YOLO is a no-no

YOLO is a no-no

Har fortsatt lyssna på podden How to Money, och lyssnar igenom intressanta äldre avsnitt. I senaste kom ett uttryck jag fastnade för – YOLO is a no-no.

YOLO – You Only Live Once – används ju, med det uttrycket eller något liknande, som anledning – eller ursäkt för den delen – till att inte tag i sin ekonomi. Låna till en resa, köpa saker på avbetalning, eller bara helt enkelt låta bli att se över var pengarna tar vägen. Man ska ju leva livet! Lever man bara en gång måste man ju maxa det.

Men herrn i avsnittet som pratade om det, Doc G, hade en god poäng: vi lever inte bara en gång. Rent tekniskt gör vi ju det – vi föds vid ett tillfälle och dör ett annat och återuppstår därefter inte – MEN vi förnyar våra liv flera gånger under livstiden. Vi har en ungdomstid, en tid innan barn/hus/äktenskap, en tid med barn/äktenskap/whatever, en tid som pensionärer, och så vidare. Och vi måste faktiskt tänka på vår “nästa livstid” också. De flesta av oss gör ju det i andra delar av livet än ekonomin: till exempel utbildar vi oss när vi är unga för att vi när vi är lite äldre ska kunna jobba inom ett visst yrke, för om vi verkligen bara tänkt på nuet kanske många hade skippat att plugga och skriva tentor och bara festat istället. Vi äter (kanske) hälsosamt och tränar för att vi i framtiden ska ha mindre risk för att få vissa sjukdomar – annars hade man väl kunnat leva på choklad…

På samma sätt behöver vi tänka i ekonomin. Det kommer komma ett “liv efter detta”, en tid efter den period i livet som vi lever just nu, och vi behöver tänka på vårt framtida jag. Som student är det för många väldigt begränsat hur mycket man kan spara inför framtiden, men när man sedan får ett jobb är det dags att tänka framåt på ekonomin. Huruvida man ska pensionsspara privat eller ej redan när man får sitt första jobb kan ju diskuteras eftersom det kommer en massa kostnader långt tidigare än så för de flesta, men ett sparande bör startas. Förr eller senare kommer det köp av boende, kanske en bil, eller något annat dyrt som kräver sparpengar.

Det går att hävda att man i nästa skede av livet hela tiden kommer tjäna mer pengar och att sparandet kan ske senare. Och så kanske det blir (fram tills man blir pensionär, då det är väldigt få som går upp i inkomst). Men det kan ju också bli så att våra framtida jag blir sjuka. Att våra barn blir sjuka. Att vi inte kan gå till jobb utan behöver leva på betydligt mindre pengar. Försäkringskassan kanske protesterar och det tar tre, fyra månader innan du får ut pengarna du är berättigad.

Det behövs en balans. Vi måste kunna njuta av livet men samtidigt spara till våra framtida jag – annars riskerar vi att sätta oss själva i skiten ordentligt.

Är vi duktiga?

Är vi duktiga?

Ibland tittar jag på våra månadskostnader och undrar om vi egentligen är så duktiga.

Och sedan undrar jag vad jag lägger i “duktig”.

Så här långt det här året snittar vi 54% sparkvot varje månad. Är det bra? Är det dåligt? Är vi duktiga? Är sparkvoten ens intressant? Är sparkvoten imponerande eller är den bara ett tecken på att vi har goda inkomster? För det har vi. Vi har uppenbarligen dubbelt så höga inkomster som utgifter.

Någon annan med våra inkomster hade förmodligen kunnat ha sparkvoter på 80%. Ytterligare någon annan hade haft 0% sparkvot. Eller gått minus till och med, för om Johnny Depp inte lyckas få sin ekonomi att gå runt med ett antal miljoner som flyter in varenda månad, då kan folk gå back på våra betydligt mer modesta inkomster.

Vi har försökt hitta en balans. Ett tag svängde pendeln över för mig åt andra hållet och jag höll så hårt i pengarna att alla utgifter kändes som ett misslyckande. Nu, efter 2,5 år i FIRE-sfären och med min Excel, har jag landat i en sundare inställning. Vi kör inget köpstopp. Vi kör inte enbart vegetarisk mat för att spara pengar. Vi kör inte egentligen särskilt mycket regler alls om hur pengar får användas. Den främsta tanken är dock att pengarna ska användas på ett sätt som skänker oss glädje – och då inte bara den kortvariga glädje som uppkommer av beställningen av en ny pryl/plagg/whatever, utan att det ger livsenergi och en lycko-boost på lite längre sikt.

Så någon gång då och då går vi ut och äter, för lycko-boosten av att gå ut och äta är högre om vi inte gör det särskilt regelbundet. Då blir restaurangbesöket plötsligt lyx, istället för rutin. Jag köper kläder till barnen, men mycket sällan nya och på sitt sätt ger det livsenergi eftersom jag slipper bli irriterad på om barnen använder sina plagg och får dem smutsiga eller de går sönder. Har man betalt 29 kr för en tjock tröja på Myrorna (som jag gjorde förra helgen) spelar det liksom mindre roll än om den kostat 299 kr på Lindex (tycker jag i alla fall). Vi väljer mat utifrån vad som är på extrapris för veckan istället för bara vad vi kan hitta på och “känner för” för dagen. Vi väljer bort att köpa diverse småprylar och undviker att låta abonnemang ligga utan att ta aktiv ställning till dem.

Så är vi “duktiga”? Ibland känns det så. Ibland inte. Septembers sparkvot landade på 65%. För två år sedan låg den på 31%. Vi hade då högre utgifter och lägre inkomster i faktiska tal än vi har idag, så vi har jobbat på båda sidorna av ekvationen. Då blir ju effekten trots allt som störst.

Månadsavstämning: september

Månadsavstämning: september

I september var jag i Barcelona på forskningskonferens och presenterade en poster. Det var en av de mer nervösa saker jag gjort, men nu är det avklarat. Jag fick också veta att jag är godkänd på AT-tentan, vilket innebär att jag när jag är klar på vårdcentralen om ett par veckor faktiskt kommer att få läkarlegitimation. Det känns lite overkligt. Vår yngsta började inskolningen på dagis och naturligtvis blev det snabbt VAB med magsjuka på sagda dagis, och hela familjen däckades såsmåningom. Ändå får det ju sägas ha varit en bra månad.

Inkomster

På inkomstsidan hade vi heltidslön för både mig och maken, plus ett antal tusenlappar in på diverse side-hustles. Tårta bakades, vi sålde på loppis, och jag har dessutom tagit ut runt 1200 kr från olika cashbacksidor. På det hela taget en bit över snittet för året så här långt.

Utgifter

Utematssidan blev lite mer – 2 200 kr – men det är mycket för att både jag och maken varit bortresta med jobbet. Eftersom jag inte har traktamente så blev det till att stå för matkostnaderna själv. Butiksköpen uppgick till 4 000 kr vilket inte är på den där noggranna nivån 3 000 kr som vi höll under ett par månader, men det känns samtidigt som en helt okej kostnad. Snittet för 2018 låg på 4 500 kr/månad, så 4 000 kr är ändå helt okej (så här långt det här året ligger snittet för butiksköp på 3 700 kr).

Övrigt blev också lite dyrare än tänkt, men de pengarna ska jag få tillbaka, eftersom 3 400 kr var hotellet i Barcelona som jag lägger ut för och sedan får tillbaka. Man kan fundera över om det “ska” vara med i utgifterna eftersom det återbetalas, men jag har valt en princip om att allt som går in och ut ska vara med, vilket innebär att jag framöver kommer räkna återbetalningen som “inkomst”. Rätt eller fel kan man argumentera om, men jag har kommit fram till att det är det sätt jag föredrar.

Vi betalade också en livförsäkring som ju drar iväg ett par tusen, och påverkar sparkvoten för månaden. Maken och jag diskuterade om det är en “extraordinär” kostnad, men jag tycker att vi har försäkringskostnader (hus, bil, person) som ligger hälften av årets alla månader, så då har jag svårt att se det som extraordinärt.

Sparkvoten landar allt som allt på 65,33%. En bra bit över målet på 40% och över snittet på 54%. Jag är nöjd.

Bloggen

Trots att jag dragit ner markant på skrivandet – efter veckans kurs ska det förhoppningsvis kunna bli mer, då har livet lugnat ner sig – har det ändå varit över 5 000 sidvisningar den här månaden. Det är ju väldigt trevligt!

Vårdcentralens alla utmattningspatienter

Vårdcentralens alla utmattningspatienter

Jag tillbringar mina dagar på en vårdcentral – Linköpings största, faktiskt. Uppåt 22 000 patienter är listade på den här vårdcentralen, vilket märks i en aldrig sinande ström av önskningar om receptförnyelser och en telefonkö som alltid är smockfull. Min tidbok är fylld från morgon till kväll med patienter med allt från ångest till yrsel, från magont till halsont, från artros till hjärtsvikt. Och allt däremellan.

Ibland hinner jag stanna upp och reflektera över mina patienter.

Första veckan efter semestern hade jag fem patienter med dåligt psykiskt mående och/eller utmattning, på fyra dagar. De kom en efter en och vid torsdag lunch, då jag avslutat den sista, var jag helt slut. Man blir det när man ska sitta och aktivt lyssna på en annan människas tragedier och problem, när man hela tiden måste ligga lite i framkant för att kunna ställa nästa fråga, vara stöttande när det behövs, utmana på rätt sätt och i slutändan välja rätt behandlingsväg framåt.

Eftersom det här är en ekonomiblogg tänker jag fokusera min reflektion mot just ekonomi. För det var genomgående att ekonomin var en del av orsaken till att mina patienter mådde dåligt.

Antingen bidrog ekonomin genom att den rakt upp och ner var kass, och stress över ekonomin var en del av patientens depression eller ångest. Eller så var ekonomins tveksamma stabilitet anledningen till att han eller hon tvunget behövde fortsätta jobba heltid på jobbet som höll på att driva dem rakt in i den infamösa väggen.

Jag har faktiskt gett tips om Jag lämnar ekorrhjulet till ett par patienter vid det här laget, de jag känt är betjänta och orkar ta emot det budskapet. Inte för att patienterna behöver göra exakt samma sak, men för att den kanske kan bidra med inspiration till ett förändrat förhållningssätt till jobbet och pengarna.

Med tanke på de senaste veckornas och månadernas stress för egen del (och vår familj) blir jag själv alltjämt mer motiverad att fortsätta på vår inslagna väg av sparande och investeringar i vår framtid. Hamnar jag i att jag behöver ta en paus från arbetet vill jag inte vara tvungen att fortsätta bara för att ekonomin annars inte går runt. I nuläget skulle vi, om det inte kom in en krona till, klara oss i över sex år på våra nuvarande besparingar (utan att räkna in utdelningar, värdeökningar, och så vidare). Eftersom sannolikheten att inga pengar alls skulle komma in under så lång tid är extremt låg (för att inte säga obefintlig) känns det väldigt tryggt att ha det att luta sig mot.

Och med det i åtanke har jag börjat tala ekonomi med i stort sett alla patienter med utmattningssyndrom som jag har minsta tanke om att det skulle kunna hjälpa. Förhoppningsvis gör det skillnad för någon i framtiden.

Månadsavstämning: juli

Månadsavstämning: juli

Det är sommar. Semester. Jag njuter för fulla muggar och har inte tagit mig någon tid att sätta mig framför datorn för att plinka fram blogginlägg.

Men månadsavstämning gjorde jag nu i helgen i alla fall, och den landade så här:

Inkomster som var väldigt höga eftersom maken fick retroaktiv löneökning (han blev specialist i maj men lönen gick inte in förrän nu i juli, snabba som Regionen är, så nu blev det retroaktiv utbetalning), jag hade heltidslön och lite semesterersättning, och dessutom har maken föräldrapenning. Jag sålde för 500 kr på loppis (babyskyddet är nu gone!), och totala loppisförsäljningen för året ligger på 3 000 kr – halvvägs till mitt mål om 6 000 kr.

utgiftssidan var matbutiksköpen väldigt låga på ca 2 400 kr, medan utematskategorin var värre på 2 900 kr – men totalen för mat ligger trots semester inte överdrivet mycket högre än vanligt, 5 300 kr. Det blev en del pengar på trädgården eftersom vi anlade en ny rabatt och köpte färg till lekstugan. Vi vaccinerade hela familjen mot TBE och barnen mot hepatit A och B, och det är inte billigt (2 540 kr på ett bräde och det var bara första rundan…). Jag har betalt ett flyg till en forskningskonferens i september, pengar jag förmodligen får tillbaka, men i kassaflödet ligger det i utgiftskategorin just nu ändå. Slutligen, som stor utgift, var det ena barnets barnförsäkring som skulle betalas (ja, vi har fortfarande en sådan trots att det är en försäkring man definitivt kan diskutera).

På det hela landade vi ändå på en sparkvot om 64%, vilket är det högsta vi varit i juli, med bred marginal. Vi har nått årets sparmål redan, ligger nu 6% över målet. Får se vad årets resterande månader erbjuder, men det ser väl ut som att vi kan höja målet nästa år igen.

Mest fokus just nu är på att må bra. Njuta av nuet. Vi skördar trädgården (vi har gjort 24,5 liter saftkoncentrat!), gungar barnen, går promenader, gör utflykter, äter glass och laddar batterierna. Både jag och maken känner av en snabbare uttröttning nu än vi gjort tidigare, vi tror det är en rest efter förra årets urladdning med barn #2 och samtidig disputation för maken. Det tog musten ur och den musten har inte kommit tillbaka helt än.