Angel blev en ängel

(Det här inlägget har absolut inget med ekonomi att göra, så vet ni det.)

Jag har haft katt sedan drygt 13,5 år, men sedan en vecka har jag inte längre någon katt.

Jag började som “stödhem” åt Kattkommando Syd och valde att ta in en dräktig hona för att få ha kattungar hemma. Matilda var en snäll och vän kattdam som älskade att gosa, och en vecka efter att hon kom till mig födde hon sex ungar. Efter att ungarna blivit tolv veckor gamla fick Matilda flytta vidare till ett för-alltid-hem och fyra av ungarna adopterades bort.

Två blev mina katter: Tara och Angel.

Tara blev sju år och fick somna in på grund av att hon fick svår artros i höfterna och hade konstant ont.

Angel har levt vidare med oss och varit med när vi flyttat till hus och fått barn – det var det konstigaste, de där små krabaterna, och det tog lång tid innan hon vågade sig i närheten av dem. Båda barnen har älskat katten mer än hon älskat dem, men på sistone har stora tjejen blivit så stor att Angel trivts med att gosa med henne (medan den lilla mest vrålat “KATTEN!” och sprungit efter med största leendet).

I onsdags kväll hände något, varken jag eller maken vet riktigt vad, förmodligen har hon hoppat och landat snett. Plötsligt kunde hon inte stå på bakbenet och hade uppenbart mycket ont. Hos veterinären dagen efter konstaterades det att båda korsbanden i höger bakben var av, och knät var helt utan stabilitet. Hon skulle för alltid ha ont och aldrig kunna gå på benet, och det skulle inte kunna läka med tanke på hennes ålder och allmänna kondition. Jag och maken tog beslutet att hon skulle få somna istället.

Det är tuffaste med att ha djur, men det är också vårt ansvar.

Vi kunde få ta hem henne över helgen för att säga farväl, men vi var ense om att hon bara skulle ha ont och inte kunna röra sig (även om hon fick smärtlindring), och dessutom skulle hon behöva genomlida mer tid i bilen, vilket hon avskydde. Det var bättre att det skedde direkt, när hon redan var sederad och smärtfri.

Vi funderade på hur vi skulle göra det så bra så möjligt för äldsta dottern, som inte var med hos veterinären. Vi valde att ge Angel en begravning hemma och i helgen fick dottern välja en fin buske, en som kommer blomma med vackra vita blommor, som nu står ovan hennes grav. Både jag och dottern saknar henne mycket och det känns konstigt att för första gången på nästan fjorton år inte ha en liten gosig katt. Hon var en liten fegis, men hon var en underbar katt som jag alltid kunde lita på.

Vila i frid, min vän.

0 0 vote
Article Rating
5
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x
%d bloggare gillar detta: