Ledighet, jobb, och tankar om FI(RE)

Ledighet, jobb, och tankar om FI(RE)

I dagarna är det ett år sedan jag blev sjukskriven och slutade jobba. Min barnmorska på mödravården förklarade att mitt barn inte mådde bra av att jag mådde så himla kasst, vilket i sin tur berodde på en allt mer hysterisk arbetssituation under hela våren. Jag sjukskrev mig själv och blev sedan heltidssjukskriven fram till förlossningen av en läkare på KK.

Jag var så trött under sjukskrivningen och lång tid därefter att jag inte var säker på att jag någonsin skulle vilja jobba igen. Bokstäver simmade framför ögonen på mig när jag försökte läsa något längre än en tweet. När jag vaknade önskade jag bara att få gå och lägga mig igen, men med två barn som skulle till skola och förskola var det ju bara att gå upp

Sedan kom vår tredje dotter till världen lagom till att löven föll från träden och sjukskrivning övergick i föräldraledighet.

Sakta återkom min mentala kapacitet. Jag började kunna läsa igen, skriva, och redigera min roman för att sedan släppa den den förste mars i år.

Men jag var fortfarande inte övertygad om att jag någonsin skulle gå tillbaka till jobbet igen. Bara tanken gjorde mig trött och gav mig lätt ångest. Att vara ledig — så ledig man nu är med tre barn under sex år — var så mycket behagligare. Styra över min egen tid, runtom förskole- och skoltider. Vila så mycket jag behövde när bebisen sov. Tanken på patienter, administration, möten, medicinska PM och oändligt många meddelanden fick mig att rysa.

Jag planerade för heltidsledigt fram till årets slut, och sedan deltidsledigt under våren, följt av ledigt under sommaren. Bort från jobbet.

Till i juni.

Det gick från en dag till nästa. En dag kände jag bara att jo, nu vill jag börja jobba igen. Kanske hade det en aning att göra med att ha tre barn hemma på heltid när sommarlovet tog vid och mina studier tog slut, men en hel del var bara att jag var trött på att gå hemma. Trött på avsaknaden av sammanhang, av det sociala som automatiskt kommer med ett jobb. Problemet med att vara föräldraledig, om man inte har tur och får barn precis samtidigt som sina kompisar, är att det är ganska ensamt. Jag är heller inte den som går till öppna förskolan för att hitta nya bekantskaper — jag försökte när äldsta var liten, men det var aldrig riktigt min grej. Därmed har dagarna blivit ganska ensamma, isolerade. Alla andra har jobbat, jag har gått hemma.

Så nu blir det jobb igen. Långt ifrån heltid — lillan är bara drygt nio månader, och maken är schemalagd att jobba, så någon måste ju ändå vara hemma med henne. Men en dag i veckan från och med början av september, den dag i veckan då maken är schemalagd för föräldraledighet. Det blir en bra glidning in i att börja jobba mer till våren igen. Det blir lite socialt, lite vuxet utbyte, och att använda hjärnan. Visst, jag skriver på min fjärde artikel och pysslar med min kappa för avhandlingen, och jag skriver böcker och annat — men det är inte riktigt samma sak som att hålla igång mitt medicinska kunnande, ha samtal med patienter som på en gång är informationsinhämtning och stöttning och detektivarbete och närvaro.

Det har fått mig att verkligen komma tillbaka till den utgångspunkt jag haft hela tiden med FI(RE): att jag inte vill sluta jobba helt och bara ägna mig åt mina hobbies. Jag tycker om mitt arbete som läkare, och vill fortsätta med det. Det är tveksamt om jag någonsin återgår till att jobba heltid, för det finns så mycket annat jag vill hinna med i livet, men jag vill jobba.

Dela:
Tågsemester?

Tågsemester?

Bästa kompisen drog på semester ut i Europa med sin pojkvän, och gjorde det med tåg. När hon kom hem diskuterade vi deras resa.

Det låter ändå nice att åka med tåg. Jag är inte superförtjust i flyg, av många anledningar: jag blir åksjuk, och har dessutom problem med öronen framför allt när planet går ner, maten smakar inte gott på tiotusen meters höjd, det är smala platser och allmänt bökigt. Lägg därtill hela ta-sig-ut-till-flygplatsen (som, förutom Linköpings yttepyttelilla flygplats, alltid ligger mer eller mindre off), incheckning, man får inte ha med sig egna drycker, säkerhetskontroller, och så vidare med all tid man måste tillbringa på flygplatsen… följt av nya kontroller efter landning, och förhoppningen att bagaget kommit med. Och sen ska man ha en skvätt ”flygskam” på det?

Ugh.

Blir trött bara av att skriva om det.

Jämfört med tåg, framför allt tåg med kupéer som gör att man inte behöver lyssna på alla andra i hela vagnen, där stationen ligger centralt, man har inga säkerhetskontroller, och man behöver vara på plats ungefär fem minuter innan tåget går. Jag blir åksjuk även på tåg, men det brukar gå bättre, och det är noll problem för öronen. Det är mer plats och allmänt behagligare.

Så vad skulle krävas för att vi skulle dra ut i Europa med tre barn på tåg? Vi reser ju trots allt med flyg med barnen.

Den absolut viktigaste delen skulle vara att kunna lita på att tåget faktiskt kommer fram. Bästa kompisen åkte hem hela vägen från Venedig till Sverige, och allt gick bra ända tills Nässjö, där tåget stannade och SJ meddelade att tåget nog inte skulle åka vidare. Till slut gjorde det det, ett par timmar sent, men det är ändå talande för Sveriges urusla tåg. (Det är också anledningen till att jag, när jag pendlade Malmö-Lund, gjorde resan till Lund på morgonen på ca 1,5 timme, men hem kunde det gå på 40 min eftersom jag inte behövde bry mig om att ha luft för förseningar på vägen hem.)

För om tåget genom Sverige blir försenat i ett par timmar så att man missar nästa connection (och nästa, och nästa), då står man där med tre ungar och ingenstans att ta vägen. Dyrt hotell och nya bokningar av nya tåg? Låter kul. Och risken är alldeles för stor.

Så jag skulle vilja kunna boka tåg på samma sätt som man bokar flyg: jag skriver var jag vill börja och var jag vill sluta, och sen ger den mig en enda resa, och det blir flygbolaget som står för risken om något av flygen inte kommer i tid så att jag missar mitt nästa flyg. Istället för ”flyg, flyg, flyg, flygresor.se” -reklam på radio, så vill jag ha ”tåg, tåg, tåg, tågresor.se”. För hela Europa (och kanske ännu längre). Och ett tågbolag som kan stå för risken att jag missar något av mina tåg på grund av förseningar.

I övrigt kommer tiden alltid vara en faktor. Har vi obegränsat med tid är det ju lugnt att ta tåget, och göra resan till ett äventyr i sig – men har vi begränsat med tid är det svårt att låta resan ta två dagar iväg och två dagar hem, eller vad det nu kan tänkas ta.

Men framför allt är det faktiskt det första, för jag kan ändå absolut tänka mig resan som en del av äventyret med stopp på olika ställen. Men inte till vilken kostnad som helst, vilket är risken om tåget inte kommer fram som det är nu. Lös den delen, sen kan vi definitivt snacka.

Åker ni tåg eller tar ni flyget när ni reser längre?

Dela:
Oro och lugn

Oro och lugn

Hushållen har inte varit så här nedstämda angående ekonomin på många år, enligt de som håller koll på den typen av saker. Jag förstår det, och känner av samma nedstämdhet.

Förbered er på det värsta, stod det i någon artikel på SvD som jag inte hittar tillbaka till.

Vi har våra lån bundna till augusti 2023. Vi band på två år förra året, och så här i efterhand hade det uppenbarligen varit bra att binda längre – men medan det är lätt att se klart och tydligt bakåt, är det desto svårare att sia framåt. Vi sätter nu av pengar för att kunna betala av en del av lånen.

Elen är en annan spännande (haha) del av ekonomin. Även där har vi bundet i drygt ett år till, och de nuvarande utgifterna för el är således inte särskilt höga. Men sedan? Vad väntar oss framöver i detta energi-vanskötta land?

Maten blir allt dyrare. Även om vi gått över allt mer till vegetariskt är det fortfarande en stor utgift för en familj på fyra+. Liten äter ju än så länge inte särskilt mycket, men det blir mer. Än mer kännbart är det under sommaren när alla nu är hemma och äter alla mål mat här. När terminen börjar kommer ju barnen åter att äta åtminstone lunch på skolan respektive förskolan. Jag kommer fortsätta fokusera på vegetariskt, svinnlådor, och i säsong.

Transport är en seg historia, den också. Nu är juni-juli en särskilt tung månad utifrån att vi sommarsemestrar i Sverige och kör till våra destinationer för det mesta, men oavsett när tankningarna blir av så är det ju ett hårt svidande plåster att dra av. Någon gång framöver blir det väl en elbil, men samtidigt kan man ju fundera på hur stabil elleveransen kommer vara, och vad den kommer kosta. Jag är inte övertygad om elbilarnas förträfflighet, sure, de är ”miljövänliga” när de rullar på gatorna, men om vi tankar dem med el från kolkraftverk, hur miljövänligt är det? Och hur snäll är tillverkningen av bilarna i sig? Jag har inte satt mig in i frågan, men precis som vindkraftverk som tutas upp som det mest miljövänliga, tror jag inte att det nödvändigtvis är hela sanningen.

Det närmsta året kommer förmodligen inte se så stora sparkvoter för vår del. På årsbasis hittills ligger vi på drygt 26%, vilket är okej, men inte nära målet om 40%. I höst går maken på föräldraledighet en dag i veckan medan jag börjar jobba en dag i veckan, och därefter kommer han gå på föräldraledighet i betydligt större utsträckning medan jag återgår till jobb. Eftersom han som överläkare har en avsevärt högre lön än min ST-lön kommer det märkas av i vår ekonomi.

Som tur är kommer våra inkomster ”rätta till sig” lagom till att både lån och elavtal förfaller och ska omförhandlas. Även om ingen av oss planerar att arbeta heltid framöver – för att vår egen hållbarhet är viktigare än en superhög sparkvot – kommer det vara två bra deltidslöner. Av den anledningen försöker jag hålla mig så lugn som möjligt avseende vår ekonomi och framtidsutsikter. Vi har ju också en hel hög investerat på börsen, och även om det gått ner så är det en väldigt behaglig sits att sitta i. Vi har att ta av, även om räntorna går upp till (för vår generation) skyhöga nivåer, och vi kan då välja att betala av en del eller till och med hela lånet.

Men det är sommar, sol av och till, och jordgubbarna är goda. Det finns annat att fokusera på än bara ekonomi. Glöm inte det andra viktiga!

Dela:
Trädgårdsskörd

Trädgårdsskörd

Vi har ju inte bott i huset i ett år ens, och de föregående ägarna var inte jätteintresserade av att ha en trädgård som producerade något ätbart, så det här årets skörd är ganska knaper. Men vi har ändå jobbat på och satt ett helt gäng buskar och träd, vilka förhoppningsvis under kommande år ska ge bra skörder. För året har vi fått en handfull röda vinbär och några hallon, och det ser ut att trots allt bli en rejäl mängd blåbär. Krusbär och havtorn ser vi ut att få vänta på till nästa år.

Vid sidan av buskar och träd har vi också odlat i våra pallkragar. Där levererar nu ärtorna storslaget, och det är otroligt gott att gå och plocka spröda ärtskidor och äta bara sådär. Sjuåringen satte zucchini lite sent, men nu blommar den och några har blommat över och börjat få en antydan till frukt. Morötterna står med blasten högt mot skyn, men där vet man ju aldrig vad man får förrän man plockar upp dem ur jorden. Kålen ståtar också, och vitlöken verkar må bra.

Potatisen har i vissa krukor börjat vissna, så även den är dags att skörda. Egen nyuppgrävd färskpotatis är en lyx av rang.

Vi fick rabarber från bekanta som vi planterade, så får vi se vad som tar sig. Jordärtskockorna kom i lite sent i våras, men de får ligga kvar och bli fler till nästa år. Körsbärsträdet fick en enda blomma, men att den ens fick det var imponerande med tanke på hur sent den kom till oss. Vi köpte också ett päronträd från Lidl som tagit sig fint. Lidl-buskarna vi köpt har varit lite 50/50 om det tagit sig eller ej – båda björnbärsbuskarna mår utmärkt, en av blåbärsbuskarna, och som sagt päronträdet, medan hallonen inte ville ta sig och inte heller ville vinbären. Men eftersom de kostade 40 kr för buskar och 60 eller så för träden så kändes det helt okej.

Tomatplantor fick vi från olika håll, jag har inte satt en enda, men de tar sig nu de också och hittills har vi skördat två stora tomater. Det verkar dock inte vara något superbt tomatår.

Bilder från trädgården finns på Instagram!

Dela:
Årets sommar-svemester

Årets sommar-svemester

Då var vi hemkomna från vår svemesterresa för året. Jag har aldrig fattat vad man ska utomlands att göra under de bästa Sverigemånaderna på hela året, och vi höll oss således inom landets gränser även denna gång. Eftersom maken jobbade åkte jag med tre barn i bilen ner till mina föräldrars hus i Skåne och tillbringade ett par dagar där, innan maken vid semesterstart anslöt (via tåg som faktiskt kom i tid!). Barnen bodde i princip i den för området gemensamma poolen, och det var allmänt behagligt.

Sedan åkte vi norrut till Göteborg och dess härliga skärgård. Jag, som inte är ett fan av Göteborg, måste ju säga att deras skärgård visade sig vara fullständigt fantastisk.

Vi hyrde ett hus via AirBnB, något vi gjort tidigare både när vi åkte till Danmark och Legoland förra året, och när vi åkt skidor i Romme (vid tre tillfällen, tre olika boenden). Det är otroligt smidigt att hyra ett boende och ha tillgång till kök för att laga egen mat, och det har funkat toppen varje gång vi hyrt. För en familj på fem har hotellrum slutat vara aktuella, känns det som. Vårt boende på Öckerö var detta, och jag kan verkligen rekommendera det. Ligger jättebra för allehanda utflykter och nära ett Ica, med gångavstånd till skateparken om man har barn (eller vuxna) lagda för sådana aktiviteter. Huset har ett fint kök och sovplats för fyra till fem personer, och för vår del en bebis i medhavd resespjälsäng.

Man får ju dock säga, efter att ha bott i ett hus på 30 m2 med loft i en vecka att jag inte kommer bosätta mig i något Tiny house så länge vi har barn. Som vuxna hade det nog funkat om det hade gått att stänga om sig, men med barn? Nah. Jag vill ha plats nog att gå undan.

Vi besökte flera av de andra öarna, vilket vi gjorde med gratis färja (Rörö och Hyppeln) eller med bil (Hönö och Gatö). Bästa glassen var på Rörö, Röröboa. Fullständigt ljuvlig och värd en omväg (eller två färjor, as the case may be). Spektakulära utsikter och underskön natur. Vi hade lite regn, men mest var det faktiskt soligt eller bara molnigt. Perfekt väder för att utforska. Det finns gott om öar att utforska vid framtida besök, vilket vi redan planerar för.

Vi tillbringade också en dag på Liseberg, vilket verkligen inte är FI-tänk eller ekonomiskt på något sätt – men det var en riktigt kul dag. Barnen älskade det, med den stora som åkte Valkyria, Loke och Helix flera gånger om, medan treåringen tyckte att radiobilarna var helskoj och åkte dem tio gånger. Genom att utnyttja virtuella köer kunde vi åka en hel del, och det var egentligen bara två längre köer (två rundor Loke för maken och dottern) på hela dagen. Det ger åtminstone lite mer valuta för de hiskeliga inträdespriserna. Jag hade packat fika i en väska men väskan glömde vi hemma… stack in på Coop och köpte annan mellis att ha med in, vilket åtminstone var en bra bit billigare att köpa än på Liseberg (3 Festis för 15 kr eller 1 Festis för 17 kr liksom…). Vi åt också lunch utanför Liseberg. Sjuåringen deklarerade det bästa dagen någonsin, så det gav ju en hel hög fina minnen.

På det hela taget var semestern fantastisk och barnen har tyckt att det var riktigt roligt. Sjuåringen ville varken åka från mormor och morfar, eller från huset på Öckerö.

Nu väntar ytterligare veckor av semester, men vi kommer hålla oss mest på hemmaplan, med några mindre utflykter. Det blir toppen det med.

Dela: