Vad är poängen med pengar?
Frågan har aktualiserats på sistone, nu när det vankas flytt och allt vad det innebär med nytt hus.
Är pengar till för att sparas på hög för att i framtiden kunna ge oss (mer) frihet? Eller är pengar till för att användas?
Givetvis finns det inte ett rätt svar, och inte heller är det så att svaret är detsamma alltid. Men det har ändå fått mig att fundera.
Vi funderar på att göra flera förändringar på vårt nya hus. Det kostar givetvis pengar att göra förändringar på huset, oavsett om dessa är stora eller små. Det kommer också kosta att flytta, för den här gången kommer vi ta hjälp av en flyttfirma. I det sistnämnda fallet handlar det om bekvämlighet och smidighet, att kunna flytta ett helt bohag på ett fåtal dagar med småbarn som springer om fötterna. Det är klart att det går att flytta själva med lite hjälp från nära och kära, men hur mycket är det värt för oss att slippa göra det?
Vi är typ halvvägs mot vad jag räknar som full FI. Är det bättre för våra liv att vi låter bli att använda flyttfirma (och sparar de tusenlapparna till investeringar och låter dem växa och ge utdelning)? Eller är det så att i nuet, i det liv vi för närvarande lever, så är det mer värt att lägga pengarna på flyttfirma och därmed mycket drastiskt minska vår egen stress? Är det slöseri med pengar, eller är det en investering i vår egen hälsa? Vi planerar att flytta torsdag-fredag, och på måndagen jobbar vi igen. Vilket skick är vi för att sköta våra respektive arbeten, om vi stressat för att lyckas flytta allt själva?
En pool finns framöver med i planeringen. Det är inte en helt billig investering, men samtidigt tänker jag att en pool skulle skänka oss otroligt mycket glädje. Det skulle minska antalet bilturer iväg till badplatser i närheten. Det skulle ge barnen vattenvana. Men så är det en stor kostnad, och det är klart att ser man till samma summa på börsen över tjugo, trettio, fyrtio år så är det en hiskeligt dyr leksak.
I vårt jobb stöter vi ibland på skit. Barn som skadas svårt. Unga människor med svåra sjukdomar. Folk som dör i alldeles för ung ålder.
För inte allt för längesedan var det en sådan tragedi som berörde oss djupt. Som fick oss att fundera över vad nuet är värt, mot att lägga allting mot investeringar senare.
Vi vill leva ett bra liv både nu och i framtiden. Vi vill hitta en balans mellan YOLO — som sitt tramsiga uttryck till trots faktiskt är sant — och FI(RE). Jag har kommit långt i denna balans i vardagsekonomin, men har fortfarande en bra bit kvar när det gäller större utgifter i hushållet.
Hur tänker ni? YOLO, FI(RE) eller något däremellan?
[…] som är läsvärt – då kör vi! 😀Cosmonomics har skrivit ett utmärkt inlägg under rubriken YOLO vs FIRE. Jag tycker det är viktigt att hitta en bra balans. Mycket beror vart man är någonstans i livet […]
Något däremellan, helt klart. Pengar ska ju användas till det som skapar mest värde för en själv. Trivs man inte med sitt jobb och har bråttom till FIRE så måste det ju kännas värt att lägga in så mycket som bara möjligt till sparande och försöka hitta glädjen i att tex åka till stranden. Om poolbygge och uterumsbygge tidigt i spar-resan gör att man måste jobba 10 år istället för 5 så skulle jag i det fallet försöka ändra mindset istället för att bygga. Men om man är relativt nöjd med livet som det är, är på rätt köl med ett bra kapital och bra sparutrymme så varför inte? En pool kostar ju, som du skriver, mycket över tid i form av utebliven avkastning, men man får ju fråga sig själv exakt vad man ska med den avkastningen till. Med ett regelbundet bra sparande på en bra lön så kommer kapitalet växa ändå. Kommer du behöva köpa dig total frihet innan dess?
Vi gör ju heller inte poolbygget i en tidig del av sparresan, utan har kommit ungefär halvvägs (och det är mot en rätt fat-FIRE-variant). Visst blir det utebliven avkastning, men så är det ju med varje utgift. I så fall borde vi inte skaffa barn, och inte äta något annat än nudlar 🙂 Vi har inte så bråttom till FI(RE) eftersom vi inte siktar på RE-delen, vilket gör att vi räknar med att det kommer fortsätta komma in pengar.
Tack för din kommentar!
/Cosmonomics
När det gäller flyttfirma så säger jag: Självklart! Ni är inte två studenter som flyttar ihop från var sina 17 kvadratmeter och har massor av starka kompisar som kan, och vill, hjälpa till en eftermiddag.
Tänk efter noga, om ni skulle få in säg 6 vänner (nån kör flyttbil, några packar ner och några andra packar upp) + barnvakt som hjälper till, har ni då själva möjlighet, tid och ork att betala tillbaka med att hjälpa dessa 6 vänner inom ett år? Även om det inte är just flytthjälp, men skulle ni ställa upp att tex hjälpa nån med trädfällning på landet en helg, nästa med att förbereda, servera (och efterstäda) på gammelfasters stora 95-årskalas och en tredje med att vara funktionär en hel dag på deras barns fotbollscup (det saknas alltid funktionärer)?
Var sak har sin tid, ni har små barn och råd att ta in en flyttfirma. Sen om ni ändå vill hjälpa era vänner att fälla den där granen eller sälja varmkorv en hel dag så är det bara trevligt och ert eget val.
Ni har råd, pengamässigt, att ta in flyttfirman. Men ni har inte lika mycket råd tidsmässigt, där ni står just nu i livet.
Vad gäller livsstilsinflationen eller guldkanten (välj själv) så beror ju det på er själva och era intressen. Med era yrken och framförallt arbetstider så tycker jag att en pool är ett bra val, men inget jag själv nånsin varit intresserad av. För min del för att vi bor mycket nära bra badställen (gång- och nästan krypavstånd) och för att jag ändå är en badkruka. Men jag har vänner som arbetar i sjukvården (större sjukhus i Stockholm). Eftersom de ofta måste jobba i sommarperioden så valde de bort sommarstuga/segelbåt och har skaffat både pool och växthus. Och de använder det MYCKET! För de är hemma i huset under juli-augusti.
Några andra vänner ångrar att de inte skaffade sin pool när barnen var yngre, just för att det är då man leker och plaskar mycket (och får vattenvana). De skaffade när barnen var i tonåren och det var ok, men det blir mycket färre dagar per år och år av användande när barnen är större och har egna intressen (sommarjobb, språkresa, tågluff, läger mm) innan de flyttar hemifrån.
Frågan om YOLO eller FIRE? Vi är nog mer åt FIRE-hållet, men har inte haft problem att lägga sparade pengar på större utgifter som att installera bergvärme i huset eller åka på en fantastisk resa när en av oss fyllde jämnt. Och eftersom vi sparat en hel del till barnen under deras uppväxt så är det nu en ordentlig slant på kontot (lite, ca 10%, på barnens som de kommer åt vid 18, resten i mitt namn).
Fast nu är vi i den åldern att om vi inte passar oss så kommer FIRE utan E, med pensionen 🙂
Tack för kommentaren! Det här är nog mycket av hur vi resonerar. Vi har aktivt valt bort sommarstuga eftersom vi inser att vi inte har tid att vara där (segelbåt har aldrig funnits på kartan). Antalet helger då ingen av oss jobbar är försvinnande få och vi har ett hem och trädgård som behöver skötas. Då skapar vi hellre vår semesteroas hemma, med allt nära till hands. Eftersom vi också stannar hemma den absoluta majoriteten av den varma årstiden så blir det ju också utnyttjat till fullo.
Mycket goda poänger angående flyttfirma vs att be om hjälp. Nu har vi förvisso ett antal tjänster att kalla in från kompisar eftersom maken är fasligt duktig på att hjälpa andra att flytta, men ändå. Det skulle krävas enormt mycket tid av oss ändå. Och nu har vi mer pengar än tid, så då betalar vi för att frigöra tiden.
Vi har en bra bit kvar till pensionen, och att vi når FI(RE) i vilket fall som helst redan innan pensionsåldern räknar vi kallt med. Er balans låter precis lagom 🙂
/Cosmonomics
I min familj började vi tänka och agera enligt delar av FIRE-konceptet redan på 1980-talet, alltså långt innan begreppet hade myntats. Genom att ha hyfsade jobb och genom att identifiera vilka utgifter som var (och är) viktiga nådde vi vår ”tipping point” för ett antal år sedan. Vi gjorde det på vad vi tycker var ett balanserat synsätt.
Men sedan FIRE kom i ropet har jag förundrats över dess svartvita syn på livet och ekonomi. Tristessen hänger över en när varje utgift är en extravagans. Svaret på frågan ”Varför ska jag bli ekonomiskt oberoende” tycks helt underordnad frågan om ”Hur ska jag komma dit.” Den första frågan kräver rätt mycket grubbel. Den andra frågan besvaras enkelt. (Om inkomsterna är större än utgifterna blir man så småningom ekonomiskt oberoende.)
”Varför” är svårare.
Vi lever en kort tid och är döda väldigt länge. Eller som det klokt uttryckts:
“We live in a thin sliver of time, between two eternities, the past and the future.”
Då måste man fokusera på att göra de saker man själv tycker är roliga och komma bort från de tråkiga saker som andra vill att man ska göra. Detta kräver ekonomiskt oberoende. När man väl är där innebär det f ö sällan att man går i tidig pension för att sitta och peta sig i naveln. Det innebär att man gör andra, roliga saker som är olika för olika personer. Spelar bridge, startar ett företag, träffar barnbarn, etc.
Vi tänkte tidigt på några enkla saker som är viktiga under alla de år vi försökte uppnå FI:
Utgifter som gör att man får mer tid till viktiga saker är därför bra utgifter. Alltså:
En swimmingpool som inte används är en dålig utgift; en pool som gör att barnen, deras vänner och våra egna vänner träffas är en bra investering.
En flyttfirma som gör något jag inte har tid med för att viktigare saker måste göras, är en bra investering.
Inköp av bra – om än dyrare – råvaror gör att jag äter bättre och är en bra investering i min hälsa.
Det här resonemanget bygger givetvis på att man identifierar onödiga utgifter. Ingen, absolut ingen, behöver t ex köpa eller dricka Red Bull.
Men swimmingpoolen är intressant, eftersom Mrmoneymustache tar upp den. Han tycks inte alls se vad familjen haft:
“They had been running this pool since the early 2000s, raised their two now-adult water loving boys in the house, and hosted gatherings for family and friends throughout every summer.”
Det låter fantastiskt.
Hur kan då detta anses ha ett nollvärde, vara en meningslös utgift???
Jojo, de kunde iofs istället investerat pengarna i fonder och haft dem till ”sedan”. Eller till ”annat”. Som vadå?
Mustaschmannen är i varje fall i detta fall ute och cyklar.
Samma sak gäller att ha ett hus med ett rum där farmor kan övernatta. För hon kommer inte att ta in på AirBnB. Så då träffar hon inte barnbarnen. Alltså är det lite större huset en bra investering.
FI(RE) är ett bra koncept och en utmärkt motvikt till den reflexmässiga konsumtion av saker man tror man behöver som vi manipuleras till. Men att ta detta koncept som ursäkt för att leva våra korta liv med tagelskjorta, självspäkning och lökskalning för att uppnå ett bankboksnirvana, istället för att leva ett fullt och själsligt rikt liv, är på samma kognitiva nivå som att dricka Red Bull.
Båda delarna är minst lika viktigt att kunna njuta i nuet men även kunna njuta i äldre dagar. För mycket av det ena eller det andra är inte bra i min mening. Finns så mycket i livet som ej går att värdera.
Har man som jag jobbat med äldre redan fått inblick i hur livet kan se ut att det kan gå fort också även i yngre dagar (läst, även upplevt från närstående i olika led) att det är viktigt att inte skjuta upp för länge på saker man vill göra plötsligt så har åren gått och drömmarna är kvar och man kanske ångrar sig? För mycket fokus på frihet, pengar, FIRE gör lätt att annat tappas inte nödvändigtvis, men livsstilen att ha hög sparkvot kostar en hel del i energimängd/ork.
Mvh Anonym-m
Håller helt med. Balans — och den är personlig för var och en var den infaller — är viktigt. Förhoppningsvis får vi en ålderdom och mår bra i den, men det är inte garanterat och man kan inte spara allt till dess. Samtidigt ska vi förhoppningsvis inte bli en Aftonbladet-snyfthistoria för att vi efter ett helt arbetsliv lever på väldigt låg pension för att vi inte sparat en spänn.
Balans.
/Cosmonomics
Lätt att hamna i sådana tankar… Sätt på paus, gå och bada i sjön/havet (simma och bli trött, ät en bulle efteråt) och kör tanktecirkeln ännu ett varv är mitt tips. Du vet ju innerst inne att tid är det mest värda att köpa 😉
Mer prylar (framförallt sådana som kommer med underhåll och löpande kostnader) kommer inte göra dig glad i längden. Inte heller ett ombyggt/större hus i så stor omfattning som vi ibland tror (speicellt när vi ältat och övertygat varandra med ”villhöver” argument under en regnig helg med lite vin i glaset).
Fortsätt skala löken – men lägg till grejer och aktiviteter ibland som bara kostar en gång. Är lätt att på sommaren/vid flytt (ska själv flytta till hus i sommar) drömma iväg på stora grejer av typen pool eller altan som nästan aldrig används. Vi ska bygga ett stort växthus för under 10 000 kr för att skapa lite utmaning, inte helt nödvändigt men kul och kostar bara en gång och inte en alltför stor peng.
MMM har som vanligt en bra take:
https://www.mrmoneymustache.com/2018/07/25/the-twenty-dollar-swim/
Kämpa!
Gällande flyttfirman så vet du ju redan att det är ett svaghetstecken, men ibland får vi ge efter (jag köpte flyttstäd nu) – bara att komma igen 😉
Kan tyvärr inte hålla med om det riktigt. Se inte flyttfirma som en svaghet, det är ett sätt att hushålla med det vi har minst av (tid), och är en kombination av hur familjen och situationen ser ut. Alternativet är inte fungerande utifrån vilken tid vi har avsatt för flytten (vi hade klarat att flytta, men hade då inte hunnit göra något att det vi vill med ytskikten i huset).
Vad gäller övrigt tycker jag att var och en får hitta den nivå som passar en själv. Jag vill inte skala löken till MMM-nivå, har inte intresset för det. Har en svägerska som byggde pool för 2-3 år sedan och de har använt den varje dag från maj till september oavsett väder, samt några gånger för vinterbad. Jag kan inte se det som bortkastat eller onödigt. Sen får vi se om/när vi gör det.
Vi har också byggt uterum som vi njutit av massor och kommer bygga det även i det nya huset med tiden.
Vi skalar där vi tycker att det inte känns meningsfullt – och har redan gjort mycket av det jobbet -men jag ser inte det som mot livsmål att leva så minimalt jag kan.
/Cosmonomics