Sparkvot och sånt

Sparkvot och sånt

Sparkvoten för augusti landade på drygt 2%. Ska jag vara helt ärlig så är jag nöjd att vi alls gick plus, med tanke på alla extrakostnader som kom av att vi flyttade, och som dessutom sammanföll med en månad som har en del årskostnader i försäkringsväg.

Vi la om golv i tre rum eftersom de gamla golven var slitna, och det blev enhetligt och snyggt med samma golv i alla tre sovrummen. Men golv är inte billigt.

Vi målade om i de tre rummen där vi bytte golv, och i hallen/allrummet. Färg, även sådan köpt på rea, är inte helt billigt heller.

Yngsta dotterns barnförsäkring betalades. Varje år funderar jag över våra försäkringar men jag har hittills inte kunnat förmå mig själv att säga upp barnförsäkringarna. Jag är inte särskilt vidskeplig av mig, men det känns som att säga upp dem är att be om problem… Så de löper vidare, med samma resonemang om ett par andra försäkringar.

Dessutom löper ju just nu ett överbryggnadslån, ett lån på nya huset, och ett lån på gamla huset. En herrans massa lån, och överbryggnadslånet är ju inte sådär fördelaktigt som de 1,07% i två år som vi fick till på det nya husets lån. September månads räntekostnader är riktigt tråkiga, men sedan är det ju slut på det i och med överlämningen av huset den första oktober.

”Nya” grejer till huset har i princip uteslutande köpts på Marketplace. Skrivbord och skrivbordsstol till äldsta dottern (som växt ur barnbordet och barnstolarna hon hade i gamla huset), en loftsäng, hurtsar till allrummets pysseldel, och en ny garderob till barnens rum. Även om priset blivit mellan 1/5 och hälften av vad det hade kostat nytt blir det givetvis också pengar.

En hel del har jag fått iväg på loppis/Marketplace också, är väl uppe i drygt 2 500 kr in på det sättet. Det är trevliga pengar in och grejerna kommer till användning. Win-win.

Så det är läget just nu. Och utöver ekonomi så innebär ju flytt en helt vrickad stress och tyngd. Bloggen är inte högst upp på priolistan, men jag ska försöka fortsätta skriva regelbundet.

Dela:
Vecka 37: Utmaning: Skippa halvfabrikaten

Vecka 37: Utmaning: Skippa halvfabrikaten

Det är inget fel på att ta genvägar när det gäller matlagningen — jag köper färdig pesto istället för att göra egen, och ibland köper vi bröd trots att jag gillar att baka. Hittar vi pizzadeg i kort datum kan vi ibland köpa även det, även om det går rätt snabbt att göra egen. Det handlar om att det finns begränsat med tid som småbarnsförälder, middagen behöver hamna på bordet inom en viss tid från det att alla kommer hem från jobb, skola och förskola, och vissa saker behöver bara vara enkelt.

Men ibland får man utmana sig, så den här veckan är utmaningen att låta bli hel- och halvfabrikaten. Skippa de färdiggjorda Mamma Scan-köttbullarna, skippa pizzan som bara är till att stoppas i ugnen, och skippa butikens bröd.

Baka eget bröd istället — min favvobok har jag skrivit om här vad gäller just brödbakande — och njut av doften av nybakt i ditt hem. Stek egna godare köttbullar än Mamma Scan (även om ungarna kanske gillar dem bättre), och gör egen pizza hela vägen från grunden.

Passa också på att göra matlåda varje dag av dina kulinariska påhitt.

Brukar du använda hel- och/eller halvfabrikat?

Dela:
Jämlikhet i förhållandet

Jämlikhet i förhållandet

Det var någon krönika på Aftonblaskan som jag inte läste hela vägen, men jag förstod snabbt innebörden (den kom upp på Twitter eftersom den illustrerades med en mörkhyad ung man med sitt barn, vilket är allt mer vanligt förekommande snarare än att i Sverige ha ljushyade på bilderna).

Innebörden var väl i princip att män är drägg som inte gör tillräckligt mycket hemma och därför går mammorna på knäna och blir sjukskrivna för utmattning. Det brukar ju vara sådant krönikörerna på Aftonblaskan går igång på att skriva om, eftersom de tydligen inte kan ta sådana diskussioner med sina män hemma istället.

Det handlade som vanligt om att dela ”lika” på hushållssysslorna — städa, diska, laga mat, tvätta, och så vidare. Och varför har inte karlarna bättre koll på förskoletiderna, och studiedagarna, och att ungarna har med sig frukt till skolan? Och så vidare, ad nauseum.

Det är bara det att i dessa krönikor saknas det alltid en hel massa uppgifter som i både vårt och gissningsvis många andras förhållanden faller på maken. I vårt förhållande är vi skapligt jämlika vad gäller diska och städa och tvätta, maken lagar oftast mer mat än mig eftersom han gillar det, medan jag är den som har full koll på förskolettider och studiedagar och i princip allt som har med förskola/skola att göra.

Men det betyder ju inte att maken rullar tummarna.

Istället tar han hand om: bilen (allt som har med den att göra), allt som involverar renovering (från att sätta upp tavlor till att bygga uterum), rengöring av avloppsbrunnar, han klipper gräset, trimmar gräsplantor, plockar bär som vi sedan gemensamt saftar eller syltar, och ungefär tolvtusen andra grejer.

Vi delar upp det på detta sätt eftersom det blir bättre så. Jag tar mycket av teknikinstallation och fix, eftersom jag är bättre på det, medan jag är fullständigt ointresserad av bilen annat än att den ska funka när jag behöver köra den. Det gör oss inte ojämlika om maken inte har hand om förskoletiderna, det innebär att han gör saker han är bättre på medan jag sköter administrationen.

Statistiken säger alltid att kvinnor gör majoriteten av hushållssysslorna, men tar den statistiken någonsin i beaktning de där andra grejerna som behöver fungera? Räknas gräsklippning och däckbyte som hushållssysslor? Tillåt mig att tvivla.

Jag blir så vansinnigt trött på dessa tyckare som bara tar med vissa delar av att ett hushåll ska gå runt, och om inte de är delade till millimeterrättvisa, då är det ”ojämlikt”. Precis som vi kan dela upp föräldraledigheter på olika sätt och ändå vara jämlika. Jämlikhet är inte en sak, ett enda sätt. Och nej, långt ifrån alla förhållanden är jämlika (det finns definitivt många där den ena parten står för majoriteten av att få hushållet att gå runt), men att sätta rubriken ”Hej du pappa — tar du ditt ansvar?” känns ändå förlegat och precis så sexistiskt som den typen av krönikörer tycker sig inte vara.

Dela:
Vecka 36: Prata ekonomi med din respektive

Vecka 36: Prata ekonomi med din respektive

Så var september igång — men tydligen är sommarvärmen på återtåg. Helgen har varit ljuvlig vädermässigt, även om nätterna varit kalla (vilket bara är skönt, lättare att sova då). Vi har haft mina föräldrar på besök och mamma har varit en tornado som rensat flyttlådor i rasande hastighet.

Men nu är det vecka 36 och dagens ämne för Årsutmaningen är att prata med sin partner om ekonomi. Givetvis bara aktuellt om man har en partner, men å andra sidan aktuellt för alla som har en partner. Lyxfällan har åtskilliga gånger visat skräckexempel på vad som kan hända om man inte har koll på ekonomin i ett förhållande, eller att den ene bara antas ha koll på allt.

Det finns olika sätt att lägga upp ekonomin i ett förhållande. ”Delad” ekonomi är ett begrepp jag undviker eftersom det snabbt missförstås, så jag väljer istället begreppen gemensam och separerad.

”Gemensam” ekonomi där alla inkomster och utgifter blir bådas, medan ”separerad” ekonomi är då var och en behåller sina inkomster och står för sina egna utgifter, och ett sammelsurium av varianter däremellan, där den vanligaste verkar vara att man har en gemensam ”pott” för t ex mat och andra gemensamma inköp. Hur man i ett sådant upplägg delar på kostnaderna vid ojämna inkomster är olika, vissa delar 50/50 ändå, andra delar procentuellt efter hur stora inkomsterna är. En del med i övrigt gemensam ekonomi har en ”månadspeng” på en viss summa som varje person i förhållandet får och som den andra inte får ha åsikter om hur det spenderas.

Sparande kan på motsvarande sätt vara gemensamt eller separerat, eller ha en viss del som är gemensamt men inte allt.

Det inte finns något av detta som är rätt eller fel. Det är helt enkelt upp till varje par att bestämma vad som passar just dem. Viktigt är att ni är överens, eftersom pengabråk är en stor anledning till att par separerar. Har ni väldigt ojämna inkomster — till exempel om en är föräldraledig under längre tid än den andre, eller om ni jobbar i branscher med helt olika löneförutsättningar — bör ni diskutera hur/i vilken utsträckning ni bidrar till det gemensamma hushållet och om det ska jämnas ut på något sätt. Är någon föräldraledig eller jobbar deltid för att ta hand om barn bör ni se över utjämning av pensionsinbetalningar, eller bestämma om ni ska sätta upp ett separat sparande för den som är föräldraledig.

Utöver att prata den dagliga ekonomin är det viktigt att ni har gemensamma mål för er ekonomi. Vad vill ni i framtiden? Har ni siktet inställt på hus, eller på att resa jorden runt? Vill den ene av er vara hemma med framtida barn i flera år? Exakt vilka just era drömmar är är bara viktigt för just er, men fundera över dem. Om ni till exempel vill öka ert sparande är mål för framtiden otroligt viktiga, precis som vi tidigare (redan vecka 1!) diskuterat för dig som individi Årsutmaningen.

Har någon av er — eller ni gemensamt — skulder, se till att sätta er in i hur era skulder ser ut och vad ni har för plan för att bli av med dem. Om en av er har skulder sedan innan ni träffades, hur ska ni hantera det?

Prata om vad ni prioriterar — tycker den ene att ni kan leva på nudlar och ketchup, medan den andre uppskattar fine dining? Är den enes hobby att läsa böcker medan den andre håller på med en dyr materialsport? Inget är fel, men om det leder till konflikter i förhållandet är det viktigt att lyfta och prata igenom det.

Se också till att planera för framtiden — vad händer om ni separerar? Vad händer om en av er dör? Skriv samboavtal om det är aktuellt, skriv testamente (definitivt om ni är sambos!). Det är mycket enklare att prata om dessa saker medan man fortfarande är vänner.

Att prata om er ekonomi förebygger problem med pengabråk. Med gemensamma mål — och kanske till och med ett gemensamt intresse för er ekonomi — skapar ni ett starkare förhållande. Med en trygg ekonomi står ni också stadigare om något skulle hända.

Pratar du ekonomi med din partner? Har ni gemensam, separerad, eller någon annan variant av par-ekonomi? Har du varit i en relation som tagit slut på grund av bråk om pengar? 

Dela:
Vad lär vi barn om begagnat?

Vad lär vi barn om begagnat?

Sparo skrev om en familj i Skåne någonstans som det är synd om för de har inte tillräckligt mycket pengar. Hon är föräldraledig med parets femte barn, han är lagerarbetare. Tydligen klarar de inte sig på sina inkomster, men ett femte barn tyckte de var lämpligt. Och då blir det någon annans uppgift att försörja dem verkar de tycka, eftersom de hade velat kunna få bidrag.

De berättar att socialtjänsten anser att deras inkomster uppfyller normen. Därför kan de inte söka ekonomiskt bistånd.

Och barnen får inte nya skolväskor till skolstart. Vilket tydligen är tragiskt. Tycka vad man vill om familjen och föräldrarnas val, men jag blir lite trött när jag läser följande:

– De flesta barn som börjar skolan har nya saker. Om man kommer med något begagnat så sticker man ut. Och barn har en önskan av att passa in, de har ett behov av att höra till, säger hon.

Detta säger socialchefen på Stadsmissionen.

Vad är det vi lär våra ungar om de måste ha en ny väska varenda skolstart? Vad är det vi lär dem alls om begagnat är något konstigt och som gör att man sticker ut?

Båda mina barn går omkring i begagnade kläder. Ärvda från äldre kusiner (eller storasyster, i lillasysters fall), köpt på loppis, eller köpt på Myrorna. Båda tjejerna sover i begagnade sängar från Marketplace, har sina begagnade kläder i garderober jag köpt från Blocket eller Marketplace, och även deras pyssel är i viss utsträckning köpt på loppis (i den mån det går, men t ex har jag hittat oanvända målarböcker och sånt på loppis).

Vårt hem är inrett med många grejer jag köpt begagnat. Behöver vi något så är alltid min första tanke att kolla Marketplace, om det är något jag alls kan tänka mig finns begagnat. Och väldigt, väldigt mycket finns.

Både vårt förra hus och vårt nya ligger i ”fina” områden (om än att det förra låg lite väl nära ett mindre fint område). ”Kraven” det pratas om i artikeln borde således vara skapligt höga. Men jag tror mer att det handlar om vad vi förmedlar till våra barn: om vi förmedlar att begagnade kläder är precis lika bra som nya, då är barnen lika stolta över dem.

(Sedan har både barn och vuxna i alla tider hittat grejer att hacka på andra över. Det är en annan sak. Om ett barn som är utsatt för mobbning, som i vanliga fall har begagnade kläder, plötsligt komma i nya kläder, riskerar det att bli retat för de nya kläderna som är ”fel” på något annat sätt. Eller så väljer plågoandarna något annat, från storleken på öronen till hårfärgen till att barnet är en plugghäst, att fokusera på. England har skoluniformer, men inte tusan har de utrotat mobbning. Mobbning är och förblir överjävligt.)

Dela: