Det är många bollar i luften just nu. Bebisen (precis över tre månader gammal) är givetvis huvudfokus, men det är en sömnig liten tjej jag har och hon ägnar fortfarande stora delar av dagen åt att sova. Jag går långpromenader med henne, ligger på golvet i babygymmet med henne, och pratar med henne så att hon pratar tillbaka (det är roligt).
Samtidigt pluggar jag. Jag är anmäld till 15 hp medicinsk juridik, 7,5 hp digital bildbehandling, och 7,5 hp pandemier genom tiderna som jag skrev i förra inlägget.
Sen ska jag skriva en sista vetenskaplig artikel för avhandlingen också. Och kanske pilla på kappan, där jag skrivit en hel del av bakgrunden än så länge.
Och det där med att publicera en bok, ja. Förste mars. Det är skrämmande men roligt. Det varierar mellan yay! och ingen kommer någonsin läsa den och om de gör det så kommer de tycka att den suger.
Om det är någon som läser både ekonomibloggar och fantasy, så tänkte jag dela med mig av en liten giveaway som jag deltar i. Den kommer gå hela februari, där jag och några författar-kompisar delar med oss av böcker, short stories, eller kapitel, av våra fantasyböcker. Jag har med min short story Before Moira, och det är ytterligare 29 andra författare som deltar. Om du gillar fantasy på engelska, kolla om det är något för dig! 🙂
Vad gäller det här med författarskapet så håller jag för närvarande på att sammanställa Årsutmaningen till en behändig bok också. En del kapitel får lite påfyllning i samband med det. Och jag har redigerat och skrivit om och skrivit till i den första boken jag gav ut (Förbättra din studieteknik), så att den blir mer allmänt hållen och inte bara för läkarstudenter. Den kommer heta Plugga bättre.
Jag har återgått till skolbänken. Bänken är i detta fall mitt skrivbord med en dator på eftersom samtliga kurser jag läser är på distans, men ändå.
Vet inte riktigt vilka högskolepoäng i ordningen det är. Ligger någonstans över 800, det vet jag, men jag minns inte riktigt exakt. Man fick högskolepoäng för basåret, och lite högskolepoäng är det på forskningen, så det blir lite svårräknat.
Den här gången blev det kurser jag kände kunde vara kul.
Medicinsk juridik, för att det är användbart i mitt yrke, och för att det sätter ihop mina två utbildningar. Min förhoppning är att 15 hp kan göra att jag slipper ST-kursen i juridik som är tvång för ST-läkare. Men vi får se.
Digital bildbehandling, för att jag redan kan det rätt bra efter många års användning av Photoshop, men man kan alltid lära sig nytt.
Pandemier genom tiderna, för att det känns relevant för mitt yrke, och spännande med tanke på de senaste två åren (även om jag är så sjukt trött på pandemin och idiotin med vaccinationspass och testning och så vidare).
Någon kul ekonomikurs på distans hittade jag inte. Betyder ju inte att det inte finns, jag kan ha missat det. Det var väl runt 800 kurser som erbjöds helt på distans.
Så det blir en lärorik vår, på alla sätt. Och kanske kan man få en studentrabatt eller två också, haha. Ekonomiskt är det ju inte det bästa beslutet eftersom jag bara tar ut 25% föräldraledighet och är tjänstledig resten av tiden, vilket innebär att bara 25% är semestergrundande, och bara 25% inbetalningar för pension, och så vidare – meeeen jag kommer inte behöva semesterdagar det här året i nån större utsträckning och jag har sparade sedan tidigare, och pension sparar vi till så det räcker ändå.
Jag får väl ut 8 000 eller så tror jag. Kan vara före skatt också, jag har inte kollat så noga. Som tur är har vi makens inkomster också.
Jag lägger föräldraledigheten på fredagar för att på så sätt kunna ta ut dagar även lördag-söndag, och det gör att barnen går i princip hela dagar på förskola/skola/fritids mån-tors, och sedan är yngsta ledig från fsk på fredagar, medan sexåringen bara går i skolan och ingen fritids. De är överlyckliga över att vara tillbaka på fsk/fritids, eftersom treåringen inte varit på fsk sedan i början av oktober, och storasyster inte fått gå på fritids på lika länge. Hade det inte varit för att det är deras explicita önskemål att gå på fsk/skola så hade jag kanske inte gjort det här, men nu blir det en utmärkt lösning för alla.
Sexåringen grät under andra halvan av hösten, när hon inte längre fick vara på fritids, eftersom precis alla hennes kompisar är på fritids. Det finns således ingen att leka med om eftermiddagarna när hon varit hemma. Treåringen var nöjd hemma rätt länge, men någonstans i december började hon knorra om att hon minsann ville tillbaka till förskolan (där hon inte hade varit sedan början av oktober, eftersom vi tog ut henne helt p g a risken för RS-virus för bebisen). Hon ville träffa sina kompisar och inte bara vara hemma och träffa mamma hela dagarna.
Jag har full förståelse för att man som föräldraledig ska umgås med sina barn. Samtidigt tycker jag att det är kategoriskt att säga att alla barn mår bättre av att vara hemma, och att man som förälder inte vill vara med sina barn för att det är på förskola/fritids. Det hade varit skillnad om treåringen istället hade varit 1,5, för då har de inget större behov av kompisar och det sociala med andra än föräldrarna. Men vid 3,5? Jodå, hon har behov av annat. Och sexåringen, som är en supersocial varelse precis som sin far, ska vi inte prata om…
Jag har helt och hållet för avsikt att klara av kurserna, så att jag avslutar våren med mer kunskap (och fler poäng…).
Har redan delat den här på Twitter, Facebook, Instagram och TikTok, meeeen den måste ju finnas här på bloggen också — framsidan av min bok! 1 mars är det planerat boksläpp, efter år av skrivande och redigerande. Som tur är går bok 2 fortare, annars hade folk fått vänta 12 år på del två i serien och så kan vi ju inte ha det.
Mer information finns på www.camillavavruch.com, men jag lär fortsätta skriva lite om det här också. Skulle du vilja följa mig mer där så finns det en sign-up för mitt nyhetsbrev.
Innan jul stals min cykel. Jag har haft min elcykel i 1,5 år och på jobb ställer jag den inomhus, hemma i vårt öppna cykelförråd, låst med ett tjockt, av cykelhandlaren rekommenderat kedjelås.
Inte hindrade det tjuvarna.
Det hade snöat, så när jag på morgonen kom ut för att ta cykeln syntes det fina spår i snön av både skor och cykeldäck.
Suck.
Det var dels känslan av att de tagit något som är mitt. Svordomar. Och sedan… allt meck som följer på det. Polisanmälan, försäkringsanmälan, leta upp information om hur mycket cykeln (och barnsitsen, och låset) kostade när de köptes in och vad de kostar att köpa nya nu, ramnummer, med mycket mera. Och sedan beställa ny cykel eftersom det inte funkar något vidare att vara utan cykel.
Och sedan ringde polisen, dagen efter, och meddelade att de hittat cykeln, till allas vår chock. What, liksom? Var den inte på väg utomlands? Nej, den stod i en cykelkällare i andra änden av stan, och någon uppmärksam person hade noterat dess närvaro och att den inte brukade stå där.
Så maken fick åka iväg och hämta den.
Därpå följde att meddela försäkringsbolaget att vi fått tillbaka cykeln, men med diverse skador (batteriet bortryckt, och det kan bara tas bort med nyckel egentligen, barnstolen borta, cykellåset uppklippt). Jag fick också avbeställa den nya cykel jag redan beställt. Cykeln fick vi ta till reparatören och de fick lämna in underlag till försäkringsbolaget och sedan informerade de hur mycket de tänkte betala ut och…
Ugh.
Sedan visade det sig att batteriet var restat (ihop med hela resten av världens varor för närvarande). Jag fick till slut tillbaka cykeln den här veckan. Nu ska vi montera en ny barnsits på den. Jag ska se till att varenda jäkla gång ta ut batteriet. Och hoppas att idioterna kan hålla fingrarna i styr.
Träligt är bara förnamnet. Några tusenlappar minus blev det ju också av det hela, och ärligt talat hade det varit enklare om polisen bara inte hade hittat cykeln. Jag är glad att det inte hände när jag jobbar åtminstone — med ett spädbarn används cykeln ytterst begränsat, till skillnad från när jag jobbar och cyklar varje dag.
Det är på det hela taget en erfarenhet jag kunnat vara utan.
Nya rekordinkomster för året. Egentligen är det förvånande eftersom jag blev sjukskriven halvvägs in i augusti och därefter gått på föräldraledighet sedan i slutet av oktober. Det är ju som bekant en rätt stor minskning i inkomster när man blir sjukskriven eller föräldraledig (även om det är en himla bra grej att få ändå få en inkomst även om man inte klarar av att jobba eller om man får en bebis). De mer stabila inkomsterna står maken för. Han får regelbundna utbetalningar av sin jourkomp (för att man får ha max 300 timmar jourkomp ”liggande”, annars blir det tvångsutbetalning).
Utöver våra löner och försäkringskassan har vi sålt en del begagnat, totalt sett drygt 21 000 kr, vi har tagit utdelning från vårt ena företag, och haft en del andra mindre inkomster under året, såsom födelsedagspengar, uttag från cashbacksidor, och försäkringar som fallit ut.
Utgifter
Eftersom vi flyttade i augusti har det blivit massor av extrakostnader som vi inte annars hade haft. Allt från några nya köksskåp för att ersätta de som inte fungerade längre (man vill inte ha luckor som trillar ner i huvudet på en), till pallkragar att odla i, förvaringslösningar, nybyggt cykelförråd och vedförråd, och massor mer. I kategorin större utgifter har det varit bland annat renovering av trappan upp till huset (fem trappsteg i betong, inga räcken, singel nedanför, och tre barn under sju år — dålig kombo), nya fönster (för att det är bra om de kan stängas ordentligt), och renoverad el.
Vi köpte också en större bil eftersom vi blev en familj på fem och ville kunna fortsätta åka bekvämt. Tre barnstolar i samma bil är en utmaning.
Maken fick uppfylla en livslång dröm det här året. Det är fullständigt icke-FIRE och på alla sätt en extravagans, men han fick köpa en Porsche. Det är inte en billig dröm, men jag har velat ge honom den möjligheten sedan många år tillbaka, så… Givetvis begagnad, men det har skänkt honom enorm glädje.
Vi har sparat en hel del pengar på att köpa mycket begagnat, vilket jag är stolt och nöjd över både utifrån pengarna och miljön (och tiden det sparar att slippa skruva ihop IKEA-grejer…).
Sparande
Målet för året var 40% sparkvot. Det målet uppnådde vi med några procentenheters marginal — 43,55%. Vårt sparmål i reda kronor slog vi med 32%. Våra höga inkomster är helt klart en viktig del i varför vi ändå klarar av att hålla så högt sparande, framför allt när vi både köpte nytt hus och fick barn. Jag är och förblir imponerad av alla som lyckas spara på 20 000 kr i månaden i inkomster. Vi hade en månad då vi gick minus (september, nyinflyttade med allt vad det innebar), men har på det hela taget klarat oss väldigt bra. Eftersom vi hade sparat undan en större buffert inför flytten än vi normalt sitter med var det inte några problem.
Investeringar
Det har ju varit ett helt bisarrt år på börsen — och vi lyckades slå det med ytterligare 10 procentenheter på makens Avanzakonto (där vi har majoriteten av våra tillgångar). Hade vi kunnat ha den här typen av procentuell ökning på våra tillgångar hade det ju gått väldigt fort att bli FIRE, men man kan ju misstänka att det framöver inte kommer avkasta över 40% på ett år. Det är tredje året i rad vi slår börsens utveckling, så det börjar kännas som en bra trend.
Våra utdelningar täcker nu grundkostnaderna för huset (lån + Tekniska verken) och lite till, så det är trevligt.
Bloggen
Årsutmaningen publicerades varje måndag hela året. Jag vet inte om det gett någon en tankeställare eller två — det har inte varit de mest kommenterade inläggen, även om de lästs en hel del. Sedan mitten av hösten har jag inte orkat skriva varje torsdag som planen annars är — det hade varit tidigare än så om jag inte hade haft en del inlägg redan förberedda. Det får vara så när livet är mycket av annat. Som del av min nära-väggen-upplevelse orkade jag knappt titta på en skärm, och det där med att läsa och skriva var i princip omöjligt.
Totalt under året 67 000 sidvisningar. Färre än 2020, men så har det varit färre inlägg än tidigare, så det är inte så konstigt. På det hela taget är jag nöjd med att jag ändå skrivit regelbundet under ett så turbulent år.
Familjen
Ja här har ju hänt en del. Vi har ökat antalet familjemedlemmar med 25% och är nu en trebarnsfamilj. Det har varit en lång väg hit, med en hel del sorg på vägen, men nu när hon är här är det värt allt. Storasystrarna är otroligt stolta, och sexåringen hjälper till så otroligt fint. Treåringen tycker att bebisen är kul, men ibland är hon nog lite väl lik en docka, för hon behandlas därefter…
Eftersom lillasyster kom mitt i en RS-pandemi där RS är livsfarligt för nyfödda har jag haft treåringen hemma på heltid från förskolan, och sexåringen som började skolan i augusti har inte fått gå på fritids. Jag har tagit ut full föräldraledighet, och det har varit en utmaning att ha tre barn i varierande åldrar hemma så mycket, men det har ändå gått bra. Nu till våren ska jag plugga 75% istället för att vara helt föräldraledig, vilket möjliggör förskola och fritids för de större barnen. Båda två har uttryckt en önskan om att få gå på fritids respektive förskola, så det blir bra.
Som avslutning på året blev maken överläkare, så det kommer innebära ett sista lönehopp (så länge han stannar inom regionen), men framför allt innebär det ett erkännande av vad han har för ansvar på kliniken.
Vi har som sagt också flyttat, vilket var otroligt krävande på många sätt, med alla papper, förberedelser, visningar, möten, och allt annat utöver själva flytten. Jag är fortfarande väldigt, väldigt glad att vi tog in en flyttfirma, annars hade det tagit veckor att flytta. Istället gick det på två dagar. Eftersom jag var rätt rejält gravid, och dessutom blev sjukskriven i samma veva, hade jag inte riktigt orken för att göra det själv heller. Det var nog så jobbigt att hela tiden vara med och peka på var saker skulle.
Hälsa
Hälsan har väl varit so-so, uppenbarligen. Men när året tog slut var måendet tillbaka på topp, tack och lov. Jag får till och med sova, trots bebis (drygt två månader gammal sover hon nu genom natten!). Jag har inte tränat tillnärmelsevis så mycket som jag hade tänkt. Jag har inte gått så mycket som jag borde. Jag har ätit mycket mer choklad än jag borde. Men… jag gjorde vad som behövdes för att ta mig igenom situationen. Nu mår jag bättre när jag inte är gravid längre, och när jag varit borta från jobb ett tag, och då kan jag sköta hälsan bättre. För resten av familjen har det varit ett ganska bra år, bortsett från en del snor-VAB för treåringen eftersom förskolan blivit fullständigt allergisk mot minsta snor sedan Covid-pandemin. Men det är ju det lilla.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
