Årssammanfattning: 2018

Årssammanfattning: 2018

Nyårsafton är här med oxfilé, hummer och annat som vi inte äter särskilt ofta annars. Tanken på nyårsmiddagen får det att vattnas i munnen på mig. Maken är en duktig kock, och själv står jag för efterrätterna (tre stycken blir det, så att vi har något som passar alla: sötsalt chokladpaj med saltkolasås, marängtårta (kusinbarnets önskan) och rabarbersmulpaj). Det ska bli otroligt gott alltihopa.

Men så här på tidig eftermiddag kan man ju ta och sammanfatta året.

Det har varit ett stressigt år, det ska inte stickas under stol med. Jag tillbringade över sex månader av året som gravid och jag har varit hysteriskt illamående vid varje graviditet från vecka sex till födseln, så det är inte så kul. Dessutom var de sista tre månaderna smällvarm högsommar. Men belöningen kom ju… Och för maken har disputationen och avhandlingen legat som en tung, blöt filt över axlarna tills även den belöningen kom här för bara drygt två veckor sedan. Med det sagt, en sammanställning av det ekonomiska och lite runtom:

Inkomster. Den största enskilda inkomsten står min man för, följt av mig med lön (första halvåret) och föräldrapenning (andra halvåret). Andra bidragande bitar har t ex varit loppisförsäljning på 5 700 kr vilket jag är mycket nöjd med med tanke på att jag inte lagt ner särskilt mycket tid på att försöka sälja saker. Målet var att sälja något varje månad, vilket jag gjort alla månader utom augusti. Elen från solcellerna har dragit in 1 500 kr utöver att vi inte betalt för elen under maj till november.

2018-year
Snittutfördelning av utgifterna/sparandet under året 2018.

Utgiftssidan. Totalt kan konstateras att boendet, som för de flesta, är den post som tar den största procentuella andelen av våra inkomster på knappt 12% (11,86). Detta följs av drygt 9% på mat totalt (både mat i butik och mat på restaurang och liknande), och därefter övrigtkategorin på 7%. Års-och månadskostnader, såsom dagisavgift, Spotify, försäkringar undantaget bilförsäkringen, med mera, tar 5,3% i anspråk. Transporter står för drygt 2%. På kläder har vi nog lagt något mer än ett vanligt årssnitt med 736 kr/månad, men det drevs mycket av att jag dels behövde gravidkläder och dels amningskläder. För dessa finns väldigt lite att hitta på andrahandsmarknaden (förmodligen för att folk precis som jag använder samma fyra plagg tills de trillar sönder) och måste således köpas nya.

Utöver dessa har vi lagt större pengar på:

  • Solceller
  • Luftvärmepump
  • Trädäck

Dessa räknas inte in i ovanstående löpande utgifter, utan tas från de pengar vi sparat ihop på förhand. Ingenting finansieras med lån utan betalas kontant.

Tittar man över året kan jag konstatera att sommarmånaderna är dyrare än vintermånaderna generellt sett. Jag misstänker att det kommer hålla i sig. Både förra året och detta året var oktober vår billigaste månad, då är vi inne i vardagslunket och det är inga årsavgifter som ska betalas.

Sparande. Vår snittsparkvot över året landar på drygt 56%. Målet var över 40%, vilket vi ju klådde med råge trots att vi fått barn och jag därmed gått ner till föräldrapenning. Förra årets sparkvot var 40,4% – jag började ju halvvägs inpå 2017 med att verkligen ta kontroll över ekonomin – så vi har förbättrat den markant. Möjligen kan vi öka ytterligare lite till nästa år eftersom både maken och jag kommer gå upp i lön, men mycket äts upp i skatt så vi får se vad det blir av det. Målet kommer även fortsättningsvis ligga på ett årssnitt över 40%. Vi har inte under någon enskild månad under 2018 varit under 40%, det lägsta har varit ca 46%. Sparandet är varje enskild månad den tveklöst största kategorin av var våra pengar tar vägen.

2018-sparkvot
Sparkvoter under året 2018.

Det sparmål vi satte upp i början av året klarade vi i november, och vi kommer att skjuta över målet med ungefär 12% vilket känns galet bra med tanke på ovanstående stora utgiftsposter.

Utdelningar. Målet på 12 000 kr i utdelningar slogs med 33% och vi landar på precis över 16 000 kr. Nästa års mål är 2 000 kr/månad.

Portföljvärde. Eftersom vi tankat in mycket pengar i portföljen är det totala värdet högre nu än vid årets start, men för oss precis som för de flesta har det gått utför under hösten tyvärr. Men vi ligger långsiktiga och har inga som helst planer på att ta ut pengarna, så vi fortsätter handla på ”rean”. Positivt är att vi viktat om portföljen från den höga risk den hade tidigare när maken var ensam ansvarig, från ca 50/50 utdelnings- respektive riskportfölj till ungefär 90/10. Det känns mycket bättre, inte minst när det stormar lite på börsen. Viktningen totalt vid årets slut är 55% aktier, 15% fonder, 20% övrigt och 11% barnens sparande (som är en blandning av aktier och fonder).

Bloggen. I september startade jag den här bloggen. Till dags datum har den fått 13 500 visningar så det känns ju inte helt illa pinkat. Nu på slutet har det varit dåligt med uppdateringar p g a Livet AB, men det ska bli bättre på andra sidan årsskiftet. Tycker det är jätteroligt att blogga igen, och det är kul att vara en liten del av FIRE-rörelsen, finanstwitter på ett hörn, och förhoppningsvis kunna inspirera någon där ute.

Tvåbarnsföräldrar. I juli gjorde vår yngsta dotter entré och vi blev tvåbarnsföräldrar. Någonstans känns det som att det var då vi verkligen blev en riktig familj. Jag gick på semester i juni och rakt in i föräldraledigheten i juli och har således inte jobbat under drygt halva året. Ekonomiskt sett har hon knappt kostat något förutom blöjor, då hon fått i princip allt begagnat av storasystern eller köpts begagnat.

Huset. I huset har vi gjort ett antal förändringar, där ovanstående tre får sällskap av att vi satt upp ett välbehövligt förråd i trädgården för trädgårdsredskapen, vi har fixat till ett hörn av trädgården där vi lagt ut singel och satt upp pallkragar, vi har förnyat äldsta dotterns rum från ett bebisrum till en treårings rum (allt inköpt begagnat), och vi har gjort om det vi tidigare hade som bibliotek/bäddsoffa-rum till yngsta dotterns sovrum (ärvt från storasyster eller inköpt begagnat).

Maken har disputerat. Nu i december genomförde maken sin disputation. Detta har tagit otroligt mycket tid och energi under hela året, med långa kvällar, nätter och helger för att få ihop det. Det känns väldigt skönt att äntligen kunna släppa det.

Hälsa. Träningen har blivit lidande av att maken ägnat så mycket tid åt avhandlingen, vilket i sin tur gjort att jag i stor utsträckning tagit barnen. Då är det svårt att få till träningen. Detsamma har gällt för maken. Jag har ändå försökt och lyckats hyfsat att hålla igång med Fitbit Coach, men nu har jag för friskvårdspengen införskaffat ett kort på en av träningsanläggningarna i stan så att jag kan få komma iväg på lite energigivande gruppträning.

Sammanfattning. Ett bra ekonomiskt år. Ett stressigt år. Ett fantastiskt år på sina sätt, men ett jag inte vill göra om…

Gott nytt år på er!

Minnet av en amerikansk jul

Minnet av en amerikansk jul

Mamma, som läser bloggen numera, tyckte om föregående inlägg för att jag tycker att julen är en tid för lugn och samvaro. Det fick mig att reflektera över den värsta julen jag varit med om: år 2000 då jag var utbytesstudent i en liten ort utanför Los Angeles i Kalifornien. Jag tyckte mycket om min familj, de är gamla vänner till familjen sedan min mamma själv var utbytesstudent, och de är härliga och givmilda på alla sätt. De är dock också typiskt amerikanska ”consumer suckas” och aldrig blir det mer tydligt än under julen.

På julaftonskväll får alla i familjen ett paket med nya pyjamasar. Det tycker jag är en gullig tradition, så inget fel med det. Men sedan sov jag i den nya pyjamasen och väcktes klockan sex på morgonen av två galet peppade ungar som ville öppna den myriad av presenter som hade funnit sin väg in under granen. Då var det inte lika kul. Lagom trött masade jag mig ut i det lilla vardagsrummet där de hade satt upp en alldeles för stor gran med hiskeligt fula dekorationer (grunden var multifärgade, blinkande ljus och sedan gick det bara utför), och kurade in mig i soffan under en filt.

Och sedan började konsumtionshysterin.

I vår familj här hemma har vi alltid, sedan vi var små, först delat ut julklapparna en och en tills var och en har en mer eller mindre stor hög. Därefter har vi gått varvet runt och öppnat en present vardera, så att alla ser vad den person som öppnar fått, tills dess att allt är öppnat. Det ger också möjlighet att ta in reaktionen från mottagaren, vilket förmodligen är min favoritgrej med julafton, för jag försöker välja klappar som verkligen ska bli uppskattade.

I det kaliforniska hemmet? Not so much.

Julklapparna vräktes ut i hög hastighet av barnen och så snart den sista klappen funnit sin väg till sitt berg började alla att riva i klapparna samtidigt. Ingen tog någon större notis om vad någon annan fick och när en klapp var öppnad ägnades den ett ögonkast innan uppmärksamheten förflyttades till nästa inslagna grej.

Och det var så. Mycket. Grejer.

De av julklapparna som sedan dess följt med mig som galet exempel är följande: Barnen i familjen, en redan då något överviktig femåring och en då ännu inte överviktig tvååring, fick båda varsin sparkcykeln av sina föräldrar, kanske med en förhoppning att ungarna skulle ut och röra på sig lite för att bränna av all den läsk de hällde i sig (ett par år senare var vi där och då beskrev den äldste hur han var tvungen att dricka nära nog en liter läsk precis innan han gick till sängs för att ”annars blir jag alldeles uppe i varv och kan inte somna”…). Tydligen hade barnens farmor och farfar tänkt samma sak, för även de gav ungarna varsin sparkcykel. Så vad gör man då? Ber om kvittot så att man kan lämna tillbaka två av dem? Nej. Föräldrarna tyckte att det bästa man kunde göra var att behålla båda paren och ställa in ett par i garaget, så att man hade i reserv om de första gick sönder.

De gick inte sönder, kan jag meddela. De kördes nog inte ens en total kilometer. Sedan låg fyra oanvända sparkcyklar och skräpade runt huset.

Här var julen desto lugnare. Generellt jättebra klappar till både barnen och de vuxna (de få klappar vi vuxna utbytte; både far- och morföräldrar fick en fotokalender för 2019, vilket de fått varje år sedan äldsta dottern föddes). Massor av mat och mys och en brasa som var igång sedan tidigt på eftermiddagen. Några minusgrader ute och dessutom lite lätt med snö – det var ju faktiskt riktig julkänsla.

Nu, lite lugn under mellandagarna, sedan ett förhållandevis lugnt nyår, och så välkomnar vi 2019. Hoppas att ni haft en bra jul!

Nu tändas tusen juleljus

Nu tändas tusen juleljus

Snart är det jul igen. Jag har aldrig varit den som stressat över denna högtid, uppvuxen som jag är i en kärnfamilj som i princip alltid firat jul på egen hand bara vi fyra. Ett par gånger har någon annan varit med, men fram tills att jag träffade Mr. Cosmonomics har det inte varit så vanligt. Sedan han kom in i mitt liv har vi växlat vems familj vi tillbringar julafton med, tills svärföräldrarna också flyttade till Linköping och nu firar vi hemma och så får de av mor- och farföräldrar som behöver sällskap komma hit.

Det hela har i alla fall gett mig ett inre lugn när det gäller julen. Julen har alltid handlat om samvaron med andra, med familjen som jag älskar mest. Den handlar om ljus och mys och gos i soffan. Ett tag innehöll den ett svettigt spinningpass på förmiddagen så att man utan dåligt samvete kunde stoppa i sig allsköns julgodis resten av dagen. Det handlar om att få ge julklappar som får andra att le, oavsett om det är en fotobok eller ett intyg om att vi gett pengar till Läkare utan gränser.

Det nya för året, även om vi nu haft barn i tre år, är att ha ett barn som är fullt medvetet om att det är just jul. Förra året tyckte hon det var en kul grej och julklappar är roligt, men det här året har hon sett fram emot det på ett helt nytt och medvetet sätt. Pratat om julgran, velat julpynta, och haft en önskelista till tomten (som vi lämnade hos tomten på Kolmården). Vi försöker att inte ha klapphysteri, men det blir en del alldeles oavsett eftersom farmor och farfar, mormor och morfar, och morbror med sambo kommer ge allihopa till henne, liksom vi själva (två av tre är köpta begagnade, mycket nöjd mor med detta faktum).

Jag önskar att alla fick känna detta lugn inför högtiden. Att det inte bara blir stress, press, presenthets, släktbråk och ekonomisk ruin av alltihopa.

För vår del blir det extra lugnt och skönt av att vår stora urladdning, disputationen, skedde förra veckan. Allt efter det känns som en axelryckning i jämförelse med den tyngd vi burit runt på fram tills dess. Jag tycker inte synd om oss, det är ju självvalt att doktorera, men att det är en extremt intensiv och krävande period är nog få som skulle förneka (åtminstone i medicin, jag har ingen koll på andra områden).

Det blir förmodligen något inlägg till innan det är jul, men för att vara på den säkra sidan önskar jag ändå en god jul.

Vem vill ha ett vrålåk?

Vem vill ha ett vrålåk?

Igår sålde jag den elbil för barn som jag vann åt min dotter i somras på Linköpings stadsfest. Det har stått på to-do-listan en längre tid, men bland alla andra måsten som fredagens disputation (den gick för övrigt utmärkt och firades med en hejdundrande fest och vi är nu så djupt lättade att det är över att det är svårt att sätta ord på) innebar så har det fått vänta.

Bilen var i nyskick eftersom dottern inte var vidare intresserad av den – hon tyckte radion i den var det roligaste, men vi hade ingen bra plats att köra den på eftersom den inte funkar på gräs och inne är det lite tight för att köra ett vrålåk som detta (hon körde mest in i saker när hon testade).

I söndags lade jag ut den (vi tänkte att det kanske skulle finnas någon som tyckte det var en bra julklapp). Det gick över förväntan. Jag tror det tog fyra minuter innan den förste intressenten skrev. Sedan följde ytterligare trettionio personer på mindre än ett dygn. Statistiken var sådan att trettiosju hade utländska namn, en del så att jag verkligen undrar hur de uttalas. Tre hade både svenska för- och efternamn. Och mer förvånande var att tre skrev på arabiska som första kontakt. Jag undrar om den här typen av statusprylar för barn är vanligare i icke-svenska familjer? Verkar ju som att önskan att köpa ett vrålåk till minstingen är större där i alla fall.

En av de som skrev var en farmor eller mormor som gärna ville ge bilen till sitt barnbarn. Jag hade sådan lust att säga till henne att skippa sådana meningslösa saker som detta vrålåk och lägga pengarna i en ISK till ungen och köpa tre Investor istället. Det gjorde jag inte, för man säger inte så, men… Vad ska ett barn med en sån här bil till? Ordinarie pris är typ 1 500 kr (även om den för närvarande kostar 899 ny på Jollyroom, vilket gör det väldigt kul att jag fick 900 för min…). Det är jättemycket pengar för en leksak till ett barn, och pengar som tveklöst borde kunna göra bättre nytta för den stora majoriteten på annat håll.

Själv är jag glad att den är borta – den tog mycket plats. Maken vill köpa en hockeyklubba till dottern eftersom hon önskat sig det länge, men resten av pengarna ska investeras. Som sig bör. Förmodligen i Investor.

Mer mamma än ledig

Mer mamma än ledig

Det blir lite ojämnt i flödet av inlägg just nu. Eller, det kommer det nog vara för det mesta. Mammaledighet har ju helt klart mer betoning på mamma än på ledighet, och när den yngsta dessutom varit förkyld i två veckor (tror det är två förkylningar efter varandra, hon verkade bättre ett tag) och därför sover som en kratta ungefär en timme i taget på natten är jag bara liiiite förstörd.

Ovanpå det ska min man disputera på fredag, så det är ju en och annan förberedelse för det också. Åttiofem pers av drygt hundra bjudna har ju liksom tackat ja och även om det inte är vi som lagar maten (så frugal är jag inte!) så är det en del att sköta ändå.

Vi har också fått inneboende som ska bo här den närmsta månaden, min bästa kompis som flyttar åter till stan för jobb. Hon får tillgång till sin nya lägenhet i januari men började jobba igår, så vi erbjöd självklart rum. Matlagningen blir därmed spännande eftersom jag ska öka mängderna från två vuxna, ett barn och en till två matlådor, till tre vuxna, ett barn och två till tre matlådor. Ikväll blir det en favorit, pulled pork. Så enkelt att göra.

Ja, och sedan är det ju snart jul, med allt vad det innebär.

Så det här inlägget är inte så mycket om sparande (eller alls), utan mer en förklaring till att det kommer bli lite ojämnt med uppdateringar. Jag har dock ett gäng bokrecensioner redan skrivna som jag ska lägga ut – men jag vill inte att det blir bara bokrecensioner i den här bloggen, det blir ju tråkigt.

Copied!