Skriva, skriva, skriva…

Skriva, skriva, skriva…

Till nyår satte jag nyårslöften för första gången på många år. Ett av dem var ett löfte till mig själv om att skriva mer. Hur har det gått med det?

Det har gått över förväntan, faktiskt.

Målet jag satte var 500 ord om dagen för att se till att komma igång med skrivandet igen. Resultatet efter två månader (jag skriver det här den förste mars) är ett snitt på 1 359 ord om dagen. Jag har på två månader skrivit 81 940 ord på min roman. Det första utkastet är faktiskt klart sedan siste februari, eftersom jag sedan tidigare hade skrivit 25-30 000 ord som jag kunde ”återanvända” i den nya versionen av berättelsen (jag hade ursprungligen en annan storyline, men ändrade den till en jag tyckte funkade bättre). Totalt ligger hela romanen nu på dryg 100 000 ord efter en del redigering.

Så här långt ser jag det alltså som ett nyårslöfte som verkligen funkar för mig, men mest av allt har det varit så himla roligt att skriva. Romanen är en uppföljare till den roman jag skrev för ett par år sedan och som jag också har för avsikt att publicera under året, och eftersom det flutit på så bra har jag nu börjat de första, stapplande stegen på tredje romanen i serien också.

Att skriva föder skrivande. Att karva ut tid varje dag för att skriva göder kreativiteten. Kan jag skriva? Kan jag underhålla andra med mina texter? Jag vet inte (eller ja, jag vet att mina tidigare fanfics har underhållit tusentals läsare, men det är inte riktigt samma sak). Just nu njuter jag bara av att det är roligt.

Att hitta tiden har varit en utmaning vissa dagar, men framför allt till kvällen efter att barnen somnat och maken är iväg, då är jag mitt mest kreativa jag. Som mest har jag skrivit 6 000 ord på en enda kväll.

(Utöver romanen har jag dessutom skrivit här på bloggen och diverse annat, så ännu fler ord har faktiskt författats än de 80 000.)

Baka bröd!

Baka bröd!

Inlägget innehåller en affiliate-länk.

I somras fick jag en fantastisk bok i present av min bästa kompis: Baka bröd – enkla recept för stora och små av Martin Johansson.

Den är så bra.

Innan dess googlade jag brödrecept när jag skulle försöka baka, och vartannat bröd blev kasst och vartannat blev acceptabelt. Sedan jag började följa bokens recept istället blir det fantastiskt bröd efter fantastiskt bröd. Jag ger bort bröd i present regelbundet och möts av glädjerop.

Jag gör formfranska som vi har som hamburgerbröd (eller bara rostat bröd om vi vill det, så klart), ljus limpa där jag blandar i russin, aprikos, solroskärnor och annat gott, och det underbara grytbrödet som får en härlig skorpa och en galet mjuk och härlig insida.

Jag rekommenderar den här boken varmt. Det finns dessutom ett par sidor om jäsning, olika sorters mjöl, med mera så att man kan få en större förståelse för det man håller på med. Recepten är enkla med små tips och tricks att ta med på vägen.

Just den här finns inte på bokrean, men det finns däremot Johanssons större (fler sidor och recept) och samtidigt mindre (till formatet) bok ”Bröd bröd bröd”. Den har jag beställt och ser fram emot att den ska komma för att testa ytterligare härliga bröd.

Av förklarliga skäl köper vi extremt sällan bröd längre.

Prisjämförelse: Grytbröd: 600 gram vetemjöl (köper 2 kg för 9 kr), 18 g jäst (50 g kostar 2,50 kr), 22 g honung (vad kostar en hel flaska, 30 kr kanske?), 18 g salt, 75 g rågmjöl (kostar lite mer i kilopris än vetemjöl, men ändå inte mycket och 75 g är ca 1,5 dl), samt vatten (i princip gratis). Jag skulle tro att det totalt går på runt 8-10 kr för ett bröd som inte finns i matbutik, och från sånt där fancy bageri på stan skulle kosta 50-70 kr… Dessutom får man den ljuvliga doften av nybakt bröd hemma, vilket är helt underbart.

Jag köpte mina reaböcker (däribland Bröd bröd bröd och Portionen under tian) från Bokus (affiliatelänk). Passa på du med, det är riktigt bra priser.

“Det skulle aldrig funka med ekonomin”

“Det skulle aldrig funka med ekonomin”

För ett par veckor sedan började jag åter jobba (60%, man vill ju inte jobba ihjäl sig!) och en av de första dagarna hade jag en person i femtioårsåldern på besök. Hen beskrev besvär med ökade irritationsnivåer, huvudvärk, tryck över bröstet som kunde komma i vila men sällan vid aktivitet, försämrad sömn och nedsatt koncentrationsförmåga. Även om vi kollade av prover och status så blev det snabbt uppenbart att det handlade om en stressad person vars kropp sa ifrån. Hen jobbade med ett ganska tungt fysiskt arbete, visserligen bara fyra dagar i veckan men i gengäld betydligt längre pass, så i slutändan blev det vanliga 40 timmar.

Hen var ensamstående, vuxna barn, och bodde själv. Nu gick vi inte in så mycket på exakt var och hur hen bodde, men jag har svårt att tänka mig att det var något spektakulärt boende, och hen beskrev inga dyra fritidsaktiviteter eftersom hen var för trött för att göra något alls under sina lediga dagar.

Som rätt ofta med denna typ av patient (numera) kom jag in på hur det skulle vara att gå ner i arbetstid.

“Hur skulle det vara att jobba 75% istället för 100%?” frågade jag. “Hur skulle det kännas? Skulle det funka ekonomiskt?”

Hen stirrade på mig som om jag hade två huvuden. “De skulle vara bra men det skulle aldrig funka med ekonomin.”

Och då blir jag så väldigt, väldigt nyfiken. Det här är en vuxen människa i ett arbete som jag skulle tro ger typisk svensk snittlön eller lite över det. Hen var inte typen som gillade att resa.  Omkostnaderna som ensamstående utan barn hemma torde kunna vara väldigt låga. Eller? Hur kan en person som denna inte ha alla möjligheter i världen att gå ner i arbetstid?

Vi hade en lång diskussion om att skapa luft i livet. Om att kunna ta hand om sig själv så att man håller på sikt, istället för att gå mot sjukdom och för tidig död för en anonym arbetsgivare som bara kommer ersätta henom med näste man till slakt. Hen tittade på mig som om jag pratade grekiska av och till, men vi tittade på viktigtpariktigt.se och hen fick själv läsa att alla hens symtom var stressymtom.

Proverna var mycket riktigt helt felfria, liksom EKG och annat vi kollade.

Jag hoppas hen kan ta till sig av vårt samtal (även om jag efter många liknande tidigare samtal inte har så stora förhoppningar).

Få betalt för att gå

Få betalt för att gå

En ny app jag börjat använda heter Steppler. Via Google Health plockar den hur många steg man tar varje dag, och för varje 1000 steg får man 1 poäng. Max 10 poäng per dag (trist eftersom jag ibland går både 18 och 20 000 steg, men så är det). Poängen kan man sedan byta in till presentkort eller grejer. Just nu finns det t ex presentkort på Mathem.se där man får ett presentkort på 200 kr för 600 poäng, och det finns även presentkort till andra onlinebutiker.

Eftersom jag ändå går och telefonen ändå registrerar mina steg tyckte jag att det här kändes som en helt okej app att lägga till. När du väl laddat hem appen och skapat kontot behöver du egentligen aldrig gå in i den, den räknar stegen alldeles oavsett. Man kan också få extrapoäng för att titta på en reklamvideo varje dag, eller värva nya användare.

Så nu tänker jag värva er allihopa om ni känner för det. Klicka på den här länken för att komma till Steppler och börja tjäna poäng på att du ändå går varje dag. Jag tror att man måste klicka på den när man surfar på en mobil för att det ska funka.

Skattereduktion för välgörenhetsgåvor

Skattereduktion för välgörenhetsgåvor

Visste ni att det går att dra av 25% för gåvor till välgörenhet? Jag visste det inte förrän i förra veckan, när Barncancerfonden skickade ut mail för att berätta om det.

Tydligen är det nytt sedan 1 juli 2019 att man får en skattereduktion för gåvor som skänks till ideell verksamhet som “bedriver social verksamhet eller vetenskaplig forskning”.

Den som har fyllt 18 år och har skänkt minst 2 000 kronor under ett år får dra av 25 procent av det skänkta beloppet. De enskilda pengagåvorna får inte vara mindre än 200 kronor för att vara avdragsgilla.

Totalt får man tillbaka max 1 500 kr om året och ska man kunna dra av så mycket måste man ha skänkt totalt 6 000 kr under året. Mer än så får man inte tillbaka.

Vi skänker pengar till två organisationer (Barncancerfonden och MS Forskningsfonden) och kommer kunna utnyttja den här skattereduktionen, så det är ju trevligt. Har man en viss summa pengar man skänker kan man ju faktiskt öka sin gåva med 25% och att det ändå kostar lika mycket för en själv i slutändan.

Barncancerfonden skickade med denna i sitt mail:

Läs mer på Skatteverkets hemsida.

Automatisera din ekonomi

Automatisera din ekonomi

Om du tycker att det där med ekonomi är rätt trist, då finns det en sak som kan göra stor skillnad: automatisering.

Automatisering innebär att lägga betalningar på autogiro och göra sparandet till en automatisk dragning. Det finns säkert fler sätt att automatisera, men det här är väl de stora, enkla grejerna.

Spara automatiskt

Genom att göra sparandet till en automatisk dragning direkt i samband med att lönen kommer in på kontot så “ser” du aldrig de pengarna och får vänja dig vid att leva på mindre. Det är betydligt enklare än att spara i slutet av månaden, för tillhör du kategorin som spenderar pengar om du har dem, då kommer det förmodligen vara tomt på kontot dagen innan lön. Grundregeln är att spara 10% av lönen, vill du utmana dig själv så är det bara att sätta av mer – men kom ihåg att det bästa sparandet är det som blir av, oavsett om det är en hundralapp eller många tusenlappar.

Se också till att du varje år du får t ex löneförhöjning, så går du in och ökar hur mycket som ska dras automatiskt – det är inte tänkt att du ska ligga på samma nivå år efter år.

Betala med autogiro

Att lägga fakturor på autogiro gör att de dras automatiskt, och du slipper oroa dig för att missa att betala något. Här finns både för- och nackdelar. Fördelarna är givetvis att du vet att det blir betalt och du behöver inte fundera på när, och då får du inga påminnelseavgifter (eller ännu värre, betalningsanmärkningar). Autogiro är att rekommendera på fasta kostnader du inte kommer undan och som är återkommande. Vi har det på Tekniska verken, barnomsorgen, och att vårt kreditkort blir betalt till fullo varje månad eftersom det annars kostar dyra pengar i ränta. Nackdelar med autogiro är att det kan få dig att glömma bort dess existens. Som exempel kan träningskort som ligger på autogiro kan ligga kvar år ut och år in trots att det inte används, för att man inte tänker på det, samma sak om du betalar för TV eller telefon med autogiro. Du blir van vid att det alltid dras och funderar således inte på om det är en onödig utgift som kan sägas upp.

Så välj vilka fakturor som du ändå inte kommer kunna säga upp (för vår del tycker vi att el, vatten, värme och sophämtning tillhör den kategorin, liksom förskolan för barnen) och som således alltid ska betalas – de får gärna ligga på autogiro. Kostnader som däremot är valbara och som du vill utvärdera får du fundera på ett varv till, om de ska vara på autogiro. Vill du ändå ha det på autogiro, sätt en påminnelse i telefonen om X antal månader att utvärdera vad du får ut av den aktuella kostnaden, och om du vill ha kvar den.

Vad har du automatiserat?

Bygg en bro

Bygg en bro

Att bygga broar var något Freelance to Freedom-författaren Vincent Pugliese pratade om i podden How to Money, och det var ett väldigt bra poddavsnitt.

I korthet är hans story att han var en slacker till i tjugoårsåldern då han bestämde sig för att bli fotograf. Han blev en duktig fotograf, vann priser, men det fasta jobbet på en tidning gav honom inget för hans hårda jobb så han bestämde sig för att starta eget och det visade sig att han kunde tjäna mångdubbelt på att vara egenföretagare ihop med sin fru. De betalade av alla sina skulder genom hårt arbete, och han föreläser och sånt om att bli frilansare numera.

En av sakerna han trycker på i både boken (som finns att ladda ner som ljudbok gratis) och i podcasten är vikten av att börja bygga bron innan den behövs. Alltså, om du i framtiden vill bli egenföretagare/frilansare istället för  att vara anställd, börja bygg ditt extraknäck/side-hustle/företag redan idag. Det tar ju nämligen en massa tid att bygga företaget och under tiden behöver du en inkomst. Men då är företaget redo den dag du behöver det, om du blir av med jobbet eller det blir ohållbart på något sätt.

Vi arbetar precis så här. Vi kommer inte nödvändigtvis bli heltidsarbetande i vårt företag, men vi vill ha kontakter och inkomster därifrån regelbundet. Jag har haft eget företag sedan början av 2000-talet, då en enskild firma, och nu sedan ett par år ett gemensamt aktiebolag med maken. Det har visat sig vara gynnsamt upprepade gånger, bland annat när jag sålde mina anteckningar från läkarprogrammet till ett företag som sysslar med studiehjälp för medicinstuderande. Hade vi inte haft företag hade det blivit krångligt.

Sedan en nyligen genomförd ändring krävs bara 25 000 i aktiekapital för att starta ett aktiebolag, så det är inte mycket som behövs – och det är ju dessutom pengar som företaget sedan får använda, så det är ju inte så att det kostar 25 000 kr. Orkar man inte med böket med att starta företaget – det tar en liten stund, men allt görs online numera – kan man till och med köpa färdigstartade bolag, har jag förstått.

Vincents inställning är att alla borde ha ett eget företag. Han driver det så långt att han tycker att alla borde vilja vara frilansare/egenföretagare, men det tror jag är en bit bort innan det fungerar fullt ut. Jag håller däremot helt med honom om att alla borde ha ett företag där de successivt skapar ett inkomstflöde som ligger vid sidan av de vanliga inkomsterna.

Bokrecension: Atomic habits

Bokrecension: Atomic habits

Det finns så många bra böcker här i världen och det här är en iden kategorin, Atomic habits av James Clear.

James Clear var med i Choose FI:s pod (avsnitt 157) där han pratade om hur man kan skapa goda vanor och bli av med dåliga vanor. För den som inte orkar ta sig igenom en bok täcker podavsnittet mycket av det som han tar upp i boken, men boken är givetvis djupare med mer bakgrund och argumentation om varje steg.

Han talar om de fyra delarna (cue-craving-response-reward) som gör att vi utför en vana i den första delen av boken, och därefter går han in på hur man skapar en bra vana och hur man får väck en dålig vana. I korthet finns hans ”cheat sheet” som ni kan hitta här, men jag tror den kan vara lite svår att helt fatta om man inte läst boken eller åtminstone lyssnat på podden.

Det finns mycket citatvärdigt i boken, men här är en, om att man ”får” missa en vana (såsom att gå till gymmet, eller äta mat man inte borde, eller något annat som inte hör till den vana man vill ha) – men inte två gånger i rad:

The first mistake is never the one that ruins you. It is the spiral of repeated mistakes that follows. Missing once is an accident. Missing twice is the start of a new habit.

Jag tycker det var en härlig, motiverande och inspirerande bok. Det handlar inte om att göra stora, radikala förändringar, utan om att ta saker och ting ett litet, litet steg i taget – men om man hela tiden tar ett litet steg i rätt riktning, då kommer hela ens liv efter ett tag vara många gånger bättre. Öka med 1% varje dag så får man ju den välkända ränta-på-ränta-effekten.

Så vill du komma igång med träning, gå ner i vikt, äta bättre, förbättra ekonomin, eller för den delen sluta med någon dålig vana – testa den här boken. Den är konkret, välskriven och lättläst.

Köp boken hos: Bokus | Adlibris | eller bättre för din ekonomi, låna den på biblioteket!

Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken! ?

Mål 2020

Mål 2020

Så här i början av februari har det ju de facto redan gått en månad på det nya året, men jag tänkte vara lite annorlunda mot alla rimliga människor som gör planer för det nya året vid årsskiftet, och lägga upp våra mål för det nya året när 1/12 redan passerat. Lite originell får man ju vara.

Vi hade vår kick-off det här året när vi var på semester i januari. Med lite barnvakt och möjlighet att få tid för oss själva blir det enklare, och vi satte då upp våra mål.

Målet för utdelningar är 40 000 kr. Förra årets mål var 25 000 kr och det blev drygt 30 000, och vi hoppas att 40 000 är rimligt satt. Vi vill sätta mål som är en utmaning men som samtidigt inte är omöjliga. Det är en balansgång, men är det för lätt är det inte någon utmaning och då blir det lite tråkigt, medans om det är för svårt så finns ju risken att vi ger upp i förtid för att det ändå inte känns lönt.

Portföljens värde tycker vi är svårt att sätta ett mål för, då det beror så mycket på börsens utveckling i stort. Förra året gick ju allt, inklusive vår portfölj, extremt mycket uppåt och något sådant förväntar vi oss inte upprepas från 2020. Däremot har vi satt ett mål för nysparande som är ett par tusen under det nyspar vi uppnådde 2019. Det är ett ambitiöst mål eftersom vi tycker att det är helt galet vad vi landade på förra året.

Sparkvotsmålet ligger kvar på 40%. Vi ser ingen anledning att höja det – om vi sparar 40% varje månad kan vi stoppa in rätt stora pengar i våra investeringar, medan vi samtidigt inte gör avkall på det vi tycker är viktigt i livet. Förra året blev det drygt 50% sparkvot till slut, men som mål tycker jag att 40% räcker. Här behöver vi inte utmana oss mer, tycker vi. Sparkvoten på 60-70% eftersträvar vi inte alls.

Viktmässigt vill jag allra helst ner till pre-graviditet-#2-vikten, men med två små barn som tar mycket tid är det svårt att hinna med att träna och alltid äta rätt och så vidare. Däremot har jag definitivt målet om att gå över 10 000 steg om dagen, vilket jag hållit i ett par år nu. Har också som grej att göra 200-250 situps/magövningar och lite annan snabb, på-vardagsrumsgolvet-styrketräning minst fyra gånger i veckan, vilket jag planerar fortsätta med.

Under våren kommer jag arbeta deltid, vilket innebär att jag kommer uppfylla mitt eget mål om att tillbringa mer tid med mina barn. Det tycker jag känns härligt.

Förra året hade vi också som mål att bjuda in folk på middag oftare. Det blev ett mål vi uppnådde, och som vi kommer fortsätta med – vi tycker att det är jättemysigt att ha folk över.

Så det är målen för 2020, så får vi se hur det går!

Bokrecension: Konsten att skära i kroppar

Bokrecension: Konsten att skära i kroppar

Konsten att skära i kroppar av Lindsey Fitzharris är en bok om “den moderna kirurgins födelse” enligt framsidan, och det är den definitivt.

Med vidriga beskrivningar av hur kirurgin och vardagen på sjukhuset såg ut innan kan man ju som läkare idag inte annat än skicka oändlig tacksamhet till Joseph Lister. Boken målar väldigt tydliga bilder av livet då, och det är inte någon Stolthet och fördoms-miljö:

År 1825 upptäckte besökare på St George’s Hospital svamp och maskar som växte i de fuktiga, smutsiga lakanen i sängen hos en man som återhämtade sig från en komplicerad fraktur. Denne man, som trodde att detta var som det skulle, hade inte klagat hos personalen, och ingen av de andra på avdelningen tyckte att det där var något utöver det vanliga.

Värst var dock det faktum att sjukhusen stank av piss, skit och spyor. En sjuklig odör låg över alla avdelningar. Lukten var så frånstötande att läkarna ibland gick runt med näsdukar pressade mot näsan.

Lister kom från en enkel bakgrund, men med hjälp av mikroskop och idogt forskande kom han fram till att om man höll saker och ting sterilt i operationssalen och på avdelningarna så dog inte patienterna längre som flugor.

Det är väldigt, väldigt intressant – inte minst i en tid av Macchiarini och andra forskningsskandaler – att läsa om hur Listers forskning emottogs på 1800-talet. I korthet: med skepsis. Stor sådan. Han motarbetades aktivt av andra kirurger och därför tog det längre tid än nödvändigt – och fler dog – innan det blev vardag. Jag försöker hålla i åtanke under tiden jag läser att man då inte visste något om bakterier, (“Till och med redaktören för The Lancet vägrade att använda ordet “smittoämnen”, istället kallade han dem “septiska element i luften”). Men man kan ju på ett sätt, även om det är svårt med dagens kunskap, förstå de som vägrade tro att deras smutsiga knivar var orsaken till att deras patienter dog. Om de började tro på det så skulle ju en del av framför allt de äldre behöva acceptera att det var de som haft ihjäl mängder av sina patienter. Lättare då att avfärda nymodigheten med sterilitet.

Det var svårt för många av kirurgerna som stod på toppen av sina karriärer att inse faktum, att de under de senaste femton eller tjugo åren helt omedvetet förmodligen hade dödat patienter genom att tillåta att öppna sår infekterades av dessa små, osynliga varelser.

Jag tror inte att det här är en bok enbart för oss som verkar inom medicinen; jag tror att det är en spännande bok om hur en människa faktiskt kan förändra världen. (Dessutom kan man nämna att den har en liten koppling till investeringar om man vill se den som sådant:)

Bland de mer överraskande resultaten av Listers gärning är kanske grundandet av ett av världens mest välkända företag. Precis som uppfinnaren av Listerine var Robert Wood Johnson på medicinkongressen i Philadelphia och fick där för första gången höra talas om antiseptiska behandlingsmetoder. Han blev inspirerad av det han hade hört och gick ihop med sina två bröder James och Edward och grundade ett företag som tillverkade de första sterila kompresserna och suturerna, massproducerade enligt Listers metoder. De kallade det Johnson & Johnson.

Så läs den och lär dig om hur det såg ut på mitten till slutet av 1800-talet, den ger ett lite annat perspektiv än Hollywood-filmerna.

Köp boken hos: Bokus | Adlibris | eller bättre för din ekonomi, låna den på biblioteket! Glöm inte att använda en cashbacksida om du köper boken.