Nya vegetariska favoriter

Nya vegetariska favoriter

Sedan tidigare har vi övergått till en helt vego-variant av lasagne, men på sistone har jag drivit på mer för att äta mindre kött. Vi äter fortfarande både kött, kyckling och fisk, men eftersom jag oftast står för matlagningen i veckorna blir det minst två vegetariska dagar. Samtidigt har vi sedan ett tag tillbaka gått mot bättre kött, oftast i form av antingen Gårdssällskapets köttlådor, eller från någon lokal jägare.

Några nya favoriter för vår del:

  • Enchiladas. Grymt gott! Massor av smak, man blir hur mätt som helst, och de är dessutom awesome att ha som matlåda. Barnen är lika förtjusta som vi.
  • Ugnsbakad vitkål. Skär vitkål i skivor (1-2 cm tjocka), på med olja och salt, någon skiva vitlök, in i ugnen på 175 grader i 30 min. Vi åt det med matvete, rostade pumpakärnor och solrosfrön, och aioli. Även barnen gillade det.
  • Kikärtsgryta med solrosfrön mm, och en annan kikärtsgryta har båda två varit överraskande poppis. Treåringen älskar kikärtor, men sexåringen brukar vara tveksam. Men båda dessa gick ner utan problem. Även dessa utgör bra matlådor.
  • Och sedan har vi rårakor av olika slag. Jättegott till lyx som hummer, men faktiskt lika gott till bönor och ”ärtguaca”.

Jag har också börjat pickla rödlök och morot regelbundet så att det hela tiden finns i kylen att ta fram till alla möjliga rätter. Älskar picklat, det är supergott. Bra sätt att ta tillvara om man har lite för mycket av någon grönsak hemma också, så att de inte blir dåliga. Det är superenkelt att pickla och man kan pickla det mesta verkar det som…

Favoritbönorna är svarta, och sedan gillar vi belugalinser och röda/gröna linser. Man får prova sig fram!

Garant har börjat med (tror jag, jag har inte noterat dem förr) trevliga blandningar såsom en boveteblandning där det är en del rött ris, pumpakärnor, och annat gott i som man kokar i 10 min. Mycket trevligt att ha till diverse (t ex ugnsbakad vitkål).

Det jag håller mig ifrån är alla former av ”köttersättning”. Vill vi äta kött så äter vi kött, jag har noll behov av att äta korv-ish, eller något som ska låtsas vara köttfärs. Då ser jag hellre till att vi äter bra sådant när vi väl äter det, och att det är mer sällan än tidigare.

Dela:
Värdet av sin tid

Värdet av sin tid

Som nämnt tidigare har vi renoverat hemma. Ett rum blev två, och vi har ordnat till vår kaosiga hall till något prydligt, och dessutom byter vi innerdörrarna från tråkiga mellanbruna låtsasträdörrar (de var av papp märkte vi när killarna lyfte av dem, så kvaliteten och ljuddämpningen höjdes avsevärt när vi bytte) till snygga vita dörrar som ljusar upp otroligt mycket.

Min man och hans pappa gör allt själva (bortsett från el och ventilation, som vi av förklarliga skäl tar in proffs för). Kostnaderna hålls definitivt nere, men är det värt det?

Jag vet inte vad det skulle kostat att ta in snickare som gjorde jobbet istället. Vad jag däremot kan räkna på är kostnaden för makens timmar. Han har lagt merparten av sin komplediga vecka på att renovera hemma, vilket i princip inneburit att han jobbat 9-16 (minst) varje dag. Kompveckan kommer efter att han jobbat sin vanliga heltid plus journätter och jourhelger (därifrån han får sin komptid). Båda de senaste jourhelgerna har varit tuffa – den ena av dem jobbade han en bit över 30 timmar från fredag lunch till måndag morgon (han var inne och opererade samtliga tre nätter).

Alla människor behöver vila. Men vilken vila blir det att komma hem och jobba som snickare? Han tycker det är kul (och både han och svärfar är riktigt duktiga) – men det är inte vila.

Vad är det värt, att betala någon annan istället, så att han får vila när möjlighet ges?

Massor.

Vi har bestämt oss för att framöver ta in folk för att göra större grejer. Det kanske inte är direkt förenligt med ”så hög sparkvot som möjligt”, men det är definitivt förenligt med livet vi vill leva. Vi behöver båda orka, och vi har skapat ekonomiska möjligheter att ta in hjälp.

Dela:
Allt blir dyrare

Allt blir dyrare

Det märks att allt blir dyrare, och att det sker snabbt nu.

Matkostnaderna ökar och det en hel del. I helgen såg vi färskt bröd på Maxi för 62 kr. 62 kr?! Så mycket tror jag inte att produktionskostnaden ökat egentligen (det var levainbröd utan något särskilt it). Tur att man kan baka själv. När jag inte orkar baka kör jag på att köpa det dygnsgamla bakat-i-butiken-brödet, som kostar 35 kr på Ica för en kasse med fyra eller fem bröd.

Men det märks även på sådant vi inte kan fixa själv. Yoghurt, smör, ägg, grönsaker, mjöl… Allt kostar mer.

Transportkostnaden i form av diesel gör också sitt. När man jublar över att närliggande Ingo sänker bensinpriset så att det kommer under 20 kr/l…

Vad gör vi för att hålla emot?

Odlingssäsongen är ju igång, så det finns ett helt gäng plantor som väntar på att det med säkerhet håller sig till plusgrader dygnet runt. En smärre skog står i de stora fönstren i vardagsrummet och vid matplatsen, och lapar sol och värme. De är också ute de flesta dagar och vänjer sig vid livet utomhus.

Jag handlar mer på Lidl och noggrannare efter extrapriser. Svinnlådor, kort datum, och liknande är win.

Kopplat till odlingssäsongen har vi köpt ett gäng bärbuskar och fruktträd på Lidl som snart åker i jorden (hallon, blåbär, vinbär, björnbär, krusbär, päron, körsbär). Vi börjar ju om med en ny trädgård den här sommaren, och den har inte alls mycket i frukt- och bärvåg – än.

Jag försöker övertala maken att vi borde skaffa höns så att vi får egna ägg, men än så länge håller han emot… (han hävdar att han redan har en hel hönsgård i form av fru och tre döttrar)

Vi ska sätta upp ett växthus för att ytterligare fixa mer egen mat.

Vi äter mer vegetariskt. Jag försöker köra ett eller ett par recept från Portionen under tian i veckan. Inte bara för ekonomin, men för att det känns nyttigt, och vi har hittat flera nya favoriter. Barnen är överraskande positiva till många av rätterna, där sexåringen tyckte att ugnsbakad vitkål var riktigt gott (medan hon helst inte äter rå vitkål), och enchiladas med svarta bönor är en ny storfavvo.

Vi kör så lite bil det går. Det har blivit mer i och med renoveringen hemma, men vi försöker hålla det på minimum ändå. Jag går 20-22 000 steg de flesta vardagar, eftersom jag går till och från för/skolan med barnen och även går och handlar.

Men visst känns det. Ännu mer av att jag inte har någon särskild inkomst just nu (tar ut två föräldradagar i veckan). Och risken är väl stor att priserna inte kommer gå ner igen även om vi framöver får en bättre situation vad gäller el och transporter.

Dela:
Renovering hemma

Renovering hemma

Huset är kaos.

Det är inte jätteroligt att bo i, framför allt inte med tre barn, men det kommer bli toppen när det är klart åtminstone.

Vi hade tre sovrum på bottenplan (huset består av bottenplan samt källare), men behov av fyra. Visst, barnen kan dela, men vi har så pass långt mellan barnen att det inom en inte allt för avlägsen framtid ändå hade önskats sina egna krypin. Sexåringen tycker att det är VÄLDIGT skönt att kunna stänga om sig när treåringen vill ”vara med” på allting och pilla med alla sexåringens prylar. Så blir det sannolikt inom ett par år med tre- och sexåringen gentemot Baby Bus (som bara är sex månader och därmed inte särskilt busig – än).

Mitt och makens sovrum var ganska onödig stort för ett ställe vi bara sov i och förvarade våra kläder. 22 kvadratmeter är ju trots allt en lägenhet för många. Så vi bestämde oss för att dela av rummet i två och därmed skapa tre barnrum bredvid varandra. Dessutom ligger de med dörren ut mot allrummet, som numera istället är pysselrummet. Det blir toppen.

Andra alternativ övervägdes innan vi kom på den här lösningen: att lägga på ett nytt våningsplan (hade gått på två mille typ), eller att flytta ner sexåringen i källaren (inte optimalt av flera anledningar).

Att dela av vårt rum kommer kosta i storleksordningen 20-25 000 kr när allt är klart, inräknat nya dörrar men utan att räkna arbetstiden för maken och svärfar. Material (reglar, gipsskivor, isolering, mm), elektriker, och ventilationstekniker (för att ett av rummen annars kommer sakna ventilation) ingår. Framöver kommer vi också sätta in ett nytt fönster i det ena rummet, som annars knappt har något ljusinsläpp.

Exakt vad kostnaden blir får vi se efteråt. Aningen mindre än två miljoner för en ny våning blir det i alla fall.

Dela:
2022

2022

Året är 2022.

Vi har genomlidit två år av Covid med alla restriktioner det inneburit. Jag har sett folk bli sjuka, patienter som knappt kunnat andas, patienter som skickats till akuten, patienter som dött. Patienter på mitt äldreboende som inte fick träffa sina anhöriga på månader, som fick barnbarnsbarn som de aldrig träffat trots att de firat sin första födelsedag. Patienter som kommit till vårdcentralen och pratat om sin ensamhet, sin ångest, sin sorg. Patienter vars anhöriga gått bort utan att de fått säga farväl.

Nu närmar vi oss ett slut på pandemin, även om Covid kommer finnas kvar, men kanske mer som säsongsinfluensan.

Då kommer Putin in och tycker att det är dags att starta krig.

Jag är så trött på världen att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag tittar på mina barn, njuter av deras leenden, av bebisen som lär sig vända sig, treåringen som håller på att knäcka simkoden, och sexåringen som läser allt bättre. Men medan de två mindre inte förstår vad krig innebär, har den äldsta många tankar som snurrar kring det.

Det här är en blogg om privatekonomi, och jag kan ju säga att det märks när jag följer vår ekonomi, våra utgifter, att det blivit dyrare. Maten har blivit dyrare. Dieseln har blivit dyrare. Elen märker vi inte av något särskilt eftersom vi har bundet (jag valde det i september; bra val), men i övrigt märks det. De månatliga utgifterna blir högre.

Jag ska trycka min bok och möts av info-rutor som berättar att pappret blivit dyrare, så det är nu dyrare att trycka böcker.

Börsen går ner. Loggar jag in på Avanza lyser det rött.

Men vi klarar oss. Även om jag är föräldraledig och har minimal inkomst så har vi så vi klarar oss och kan spara. Vi köper i nergång, precis som vi köper i uppgång. Men den här nergången gör ont, inte för att det lyser rött, men för att anledningen till att det lyser rött är så vidrig. Rött som blod, rött av blod.

Jag avskyr Putin. Jag hatar krig.

Det är så jävla onödigt.

Dela: