Gjort egna bivaxdukar

Gjort egna bivaxdukar

Jag hade inte hört talas om bivaxdukar för en vecka sedan. Då omnämndes det på Frihetsmammans blogg och jag blev nyfiken. Jag är inte anti-plast så där väldigt uttalat, men det är klart att om jag kan välja något annat så gör jag gärna det. Matlådorna i plast är sedan länge utbytta mot glas-diton från IKEA och vi tar alltid med kassar när vi ska handla (precis som varenda vettig människa borde göra nu när det kostar bisarra mängder att köpa en plastpåse i affären).

Men bivaxduk. Ska vara antibakteriellt (riktigt hur vet jag inte, men det påstås det i alla fall) och man dränker helt enkelt in ett bomullstyg i bivax. Tyget blir lite mer styvt och formbart.

Det enda som behövs är en tygbit, gärna typ väldigt urtvättade lakan som ändå ska kasseras, så vet man att det inte är gifter från tygproduktionen kvar (och återbruk FTW), samt bivax. Köper man bivax ska det tydligen helst också vara ekologiskt för att undvika en massa gifter (även om jag inte är övertygad om det ekologiskas fantastiskhet, det är ju inte så att ekologiskt innebär att inga gifter är tillåtet, bara att allt inte är tillåtet… men det är en annan diskussion. Dessutom såg jag på en site att deras inte var märkt som ekologiskt eftersom det kostar en massa att få den certifieringen, vilket de inte hade råd med – men de följde samma regler). Jag fick i alla fall mitt bivax, en ordentligt stor klump, av svärfar som har bin i trädgården (nyslungad honung som han brukar servera oss med på sensommaren är för övrigt ljuvligt gott). Som tyg tog jag ett örngott som ändå gjort sitt.

Gör så här

  1. Sätt ugnen på typ 80-90 grader (bivaxet smälter någonstans runt 60-70 grader enligt internet)
  2. Klipp till tyget, med bakplåtspapper under. Jag kör en silikonmatta under, kan återanvändas och är lätt att göra ren.
  3. Jag rev bivaxet på rivjärn. Det beror förmodligen på vilket format du får bivaxet, men det behöver grovfördelas.
  4. Lägg ut rivet på tygbiten.
  5. In i ugnen ett par minuter. Kolla så att hela är täckt, annars gör om med lite mer bivax där det behövs. (Alternativet är att stryka det med strykjärn, kolla internet om det är mer tilltalande.)
  6. Häng upp för att torka. Det går fort.

När man sen ska använda den tar man händerna och formar det som man vill, värmen från händerna gör att tyget blir medgörligt.

Dukar håller i typ ett år står det på nätet. Jag vet inte riktigt varför det skulle vara just ett år, jag tänker att man får hålla koll på den. De ska inte användas till rått kött, fisk och kyckling eftersom dukarna inte kan tvättas varmt (då smälter bivaxet igen), men funkar till allt annat. Rengörs med kallt vatten och diskmedel. I frysen ska de vara max en månad åt gången.

Hittills har jag bara hunnit använda den till bröd men det funkar verkligen jättebra. Ser fram emot att fortsätta testa det här!

Vad har ni mer för bra minska-plast-minska-förbrukningsvaror-tips?

Ny hemsida på G

Ny hemsida på G

Innehåller reklamlänk för One.com

Mitt nya företag heter Moira Förlag AB och är nu up-and-running efter att ha godkänts av Bolagsverket. Det innebär att jag börjar närma mig att faktiskt ge ut böcker – det är ju trots allt därför jag startade det här specifika företaget.

Jag har köpt en ny domän för mitt författarskap. Jag har genom åren ägt och äger ett gäng domännamn, t ex Cosmonomics som ni är på just nu, och LCVkonsult.se som är vår företagshemsida. Jag sköter dessutom fortfarande ett par kunders hemsidor. Jag har i princip sedan start använt mig av One.com. Jag tycker att de har en fantastisk support som alltid hjälper en (även utanför det de egentligen behöver hjälpa en med, de är väldigt kunniga) och de har bra priser och gott om saker som inkluderas. En av mina siter sköts via ett annat webhotell, men där fick man t ex betala extra för att få göra sin site säker med https istället för http. Det ingår i One.com.

Funderar du på att köpa en domän så rekommenderar jag One.com varmt. Använd gärna min värvningslänk för att köpa din domän, då får du 120 kr rabatt automatiskt och stöttar den här bloggen med motsvarande summa.

Så snart jag fixat hemsidan ska jag givetvis lägga ut länken här. Det ska bli kul att göra en ny hemsida, nu var det ett tag sedan jag gjorde en från grunden. Den senaste jag gjorde var Paulashudvard.se, en site jag skött i över tio år men som behövde en ordentlig makeover. Innan dess tror jag att det var bloggen du läser just nu. Jag har också gjort LCV Konsults hemsida, liksom min tårthemsida Cakes by Camilla.

Jag jobbar uteslutande i WordPress nu för tiden. Jag är så glad över utvecklingen som gjort det så otroligt enkelt att bygga hemsidor. Det var betydligt mer kämpigt när man var tvungen att kunna kod, eller sen när man satt och svettades i Dreamweaver… Som det har utvecklats de senaste åren. Nu kan vem som helst få till en snygg hemsida och det tar inte lång tid. (Okej, lite sämre för mitt företag som gör hemsidor är det, men det gör mig inte så mycket, faktiskt).

Har du en hemsida? Vad har du din hemsida till?

Tacksamhet

Tacksamhet

Vad är du tacksam för?

Jag funderar inte särskilt mycket över den frågan. Jag tycker mig sällan ha tid, tror jag, att fundera över det.

Man borde nog fundera över det oftare.

De senaste dagarna, sedan Det hände, har jag tänkt mycket på det. Den enorma tacksamhet jag känt över att ha någon att komma hem till efteråt. Vänner som ställt upp alldeles enormt, som kommer och håller sällskap och ringer och lyssnar. Föräldrar som finns där, ibland med distraktion, ibland med frågor, alltid med stöttning.

Tacksamhet över den trygghet jag har att luta mig mot.

Även tacksamhet över sjukvården, att den finns och fungerar när den verkligen behövs. Vi kan gnälla mycket – och jag är på insidan dagligen i professionell kapacitet – över långa väntetider och svårigheter att få komma till. Det klagas över timtal på akuten och för få läkartider på alla mottagningar. Men som jag nu sett själv både som patient och som läkare så: när det behövs så funkar det. När det är akut så behöver man inte vänta.

Jag är tacksam över att kunna gå ut från huset barfota och sätta fötterna i gräset. Titta på hur tomaterna växer i vårt växthus, hur potatisens blast bara växer sig tätare. Jag kan dra in doften av vinbärsbuskarna och se alla de vita bär som snart kommer bli röda och svarta (och vissa bara bli större vita, för vi har två vita vinbärsbuskar i trädgården också).

Barnen som drar i mig, som skriker “MAMMA!” när jag hämtar dem på förskolan. Som ger världens bästa kramar.

En man jag älskar, som älskar mig, som jag kan prata med, luta mig mot när jag inte orkar stå på egna ben.

Och jag är tacksam över min egen kropp, som hanterar det som hände så gott den kan. Som läker i sitt eget tempo. Som har gett mig mina två barn, som tar mig runt i livet.

Det finns så mycket att vara tacksam över.

Att överleva

Att överleva

Ibland kommer livet emellan.

Man kan diskutera ekonomi tills korna kommer hem, sparkvoter och huruvida investeringarna ska skötas via en fondrobot eller vara i noga selekterade aktier. Jag kan sitta med mitt Excel-dokument och noggrant föra in varje utgift, ha stenkoll på allt — och ändå…

Plötsligt händer något som man inte alls rår för, eller för den delen rår på.

Något som ingen god ekonomi i världen påverkar.

Jag överlevde. I en annan tid, eller i nutid i en annan del av världen, hade jag kanske inte gjort det.

Just nu finns inte orken att baka eget bröd eller göra egen pesto. Just nu finns knappt orken – och framför allt finns inte lusten – att äta. Just nu finns inte förmågan att hantera arbetet, inte ens bara administrationen. Just nu finns ingenting annat än återhämtning, sömn och vila. Att långsamt komma tillbaka.

Men jag är tacksam. Tacksam att jag lever. Tacksam att jag har min familj, min älskade man, mina underbara barn, mina fantastiska vänner.

Den känslan hoppas jag stannar kvar.

Månadsavstämning: maj 2020

Månadsavstämning: maj 2020

Inkomster

Våra basinkomster, i princip, med lite minus för VAB. Drog in några hundralappar på att sälja prylar, några hundralappar på att göra en tårta. Fått lite från Försäkringskassan men väntar på mer för VAB. Fick lite pengar tillbaka för att vårt uterum blev mer än två veckor försenat, men det var marginellt. På det hela taget en av våra lägre inkomstmånader det här året.

Utgifter

Klart mest pengar har gått till trädgården, där det framför allt är färdigställandet av uterummet som kostat. Vi köpte lite krukor och sånt också, och givetvis jord att fylla krukorna med. I övrigt har vi en del utgifter vi kommer få tillbaka på ett eller annat sätt (via jobb eller företag). Det jag ogillar mest i budgeten är att matköpen i butik uppgick till 5 800 kr, vilket är betydligt mer än “ska” lägga. Eftersom jag dessutom inte kan säga riktigt varför det blivit så, så blir det något att titta närmare på framöver. Maken och jag fick möjlighet till dejtnight och gick på vår favoritrestaurang vilket drog upp utgifterna för utemat, men till skillnad från matvarubutiksköpen så är jag helt okej med det. Det är ett medvetet val, något vi njuter av väldigt mycket, och dessutom något vi gör sällan nuförtiden eftersom det kräver barnvakt (än mindre de senaste månaderna med Corona).

Totalt sett landade vi på en sparkvot på 36,53%, vilket inte är så högt som jag satt som mål (40%). Snittet för året ligger dock fortfarande bra, på 52,5%.

Investeringar

Våra investeringar/vår förmögenhet nådde en ny all time high (ATH som det så fint förkortas). Det är kul att se pengarna växa, även om jag gärna sett att nedgången varat längre så att man hunnit köpa ännu mer. Som det var utnyttjade vi dippen väldigt väl, men börsen har återhämtat sig otroligt fort. Vi fortsätter med regelbundna insättningar i fonder, aktier, Lendify, barnspar, löneväxling, med mera. Investor är vårt ohotade största aktieinnehav. Några utdelningar blev det också, om än betydligt mycket mindre än förra året på grund av Corona-orsakade uteblivna utdelningar. Aja. Det är inget vi lever på ändå.

Hälsa

Lillan har tvingats vara hemma från dagis enligt deras (idiotiska) regler. Jag sitter på vårdcentralen och säger att folk kan gå till jobb trots kvarstående rethosta eller liknande milda symtom om det gått 7 dagar sedan insjuknandet och de i övrigt mår helt bra. Min tvååring får däremot inte gå på dagis eftersom hon snorar. På fyra veckor har hon varit där typ fyra dagar. Vid något tillfälle hade de tre barn på plats, resten hade skickats hem. Men hon har mått alldeles utmärkt hela tiden. Så hälsomässigt har det varit bra. Jag har gått mycket promenader när jag varit hemma med henne, och det pillas ju friskt i trädgården vilket är starkt hälsofrämjande för mig. Det är underbart med varmare väder som gör att man kan vara ute större delen av dagen.

Bloggen

Totalt var det drygt 5 000 sidvisningar i maj, vilket väl ligger ungefär som det brukar. Jag håller på mitt koncept om två inlägg i veckan, vilket känns bra och är något jag hinner med när livet i övrigt är ganska upptaget.

  1. Klädkostnader enligt Konsumentverket – ett gammalt inlägg som tydligen fått nytt liv
  2. Vad är viktigast – mina tankar om min specialisering
  3. När är man rik
  4. Jag startar mitt tredje företag
  5. Rätten till en bostadsrätt – om bostadsmarknaden

Skrivande

Skrivandet är svårare att räkna på just nu. Jag skriver inte så mycket nytt (annat än blogginlägg) men håller på att hårdredigera min första roman för att korta ner den och göra den bättre. Att skriva om här och där efter hand gör det dock väldigt svårt att räkna ord, så jag har inte gjort det den här månaden. Jag håller i alla fall fortfarande på med skrivandet, vilket är mitt mål med mitt nyårslöfte. Dessutom har jag startat mitt förlag, Moira förlag AB, under maj, och har därmed tagit ett par steg vidare mot att publicera!

Värdet av en manikyr

Värdet av en manikyr

Choose FI-podden har börjat med case studies. Istället för att bara intervjua folk som nått FI(ev RE) om sin resa mot sin finansiella frihet har de börjat intervjua folk som bara precis påbörjat sin resa. Jag gillar greppet, det är rolig omväxling mot att bara höra om hur det var i backspegeln. Dessutom hjälper de till med beräkningarna för vad folk behöver för att bli FI, de diskuterar var i deras budgetar man kan kapa, vad tusen kronor i utgiftsminskning innebär för FI-talet, och så vidare.

I ett av avsnitten intervjuades en tjej som fick frågan om något ändrats av pandemiåtgärderna. Eftersom hon var baserad någonstans i USA har de ju haft mer långtgående interventioner än vi i Sverige. Det här citatet fastnade hos mig:

(…) during COVID, myself and many other people, we’re all faced with, I can’t get my eyelashes done, I can’t get my eyebrows done. I really, really need to get my hair done. I can’t get a manicure, I can’t get a pedicure. And guess what, we all managed to figure it out ourselves. I pulled out those tweezers. And when you think of those expenses, arguably, I think I saved like $1,000 in the last seven, eight weeks of personal grooming that I chose not to do because you couldn’t get it. And I managed just fine. I look the same. In fact, I’m blonder, I look better.

$1000 motsvarar ungefär 8 500 kr idag i Sverige. Plus/minus lite beroende på dag. Men i vilket fall som helst – det är enorma summor den här tjejen lägger på att fixa ögonbrynen och naglarna. Eftersom hon säger att hon är blondare kan man ju gissa at hon även fixar håret själv nu.

(Samma tjej tyckte att $500-600 för en bilbarnstol också var rimligt, för det var den säkraste. Brad och Jonathan försökte men lyckades inte få henne på andra tankar…)

Hur mycket pengar ägnar vi åt att andra ska göra oss ”vackrare”? IGMR skrev nyligen om peak stuff, peak crap, men jag tror ärligt talat inte att det stannar vid grejer. Grejerna är visserligen det som är mest utmattande för vår planet, men annat påverkar också vår ekonomi i stor utsträckning. Både kvinnor och män ska se ut på ett visst sätt och skönhetsindustrin är ytterligare ett ställe där det rullar helt enorma pengar (enbart i Sverige rullar det 20 miljarder kronor årligen). Ögonfransförängning, manikyr, pedikyr, frisör (ett avsnitt av jag tror det var How to money berättade en tjej att hennes ”splurge” är att gå till en frisör och få håret professionellt fönat), vaxning, spray-tan, ansiktsbehandlingar, Botox-injektioner, och så vidare och så vidare hela vägen till ”skönhetsoperationer”.

Och vad verkar folk upptäcka när det inte längre går att få alla dessa saker gjorda? Att de var överflödiga. Att det inte behövs.

Jag fick en fin komplimang för ett par veckor sedan, då en bekant frågade vilken frisör jag går till eftersom jag har så fint hår. När jag förklarade att jag färgar själv, låter mamma klippa håret nån gång då och då, och går till frisören för mer frisyr-klipp typ en gång var artonde månad, då såg hon ganska förvånad ut. För makens del klipper jag honom med trimmer och sax, vilket sparar oss runt 250-300 kr var sjätte vecka (han är nöjdare med det här upplägget eftersom han inte måste försöka få tid hos frisören, och jag klipper honom oftare än han gick dit vilket gör att frisyren hålls i bättre skick). Längdinställningen för trimmern gick sönder igår efter ett par års användning och en ny kostar ca 300 kr vilket kändes dyrt – men som maken konstaterade motsvarar det faktiskt bara en klippning hos frisören.

Jag tror det är mycket här i världen vi behöver fundera över om det är nödvändigt eller ej, varesig det gäller prylar eller vanor.

Om man har 25 000 kr i lön har man ut knappt 20 000 (enligt en onlinekalkylator). Baserat på 40 timmars arbetsvecka blir det runt 125 kr i timmen. Lite snabb googling ger att en enkel manikyr kostar runt 450 kr i Linköping (priserna varierar säkert avsevärt mellan städer, men jag tar det som exempel). Är det värt 3,5 timmes arbete för att få den där manikyren gjord? Det är dessutom en väldigt enkel beräkning av timlön, här har jag skrivit mer om hur det kanske borde beräknas.

Det är givetvis så att man får välja att ha kvar saker i sitt liv som man lägger pengar på. Strävan för de allra flesta av oss är inte att gå mot noll i utgifter. Men många – även jag själv – mår bra av att tänka efter en gång till innan.

Vad har du som du väljer att fortsätta lägga pengar på? Vad har du valt bort efter att ha funderat på saken?

Bakar bröd, gör glass, fixar aioli, mixar pesto…

Bakar bröd, gör glass, fixar aioli, mixar pesto…

På sistone har det varit mycket hemmavarande. Yngsta dottern har SNOR och därför är hon inte välkommen på dagis. De senaste fyra veckorna har hon varit där två dagar…

Rabarber

Jag har ägnat en del av tiden åt egenproduktion av mat. Den som följer mig på Instagram har sett att vi skördade vår andra runda av rabarber – över 2,5 kg blev det den här gången, första gången tror jag det var drygt 1 kg – och en del av det blev rabarbersmulpaj. Resten åkte in i frysen i väntan på att vi ska ha tid att safta det.

Pesto

Jag har också gjort egen pesto. Vi köper varje år en basilikaplanta (jag vet, man kan odla, men i det här fallet är det så enkelt att köpa en när de är på erbjudande och jag vet att jag får en bra planta) i typ april och sedan står den i köksfönstret fram till september eller så, och ger oss basilikablad till diverse rätter, t ex sommar-favoriten mozzarella, tomat och basilika. Nu hade den dock fått spader och växt massor så att vi inte hann med, så då gjorde jag pesto. Det är så enkelt och jag har tidigare gjort det på bland annat morotsblast. Något grönt, något nöt (denna gång mandel, annars är pinjenötter traditionellt), olja, vitlök, parmesan, salt och peppar. Ner i mixern och färdigt.

Bröd

Jag fortsätter baka eget bröd. Favoriten är ett lantbröd där jag gör 1,5 gånger receptet och gör två mindre bröd, där det ena är enkelt med bara lite solrosfrön och pumpakärnor i, medan det andra får diverse frukt (torkad aprikos, plommon, russin, valnötter) i sig. Förra veckan bakade jag också källarfranska som vi hade som tillbehör när vi åt skaldjursplatå här hemma i vårt nya uterum.

Aioli

Egen aioli gör jag också regelbundet, den passar till allt från räkor till hamburgare. Ett ägg, 1,25 dl neutral olja, en pressad vitlöksklyfta, och lite salt – och sen gör stavmixern jobbet. Inget behov av att hälla i oljan långsamt, bara i med allt från början. Vi har dock kommit fram till att äggen måste vara butiksköpta, de vi köpt direkt från närliggande gårdar ger inte alls samma krämiga aioli utan då blir den rinnig. Oklart varför.

Isglass

Det senaste jag – eftersom det plötsligt blev högsommar – gjorde var egen isglass. Vi har kvar en del saft från förra året, så jag tog en röda vinbärssaft och hällde i glassformar. Förhoppningsvis blir det ett enkelt sätt att få i barnen vätska när det är så varmt.

Det finns säkert massor mer som vi hade kunnat göra själva, men det här är några av de saker vi numera fixar på egen hand istället för att köpa halv- eller helfabrikat. Vad gör ni för eget som andra brukar köpa färdigt?

Bokrecension: Slöseriet med dina skattepengar

Bokrecension: Slöseriet med dina skattepengar

Vill du få en hjärnblödning? Den här boken är sprängstoff för vilken hjärna som helst – utom möjligen för alla de politiker som möjliggjort idiotierna.

Slöseriet med dina skattepengar – 258 exempel som du inte vill betala för, av Johan Gustafsson, aka Slöseriombudsmannen (tills någon gång i närtid då det byts till en ny). Boken som får dig att vilja knarka lugnande mediciner för att ta dig igenom nästa sida.

Det finns allt från fågelburar för kommunpolitiker kommuninvånare (men det är högste kommunpolitiker som har nyckeln dit, och som har sina fåglar där) och ett mini-zoo som går före skolbarnen:

När Tibro fick ont om pengar och tvingades spara föreslog kommunens tjänstemän att stadens mini-zoo skulle läggas ner, eftersom det inte skulle påverka kärnverksamheten med exempelvis skolor. men politikerna valde att prioritera djurparken istället. De beslutade om stora nedskärningar i skolan för att rädda fåren och grisarna på zoo.

– En kommun kan inte bara ha skola, vård och omsorg. Det måste finnas något annat, sa kommunalrådet Rolf Eriksson (S) till GT.

Det finns givetvis lite större slöserier också:

Två regeringar satsade 140 miljoner på att ge svenskarna enklare tillgång till sina hälsouppgifter i ett eget hälsokonto på nätet. Nu skrotas hälsokontot och skattebetalarna fick ingenting för pengarna. Efter över sex år, förseningar och överklagade upphandlingar står det klart att känsliga personuppgifter skulle riskera att hamna i fel händer och att hälsokontot därför inte var förenligt med svensk dataskyddslagstiftning.

Eller varför inte vårt älskade Migrationsverk?

Migrationsverket betalade 60 miljoner per år i kallhyra för ett asylboende på Pite Havsbad. På det betalade man 40 miljoner i löpande kostnader, utan att kontrollera att man fick vad man betalade för. Enligt avtalet betalade myndigheten ut ett schablonbelopp som skulle justeras mot de faktiska kostnaderna var tredje månad. Men migrationsverket följde aldrig upp kostnaderna.

– Det stora problemet är att man inte följt upp som man borde göra, vilket innebär att man med stor sannolikhet har betalat alldeles för mycket. I vart fall finns den risken. Det är klantigt, dumt och slöseri med skattemedel, sa Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt till SVT.

Ja, det är ju svårt att inte hålla med.

Eller en feministisk crash-course i kärnvapendebatten? Visst är det värt 481 000 kr? Det tyckte Jämställdshetsmyndigheten, som gav Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet så mycket pengar för ändamålet. Eller att arbetsförmedlingen i snitt förmedlar ETT jobb per anställd PER ÅR? Eller att Vattenfalls tyska kolkraft såldes ut för 100 miljoner för att strax därpå uppvärderas av de tjeckiska köparna till 6 miljarder (vinsten under de första 14 månaderna för de nya ägarna blev 2 miljarder) – och detta efter att Fridolin (MP) viftade med en kolbit i valrörelsen och sa att det skulle stanna i marken.

Läs den. Eller inte, om du vill behålla tron på typ hur Sveriges politiker håller i våra surt förvärvade pengar. Med tanke på all skit mina pengar hälls på så tycker jag det vore mycket rimligare att vi fick behålla en större del av kakan själv. Så kanske vi skulle köpa en egen fågelbur, eller något annat vi gillar mer, om vi vill det – för egna pengar.

Rensning med KonMarie

Rensning med KonMarie

Numera har vi Netflix och när jag stod i källaren på crosstrainern ville jag titta på något intressant. Jag kom plötsligt ihåg att Fru EB gjorde ett gäng inlägg på en serie om Marie Kondos städmetod, och jag tänkte att det vill jag också se. Lite sent till kalaset, men jag började titta i alla fall.

Tio minuter senare gick jag av crosstrainern och började städa, för att det var helt omöjligt att låta bli.

Nu har jag sett hela serien (tyvärr finns det bara en säsong) och läst boken och jag har inte KonMarie-at mitt hem helt och hållet än, men jag har kommit en bit på väg. Jag gör det absolut inte i rätt ordning, men så har jag också två små barn, så man får ta sig an det som för närvarande känns rimligt att hinna igenom. Jag försöker göra det hon har som en av sina huvudprinciper: ta ut allt som hör till samma kategori på en gång, och sortera på en gång. Annars sitter man där och har rensat något förråd och så går man till nästa och hittar typ samma grejer i en ny uppsättning, och så sparar man båda för det kan vara bra att ha och man tappar lite tron på sig själv och rensningen.

Kondos grundprinciper:

  1. Rensa först, behåll bara det som “sparks joy”.
  2. Varje grej som behålls ska ha sin egen plats.

Enkla grundregler. Jag har väl liiiite svårt för den första om jag ska vara helt ärlig, för t ex linsvätska ger mig ingen glädje när jag tar tag i förpackningen, men nog förbannat är det bra att ha hemma när man använder sig av linser. Samma sak med en tejprulle, eller en elvisp. Eller tusen andra grejer. Hon har dock en andra fråga att ställa sig, som jag ibland tycker är mer relevant: “Do I want to take this with me into the future?” Vill jag att den här grejen ska vara del av mitt liv framåt? Den tycker jag är relevant. För ja, då vill jag ha både linsvätska, tejprulle och elvisp.

Lite mer utvecklat är principerna:

  1. Föreställ dig ditt rensade hem och vad det kommer innebära för dig. Specifika visioner är bäst.
  2. Städa hela huset på en gång (“på en gång” är en “kort tidsperiod”, definierat i hennes bok som max sex månader).
  3. Släng först. Tacka alla grejer du inte behåller.
  4. Rensa efter kategorier, inte efter plats.
  5. Följ rätt ordning.
  6. Behåll det som “sparks joy”.

Jag har ingen specifik vision, det kan jag lugnt erkänna. Jag har lite dåligt med det både för mitt välstädade hem och för målet med vårt sparande. I stort, för hemmet, vill jag ha ett rent, lättstädat, lugnt hem som inte ger mig ständig stress att komma hem till. Jag har inte heller tackat grejerna jag gjort mig av med, för det känns ärligt talat för flummigt.

Ordningen man ska göra saker är:

  1. Kläder
  2. Böcker
  3. Papper
  4. “Komono” (småsaker, allt det andra)
  5. Sentimentala saker (foton, brev, etc)

Jag har inte gjort det i den ordningen…

Jag har rensat vår stora förrådshylla nere i källaren. Tidigare bestod den av en röra av grejer, blandade för att de ställts in efter hand som de behövt någonstans att stå. Nu består den i stort sett av tre sektioner nu: verktyg och byggmaterial i första, tårtgrejer och lite blandat i mitten, och skafferi i den sista delen. Den renodlades och en hel massa grejer har åkt till återvinningen/sålts/skänkts. Det känns otroligt mycket lättare att komma ner i källaren nu, eftersom det är det första man kommer till ner för trappan.

Jag planerar att ta mig an min garderob någon dag när jag har möjlighet (dvs lite tid utan barnen). Då ska jag göra enligt KonMarie – ta ut allt på en gång och gå igenom varje plagg. Jag är inte övertygad om att jag kommer hålla mig till “det som gör mig glad” eftersom jag inte är helt säker på att jag får en fungerande garderob då (kläder gör mig inte särskilt glad, de är praktiska och nödvändiga), men jag ska försöka.

I köket har jag rensat majoriteten av lådorna och skåpen, och precis som KonMarie-metoden säger har jag vikt och fixat lådor för att hålla ordning. Plötsligt blir det inte ett ångestpåslag att öppna en låda, utan en njutning. I skåpen har jag sorterat efter vad produkterna används till, så att jag har en låda för brödbak, en låda söta bakprojekt, all pasta på samma ställe i skåpet, osv.

Jag har också vikt och lagt fint allt jag valde att behålla i vår linnegarderob, där alla våra sängkläder finns.

Något jag gjort i många år är vika kläderna så att jag kan ställa dem på högkant. Det är något Kondo förespråkar och det är också otroligt mycket enklare att få överblick över grejerna, så det lär jag fortsätta med resten av mitt liv. Jag organiserar barnens och makens garderober/byråer likadant (jag sköter ofta tillbakaläggningen av kläder efter tvätt, därför sköter jag samtligas garderober i större eller mindre utsträckning just nu). Något jag ska testa när jag gör min klädgenomgång är att sortera kläderna från ljust till mörkt, det tilltalar min estetiska sida.

Precis som Prylbanta-boken gör KonMarie-metoden mig motiverad att rensa och få ordning. Jag gillar flera delar av KonMarie-metoden och hoppas fortsätta ha energin att dra igenom hela hemmet.

Jag startar mitt tredje företag

Jag startar mitt tredje företag

Jag ser inte mig själv som någon stor entreprenör – jag har inte startat något som blivit något stort, jag har inte uppfunnit någon spektakulär pryl, och jag har inte heller sålt något företag och tjänat miljoner på det – men i dagarna startar jag mitt tredje företag. Lite entreprenörisk är jag således förmodligen, även om det inte är på ett sätt som gör mig till mångmiljonär.

Jag startade mitt första företag – en enskild firma kallad Cosmic Consulting – redan året efter att jag gick ut gymnasiet, om jag inte minns helt fel. Det företaget hade jag i drygt tio år, med en omsättning som mest på drygt 100 000 på ett år. Inte sådär överdrivet fantastiskt, men å andra sidan inte helt illa eftersom jag samtidigt pluggade heltid och jobbade deltid, och det gjorde att jag kunde ta examen från juristlinjen utan studielån. Jag gjorde hemsidor och reklamgrejer, visitkort, posters, med mera.

För ett par år sedan startade jag och maken istället ett gemensamt bolag och denna gång ett aktiebolag, LCV Konsult AB. Jag stängde ner CC och la över verksamheten i LCV istället. Där har vi dels min hemsideverksamhet (i den mån det fortfarande hinns med vid sidan av jobb, familj, osv) och dels när maken arbetar privat som läkare.

Nu startar jag mitt tredje företag (vårt andra gemensamma). Vi får se om det blir mitt önskade namn – Moira förlag AB – men i vilket fall som helst blir det ett företag för att ha hand om bokutgivning i olika format. Min skönlitterära bok, Elementalerna: De förlorade vingarna ska ut där genom egenutgivning, liksom en bok om studieteknik för läkarstudenter som jag skrivit, och slutligen mitt projekt kallat Viktigt att veta om allt det där som är viktigt för dina anhöriga att veta om den dag du inte längre finns.

Jag väljer att starta ett nytt företag eftersom verksamheten är så skild från LCV-verksamheten, och jag vill ha ett bolag med fokus bara på utgivning.

Verksamt.se

Jag sköter starten av bolaget via Bolagsverkets Verksamt.se vilket är en superbra sida om man ska starta bolag – det är verkligen steg-för-steg och förklaringar på allt. Det är enklare nu än när jag och maken startade LCV, så de gör kontinuerliga förbättringar. 25 000 kr krävs i aktiekapital, men det är ju pengar du sedan får använda i verksamheten så det är inte pengar som försvinner ut i tomma intet på något sätt. Kostnaden för att starta själva bolaget är (i skrivande stund) 1 900 kr om du inte vill ha utländskt namn eller något annat som fördyrar processen. Det finns också ett förenklat förfarande om man är ensam och ska starta aktiebolag, då behöver man fylla i ännu mindre än om man gör allt manuellt.

Eget företag är bra till mycket. För något år sedan sålde jag mina studentanteckningar från läkarstudenttiden (anteckningar jag tidigare sålt själv) till en site som heter Hypocampus.se, och då fick jag betalt genom att jag fakturerade dem. Det hade varit mer komplicerat jag inte haft eget företag. Maken arbetar extra som läkare vid motortävlingar och fakturerar för det. Och har vi inget jobb i företaget så är det inte heller något större problem i perioder, eftersom vi inte har särskilt mycket utgifter där.

Har du eget företag?