Förbereder ni er?

Förbereder ni er?

50 000 i buffert bara för att betala elräkningen tyckte Varberg energi att man skulle ha inför vintern. Med tanke på hur det ser ut med gemene mans buffert för oförutsedda utgifter i allmänhet…

19% procent av befolkningen 16 år och äldre skulle inte klara av att betala en oväntad utgift på 13 000 kronor inom en månad utan att låna eller be om hjälp. Det är vanligare bland yngre än äldre.

enligt SCB så känns det väl inte jättelovande att folk har 50 000 redo bara för att se till att ljuset är tänt och boendet varmt under vintermånaderna.

Vi har bundet elavtal i ett år till, så såvida inte elbolaget hävdar force majeure för att kasta ut oss från det, kommer årets elpriser inte spela så stor roll för vår del. Nästa år blir det värre, för jag tror inte politikerna har hunnit ”fixa” elen tills dess. Kanske är kriget över så att Europa har rysk gas igen och att vi därmed har något lägre behov av el, men det finns ju ingen garanti för det.

Så vi förbereder oss.

För några veckor sedan gjorde vi vad vi planerat sedan vi flyttade in: vi bokade takbyte, vilket kommer ske i vår, följt av montering av solceller. Det blir andra gången vi sätter upp solceller på ett hus, men så blir det när man flyttar. Med nuvarande elpriser torde de betala sig skapligt fort. De kommer, om allt går som planerat, sitta uppe innan nästa sommar och därmed leverera en rejäl dos el även under 2023.

I övrigt rekommenderas bland annat att se över fönster och dörrar så att de inte läcker en massa värme. Vi bytte de riktigt gamla fönstren här hemma till nya redan förra hösten, och de som är kvar är rätt nya.

Det där med att sänka innetemperaturen… tja, vi går hela familjen redan i innetofflor och tjock tröja (ibland två) och gärna en filt på vintern. Jag tror inte att jag pallar att ha mycket kallare än så.

Vi har redan sedan förra året bunkrat ved i vedförrådet, och när vi kapat träd här hemma har vi sparat stammarna och låter dem nu torka till mer ved. Inom kort ska vi investera i en kaminfläkt för att effektivare få ut värmen. Kaminen har dessutom en kokplatta ovanpå om strömmen skulle gå. När huset byggdes 1947 tänkte man uppenbarligen längre än vi gör idag på sånt.

Jag har också plan på att införskaffa vattensparande flödesbegränsare på kranarna i kök och badrum. Sommartid sparar vi vatten i en hink i ena vasken i köket, så att vatten vi ändå använder för att diska, skölja grönsaker, med mera, kommer till användning som bevattning av alla våra växter i trädgården, men det behövs ju inte vintertid.

Vi har inte mycket som brukar stå i stand-by-läge, men vi ska bli ännu bättre på att stänga av saker. Det gäller framför allt min stationära dator för min del. Ljuset styr vi i många fall redan med appar så att de inte står på i onödan.

Sen tycker jag som alltid att det är skönt att få koll.

I skrivande stund skulle vi kunna binda fast pris på 311 öre/kWh och uppåt, bundet i 36 månader. Inget fantastiskt pris alls, och det innebär att årskostnaden för elen skulle landa på ca 30 000 kr. Jämfört med vårt nuvarande, där årskostnaden istället ligger på 4 500 kr per år (drygt 47 öre/kWh) är det ju en högst avsevärd skillnad — men det är inte jordens undergång för vår del.

Höjda elpriser, höjda räntekostnader, och för den delen dyrare allting annat (transport, mat comes to mind) kommer att fördyra våra levnadskostnader avsevärt — men vi har marginal i vår ekonomi. Vår sparkvot kommer med all sannolikhet att gå ner (för våra inkomster går definitivt inte upp i takt med inflationen), men den kommer inte bli noll, för vi börjar från en hög nivå.

Hur ser det ut för er? Förbereder ni er på något sätt? Kommer ni känna av de höjda priserna, på el eller annat?

Dela:
Oro och lugn

Oro och lugn

Hushållen har inte varit så här nedstämda angående ekonomin på många år, enligt de som håller koll på den typen av saker. Jag förstår det, och känner av samma nedstämdhet.

Förbered er på det värsta, stod det i någon artikel på SvD som jag inte hittar tillbaka till.

Vi har våra lån bundna till augusti 2023. Vi band på två år förra året, och så här i efterhand hade det uppenbarligen varit bra att binda längre – men medan det är lätt att se klart och tydligt bakåt, är det desto svårare att sia framåt. Vi sätter nu av pengar för att kunna betala av en del av lånen.

Elen är en annan spännande (haha) del av ekonomin. Även där har vi bundet i drygt ett år till, och de nuvarande utgifterna för el är således inte särskilt höga. Men sedan? Vad väntar oss framöver i detta energi-vanskötta land?

Maten blir allt dyrare. Även om vi gått över allt mer till vegetariskt är det fortfarande en stor utgift för en familj på fyra+. Liten äter ju än så länge inte särskilt mycket, men det blir mer. Än mer kännbart är det under sommaren när alla nu är hemma och äter alla mål mat här. När terminen börjar kommer ju barnen åter att äta åtminstone lunch på skolan respektive förskolan. Jag kommer fortsätta fokusera på vegetariskt, svinnlådor, och i säsong.

Transport är en seg historia, den också. Nu är juni-juli en särskilt tung månad utifrån att vi sommarsemestrar i Sverige och kör till våra destinationer för det mesta, men oavsett när tankningarna blir av så är det ju ett hårt svidande plåster att dra av. Någon gång framöver blir det väl en elbil, men samtidigt kan man ju fundera på hur stabil elleveransen kommer vara, och vad den kommer kosta. Jag är inte övertygad om elbilarnas förträfflighet, sure, de är ”miljövänliga” när de rullar på gatorna, men om vi tankar dem med el från kolkraftverk, hur miljövänligt är det? Och hur snäll är tillverkningen av bilarna i sig? Jag har inte satt mig in i frågan, men precis som vindkraftverk som tutas upp som det mest miljövänliga, tror jag inte att det nödvändigtvis är hela sanningen.

Det närmsta året kommer förmodligen inte se så stora sparkvoter för vår del. På årsbasis hittills ligger vi på drygt 26%, vilket är okej, men inte nära målet om 40%. I höst går maken på föräldraledighet en dag i veckan medan jag börjar jobba en dag i veckan, och därefter kommer han gå på föräldraledighet i betydligt större utsträckning medan jag återgår till jobb. Eftersom han som överläkare har en avsevärt högre lön än min ST-lön kommer det märkas av i vår ekonomi.

Som tur är kommer våra inkomster ”rätta till sig” lagom till att både lån och elavtal förfaller och ska omförhandlas. Även om ingen av oss planerar att arbeta heltid framöver – för att vår egen hållbarhet är viktigare än en superhög sparkvot – kommer det vara två bra deltidslöner. Av den anledningen försöker jag hålla mig så lugn som möjligt avseende vår ekonomi och framtidsutsikter. Vi har ju också en hel hög investerat på börsen, och även om det gått ner så är det en väldigt behaglig sits att sitta i. Vi har att ta av, även om räntorna går upp till (för vår generation) skyhöga nivåer, och vi kan då välja att betala av en del eller till och med hela lånet.

Men det är sommar, sol av och till, och jordgubbarna är goda. Det finns annat att fokusera på än bara ekonomi. Glöm inte det andra viktiga!

Dela:
Bolån och amortering

Bolån och amortering

Innehåller reklamlänk för Lunar

Våra bolån är bundna på 1,07% till augusti 2023. Vi har alltid kört bundna räntor, och just nu känns det väldigt bra, även om det i någon period inte var lika bra. Men det är precis för det här som vi har valt bundet – för att veta hur utgifterna kommer se ut över längre tidshorisonter.

Inför augusti 2023 räknar vi med ordentligt höjd bolåneränta, det vore att sticka huvudet i sanden att förvänta oss något annat. I och med det planerar vi att betala av en del av lånen. Vi har knappt 45% belåning på huset så vi omfattas inte av något amorteringskrav, men när räntorna går upp är det mindre fördelaktigt att ha lån. Så då betalar vi av en klumpsumma på dem.

Under tiden som pengarna väntar har jag kollat runt på räntor på bankerna. Vi tänkte först köra SBAB, men så höjde Avanzas sparkonton räntan. Sedan höjde SBAB till 0,85%. Men ingen av dem slår Lunar, som i skrivande stund har 1,05% upp till 1 050 000 kr. Så nu skjutsas pengarna dit och får vila där tills det är dags för avbetalning på lånet.

Man kan givetvis argumentera för att använda pengarna vi sätter av till amortering till att istället gå in på börsen, inte minst just nu när den har sjunkit så mycket. Vi går in på börsen också, men när det gäller räntorna är vi skapligt säkra på hur läget kommer se ut om ett år (dvs högre räntor än just nu), men vi vet inte hur börsen kommer se ut. Den kan ha återhämtat sig bra, eller så har den inte gjort det och ligger ungefär som nu, eller så ligger den lägre. I det fallet tar vi det säkra före det osäkra och låter pengarna vila utanför börsen. De kommer förlora köpkraft i och med inflationen, men eftersom våra lån ligger stilla kommer våra pengar betala av lika mycket av våra lån om ett år, som samma summa hade gjort idag.

I slutändan handlar det om att kunna sova gott om natten.

Sen väntar jag på ytterligare räntehöjningar på sparkontona. Med tanke på hur glada bankerna är i att höja bolåneräntorna, så kan man ju tycka att sparkontona borde följa efter. Men nej. Vår bank (Danske Bank) har fortfarande 0% ränta på sitt sparkonto…

Dela:
Får vi vara med i FIRE-rörelsen?

Får vi vara med i FIRE-rörelsen?

Tillhör vi ens FIRE-rörelsen längre?

Ibland vet jag inte. Jag har fortfarande stenkoll på varje krona som går ut, men samtidigt är det många kronor som går ut. Sedan vi flyttade har vi fixat en hel del — större delen av vitvarorna har under hösten och vintern gett upp (diskmaskin, köksfläkt, kaffemaskin, micron — det är som att de stod på en femtonårig timer och bara slutade funka nästan samtidigt) och fått ersättas. Vi har bytt fönster som tidigare knappt gick att stänga, målat och tapetserat och nu senast byggt väggen för att skapa tre barnrum.

Även om jag håller i slantarna när det gäller mat (kort datum, svinnsmart, vegetariskt) så går det även där iväg en hel del pengar med två allt större barn (och nu ska tredje börja käka, även om hon hittills är fullständigt avers mot allt vad mat heter). Vi går inte ut och äter särskilt ofta eftersom eh, tre barn, barnvakt, meh. Att gå ut och äta med alla barnen har vi testat men det är inte kul. Hämtmat har vi aldrig varit storkonsumenter av, det kanske händer en gång i halvåret.

Transportkostnaderna ökade när vi bytte bil, vilket vi gjorde för att få plats med tre barn.

Kanske är det bara så att vårt liv med tre barn och hus kostar mer. Får man vara med i FIRE ändå? Eller FI. RE har vi ju aldrig varit så inställda på (även om jag blivit mer intresserad av att ägna mig åt att skriva böcker istället för att vara bunden hela dagarna till fast arbetstid, sedan jag släppte min första roman).

Andra FIRE-bloggare är så väldigt sparsamma, medan jag och maken nu lutar mer åt bekvämligheter än att spara varje krona. Vi har skapat utrymme i våra liv genom ett antal års sparsamhet, och även om vi nu inte har lika hög sparkvot (och därmed frigör tid istället), så ökar ändå våra tillgångar i värde. Vi går runt och har marginaler även om jag inte drar in mer än enstaka tusenlappar just nu. 

Jag köper fortfarande nästan allt till barnen begagnat, liksom mycket av det vi behöver i möbelväg. Under april sålde jag begagnat för 4700 kr.

Men kanske ska jag avsluta bloggen bara för att jag, vi, inte längre uppfyller ”sparsamhetskraven” för att passa in i FIRE.

Eller så får det vara lite olika med vad man värderar mest. Som småbarnsföräldrar x3 har vi begränsat med energi att göra precis allting själva, och optimera för varje krona. Energin behövs för att klara av vardagen med sömnbrist och fullt ös. Vi kollapsar i säng om kvällarna, helt slut. Det får nog vara så just nu och kanske kan någon annan där ute känna igen sig i det. Att FIRE inte bara är för folk som käkar linssoppa fyra dagar i veckan, bygger alla möbler själv, och cyklar till alla destinationer (inget ont om dem givetvis heller!), utan att det handlar om att skapa utrymme i det liv man vill ha. Det utrymmet har vi skapat.

Vi får se vad bloggen innehåller framöver. Kanske mer om vad vi värderar mest, snarare än optimering av varje millimeter i våra liv.

Dela:
Värdet av sin tid

Värdet av sin tid

Som nämnt tidigare har vi renoverat hemma. Ett rum blev två, och vi har ordnat till vår kaosiga hall till något prydligt, och dessutom byter vi innerdörrarna från tråkiga mellanbruna låtsasträdörrar (de var av papp märkte vi när killarna lyfte av dem, så kvaliteten och ljuddämpningen höjdes avsevärt när vi bytte) till snygga vita dörrar som ljusar upp otroligt mycket.

Min man och hans pappa gör allt själva (bortsett från el och ventilation, som vi av förklarliga skäl tar in proffs för). Kostnaderna hålls definitivt nere, men är det värt det?

Jag vet inte vad det skulle kostat att ta in snickare som gjorde jobbet istället. Vad jag däremot kan räkna på är kostnaden för makens timmar. Han har lagt merparten av sin komplediga vecka på att renovera hemma, vilket i princip inneburit att han jobbat 9-16 (minst) varje dag. Kompveckan kommer efter att han jobbat sin vanliga heltid plus journätter och jourhelger (därifrån han får sin komptid). Båda de senaste jourhelgerna har varit tuffa – den ena av dem jobbade han en bit över 30 timmar från fredag lunch till måndag morgon (han var inne och opererade samtliga tre nätter).

Alla människor behöver vila. Men vilken vila blir det att komma hem och jobba som snickare? Han tycker det är kul (och både han och svärfar är riktigt duktiga) – men det är inte vila.

Vad är det värt, att betala någon annan istället, så att han får vila när möjlighet ges?

Massor.

Vi har bestämt oss för att framöver ta in folk för att göra större grejer. Det kanske inte är direkt förenligt med ”så hög sparkvot som möjligt”, men det är definitivt förenligt med livet vi vill leva. Vi behöver båda orka, och vi har skapat ekonomiska möjligheter att ta in hjälp.

Dela: