Minst en av mina kollegor är på väg att gå sönder.
I princip varje dag sitter jag — i telefon eller live — med patienter som behöver sjukskrivning för utmattning. De kan vara anställda som städerskor, eller som ingenjörer på SAAB, som lärare eller som personalchefer på privata företag.
Jag kommer till förskolan, och yngsta dotterns favorit-förskolelärare håller på att gå in i väggen.
32-årig kvinna som söker p g a försämrat mående. Har ångest, har haft det i många år, tar sig uttryck i att hjärtat rusar, svettningar, och yrselkänsla. Mycket stress i livet, arbetar 100% som socialsekreterare med få möjligheter till återhämtning. Flera kollegor är sjukskrivna, vilket ytterligare ökat arbetsbördan. Lever med make och har två barn, 3 och 7 år gamla. Söker idag p g a att hon inte känner att situationen är hållbar längre. Beskriver koncentrationssvårigheter i form av att hon har svårt att följa instruktioner, svårt att hänga med i samtal och mycket svårt vid möten då många pratar. Får ökad ångest av att hon inte orkar fokusera. Ökad trötthet, somnar efter jobbet. Kan ha problem att somna för natten, men sover sedan relativt bra. Tränar inte sedan ett halvår tillbaka, det har inte hunnits med, brukade tidigare löpträna ett par gånger i veckan.
(Journalanteckning för en typpatient, uppdiktad men ej på något sätt osannolik)
Var jag än vänder mig, så lever folk med en fullständigt ohållbar livssituation. Även om det i enstaka fall handlar om att familjesituationen är kaos (barn med bokstavsdiagnoser eller svåra problem, folk som är mitt i en skilsmässa eller annat tufft) är det mest jobbet.
Jobbet där cheferna inte lyssnar. Där arbetsbelastningen hade krävt att man klonade sig själv, för att det saknas minst en heltidsanställd. En person jag pratade med sa, ”Ja, egentligen är det ju två tjänster, men min kollega är sjukskriven, och företaget vill inte ta in en ersättare, så då förväntar de sig att jag gör bådas jobb.” Jobb där hela personalstyrkan bytts ut under det senaste året, där sjukskrivningstalen är bisarrt höga och där cheferna byts ut i lika hög hastighet. Förändringar genomförs utan förankring i personalstyrkan.
Och det gäller inte bara det offentliga, jag har patienter — som nämnt ovan — från såväl stora som små privata företag också.
Vem blir utmattad?
Vad skiljer de som får utmattningssyndromet från de som klarar sig undan det? Jag har funderat mycket på det och givetvis är det inte en enda faktor som ligger bakom. Här är några faktorer jag tror bidrar:
1. Duktig flicka-syndromet
Kvinnor är kraftigt överrepresenterade i utmattningsstatistiken – men Duktig flicka-syndromet drabbar även män. Personer med detta syndrom kräver perfektion av sig själv. När kollegor inte utför sina arbetsuppgifter till fullo, tar dessa personer ofta på sig att fixa kollegornas arbete. Vilka krav som än öses på personen så svarar de med ett (allt tröttare) leende. När tiden inte räcker till ökar man tempot, vilket fungerar till en viss gräns, men vilket kommer med en stor kostnad till slut. Duktiga flickor har extremt höga krav på sig själv.
2. Vidhållandet av hälsosamma aktiviteter
Träning, promenader, trädgårdsarbete, pyssel med en motorcykel, ridning, eller vad man nu finner avslappnande och rejuvenerande är livsviktiga för oss. Att äta ordentligt och ha tid för återhämtning — gärna sådan där kroppen får jobba medan hjärnan får vila — tror jag skiljer utmattningspatienter (som har sorterat bort dessa delar till förmån för att hinna med ytterligare ”nödvändiga” arbetsuppgifter) från de som inte blir utmattade.
3. Övrig livssituation
Detta hänger samman med Duktig flicka-syndromet, där det ofta blir tydligt att utöver perfektionen de önskar uppnå på jobb, så har man också stora krav på sig själv i livet i övrigt. Man har barn som har problem och/eller bokstavsdiagnoser, en kärleksrelation som inte är bra, eller en relation till ett ex efter en skilsmässa som inte fungerar, man är fotbollstränare för barnens fotbollslag, klassförälder, har sjuka åldrande föräldrar som behöver tid och omsorg — och så vidare. Exemplen är otaliga. Det är få av mina patienter som inte har något ytterligare i bagaget, även om det som sagt är arbetssituationen som är det främsta problemet. Det betyder inte att personer som undviker utmattningssyndromet har perfekta liv i övrigt, men att kombinationen av deras arbetssituation, deras egen syn på arbetet, och deras hantering av livssituationen i övrigt är annorlunda.
4. Tidigare utmattningssyndrom ger ökad risk för nytt utmattningssyndrom
Detta verkar vara på grund av två olika delar: (1) för att en utmattning faktiskt verkar ge förändringar i hur hjärnan fungerar, men också (2) för att många utmattningspatienter försöker komma tillbaka till det liv de hade innan — och det livet gjorde dem utmattade. Här gäller definitivt citatet ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat” som Albert Einstein ska ha sagt. Många är helt fokuserade på att de ska återgå till samma heltidsjobb som de hade innan utmattningen, och blir förvånade att de sedan får ett nytt utmattningssyndrom, även om det egentligen är helt naturligt eftersom ingenting har förändrats.
5. Höga krav på hur livet ska se ut
Många, framför allt i den yngre generationen utmattningspatienter, har extremt höga krav på hur deras liv ska se ut. Vad som ska hinnas med, hur hemmet ska se ut, hur man själv ska se ut, att barnen ska käka eko-mat och inte gå långa dagar på förskolan, och så vidare. Även de utan barn har höga krav på vad de förväntar sig av livet. Det ska vara Instagram-perfekt, och faktum är att livet inte är Instagram-perfekt. När denna kollision sker kan de med höga krav reagera med ännu högre krav (för att det är man själv som misslyckats), vilket leder till en ond cirkel.
I del 2 kommer jag diskutera vad vi kan göra åt utmattning och psykisk ohälsa och allt det för med sig.
Finns det en annan förälder kommer denne givetvis att i första hand ta hand om barnet – men ibland finns det inte en annan förälder, och ibland går båda föräldrarna bort samtidigt. Vad händer då? I första hand kommer socialtjänsten i kommunen där barnet or se till att barnet blir omhändertaget, ibland – vanligast – finns det en släkting eller vän till familjen som känner barnet väl och kan ta hand om det inledningsvis, och ibland får barnet komma till ett jourhem.
Frågan om vem som tar hand om barnet på längre sikt om båda föräldrarna dör regleras av Föräldrabalken, som säger att rätten ska utnämna en eller två (om två måste de vara sambo eller gifta) särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnadshavaren ska vara i lämpad för att ge barnet/barnen omvårdnad, trygghet och en god fostran. Socialnämnden gör en utredning och pratar med personer som känner barnet, såsom släktingar, syskon, förskole- eller skolpersonal, samt barnet själv.
Kan du välja vem som ska ta hand om ditt barn om båda föräldrarna dör? Nja är svaret – man kan uttrycka en önskan och så länge den personen inte av rätten anses olämplig, så kommer den att bli utsedd till vårdnadshavare. Barnets bästa kommer alltid i första hand, och står över föräldrarnas önskan.
Man måste inte skriva ner sitt önskemål för att det ska bli bindande, men det kommer vara betydligt lättare för den ni valt att visa på att det är just den personen ni önskar, om det står skrivet någonstans. Testamentet är ett bra ställe att nämna det. Står det inte skrivet någonstans kan ord stå mot ord, om någon annan motsätter sig valet av vårdnadshavare. Det finns inga formkrav för hur dokumentet ska se ut.
Om barnet har t ex komplicerade ekonomiska förhållanden, eller om den utsedda vårdnadshavaren inte har kompetens att förvalta barnets ekonomi, kan även en förmyndare behöva utses. I normalfallet är dock vårdnadshavare också förmyndare. På samma sätt som med vårdnadshavare kan föräldrarna lägga fram önskemål, också gärna i testamentet.
Med mitt dokument Viktigt att veta kan du underlätta ytterligare om det värsta händer och både du och den andra föräldern dör. I dokumentet kan du fylla i till exempel kontaktuppgifter till förskola och skola, information om ditt barns bästa kompisar och kontaktuppgifter till dem, information om allergier och läkemedel, morgon- och kvällsrutiner, med mera. Underlätta för dina efterlevande vid din död genom att planera innan.
Jag är ju helt öppen med min identitet här på bloggen. Jag skriver inte ut exakta summor vi har i utgifter, eller hur mycket vi sparar, men skulle någon av någon obegriplig anledning vara intresserad nog att börja gräva så skulle det ju knappast vara någon svårighet att få fram vad vi tjänar och därifrån räkna ut vad vi sparar. Men jag är inte så brydd, för jag förstår inte varför någon skulle göra det – och dessutom går det ju att göra även om man är ”anonym”, bara att det tar lite längre tid. Det var ju någon som utan större tidsåtgång kollade upp vem som ligger bakom Miljonär innan 30, till exempel.
I det vardagliga pratar jag ekonomi och sparande när jag får tillfälle. Det var bara någon vecka sedan jag kom in på saken med några underläkarkollegor (som jag måste säga sparar väldigt väl i ung ålder, jag var imponerad). Det höjdes förvisso på ögonbrynen när jag förklarade summorna vi normalt sett lägger undan, men det är mer utifrån att man som underläkare har en markant lägre lön jämfört med mig som snart ST och framför allt min man som specialist. Dessutom är flera av dem singlar.
Jag pratar också gärna om att minska ner arbetsgraden. Heltidsnormen är rätt bisarr, har jag insett, inte minst för småbarnsföräldrar, och jag har börjat prata om det med många runtom mig (och varenda en av patienterna med utmattningssymptom).
Tackar jag nej till lunch ute använder jag aldrig ”det är lite tight nu” eller någon annan variant på pengabrist som anledning, utan det är oftast ”nej tack” utan närmare specifikation – eller möjligen, ”nej, jag har en god matlåda som väntar på mig”. På vårt jobb är normen att alla har matlåda, så det är inte något avvikande. Läkargruppen är väl den som oftast går ut och äter, men det är inte normen. Och när jag vill så följer jag med – men det är väl valda tillfällen med utvalda personer, för att jag värdesätter egentid med de personerna.
Äldsta dottern, som förr eller senare säkert kommer önska sig dyrare, nya grejer – framför allt i klädväg – är vid fem års ålder helt inställd på det begagnade. Hon blir lika glad för begagnat som för nytt, eftersom det är nytt för henne. Jag berättar alltid stolt för andra föräldrar om (när) jag fyndat begagnade kläder, och det har fått till följd att folk lämnat kassar med utmärkta urväxta kläder till oss (när deras yngsta är samma ålder som vår äldsta), vilket gjort att yngsta dottern fått gott om knappt använda kläder.
Klädmässigt för egen del blir en allt större del av min allt mindre garderob Sellpy-köp, precis som barnens. På jobbet har jag ju fördelen av att ändå gå klädd i pyjamas, så jag och många andra cyklar till jobb i träningskläder eftersom det känns onödigt att klä upp sig för att lämna barn på förskolan.
Det underlättar förmodligen också att vi bor i hus, inte har någon gammal bil (men heller inget vrålåk), och att vi då och då åker iväg på sån där utskälld dussincharter för att vi tycker att det är himla trevligt. Utåt sett märks det således inte så mycket.
På det hela taget kan jag inte komma på några uppenbara negativa effekter av att vara öppen med vårt mål om FI. Vi är ju inte så inställda på RE-delen av FIRE eftersom vi båda vill fortsätta jobba med det vi gör. Jag gör det redan på 70% och trivs bra med det, det ger en god balans i vardagen. Samtalen jag haft om det har hittills mötts av ointresse, förståelse eller nyfikenhet – men aldrig hånskratt, tack och lov.
Mest av allt är kanske att vi trivs alldeles förträffligt med vårt nuvarande sparande, vad vi köper begagnat, vad vi väljer att lägga våra pengar på. Efter ett par år i FIRE-sfären känner jag att vi hittat en bra balans och det gör att det inte skulle göra något även om andra var negativa. Det är vårt liv och vårt val hur vi lever.
Är det Klarnas fel att allt fler unga hamnar i skulder upp över öronen?
Karin Pihl på GP tycker det definitivt, och vill sätta åt företaget (och andra liknande företag, men Klarna nämns flera gånger i texten till skillnad från övriga som får vara anonyma) genom att förbjuda att i aktivt uppmuntra kunder att betala på faktura än direkt vid köp, att öka antalet kreditprövningar, och att öka kostnaderna för att ansöka och driva in skulden via Kronofogden. Den sistnämnda kan jag hålla med om, det är ganska märkligt att stora företag betalar lika mycket som enskilda privatpersoner för att driva in en skuld, så om man kan ändra lite på det där så go for it. För att komma åt det skulle det väl bara vara att säga att om du har 1-10 ansökningar om året så kostar det så här mycket, 11-100 mer, och så vidare uppåt.
Men i övrigt? Är det statens ansvar att gå in och fixa så att folk inte kan ta dumma beslut? Pihl tycker det uppenbarligen. Själv velar jag lite fram och tillbaka – å ena sidan så är en del av kredit- och låneföretagen rena bedrägeribolagen med ockerräntor, å andra sidan borde vuxna människor kunna avkrävas eget ansvar. Så även unga människor.
Däremot borde man ha privatekonomi som ämne i skolan. Att förstå principer om ränta-på-ränta och hur det både kan jobba för en (investeringar) och emot en (lån) vore ju till exempel något som är högst relevant för alla invånare. När nu konsumtionslånen ökar kraftigt, framför allt bland 25-35-åringar, så är det ju relevant att fråga sig om de alls förstår vad de ger sig in i när de säger ja till ett lån för att köpa en ny telefon eller vad det nu handlar om. Majoriteten förstår förmodligen inte hur mycket lånet kommer kosta dem. De ser bara det positiva: ”Jag slipper betala nu.” Men den som inga pengar har för en ny telefon just nu, den lär inte ha pengarna om en månad heller.
Så jag vet inte riktigt. Vissa åtstramningar behövs, men jag är fortfarande ett fan av att tvinga folk att ta eget ansvar. Det ingår i att vara vuxen.
Det har varit lite bök på bloggen på sistone. Kommentarsfunktionen försvann helt plötsligt. Mailen som går ut till alla er som prenumererade slutade komma. Utseendet på kommentarerna ser fortfarande inte ut riktigt som jag vill och som det gjorde innan. Jag gör mitt bästa för att försöka lösa det, men har inte hittat lösningen på alla problem än. Upptäcker ni problem får ni gärna maila mig på info@cosmonomics.se så att jag vet om det – jag märker till exempel inte av när mailen plötsligt slutar gå ut.
Eftersom maillistan försvunnit i cyberrymden av någon anledning får du väldigt gärna skriva upp dig igen – det gör du här nedan. Jag spammar inte, men du får mail varje gång jag lägger upp ett nytt inlägg.
Kan passa på att tipsa om Cashbackshoppings kampanj för Miljonlotteriet just nu. Lotter är (givetvis) inget jag förespråkar, men i det här fallet är det en riktigt bra deal:
Miljonlotteriets kampanj
149 kr cashback + 200 kr ”lyxpresentkort” (gäller bland annat på CDON, NetonNet, Ving, m fl) – och sex lotter på Miljonlotteriet. Allt till en kostnad av 150 kr. Det vill säga, du går plus 199 kr.
Gör så här:
Logga in på Cashbackshopping. Är du inte medlem, bli gärna medlem via min länk så stöttar du bloggen så får du och jag båda 50 kr när du tjänat ihop till 10 kr cashback (vilket du gör direkt på erbjudandet ovan).
Sätt en påminnelse i telefonen om att säga upp abonnemanget efter 1 v (prenumerationen får inte sägas upp inom 5 dagar från att den betalats, och första leveansen av lotter mottagits, för att cashbacken ska bli godkänd) så att du inte glömmer bort det – glömmer du säga upp det är det inte så attraktivt längre.
Skrapa lotterna och hoppas på en vinst (du kan få dem som online-lotter). Förra gången vann jag 50 kr som blev till ett presentkort hos någon online-florist 🙂
Säg upp prenumerationen genom kontakt med Miljonlotteriet, går att göra via deras chattfunktion.
Du får inte ha prenumererat på Miljonlotteriet senaste 3 mån för att det ska gälla och du måste vara 18 år gammal. Erbjudandet gäller t o m imorgon 4/10.
Det finns fler cashbacksiter, den jag använder mest är Refunder. Kolla gärna här så att du inte missar att få pengar tillbaka på dina onlineköp!
När jag la ut en fråga om vad som ska hända med dina sociala medier när du dör fick jag till svar att det nog inte var något personen i fråga skulle ha åsikter om eftersom man just är död. Egentligen kan man ju resonera på samma sätt om allting som sker efter ens död – vi är inte kvar för att bry oss. Allt världsligt blir fullständigt oviktigt. Så varför bry sig om vad som händer med ens pengar, ens grejer, ens sociala medier?
För att det inte handlar om dig.
Du förbereder inte för din död för att det är något du kommer se resultatet av – du förbereder för den för att det är något som kommer påverka dina anhöriga. Dina nära och kära. Och även om du inte har nära och kära så kanske du inte vill se dina pengar hamna hos Allmänna Arvsfonden, utan du kanske hellre ser att de gör nytta på ett ställe du valt.
Allt handlar om att ta hand om sina anhöriga under en tid i livet som, alldeles oavsett vad du gör, kommer att vara otroligt tuff. Har du en partner som inte är så insatt i ekonomin? Ta hand om honom/henne genom att göra det enkelt att sätta sig in i er ekonomi (och för den delen, börja innan döden…). Har ni särkullbarn som gör att ett arv måste skiftas om ni dör? Se till att det finns livförsäkringar. Har ni gemensamma barn, planera för vem som ska ta hand om dem om ni båda två dör – det är inte juridiskt bindande, men rätten lägger vikt vid föräldrarnas önskemål.
Och varför är det så svårt att sätta sig med det här? Min gissning är att många inte alls vill tänka sin egen mortalitet. Att vi kommer att dö är det enda som är garanterat i livet, men ändå något otroligt svårgreppbart och ångestframkallande för många. Därför är det också många som ”hanterar” tanken på sin egen död genom att stoppa huvudet i sanden och helt enkelt inte ta tag i det. ”Det händer inte mig”-mentaliteten är underförstådd.
Problemet är att det händer, och det händer även folk i tjugo- och trettioårsåldern, tiden i livet då vi tycker oss vara odödliga. En bekants man gick bort helt oväntat i ett plötsligt hjärtstopp. Som läkare har jag varit med när tidigare friska, unga människor kommit in svårt skadade av olyckor för att sedan avlida. Det händer, och det kan hända vem som helst. Därför förespråkar jag att vara förberedd.
En kollegas far gick bort för några år sedan. I samband med det pratade vi om hur hon upplevde det, och det var i korthet skitjobbigt. Dels sorgen efter pappan, men dels också att barnen visste att det fanns ett testamente men ingen kunde hitta det, och ingen visste vilka bankkonton som fanns, hur hyran betalades, och så vidare. Det var kort och gott kaos.
Ta hand om dina anhöriga så mycket det går efter din död. Planera. Skriv ett testamente, se till att ha en livförsäkring. Om du vill, ta hjälp av mitt dokument Viktigt att veta som du kan fylla i med såväl ovanstående information, som önskemål om vad som ska hända med sociala medier, dina barns favoriträtter, vilka autogiron som dras, och mycket mer.
Ett betydligt kortare avsnitt än del ett om testamente, men nog så viktigt att ta ställning till.
Livförsäkring
En livförsäkring är en försäkring du tecknar för dina efterlevande, så att om du dör under försäkringstiden så betalas ett engångsbelopp ut till de du skrivit som förmånstagare. Premien för en livförsäkring varierar beroende på ålder och belopp du valt. Försäkringsbeloppet väljer du utifrån din livssituation och behov. Förmånstagarna brukar oftast vara (1) make/maka/registrerad partner/sambo och (2) arvingar, men man kan sätta den man vill som förmånstagare.
En livförsäkring är en god idé till exempel i familjer med särkullbarn, där särkullbarnets arv måste betalas ut men den överlevande partnern vill bo kvar i huset, eftersom livförsäkringen kan användas för att betala ut arvslotten. En livförsäkring är också bra om ekonomin inte är helt stabil i familjen, vid stora bolån, för sambos som inte ju inte ärver varandra, och vid kraftig olika inkomster mellan parterna. Livförsäkringen kan användas till att lösa bolån, eller för att täcka boendekostnader och inkomstbortfall.
Exempel på kostnad: 30 år och 500 000 kr i försäkringsbelopp kostar 22 kr/mån hos Folksam. 45 år och 1 000 000 kr i försäkringsbelopp kostar 92/kr månad hos samma bolag.
Bolåneskydd
Bolåneskyddet är en försäkring som träder ikraft om du eller din partner dör före en viss ålder – då betalar bolåneskyddet hela eller en del av lånet, ibland upp till ett maxbelopp. Bolåneskydd kan vanligen tecknas från 18 års ålder och slutar gälla vid 65 års ålder, och ibland trappas ersättningen ner efter 55 års ålder. Bolåneskyddet tecknas hos samma bank som du har ditt bolån. Premien beror på hur gammal du är och hur stort lånet är. Det finns även bolåneskydd som gäller om man blir arbetslös eller arbetsoförmögen på grund av olycksfall eller sjukdom, ibland i samma paket.
Tjänstegrupplivförsäkring
Tjänstegrupplivförsäkring, TGL, är en försäkring som arbetsgivaren kan teckna. TGL är ett skattefritt engångsbelopp som betalas ut om den en anställd som omfattas av försäkringen avlider före pensioneringen. TGL går i första hand till make/maka/registrerad partner, i andra hand till barn och barnbarn, i tredje hand till föräldrarna. Efterlevande sambo får inte automatiskt TGL utbetalat. Kolla med din arbetsgivare om du omfattas av TGL, och om du är sambo behöver du registrera henne/honom som förmånstagare.
Sammanfattning
Vilket är bäst av livförsäkring och bolåneskydd? Jag skulle säga livförsäkring, eftersom pengarna inte är öronmärkta till att betala bolånet. Det kanske är cashflow som är problemet efter en partners död snarare än att klara av kostnaden av bolånet, och då kan man med livförsäkringen själv välja om man vill lägga pengarna på att betala av bolånet eller att betala andra utgifter. Är ni sambos eller har särkullbarn rekommenderas definitivt en livförsäkring framför bolåneskyddet.
Finns det fler försäkringar och skydd att fundera över? Tipsa gärna i kommentarerna.
I Viktigt att veta kan du skriva in information om alla dina försäkringar och skydd så att det är lätt att hitta för dina anhöriga vid din död.
Vad behövs egentligen för att underlätta för anhöriga när du dör? Det beror givetvis mycket på vilken livssituation du bor i, men en del saker är allmängiltiga. Idag börjar jag med att ta upp testamente.
Arv styrs av ärvdabalken, och vissa delar (bröstarvingars rätt till arv) kommer du inte undan även med testamente. I Sverige finns idag ingen arvsskatt, den avskaffades 2004. Man ärver inte någon annans skulder.
Arvsrätten
Den svenska arvsrätten gör att dina bröstarvingar aldrig kan bli lottlösa (oavsett vad man tycker om den regeln så är den de facto så). Har du barn kommer de således alltid att ha rätt till sin laglott (halva din kvarlåtenskap, som i sin tur delas på så många barn du har) – men resten kan du testamentera hur du vill.
Har du inte barn (eller barnbarn om barnet/barnen är avlidna, och inkluderar givetvis även adoptivbarn, men inte fosterbarn) (första arvsklassen) är det dina föräldrar (andra arvsklassen) som ärver, om inte de heller är i livet blir det dina eventuella syskon. I tredje arvsklassen finns generationen med mor- och farföräldrar, samt deras syskon (moster, morbror, faster, farbror). Finns inte heller någon av dessa går ditt arv istället till Allmänna Arvsfonden att göra som de känner med – vilket kanske inte alls överensstämmer med vad du vill. Har du ingen släkt enligt ovanstående och du inte vill att Allmänna Arvsfonden ska få din kvarlåtenskap, då gäller det definitivt att skriva testamente. Kusiner ärver aldrig enligt arvsrätten, då måste testamente till.
Till ovanstående kommer att om du har en äkta make/maka (alltså, om du är gift) så ärver denne/denna innan första arvsordningen träder in för gemensamma barn (för särkullbarn, se nedan). Arvet är med fri förfoganderätt, alltså att den överlevande maken/makan får göra vad den vill med tillgångarna. Det innebär att gemensamma barn till gifta föräldrar alltid får vänta tills båda föräldrarna har dött innan de får ut sitt arv.
Sambos
På samma sätt är det extra viktigt för er som bara är sambos, eftersom sambos inte har någon arvsrätt alls (och det gäller oavsett hur länge man varit ihop/sambos). Det gör att om din sambo dör, så är det samma arvsklasser som beskrivits ovan som ärver – i första hand barnen, om inget barn finns så föräldrar istället, och så vidare. Då kan du bli tvungen att sälja ert gemensamma boende för att kunna frigöra tillräckligt med pengar för att arvet ska kunna skiftas, eller plötsligt äga lägenheten ihop med din döde sambos föräldrar.
Är ni sambos och vill kunna sitta kvar i orubbat bo? Skriv testamente, det är det enda sättet att åtminstone till viss del undvika dessa problem. Dock har barnen – gemensamma eller särkullbarn – alltid rätt att få ut sin laglott i vilket fall som helst, vilket gör att det kan behövas en livförsäkring för att säkra upp ekonomin. Har ni barn kan ni maximalt testamentera hälften av kvarlåtenskapen till varandra. Att gifta sig är den enklaste lösningen om ni är sambos med gemensamma barn.
Innan ett arvskifte kan för någon som varit sambo kan en bodelning ske, om det inte finns ett testamente, så att sambon får ut det som är hens från förhållandet. Denna bodelning sker enligt sambolagen (så att bostad införskaffad för gemensamt bruk och bohag delas).
Särkullbarns särskilda ställning
Särkullbarn, alltså barn med någon annan än den nuvarande partnern, har alltid arvsrätt när dennes förälder dör. En make eller maka som inte är förälder till särkullbarnet har då inte i första hand rätt till arvet (såsom en make eller maka där paret bara har gemensamma barn, där lagen säger att bröstarvingarna får vänta på arvet tills båda föräldrarna gått bort), utan arvet ska skiftas till särkullbarnet. Eftersom alla bröstarvingar alltid har rätt till laglotten kan detta inte regleras med testamente. För att då inte tvingas sälja bostaden för att kunna skifta arvet kan det behövas en försäkring.
Ett särkullbarn kan också välja att avstå arvet tills den överlevande maken/makan dött, men då får den överlevande maken/makan full förfoganderätt över arvet och det är inte nödvändigtvis så att barnet får ut så mycket som den får vid arvskifte direkt. Dessutom behövs det ju (tänker jag i alla fall!) att barnet och den överlevande maken/makan har en god relation för att det ska vara aktuellt, och så är ju långt ifrån alltid fallet. Vid den efterlevande partnerns död har särkullbarnet rätt att få ut resten av arvslotten från den del av kvarlåtenskapen som kommer från sin förälder.
Enskild egendom och giftorättsgods
Giftorätten betyder att en make/maka har rätt till halva värdet av allt giftorättsgods som tillhör den andre om äktenskapet upplöses. Giftorättsgods är den egendom som en person har, och det kan vara både sånt man ägde innan äktenskapets ingång, och sådant som tillkommit under äktenskapet.
I testamentet kan du bestämma om det du testamenterar ska vara enskild egendom eller giftorättsgods. För arvtagaren som enskild egendom gäller att, vid en eventuell framtida bodelning, så ska arvet inte ingå i bodelningen. Skriver du inte in i testamentet att det är enskild egendom kommer arvet istället att bli giftorättsgods och därmed vara med i en eventuell framtida bodelning.
Avkastning från den enskilda egendomen (till exempel aktieutdelningar) är giftorättsgods såvida inte motsatsen angetts i testamentet.
Egendom kan bara bli enskild egendom genom villkor i testamente enligt ovan, enligt ett äktenskapsförord, enligt villkor av givaren när en gåva ges från någon annan än den andre maken, och när det är ett villkor för försäkringsersättning.
Vad ska ett testamente innehålla?
Det finns vissa regler som ett testamente MÅSTE uppfylla, annars är det inte giltigt. Dessa regler är:
Testamentet måste vara upprättat i skriftlig form
Testamentet måste vara undertecknat av dig och två vittnen
Vittnena måste vara minst 15 år gamla
Vittnena får inte vara släkt med dig, och får inte heller vara mottagare av arv (får alltså inte nämnas i testamentet)
Vittnena måste närvara samtidigt när du signerar testamentet
Vittnena behöver veta att det är ditt testamente, men måste INTE veta vad det står i testamentet
Vad gäller utformningen i övrigt finns det inga formkrav. Har du komplexa familjeförhållanden (till exempel i form av särkullbarn) eller annat som gör ditt testamente mer komplicerat är det definitivt att rekommendera att du tar kontakt med en jurist för hjälp att skriva testamentet.
Förvara testamentet på ett ställe där dina anhöriga kommer att hitta det när du dör – annars blir det ju svårt att exekvera det. Kopior av testamentet är inte giltiga.
För att återkalla ett testamente kan du antingen skriva ett nytt som då ersätter det gamla (det med senaste datum gäller), eller helt enkelt förstöra det gamla, med eller utan ett nytt som ersättning (om du inte gör ett nytt blir det återigen arvsrätten enligt ovan som träder in).
Sammanfattning
Alldeles oavsett din familjesituation är ett testamente att rekommendera, för att du ska kunna styra var din kvarlåtenskap går efter döden. Underlätta för dina anhöriga genom att göra klart och tydligt vem som ska ha vad, så blir det (förhoppningsvis) inte bråk efter din död.
I mitt dokument Viktigt att veta finns många fler saker du kan skriva ner så att tiden efter din död underlättas för dina anhöriga.
Genusdoktrinen av Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn.
Genusdoktrinen av Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn.
Ytterligare en bok som gör mig fullständigt galen att läsa, inte olikt boken om vad alla våra skattepengar går till. Inte på något sätt så att jag inte håller med författarna och deras slutsatser, utan att det kan få lov att gå till på det här sättet i universitetsvärlden (som är huvudfokus för boken).
Detta är den autoetnografiska metoden, som utgår från ståndpunktsteori, där sanningen är så relativiserad att det är lika bra att utgå från sig själv. Bara sig själv. Någon objektivitet finns inte, menar forskaren i sin egen sammanfattning av avhandlingen.
(Skrivet av en doktorand som ur ett ”queerfeministiskt perspektiv” för en dagbok om hur det är att promenera runt i staden, där hon i ett och samma stycke framför önskan om att vara både ifred och slippa vara osynlig, när en man skriker ”Hej tjejen” efter henne. What?)
Fredrik Bondestam, som är en av huvudfigurerna i boken genom att han är ansvarig för införandet av genusdoktrinen på universiteten (chef på det Nationella sekretariatet för genusforskning under Göteborgs universitet), skriver så här om sig själv i sin avhandling, då han råkar vara både man och vit och allt det är som är så överjävligt (och därefter följer, i andra stycket, bokförfattarnas mycket relevanta kommentar):
”Varför just jag då? Jag har svarat än det ena, än det andra. Jag har svarat undvikande, slingrat mig, ljugit, fasat inför vad jag kan komma att säga. Ett kanske alltför rakt svar är: ’För att jag har varit utsatt för ett sexuellt övergrepp.’ Ett inte lika direkt svar, men mer giltigt ändå, tror jag efter föregående resonemang kan vara: ’För att jag är kvinna i någon mån.’”
Vad betyder detta? Att han förstår vad det innebär att vara i underläge? Eller att Bondestam genom att utsättas för ett övegrepp blir kvinna? Hur då? Vad är det i ett sexuellt övergrepp som kan förvandla en man till en kvinna? Det låter misstänkt likt en förminskande definition av ”kvinna”, att det handlar om att vara våldtagbar.
Jag tycker att den andra paragrafen, den där Arpi och Wyndhamn kommenterar citatet, är otroligt bra. För hur blir en man en kvinna? Hur får en man ”rätten” att driva feminism och genusfrågor (för det har inte män, enligt Bondestam själv i samma avhandling). Jo, tydligen är en del av det att om man blir våldtagen, då är man (åtminstone delvis) kvinna. Bara kvinnor kan bli våldtagna, alltså måste man vara kvinna om man blir våldtagen – vilket i sin tur måste innebära att att vara kvinna är att vara utsatt, ett offer, för en man kan inte vara ett offer.
Jag blir så fruktansvärt trött på flera av resonemangen som framförs av olika personer i ledande positioner i boken att jag vill slita mitt hår.
Genomgången av genus och trans var, förutom att jag många gånger ville slita mitt hår, väldigt välgjord. Framför allt kapitlet om transvågen och allt med alla olika könsidentiteter som finns idag var mycket lärorik.
Även detta tycker jag var klargörande:
Så varför tar inte genusforskningen biologin i beaktande? Charlotta Stern menar att man inom genusforskningen fullständigt blandar ihop skillnad och ojämlikhet.
– Så fort man ser en skillnad anser man att det är ojämlikhet. En ojämlikhet implicerar diskriminering och att någonting är fel, man antar att det finns en orättfärdighet i hur skillnader har uppstått. Då är det ett socialt problem och vi bör försöka göra något åt det.
Och om gener och biologi påverkar människor sätter det gränser för vad man med politik. Kan hoppas uppnå.
En intressant aspekt av ovanstående är att detta resonemang kan appliceras även på andra delar av politiken. Om nu till exempel gängvåldet och klanerna inte beror på socioekonomiska faktorer (som kan påverkas med politik i någon mån), utan på att det är kultur och struktur som vi tagit in i landet genom en oreglerad invandring, då är det inte något politiken kommer att rå på genom att ”minska klyftorna” och bygga fritidsgårdar. Att hantera andra kulturer är något politiken är väldigt oförberedd för. Att t ex statsministern gärna vill att det ska handla om socioekonomiska faktorer och ojämlikhet blir tydligt i uttalanden där han säger att det inte hade spelat någon roll om det var invandrare i de utsatta områdena, eller om etniska svenskar bott där under samma förutsättningar – vi hade agerat likadant. Själv tror jag att det är få etniska svenskar som hade slutit sig samman i stora släktbaserade kriminella nätverk, men så är jag inte heller politiker.
Det finns så många delar av boken som är värda att citera, så mycket trams som införts på universiteten och i vår vardag som är så illa underbyggt att det inte håller för minsta kritiska fråga.
(Ett exempel de har i boken, fritt ihågkommet utan boken framför mig, är när en akutmottagning skulle bli ”genuscertifierad”. Genusforskarna fick då frågor om huruvida sådan certifiering hade mätbar effekt – varpå genusforskarna blev så sura (för det enda de frågat transpersonerna om var om de skulle föredra att gå till en genuscertifierad akutmottagning över en icke-certifierad) att akutmottagningens personal fick munkavle. De fick inte längre ställa några frågor, för att skydda genusforskarna. Vad är det för inställning till forskning och vetenskap?)
Min enda kritik mot boken är att den är lite för lång, för någonstans mitten-slutet börjar den bli ganska repetitiv. Men man kan skumma när det känns som att det är saker som redan sagts.
Läs boken. Är du redan såld på genusdoktrinen kommer du avsky den.
Jag har aldrig haft ett särskilt problematiskt förhållande till dig. Du har alltid funnits, när jag var liten var det väl inget överflöd, men jag har aldrig upplevt någon brist. Aldrig fått höra ”Nej, vi har inte råd” (däremot nej av många andra skäl).
Jag har nog aldrig fått någon riktig utbildning om dig. Jag kan inte minnas att vi pratade om dig i skolan, varken i grundskolan eller gymnasiet. Jag tror att någon gång på gymnasiet fick vi i övning att inreda en lägenhet och då hade vi en viss budget. Det tyckte jag var en kul övning, men jag kan inte känna att jag tog med mig så mycket av det (jag höll mig inom budgeten).
Jag har alltid fått dig av mamma och pappa. Jag minns inte ens om vi hade någon egentlig veckopeng. Grejen var väl att jag inte gjorde av med sådär jättemycket av dig, om jag inte förskönar mina tonår något alldeles enormt. Du brände aldrig i fickan, jag har aldrig gillat att shoppa särskilt. Mina sämsta affärer var väl snarast utomlands, när jag inte riktigt fattade det där med växling och växlingsavgifter, med mera. Mitt år i USA blev dyrt för mina föräldrar, inte minst tack vare växlingskursen 2000-2001…
Inte heller i mitt vuxna liv har du varit något problem. Jag har alltid jobbat, drivit eget företag i olika former sedan 2004. Du hade en tendens att komma, och även under skolåren hade jag hjälp från föräldrarna. Sedan 2011 har du varit ihop med min mans dito, i en gemensam ekonomi – och sedan 2017 har jag tagit särskilt väl hand om dig.
Jag hoppas att ge samma lugna inställning till dig till mina barn. Att inte heller de ska se på dig och få ångest, att de ska se dig som en möjlighet. Ett verktyg för att nå önskade mål, snarare än ett mål i sig.
Tack vare mitt intresse för dig har jag lärt mig enormt mycket om så mycket annat – jag har konkretiserat mina drömmar, vågar satsa på saker jag annars inte gjort, jag lär mig saker varje dag för att hela tiden bli lite bättre. Mitt förhållande till dig är fortfarande lugnt, och så ska det förbli.
Tack för allt hittills!
Cosmonomics
(Det här är en övning. Skriv ett brev till pengarna. Vad vill du skriva? Vad har du för tankar och känslor om pengar? Ger de dig ångest? Glädje? Vad hade du och din familj för förhållningssätt till pengar när du var liten? Har det ändrats? Testa och se om du lär dig något om dig själv och hur du ser på pengar.)
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
