Tre anledningar att sträva efter FI trots att du gillar ditt jobb

Tre anledningar att sträva efter FI trots att du gillar ditt jobb

”Men jag gillar ju mitt jobb,” är ju en invändning en och annan ger när man pratar FIRE. ”Varför skulle jag vilja sluta jobba? Vem vill ligga i hängmattan dagarna i ända?”

Det finns ju bra anledningar att sträva efter finansiell frihet (aka Financial independence, aka FI) även om man gillar sitt jobb.

1. Du vet aldrig vad som händer i livet. Bara för att du gillar ditt jobb kanske du inte tycker att det är kul om fem år, eller tio år. Din bra chef kanske slutar och ersätts av en galning. Organisationsförändringar, ökad arbetsbelastning, neddragningar… Om du får barn kanske du bestämmer dig för att de är viktigare än jobbet. Dessutom finns alltid risken att du blir sjukskriven av någon anledning, vilket ger en kraftigt försämrad ekonomi och som blir krävande om du lever lön till lön.

2. Din pension kommer inte bli vidare stor. Ett privat sparande kommer göra stor skillnad för din ekonomi när du blir äldre. Kolla din pensionsprognos, har du inte öppnat orangea kuvertet kommer det nog bli en trist överaskning – och det är inte säkert att pensionen ens blir så hög som prognosen hävdar när det väl är dags.

3. Du kan ta för dig mer. Om du inte lever lön till lön, och således är beroende av ditt jobb, har du större möjligheter att säga ifrån mot orättvisor, dumheter och annat på ditt jobb, och du kan känna en större frihet i arbetet för att du faktiskt väljer att vara där.

Det finns givetvis en gradient från lön-till-lön (eller ännu värre, lån-till-lån) till finansiell frihet – men att ett sparande ger en större frihet i livet är ingen diskussion. Så även om du gillar ditt jobb, se till att du i minsta fall har en buffert, även om du tycker det där med FI(RE) är ointressant.

Dela:
Mitt största finansiella misstag

Mitt största finansiella misstag

I slutet av varje avsnitt av Choose FI får gästerna svara på frågorna i ”The hot seat”, däribland frågan om vilket som varit deras största finansiella misstag. Eftersom det är osannolikt att jag någonsin kommer intervjuas på Choose FI ska jag fundera på den frågan här.

Så vad är mitt största finansiella misstag?

Ett enkelt svar är att jag börjat sent med att ta tag i ekonomin ordentligt, sätta mig in i hur man investerar på ett bra sätt och bli en partner till maken även i det ekonomiska.

En mer intressant diskussion är min juristutbildning. Jag har diplom från två långa universitetsutbildningar – juridik och medicin, 4,5 respektive 5,5 år – på väggen (och ytterligare kurser, så totalen på universitetet är elva år, plus ett år naturvetenskapligt basår). Detta har uppenbarligen kraftigt förskjutit min väg mot FI, eftersom jag under denna period inte haft några större inkomster och därmed väldigt lite sparande. Och eftersom tid är avkastning är ju det sämsta man kan göra ekonomiskt att inte börja tidigt.

Så ekonomiskt är elva år på universitetet helt åt skogen.

Rent personligt kan jag växla fram och tillbaka angående min juristutbildning. Å ena sidan är det bortkastat eftersom jag inte använder den – å andra sidan är juridik aldrig något dumt att kunna, och dessutom möjliggjorde den att jag skrev 1,9 på första försöket på högskoleprovet och därefter hade tillräckligt med tro på mig själv för att klara läkarprogrammet.

Det allra bästa hade givetvis varit att jag varit nöjd med att vara jurist och därför jobba som det. Jag var 24 när jag var klar med juridiken och löneutvecklingen som jurist är ju helt okej den med. Då hade jag haft ytterligare ett gäng år att tjäna, spara och investera pengar.

Men jag hade alltid gått och undrat hur det hade kunnat vara. Alltid fortsatt drömma om medicin. Jag hade inte träffat min man, inte fått mina barn.

Så medan det var ett finansiellt misstag att först läsa juridik och sedan läkare, så har jag svårt att se det som ett misstag i det stora hela.

Dela:
Årssammanfattning: 2019

Årssammanfattning: 2019

Då var det dags, den sista avstämningen för året (förra året vid det här laget!), den stora, för att se hur det har gått. Hur har vi skött oss? Vad har vi uppnått av de målen vi satte upp, och vad har vi kvar att jobba på? Det här är kanske totalt ointressant för er men eftersom jag tycker det är kul att följa en del andra bloggare och hur de gått för dem så skriver jag ett sånt här inlägg i alla fall – för att jag tycker det är kul. Jag tycker det är kul att följa i Excel och det motiverar mig att se siffrorna.

Inkomster

Vi har haft goda inkomster det här året – väldigt goda med tanke på att vi under nio av årets tolv månader varit hemma med yngsta dottern. För vår familj blir diskussionen om jämlikt uttagande av föräldraledighet tydligt sned: maken var hemma i sex månader, men i statistiken ser han bara ut att ha tagit ut tre månader eftersom han tog ut semester och jourkompledighet i övrigt. Detta gör givetvis att inkomsterna inte går ner lika mycket som de gjort om han tagit föräldradagar från Försäkringskassan. För egen del har jag tagit ren föräldrapenning (och regionen lägger på 10% ytterligare).

Jag har haft fyra löneökningar under året – 1 500 kr extra efter att ha gjort min halvtidskontroll i forskningen, ett lönehopp efter 18 månader AT, ett lönehopp när jag hade tre månader kvar, och slutligen ett lönehopp när jag blev klar med AT och fick min legitimation. Totalt har det inneburit en löneökning på uppåt 30% mot vid årets början.

Maken blev specialist i maj, vilket också medförde ett högst markant lönelyft, också runt 30%. Löneökningarna har gjort att vi under året sparat mer än någonsin tidigare.

Utgifter

De större utgifterna under året har bestått av bygget av altanen där vi i vår ska placera ett efterlängtat uterum, de nya fönstren till vardagsrummet, och lekstugan till barnen.

Boendet står för 16,5% av våra utgifter och är vår största utgiftspost. Här ingår räntekostnader, städ, larm, och Tekniska verken (el, fjärrvärme, avfallshantering och vatten). Dessutom ligger de nya fönstren här, och vår nya kyl och frys, vilket drar upp kostnaderna rejält. Förra året hade vi inte några sådana utgifter, då landade det på knappt 12% av utgifterna som jämförelse.

För mat inhandlad i butik landar vi på ett snitt på 3 700 kr/månad. Ihop med ”utemat” – all mat på restaurang och på typ 7-eleven när maken har jour, med mera – blir det ca 5 300 kr. Jag är nöjd med det, vi är en familj på fyra som tycker om att äta gott. Det har blivit mycket ”svinnsmart” på Willys (mat med kort datum) och vi har fortsatt på den inslagna vägen av att hålla oss till veckans extrapriser, och köpt på oss av varor när de varit på extrapris.

Sparande

Vi satte upp ett högt mål för kronor sparade – och överskred målet med 68%. Vilket väl mest talar för att det var ett för lågt satt mål – men vi tyckte och tycker att det var ambitiöst. Det var ändå en bra bit högre än målet för 2018. Målet uppnåddes i augusti. Nästa året sätts målet än högre, för när målen sätts måste det vara något att sträva mot, inte något man kommer nå i sömnen. Sparkvoten hamnade på ett snitt om 51%, vilket är klart över målet om 40% och också således godkänt.

Investeringar

Ja, det har ju inte direkt varit ett dåligt år på börsen. Och vi slog OMXSPI med 12 procentenheter dessutom. Så det var ju trevligt. Det allra mesta av vårt nysparande går in på vårt Avanza-konto och investeras i aktier. Vi har även ett automatiskt månadsspar i fonder. Barnen sparar hälften av sitt automatiskt i fonder, och hälften i aktier. Vi har också ett litet sparande på Lendify.

Utdelningar

Vi satte målet dubbelt så högt som 2018 – och gick i mål och lite förbi även med det. Nästa års mål är tufft, inte minst med tanke på att vi sålde av Ica (vi lyckades faktiskt sälja precis på toppen, på 20 öres när) och inte har någon bank kvar i portföljen.

Bloggen

Fram till i juni publicerade jag i princip ett nytt inlägg varannan dag. Därefter blev allt lite mycket och jag drog ner kraftigt på antalet inlägg för att jag behövde mer luft. Nu mot slutet av året, med mer tid som föräldraledig och med forskningstid, har jag kunnat börja skriva igen – och framför allt hittat motivationen till det.

Över året har jag haft 75 000 visningar på bloggen sedan jag började med Google Analytics i mars, med 25 000 nya användare. 83 000 enligt Jetpack for WordPress som jag haft hela året, så det verkar ju stämma. Majoriteten av besökare sitter i Sverige (5% från USA) och de flesta i Sverige sitter i storstadsregionerna. Mitt inlägg om bundna lån fick väldigt många visningar. Näst mest visade var mitt inlägg om Kicki Danielsson som inte kan gå i pension, följt av huruvida man som ung singeltjej kan leva på 10 000 kr i månaden. Genomsnittsanvändaren stannar knappt tre minuter på bloggen, men om det är bra eller dåligt har jag ingen aning om. Mest besök, över 17 000 st, var det på bloggen i december, näst mest i juni (12 000).

Familjen

Vi är en mycket mer välmående familj i slutet av år 2019 mot förra årets slut, mest för att maken med sitt halvår föräldraledigt hann återhämta sig ordentligt efter disputationen. Att båda föräldrarna har energi är ju trots allt ganska viktigt för familjens välmående. Med mer energi hos maken har det blivit lättare för mig, eftersom han orkat vara mer närvarande. Barnen växer, det märks inte minst på att kläderna ständigt behöver införskaffas i större storlekar. I somras firade vi en fyraåring och en ettåring.

Huset

Vi fortsätter fokusera en hel del på vår underbara trädgård. I somras grävde vi ut ytterligare en rabatt, längs den sista tillgängliga kanten, där vi planterat hallonbuskar för att förhoppningsvis få ordentliga hallonskördar framöver (i nuläget har vi en högproducerande hallonbuske, men med fyra hallonälskare räcker bären bara till att plocka för att åka rakt in i munnen ändå).

Maken byggde lekstugan till barnen och jag har inrett den. Den kom i en miljon bitar som byggsats och tog sitt tag att bygga ihop, men den är såå fin och väldigt poppis.

Vi tog in hjälp för att bygga altanen till uterummet. Vi betalade för det eftersom det annars hade gått åt en till två veckor av vår gemensamma semester för att maken skulle bygga den, och eftersom jag bara hade fyra veckor ledigt var det inte värt det. Tid är pengar, och att betala gav oss mer tid. Det blev precis som vi tänkt oss och vi är mycket nöjda.

Vi har också bytt våra fönster i vardagsrummet, där vi tack och lov inte hade någon fuktskada trots att fönstren läckte.

Stora händelser

Jag har fått min läkarlegitimation, det skedde den 17 december. Detta var kulmen av två års AT, medsittningar och AT-provet som skrevs i augusti. Legitimationen öppnar nya möjligheter för arbete som läkare. Forskningsmässigt gjorde jag min halvtidskontroll i mars, och i september var jag i Barcelona och presenterade ett abstract. I november åkte jag till Falun och arbetade med en forskargrupp där för min tredje artikel. Maken blev som sagt färdig specialist i ortopedi och har nu siktet inställt på subspecialiseringen i ryggkirurg.

Hälsa

Vi har inte nått våra mål avseende vikt. Det är väl vårt stora misslyckande i år. Jag har dock tränat en hel del ändå, och känner att jag mår bra i kroppen. Det har varit svårt att gå ner de sista kilona efter andra dotterns födelse, och jag har lite dåligt med motivation för att låta bli sötsaker i den utsträckning jag skulle behöva. Men båda har hunnit träna, och vi har gått mycket. Jag snittar ändå 12 700 steg om dagen, trots att jobbet på vårdcentralen är väldigt stillasittande, och cyklar dit och hem varje dag (totalt runt 30-35 min).

Vi har kunnat vara lediga, dels föräldralediga på heltid med yngsta dottern och dels kunnat komma iväg på semestrar – och nu i slutet av året påbörjade jag på två månaders kombinerad föräldraledighet och forskningstid. Att styra vår tid mer är definitivt bra för vår hälsa

Sammanfattning

Det har varit ett bra år. Räcker det som sammanfattning, kanske? Vi har sparat mer än vi spenderat. Vi har varit lediga med våra barn. Vi har tagit ytterligare steg upp på våra respektive karriärstegar, med ytterligare frihetsgrader som följd eftersom det ger mer möjligheter.

Dela:
Det ”trygga” sparkontot

Det ”trygga” sparkontot

Privata Affärer skriver om en undersökning från Swedbank om svenskarnas sparande. 3000 personer har intervjuats (jag hoppas att jag någonsin får svara på en sån här undersökning, det hade ju varit roligt!) och det visar att sparfilosofin bygger på sparkonto ihop med en fondportfölj. Artikeln specificerar inte andelen som har sparkonto som främsta sparform, men det får ju vara en rimligt hög andel för att kallas ”nyckelfaktor”.

Man blir ju lite ledsen när man hör det, med tanke på att det är rakt upp och ner kapitalförstöring.

Vi hade diskussionen här på nyår om sparande på börsen. En kompis som är en av många människor som blivit bränd av nedgången 2008 sa att trots att han låg kvar i fonderna till 2016 hade de inte ens kommit upp till samma värde igen. Med tanke på hur Stockholmsbörsens kurva sett ut över de senaste 20 åren börjar ju jag undra vad han låg i för fonder och hur hög avgift dessa hade, men alldeles oavsett var effekten att han, bortsett från pensionen, inte längre har några pengar på börsen.

Han och många andra, uppenbarligen.

Men att ha pengarna på sparkonto innebär ju en garanterad förlust. Inte ens de med i dagsläget ”hög” ränta – runt 0,60-0,65 sist jag kollade på ställen utan bindning och med insättningsgaranti – hänger med inflationen. Du får således mindre för pengarna i slutet av året än du fick i början av året oavsett att du fått lite ränta på pengarna. ”Tryggheten” i sparkontot betalar du med en garanterad värdeminskning.

Även vi har ett buffertsparande på bankkonto, men då med den ”höga” räntan nämnd ovan – 0,65 så att vi åtminstone får någon avkastning. Men resten utöver bufferten är investerade på börsen – och inte i räntefonder, som också verkar vara populära enligt artikeln. (Jag förstår konceptet av räntefonder som kudde vid sidan av investeringar i andra typer av fonder eller aktier för att mildra vid nedgång, men inte som enda investering.)

Börsen kommer att gå upp och gå ner. På kort sikt är börsen högrisk, och ska du ha pengarna inom snar framtid så bör de inte ligga på börsen. Men har du ett långsiktigt sparande med över tio års sparhorisont, såsom barnspar eller pensionssparande, då bör de definitivt in på börsen och jobba (sen val av strategi, från passiva indexfonder till aktieköp är upp till var och en). Det har de senaste 100+ åren visat sig vara det allra bästa stället för pengar, även om jag ju får lägga till den där disclaimern som alla poddar och proffs skriver: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.

Dela:
Ränta-på-ränta inspirerar

Ränta-på-ränta inspirerar

För några dagar sedan hörde svågern av sig. Han och hans fru sparar till sina barn varje månad, och hittills har dessa pengar landat på ett ”säkert” sparkonto med nollränta. För 2,5 år sedan startade svågern ett konto på Avanza, men sedan kom han inte längre, utan överföringarna har stått kvar till bankkontot.

Nu skulle det bli ändring på det.

Första idén var 100% i Avanza Zero. Jag och maken tyckte att det fanns bättre varianter – eftersom Avanza Zero bara investerar i de 30 största bolagen på svenska börsen är den en ganska smal fond.

För enkelhetens skull kom svågern över och vi hjälpte till att sätta upp automatisk överföring och investering i tre olika fonder: Avanza Global (40%), Skandia Sverige Exponering (30%) och Spiltan Aktiefond Investmentbolag (30%). Bra bredd och låga avgifter. Svågerns önskemål var att det skulle vara enkelt och att han i princip aldrig skulle behöva titta på det igen. Automatiskt och bortglömt.

Vi visade grafer över vilken utveckling investeringarna skulle kunna ha över de 15-20 år som pengarna är tänkta att ligga och gotta till sig. Givetvis med hela ”historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning”-grejen, men ändå. Att visa en ränta-på-ränta-graf är väldigt motiverande.

Det var faktiskt så motiverande att svågern när han kom hem satte upp sparande även till sig själv och sin fru i samma fonder som till barnen. Och sedan började han berätta för en kompis om hur bra det var med investeringar… Jag och maken kände att vi gjort en god gärning sådär lagom innan jul, och vem vet, det kanske får ringar på vattnet.

Dela: