Rensat garderoben

Rensat garderoben

Jag KonMarie-ade min garderob. Ut med allt, bara tillbaka med det jag gillar. Eftersom jag inte är särskilt fäst vid mina kläder – jag har aldrig varit särskilt intresserad och det mesta i klädväg i min garderob har varit där under ganska lång tid – var det inte något jättesvårt uppdrag, bara lite tidskrävande. Jag hade inte siktet inställt på någon minimalistisk garderob, bara en som inte innehåller så mycket av saker jag inte använder.

Ut åkte en del saker med hål i, fläckar på, och en hel massa som helt enkelt inte använts på väldigt länge. Saker som är för små eller bara inte sitter bra efter två graviditeter, saker jag inte använt för att det är för kort/långt/tight/löst/fel färg/fel stil, etc. Sånt som såg snyggt ut i affären men hemma… nja.

Jag gillade tanken med att sortera kläderna från ljust till mörkt, så så gjorde jag med mina tröjor. Gillar’t.

Är nöjd att jag fick tid att göra det här projektet. Det är inte så att varenda plagg “sparks joy” – som småbarnsmamma känner jag definitivt ett behov av att ha ett gäng tröjor jag kan byta till när jag kommer hem, som jag inte bryr mig om det kommer snor/sås/sylt/jord på. Livet blir liksom enklare då.

Kläderna jag sorterat ut går, beroende på skick och märke, antingen till Sellpy eller till Myrorna. Ett fåtal saker (typ de med hål i) går till textilåtervinning.

Gjort egna bivaxdukar

Gjort egna bivaxdukar

Jag hade inte hört talas om bivaxdukar för en vecka sedan. Då omnämndes det på Frihetsmammans blogg och jag blev nyfiken. Jag är inte anti-plast så där väldigt uttalat, men det är klart att om jag kan välja något annat så gör jag gärna det. Matlådorna i plast är sedan länge utbytta mot glas-diton från IKEA och vi tar alltid med kassar när vi ska handla (precis som varenda vettig människa borde göra nu när det kostar bisarra mängder att köpa en plastpåse i affären).

Men bivaxduk. Ska vara antibakteriellt (riktigt hur vet jag inte, men det påstås det i alla fall) och man dränker helt enkelt in ett bomullstyg i bivax. Tyget blir lite mer styvt och formbart.

Det enda som behövs är en tygbit, gärna typ väldigt urtvättade lakan som ändå ska kasseras, så vet man att det inte är gifter från tygproduktionen kvar (och återbruk FTW), samt bivax. Köper man bivax ska det tydligen helst också vara ekologiskt för att undvika en massa gifter (även om jag inte är övertygad om det ekologiskas fantastiskhet, det är ju inte så att ekologiskt innebär att inga gifter är tillåtet, bara att allt inte är tillåtet… men det är en annan diskussion. Dessutom såg jag på en site att deras inte var märkt som ekologiskt eftersom det kostar en massa att få den certifieringen, vilket de inte hade råd med – men de följde samma regler). Jag fick i alla fall mitt bivax, en ordentligt stor klump, av svärfar som har bin i trädgården (nyslungad honung som han brukar servera oss med på sensommaren är för övrigt ljuvligt gott). Som tyg tog jag ett örngott som ändå gjort sitt.

Gör så här

  1. Sätt ugnen på typ 80-90 grader (bivaxet smälter någonstans runt 60-70 grader enligt internet)
  2. Klipp till tyget, med bakplåtspapper under. Jag kör en silikonmatta under, kan återanvändas och är lätt att göra ren.
  3. Jag rev bivaxet på rivjärn. Det beror förmodligen på vilket format du får bivaxet, men det behöver grovfördelas.
  4. Lägg ut rivet på tygbiten.
  5. In i ugnen ett par minuter. Kolla så att hela är täckt, annars gör om med lite mer bivax där det behövs. (Alternativet är att stryka det med strykjärn, kolla internet om det är mer tilltalande.)
  6. Häng upp för att torka. Det går fort.

När man sen ska använda den tar man händerna och formar det som man vill, värmen från händerna gör att tyget blir medgörligt.

Dukar håller i typ ett år står det på nätet. Jag vet inte riktigt varför det skulle vara just ett år, jag tänker att man får hålla koll på den. De ska inte användas till rått kött, fisk och kyckling eftersom dukarna inte kan tvättas varmt (då smälter bivaxet igen), men funkar till allt annat. Rengörs med kallt vatten och diskmedel. I frysen ska de vara max en månad åt gången.

Hittills har jag bara hunnit använda den till bröd men det funkar verkligen jättebra. Ser fram emot att fortsätta testa det här!

Vad har ni mer för bra minska-plast-minska-förbrukningsvaror-tips?

Ny hemsida på G

Ny hemsida på G

Innehåller reklamlänk för One.com

Mitt nya företag heter Moira Förlag AB och är nu up-and-running efter att ha godkänts av Bolagsverket. Det innebär att jag börjar närma mig att faktiskt ge ut böcker – det är ju trots allt därför jag startade det här specifika företaget.

Jag har köpt en ny domän för mitt författarskap. Jag har genom åren ägt och äger ett gäng domännamn, t ex Cosmonomics som ni är på just nu, och LCVkonsult.se som är vår företagshemsida. Jag sköter dessutom fortfarande ett par kunders hemsidor. Jag har i princip sedan start använt mig av One.com. Jag tycker att de har en fantastisk support som alltid hjälper en (även utanför det de egentligen behöver hjälpa en med, de är väldigt kunniga) och de har bra priser och gott om saker som inkluderas. En av mina siter sköts via ett annat webhotell, men där fick man t ex betala extra för att få göra sin site säker med https istället för http. Det ingår i One.com.

Funderar du på att köpa en domän så rekommenderar jag One.com varmt. Använd gärna min värvningslänk för att köpa din domän, då får du 120 kr rabatt automatiskt och stöttar den här bloggen med motsvarande summa.

Så snart jag fixat hemsidan ska jag givetvis lägga ut länken här. Det ska bli kul att göra en ny hemsida, nu var det ett tag sedan jag gjorde en från grunden. Den senaste jag gjorde var Paulashudvard.se, en site jag skött i över tio år men som behövde en ordentlig makeover. Innan dess tror jag att det var bloggen du läser just nu. Jag har också gjort LCV Konsults hemsida, liksom min tårthemsida Cakes by Camilla.

Jag jobbar uteslutande i WordPress nu för tiden. Jag är så glad över utvecklingen som gjort det så otroligt enkelt att bygga hemsidor. Det var betydligt mer kämpigt när man var tvungen att kunna kod, eller sen när man satt och svettades i Dreamweaver… Som det har utvecklats de senaste åren. Nu kan vem som helst få till en snygg hemsida och det tar inte lång tid. (Okej, lite sämre för mitt företag som gör hemsidor är det, men det gör mig inte så mycket, faktiskt).

Har du en hemsida? Vad har du din hemsida till?

Tacksamhet

Tacksamhet

Vad är du tacksam för?

Jag funderar inte särskilt mycket över den frågan. Jag tycker mig sällan ha tid, tror jag, att fundera över det.

Man borde nog fundera över det oftare.

De senaste dagarna, sedan Det hände, har jag tänkt mycket på det. Den enorma tacksamhet jag känt över att ha någon att komma hem till efteråt. Vänner som ställt upp alldeles enormt, som kommer och håller sällskap och ringer och lyssnar. Föräldrar som finns där, ibland med distraktion, ibland med frågor, alltid med stöttning.

Tacksamhet över den trygghet jag har att luta mig mot.

Även tacksamhet över sjukvården, att den finns och fungerar när den verkligen behövs. Vi kan gnälla mycket – och jag är på insidan dagligen i professionell kapacitet – över långa väntetider och svårigheter att få komma till. Det klagas över timtal på akuten och för få läkartider på alla mottagningar. Men som jag nu sett själv både som patient och som läkare så: när det behövs så funkar det. När det är akut så behöver man inte vänta.

Jag är tacksam över att kunna gå ut från huset barfota och sätta fötterna i gräset. Titta på hur tomaterna växer i vårt växthus, hur potatisens blast bara växer sig tätare. Jag kan dra in doften av vinbärsbuskarna och se alla de vita bär som snart kommer bli röda och svarta (och vissa bara bli större vita, för vi har två vita vinbärsbuskar i trädgården också).

Barnen som drar i mig, som skriker “MAMMA!” när jag hämtar dem på förskolan. Som ger världens bästa kramar.

En man jag älskar, som älskar mig, som jag kan prata med, luta mig mot när jag inte orkar stå på egna ben.

Och jag är tacksam över min egen kropp, som hanterar det som hände så gott den kan. Som läker i sitt eget tempo. Som har gett mig mina två barn, som tar mig runt i livet.

Det finns så mycket att vara tacksam över.

Att överleva

Att överleva

Ibland kommer livet emellan.

Man kan diskutera ekonomi tills korna kommer hem, sparkvoter och huruvida investeringarna ska skötas via en fondrobot eller vara i noga selekterade aktier. Jag kan sitta med mitt Excel-dokument och noggrant föra in varje utgift, ha stenkoll på allt — och ändå…

Plötsligt händer något som man inte alls rår för, eller för den delen rår på.

Något som ingen god ekonomi i världen påverkar.

Jag överlevde. I en annan tid, eller i nutid i en annan del av världen, hade jag kanske inte gjort det.

Just nu finns inte orken att baka eget bröd eller göra egen pesto. Just nu finns knappt orken – och framför allt finns inte lusten – att äta. Just nu finns inte förmågan att hantera arbetet, inte ens bara administrationen. Just nu finns ingenting annat än återhämtning, sömn och vila. Att långsamt komma tillbaka.

Men jag är tacksam. Tacksam att jag lever. Tacksam att jag har min familj, min älskade man, mina underbara barn, mina fantastiska vänner.

Den känslan hoppas jag stannar kvar.