Ditt liv tillhör samhället – tro inte du får göra något eget

Ditt liv tillhör samhället – tro inte du får göra något eget

Here we go again.

Återigen ska de som siktar på att ”hoppa av ekorrhjulet” skämmas ögonen ur sig, den här gången efter att en arbetsmarknadsanalytiker i GP (hädanefter kallad ”tant”) får häva ur sig om solidaritet och hållbarhet.

De finns plötsligt överallt – i tv-inslag såväl som i lokaltidningar och veckotidningar. Helgbilagorna tycks dessutom ha sina huvudartiklar dedikerade till dem och de får, utan följdfrågor eller nyansering, fritt lägga ut orden om att deras väg är den rätta.

[….]

Gemensamt för dem alla är att de aktivt tar avstånd från förvärvsarbete och inte prioriterar finansiell självförsörjning.

Vad härligt att vi är överallt numera, vi som inte tycker att 40 timmars arbetsvecka i 40 år (eller mer!) med 40 % skatt och sen 40 % pension är vad livet går ut på. Jag kan väl inte riktigt hålla med, och framför allt tycker jag att de som intervjuas får gott om följdfrågor. Men okej, jag tycker att vissa andra grupper får bre ut sig ”överallt”, så vi kan ju alla ha olika upplevelser om vad som får ta plats.

Sedan undrar jag vilka grupper hon egentligen pratar om, när hon säger att det är folk som ”inte prioriterar finansiell självförsörjning”. Har jag missuppfattat hela artikeln till att handla om bidragstagarna som aldrig gör en arbetsdag i sina liv? Men det tror jag inte, för hennes definition av gruppen är etniska svenskar i yngre medelålder eller ännu yngre, ofta i medelstora städer – och det är inte den typiska bidragstagargruppen i Sverige idag. Således tror jag att hon menar FIRE-folk. Och vi är väldigt duktiga på det där med finansiell självförsörjning, så tant behöver inte oroa sig.

Man undrar ofta hur de försörjer sig, vilken arbetsgivare som betalar dem lön eller var de får sina eventuella kunder ifrån. Man undrar också hur deras framtida pension kommer att påverkas av deras livsval, och hur länge de kan fortsätta detta ”drömliv”.

Tant verkar ju i det här ha väldigt tydliga åsikter. Antingen försörjer de ju sig genom just en arbetsgivare (de kanske jobbar på distans, gig-ekonomi, det borde väl en arbetsmarknadsanalytiker ha koll på?) eller genom kunder (också på distans, eller genom att arbeta kortare perioder?), eller så har de inkomster eller tillgångar som de samlat ihop på något annat sätt. Vem vet, de kanske till och med har – flämt! – sparat. Och investerat. Och lever på avkastning. Tant kanske inte har hört talas om det, men det finns något som heter börsen.

Just pensionsfrågan tycker jag stöts och blöts vareviga gång någon i FIRE-sfären intervjuas, i alla fall. ”Men har ni tänkt på hur låga era pensioner blir?” Märkligt nog så har folk inom FIRE-sfären väldigt, väldigt ofta tänkt på det, och räknat med det. Vi ser generellt inte pensionen som något givet kommer finnas kvar när vi går i pension, utan en bonus. Vi tar hand om vår egen ekonomi.

Vi får veta att deras tidigare liv var en pina, jobbet var hemskt och att det var för stressigt. Hur stressigt blir det då att inte längre ha trygga inkomster, att inte ha planerat för sin pension, att sakna kollegor och vänner kring sig?

Vem vet, de kanske har löst inkomsterna på ett annat sätt? Och ja, pension skrev jag ju om innan. Och kanske har de vänner utanför jobbet? Tant kanske inte har det, men annat folk vet hur man skaffar sig bekanta på andra sätt än att prata skit på kafferasterna.

En hel del av ”avhopparna” har dessutom valt ett liv utan lönearbete. Bortsett från att detta drabbar deras framtida pension, så har de även valt att inte bidra med inkomstskatter till välfärden, trots att de är i sina bästa år och glatt utnyttjar välfärdsstatens alla förmåner och skattefinansierade tjänster.

Ärligt talat känns texten ganska osammanhängande i vem den handlar om. ”En hel del av ’avhopparna’”? Är man avhoppare om man fortsätter lönearbeta? Räknas alla vi som deltidsarbetar också som avhoppare, eftersom vi inte rakt av köper idén med heltidsjobb? Är inte avhoppande från traditionellt lönearbete en del av definitionen? Äh, jag vet inte.

Sedan kommer den invändning jag tycker syns i var och varannan intervju och artikel om folk som gör något annat än den vanliga 40-grejen, just att man ändå utnyttjar välfärdsstatens alla delar. Man står ju trots allt utanför och bidrar inte, hemska människor. Men är det sant? Visst betalas inte skatten in från lönen – men har man investeringar finns det kapitalskatt, och på varenda köp man gör ligger det moms, alltså skatt. Om man inte jobbar sig in i väggen, utan kan ta hand om sig själv, träna, vara ute, med mera, kanske man konsumerar mindre vård också? Har sina barn kortare dagar på förskola och fritids? Och åtminstone inom FIRE-sfären jobbar folk ändå, bara med helt annat än 8-17-jobb på kontor.

Din utbildning har du fått gratis och har den inte hjälpt dig på arbetsmarknaden så är det ditt eget fel. Det är du som då måste byta bana. Ta konsekvenserna av dina fel-val och gör nya men se till att ta ansvar för ditt liv, inte bara idag utan långsiktigt.

Men det är ju det folk gör. Folk som hoppar av ekorrhjulet och väljer något annat tar ansvar, för sig själva och sitt välmående. Dessutom är det så fruktansvärt oförskämt att säga att om din utbildning ”inte hjälpt dig på arbetsmarknaden så är det ditt eget fel” – visst finns det utbildningar som är högst tveksamma, men förändringar kan också ske på arbetsmarknaden – eller jobbet efteråt visar sig att det inte alls var vad man trodde (sjuksköterskor, poliser, socialarbetare, med flera). Det är vrickat föraktfullt att uttrycka sig på sätt som tanten gör.

”Ekorrhjulsavhopp” är inte en hållbar strategi – inte för individen och och definitivt inte för samhället och välfärden.

Nä, så stanna och slava och betala skatt tills din dödsdag. Det är fint att betala skatt, och egentligen är alla pengar statens. Faktiskt är hela du statens, och ditt jobb från vaggan till graven är att se till så att samhället går runt. Går du sönder på vägen är det ditt eget fel.

Herregud vilken smörja.

Och arbetsmarknadsanalytiker? Typiskt låtsasjobb som knappast har något större existensberättigande.

Dela: