Var börjar man? Del 3: Om att gå minus

Var börjar man? Del 3: Om att gå minus

Så, du har gjort en uppställning över en månads utgifter och inkomster. Du har kommit på ditt varför. Och nu är det bara att göra något åt situationen.

Oavsett vad du kommer fram till efter en första genomgång – att du redan får till ett sparande varje månad, att du bara precis går runt, eller att du går minus – är det dags att börja ta tag i ekonomin i riktning mot det du bestämt tidigare. Har du redan ett okej sparande är det kanske fullt tillräckligt att bara fortsätta på samma sätt som du gjort tidigare. Eller så kanske du vill öka sparandet för att snabbare nå dina mål? Du kan ju också behöva göra fler månadsuppföljningar om du misstänker att det skiljer sig kraftigt åt mellan olika månader.

Om du går minus och har behövt ta lån för att täcka dina utgifter är nästa steg att kolla exakt vilka lån du har, hur mycket de är på, och vilka räntor du har på lånen. Vad gäller avbetalning kan man köra olika metoder – att börja med det minsta lånet alldeles oavsett räntan, bara för att få en positiv känsla av att ha betalt av ett lån snabbt, eller börja med lånet med högsta räntan. Det beror förmodligen på hur stora dina lån är och hur många du har. Om de små lånen är de som har högst ränta spelar ju metoden ingen roll. Välj något som passar dig. Har du större lån med hög ränta är det däremot en bra tanke att börja med dem först, eftersom räntan kommer äta upp mycket av din betalningsförmåga annars.

Har du möjlighet att få ett hopbakslån kan det vara en idé – om du:

  1. Kan hålla dig till att de nya pengarna du lånar faktiskt går till att betala de gamla lånen, och
  2. Räntan på hopbakslånet är bättre än på de lån du bakar ihop. Ta givetvis inga nya konsumtionslån.

Huslånet är ett litet eget obs, som inte behöver betalas tillbaka på samma intensiva sätt som konsumtionslån (inklusive billån). Har du bra ränta på ditt bolån och en belåningsgrad under tvångsamorteringsgränsen kan jag tycka att man kan välja själv hur snabbt man vill fortsätta amortera ner. Under 50% är bekvämt att ligga, om möjligt – men det kan ta lång tid att nå dit. Vi har 44% belåningsgrad och kommer inte amortera av särskilt mycket mer, eftersom räntorna är så låga. CSN är också ett mycket fördelaktigt lån som inte behöver betalas av väldigt snabbt.

Har du fakturor som gått så långt som till Kronofogden behöver du ta tag i det bums. Det kan säkert kännas obehagligt, men inget blir bättre av att du skjuter upp det. Ring dem nu och skaffa dig fullständig koll om du inte redan har det. Det finns också budget- och skuldrådgivare i varje kommun.

För bra inspiration gällande att betala av konsumtionslån kan du läsa om Utbrytningen – de har lån de håller på att betala av efter en omläggning av sina liv.

I nästa del tar vi och tittar på tips om hur man snabbt kan minska utgifterna.

Spendera mer, inte mindre?

Spendera mer, inte mindre?

I senaste avsnittet av Mad FIentists podcast intervjuas Ramit Sethi, som tydligen skrivit en bok som heter “I will teach you to be rich” och har en blogg med samma namn. Jag har inte hört talas om honom förut, men det var ett intressant avsnitt. Sethi är inte en FIRE-anhängare som sådan, samtidigt som han pratar sparkvot, ekonomisk frihet, och sparsamhet. Det som skiljer Sethi från vanliga FIRE-anhängare är, skulle jag säga, att han inte alls tycker att späkning på det sätt som en del FIRE-anhängare ägnar sig åt, är eftersträvansvärt.

Till en början värjde jag mig mot honom – nog mest eftersom jag tycker att han är lite väl “jag har rätt, alla andra är idioter” i sin framtoning och det blir jag rätt motsträvig mot alldeles oavsett budskap – men jag får ju medge att han har en poäng.

De diskuterar bland annat hur någon mycket frugal person skulle kunna sitta och undersöka billigaste flyget till en resa. Kollar en site, kollar en till, jämför, skriver upp, väntar en dag eller en vecka med att boka för att se prisfluktuationer – allt för att i slutändan spara ett par hundralappar eller en tusenlapp. Sethi tycker att man då får ställa all tid det tar att sitta och jämföra och fundera, mot vad man annars hade kunnat göra med den tiden. Det ligger mycket i det. Flera böcker jag läst på sistone – just nu “Unscripted”  av MJ DeMarco, men även någon av P H Börjessons böcker – tar upp det här med tid och dess värde. Tid är det enda vi inte kan göra mer av. Är det värt all tid det tar att leta upp den billigare flygresan, mot vad du hade kunnat göra med din värdefulla tid istället? Vi beter oss som att tid är något vi har oändligt av, medan det egentligen är det enda vi aldrig kommer kunna ta igen, göra om, eller köpa mer av.

Sethi poängterar också vikten av att kunna göra av med pengar på det som betyder något för en. Inte så att man ska strössla pengar över allt, utan just det som är viktigt på riktigt. Har du en hobby du älskar? Lägg pengar på den om det gör dig glad – men kompensera genom att hårt och tydligt kapa kostnader på andra platser i din ekonomi, som inte spelar dig lika stor roll.

Han tar till och med upp en utmaning: varje månad har du en viss summa pengar (efter vad som är lämpligt med din ekonomi) som du måste göra av med. Måste. Om de inte är borta i slutet av månaden, då kan du “kasta ut dem genom fönstret”, som han uttrycker det. Jag gissar att detta tar väldigt mycket emot för många i FIRE-rörelsen, vi som blivit vana vid att vara frugala, sparsamma, och jobba mot en ständigt högre sparkvot. Sethi menar på att skillnaden i ytterligare procent sparkvot inte gör så stor skillnad för sparandet, men att de kan göra stor skillnad för livskvalitén.

Jag köper inte allt som Sethi säger, och jag kan klart säga att jag inte är förtjust i hans attityd – men han säger tänkvärda grejer för oss som är på sparvägen. Att inte glömma förmågan att kunna göra av med pengar på det som vi verkligen tycker betyder något i livet, det är något att ha i åtanke, för det är väldigt lätt att hålla för hårt i pengarna för att “ha till sen”. Så se till att unna dig på det som ger dig mest livskvalitet – men inte på allt annat.

Vad vi sparar till

Vad vi sparar till

Semestern på Kanarieöarna var inte den billigaste sista-minuten-resan vi kunde hitta. Med ett heltidsjobb och två små barn är inte en sådan resa helt enkel att få ihop på ett bra sätt, utan vi bokade den tidigt i höstas, med barnpaket och allt. Det blev ändå ett fullt acceptabelt pris som det hela slutade på med mat och upplevelser för dottern, och jag och maken har varit på dyrare resor förr – vår bröllopsresa bestod av två veckors roadtrip i USA som började i Las Vegas och tog oss via Los Angeles, San Diego, upp via highway 1, till Yosemite och avslut i San Francisco, och det kostade mer.

Resan klargjorde ändå på många sätt vad vi sparar till, eller snarare: att det är just det vi sparar till. Resor, upplevelser, att kunna lägga pengar på det vi tycker är viktigt. Att våra barn ska få göra det de tycker är roligt utan att få höra “Sorry, det är för dyrt”. De ska givetvis lära sig pengars värde och kommer få börja arbeta för att få inkomst, men möjligheterna ska finnas.

Och att vi för den delen ska kunna lämna Sverige om vi vill det. Om vi tycker att allt går för mycket åt skogen här. Ingen av oss känner, tyvärr, att landet är på väg åt rätt håll. Jobbet vill väl egentligen ingen av oss lämna, vi trivs båda som läkare. Men det kanske blir i ett annat land.

För den insikten är jag tacksam mot vår chartersemester. För att det klargjorde våra mål med sparandet.

Samla vatten

Samla vatten

Vi har en halvstor trädgård med förhållandevis mycket odlingar numera (när vi flyttade in var det några bärbuskar, nu är det många fler bärbuskar och diverse annat). Förra sommaren hade vi precis satt upp sex stora odlingslådor för att utöka odlingen av potatis, lök, ärtor och annat gott, för att sedan få den torraste, varmaste sommaren i mannaminne. (Att vara höggravid då var [svordomar].)

I Linköping fick vi aldrig något bevattningsförbud såsom i stora delar av övriga landet, men för både mig och maken tar det emot kraftigt att sätta på kranen och hälla ut dricksvatten bara för att våra egenodlade tomater ska bli röda. Det handlar väldigt lite om pengar – vatten är snorbilligt måste jag ju säga – utan det är det att det känns extremt ineffektivt. Vill vi ha tomater på sommaren finns det odlingar där det kan göras betydligt effektivare, och sedan får vi helt enkelt köpa tomaterna i butiken. Tråkigare och lite mindre gott, men på sommaren är tomater rätt goda oavsett.

Det vi dock gör för att kunna vattna våra odlingar på ett ekonomiskt och, vad vi upplever, natur-sparsamt sätt är att vi samlar vatten.

Det går åt otroligt mycket vatten varje dag i svenska hushåll:

En genomsnittlig människa förbrukar ungefär 160 liter vatten per dygn.

Så vad har vi gjort? Vi har en balja i kökshon, och en i duschen. I den i kökshon hamnar allt vatten som vi tvättar händerna med, som vi sköljer av frukt och grönt med, som vi kokar saker i, som vi sköljer av med… det mesta, utom om det innehåller en massa diskmedel. Det ser väl inte alltid så fräscht ut när man hällt i gammalt te och sånt, men växterna klagar inte det minsta. Vi tömmer den dagligen, och är vi alla fyra hemma töms den flera gånger om dagen.

I duschen har vi också en balja i duschen där allt vatten som går åt innan vattnet blir varmt (det är en del!) och en del av det man sköljer av sig med innan man börjar använda tvål/schampo (också en del) hamnar. Om någon badar utan att ha en massa tvål eller olja i tömmer vi badkaret med samma balja och häller det ut genom fönstret så att det rinner ner för taket, ner i hängrännan och ner i den stora regnvattensuppsamlingstunnan vi har i slutet av stupröret.

Många liter vatten blir det, överraskande många. Och att då återanvända åtminstone en del av dem till att vattna ute istället för att använda nytt dricksvatten till det, det känns bra för oss.

(Det här inlägget taggas “Många bäckar små”, för det tyckte jag var både fyndigt och sant. Ja, jag är lättroad.)

Var börjar man? Del 2: Hitta ditt varför

Var börjar man? Del 2: Hitta ditt varför

När du har skaffat dig koll på dina utgifter (och inkomster, men de har man oftast bättre koll på) är ett bra nästa steg att fundera på varför man vill göra en förändring.

Många lever idag lön till lön, med obefintlig buffert och noll sparande. Det innebär att många ligger farligt nära kanten hela tiden, och om någon av de i familjen med inkomst förlorar den av någon anledning (uppsägning, sjukdom, andra stora händelser) blir det ödesdigert för ekonomin. Samma sak om något förändras – skilsmässa, ohållbar arbetssituation eller kanske ett barn som blir sjukt. Lever man med att hela tiden göra av med alla inkomster blir det väldigt snabbt väldigt tufft om inkomsten minskar.

Så varför vill du spara?

För egen del började vi med ett sparande för vår egen säkerhet. Det allra första vi ville ha var en ordentlig buffert att ta från om något hände. Vi har hus, bil och två barn, så vi har valt att ha en relativt stor buffert på fyra-fem gånger våra månadsutgifter. Vi väljer att räkna på månadsutgifter snarare än månadsinkomster, eftersom inkomsterna för vår del inte säger vad vi faktiskt behöver.

Eller vill du spara mot något? Att i framtiden gå ner i arbetstid? Att kunna gå i pension vid sextio istället för sextiosju? Att köpa den där stugan vid havet där du ska skriva din bok?

Det spelar ingen som helst roll vad du kommer fram till för anledning, bara du vet själv. I en familj är det ju bra om åtminstone de vuxna är överens om vad sparandet är tänkt för.

När vi hade en buffert som vi var nöjda med började vi investera det som blev över istället. De pengarna finns nu också om något skulle hända, givetvis, och för vår framtid. För att kunna gå ner i arbetstid utan att det påverkar oss ekonomiskt, och för den delen kunna välja att inte jobba alls framöver om det skulle vara det vi önskar.

Kanske är gå ner i tid och tidig pension långt ifrån där du är nu. Kanske vill du bara få lite mer än näsan över vattenytan innan du kan börja tänka längre. Det är också helt okej. Börja med att se över dina utgifter och inkomster, och när du vet varför du vill göra något åt dem, då blir det mycket enklare. Har du ett konkret mål i sikte är det otroligt mycket lättare att avstå det där nya klädesplagget, den varma koppen cappuccino i coffeshopen, och lunchen ute för att du inte orkade göra matlåda.

Vi började ta tag i vår ekonomi när vi insåg att det gick ut 44 000 kr på en månad, och vi inte visste var de pengarna tagit vägen. Kontoutdraget avslöjade att vi la 12 000 kr i månaden på mat trots att vi i princip bara var två vuxna som åt. Vi har inte gjort allt på en gång, men successivt har vi skalat av och nu går vår familj runt på ungefär 20 000 kr i månaden som grund. Vi vet varför vi sparar och att avstå dyra uteluncher och allsköns prylar är ingen uppoffring. Att ha buffert och investeringar ger ett inre lugn, helt enkelt.