Förra inlägget om Allas-redaktionens ignorans blev ett mycket populärt inlägg. Eftersom de allra flesta (alla?) som läser den här bloggen är intresserade av privatekonomi och många gissningsvis jobbar mot finansiell frihet eller FI (financial independence) var det inte förvånande att folk tyckte att 2 500 kr var en löjligt låg summa att spara varje månad. Jag håller ju med, som jag skrev i inlägget, och Swedbank håller med mig.
Men om det nu är någon som är ny, någon som trillat hit utan att vara insatt eller ens särskilt intresserad av privatekonomi, så tänkte jag ta tillfället i akt att beskriva ränta-på-ränta-effekten jag pratade om i förra inlägget.
Räkneexempel
Utgångspunkten blir 1000 kr utan något nyspar, och avkastningen sätts för enkelhetens skull till 5%.
År 1: Du sparar 1000 kr. Denna summa får du ränta på, vilket innebär att i slutet av året har du fått 50 kr i ränta (1000 x 0,05 = 50).
År 2: Du har 1050 kr. Denna summa får du ränta på, vilket innebär att i slutet av året har du fått inte 50 kr som förra året, utan 52,50 kr i ränta (1050 x 0,05 = 52,50). Pengarna du fick i ränta förra året får också ränta.
År 3: Du har 1102,5. Räntan för året blir 1102,5 x 0,05 = 55,125 kr.
Och så vidare. Helt utan att du gjort någonting alls ökar värdet på ditt sparande. Detta är varför ränta-på-ränta är ett sådant fantastiskt koncept. Detta är varför ett sparande på 1 000 kr i månaden med 5% avkastning efter fem år ger nästan 70 000 kr istället för de 60 000 du stoppat in – och efter tio år ger det 158 000 kr trots att du ”bara” stoppat in 120 000 kr.
Bankkontos ”säkerhet”
Allas-redaktionen verkade tänka sig att bankkonto var det enda stället man kan spara sina pengar. Kanske tror de att ”bankkonto är säkert” (jämfört med börsen som är ”farlig”) – men eftersom vi idag har 0%-ränta (man kan få upp till 0,5-0,6% och fortfarande ha insättningsgaranti) räcker inte det för att täcka upp inflationen som ligger på ca 2% som mål. Det innebär att den tusenlapp du sätter in i början av året i slutet av året är värd mindre – när priserna ute i samhället ökat med 2% har din tusenlapp inte blivit något mer värd än i början av året (eller bara ökat med 0,5%, vilket fortfarande är mindre än 2%).
Således är det givetvis så att bankkontot skyddar mot den slagighet börsen gärna uppvisar – men på sikt förlorar du ändå pengar på att ha dem på bankkonto. Om 10 år är den tusenlapp du satte in värd väldigt mycket mindre.
Lånens ränta-på-ränta
Givetvis fungerar ränta-på-ränta-effekten även åt andra hållet. Om du lånar den där tusenlappen till 5% ränta och sedan inte betalar av den, då kommer den växa på precis samma sätt som i räkneexemplet ovan. Tyvärr är det ofta mycket högre ränta på konsumtionslån och snabblån, vilket gör att skulden växer lavinartat. Här ett räkneexempel med 25% ränta:
År 1: 1 000 kr. Ränta: 1 000 x 0,25 = 250 kr.
År 2: 1 250 kr. Ränta: 1 250 x 0,25 = 312,50 kr.
År 3: 1 562,50 kr. Ränta: 1 562,50 x 0,25 = 390,625 kr.
Detta är varför lån med hög ränta är ödesdigert för ekonomin. Detta är också varför det rent matematiskt smartaste sättet att betala av sina skulder är att börja med de skulder som har den högsta räntan (mer om olika strategier för att betala av skulder har jag skrivit om här).
Sammanfattning
Ränta-på-ränta-effekten är viktig – fullständigt grundläggande för att kunna hantera sin privatekonomi på ett bra sätt. Nu har jag för mig att Albert Einstein inte alls sagt det här om ränta på ränta (”compound interest” på engelska) men citatet är bra oavsett var det än kommer ifrån:
Ibland inser man att man trots allt bor i en bubbla. En bubbla av FIRE-folk, folk som begriper ränta-på-ränta-effekten, folk som förstår att pengarna behöver jobba istället för att sova och få hjärtinfarkt på ett bankkonto. Jag tänker mig ”the FIRE is spreading” som är ChooseFI:s slogan – men nja. Inte riktigt. Följande briljans fanns tydligen att läsa i veckotidningen Allas för ett tag sedan:
Allas tycker att det 'rent hypotetiskt skulle gå' att spara ihop en miljon på fyrtio år. Men 'naturligt vis är det få som kan göra det'... (Klicka för större bild)
Frågan är alltså om det som ”vanlig löntagare” går att spara ihop en miljon till pensionen. Detta kommer den kunniga redaktionen fram till att ja, det är möjligt – om man kan lägga undan hela 2 500 kr på ett sparkonto varje månad och göra det under 40 år, för då blir det faktiskt en miljon i slutändan.
Egentligen blir det 1 200 000 kr (vilket vem som helst borde inse eftersom vi inte har tio månader under året utan tolv), men yay, det är ju bara bra att skjuta över. Och vissa månader kanske man inte kan spara den enorma summan 2 500 kr, man måste ju trots allt resa till Thailand varje år, byta ut köket vart femte år, ha den nyaste bilen på leasing, och byta mobil till senaste versionen…
Nej, men skämt åsido.
Den stora massan av ”vanliga löntagare” i Sverige skulle givetvis kunna spara en miljon, och det skulle inte behöva ta fyrtio år heller.
Räkneexempel
En enkel räknesnurra med ränta-på-ränta (jag tog Rika tillsammans snurra), med variablerna 2 500 kr, 2020 års ISK-skatt, och startkapital 0, med en årlig avkastning på 6% (vilket är snålt beräknat eftersom man brukar säga 8%) gör att den vanlige löntagaren istället kan få sin miljon på 19 år. Då har man stoppat in 570 000 kr och fått 463 000 kr i avkastning istället för att låta pengarna damma på ett bankkonto där de bara förlorar i värde.
Drar man istället upp samma siffror men med den vanliga 8%-avkastningen, då tar det istället 17 år, med 510 000 kr insatt och 533 000 kr i avkastning.
Eftersom 8% är beräknat efter hur index går krävs det heller inte någon särskild kunskap om aktiemarknaden för att kunna ta del av kakan. Välj breda, billiga (under 0,5% i avgift, helst betydligt lägre än så) indexfonder, sätt ett månadssparande dit och låt pengarna vara.
Och allt med ett sparande om 2 500 kr i månaden, vilket för majoriteten av svenskar borde vara långt under vad de kan spara (det tycker Swedbank också, inte bara jag). Med 5 000 kr i månaden, 8% avkastning, startkapital noll, tar det istället elva år (tolv år vid 6% avkastning).
Skulle den vanlige löntagaren fortsätta att spara 2 500 kr varje månad i de fyrtio år som tidningsredaktionen tycker att man ska hålla på, då hade man med 8% avkastning inte haft en miljon – utan 7 307 442kr (8% avkastning, 2020 ISK-skatt). Kraften i ränta på ränta blir extra tydlig eftersom insatt kapital är 1,2 miljoner som redaktionen konstaterade, medan avkastningen är 6,4 miljoner.
Sluta sprida dumheter
Jag tycker att det är förskräckligt att en tidning som Allas, som jag gissar har ett helt gäng medelålders kvinnor som huvudsakliga läsare (baserat på att beskrivningen är ”veckotidningen som skriver om relationer, sex och lust, berörande reportage om livsöden, inspirerande mode, skönhet och inredning”), får sprida sån här rappakalja. Varför inte fråga någon som vet något om sparande och privatekonomi istället för att gissa sig fram, anta att det måste vara tomt på kontot i slutet på månaden, och helt ignorera den börs som gör att pengarna kan växa långt snabbare? Varför fortsätta spä på idén om att det ”naturligtvis är få som kan” spara 2 500 kr i månaden?
Det är idioti och det gör mig arg.
Uppmana folk att spara istället, heja på folk som gör det. Kanske ett reportage om någon ”vanlig löntagare” som har sparat ihop sin miljon genom enkla investeringar i indexfonder?
Jag gillar delningsekonomi. Eller bara att dela grejer. Istället för att jag behöver köpa det, förvara det, ta hand om det, och eventuellt till slut sälja det, så kan jag dela dessa bördor med andra. Makens familj håller också till här i Linköping och tillsammans är vi nitton pers varav tio vuxna med olika intressen, så det finns gaaanska mycket prylar. Innan man går och köper en maskin för att göra någon typ av bygge ska man definitivt höra med svärfar, till exempel.
För ett par år sedan köpte vi gemensamt ett festtält till familjen. Kostnaden för detta tält motsvarade knappt två gånger att hyra ett tält, och vi har använt det multipla gånger sedan dess eftersom Sverige är (ö?)känt för sitt instabila väder. Midsomrar, namngivningar, födelsedagar har tillbringats under tälttakets skydd. Tältet förvaras hemma hos en av familjerna, och hämtas vid behov.
Kort efter att vi köpte tältet införskaffade vi också ihopvikbara bord och stolar, jag tror två bord och tjugo stolar eller något i den stilen. Dessa finns hos en av de andra familjerna och har underlättat böket med att ha tillräckligt med sittplatser på fester och kalas markant.
För ett par veckor sedan, i samband med ett gemensamt midsommarfirande tror jag, då svägerskan muttrade om bristen på tallrikar, kom jag på att vi även kunde dela detta. De andra tyckte att det var en lysande idé. På IKEA kunde jag införskaffa 30 stora, små och djupa tallrikar, 30 glas, och 32 set bestick (de säljs i 4-pack så det gick inte att få dem i jämnt 30). Allting i vitt, och billigast möjligt (vilket på IKEA innebär fem kronor för en tallrik). Jag köpte också tre backar att ha grejerna i, och organiserade det så att det i varje back finns kuvert för tio. Enstaka gånger är vi fler än 30 på kalas, men då kan man ju fylla ut med de grejer man har hemma, så vi tyckte att det blev lagom. Mellan 20 och 30 är vi dock ofta.
Tallrikar, bestick och glas som vi delar på.
Så nu har vi dessa tre backar i källaren. Kostnaden per familj blev knappt 350 kr om jag minns rätt.
På vårt senaste kalas hade vi uppe två av backarna och det var himla praktiskt. Ovanpå praktikaliteten känns det dessutom miljömässigt mycket bättre, då det enda vi slängde från festen var servetter (som går i pappersåtervinning) och lite mat som barnen inte åt upp (som går i gröna påsen och blir biogas). Detta till skillnad från alla gånger vi tagit engångsgrejer och det blir en stor svart sopsäck att slänga. Så, miljö-win (dock med det att det givetvis kostar miljön att producera porslin, glas och bestick) genom mindre skräp, ekonomi-win genom att dela kostnaden, och dessutom underlättar det kalasfixandet rejält.
Jag älskar att vi kan gå ut i trädgården och smaka blåbär, hallon, jordgubbar, att vi kan gräva upp potatis inför middagen och att tomaterna är solvarma när de hamnar i min mun.
Vi har plockat över 13 kilo röda vinbär (men det inkluderar grannens stora buske som han inte är det minsta intresserad av) och det har blivit saft och sylt. Sylten är syrligare än t ex jordgubbssylt och kommer passa utmärkt alla de gånger vi käkar fläskpannkaka.
Litervis med saft.
Svarta vinbären är färre, än har vi mätt upp runt 3,5 kg, men jag är osäker på om allt är vägt. Vi har också vita vinbär i frysen som vi inte vägt än, de vägs när det är dags att göra något av dem.
Krusbären – drygt 3 kg från våra två buskar som vi satte för kanske tre år sedan – blev till saft. Det är en grymt god saft.
Rabarber har vi både gett bort och gjort till saft, även vad gäller den har vi tillgång till grannens (de blir över en meter höga och tjocka som jag vet inte vad, de trivs verkligen där). Kul grej att ge bort en stång eller två.
Förutom det har vi som sagt potatis (som vi inte vägt, men jisses vad det blivit stora potatisar, och många), tomater, blåbär (första året de ger skörd, de har nog gillat den blöta sommaren), hallon… och framöver har vi att se fram emot havtorn (ett helvete att plocka, men grymt god saft, eventuellt testar vi också sylt i år) och björnbär. Zucchinin skördade vi den första i förra veckan, och fler är på väg. Vi har också lite morötter och rödbetor som vi får se om det blir så mycket av, och en hel pallkrage med kålrabbi.
Bär från trädgården, snabbplockat för en kvälls njutning.
För någon vecka sedan slog jordfelsbrytaren till två gånger hemma hos oss. Allt blev mörkt och tyst. Det enda jag hade igång i maskinväg var diskmaskinen, så efter andra gången stängde jag av den och sedan slog inte jordfelsbrytaren till igen. Man kunde därmed börja misstänka vari problemet låg.
Dagen därpå utlöstes vårt väldigt nya vattenlarm. Jag har länge velat ha vattenlarm (för att vattenläckor är mycket, mycket vanligare än brand och kan orsaka väldigt stor skada även om de sällan är dödliga som brand kan vara) och vi installerade det fem dagar innan jordfelsbrytaren började bråka. Vi har bytt larm för hela huset till Verisure, och de har ett smidigt litet vattenlarm som man kan koppla på resten av larmet.
Det visade sig att diskmaskinen läckte, givetvis. Det var ingen jättestor läcka, men det var vatten under den och under diskbänken (trots att vi har ett sånt där skydd under hade det läckt genom ett av hörnen ut under diskhon).
Vi kastade ut den gamla och åkte och köpte en ny.
I det här fallet var det inte det minsta aktuellt för mig att sitta och titta på Marketplace efter någon begagnad historia. Den förra diskmaskinen är från 2007, och förhoppningsvis håller den nya nu i ytterligare 10-15 år. Då får den gärna vara ny så att vi slipper böket med att byta igen.
Och jag är så tacksam över vår kontroll över vår ekonomi, att vi bara kan åka och köpa en ny diskmaskin när det behövs. Vi köpte ingen lyxvariant, utan en lagom bra som kostade lagom mycket. Men 27% av svenska folket klarar inte en oväntad utgift på 5 000 kr enligt en rapport i höstas. Var femte svensk klarar inte en oväntad utgift på 3 000 kr.
Ibland kan jag fundera över om jag ska lugna mig lite med kollen och målen och allt, men vid sådana här tillfällen känns det extra tydligt varför jag lägger ner en hel del tid på att ha koll på slantarna. Det känns väldigt skönt att inte behöva ta diskmaskinen på avbetalning med någon horribel ränta, eller behöva ligga sömnlös mitt i natten för att jag inte vet hur vi ska betala den, och jag önskar att alla kunde få ha den tryggheten.
Enligt Swedbank är det så mycket vi ska kunna spara varje månad, sett till att vi har bil, barn och hus.
Det är inte jätteförvånande direkt, att deras undersökning visar att sammanboende utan barn i bostadsrätt är de som kan spara mest (”DINK” – double income, no kids – har ju generellt det bäst förspänt) medan ensamstående med barn har minst sparutrymme. DINKarna kan spara 48% av sin disponibla inkomst, medan den senare kategorin anses kunna spara (eller ha över till annan konsumtion än levnadskostnaderna) 16%.
Swedbanks beskrivning av levnadskostnaderna de räknat med:
Rimliga levnadskostnader är kostnader för mat, kläder, skor, hygien och hälsovård samt kostnader för att resa till arbetet och för att ha barnen på förskola eller fritids. Till levnadskostnaderna hör också kostnader för möbler, vitvaror, mobiltelefon, dator, TV och internet. Här finns även kostnader för sport och fritid samt kostnader för försäkringar och akassa. I våra kalkyler av levnadskostnader utgår vi inte ifrån en miniminivå.
Man räknar med 2 770 kr per vuxen och månad i matkostnad, vilket definitivt inte är någon låg matkostnad. Man utgår från maxtaxa för barnomsorg, 30-dagarskort för resor i kommunen (dock inte året runt, utan delar av året går man utan och kanske cyklar eller har semester), att det finns olycksfalls-, sjuk- och livförsäkringar samt barnförsäkring, och så vidare. Det är inte på något sätt minimum.
Sparande
Generellt säger man att familjer ska kunna spara typ 20 000 kr. De allra flesta lär tycka att det är mycket, medan vi som skriver och läser och lyssnar på finansbloggar och -poddar förmodligen inte tycker att det är lika extremt. Att spara ens 16% av sin inkomst är något många tycker är omöjligt, oavsett barn och boendestatus. Sen är det givetvis så att denna post inte bara är tänkt för sparande, utan definieras så här:
Posten sparande och övrig konsumtion ska räcka till kostnader för semesterresor, restaurangbesök och lite dyrare nöjen. Den här posten ska även räcka till olika typer av sparande som sparande till pension eller till köp av bil eller båt.
Vad gäller inkomst är det inte någon extremhög inkomst de räknat med, men heller inte någon miniminivå. T ex för sammanboende med två barn:
Familjen har en disponibel inkomst som är 108 procent av den disponibla inkomsten för två vuxna oavsett om de har barn eller ej. Källa är SCB:s tabell ”Disponibel inkomst för hushåll efter hushållstyp, hushållsföreståndarens ålder samt förändring i procent.
De avslutar med att tycka att det inte borde vara något problem för i princip något hushåll att spara minst 10% av sin disponibla inkomst. Lite ”lagom” som slutsats, för egentligen visar de med sina siffror att den stora majoriteten kan spara mycket mer. Men de flesta har inte lust med uppskjuten belöning, utan vill ha allt nu, nu, NU. Och då blir det inte så mycket sparande, utan det blir semesterresor och fina bilar och nya kläder och besök på nagelsalongen och allt annat.
Men det är kul med en rapport som försöker sig på att göra en bedömning om vad vi borde kunna spara, utan att lägga till att man ”förstår” att folk vill ha än det ena, än det andra precis nu.
Min man tappar bort sina nycklar typ två gånger i veckan. Varenda gång hävdar han att det är jag som ”gömt” dem, för att jag ska få glädjen att springa runt i huset och leta på alla ställen han kan tänkas ha lagt dem. Vi har försökt med ett system där han alltid skulle lägga sina nycklar på ett och samma ställe, men det höll bara i ett par veckor.
För någon månad sedan fick jag nys om Chipolo. En liten tagg till nycklarna som kopplas till Chipolo-appen och så kan man trycka på en knapp i telefonen så låter nycklarna.
Så enkelt. Så bra.
Maken undrade om det var ett förtäckt sätt att säga till honom att han börjar bli dement. Jag vill bara slippa leta nycklar varannan dag.
Chipolo har redan sparat oss tid och panik. Ena gången maken ringde sina nycklar låg dem i hans ficka. Det hade tagit ett rätt bra tag innan vi hade hittat dem där, tänker jag, om han nu inte märkte det redan från början…
Själv har jag (faktiskt) inte behövt använda det hittills, men jag köpte till mig också. Jag köpte även till makens jobbnycklar (som även de tenderar att ”försvinna” här hemma), och kort till våra plånböcker.
Med min länk får du 20% rabatt på ditt köp hos Chipolo. Jag rekommenderar dem verkligen. Köper flera av er så får jag en gratis Chipolo (den tänker jag ge bort!).
(Idag är det vår bröllopsdag. Grattis till oss, älskling!)
Eftersom jag håller på att dra igång mitt tredje företag lyssnar jag på sånt som inspirerar mig i detta, vilket för närvarande är första (och än så länge enda) säsongen av podcasten Rebel Entrepreneur. Det är en podcast som ligger under ChooseFI-paraplyet, och den är riktigt trevlig. Ansvarig är Alan Donegan som ville skapa en podcast med ”the entrepreneurial and start-up education I wish I had when I was beginning”.
Mitt favoritavsnitt hittills är avsnitt två (och jag är inne på att lyssna på sista avsnittet), som heter ”5 ways to start a business with no debt”.
Donegan och co vänder sig mot att grundtipset för nyblivna företagare alltid är ”make a business plan and take out a loan to build the business” (företagsplan + lån, kunderna kommer väl av sig själv?). Så vilka är de fem sätten att dra igång ett företag utan att ta lån?
1. Vad kan du få gratis?
Man behöver inte köpa allting själv. Kolla runt i bekantskapskretsen, finns det folk där som har grejerna du behöver? Finns det någon i bekantskapskretsens bekantskapskrets? Mängder med prylar ligger och dräller överallt till ingen nytta. I början kanske du inte behöver senaste modellen av mikrofon för att kunna starta en podcast. Till exempel.
2. Vad kan du låna?
Och då är det inte pengar vi pratar om, utan samma princip som med vad du kan få gratis. I omgivningen finns det ofta mycket av det som behövs. Här diskuteras även möjligheten att t ex låna en liten del av en lokal för att köra en ”pop-up” (det ditt företag har att erbjuda, men under en kortare tid), så det handlar inte bara om grejer. Än bättre för möjligheten att just låna en lokal är om ditt pop-up i sin tur kan driva folk till det företag som ger dig ytan. De har som exempel att en frisörsalong tar in en nagelspecialist, där båda tjänar på det eftersom det åtminstone delvis är överlappande klientel. Eller ett escape room i en pub (avsnitt #4).
3. Vad kan du byta?
Om jag gör din hemsida kan du skicka mina fakturor. Om jag klipper ditt hår kan du vara min personliga tränare. Om jag X för dig så gör du Y för mig. Jag har använt mig av det här: under lång tid skötte jag en hemsida för en hudsalong, och jag fick ansiktsbehandlingar i utbyte. Byten är dessutom skattefria.
4. Vad kan du sälja?
Det sägs att ”alla” har ett gäng tusenlappar i garaget i form av grejer som inte används. Nu tror jag inte att det gäller riktigt alla, men visst har de flesta av oss något att sälja för att kunna stoppa in pengarna i företaget istället.
5. Hur kan du sälja ditt värde innan du skapat din produkt?
Det här är en av Rebel Entrepreneur/Pop-up business schools grundbultar. Sälj din tjänst/vara innan den finns, så att dina kunder är med och betalar för den istället för att du ska betala den från början och sedan sälja och hoppas att det finns köpare. Donegan själv tar som exempel att sälja en kurs till ett företag/en målgrupp. Han skriver inte kursen förrän han har sålt in den till ett gäng köpare, för varför göra jobbet innan han vet att det är någon som vill betala för det? Gör bara minimum för att ha en produkt att visa upp, och sälj den (antingen med en deposition eller fullbetalning, beroende på pris och vara/tjänst mm, och använd pengarna du får in till att köpa in sakerna du behöver/för att kunna lägga tiden du behöver/etc.
Jag tycker att det här är ett mycket spännande tankesätt. Framför allt punkt fem ägnar de tid åt i nästan varje avsnitt, och de har också ett helt avsnitt på ämnet (#11). Som exempel har de en entreprenör som bakar kakor, tårtor och cupcakes. Hon fick in en order på 100 cupcakes, köpte grejerna till det, gjorde cupcakes – och stod där sedan med 100 cupcakes och alla utgifter, eftersom beställaren inte svarade och inte dök upp. Därför: sälj först och ta betalt, och skapa sedan.
Det är säkert inte helt enkelt i alla branscher, men de har en intervju med ett par som kör escape rooms (#4) och där valde de att sälja förhandsbiljetter till sitt första escape room och använde pengarna från förköpen till att bygga själva rummet. Så tänk bredare än att ha produkten färdig när du säljer den, för om du skapar den och det sedan inte finns någon köpare, då blir det dyrt i både tid och pengar.
Podcasten rekommenderas varmt till alla som funderar på egen låda. Det är en boost av positivitet och energi bara att lyssna på den.
Ibland tittar jag på vår ekonomi och undrar om vi ens ”får” vara med i FIRE-gänget. Medan andra gör allt för att använda överblivet virke för att bygga nya fräcka grejer, eller flyttar för att minska boendekostnaderna, eller käkar bönor och annat billigt för att hålla matkostnaderna nere så bygger vi ett uterum som kom som byggsats, vi vill absolut inte flytta härifrån trots att det säkert skulle bli billigare på en annan plats, och vi äter kött flera gånger i veckan.
Ska vi bli ekonomiskt fria kommer det ta ytterligare ett decennium, sett till våra nuvarande utgifter och inkomster.
Vi kan hålla en hög sparkvot eftersom vi har höga inkomster. Inte så att de är extrema på något sätt – vi jobbar trots allt inom regionen, inte privat – men de är bra. Skulle jag bli ensamstående skulle livet inte alls vara lika enkelt (sett utifrån lön, sparpengar och försäkringar skulle göra att det fungerade bra ändå, det är ju trots allt sådan trygghet vi sparar till).
Vi håller drygt femtio procents sparkvot, men det känns ändå inte som att vi är tillräckligt FI(RE)-iga ibland för att få ”vara med”. Det är helt och hållet något i mitt eget huvud, ingen som sagt något, men tankarna finns där ändå.
För den delen så planerar vi ju inte att gå i pension alldeles oavsett om vi blir ekonomiskt fria.
ChooseFI brukar säga att FI(RE) inte är ett one-size-fits-all, utan en serie medvetna val för att ta sig till den plats man vill komma. Vad man vill nå och hur man når dit är olika för olika personer och familjer. Det är nog det mest hälsosamma sättet att se på det. Vi har vår väg att följa, vi lägger pengar på de saker vi tycker är viktiga och ger en ökad livskvalitet – inklusive ett fantastiskt uterum som vi använder dagligen, kött till middagen, eller att vi bor kvar i huset vi tycker så mycket om.
Så med den definitionen ”får” vi vara med, även om känslan är att vi inte följer FI(RE)-vägen.
Känner ni er som en del av FI(RE)-rörelsen? Vill ni vara en del av den?
På sistone har jag sålt en del begagnat. Det blir lite i omgångar, när jag känner att jag har något som är värt tillräckligt för att göra jobbet med att lägga ut det och (framför allt) ta alla mess man får från folk som inte vill betala det satta priset (”ey vad är pris om jag köper snabbt”), som vill ha det hemkört (25 min bort för en vara på 50 spänn), som vill ha svar på frågor de själva kan kolla upp (jag lägger med länken till IKEAs sida för byrån och får ändå frågan om storleken på byrån), och så vidare.
Men det är en trevlig känsla i magen att sälja begagnat, att få lite pengar för saker som blivit värdelösa för en själv.
Våra sälj på sistone
Vi bytte garderob till femåringen nyligen eftersom hon haft en barngarderob och framför allt hennes klänningar nu blivit för långa för ytan som finns att hänga dem. Så jag tittade på IKEA och konstaterade att en PAX skulle vara bra, inte minst för att en sådan kommer kunna växa med henne och förändras efter behov. Men 2 600 kr för en garderob? Nja. Begagnat blev det istället. Inom två dagar hittade jag en med precis den inredning jag önskade, och vi prutade ner den till 1 600 kr. 1 000 kr billigare än ny.
Hennes gamla garderob flyttade in i lillans rum. Hon ändå höll på att i sin tur växa ur Malm-byrån som är så lagom för bebiskläder men suboptimal när kläderna blir färre och klänningarna blir fler. Och Malmen åkte i sin tur ut på Marketplace, där jag fick 300 kr för den (inte illa för en byrå vi köpte begagnad för fem år sedan).
Annat jag sålt på sistone är två cyklar och ett larm. Den ena cykeln var min nio år gamla trotjänare, som jag fick en tusenlapp för. Den andra var en cykel vi köpte till femåringen, men där vi senare fick ett fördelaktigt erbjudande på en annan cykel (ett cykelpaket, både en sparkcykel som femåringen hett önskat sig, och en vanlig cykel) i bättre skick. Så vi sålde den vi först köpt – för en hundring mer än vi köpte den.
Slutligen har vi bytt larm här hemma. Maken hade inte en tanke på att vi kunde sälja komponenterna till det gamla larmet, men det gick alldeles utmärkt och det var härifrån på mindre än 12 timmar.
Tips för att sälja begagnat
Mina bästa tips för att sälja begagnat:
1. Ta bra bilder. För att kunna ta bra bilder, se till att objektet i fråga är rent och prydligt. Barncykeln vi sålde var smutsig och med en korg som hängde på sniskan – efter lite avtorkning och med hjälp av en skruvmejsel kunde vi lägga ut den för mer än vi köpt den. Med larmet la jag ut alla komponenter prydligt så att de syntes bra på bilden, inte i en hög av sladdar och plast. Lägg också gärna ut flera bilder, t ex både utsida och insida av en garderob. Finns det skador på varan, försök inte gömma undan dem utan visa den på en egen bild för att undvika besvikelse när en köpare kommer och tittar.
2. Skriv bra text. Det är inte någon roman som ska skrivas, men saker som mått, skick och var det finns är alltid relevant. Länk till sida med mer information, t ex IKEAs sida med varan i fråga, är bra och kan åtminstone i teorin göra att du slipper en del frågor. Är det kläder eller textil är det relevant om det finns djur i hemmet och om ni röker. Nämn i texten om det finns någon skada. Ju dyrare vara, desto viktigare att texten är korrekt vad gäller språk och grammatik, för att ge ett bra intryck.
3. Kolla pris. Se om din vara säljs begagnad av någon annan, och i så fall, vad är skicket jämfört med det du säljer? Ta det som utgångspunkt för ditt eget pris. Förvänta dig i princip aldrig att du ska få igen hela inköpspriset om du köpt varan ny.
4. Annonsera på rätt ställe. Marketplace, Facebook-grupper, Blocket, Tradera… det finns mängder med ställen att sälja på. Välj ett ställe som är relevant för din vara. Säljer du en garderob är Tradera förmodligen inte aktuellt, utan du vill ha någon som köper lokalt. Köp-och-säljgrupper för barnprylar är oftast bäst för just den typen av grejer.
5. Säsong. Om det är aktuellt för din vara, välj att sälja under rätt säsong. Att sälja vinterkläder och skidor mitt i sommaren är svårt, medan cyklar (uppenbarligen) går som smör i solsken.
Andra alternativ
Orkar du inte lägga ut grejer själv till försäljning? För kläder, inredningsprylar, böcker, skor, med mera finns Sellpy som säljer åt dig. De tar dock en stor del av kakan, så du får ut klart mindre av att sälja via dem än om du säljer själv. Är du inte medlem än, använd gärna min länk för att bli det så får både du och jag 50 kr i bonus om du säljer för mer än 200 kr inom 6 månader från det att du signar upp dig.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
