Recension: Genusdoktrinen

Recension: Genusdoktrinen

Genusdoktrinen av Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn.

Ytterligare en bok som gör mig fullständigt galen att läsa, inte olikt boken om vad alla våra skattepengar går till. Inte på något sätt så att jag inte håller med författarna och deras slutsatser, utan att det kan få lov att gå till på det här sättet i universitetsvärlden (som är huvudfokus för boken).

Detta är den autoetnografiska metoden, som utgår från ståndpunktsteori, där sanningen är så relativiserad att det är lika bra att utgå från sig själv. Bara sig själv. Någon objektivitet finns inte, menar forskaren i sin egen sammanfattning av avhandlingen.

(Skrivet av en doktorand som ur ett “queerfeministiskt perspektiv” för en dagbok om hur det är att promenera runt i staden, där hon i ett och samma stycke framför önskan om att vara både ifred och slippa vara osynlig, när en man skriker ”Hej tjejen” efter henne. What?)

Fredrik Bondestam, som är en av huvudfigurerna i boken genom att han är ansvarig för införandet av genusdoktrinen på universiteten (chef på det Nationella sekretariatet för genusforskning under Göteborgs universitet), skriver så här om sig själv i sin avhandling, då han råkar vara både man och vit och allt det är som är så överjävligt (och därefter följer, i andra stycket, bokförfattarnas mycket relevanta kommentar):

”Varför just jag då? Jag har svarat än det ena, än det andra. Jag har svarat undvikande, slingrat mig, ljugit, fasat inför vad jag kan komma att säga. Ett kanske alltför rakt svar är: ’För att jag har varit utsatt för ett sexuellt övergrepp.’ Ett inte lika direkt svar, men mer giltigt ändå, tror jag efter föregående resonemang kan vara: ’För att jag är kvinna i någon mån.’”

Vad betyder detta? Att han förstår vad det innebär att vara i underläge? Eller att Bondestam genom att utsättas för ett övegrepp blir kvinna? Hur då? Vad är det i ett sexuellt övergrepp som kan förvandla en man till en kvinna? Det låter misstänkt likt en förminskande definition av ”kvinna”, att det handlar om att vara våldtagbar.

Jag tycker att den andra paragrafen, den där Arpi och Wyndhamn kommenterar citatet, är otroligt bra. För hur blir en man en kvinna? Hur får en man “rätten” att driva feminism och genusfrågor (för det har inte män, enligt Bondestam själv i samma avhandling). Jo, tydligen är en del av det att om man blir våldtagen, då är man (åtminstone delvis) kvinna. Bara kvinnor kan bli våldtagna, alltså måste man vara kvinna om man blir våldtagen – vilket i sin tur måste innebära att att vara kvinna är att vara utsatt, ett offer, för en man kan inte vara ett offer.

Jag blir så fruktansvärt trött på flera av resonemangen som framförs av olika personer i ledande positioner i boken att jag vill slita mitt hår.

Genomgången av genus och trans var, förutom att jag många gånger ville slita mitt hår, väldigt välgjord. Framför allt kapitlet om transvågen och allt med alla olika könsidentiteter som finns idag var mycket lärorik.

Även detta tycker jag var klargörande:

Så varför tar inte genusforskningen biologin i beaktande? Charlotta Stern menar att man inom genusforskningen fullständigt blandar ihop skillnad och ojämlikhet.

– Så fort man ser en skillnad anser man att det är ojämlikhet. En ojämlikhet implicerar diskriminering och att någonting är fel, man antar att det finns en orättfärdighet i hur skillnader har uppstått. Då är det ett socialt problem och vi bör försöka göra något åt det.

Och om gener och biologi påverkar människor sätter det gränser för vad man med politik. Kan hoppas uppnå.

En intressant aspekt av ovanstående är att detta resonemang kan appliceras även på andra delar av politiken. Om nu till exempel gängvåldet och klanerna inte beror på socioekonomiska faktorer (som kan påverkas med politik i någon mån), utan på att det är kultur och struktur som vi tagit in i landet genom en oreglerad invandring, då är det inte något politiken kommer att rå på genom att “minska klyftorna” och bygga fritidsgårdar. Att hantera andra kulturer är något politiken är väldigt oförberedd för. Att t ex statsministern gärna vill att det ska handla om socioekonomiska faktorer och ojämlikhet blir tydligt i uttalanden där han säger att det inte hade spelat någon roll om det var invandrare i de utsatta områdena, eller om etniska svenskar bott där under samma förutsättningar – vi hade agerat likadant. Själv tror jag att det är få etniska svenskar som hade slutit sig samman i stora släktbaserade kriminella nätverk, men så är jag inte heller politiker.

Det finns så många delar av boken som är värda att citera, så mycket trams som införts på universiteten och i vår vardag som är så illa underbyggt att det inte håller för minsta kritiska fråga.

(Ett exempel de har i boken, fritt ihågkommet utan boken framför mig, är när en akutmottagning skulle bli “genuscertifierad”. Genusforskarna fick då frågor om huruvida sådan certifiering hade mätbar effekt – varpå genusforskarna blev så sura (för det enda de frågat transpersonerna om var om de skulle föredra att gå till en genuscertifierad akutmottagning över en icke-certifierad) att akutmottagningens personal fick munkavle. De fick inte längre ställa några frågor, för att skydda genusforskarna. Vad är det för inställning till forskning och vetenskap?)

Min enda kritik mot boken är att den är lite för lång, för någonstans mitten-slutet börjar den bli ganska repetitiv. Men man kan skumma när det känns som att det är saker som redan sagts.

Läs boken. Är du redan såld på genusdoktrinen kommer du avsky den.

Kära pengar

Kära pengar

Jag har aldrig haft ett särskilt problematiskt förhållande till dig. Du har alltid funnits, när jag var liten var det väl inget överflöd, men jag har aldrig upplevt någon brist. Aldrig fått höra ”Nej, vi har inte råd” (däremot nej av många andra skäl).

Jag har nog aldrig fått någon riktig utbildning om dig. Jag kan inte minnas att vi pratade om dig i skolan, varken i grundskolan eller gymnasiet. Jag tror att någon gång på gymnasiet fick vi i övning att inreda en lägenhet och då hade vi en viss budget. Det tyckte jag var en kul övning, men jag kan inte känna att jag tog med mig så mycket av det (jag höll mig inom budgeten).

Jag har alltid fått dig av mamma och pappa. Jag minns inte ens om vi hade någon egentlig veckopeng. Grejen var väl att jag inte gjorde av med sådär jättemycket av dig, om jag inte förskönar mina tonår något alldeles enormt. Du brände aldrig i fickan, jag har aldrig gillat att shoppa särskilt. Mina sämsta affärer var väl snarast utomlands, när jag inte riktigt fattade det där med växling och växlingsavgifter, med mera. Mitt år i USA blev dyrt för mina föräldrar, inte minst tack vare växlingskursen 2000-2001…

Inte heller i mitt vuxna liv har du varit något problem. Jag har alltid jobbat, drivit eget företag i olika former sedan 2004. Du hade en tendens att komma, och även under skolåren hade jag hjälp från föräldrarna. Sedan 2011 har du varit ihop med min mans dito, i en gemensam ekonomi – och sedan 2017 har jag tagit särskilt väl hand om dig.

Jag hoppas att ge samma lugna inställning till dig till mina barn. Att inte heller de ska se på dig och få ångest, att de ska se dig som en möjlighet. Ett verktyg för att nå önskade mål, snarare än ett mål i sig.

Tack vare mitt intresse för dig har jag lärt mig enormt mycket om så mycket annat – jag har konkretiserat mina drömmar, vågar satsa på saker jag annars inte gjort, jag lär mig saker varje dag för att hela tiden bli lite bättre. Mitt förhållande till dig är fortfarande lugnt, och så ska det förbli.

Tack för allt hittills!

Cosmonomics

(Det här är en övning. Skriv ett brev till pengarna. Vad vill du skriva? Vad har du för tankar och känslor om pengar? Ger de dig ångest? Glädje? Vad hade du och din familj för förhållningssätt till pengar när du var liten? Har det ändrats? Testa och se om du lär dig något om dig själv och hur du ser på pengar.)

Sanningar om sig själv

Sanningar om sig själv

Mitt (och makens) guilty pleasure i TV-väg har sedan många år varit Lyxfällan – långt innan jag var intresserad av privatekonomi var det ett program jag tyckte om. Det var också en del av orsaken till att jag började titta på vår egen ekonomi – hur mycket la vi egentligen på mat, när vi blev sådär förtjust förskräckta över deltagarnas siffror?

Nu har i alla fall spin-offen kommit: Drömfällan.

Kändisarna drömmer

Istället för att ta gemene man ute i landet så riktar man nu in sig på kändisar. Jag är ärligt talat dåligt insatt i svenska kändisar, så jag vet inte riktigt var folk som Dogge Doggelito (hans namn känner jag ju i alla fall igen), Josefin Crafoord (som jag inte riktigt vet vem det är, men hon är tydligen radiopratare) och en Sandra Dahlström (tror jag, henne hade jag verkligen inte den blekaste aning om) faller in på skalan över A- och B-lista, men de känns väl inte direkt högst upp. Men i vart fall har de tydligen också drömmar, drömmar de inte kan uppfylla för att de har en katastrofal koll på sin ekonomi, precis som vilken deltagare i Lyxfällan som helst.

Tittade på Doggelitos avsnitt. Största skillnaden mot Lyxfällan? Vi får aldrig veta vad artisterna tjänar i månaden. Dock får man ju gissa att Doggelito drar in en hel del, med tanke på att han lägger nästan en halv miljon om året på bensin och utemat, och kan blåsa 24 000 i en Gucci-butik utan att behöva ta lån. Ändå – eller ja, tack vare detta – har han inte en spänn på sparkontot.

Det är spännande hur så vitt skilda inkomstnivåer ändå kan resultera i så lika slutpunkter. Och varenda gång är grunden densamma:

Bilden av sig själv som inkompetent med pengar.

Doggelito? Han har inte ens bank-id. Han gillar inte det där tekniska. Ekonomi? Usch, trist. Laga mat? Nej, ungarna gillar ju inte det han lagar så vem blir motiverad då (trots att han tydligen är utbildad kock)?

Egna sanningar

Bilden av sig själv som någon som inte kan hantera pengar blir sanning, för att de hela tiden intalar sig själva att det är så.

”Jag är dålig med pengar.”
”Jag har ingen koll.”
”Jag är en konstnärssjäl.”
”Jag har låtit min sambo ta hand om ekonomin.”

Så brukar det låta i Lyxfällan, och #3 var Doggelitos.

De kan inte hantera pengar. De rinner genom fingrarna. Det bara är så.

När sedan någon kommer utifrån och berättar om hur mycket enklare de kan göra saker, hur dessa få saker kan få personen i fråga att nå sina drömmar (i Drömfällans fall) eller bli skuldfria (i Lyxfällan), då leder det i bästa fall till förändring av denna inställning.

För de som lyckas förändra inställningen till att pengar är något de kan hantera blir det förmodligen väldigt mycket lättare framöver. Dock blir frågan hur länge förändringen håller – det är något som måste internaliseras, bli en självbild, inte bara något någon utifrån sagt.

Alla har vi sanningar om oss själva

Vi lever med sanningar om oss själva, sanningar som kan gagna oss eller skada oss. Sanningar som gör oss till offer – eller sanningar som gör oss till autonoma personer. Sanningar som innebär att vi bara hamnat i en situation på grund av omständigheter som vi inte själva styrt över – eller sanningar som ger oss möjligheten att göra aktiva val.

Sanningarna handlar givetvis om mycket mer än bara vårt förhållande till pengar, men samtidigt har en sanning en tendens att gå igen i olika delar av ens liv. Om man ”inte kan hålla i pengar” så kanske ordning och reda i andra delar av livet är så givet heller? Om man låter ”sambon ta hand om allt” kanske man inte är så aktiv i val som gäller en själv på andra arenor – såsom hälsa eller val av arbete – heller?

Såsom man hanterar en del av livet, tenderar de flesta också att hantera övriga. Duktig-flicka-syndromet går överstyr för att duktiga flickor ska vara duktiga i alla delar av livet.

Vad lever du med för sanningar om dig själv?

Recept: Zucchinigratäng

Recept: Zucchinigratäng

Så här i skördetider är en av sakerna vi odlat i trädgården zucchini (eller squash, samma sak, bara olika språk (italienska resp engelska)). Det var första året och vi fick baby-plantorna av svärmor – och de har tagit sig riktigt ordentligt. Jättefina zucchinis har det blivit, så då behövde vi ju hitta recept att använda dem i. Jag gillar att steka dem i skivor i vitlök och ha dem istället för pasta när vi äter köttfärssås, men det finns ju fler användningsmöjligheter. Så vi gjorde en… (drumroll) zucchinigratäng! Och det var jättegott. Så nu delar jag med mig av receptet här.

Zucchinigratäng med fetaost och cream cheese

1-2 medelstora zucchini
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
200 g cream cheese
2 dl mjölk
150-200 g fetaost
salt & peppar

  1. Sätt ugnen på 225 grader.
  2. Skiva zuccinin riktigt tunt, strimla löken och finhacka vitlöken. Lägg detta i en ugnsfast form.
  3. Blanda samman crème cheese, mjölk och smulad fetaost i en bunke. Krydda med salt och peppar. Slå detta över den skivade zucchinin.
  4. Gratinera i ugnen i cirka 30 minuter eller tills zucchinigratängen börjat få färg.

Vi åt det ihop med lite grillat kött och grönsallad. Det behövs något med lite tuggmotstånd, kyckling skulle också funka utmärk.

Månadsavstämning: augusti 2020

Månadsavstämning: augusti 2020

Augusti innebar semester, en riktigt trevlig sådan. Dessutom lanserades Viktigt att veta den här månaden – och jag har faktiskt sålt ett par stycken! Vi har firat vår tvååring och jag har fyllt år.

Inkomster

Jag hade lite bättre inkomster än vanligt – dels för att jag gick upp från 60% till 80% arbetstid under mina två veckor som jag var inne och jobbade i juli, och dels lite semesterersättning. Och ovanpå det, ingen VAB… Makens inkomst låg ungefär som den brukar. Vi tog ut en del pengar för utlägg vi gjort privat men som är företagsutgifter (vi har inget eget kort för företaget, därför betalar vi med våra privata trots att t ex webbhotell och sådant ska ligga på företaget). Jag sålde begagnat för 500 kr och tog ut över 900 kr från Refunder. Dessutom lite föräldrapenning som grädde på moset. Totalt sett bra inkomster, något över snittet för året men inte mer än ett par tusenlappar.

Utgifter

Övrigtkategorin var den klart största, men en del av det som ligger dras antingen via företaget (majoriteten av hemsidorna jag sköter årsbetalades nu) och mitt nya träningskort på Nordic Wellness, köpt på Let’s deals trevliga erbjudande, kommer täckas av friskvårdsbidraget. Det är dock pengar vi ligger ute med, så det ligger med som utgift i budgeten. Maten var inte oväntat dyrare än vanligt, eftersom alla fyra varit hemma stora delar av augusti, och matkostnaden landade på nästan 7 000 kr. Utematen var dock en liten post på 827 kr och bestod av glass, jordgubbar, och någon lunch.

Vi har köpt flera saker begagnade under månaden: kläder till äldsta dottern i nästa storlek (typ 20 plagg för 210 kr), inlines och knä-, armbågs- och handledsskydd (totalt 245 kr), och en ny barnvagn när vår gamla gav upp (1100 kr). Jag är alltid nöjd när det blir begagnat-köp.

Sparkvoten den här månaden landade på 53%, och vår kvot jämte vad vi satt som målsparande i kronor ligger på 133%.

Investeringar

Nytt ATH. Intet nytt på investeringsfronten i övrigt: fonder, aktier, och liiiite Lendify.

Hälsa

Förutom att vi fick vabba för barnen nästan så snart vi återvände till dagis (och fortfarande vabbar) så har det varit friska veckor. Jag har rört på mig mycket. Maken och jag har gått med i Viktväktarna. Jag vill gå ner de sex-sju kilo jag har kvar efter andra graviditeten, maken behöver gå ner betydligt mer än så. Det har funkat utmärkt så här långt och vi trivs bra med maten. Snittet för antal steg per dag har legat på 14 000. Sedan vi började (nu typ fyra veckor) har jag gått ner drygt fyra kilo, så det känns toppen.

Skrivande

Första halvan av augusti la jag på att få färdigt Viktigt att veta. Sedan har jag, efter att ha fått feedback från en kompis som läste, tagit häcksaxen till min roman och kortat ner och skrivit om. Adderat bra grejer hon föreslog, tagit bort annat som kändes långsamt. Från de ursprungliga 115 000 orden är romanen nu istället 81 500 ord, vilket känns mycket bättre. En väl sammanhållen story är alltid bättre än en med onödiga utsvävningar och partier som bara känns tråkiga för läsaren.

Bloggen

Konsten att spara ihop en miljon kronor, mitt inlägg om att det inte alls är så omöjligt att göra som Allas-redaktionen ville göra gällande, fick ett väldigt genomslag. Nästan 3 000 personer har läst inlägget till dags dato, och det gav mig också möjligheten att vara med i Uppesittarkväll för att prata om ränta-på-ränta och möjligheterna gemene man i Sverige har att spara. Totalt blev det 9 000 sidvisningar i augusti, vilket är betydligt fler än jag brukar ha.

Det har gått uppåt, om jag tittar bakåt i statistiken. I augusti 2020 var det 2 500 besökare, medan jag de senaste månaderna snittat runt 6 000 besökare. Det är himla trevligt, och jag gissar att en del är återkommande läsare! Genomsnittsläsaren sitter i Sverige och läser bloggen från en Iphone, är 25-34 år gammal, man, och har finans som intresse.

Populäraste inläggen:

  1. Konsten att spara ihop en miljon kronor
  2. Ränta på ränta – uppföljningsinlägg efter #1
  3. Premiär: Viktigt att veta – lanseringsinlägg för Viktigt att veta
  4. Min senaste vetenskapliga artikel – om min senaste forskningsartikel
  5. Klädkostnader enligt konsumentverket – min ständigt populära serie

Tack alla ni som läser! Hör gärna av er om ni saknar något på bloggen.

Två år!

Två år!

Idag fyller bloggen två år.

273 inlägg har det hunnit bli på dessa två år – i perioder betydligt fler, i andra perioder färre. Nu har jag landat i två inlägg i veckan vilket är en bra nivå för min del när jag ska hinna med det här bland alla andra intressen jag har.

I september 2018 hade vi varit på vår privatekonomiska resa i knappt 1,5 år och även om en hel del hade fallit på plats hade vi mycket kvar att upptäcka. För min del har det framför allt handlat om att hitta rätt i balansen mellan att vara sparsam och att vara snål, om att lägga pengar på det som ger livskvalitet och skippa det som inte gör det.

Vi har kommit en tredjedel på vägen – ungefär – mot vår FIRE-siffra, men vi är inte så brydda med det exakta talet. Det vi alltid velat ha ut av vår stabila privatekonomi är valfrihet, att kunna leva livet på våra villkor, oavsett vad det betyder.

Jag har gått från att vara AT-läkare till att vara legitimerad och snart officiellt bli ST-läkare. Vi har gått från att ha en nyfödd och en treåring till att ha en tvååring och en femåring. Maken har disputerat och blivit specialistläkare. Det har hänt en del på två år.

Nu har jag mellan 5 000 och 7 000 besökare i månaden, ganska stabilt, vilket jag är tacksam över. Jag har fått vara med i webb-TV och jag har fått vänner genom bloggen som jag uppskattar mycket.

Jag hoppas att jag fortsätter skriva inlägg som ni tycker är intresserade av och ni får gärna höra av er om ni har något ni vill att jag skriver om.

Mot ett nytt, härligt blogg-år (som förhoppningsvis är mindre präglat av Corona…).

Att vara doktor på vårdcentralen

Att vara doktor på vårdcentralen

Den gamla kvinnan har förlorat ett barn.

Även om man är över åttio, och barnet var över sextio, är det en mor som förlorat sin dotter. Det ska inte vara så. Det är inte så det är tänkt. Den äldre generationen ska inte överleva den yngre.

Vi bara pratar i nästan en timme. Det är ett bra samtal. Det är tårar och sorg och allt det där som det är när man förlorat någon nära, men det är ändå bra.

Jag är tacksam för all den utbildning i samtalsmetodik vi fått på utbildningen. Den känns ofta inte i närheten av tillräcklig, men det är ändå mycket mer än många andra läkarutbildningar har. Tankar man kan ha i bakhuvudet, formuleringar och sätt att bemöta, ibland till och med nå fram till patienten.

Inför en gynundersökning är jag noggrann med att berätta vad som ska hända. Be dem att säga till om det gör. Att vi slutar om de tycker att det är obehagligt.

En kvinna har haft en väldigt dålig erfarenhet när hon undersöktes av en gynekolog, och jag är extra varsam så att inte min undersökning blir ytterligare ett övergrepp. När vi är klara säger hon att jag kanske inte är lika van som en gynekolog, men mitt bemötande är så mycket bättre att hon alla gånger hellre blir undersökt av mig.

Det värmer att höra.

Det värmer när någon säger att det är så skönt att man lyssnar. Det är så ofta bara det som behövs. Visst har vi många onda halsar, urinvägsinfektioner, och eksem som är väldigt konkreta att hantera, men den stora majoriteten av patienter vi har behöver lyssnandet. Till och med de där med ont i halsen, urinvägsinfektion eller eksem. Stressade människor som stannar upp för första gången på månader i besöksstolen i läkarens rum. Smärtfyllda människor med ont här, ont där, som vill veta varför.

Alla är de oroliga människor som söker för att de är rädda för att det besvär de har, är livsfarligt.

Lyssnandet är centralt. Närvaron i varje samtal.

Två månader senare blir jag stoppad i receptionen på vårdcentralen. Det är den gamla kvinnan.

”Jag hoppades att jag skulle träffa på dig”, säger hon till mig. ”Kommer du ihåg mig?”

Bland alla patienter och berättelser kommer jag bara ihåg hennes ansikte, men så säger hon att vi samtalade om hennes dotter, och då minns jag. Det är svårt att glömma det samtalet.

”Det var så bra”, säger hon. ”Du var så bra. Så snäll. Det har blivit bra. Tack.”

Hon börjar gråta igen, för sorgen finns så klart där än. Det slutar med att jag kramar om henne. Värmen inombords är fullständig.

Flerbarnstillägget

Flerbarnstillägget

I Sverige har vi haft allmänt barnbidrag sedan 1947. Idag är barnbidraget 1 250 kr per barn, men det tillkommer det så kallade ”flerbarnstillägget”. Det vill säga, fler barn betyder mer pengar – och inte lika mycket pengar extra per barn, utan allt mer pengar.

Detta innebär alltså att andra barnet är ”värt” 150 kr extra, tredje barnet 499 kr extra, fjärde barnet 1 010 kr extra, och från femte barnet 1 250 kr extra (alltså ett helt ytterligare bidrag) per barn.

Är detta rimligt?

Barnbidragets vara eller icke vara kan i sig diskuteras, men jag tycker framför allt flerbarnstillägget är något som bör ändras. Det kan väl ha varit relevant för femtio, sjuttio år sedan, men hur relevant är det att uppmuntra folk till att skaffa fem barn idag? Svenska familjer skaffar sällan fem barn, medan familjer från diverse invandrarländer definitivt gör det. Det är knappast främjande för integrationen att kvinnorna stannar hemma och föder barn (och sedan gråter familjerna ibland ut i tidningen över att de ”inte får plats” i sin tvårummare), och kan plocka ut bidrag så att det aldrig kommer löna sig att komma ut i arbetslivet.

Vissa argumenterar att det är dyrt att ha fler barn än färre. Jag skulle vilja säga att första barnet är det absolut dyraste barnet i skaran, oavsett hur många som kommer efter. Till första barnet behövs allting – vagn, kläder, sovplats, eventuellt bilbarnstol, med mycket mera. Visst kan man köpa begagnat, men alldeles oavsett är första barnet en enormt mycket större kostnad än vilket efterföljande som helst, eftersom man sedan har dessa grejer.

Kanske får man nummer två tight och behöver en större vagn, men ettan har garanterat växt ur sitt babyskydd tills tvåan kommer (bebisar ska sitta till ca sex månader i babyskydd), vilket gör att det inte blir en kostnad som för ettan. När man får trean behöver man kanske större bil, större boende – men det är ett val och inte en mänsklig rättighet som staten ska stå för.

När vi fick vårt andra barn hade vi knappt några utgifter – ändå får vi 150 kr mer för henne än för ettan.

Det är  säkert inte ett populärt förslag, men jag tycker att flerbarnstillägget helt ska tas bort, till förmån för en större summa i samband med första barnet. Ovanpå det kan man diskutera hur mycket barnbidrag vi ska ha – kanske ska vi bara ge barnbidrag alls för de första tre? Varför ska staten subventionera att vi skaffar fem, sex eller ännu fler barn?

Min senaste vetenskapliga artikel

Min senaste vetenskapliga artikel

Under december 2019 hade jag forskningstid och en del av den tillbringade jag i Falun hos en annan forskargrupp än den jag brukar ingå i. Det har nu resulterat i en artikel som handlar om leptin (som är huvudämnet för min avhandling), men denna gång har vi använt proteomik-teknik.

Proteomiken ger möjlighet att titta på väldigt många proteiner i ett prov (blod i vårt fall, och 88 proteiner för vår del; numera finns det proteomik som kan ta flera tusen olika proteiner i ett enda test) och svarar ut som proteinnivåerna inte som absoluta nivåer utan i relation till varandra. Vi valde leptin som det protein vi mätte mot och hittade en association med A-FABP (adipocyte fatty acid binding protein) i våra två kohorter med patienter med typ 2 diabetes, mer uttalat i män än kvinnor.

Jag gissar att intresset för detta är gaaaanska lågt bland personer som läser bloggen, men jag är mycket stolt över att ha författat den här artikeln från början till slut, givetvis med stor hjälp från framför allt min huvudhandledare för artikeln Johan Ärnlöv. Därför får den ligga här ändå.

Hela artikeln finns att läsa här, Natures open access (den är inte publicerad av Nature givetvis, den är i Scientific Reports, men Nature har många tidningar under sig).

Premiär: Viktigt att veta

Premiär: Viktigt att veta

Om du dör, vet dina anhöriga var alla viktiga papper finns?

Om du dör, vet din respektive vilka räkningar som ska betalas varje månad?

Om du och din respektive dör, har du en plan för vem som ska ta hand om dina barn?

Viktigt att veta är ett dokument jag skapat för att hjälpa till med allt det här. Ett dokument för dig (och eventuell respektive) att fylla i för den dag då du inte längre finns. På åttio sidor (plus sidor med ytterligare kopior av tidigare sidor, om du behöver fler) fyller du i allt från din arbetsgivare och viktiga telefonnummer, till dina barns favoriträtter och viktiga traditioner i er familj.

Kanske känns inte barnens läggningsrutiner lika viktiga som att berätta om var testamentet finns och vilka konton som finns i ditt namn. Men om den dagen kommer då någon annan än föräldrarna måste ta hand om dem, då kommer det vara en trygghet att luta sig mot för de som tar över i ert ställe. Det kommer vara tillräckligt mycket för dem som är nytt ändå. Kanske kommer bekanta läggningsrutiner och favoritmaten på bordet då göra en mycket svår tid lite, lite lättare.

Siten: Viktigtattveta.se

Har du inga barn och tycker att det låter onödigt? Det är det inte. Antingen har du en relation med någon som ska ta över efter dig, eller så är det helt andra anhöriga som verkligen inte har någon inblick i din ekonomi och tillgångar som ska göra det. Gör det enklare för dem genom att fylla i dokumentet och låta någon betrodd veta var det finns för den dag det behövs.

Dokumentet är fyllt av rutor för att fylla i både ”hård” och ”mjuk” information.

Oj vad fin och allomfattande den här! Gillar att även det mjuka finns med (som barnens vanor, etc), samt att bokmärkena är till stor hjälp. Hatten av.

Ibland gör man rätt

Viktigt att veta finns till försäljning på viktigtattveta.se och kostar 159 kr i ordinarie pris. För dig som läser Cosmonomics-bloggen erbjuder jag 20% öppningsrabatt med rabattkoden COSMONOMICS under 1 vecka (t o m 30 augusti).

Dokumentet levereras som PDF direkt till din mail och sedan kan du bestämma själv om du vill ha den digital, eller om du vill skriva ut det.