Värdet av en manikyr

Värdet av en manikyr

Choose FI-podden har börjat med case studies. Istället för att bara intervjua folk som nått FI(ev RE) om sin resa mot sin finansiella frihet har de börjat intervjua folk som bara precis påbörjat sin resa. Jag gillar greppet, det är rolig omväxling mot att bara höra om hur det var i backspegeln. Dessutom hjälper de till med beräkningarna för vad folk behöver för att bli FI, de diskuterar var i deras budgetar man kan kapa, vad tusen kronor i utgiftsminskning innebär för FI-talet, och så vidare.

I ett av avsnitten intervjuades en tjej som fick frågan om något ändrats av pandemiåtgärderna. Eftersom hon var baserad någonstans i USA har de ju haft mer långtgående interventioner än vi i Sverige. Det här citatet fastnade hos mig:

(…) during COVID, myself and many other people, we’re all faced with, I can’t get my eyelashes done, I can’t get my eyebrows done. I really, really need to get my hair done. I can’t get a manicure, I can’t get a pedicure. And guess what, we all managed to figure it out ourselves. I pulled out those tweezers. And when you think of those expenses, arguably, I think I saved like $1,000 in the last seven, eight weeks of personal grooming that I chose not to do because you couldn’t get it. And I managed just fine. I look the same. In fact, I’m blonder, I look better.

$1000 motsvarar ungefär 8 500 kr idag i Sverige. Plus/minus lite beroende på dag. Men i vilket fall som helst – det är enorma summor den här tjejen lägger på att fixa ögonbrynen och naglarna. Eftersom hon säger att hon är blondare kan man ju gissa at hon även fixar håret själv nu.

(Samma tjej tyckte att $500-600 för en bilbarnstol också var rimligt, för det var den säkraste. Brad och Jonathan försökte men lyckades inte få henne på andra tankar…)

Hur mycket pengar ägnar vi åt att andra ska göra oss ”vackrare”? IGMR skrev nyligen om peak stuff, peak crap, men jag tror ärligt talat inte att det stannar vid grejer. Grejerna är visserligen det som är mest utmattande för vår planet, men annat påverkar också vår ekonomi i stor utsträckning. Både kvinnor och män ska se ut på ett visst sätt och skönhetsindustrin är ytterligare ett ställe där det rullar helt enorma pengar (enbart i Sverige rullar det 20 miljarder kronor årligen). Ögonfransförängning, manikyr, pedikyr, frisör (ett avsnitt av jag tror det var How to money berättade en tjej att hennes ”splurge” är att gå till en frisör och få håret professionellt fönat), vaxning, spray-tan, ansiktsbehandlingar, Botox-injektioner, och så vidare och så vidare hela vägen till ”skönhetsoperationer”.

Och vad verkar folk upptäcka när det inte längre går att få alla dessa saker gjorda? Att de var överflödiga. Att det inte behövs.

Jag fick en fin komplimang för ett par veckor sedan, då en bekant frågade vilken frisör jag går till eftersom jag har så fint hår. När jag förklarade att jag färgar själv, låter mamma klippa håret nån gång då och då, och går till frisören för mer frisyr-klipp typ en gång var artonde månad, då såg hon ganska förvånad ut. För makens del klipper jag honom med trimmer och sax, vilket sparar oss runt 250-300 kr var sjätte vecka (han är nöjdare med det här upplägget eftersom han inte måste försöka få tid hos frisören, och jag klipper honom oftare än han gick dit vilket gör att frisyren hålls i bättre skick). Längdinställningen för trimmern gick sönder igår efter ett par års användning och en ny kostar ca 300 kr vilket kändes dyrt – men som maken konstaterade motsvarar det faktiskt bara en klippning hos frisören.

Jag tror det är mycket här i världen vi behöver fundera över om det är nödvändigt eller ej, varesig det gäller prylar eller vanor.

Om man har 25 000 kr i lön har man ut knappt 20 000 (enligt en onlinekalkylator). Baserat på 40 timmars arbetsvecka blir det runt 125 kr i timmen. Lite snabb googling ger att en enkel manikyr kostar runt 450 kr i Linköping (priserna varierar säkert avsevärt mellan städer, men jag tar det som exempel). Är det värt 3,5 timmes arbete för att få den där manikyren gjord? Det är dessutom en väldigt enkel beräkning av timlön, här har jag skrivit mer om hur det kanske borde beräknas.

Det är givetvis så att man får välja att ha kvar saker i sitt liv som man lägger pengar på. Strävan för de allra flesta av oss är inte att gå mot noll i utgifter. Men många – även jag själv – mår bra av att tänka efter en gång till innan.

Vad har du som du väljer att fortsätta lägga pengar på? Vad har du valt bort efter att ha funderat på saken?