Sedan tidigare har vi övergått till en helt vego-variant av lasagne, men på sistone har jag drivit på mer för att äta mindre kött. Vi äter fortfarande både kött, kyckling och fisk, men eftersom jag oftast står för matlagningen i veckorna blir det minst två vegetariska dagar. Samtidigt har vi sedan ett tag tillbaka gått mot bättre kött, oftast i form av antingen Gårdssällskapets köttlådor, eller från någon lokal jägare.
Några nya favoriter för vår del:
Enchiladas. Grymt gott! Massor av smak, man blir hur mätt som helst, och de är dessutom awesome att ha som matlåda. Barnen är lika förtjusta som vi.
Ugnsbakad vitkål. Skär vitkål i skivor (1-2 cm tjocka), på med olja och salt, någon skiva vitlök, in i ugnen på 175 grader i 30 min. Vi åt det med matvete, rostade pumpakärnor och solrosfrön, och aioli. Även barnen gillade det.
Kikärtsgryta med solrosfrön mm, och en annan kikärtsgryta har båda två varit överraskande poppis. Treåringen älskar kikärtor, men sexåringen brukar vara tveksam. Men båda dessa gick ner utan problem. Även dessa utgör bra matlådor.
Och sedan har vi rårakor av olika slag. Jättegott till lyx som hummer, men faktiskt lika gott till bönor och ”ärtguaca”.
Jag har också börjat pickla rödlök och morot regelbundet så att det hela tiden finns i kylen att ta fram till alla möjliga rätter. Älskar picklat, det är supergott. Bra sätt att ta tillvara om man har lite för mycket av någon grönsak hemma också, så att de inte blir dåliga. Det är superenkelt att pickla och man kan pickla det mesta verkar det som…
Favoritbönorna är svarta, och sedan gillar vi belugalinser och röda/gröna linser. Man får prova sig fram!
Garant har börjat med (tror jag, jag har inte noterat dem förr) trevliga blandningar såsom en boveteblandning där det är en del rött ris, pumpakärnor, och annat gott i som man kokar i 10 min. Mycket trevligt att ha till diverse (t ex ugnsbakad vitkål).
Det jag håller mig ifrån är alla former av ”köttersättning”. Vill vi äta kött så äter vi kött, jag har noll behov av att äta korv-ish, eller något som ska låtsas vara köttfärs. Då ser jag hellre till att vi äter bra sådant när vi väl äter det, och att det är mer sällan än tidigare.
Som nämnt tidigare har vi renoverat hemma. Ett rum blev två, och vi har ordnat till vår kaosiga hall till något prydligt, och dessutom byter vi innerdörrarna från tråkiga mellanbruna låtsasträdörrar (de var av papp märkte vi när killarna lyfte av dem, så kvaliteten och ljuddämpningen höjdes avsevärt när vi bytte) till snygga vita dörrar som ljusar upp otroligt mycket.
Min man och hans pappa gör allt själva (bortsett från el och ventilation, som vi av förklarliga skäl tar in proffs för). Kostnaderna hålls definitivt nere, men är det värt det?
Jag vet inte vad det skulle kostat att ta in snickare som gjorde jobbet istället. Vad jag däremot kan räkna på är kostnaden för makens timmar. Han har lagt merparten av sin komplediga vecka på att renovera hemma, vilket i princip inneburit att han jobbat 9-16 (minst) varje dag. Kompveckan kommer efter att han jobbat sin vanliga heltid plus journätter och jourhelger (därifrån han får sin komptid). Båda de senaste jourhelgerna har varit tuffa – den ena av dem jobbade han en bit över 30 timmar från fredag lunch till måndag morgon (han var inne och opererade samtliga tre nätter).
Alla människor behöver vila. Men vilken vila blir det att komma hem och jobba som snickare? Han tycker det är kul (och både han och svärfar är riktigt duktiga) – men det är inte vila.
Vad är det värt, att betala någon annan istället, så att han får vila när möjlighet ges?
Massor.
Vi har bestämt oss för att framöver ta in folk för att göra större grejer. Det kanske inte är direkt förenligt med ”så hög sparkvot som möjligt”, men det är definitivt förenligt med livet vi vill leva. Vi behöver båda orka, och vi har skapat ekonomiska möjligheter att ta in hjälp.
Det märks att allt blir dyrare, och att det sker snabbt nu.
Matkostnaderna ökar och det en hel del. I helgen såg vi färskt bröd på Maxi för 62 kr. 62 kr?! Så mycket tror jag inte att produktionskostnaden ökat egentligen (det var levainbröd utan något särskilt it). Tur att man kan baka själv. När jag inte orkar baka kör jag på att köpa det dygnsgamla bakat-i-butiken-brödet, som kostar 35 kr på Ica för en kasse med fyra eller fem bröd.
Men det märks även på sådant vi inte kan fixa själv. Yoghurt, smör, ägg, grönsaker, mjöl… Allt kostar mer.
Transportkostnaden i form av diesel gör också sitt. När man jublar över att närliggande Ingo sänker bensinpriset så att det kommer under 20 kr/l…
Vad gör vi för att hålla emot?
Odlingssäsongen är ju igång, så det finns ett helt gäng plantor som väntar på att det med säkerhet håller sig till plusgrader dygnet runt. En smärre skog står i de stora fönstren i vardagsrummet och vid matplatsen, och lapar sol och värme. De är också ute de flesta dagar och vänjer sig vid livet utomhus.
Jag handlar mer på Lidl och noggrannare efter extrapriser. Svinnlådor, kort datum, och liknande är win.
Kopplat till odlingssäsongen har vi köpt ett gäng bärbuskar och fruktträd på Lidl som snart åker i jorden (hallon, blåbär, vinbär, björnbär, krusbär, päron, körsbär). Vi börjar ju om med en ny trädgård den här sommaren, och den har inte alls mycket i frukt- och bärvåg – än.
Jag försöker övertala maken att vi borde skaffa höns så att vi får egna ägg, men än så länge håller han emot… (han hävdar att han redan har en hel hönsgård i form av fru och tre döttrar)
Vi ska sätta upp ett växthus för att ytterligare fixa mer egen mat.
Vi äter mer vegetariskt. Jag försöker köra ett eller ett par recept från Portionen under tian i veckan. Inte bara för ekonomin, men för att det känns nyttigt, och vi har hittat flera nya favoriter. Barnen är överraskande positiva till många av rätterna, där sexåringen tyckte att ugnsbakad vitkål var riktigt gott (medan hon helst inte äter rå vitkål), och enchiladas med svarta bönor är en ny storfavvo.
Vi kör så lite bil det går. Det har blivit mer i och med renoveringen hemma, men vi försöker hålla det på minimum ändå. Jag går 20-22 000 steg de flesta vardagar, eftersom jag går till och från för/skolan med barnen och även går och handlar.
Men visst känns det. Ännu mer av att jag inte har någon särskild inkomst just nu (tar ut två föräldradagar i veckan). Och risken är väl stor att priserna inte kommer gå ner igen även om vi framöver får en bättre situation vad gäller el och transporter.
Det är inte jätteroligt att bo i, framför allt inte med tre barn, men det kommer bli toppen när det är klart åtminstone.
Vi hade tre sovrum på bottenplan (huset består av bottenplan samt källare), men behov av fyra. Visst, barnen kan dela, men vi har så pass långt mellan barnen att det inom en inte allt för avlägsen framtid ändå hade önskats sina egna krypin. Sexåringen tycker att det är VÄLDIGT skönt att kunna stänga om sig när treåringen vill ”vara med” på allting och pilla med alla sexåringens prylar. Så blir det sannolikt inom ett par år med tre- och sexåringen gentemot Baby Bus (som bara är sex månader och därmed inte särskilt busig – än).
Mitt och makens sovrum var ganska onödig stort för ett ställe vi bara sov i och förvarade våra kläder. 22 kvadratmeter är ju trots allt en lägenhet för många. Så vi bestämde oss för att dela av rummet i två och därmed skapa tre barnrum bredvid varandra. Dessutom ligger de med dörren ut mot allrummet, som numera istället är pysselrummet. Det blir toppen.
Andra alternativ övervägdes innan vi kom på den här lösningen: att lägga på ett nytt våningsplan (hade gått på två mille typ), eller att flytta ner sexåringen i källaren (inte optimalt av flera anledningar).
Att dela av vårt rum kommer kosta i storleksordningen 20-25 000 kr när allt är klart, inräknat nya dörrar men utan att räkna arbetstiden för maken och svärfar. Material (reglar, gipsskivor, isolering, mm), elektriker, och ventilationstekniker (för att ett av rummen annars kommer sakna ventilation) ingår. Framöver kommer vi också sätta in ett nytt fönster i det ena rummet, som annars knappt har något ljusinsläpp.
Exakt vad kostnaden blir får vi se efteråt. Aningen mindre än två miljoner för en ny våning blir det i alla fall.
Vi har genomlidit två år av Covid med alla restriktioner det inneburit. Jag har sett folk bli sjuka, patienter som knappt kunnat andas, patienter som skickats till akuten, patienter som dött. Patienter på mitt äldreboende som inte fick träffa sina anhöriga på månader, som fick barnbarnsbarn som de aldrig träffat trots att de firat sin första födelsedag. Patienter som kommit till vårdcentralen och pratat om sin ensamhet, sin ångest, sin sorg. Patienter vars anhöriga gått bort utan att de fått säga farväl.
Nu närmar vi oss ett slut på pandemin, även om Covid kommer finnas kvar, men kanske mer som säsongsinfluensan.
Då kommer Putin in och tycker att det är dags att starta krig.
Jag är så trött på världen att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag tittar på mina barn, njuter av deras leenden, av bebisen som lär sig vända sig, treåringen som håller på att knäcka simkoden, och sexåringen som läser allt bättre. Men medan de två mindre inte förstår vad krig innebär, har den äldsta många tankar som snurrar kring det.
Det här är en blogg om privatekonomi, och jag kan ju säga att det märks när jag följer vår ekonomi, våra utgifter, att det blivit dyrare. Maten har blivit dyrare. Dieseln har blivit dyrare. Elen märker vi inte av något särskilt eftersom vi har bundet (jag valde det i september; bra val), men i övrigt märks det. De månatliga utgifterna blir högre.
Jag ska trycka min bok och möts av info-rutor som berättar att pappret blivit dyrare, så det är nu dyrare att trycka böcker.
Börsen går ner. Loggar jag in på Avanza lyser det rött.
Men vi klarar oss. Även om jag är föräldraledig och har minimal inkomst så har vi så vi klarar oss och kan spara. Vi köper i nergång, precis som vi köper i uppgång. Men den här nergången gör ont, inte för att det lyser rött, men för att anledningen till att det lyser rött är så vidrig. Rött som blod, rött av blod.
Det är många bollar i luften just nu. Bebisen (precis över tre månader gammal) är givetvis huvudfokus, men det är en sömnig liten tjej jag har och hon ägnar fortfarande stora delar av dagen åt att sova. Jag går långpromenader med henne, ligger på golvet i babygymmet med henne, och pratar med henne så att hon pratar tillbaka (det är roligt).
Samtidigt pluggar jag. Jag är anmäld till 15 hp medicinsk juridik, 7,5 hp digital bildbehandling, och 7,5 hp pandemier genom tiderna som jag skrev i förra inlägget.
Sen ska jag skriva en sista vetenskaplig artikel för avhandlingen också. Och kanske pilla på kappan, där jag skrivit en hel del av bakgrunden än så länge.
Och det där med att publicera en bok, ja. Förste mars. Det är skrämmande men roligt. Det varierar mellan yay! och ingen kommer någonsin läsa den och om de gör det så kommer de tycka att den suger.
Om det är någon som läser både ekonomibloggar och fantasy, så tänkte jag dela med mig av en liten giveaway som jag deltar i. Den kommer gå hela februari, där jag och några författar-kompisar delar med oss av böcker, short stories, eller kapitel, av våra fantasyböcker. Jag har med min short story Before Moira, och det är ytterligare 29 andra författare som deltar. Om du gillar fantasy på engelska, kolla om det är något för dig! 🙂
Vad gäller det här med författarskapet så håller jag för närvarande på att sammanställa Årsutmaningen till en behändig bok också. En del kapitel får lite påfyllning i samband med det. Och jag har redigerat och skrivit om och skrivit till i den första boken jag gav ut (Förbättra din studieteknik), så att den blir mer allmänt hållen och inte bara för läkarstudenter. Den kommer heta Plugga bättre.
Jag har återgått till skolbänken. Bänken är i detta fall mitt skrivbord med en dator på eftersom samtliga kurser jag läser är på distans, men ändå.
Vet inte riktigt vilka högskolepoäng i ordningen det är. Ligger någonstans över 800, det vet jag, men jag minns inte riktigt exakt. Man fick högskolepoäng för basåret, och lite högskolepoäng är det på forskningen, så det blir lite svårräknat.
Den här gången blev det kurser jag kände kunde vara kul.
Medicinsk juridik, för att det är användbart i mitt yrke, och för att det sätter ihop mina två utbildningar. Min förhoppning är att 15 hp kan göra att jag slipper ST-kursen i juridik som är tvång för ST-läkare. Men vi får se.
Digital bildbehandling, för att jag redan kan det rätt bra efter många års användning av Photoshop, men man kan alltid lära sig nytt.
Pandemier genom tiderna, för att det känns relevant för mitt yrke, och spännande med tanke på de senaste två åren (även om jag är så sjukt trött på pandemin och idiotin med vaccinationspass och testning och så vidare).
Någon kul ekonomikurs på distans hittade jag inte. Betyder ju inte att det inte finns, jag kan ha missat det. Det var väl runt 800 kurser som erbjöds helt på distans.
Så det blir en lärorik vår, på alla sätt. Och kanske kan man få en studentrabatt eller två också, haha. Ekonomiskt är det ju inte det bästa beslutet eftersom jag bara tar ut 25% föräldraledighet och är tjänstledig resten av tiden, vilket innebär att bara 25% är semestergrundande, och bara 25% inbetalningar för pension, och så vidare – meeeen jag kommer inte behöva semesterdagar det här året i nån större utsträckning och jag har sparade sedan tidigare, och pension sparar vi till så det räcker ändå.
Jag får väl ut 8 000 eller så tror jag. Kan vara före skatt också, jag har inte kollat så noga. Som tur är har vi makens inkomster också.
Jag lägger föräldraledigheten på fredagar för att på så sätt kunna ta ut dagar även lördag-söndag, och det gör att barnen går i princip hela dagar på förskola/skola/fritids mån-tors, och sedan är yngsta ledig från fsk på fredagar, medan sexåringen bara går i skolan och ingen fritids. De är överlyckliga över att vara tillbaka på fsk/fritids, eftersom treåringen inte varit på fsk sedan i början av oktober, och storasyster inte fått gå på fritids på lika länge. Hade det inte varit för att det är deras explicita önskemål att gå på fsk/skola så hade jag kanske inte gjort det här, men nu blir det en utmärkt lösning för alla.
Sexåringen grät under andra halvan av hösten, när hon inte längre fick vara på fritids, eftersom precis alla hennes kompisar är på fritids. Det finns således ingen att leka med om eftermiddagarna när hon varit hemma. Treåringen var nöjd hemma rätt länge, men någonstans i december började hon knorra om att hon minsann ville tillbaka till förskolan (där hon inte hade varit sedan början av oktober, eftersom vi tog ut henne helt p g a risken för RS-virus för bebisen). Hon ville träffa sina kompisar och inte bara vara hemma och träffa mamma hela dagarna.
Jag har full förståelse för att man som föräldraledig ska umgås med sina barn. Samtidigt tycker jag att det är kategoriskt att säga att alla barn mår bättre av att vara hemma, och att man som förälder inte vill vara med sina barn för att det är på förskola/fritids. Det hade varit skillnad om treåringen istället hade varit 1,5, för då har de inget större behov av kompisar och det sociala med andra än föräldrarna. Men vid 3,5? Jodå, hon har behov av annat. Och sexåringen, som är en supersocial varelse precis som sin far, ska vi inte prata om…
Jag har helt och hållet för avsikt att klara av kurserna, så att jag avslutar våren med mer kunskap (och fler poäng…).
Har redan delat den här på Twitter, Facebook, Instagram och TikTok, meeeen den måste ju finnas här på bloggen också — framsidan av min bok! 1 mars är det planerat boksläpp, efter år av skrivande och redigerande. Som tur är går bok 2 fortare, annars hade folk fått vänta 12 år på del två i serien och så kan vi ju inte ha det.
Mer information finns på www.camillavavruch.com, men jag lär fortsätta skriva lite om det här också. Skulle du vilja följa mig mer där så finns det en sign-up för mitt nyhetsbrev.
Innan jul stals min cykel. Jag har haft min elcykel i 1,5 år och på jobb ställer jag den inomhus, hemma i vårt öppna cykelförråd, låst med ett tjockt, av cykelhandlaren rekommenderat kedjelås.
Inte hindrade det tjuvarna.
Det hade snöat, så när jag på morgonen kom ut för att ta cykeln syntes det fina spår i snön av både skor och cykeldäck.
Suck.
Det var dels känslan av att de tagit något som är mitt. Svordomar. Och sedan… allt meck som följer på det. Polisanmälan, försäkringsanmälan, leta upp information om hur mycket cykeln (och barnsitsen, och låset) kostade när de köptes in och vad de kostar att köpa nya nu, ramnummer, med mycket mera. Och sedan beställa ny cykel eftersom det inte funkar något vidare att vara utan cykel.
Och sedan ringde polisen, dagen efter, och meddelade att de hittat cykeln, till allas vår chock. What, liksom? Var den inte på väg utomlands? Nej, den stod i en cykelkällare i andra änden av stan, och någon uppmärksam person hade noterat dess närvaro och att den inte brukade stå där.
Så maken fick åka iväg och hämta den.
Därpå följde att meddela försäkringsbolaget att vi fått tillbaka cykeln, men med diverse skador (batteriet bortryckt, och det kan bara tas bort med nyckel egentligen, barnstolen borta, cykellåset uppklippt). Jag fick också avbeställa den nya cykel jag redan beställt. Cykeln fick vi ta till reparatören och de fick lämna in underlag till försäkringsbolaget och sedan informerade de hur mycket de tänkte betala ut och…
Ugh.
Sedan visade det sig att batteriet var restat (ihop med hela resten av världens varor för närvarande). Jag fick till slut tillbaka cykeln den här veckan. Nu ska vi montera en ny barnsits på den. Jag ska se till att varenda jäkla gång ta ut batteriet. Och hoppas att idioterna kan hålla fingrarna i styr.
Träligt är bara förnamnet. Några tusenlappar minus blev det ju också av det hela, och ärligt talat hade det varit enklare om polisen bara inte hade hittat cykeln. Jag är glad att det inte hände när jag jobbar åtminstone — med ett spädbarn används cykeln ytterst begränsat, till skillnad från när jag jobbar och cyklar varje dag.
Det är på det hela taget en erfarenhet jag kunnat vara utan.
Nya rekordinkomster för året. Egentligen är det förvånande eftersom jag blev sjukskriven halvvägs in i augusti och därefter gått på föräldraledighet sedan i slutet av oktober. Det är ju som bekant en rätt stor minskning i inkomster när man blir sjukskriven eller föräldraledig (även om det är en himla bra grej att få ändå få en inkomst även om man inte klarar av att jobba eller om man får en bebis). De mer stabila inkomsterna står maken för. Han får regelbundna utbetalningar av sin jourkomp (för att man får ha max 300 timmar jourkomp ”liggande”, annars blir det tvångsutbetalning).
Utöver våra löner och försäkringskassan har vi sålt en del begagnat, totalt sett drygt 21 000 kr, vi har tagit utdelning från vårt ena företag, och haft en del andra mindre inkomster under året, såsom födelsedagspengar, uttag från cashbacksidor, och försäkringar som fallit ut.
Utgifter
Eftersom vi flyttade i augusti har det blivit massor av extrakostnader som vi inte annars hade haft. Allt från några nya köksskåp för att ersätta de som inte fungerade längre (man vill inte ha luckor som trillar ner i huvudet på en), till pallkragar att odla i, förvaringslösningar, nybyggt cykelförråd och vedförråd, och massor mer. I kategorin större utgifter har det varit bland annat renovering av trappan upp till huset (fem trappsteg i betong, inga räcken, singel nedanför, och tre barn under sju år — dålig kombo), nya fönster (för att det är bra om de kan stängas ordentligt), och renoverad el.
Vi köpte också en större bil eftersom vi blev en familj på fem och ville kunna fortsätta åka bekvämt. Tre barnstolar i samma bil är en utmaning.
Maken fick uppfylla en livslång dröm det här året. Det är fullständigt icke-FIRE och på alla sätt en extravagans, men han fick köpa en Porsche. Det är inte en billig dröm, men jag har velat ge honom den möjligheten sedan många år tillbaka, så… Givetvis begagnad, men det har skänkt honom enorm glädje.
Vi har sparat en hel del pengar på att köpa mycket begagnat, vilket jag är stolt och nöjd över både utifrån pengarna och miljön (och tiden det sparar att slippa skruva ihop IKEA-grejer…).
Sparande
Målet för året var 40% sparkvot. Det målet uppnådde vi med några procentenheters marginal — 43,55%. Vårt sparmål i reda kronor slog vi med 32%. Våra höga inkomster är helt klart en viktig del i varför vi ändå klarar av att hålla så högt sparande, framför allt när vi både köpte nytt hus och fick barn. Jag är och förblir imponerad av alla som lyckas spara på 20 000 kr i månaden i inkomster. Vi hade en månad då vi gick minus (september, nyinflyttade med allt vad det innebar), men har på det hela taget klarat oss väldigt bra. Eftersom vi hade sparat undan en större buffert inför flytten än vi normalt sitter med var det inte några problem.
Investeringar
Det har ju varit ett helt bisarrt år på börsen — och vi lyckades slå det med ytterligare 10 procentenheter på makens Avanzakonto (där vi har majoriteten av våra tillgångar). Hade vi kunnat ha den här typen av procentuell ökning på våra tillgångar hade det ju gått väldigt fort att bli FIRE, men man kan ju misstänka att det framöver inte kommer avkasta över 40% på ett år. Det är tredje året i rad vi slår börsens utveckling, så det börjar kännas som en bra trend.
Våra utdelningar täcker nu grundkostnaderna för huset (lån + Tekniska verken) och lite till, så det är trevligt.
Bloggen
Årsutmaningen publicerades varje måndag hela året. Jag vet inte om det gett någon en tankeställare eller två — det har inte varit de mest kommenterade inläggen, även om de lästs en hel del. Sedan mitten av hösten har jag inte orkat skriva varje torsdag som planen annars är — det hade varit tidigare än så om jag inte hade haft en del inlägg redan förberedda. Det får vara så när livet är mycket av annat. Som del av min nära-väggen-upplevelse orkade jag knappt titta på en skärm, och det där med att läsa och skriva var i princip omöjligt.
Totalt under året 67 000 sidvisningar. Färre än 2020, men så har det varit färre inlägg än tidigare, så det är inte så konstigt. På det hela taget är jag nöjd med att jag ändå skrivit regelbundet under ett så turbulent år.
Familjen
Ja här har ju hänt en del. Vi har ökat antalet familjemedlemmar med 25% och är nu en trebarnsfamilj. Det har varit en lång väg hit, med en hel del sorg på vägen, men nu när hon är här är det värt allt. Storasystrarna är otroligt stolta, och sexåringen hjälper till så otroligt fint. Treåringen tycker att bebisen är kul, men ibland är hon nog lite väl lik en docka, för hon behandlas därefter…
Eftersom lillasyster kom mitt i en RS-pandemi där RS är livsfarligt för nyfödda har jag haft treåringen hemma på heltid från förskolan, och sexåringen som började skolan i augusti har inte fått gå på fritids. Jag har tagit ut full föräldraledighet, och det har varit en utmaning att ha tre barn i varierande åldrar hemma så mycket, men det har ändå gått bra. Nu till våren ska jag plugga 75% istället för att vara helt föräldraledig, vilket möjliggör förskola och fritids för de större barnen. Båda två har uttryckt en önskan om att få gå på fritids respektive förskola, så det blir bra.
Som avslutning på året blev maken överläkare, så det kommer innebära ett sista lönehopp (så länge han stannar inom regionen), men framför allt innebär det ett erkännande av vad han har för ansvar på kliniken.
Vi har som sagt också flyttat, vilket var otroligt krävande på många sätt, med alla papper, förberedelser, visningar, möten, och allt annat utöver själva flytten. Jag är fortfarande väldigt, väldigt glad att vi tog in en flyttfirma, annars hade det tagit veckor att flytta. Istället gick det på två dagar. Eftersom jag var rätt rejält gravid, och dessutom blev sjukskriven i samma veva, hade jag inte riktigt orken för att göra det själv heller. Det var nog så jobbigt att hela tiden vara med och peka på var saker skulle.
Hälsa
Hälsan har väl varit so-so, uppenbarligen. Men när året tog slut var måendet tillbaka på topp, tack och lov. Jag får till och med sova, trots bebis (drygt två månader gammal sover hon nu genom natten!). Jag har inte tränat tillnärmelsevis så mycket som jag hade tänkt. Jag har inte gått så mycket som jag borde. Jag har ätit mycket mer choklad än jag borde. Men… jag gjorde vad som behövdes för att ta mig igenom situationen. Nu mår jag bättre när jag inte är gravid längre, och när jag varit borta från jobb ett tag, och då kan jag sköta hälsan bättre. För resten av familjen har det varit ett ganska bra år, bortsett från en del snor-VAB för treåringen eftersom förskolan blivit fullständigt allergisk mot minsta snor sedan Covid-pandemin. Men det är ju det lilla.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
