är hemma och äter alla mål mat här. När terminen börjar kommer ju barnen åter att äta åtminstone lunch på skolan respektive förskolan. Jag kommer fortsätta fokusera på vegetariskt, svinnlådor, och i säsong.

Transport är en seg historia, den också. Nu är juni-juli en särskilt tung månad utifrån att vi sommarsemestrar i Sverige och kör till våra destinationer för det mesta, men oavsett när tankningarna blir av så är det ju ett hårt svidande plåster att dra av. Någon gång framöver blir det väl en elbil, men samtidigt kan man ju fundera på hur stabil elleveransen kommer vara, och vad den kommer kosta. Jag är inte övertygad om elbilarnas förträfflighet, sure, de är ”miljövänliga” när de rullar på gatorna, men om vi tankar dem med el från kolkraftverk, hur miljövänligt är det? Och hur snäll är tillverkningen av bilarna i sig? Jag har inte satt mig in i frågan, men precis som vindkraftverk som tutas upp som det mest miljövänliga, tror jag inte att det nödvändigtvis är hela sanningen.

Det närmsta året kommer förmodligen inte se så stora sparkvoter för vår del. På årsbasis hittills ligger vi på drygt 26%, vilket är okej, men inte nära målet om 40%. I höst går maken på föräldraledighet en dag i veckan medan jag börjar jobba en dag i veckan, och därefter kommer han gå på föräldraledighet i betydligt större utsträckning medan jag återgår till jobb. Eftersom han som överläkare har en avsevärt högre lön än min ST-lön kommer det märkas av i vår ekonomi.

Som tur är kommer våra inkomster ”rätta till sig” lagom till att både lån och elavtal förfaller och ska omförhandlas. Även om ingen av oss planerar att arbeta heltid framöver – för att vår egen hållbarhet är viktigare än en superhög sparkvot – kommer det vara två bra deltidslöner. Av den anledningen försöker jag hålla mig så lugn som möjligt avseende vår ekonomi och framtidsutsikter. Vi har ju också en hel hög investerat på börsen, och även om det gått ner så är det en väldigt behaglig sits att sitta i. Vi har att ta av, även om räntorna går upp till (för vår generation) skyhöga nivåer, och vi kan då välja att betala av en del eller till och med hela lånet.

Men det är sommar, sol av och till, och jordgubbarna är goda. Det finns annat att fokusera på än bara ekonomi. Glöm inte det andra viktiga!

Dela:
Årets sommar-svemester

Årets sommar-svemester

Då var vi hemkomna från vår svemesterresa för året. Jag har aldrig fattat vad man ska utomlands att göra under de bästa Sverigemånaderna på hela året, och vi höll oss således inom landets gränser även denna gång. Eftersom maken jobbade åkte jag med tre barn i bilen ner till mina föräldrars hus i Skåne och tillbringade ett par dagar där, innan maken vid semesterstart anslöt (via tåg som faktiskt kom i tid!). Barnen bodde i princip i den för området gemensamma poolen, och det var allmänt behagligt.

Sedan åkte vi norrut till Göteborg och dess härliga skärgård. Jag, som inte är ett fan av Göteborg, måste ju säga att deras skärgård visade sig vara fullständigt fantastisk.

Vi hyrde ett hus via AirBnB, något vi gjort tidigare både när vi åkte till Danmark och Legoland förra året, och när vi åkt skidor i Romme (vid tre tillfällen, tre olika boenden). Det är otroligt smidigt att hyra ett boende och ha tillgång till kök för att laga egen mat, och det har funkat toppen varje gång vi hyrt. För en familj på fem har hotellrum slutat vara aktuella, känns det som. Vårt boende på Öckerö var detta, och jag kan verkligen rekommendera det. Ligger jättebra för allehanda utflykter och nära ett Ica, med gångavstånd till skateparken om man har barn (eller vuxna) lagda för sådana aktiviteter. Huset har ett fint kök och sovplats för fyra till fem personer, och för vår del en bebis i medhavd resespjälsäng.

Man får ju dock säga, efter att ha bott i ett hus på 30 m2 med loft i en vecka att jag inte kommer bosätta mig i något Tiny house så länge vi har barn. Som vuxna hade det nog funkat om det hade gått att stänga om sig, men med barn? Nah. Jag vill ha plats nog att gå undan.

Vi besökte flera av de andra öarna, vilket vi gjorde med gratis färja (Rörö och Hyppeln) eller med bil (Hönö och Gatö). Bästa glassen var på Rörö, Röröboa. Fullständigt ljuvlig och värd en omväg (eller två färjor, as the case may be). Spektakulära utsikter och underskön natur. Vi hade lite regn, men mest var det faktiskt soligt eller bara molnigt. Perfekt väder för att utforska. Det finns gott om öar att utforska vid framtida besök, vilket vi redan planerar för.

Vi tillbringade också en dag på Liseberg, vilket verkligen inte är FI-tänk eller ekonomiskt på något sätt – men det var en riktigt kul dag. Barnen älskade det, med den stora som åkte Valkyria, Loke och Helix flera gånger om, medan treåringen tyckte att radiobilarna var helskoj och åkte dem tio gånger. Genom att utnyttja virtuella köer kunde vi åka en hel del, och det var egentligen bara två längre köer (två rundor Loke för maken och dottern) på hela dagen. Det ger åtminstone lite mer valuta för de hiskeliga inträdespriserna. Jag hade packat fika i en väska men väskan glömde vi hemma… stack in på Coop och köpte annan mellis att ha med in, vilket åtminstone var en bra bit billigare att köpa än på Liseberg (3 Festis för 15 kr eller 1 Festis för 17 kr liksom…). Vi åt också lunch utanför Liseberg. Sjuåringen deklarerade det bästa dagen någonsin, så det gav ju en hel hög fina minnen.

På det hela taget var semestern fantastisk och barnen har tyckt att det var riktigt roligt. Sjuåringen ville varken åka från mormor och morfar, eller från huset på Öckerö.

Nu väntar ytterligare veckor av semester, men vi kommer hålla oss mest på hemmaplan, med några mindre utflykter. Det blir toppen det med.

Dela: