Billiga barnkalas

Billiga barnkalas

Kalassäsongen har dragit igång och vi började med något som verkligen kan rekommenderas: gympasalskalas. Två familjer gick ihop för att fira sina nyblivna fyraåringar på samma gång och hyrde en av de närliggande skolornas gympasal. Vilken grej!

En idrottshall på under 150 m2 i den här stan kostar, på en lördag eller söndag, 77 kr i timmen. Ett kalas brukar vara två timmar i våra kretsar, och så behöver man en timme före för förberedelser och en timme efter för städning. Fyra timmar x 77 kr = 308 kr. För en sal på 116-175 m2 är det inte mycket värre, 110 kr/h. Totalt sett blir det rätt små potatisar vi pratar om alltså.

Och ungarna älskade det.

Föräldrarna till födelsedagsbarnen hade dragit fram det mesta för ungarna att klättra på, hoppa på, gunga i, hänga i, och sen kan man ju alltid, om inspirationen tryter, bara springa runt runt.

Det serverades korv med bröd och ketchup, och en stund senare var det fika med chokladbollar och saft, allt serverat i ett av omklädningsrummen sittandes på ett stort papper så att det blev lätt att städa. Föräldrarna gjorde det lätt för sig i vem-ska-vi-bjuda-diskussionen och bjöd hela dagisavdelningen. Totalt var det uppåt tjugo ungar och kostnaden för hela grejen kan inte ha varit mer än 500 kr totalt – dessutom delat på två föräldrapar.

För egen del har jag skapat en liten “presentlåda”, efter diskussionen om kostnadstak för presenter. När Lidl haft pysselböcker på extrapris har jag köpt på mig, och från Penstore (ingen affiliate-länk) köpte jag paket med pennor och kritor. Dottern fick välja vad som skulle ges. Eftersom vi fick veta att ena födelsedagsbarnet gärna ville ha pussel gick vi dock utanför presentlådan och hämtade ett av de pusselset som dottern tröttnat på, och gav det vidare. Mottagaren hade inte en tanke på att kartongen såg lite mer välanvänd ut. Billigt och bra för oss, och mycket uppskattade presenter av de båda födelsedagsbarnen. För enkelhetens skull köpte jag också ett tiopack med kort för ett tag sedan på Netto, så det är också bara att plocka av när det är dags. Skönt att slippa skynda till stan för att panikhandla!

Personlig hygien med Konsumentverket

Personlig hygien med Konsumentverket

Den sista av kategorierna jag tänker ta från Konsumentverkets “Koll på pengarna” är Personlig hygien (efter genomgång av mat, kläder och media):

Gäller sådant som tvål, tandkräm, blöjor, hårklippning med mera samt kostnad för ett årligt tandläkarbesök (undersökning) för vuxna.

Här får vi som familj lägga:

Bebisen: 500 kr/månad
Treåringen: 640 kr/månad
Maken och jag: 490 kr/mån vardera, alltså 980 kr/månad

Totalt: 2 120 kr/månad

Precis som med klädeskategorin tycker jag det här är enormt mycket pengar. Återigen är vi uppe i över 25 000 kr om året.

För bebisens del är det givetvis blöjorna som drar iväg. Här har jag dock konstaterat att det går att komma undan billigt, åtminstone om man har Lidl i närheten. Lidl har sitt eget märke Lupilu och ett erbjudande, åtminstone på Lidl här i stan, om att köpa ett paket blöjor för 30 kr vid köp av annat för över 300 kr. Vi är uppe i storlek 4 och där är 50 blöjor i varje paket, alltså ett styckpris på 60 öre. Viss skillnad mot att betala 70 kr för 50 av Icas blöjor. Jag har hur som haver skrivit upp alla inköp av blöjpaket och konstaterar att sedan lillan föddes har jag lagt ca 570 kr på blöjor, med ett snittpris på 1,24 kr/blöja. Och hon är åtta månader nu, så det skulle ju motsvara runt 71 kr i månaden. Då har vi en ganska bra bit kvar till de 500 kr hon ska kosta varje månad.

Utöver blöjor använder jag tvättlappar, billigaste sorten, som inte kostar många kronor (typ 25-30 kr för 250 st). För puder räcker en burk i en halv evighet. Lite babyolja (20 kr) i badet, en flaska räcker länge. Hon har en babytandborste (kanske 20 kr?) och en yttepytteliten dutt barntandkräm varje dag.

…och nu börjar jag få slut på saker som lillan använder i hygienväg. Några femhundringar i månaden går det inte iväg på henne.

För treåringen får jag anta att Konsumentverket tycker att hon ska använda blöja fortfarande, för att berättiga den enorma summan man får lägga på henne. Alternativt att hon badar i lervälling och att det behövs enorma mängder tvål för att få henne ren, antar jag. Eftersom hon varit blöjfri sedan innan hon fyllde två är blöjor ingen utgift längre. Lite schampo, balsam, och tvål går ju däremot åt. Liksom förebyggande anti-lusspray (139 kr – cashback) när det är sådana tider på dagis, och lotion för att smörja in henne med. Men sedan börjar det ta slut även där. Hårklippning sköter jag eller maken.

Personlig hygien går kraftigt ner när ungen fyller fyra, till 140 kr i månaden, vilket jag antar är att de då ska ha slutat med blöja. 140 kr/månad känns fortfarande ganska mycket, men betydligt mer rimligt. (Det innebär alltså att man får anta att Konsumentverket tycker att det ska gå femhundra spänn i månaden på blöjor?)

Och sedan jag och maken. Schampo, balsam, tvål, tandkräm går ju åt men det är ju inga enorma mängder (jag försöker hålla mig till att tvätta håret max två gånger i veckan). Klippning av makens hår sköter jag. Själv går jag till frisören och klipper håret max en gång om året sedan jag blev snål numera, och färgar gör jag själv (färgen kostar väl typ 100 kr i inköp en gång i kvartalet). Ansiktskrämer och sådant hade kunnat vara en större post, men jag har en mor som förser mig med det jag behöver via hennes jobb. Så även här blir det rätt begränsat. Tandläkarbesöket kommer väl vartannat år, inte varje år, och ligger på uppåt 900 kr, men slå ut det på två år så blir det ingen jätteutgift (37,50 i månaden utslaget på 24 månader).

Förra året (vilket även var innan lillan kom) snittade vi 293 kr/månad. Den andra halvan av året är något dyrare än första halvan på grund av bebis, men vi kommer aldrig i närheten av Konsumentverkets “basbehov”. Kanske är vi otroligt lortiga av oss?

Vad lägger ni på kategorin hygien?

Konsumentverkets mediekategori

Konsumentverkets mediekategori

Fortsättning av genomgången av kostnaderna i Konsumentverkets “Koll på pengarna“, denna gång har turen kommit till kategorin “Medier” (efter förra gångens matkostnader och klädkostnader):

Kostnad för bredband, fast telefoni, streamingtjänster, dagstidning med mera.

Observera att i detta ingår inte mobiltelefon, det är en egen kategori. Jag tycker det är lite gulligt att “fast telefoni” fortfarande ingår, hur många har det fortfarande?

För vår del, med fyra personer i hemmet, “får” vi lägga 1 210 kr/månad på medier. Jag tycker det är roligt att det är sån liten skillnad beroende på hur många man är i hushållet, och är lite oklar över varför man får tio kronor mer för att man är tre istället för två, och fem istället för fyra.

För vår del ingår i denna kategori:

  • Bredband: 957 kr/kvartal = 319 kr/månad
  • Viaplay: 109 kr/månad (om vi inte har något erbjudande eller bytt in Coop-poäng, vilket vi har typ halva året)
  • Spotify: 49 kr/månad (studentpris eftersom jag räknas som student som doktorand)
  • Sporadiskt har vi ytterligare någon streamingtjänst, vilket nog kan snittas till 150 kr/månad sett över året numera

Vi har ingen dagstidning och prenumererar inte på några andra tidningar. Ibland har vi Nextory eller Storytel, men då är det för att det kostar typ 1-10 kr i en månad och det behöver knappt räknas med.

Totalt blir detta 627 kr/månad, eller ca 7 500 kr/år. Får väl därmed tycka att Konsumentverkets “basbehov” av medier är ganska väl tilltaget – men det skulle samtidigt gå snabbt att komma upp i de summor de nämner med ytterligare abonnemang och om jag inte var så himla intresserad av att leta erbjudanden och rabatter, samt att stänga av abonnemang vi inte använder även under kortare perioder. Vi låg en bra bit över Konsumentverkets summa när jag började med vår ekonomi, på grund av både TV-abonnemang och flera streamingtjänster. Men det visar väl också på att det, om man vill spara, är en förträfflig kategori att kapa i.

Vad lägger ni på den här kategorin? Vad är rimligt?

Klädkostnader enligt Konsumentverket

Klädkostnader enligt Konsumentverket

Jag fortsätter min lilla genomgång av Konsumentverkets “Koll på pengarna” där de listar hur mycket pengar man “får” lägga på olika saker (igår var det maten).

I kategorin “Kläder och skor” ingår:

Ett basbehov av kläder och skor som används till vardags, på fritiden och vid festligare tillfällen. Här ingår även tillbehör som väska, klocka och paraply.

Enligt texten på sidan innan står det:

Konsumentverkets beräkningar baseras på ett basbehov av varor och tjänster och visar exempel på kostnader för detta.

För vår familj får vi lägga:

Bebisen: 360 kr/mån
3-åringen: 470 kr/mån
Mig och maken: 660 kr/mån vardera, alltså 1 320 kr/mån

Totalt: 2 150 kr/månad

Den här utgiftsnivån tycker jag ärligt talat är helt befängd. Det skulle ju innebära att vi la över 25 000 kr på kläder och skor på ett år?! (Jag var tvungen att kolla, men ja, det är verkligen per månad i den där tabellen.)

Om några månader blir treåringen dessutom fyra, vilket skulle innebära att hennes klädkvot går från 470 kr/månad till 710 kr/månad (!), alltså en ökning med ytterligare 2 880 kr per år.

Nu är jag totalt ointresserad av kläder, så det hjälper ju väldigt mycket för att hålla ner kostnaderna, men två barn kan det väl rinna iväg massor av pengar på? Eller?

Förra året la vi totalt 8 800 kr på kläder – för samtliga i familjen. Då var jag dessutom gravid, och begagnade gravidkläder är överraskande svåra att hitta, så det fick bli till att köpa lite nytt. Samma sak med amningskläder, även om jag hittade några begagnade. Vi fick också vår andra dotter, men hon har ju fått ärva storasysters kläder.

Hemligheterna till att hålla nere klädkostnaderna är två (and it ain’t rocket science):

1) Låt bli att handla. De allra flesta av oss vuxna har trots allt en hel garderob fylld med grejer. Vi behöver sällan mer, även om vi “inte har något att ta på oss”. Som gravid och ammande har jag i princip använt kapselgarderob (jag vägrar köpa särskilt många plagg för en så kort tid livet) och det funkar jättebra (testa t ex Project 333 om ni inte är gravida/ammande och behöver gå ner i mängd kläder i garderoben).

2) Köp begagnat. För barnens del fungerar ju inte “låt bli att handla”-grejen eftersom ungarna har en förmåga att växa ur sina kläder, ta sönder dem på ett sånt sätt att de är svåra att laga, och smutsa ner dem bortom igenkännlighet och bortom vad Vanish klarar av. Då måste man köpa. Men oftast, åtminstone när barnen är rätt små (upp till säg storlek 128, och då de inte är så små längre), går det utmärkt att köpa via begagnatmarknaden. Babykläder är ingen diskussion, det finns oändligt mycket i princip oanvända kläder att köpa för en spottstyver. Någonstans runt storlek 98-110 kan det bli lite bökigare eftersom ungarna sliter på sina kläder så att utbudet att sälja blir mindre, men det finns gott om det ändå. Ytterkläder går utmärkt att få för en fjärdedel av ordinarie pris. På loppisar brukar man kunna få t-shirts för 5-20 kr i vettigt skick. Byxor till pojkar har jag förstått är ett undantag, eftersom de oftast är sönder på knäna efter vild lek, men om det är det enda du behöver köpa nytt är det ju inte något stort problem. Och även om ni köper både skor och byxor nya så är det på inget sätt så att ni behöver lägga 5 640 kr per år på kläder för en treåring (eller 8 520 kr för en fyraåring!).

Med våra 8 800 kr på ett år la vi alltså drygt 730 kr per månad på kläder. Vi saknar ingenting; när treåringen behövde en ny overall hittade jag en i gott skick för hundra kronor. När hon behövde nya stövlar blev det faktiskt ett nyköp, men då efter att ha kollat var de var billigast online och med Refunder-kod på det. Jag har köpt tröjor, klänningar, skor, jackor och byxor via Sellpy. För egen del har jag köpt gravid- och amningskläder (både nytt och begagnat). Maken har gjort ett par nyköp under året.

Sen får man väl säga att om man är ett fan av dyra handväskor, exklusiva klockor, designer-skor eller sjukt dyra paraplyer så räcker 25 000 kr inte någonstans. Men är man villig att lägga sånna pengar på ett sådant intresse så är man kanske inte riktigt på den slingrande sparstigen heller.

Vad lägger ni på kläder och skor? Vad tycker ni om Konsumentverkets idéer om hur mycket pengar man kan/får lägga på kläder och skor? Vad skulle er klädbudget vara enligt Konsumentverket?

Egen Play doh!

Egen Play doh!

För ett tag sedan köpte jag ett paket med lera i fem färger, ett gäng stansar och kavel med mera, för det facila priset av typ 70 kr på Tiger. Dottern hade under en period tittat på YouTube på när andra leker med Play doh, något jag inte var vidare förtjust i (det finns bättre saker att titta på och YouTube är en skrämmande plats att släppa iväg ett barn på, även om man tror att man har uppsikt går det fort för dem att klicka vidare). Jag tyckte att det var en mycket bättre idé att hon lekte med egen lera istället.

När leran lekts med under ett par veckor blir den dock väldigt smulig och tråkig, med resultatet att smulor hamnar i mattan under bordet och gör mamma lite irriterad. Så vi letade upp ett recept på nätet på egen Play doh, istället för att köpa ny (för det är dyrt).

Ingredienser

  • 5 dl vetemjöl (300 g)
  • 3 dl salt (360 g)
  • 2 msk citronsyra (30 g)
  • 2 msk rapsolja
  • 4 ½ dl vatten, kokhett
  • pastafärg

Gör så här

  1. Häll ner de torra ingredienserna i en bunke till en hushållsassistent.
  2. Tillsätt oljan och det kokande vattnet över mjölblandningen. Arbeta till en smidig deg som lätt lossnar från kanterna. Låt degen svalna lite och stjälp sedan upp den på ett bakbord.
  3. Dela degen i så många färger du vill ha. Färga degen med 1–2 droppar pastafärg och knåda tills den är välblandad. Degen kan förvaras i plastpåse i kylen i ett par veckor.

Måste säga att jag är mycket nöjd med resultatet. Och det är betydligt billigare än vad man än kan tänkas hitta i butik…

Kostnadstak för presenter till barnkalas

Kostnadstak för presenter till barnkalas

Frihetsmamman skrev för ett tag sedan om det här med barnkalas och hur det tenderar att dra iväg, inte enbart när det egna barnet ska ha kalas (vilket då helst ska vara på Leos lekland och är det inte det, då ska det vara temakalas med Frost-muggar och -tallrikar som kostar mer än vad en riktig tallrik kostar på Ikea…), utan även när barnet ska gå på kalas hos sina kompisar, då de givetvis ska ha med sig en present.

Detta fick mig att ta tag i något som jag länge planerat – att i föräldragruppen föreslå att vi skulle sätta ett tak för vad presenterna ska kosta.

Jag var ärligt talat rätt nervös för att lägga fram detta i chatgruppen. Skulle jag framstå som snål och ogin mot barnen? En Joakim von Anka som vill bada i pengarna men inte ge bort så mycket som ett öre? Eller ännu värre, Krösus Sork.

(Sparsamhet och investerare har verkligen inga vidare förebilder i barnseriernas värld.)

Med en kompis som också har barn på förskolan, som också tyckte att det var en bra idé, i ryggen vågade jag lägga fram förslaget. Jag hade inte behövt oroa mig. Tydligen är det så – chockerande nog – att det är få andra föräldrar som har lust att lägga enorma mängder pengar på tveksamt uppskattade prylar till andras ungar. Förslaget möttes av idel tummen upp och “Bra förslag!”.

Vi satte ett tak på 100 kr per barn. Fritt fram givetvis att hålla sig en bit under det också, men så slipper vi som föräldrar funderingarna kring huruvida det låter våra barn ge bort är “bra nog”. Jag tror att det är få barn som noterar skillnaden om de får pysselböcker för 30 kr eller Lego för 300 kr. Och för en hel hundralapp får man faktiskt rätt mycket till barn om man bara letar lite.

Har ni några generella regler på er förskola/skola angående presenter? Har du själv någon strategi för att presentbudgeten inte ska dra iväg orimligt mycket?