Fotoprodukter med SmartPhoto

Fotoprodukter med SmartPhoto

Inlägget är reklam för SmartPhoto och innehåller annonslänkar.

En av mina hobbies är att göra något med alla de foton jag tar. Jag tar enormt mycket bilder av mina ungar och allt vi gör i familjen och jag ogillar starkt att de bara blir liggande på en hårddisk där ingen någonsin ser dem. Så jag har, sedan många år innan jag fick barn eller ens träffade min man, gjort årsböcker. 2009 är den första årsboken i samlingen och sedan finns det en för varje år. Sedan 2016, första hela året med barn, har det blivit halvårsböcker istället eftersom det blivit så fantastiskt mycket bilder. Jag gör också mindre ”specialalbum” för specifika händelser, såsom semestrar eller namngivningar.

Det allra största arbetet la jag nog ner på mina barndomsböcker, där jag täcker in allt från när mina föräldrar föddes till år 2000, alltså över 40 år. Det tog sitt lilla tag av att scanna och hålla på, men jag kunde ge en fantastisk gåva till mina föräldrar som innebär att alla våra gamla barnbilder faktiskt blir sedda, inte bara undangömda i en garderob.

Dessutom tycker jag att det är kul att göra fotokalendrar (det är julklappar varje år, till mormor och morfar och farmor och farfar) som vi har hängande hela året, och till jul är det så klart julkort. Dessutom blir det ju då och då inbjudningskort till olika tillställningar, och tackkort efter tillställningen (läs: disputationen nu senast).

På sistone har jag använt SmartPhoto för att fixa kalendrar, kort, med mera. De har en smidig onlineprogramvara och många trevliga layouter att välja mellan vilket gör att det går snabbt. De har också i princip alltid någon typ av rea, vilket jag tycker är trevligt. Att framkalla bilder, göra kort och fotoböcker kan annars bli hysteriskt dyrt. Kvalitén är bra, med fin färgåtergivning och bra papper. Man samlar (tydligen, insåg jag när jag fick mail om det) också automatiskt poäng genom att handla genom dem, som sedan kan bytas in till fler produkter.

Så, inte minst för att kunna tjäna pengar på mig själv när jag beställer från dem, lägger jag nu upp en annonslänk för SmartPhoto. De är faktiskt riktigt bra och jag har använt dem upprepade gånger. Och väljer du att inte gå via min länk så är det också okej, bara gör något med alla de där bilderna du har liggande på hårddisken, de förtjänar ett bättre öde än att aldrig tittas på!

Dela:
Gratispengar från Refunder

Gratispengar från Refunder

Inlägget innehåller en värvningslänk till Refunder

Idag tog jag ut pengar från Refunder. Det var ganska längesedan sist och blir ju klart mindre pengar när man dels shoppar mindre och dels köper det mesta begagnat. Men nu var det uppe i ett par hundralappar, så då kände jag att det var dags. Det är ju helt enkelt bättre att det investeras än att det ska ligga hos Refunder i all evighet.

Jag har totalt fått ut drygt 2 100 kr i och med det här uttaget, och jag ser det helt och hållet som gratispengar. Jag använder Refunder (eller någon annan cashback-site, beroende på vilken som har bäst cashback) till varje köp där det är möjligt. Många gånger är det bara enstaka kronor tillbaka, men det är ju enstaka kronor du annars inte haft – och många bäckar små!

Gå med du med! Använd min värvningslänk så får både du och jag 50 kr!

Här finns fler cashbacksidor att välja på!

Dela:
Fattig-januari

Fattig-januari

Så här i nyårstider är tidningarna verkligen fyllda med ”Så blir 2019 ditt bästa år!” och ”Förverkliga dina nyårslöften nu!” och annat som förmodligen säljer (annars hade de väl inte hållit på med den typen av rubriker). Själv har jag fått hem två nummer av Amelia eftersom det fanns ett erbjudande om två gratistidningar därifrån via Tidningskungen (nu är den uppsagd) och dess klatchiga huvudrubrik, lagd ovanpå en naken Carolina Gynning, är ”Ge dig själv en nystart!”. Man ska komma igång med träningen, göra en hälso-makeover, och på alla sätt må bra.

Två sidor ägnas faktiskt ekonomin, med titeln ”Aldrig mer en fattig januari”. Är januari så fattigt? Det verkar så, baserat på alla artiklar som skrivs på ämnet. Tydligen är det här en del av problemet:

Många får sin decemberlön redan innan julafton och den ska sedan räcka till slutet av januari, vilket kan bli kärvt ekonomiskt för en del.

~ Pank i januari? Så får du ekonomin att hålla

Jag undrar så hur det är möjligt att det här skulle kunna omfatta så många att det berättigar alla artiklar. Det är klart att det finns de som faktiskt inte har något utrymme i sin budget och som vänder på varje krona, men för den stora majoriteten borde det inte behöva vara så. De allra flesta kan spara. Och kan man spara ett par procent av lönen, då borde det inte spela någon roll att lönen kommer redan den 21 december som den gjorde för många 2018, och att den ska räcka till den 25 januari 2019.

Tipsen i Amelias artikel är förhållandevis bra:

  1. Bryt dåliga shoppingmönster – slentrianshoppa kläder inte bara för att du inte har något att göra. (Personlig reflektion: nej gud jag avskyr att shoppa kläder, varför tycker folk att det är så kul?). Inventera det du redan har och köp inte fler likadana. Leta begagnat (det var ju trots allt årets julklapp).
  2. Spara på rätt grejer – bolån, skippa utekaffet, hoppa över spontanköpen.
  3. Gå inte i fällorna – spara i början av månaden, följ upp dina utgifter så att du vet och inte behöver gissa, håll koll på småutgifterna (de här tipsen går verkligen in i varandra, för utekaffet och spontanköpen hade de ju i förra punkten), och se över det du har på autogiro.
  4. Tänk hållbart i vardagen – cykla, ät efter säsong, mindre kött och den alltid återkommande matlådan.

Det är ju för all del vettiga tips. Långt ifrån radikala, men det är ju en början.

De avslutar dock lite tveksamt:

Nu är det dags att öppna ett sparkonto och börja föra över det du sparat varje månad. Välj ett konto med ränta, alltså inte ett vanligt räntekonto.

Men visst, har man noll kronor i buffert så är ett sparkonto med ränta ett bra ställe. Sedan, om man kommer en bit förbi det, är det dock inget vidare. Men det kanske kommer en uppföljande artikel om investeringar?

Vad är era bästa tips på sparande så här mitt i fattig-januari?

Dela:
Bokrecension: Det stora könsexperimentet

Bokrecension: Det stora könsexperimentet

David Eberhard gillar att röra runt i Sverige-grytan, tidigare med böcker som ”Ingen tar skit i de lättkränktas land” och ”Hur barnen tog makten”. Nu kommer han med en rak höger mot genusvetenskapen, som han tycker har ett bättre namn på engelska (gender studies) eftersom man kan undra hur mycket vetenskap det egentligen är. Och efter den här boken, då undrar man verkligen. Eberhards främsta motståndare i boken är extremfeminismen och dess politiska förespråkare, ett krig i bokform mot allt genustänk som genomsyrar kort sagt varenda del av våra liv numera.

Boken består av tjugotvå kapitel och tio ”kurer mot könsexperimenterande”. På ett metodiskt sätt tar Eberhard upp allt som berör genusvetenskapen. Han börjar med postmodernismen som är så inne nu:

Den postmodernistiska genusteorin bygger på två grundantaganden. Det ena är att kön är en social konstruktion och alls inte har med biologi att göra (vilket implicit innebär att kön egentligen inte finns) och det andra är att det ena könet (som då alltså egentligen inte finns) alltid strukturellt är överordnat det andra.

I kapitel fyra påbörjar Eberhard en genomgripande och fullständig sågning av boken Testosteron Rex, skriven av Cordelia Fine och belönad med priset för bästa vetenskapsbok av världens äldsta akademiska samfund, ”The Royal Society” i Storbrittannien. Boken hävdar att testosteron inte har något med manlighet att göra, och att kvinnor och män inte alls är olika i grunden. Då kommer Eberhard med fniss-vänliga spydigheter (om man är lagd åt det håll att man håller med honom om att biologiska skillnader mellan könen finns) som:

För oss som råkar leva i den verkliga verkligheten och till exempel har sett vad som hände när de fuskande östtyska friidrottarna blev statligt injicerade med testosteronliknande anabola steroider, känns hennes slutsats minst sagt… märklig.

Fine förordar tydligen också att man för att få män att ta hand om sina barn mer än vanligt, kan låsa in dem med sina ungar…

Vidare förklarar Eberhard fenomenet med normalfördelning och överlappning av normalfördelningskurvan, och hur skillnaderna i svansarna av dessa kurvor kan bli stora. Som läkare ägnar han ett kapitel åt att ta upp alla de sjukdomar som skiljer sig åt mellan könen, och han frågar sig retoriskt om alla dessa sjukdomar (många endokrina sjukdomar för kvinnor, hjärt-kärlsjukdomar för männen) är resultatet av könsmaktsordningen.

Ibland funderar jag på om Eberhards motståndare är påhittad, mest för att en del av det han bemöter verkar så urbota dumt. Hittar han bara på? Men han har hela tiden hänvisningar till källor där tokigheterna sagts, så jag får ju anta att det är korrekt återgivet. Dessutom går han då och då ner på att möta en mindre extrem nivå av feminism och genustänkande, vilket gör boken betydligt mer balanserad. Han tar upp nyspråk till följd av genusvetenskapen (inte bara hen-debatten), #metoo, förskolegenustänk, och jämställdhet på arbetsmarknaden. Han erkänner att genusteorin påbörjades…

[…] som ett ”litet och tämligen obskyrt men intressant projekt, vilket gick ut på att försöka vända på världen och se det ur ett annat perspektiv. En viktig tankeövning […].

Men att idag har denna teori förvandlats till ett monster.

Jag tycker att det är en viktig bok. Jag funderar på att försöka ta mig igenom Testosteron Rex för att läsa den andra sidan, men vi får se om jag mäktar med det.

Om inget annat ger Eberhards bok förhoppningsvis en tankeställare.

Dela:
Vi rensar, sorterar och organiserar

Vi rensar, sorterar och organiserar

Sedan maken disputerade har energin så sakteliga återvänt till familjen. Nåja, treåringen har väl alltid haft gott om energi, sådär så att det sprutar ur öronen, och bebisens energinivåer har väl inte heller varit direkt påverkade – det blir så när man tar tre tupplurar om dagen – men deras mammas och pappas nivåer har blinkat med stora röda bokstäver: ”KRITISKT LÄGE!”

Nu har det vänt. Och det är inte bara det att energin återvänder, för ibland har jag haft energi, men det kombineras dessutom med mer tid. Det gör att när vi väl har energi, då har vi också tid att lägga.

Således stod jag på lillejulafton (dagen innan julafton för alla icke-skåningar, jag har förstått det som ett skånskt påfund?) och rensade kökslådor för glatta livet.

Jag kan meddela att det behövdes…

Vi hade typ tretton lock till fem kastruller.

Vi hade prylar vi aldrig packat upp ur kartongen (en ligger nu på Marketplace, den andra gavs bort i julklapp till någon vi tror kommer använda den).

Vi hade grejer, grejer, grejer som vi inte använder eller som vi använt så sällan att de inte förtjänar att vara kvar.

Och nu är de inte kvar (eller ja, de står i källaren i väntan på skjuts till återvinningen/Myrorna, men ändå).

I samband med att jag rensade köket fick maken rensa bland sina forskningspapper. Det var ett par kilo papper som kunde åka i soporna, så skönt!

Igår fick maken ett ryck och tillsammans rensade vi och omorganiserade i frysen så att det finns någon chans att hitta i den. Vi passade också på att frosta av den. För ett par dagar sedan organiserade jag och tvättade ur kylen.

Jag har rensat badrummet på alla de miljoner hygien- och sminkprodukter jag har liggande tack vare en mamma som jobbar inom det området. (Typ en gång i halvåret-året brukar jag låta mina tjejkompisar få titta igenom det utrensade eftersom det är mer eller mindre oanvänt, och ta vad de vill ha. Det brukar vara poppis.)

Så plötsligt rör det på sig här hemma. Grejer sorteras i behålla, sälja och slänga. Yta frigörs. Några kronor här och där kommer in på försäljningar. Och allt känns bara lättare och bättre. Nu har jag som mål att rensa en sektion (en låda, en byrå, eller något större beror på dag och tid, men ”en” i alla fall) varje dag. So far, so good.

Dela: