Graf-bonanza

Graf-bonanza

Jag har ju, sedan ekonomiintresset väcktes, blivit lite av en Excel-nörd. Inte så att jag på något sätt påstår mig kunna Excel mer än basics, men att få sitta och knappa in siffror och göra grafer och följa utvecklingen är verkligen såå tillfredsställande. Allra mest nice är väl grafer som bara kan peka uppåt – som vår graf “ackumulerat sparande”. Den visar hur den sammanlagda summan vi sparat sedan vi började den här resan utvecklats. Den kan ju inte gå ner, för vi sparar ju inte minus.

Vissa månader sparar vi mer, andra mindre. Men vi sparar, och stapeln växer sig allt högre.

En annan graf kan gå både uppåt och neråt, men är ändå spännande att följa – vår totala förmögenhetsutveckling. Den beror ju framför allt på hur börsen/våra investeringar går, vilket gör att den t ex följde nedgången under hösten förra året – och under 2019 har det pekat uppåt igen. Här har jag bara siffror sedan oktober -17 eftersom det var första gången jag gjorde en sammanställning över alla våra innehav.

Dessa bilder motiverar mig att göra de val jag tycker är rätt för mig och min familj. Jag får en bild av vilken effekt mina och familjens val får. Det är effektivt för mig, för att lugnt och lätt hålla mig på den inslagna vägen.

Ännu roligare tycker jag det är nu när det börjar finnas ett par års statistik att kolla på, så att jag kan jämföra mot samma månad förra eller förrförra året. Vi har ju nått en nivå som vi tycker känns lagom för oss, något vi kan hålla utan att känna att vi späker oss själva på något sätt, så det handlar inte så mycket om att bli bättre som att kunna se att vi håller oss på ungefär samma nivå. Sparkvoterna är en sådan sak. Engångskostnader (såsom fönstren i oktober som kraftigt drog ner sparkvoten den månaden) gör att det är lite svårare att bedöma, men överlag kan man se hur vi håller oss (det här årets sparkvoter har varit mer varierande än förra året…).

Någon annan som nördar lika mycket?

Månadsavstämning: november

Månadsavstämning: november

Årets mörkaste, gråaste, tråkigaste månad har kommit och gått. Inte ens de där jepparna som hävdar att de älskar hösten kan väl tycka att de senaste veckornas mörker – flera veckor utan att det ens verkat bli dagsljus alls – är något att ha. Våra solceller har producerat 32 kWh på hela månaden (i juni, bästa månaden det här året, producerade vi 779 kWh som jämförelse). Men nu är vi i alla fall äntligen inne i december, med allt vad ljus i alla fönster det innebär. Dessutom blev det plötsligt en tunn beläggning snö över Linköping som ljusar upp, och det har varit minusgrader, klart och soligt.

Nog om väder, även om vi svenskar älskar att prata väder…

Som planerat sedan långt tidigare åkte vi på super-duper-charter till Kanarieöarna för andra gången det här året, för att fira att jag äntligen är färdig med allmäntjänstgöringen. Detta innebar att vi la lite pengar på plats, även om resan i sig var betald sedan tidigare. (Det var värt varenda krona.) Vi köpte också ett nytt soffbord eftersom det förra de facto gick sönder. Efter att ha letat i evigheter på begagnatmarknaden efter rätt soffbord (de två senaste har varit begagnade och jag har hållit småkoll av och till hela tiden) fick vi se oss besegrade, och vi köpte ett nytt soffbord under Black Week-rean som vi är jättenöjda med trots att det bara stått där ett par dagar än så länge. Detta ihop med varsitt årskort på Busfabriken för halva priset, samt kostnaden för min legitimation, är de stora utgifterna för månaden.

Matmässigt kom vi in på 3 800 kr och, förutom maten på Kanarieöarna (som ligger under extravaganser istället för matkonto, eftersom allt från resan hamnade där), bara 390 kr på utemat. Fakturan till Tekniska verken för el, vatten, sopor och framför allt fjärrvärme gör sin traditionella vintertur norrut i kostnad. I övrigt en rätt vanlig månad.

Inkomsterna var väldigt straight-forward och bestod av två heltidslöner minus 1/4 VAB-dag för mig, samt barnbidrag plus 1/4 VAB-dag från Försäkringskassan. Lite under snittet för året.

Sparkvoten landade på precis över hälften, 50,71%, och fullt godkänt.

Med bara en enda månad kvar på året ser vi ut att nå våra mål med råge. Sparmålet har överskridits med 56% redan (även om vi får 0% i sparkvot i december blir det ändå att vi når målet om >40%),  utdelningsportföljens värde har gått upp mer än vi kunnat hoppas på (i likhet med börsen i sin helhet), utdelningsmålet slår vi med 25%, sparkvoten snittar 50,92% där målet var 40%, det totala värdet har, tack vare den fenomenala börsuppgången, också med råge uppnått sitt mål, och vi har återinvesterat all utdelning precis som vi tänkte oss.

Jag kan inte annat än att vara stolt. Snart är det dags för en ny kick-off, och då blir det att sätta nya mål för det nya året.

Black Friday

Black Friday

Precis som förra året är ju inte Black Friday bara en fredag numera. Det är en vecka. Drygt. Numera är det Cyber Monday och “smygstart” helgen innan Black Week börjar och det hela är väl totalt typ tio dagar. Jag tänker mig att om en sådär fem år är vi på Black Month och sen tar det tio år till så är vi på Black Year och sen ska vi egentligen bara shoppa, shoppa, shoppa hela tiden.

Eller ja, det är väl ungefär så det redan ser ut.

Själv använder jag Black Week detta år exakt på samma sätt som förra året – jag köper saker jag skrivit upp på en lista under hösten och inget mer. Dessutom gör jag det med Cashbackshopping.se i bakfickan, så att varje köp genererar lite mer cashback än det förra (ett köp ger 10% extra cashback, två köp ger 20%, och så vidare upp till tio köp så att man totalt kan få 100% extra cashback, alltså dubbelt så mycket). Det är ganska få prylar, bara lite halvtrista saker som nya laddare till mobilerna, hörlurar, ett mobilskal till makens mobil, och sen har jag passat på att köpa linsvätska för det närmaste året, och lite vitamintabletter. På fredag ska jag ta mig till Busfabriken och köpa två årskort till barnen för halva priset, det blir bra så att de kan springa av sig (dock ingen cashback på det!). Just det, jag köpte årets sista julklappar också, från Smartphoto (affiliatelänk).

I helgen som gick var jag på loppis. Fyndade barnböcker och barnspel för en spottstyver, köpte vinterstövlar i nyskick till yngsta dottern för 35 kr och en regnoverall till äldsta dottern för 50 kr, också den i mycket gott skick. Dessutom köpte jag Babblarna-grejer till yngsta i julklapp. Totalt gick det knappt en femhundring på alltihopa. Och på alla sätt blir jag nöjdare när jag shoppar begagnat, än om jag skulle köpa motsvarande nytt (de tretton barnböckerna hade kostat långt över tusenlappen att köpa nya). Varför ska man köpa nytt, framför allt till barn som sliter och slänger allting. Åsynen av den där regnoverallen efter en enda dag på dagis gör mig väldigt glad att jag inte betalt hundratals kronor för den…

Så Black Friday i all ära, men behöver jag grejer till ungarna så är det loppis, Marketplace och Blocket som gäller.

Färdig läkare – nu blir det lite FIREish

Färdig läkare – nu blir det lite FIREish

Imorgon gör jag min sista dag på vårdcentralen som AT-läkare. Efter 2,5 år av allmäntjänstgöring (förlängd på grund av föräldraledigt) är jag äntligen legitimerad läkare, med de möjligheter det öppnar för.

Så vad ska jag göra sedan?

Först blir det två veckor forskningstid som jag har kvar – och det följs av ledighet. 50% föräldraledigt, 50% forskningstid, i två månader. Ledigt över jul och nyår och ledigt hela januari. Det blir en kraftig sänkning av våra inkomster, och det kommer ju påverka vår ekonomi gravt—

Nej, just det. Inte. För att det är inte så våra liv ser ut längre. För att vi har lagt om livet till att inte kräva hela våra löner för att fungera. Vi lever bra på bara min lön och sparar i princip hela makens.

När februari kommer börjar jag jobba igen, men på 60% med 40% föräldraledigt. Det blir fyradagarshelg varje vecka, jobb tisdag till torsdag. Barnen får korta veckor på förskolan, och eftersom maken är jourkompsledig de flesta fredagar blir det mycket extra tid för familjen.

Det ska bli otroligt skönt.

Allmän eländesförsäkring

Allmän eländesförsäkring

I förra veckan var jag på en kurs kallad Försäkringsmedicinsk grundkurs, som är en obligatorisk del av allmäntjänstgöringen. Det var inte en kurs jag såg fram emot sådär enormt mycket, eftersom försäkringsmedicin inte direkt är det som ligger mig varmast om hjärtat av alla medicinens olika delar.

Med mina låga förväntningar i bakhuvudet blev det dock två riktigt bra dagar, och en av de sakerna jag tog med mig var denna:

Vi har ingen allmän eländesförsäkring i det här landet.

Det vi har är en sjukförsäkring, men den gäller sjukdom och inte att livet är allmänt jobbigt.

Detta är något som inte är så poppis bland populationen, kan jag säga. På vårdcentralen har jag ett par patienter i veckan som önskar sjukskrivning, och av dem är det rätt många som inte faktiskt är sjuka. De är stressade, de mår inte så bra, de har livssituationer som inte är hållbara i det långa loppet – de har tuffa arbeten, barn med diagnoser, föräldrar som är sjuka, dåliga relationer… Men de är inte sjuka. Och folk blir generellt ganska upprörda när jag förklarar det för dem.

Och vad är grejen med detta då? Jo, det är det egna ansvaret. Man har ett eget försörjningsansvar. Sjukskrivning ska användas vid sjukdom, inte för att en person inte orkar sitt jobb och därmed har svårt med sin egen försörjning. Att vara stressad är inte en sjukdom. (Med det sagt, innan någon argt hoppar på mig: det kan bli en sjukdom, men det är förhoppningsvis både vården och patienten intresserade av att det inte ska bli.) Är man stressad får man helt enkelt göra det egna valet att gå ner i tid eller göra någon annan förändring som gör livet hållbart över tid.

Jag tänker att om fler kunde anamma FI-tänket och spara mer och skapa ett större utrymme i sin ekonomi, då skulle en del saker i vårt samhälle lösa sig. Folk skulle kunna gå ner i tid utan att det skulle ge grav påverkan på vår ekonomi, vilket i sin tur skulle kunna hindra långtidssjukskrivningar som i sig ger dålig ekonomi.

Från försäkringsmedicinska kursen – och som vi fått flera gånger tidigare under utbildningen – tar jag återigen med mig det ansvar jag har i situationen: jag har inte ansvar för patientens ekonomi, jag ansvarar bara för att göra en medicinsk bedömning om huruvida personen lider av sjukdom eller ej. (Även om jag glatt lyfter ekonomifrågan i samtalen också.)