Barnsparande

Barnsparande

Barnspar är ju ett ämne som då och då avhandlas i olika poddar och bloggar. Nu senast har Avanzapodden haft ett avsnitt på temat. De tar upp hur “Avanzas juniorer” sparar i ett rätt trevligt avsnitt, även om jag misstänker att deras statistik inte är helt tillförlitlig – vårt barnspar är ett av förmodligen många som inte syns i deras statistik, eftersom det ligger på en ISK i mitt namn. Jag gissar att jag är långt ifrån den enda som kör den varianten, istället för att ha kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare som många förespråkar.

Vi sparar 1 000 kr till varje barn varje månad, det vill säga större delen av barnbidraget (1 250 kr numera) och gjorde också så att vi satte in en större grundplåt när respektive barn föddes. De har pengarna på ett och samma konto, inte uppdelat var för sig, för att i möjligaste mån göra det rättvist i slutändan, så att inte den ena får ut sina pengar precis på toppen av en börsuppgång och den andra precis i botten. Helt säker på att göra det rättvist kan man ju aldrig vara, men så är livet heller inte helt rättvist och vi försöker åtminstone.

Hur kom vi fram till summan? Det gjorde väl inte vi så mycket som att jag tyckte att det kändes bra. Av de totalt 2 000 kr som investeras går hälften till ett månadssparande i fonder, och hälften investerar jag i olika aktier, med övervikt mot investmentbolag som jag är förtjust i. Jag försöker hitta stabila bolag, gärna med utdelning som givetvis återinvesteras.

Hur mycket man “ska” spara är ju helt upp till var och en. Vissa har inte möjlighet att spara något, vissa vill inte spara något utan tycker att barnen ska stå på egna ben. Andra vill gärna ge barnen en grundplåt till en framtida lägenhet, ett körkort, eller vad det nu kan vara. En del framgångsrika personer som själva inte fått något när de lämnade hemmet tycker att de lärt sig mer av att bygga upp sin egen förmögenhet, än de hade gjort om de fått med sig pengar. Å andra sidan finns det ju andra som inte fått med sig något och som ändå inte byggt några förmögenheter utan hamnar hos Kronofogden, och de som fått pengar och antingen ändå blivit framgångsrika eller också hamnat i skuld, så jag vet inte om kausaliteten i det här fallet är helt självklar.

Oavsett om man skickar med barnen pengar när de lämnar boet eller ej tänker jag att det absolut viktigaste är att barnen – vid det laget unga vuxna – har med sig en vettig inställning till ekonomi. Vi försöker redan med vår äldsta dotter – hon får tjäna pengar, och hon får betala för saker, nu senast sin cykel där hon betalade 40 av 200 kr. Hon var omåttligt stolt över att hon själv betalt, och den känslan gällande ekonomi vill jag gärna odla för henne.

I framtiden får vi se hur mycket barnen faktiskt får, om det blir hela det sparade beloppet (som, om inte börsen helt plötsligt börjar bete sig annorlunda mot de senaste hundra åren, borde vara relativt stort) eller om det blir mindre. Framför allt beror det ju på vad de vill göra med pengarna – är det hjälp till en insats till en lägenhet i en större stad kan det ju behövas mer, är det ett körkort behövs mindre. Det kommer i alla fall inte vara fråga om en gåva som ges för att spenderas på vad som helst, utan vår tanke är att det ska vara en investering i barnens framtid, på ett eller annat sätt (och till det räknas inte tre månaders festande på Ibiza).

Tio spartips

Tio spartips

Har tidigare tipsat om tio för att få maten att hålla längre, och sen tio till. Nu lite mer allmänt.

1. Var din egen frisör. Vi fick en trimmer av min mamma och sedan dess har maken inte behövt gå till frisören. Det är ju ungefär 300 kr per gång och runt var sjätte vecka, så det blir pengar av det. Själv färgar jag mitt eget hår, och mamma klipper oftast mitt hår (det behöver sällan klippas eftersom det är långt). Det finns gott om filmer på YouTube om du behöver tips.

2. Drick vatten. Kranvatten är gott och billigt och mycket hälsosammare än alla sötade drycker. Gillar du kolsyrat vatten, köp en Sodastream och sluta släpa hem färdigbubblat från affären. Allvarligt, köp inte hem vatten i någon form av plastflaskor från affären, det är jättefånigt när vi har så bra vatten i kranen.

3. Kolla på kilopriset. Affärerna gör gärna stora affischer för sina specialpriser för veckan, men inte helt sällan finns det samma produkt av något annat märke som ändå är billigare. Till exempel kan fryst lax ha ett betydligt dyrare kilopris än färsk, och affärens egna produkter vara permanent billigare än alla märkesvaror.

4. Låt tvätten lufttorka. Dels minskar du energiåtgången genom att inte köra torktumlaren, dels är det bättre för kläderna som håller längre så att du slipper köpa nya.

5. Ha en presentlåda. Till både stora och små, med grejer redo att ge i present när du går bort. Köp dessa när de är på extrapris, till exempel pysselböcker till barn, chokladkartonger, eller vad du nu vill ge.

6. Gör eget i köket. Baka bröd, det är billigare, godare och du vet precis vad som är i brödet. Funkar också att ge bort. Mina favoriter är filmjölksbröd och bröd med honung och olivolja. Blir ändarna torra? Låt dem torka och gör ströbröd av dem. Gör eget Bregott. Gör egen dipp till chipsen. Gör egen Play doh. Och så vidare!

7. Låna saker. Bland familj och vänner finns det mesta, så hör med dem innan du åker och köper något. Och byt tjänster med varandra – kanske är ni två familjer där ni kan sitta barnvakt åt varandra för barnfria kvällar då och då?

8. Säg upp streamingtjänsterna. Du har ju redan sagt upp kabel-TV:n, eller hur? (Annars är det steg ett.) Säg nu upp streamingtjänsterna också! SVT, TV3, Kanal 5 med flera har gratisappar att titta på, eller gör något helt annat än att titta på TV – vi gillar att lägga pussel.

9. Vänta på rabatten. I vissa fall kan du lägga en vara i varukorgen på en site och sedan inte köpa den, och snart ploppar det ner ett mail i inkorgen med några procents rabatt för att du ska avsluta köpet. I andra fall är det värt att vänta på att beställa tills det kommer en relevant rabattkupong i något mailutskick eller kampanj. Jag väntade hela hösten med flera inköp för att göra dem under Black Friday förra året, och sparade då både pengar och fick mycket mer cashback. Enligt samma princip köper vi på oss en del matvaror, såsom ost och smör, i stor mängd när de är på extrapris.

10. Gör egen rengöringsspray. Och andra rengöringsgrejer. Kolla på nätet, saker som är bra att städa med är till exempel bakpulver, ättika, såpa. Förmodligen hälsosammare än det du kan köpa färdigt också.

Var börjar man? Del 3: Om att gå minus

Var börjar man? Del 3: Om att gå minus

Så, du har gjort en uppställning över en månads utgifter och inkomster. Du har kommit på ditt varför. Och nu är det bara att göra något åt situationen.

Oavsett vad du kommer fram till efter en första genomgång – att du redan får till ett sparande varje månad, att du bara precis går runt, eller att du går minus – är det dags att börja ta tag i ekonomin i riktning mot det du bestämt tidigare. Har du redan ett okej sparande är det kanske fullt tillräckligt att bara fortsätta på samma sätt som du gjort tidigare. Eller så kanske du vill öka sparandet för att snabbare nå dina mål? Du kan ju också behöva göra fler månadsuppföljningar om du misstänker att det skiljer sig kraftigt åt mellan olika månader.

Om du går minus och har behövt ta lån för att täcka dina utgifter är nästa steg att kolla exakt vilka lån du har, hur mycket de är på, och vilka räntor du har på lånen. Vad gäller avbetalning kan man köra olika metoder – att börja med det minsta lånet alldeles oavsett räntan, bara för att få en positiv känsla av att ha betalt av ett lån snabbt, eller börja med lånet med högsta räntan. Det beror förmodligen på hur stora dina lån är och hur många du har. Om de små lånen är de som har högst ränta spelar ju metoden ingen roll. Välj något som passar dig. Har du större lån med hög ränta är det däremot en bra tanke att börja med dem först, eftersom räntan kommer äta upp mycket av din betalningsförmåga annars.

Har du möjlighet att få ett hopbakslån kan det vara en idé – om du:

  1. Kan hålla dig till att de nya pengarna du lånar faktiskt går till att betala de gamla lånen, och
  2. Räntan på hopbakslånet är bättre än på de lån du bakar ihop. Ta givetvis inga nya konsumtionslån.

Huslånet är ett litet eget obs, som inte behöver betalas tillbaka på samma intensiva sätt som konsumtionslån (inklusive billån). Har du bra ränta på ditt bolån och en belåningsgrad under tvångsamorteringsgränsen kan jag tycka att man kan välja själv hur snabbt man vill fortsätta amortera ner. Under 50% är bekvämt att ligga, om möjligt – men det kan ta lång tid att nå dit. Vi har 44% belåningsgrad och kommer inte amortera av särskilt mycket mer, eftersom räntorna är så låga. CSN är också ett mycket fördelaktigt lån som inte behöver betalas av väldigt snabbt.

Har du fakturor som gått så långt som till Kronofogden behöver du ta tag i det bums. Det kan säkert kännas obehagligt, men inget blir bättre av att du skjuter upp det. Ring dem nu och skaffa dig fullständig koll om du inte redan har det. Det finns också budget- och skuldrådgivare i varje kommun.

För bra inspiration gällande att betala av konsumtionslån kan du läsa om Utbrytningen – de har lån de håller på att betala av efter en omläggning av sina liv.

I nästa del tar vi och tittar på tips om hur man snabbt kan minska utgifterna.

Spendera mer, inte mindre?

Spendera mer, inte mindre?

I senaste avsnittet av Mad FIentists podcast intervjuas Ramit Sethi, som tydligen skrivit en bok som heter “I will teach you to be rich” och har en blogg med samma namn. Jag har inte hört talas om honom förut, men det var ett intressant avsnitt. Sethi är inte en FIRE-anhängare som sådan, samtidigt som han pratar sparkvot, ekonomisk frihet, och sparsamhet. Det som skiljer Sethi från vanliga FIRE-anhängare är, skulle jag säga, att han inte alls tycker att späkning på det sätt som en del FIRE-anhängare ägnar sig åt, är eftersträvansvärt.

Till en början värjde jag mig mot honom – nog mest eftersom jag tycker att han är lite väl “jag har rätt, alla andra är idioter” i sin framtoning och det blir jag rätt motsträvig mot alldeles oavsett budskap – men jag får ju medge att han har en poäng.

De diskuterar bland annat hur någon mycket frugal person skulle kunna sitta och undersöka billigaste flyget till en resa. Kollar en site, kollar en till, jämför, skriver upp, väntar en dag eller en vecka med att boka för att se prisfluktuationer – allt för att i slutändan spara ett par hundralappar eller en tusenlapp. Sethi tycker att man då får ställa all tid det tar att sitta och jämföra och fundera, mot vad man annars hade kunnat göra med den tiden. Det ligger mycket i det. Flera böcker jag läst på sistone – just nu “Unscripted”  av MJ DeMarco, men även någon av P H Börjessons böcker – tar upp det här med tid och dess värde. Tid är det enda vi inte kan göra mer av. Är det värt all tid det tar att leta upp den billigare flygresan, mot vad du hade kunnat göra med din värdefulla tid istället? Vi beter oss som att tid är något vi har oändligt av, medan det egentligen är det enda vi aldrig kommer kunna ta igen, göra om, eller köpa mer av.

Sethi poängterar också vikten av att kunna göra av med pengar på det som betyder något för en. Inte så att man ska strössla pengar över allt, utan just det som är viktigt på riktigt. Har du en hobby du älskar? Lägg pengar på den om det gör dig glad – men kompensera genom att hårt och tydligt kapa kostnader på andra platser i din ekonomi, som inte spelar dig lika stor roll.

Han tar till och med upp en utmaning: varje månad har du en viss summa pengar (efter vad som är lämpligt med din ekonomi) som du måste göra av med. Måste. Om de inte är borta i slutet av månaden, då kan du “kasta ut dem genom fönstret”, som han uttrycker det. Jag gissar att detta tar väldigt mycket emot för många i FIRE-rörelsen, vi som blivit vana vid att vara frugala, sparsamma, och jobba mot en ständigt högre sparkvot. Sethi menar på att skillnaden i ytterligare procent sparkvot inte gör så stor skillnad för sparandet, men att de kan göra stor skillnad för livskvalitén.

Jag köper inte allt som Sethi säger, och jag kan klart säga att jag inte är förtjust i hans attityd – men han säger tänkvärda grejer för oss som är på sparvägen. Att inte glömma förmågan att kunna göra av med pengar på det som vi verkligen tycker betyder något i livet, det är något att ha i åtanke, för det är väldigt lätt att hålla för hårt i pengarna för att “ha till sen”. Så se till att unna dig på det som ger dig mest livskvalitet – men inte på allt annat.

Vad vi sparar till

Vad vi sparar till

Semestern på Kanarieöarna var inte den billigaste sista-minuten-resan vi kunde hitta. Med ett heltidsjobb och två små barn är inte en sådan resa helt enkel att få ihop på ett bra sätt, utan vi bokade den tidigt i höstas, med barnpaket och allt. Det blev ändå ett fullt acceptabelt pris som det hela slutade på med mat och upplevelser för dottern, och jag och maken har varit på dyrare resor förr – vår bröllopsresa bestod av två veckors roadtrip i USA som började i Las Vegas och tog oss via Los Angeles, San Diego, upp via highway 1, till Yosemite och avslut i San Francisco, och det kostade mer.

Resan klargjorde ändå på många sätt vad vi sparar till, eller snarare: att det är just det vi sparar till. Resor, upplevelser, att kunna lägga pengar på det vi tycker är viktigt. Att våra barn ska få göra det de tycker är roligt utan att få höra “Sorry, det är för dyrt”. De ska givetvis lära sig pengars värde och kommer få börja arbeta för att få inkomst, men möjligheterna ska finnas.

Och att vi för den delen ska kunna lämna Sverige om vi vill det. Om vi tycker att allt går för mycket åt skogen här. Ingen av oss känner, tyvärr, att landet är på väg åt rätt håll. Jobbet vill väl egentligen ingen av oss lämna, vi trivs båda som läkare. Men det kanske blir i ett annat land.

För den insikten är jag tacksam mot vår chartersemester. För att det klargjorde våra mål med sparandet.

Samla vatten

Samla vatten

Vi har en halvstor trädgård med förhållandevis mycket odlingar numera (när vi flyttade in var det några bärbuskar, nu är det många fler bärbuskar och diverse annat). Förra sommaren hade vi precis satt upp sex stora odlingslådor för att utöka odlingen av potatis, lök, ärtor och annat gott, för att sedan få den torraste, varmaste sommaren i mannaminne. (Att vara höggravid då var [svordomar].)

I Linköping fick vi aldrig något bevattningsförbud såsom i stora delar av övriga landet, men för både mig och maken tar det emot kraftigt att sätta på kranen och hälla ut dricksvatten bara för att våra egenodlade tomater ska bli röda. Det handlar väldigt lite om pengar – vatten är snorbilligt måste jag ju säga – utan det är det att det känns extremt ineffektivt. Vill vi ha tomater på sommaren finns det odlingar där det kan göras betydligt effektivare, och sedan får vi helt enkelt köpa tomaterna i butiken. Tråkigare och lite mindre gott, men på sommaren är tomater rätt goda oavsett.

Det vi dock gör för att kunna vattna våra odlingar på ett ekonomiskt och, vad vi upplever, natur-sparsamt sätt är att vi samlar vatten.

Det går åt otroligt mycket vatten varje dag i svenska hushåll:

En genomsnittlig människa förbrukar ungefär 160 liter vatten per dygn.

Så vad har vi gjort? Vi har en balja i kökshon, och en i duschen. I den i kökshon hamnar allt vatten som vi tvättar händerna med, som vi sköljer av frukt och grönt med, som vi kokar saker i, som vi sköljer av med… det mesta, utom om det innehåller en massa diskmedel. Det ser väl inte alltid så fräscht ut när man hällt i gammalt te och sånt, men växterna klagar inte det minsta. Vi tömmer den dagligen, och är vi alla fyra hemma töms den flera gånger om dagen.

I duschen har vi också en balja i duschen där allt vatten som går åt innan vattnet blir varmt (det är en del!) och en del av det man sköljer av sig med innan man börjar använda tvål/schampo (också en del) hamnar. Om någon badar utan att ha en massa tvål eller olja i tömmer vi badkaret med samma balja och häller det ut genom fönstret så att det rinner ner för taket, ner i hängrännan och ner i den stora regnvattensuppsamlingstunnan vi har i slutet av stupröret.

Många liter vatten blir det, överraskande många. Och att då återanvända åtminstone en del av dem till att vattna ute istället för att använda nytt dricksvatten till det, det känns bra för oss.

(Det här inlägget taggas “Många bäckar små”, för det tyckte jag var både fyndigt och sant. Ja, jag är lättroad.)

Var börjar man? Del 2: Hitta ditt varför

Var börjar man? Del 2: Hitta ditt varför

När du har skaffat dig koll på dina utgifter (och inkomster, men de har man oftast bättre koll på) är ett bra nästa steg att fundera på varför man vill göra en förändring.

Många lever idag lön till lön, med obefintlig buffert och noll sparande. Det innebär att många ligger farligt nära kanten hela tiden, och om någon av de i familjen med inkomst förlorar den av någon anledning (uppsägning, sjukdom, andra stora händelser) blir det ödesdigert för ekonomin. Samma sak om något förändras – skilsmässa, ohållbar arbetssituation eller kanske ett barn som blir sjukt. Lever man med att hela tiden göra av med alla inkomster blir det väldigt snabbt väldigt tufft om inkomsten minskar.

Så varför vill du spara?

För egen del började vi med ett sparande för vår egen säkerhet. Det allra första vi ville ha var en ordentlig buffert att ta från om något hände. Vi har hus, bil och två barn, så vi har valt att ha en relativt stor buffert på fyra-fem gånger våra månadsutgifter. Vi väljer att räkna på månadsutgifter snarare än månadsinkomster, eftersom inkomsterna för vår del inte säger vad vi faktiskt behöver.

Eller vill du spara mot något? Att i framtiden gå ner i arbetstid? Att kunna gå i pension vid sextio istället för sextiosju? Att köpa den där stugan vid havet där du ska skriva din bok?

Det spelar ingen som helst roll vad du kommer fram till för anledning, bara du vet själv. I en familj är det ju bra om åtminstone de vuxna är överens om vad sparandet är tänkt för.

När vi hade en buffert som vi var nöjda med började vi investera det som blev över istället. De pengarna finns nu också om något skulle hända, givetvis, och för vår framtid. För att kunna gå ner i arbetstid utan att det påverkar oss ekonomiskt, och för den delen kunna välja att inte jobba alls framöver om det skulle vara det vi önskar.

Kanske är gå ner i tid och tidig pension långt ifrån där du är nu. Kanske vill du bara få lite mer än näsan över vattenytan innan du kan börja tänka längre. Det är också helt okej. Börja med att se över dina utgifter och inkomster, och när du vet varför du vill göra något åt dem, då blir det mycket enklare. Har du ett konkret mål i sikte är det otroligt mycket lättare att avstå det där nya klädesplagget, den varma koppen cappuccino i coffeshopen, och lunchen ute för att du inte orkade göra matlåda.

Vi började ta tag i vår ekonomi när vi insåg att det gick ut 44 000 kr på en månad, och vi inte visste var de pengarna tagit vägen. Kontoutdraget avslöjade att vi la 12 000 kr i månaden på mat trots att vi i princip bara var två vuxna som åt. Vi har inte gjort allt på en gång, men successivt har vi skalat av och nu går vår familj runt på ungefär 20 000 kr i månaden som grund. Vi vet varför vi sparar och att avstå dyra uteluncher och allsköns prylar är ingen uppoffring. Att ha buffert och investeringar ger ett inre lugn, helt enkelt.

Utgifter vs inkomster

Utgifter vs inkomster

Ibland pratas det om vad som är det viktiga, inkomsterna eller utgifterna.

För inkomsterna kan man argumentera att medan det finns en gräns för hur mycket man kan sänka utgifterna så finns det inget tak gällande hur mycket pengar man kan tjäna. Man kan tjäna tusenlappar, miljoner, eller till och med en och annan med många miljoner. Det är ju relativt få förunnat, men ändå. Inkomsten är, rent hypotetiskt åtminstone, oändlig.

På utgiftssidan kan man aldrig komma längre än att spara allt, och det är ju generellt sett inte så lätt att komma till den punkten – inte ens spargudarna har ju 100% sparkvot. Att minska sina utgifter är i många fall ganska enkelt, de flesta av oss har laster och onödiga utgifter som kan kapas för att öka sparandet.

Sanningen ligger givetvis att båda två är viktiga, och kanske mest av allt relationen.

Den som tjänar miljoner men gör av med lika många miljoner är lika utfattig vid dagens slut, som den som tjänar trettontusen och gör av med trettontusen. Tjänar man 100 000 kr i månaden och sparar 5 000 kr, då är man inte rikare än den som tjänar 25 000 och sparar 5 000 kr. Däremot är det förmodligen enklare för 100 000-kr-inkomsttagaren att höja sitt sparande till 20 000 kr i månaden, än det är för den som tjänar 25 000 till att börja med.

Det finns kändisar som tjänat många, många miljoner och ändå går bankrutt (Johnny Depp, Nicolas Cage, Lindsay Lohan för att nämna några). Där kan man ju verkligen prata om lifestyle inflation, att livsstilen breder ut sig åt alla håll när pengarna rullar in. Fina bilar, lyxiga boenden, smycken, festande till småtimmarna – det tär på ekonomin. Lägger man på att de förmodligen omges av folk som gärna vill sko sig själva är det säkert inte helt lätt att hålla i pengarna, men det gör det tydligt att det viktiga är relationen mellan inkomsterna och utgifterna. Även om man kan tjäna oändligt mycket pengar så kan man också göra av med oändligt mycket pengar.

Så fokusera på båda, eller på en i taget. Kanske kan du och vill du byta jobb – jobba då på inkomstsidan. Om du inte kan göra så mycket åt din lön just nu, ta tag i utgifterna istället.

För så länge du tjänar x kronor och gör av med x + 1 krona kommer du att stå i skuld – medan om du tjänar x och gör av med x – 1 krona, då kommer du till slut att vara rik.

Bokrecension: Ut ur ekorrhjulet

Bokrecension: Ut ur ekorrhjulet

Äntligen min tur i bibliotekskön! ”Ut ur ekorrhjulet” är boken av Fantastiske Farbror Fri, eller Oscar Lindberg, och hans fru Maribel Leander Lindberg. Titeln är förvirrande lik ”Jag lämnar ekorrhjulet” av Åsa Axelsson, som dessutom utkom i princip samtidigt. Åsas bok är betydligt snyggare får jag ju säga, jag vet inte vem som kom på den gräsliga orangea omslagsfärgen som också går igenom hela boken, och den otroligt osnygga ekorren. Överlag är omslaget inte alls tilltalande för mig och jag hade inte gissat att den handlade om privatekonomi om jag tittade på den utan att läsa den mindre texten.

Insidan är något bättre, men orange är genomgående, och vid något tillfälle kommer något citat centrerat och kursiverat av oklar anledning, och det finns något ställe med bortglömda indrag och sånt som stör min mer Asperger-oida sida.

Men.

Boken är jättetrevlig. Är man inne i FIRE-svängen är det ju inte så mycket nytt, utan snarare ganska ytligt skrapande, men den är pedagogiskt upplagd och har massor av tips. Framför allt vänder den upp och ner på de så populära spartipsen som kommer i kvällspressen med jämna mellanrum, såsom att förhandla räntorna för boendet för att sänka boendekostnaderna – här föreslås istället att man ser över sina behov, ytmässigt men även vilken plats man kan tänka sig att bo på, och sen flyttar man. Räntorna är det sista man ska kolla på, för det är inte där de stora pengarna går att spara.

Semestertänket är de annorlunda i än vi. De förespråkar långa tider utomlands om man ska åka långt, för att få ner kostnaderna, hinna se mer av landet, och så vidare. Måste säga att i så fall blir det inte mer utomlands för min del för medan jag tycker det är trevligt att vara borta så är det i princip alltid ännu bättre att komma hem. Absence makes the heart grow fonder, och allt sånt. Jag trivs utmärkt med att vara borta en eller max två veckor. Längre än så sen vill jag bara hem. Det betyder dock inte att jag inte tycker om att komma iväg, inte minst i mörkaste vintern (somrarna spenderar vi redan som det är i Sverige). Men det är givetvis så att kostnadsmässigt är det mer effektivt att var borta.

Det är de många tipsen som är bokens behållning, och den riktar sig ganska tydligt mot någon som är ny i sparsvängen. Sen vet jag inte om det är så många som är öppna för att packa ihop och flytta till ett annat ställe hursomhelst – jag har funderat på det för vår del, men det skulle vara mycket krävande och motvilligt med tanke på det stora sociala nätverk vi har att luta oss mot här i stan – så en del av tipsen är nog svåra för någon ny att ta in.

Å andra sidan väcker det tankar, och ingen behöver ju göra allt. Gör man hälften av det de tar upp i boken så kommer ens ekonomi bli bra mycket bättre bara av det. Vad gäller mat, fritid, transport och övriga kategorier de tar upp är det många som med all säkerhet kan göra mycket. Tabellerna med olika typ-familjer tydliggör vilken skillnad det är med olika utgiftsnivåer. Utöver tips om hur man sparar pengar så finns också sådant som “Sex beprövade metoder mot akut köpsug” och “Tips för att spara från grunden”.

Det är en hel del åt det filosofiska hållet också, utöver de konkreta tipsen. Kapitel åtta handlar om prioritet:

Någon gång under min livstid har ordet prioritet (som uttryckligen betyder först) börjat användas i plural. Samtidigt tror jag att det är många, liksom jag, som känner att det faktiskt inte går att ha flera prioriteringar samtidigt – det måste alltid vara något som får komma först.

Eftersom boken kom samtidigt som ”Jag lämnar ekorrhjulet” har jag svårt att inte jämföra dem. De är olika i att Åsas bok verkligen är hennes egen story, medan Lindbergs bok är mycket mer allmängiltig. Måste jag välja så tyckte jag bättre om Åsas bok, mycket för att den var så personlig och roligt skriven. Båda väcker tankar och skulle förmodligen kunna gå som introbok till någon nyblivet ekonomiintresserad. Möjligen gör Åsas bok det snyggare, eftersom det inte blir lika skrivet på näsan som i Farbror Fris bok.

Köp boken hos: Bokus | Adlibris | Cdon.com  | eller bättre för din ekonomi, låna den på biblioteket!

Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken! ?

Matsmart på Kolmården

Matsmart på Kolmården

I helgen var vi på Kolmården. Vi har årskort dit vilket är ekonomiskt fördelaktigt när man bor mindre än en timme bort, och ännu mer ekonomiskt fördelaktigt eftersom vi fått dem i julklapp istället för att betala själva. Annars blir man ju lätt avskräckt från att åka dit när en endagsbiljett går loss på 495 kr för en vuxen och 449 kr för ett barn. För en Svensson-familj på två vuxna och två barn går det således loss på 1 900 kr att bara ta sig in i parken, plus förmodligen en hundralapp till i parkeringsavgift eftersom man tar bilen dit. Men vill man dit så kanske det är värt det? (Det är inte väsensskilt i kostnad mot t ex Liseberg eller Gröna Lund, det är dyrt att åka till den här typen av parker)

Något som däremot är klart ovärt är maten inne i parken. Tre, visserligen ekologiska men ändå, pannkakor med grädde och sylt går loss på 65 spänn (fem pannkakor (vuxentallriken) kostar 79 kr). Jag gissar att parkens marginal på detta är i runda slängar 60 spänn. Det finns givetvis annat att välja på, men billigare än 65 spänn blir det inte om det är mat (huruvida pannkakor med sylt nu är mat eller efterrätt låter jag bli att gå in på).

Detta innebär att den hälsosamma måltiden bestående av pannkakor för vår Svensson-familj går på nästan 300. (Och sedan, när ingen i familjen är mätt, får man köpa ännu mer mat.)

Så vad kan man göra istället, som någotsånär sparsam?

Matsäck så klart!

Förslag på sådant är till exempel:

  • Korv med bröd. Korv i en större termos med varmt vatten, och ta med bröd och alla tillbehör du vill ha.
  • Pizzarolls. T ex så här. Görs med fördel i kanelbulleformar och mycket enkla att ta med.
  • Matiga mackor. Lägg på precis det du vill på valfritt bröd. Baguetter är trevliga att proppa fulla med allehanda godsaker, och kladdar minimalt.
  • Sallad i burk. Om man är nyttig kan man ju göra en sallad som Fru EB skrivit om nyligen. Gaffel nödvändig.
  • Pastasallad. Vegetarisk, med kyckling, eller något annat. Glöm inte ta med gafflar och tallrikar.
  • Egna pannkakor. Steker du dem hemma och tar med egen sylt så kostar de inte riktigt 20 spänn styck (eller ens i närheten). Och man kan göra många. Egna pannkakor är mycket poppis bland ungarna. Även här behövs gafflar och tallrikar.
  • Frukt. Äppelbåtar eller banan eller vindruvor eller vad ni nu tycker är gott.

Vilket du än väljer så blir det bra mycket billigare än 300 kr per måltid, och inte helt sällan är det ju desto godare. Dessutom vet du precis vad du stoppar i dig. I helgen valde vi mackor och frukt, och kompisarna som var med hade korv med bröd med. Såväl barn som vuxna var mycket nöjda!