En sorts månadsavstämning

Det blir en liten annorlunda avstämning, för att min ork tryter.

En varm och härlig sommarmånad är till ända. Förra året vid den här tiden var jag höggravid och avskydde värmen, så trots att det är varmt och klibbigt det här året är det inte ens på samma karta av obekvämt. Dessutom har det ju det här året faktiskt regnat då och då, och varit generellt svalare än förra året, så allt är lite enklare. Tja, bortsett från att jag sitter instängd i ett mottagningsrum hela dagarna och svetten rinner längs ryggen och alla patienter nästan chockat frågar om folk inte svimmar här inne när det är så varmt… Men det har de faktiskt inte gjort.

Förra veckan var första gången jag rekommenderade boken “Jag lämnar ekorrhjulet” till en patient. Redan när jag läste den kände jag att det skulle kunna bli aktuellt och i veckan kom rätt patient. Hon tog tacksamt emot boktipset och jag hoppas att hon läser den.

Månaden har också innehållit ett jag som nära nog gått in i väggen. Det utlöstes av det negativa besked jag fick om ST:n jag sökte, vilket gjorde mig mycket ledsen. Samtidigt fortsatte heltidsjobbet – ironiskt nog med två veckors placering på den klinik som precis tackat nej till mig – och jag hade tårtor att göra, blogg att skriva, barn att ta hand om inklusive äldsta dotterns födelsedagskalas, och ett sidoprojekt som tog mycket tankeverksamhet och tid. Jag orkade till slut ingenting och ville bara sitta i ett hörn och gråta. Sov hur mycket som helst och var ändå trött hela tiden.

Nu har jag kapat nästan allt. Jag är åter på vårdcentralen och har tillåtit mig själv att gå ner till samma antal patienter som alla andra AT- och underläkare har, istället för 20-25% fler “bara för att” (jag ska vara duktig). Dragit ner på blogginläggen till när jag hittar något kul att skriva om. Tackat nej till fler tårtor. Pausat sidoprojektet. Fokuserat helt och fullt på mina barn och min man när vi är lediga tillsammans.

Sakteligen har livet återvänt och även om jag inte är på topp än så känns det nu hanterbart. Märkligt nog har de senaste inläggen jag skrivit blivit väldigt välbesökta, det är ju kul, och förra månadens besöksantal blev hela 11 846 mot föregående månads dryga 7 000. Populärast var att Kicki Danielsson inte har råd att gå i pension, följt av om man kan leva på 10 000 kr, och fallstudien från Economista-gruppen.

Månadens sparkvot landade på 46,61% vilket inte är så bra jämfört med vår vanliga nivå, men jämfört med för över två år sedan kan jag ju nu också säga exakt var pengarna har tagit vägen. En del av pengarna är dessutom utlägg som vi framöver kommer få tillbaka. Och inkomsterna är lite lägre nu med maken som är föräldraledig, också en del av förklaringen.