Nu har jag två veckor av halvtidsforskning och halvtidsföräldraledigt. Barnen lämnas utan stress på morgonen på sina respektive dagis, en process som tar runt 45 minuter. Därefter kan jag äta frukost och planera dagen, och jag har jag runt 4,5 timme innan det är dags att på nytt påbörja rundan till förskolorna, men denna gång för att hämta istället.
Vid 15-tiden är vi hemma igen, barnen och jag, och de får mellis. Barnen är (givetvis) mindre trötta än när de är på dagis till 17, och det brukar bli pyssel och gos under eftermiddagen tills maken kommer hem.
Jag har ett färdigt utkast på en artikel, och ytterligare en halv artikel skriven. Jag ligger i fas med hushållet (för det är klart att jag tar mer av det om jag är hemma mest) och inför jul är alla julkort skickade och julklapparna inköpta och inslagna – och det sitter till och med julstjärnor i fönstren.
Framför allt njuter jag av tiden. Av att inte behöva stressa för att bli färdig på jobb för att inte barnen ska vara alldeles för sent på dagis. Att kunna sitta ner med barnen och ta det lugnt. Förhoppningsvis har jag mer tålamod än jag brukar. Sedan ett par dagar har jag avinstallerat Facebook från telefonen och Ipaden, och stängt ner fönstret med Twitter. Det blir en ny detox, för att jag tycker det behövs. Sociala medier tar åter för mycket tid. Det känns bra inför jul att inte lägga så mycket tid på mobilen. Bättre att vara med barn och man.
Jag upplever en mycket större balans i livet. Jag njuter mer av barnen som inte är hysteriskt trötta och därmed gnälliga efter aplånga dagar på dagis. Jag njuter av min tid på egen hand som jag kan planera efter eget huvud.
Jag tackar vår hälsosamma ekonomi för möjligheten att stanna hemma på det här sättet. Jag är så glad att vi har så pass bra koll, besparingar, och möjligheter att ge vår familj den här tiden.
Jag älskar Nobelfirandet. Och nej, det är inte för att drottningen och prinsessorna har sånna fina klänningar och smycken som gnistrar, även om det är det som oftast diskuteras mest.
Jag älskar Nobelpriserna för att det är kunskap som prisas.
Det finns åtta miljoner fester och galor för allting som brukar få uppmärksamhet – film, TV, musik, sport. Och visst, de lägger också ner tid och själ i det. Men kunskap. Det är en helt annan sak. Det är det som driver världen framåt. Årets kemipris är några av kuggarna i varför vi kan köra omkring i elbilar med litiumbatterier. Årets medicinpristagare har forskning som kanske kommer kunna bota vissa typer av cancer. Den tionde december varje år – på Nobels dödsdag – får vi hedra människor som ägnat sig åt att utveckla världens kunskap. Och sådant uppnår inte musiken eller filmen eller sporten, även om alla de tre kan beröra och lära oss nog så mycket.
Jag tycker det är härligt att se kunskap uppmärksammas på detta fantastiska sätt, och har jag möjlighet tittar jag alltid på det på TV. Att närvara vid Nobelbanketten någon gång under livet finns definitivt med på min bucket-list. Till och med dottern tyckte att det var kul att titta i tisdags, men det var framför allt för att hon tycker att drottningar och prinsessor är det bästa som finns (kungen blev hon lite besviken på – ”Han är ju gammal”…).
Själv pysslar jag på i det lilla och pillar för närvarande på två artiklar, en om leptin och en om MR-proADM, och jag tror knappt att ens eventuella läkar-läsare vet vad de är (möjlighen leptin, men mid region-pro-adrenomedullin är m er osannolikt). Något Nobelpris får jag inte för min forskning, men jag kanske kan bidra med min lilla, lilla pusselbit.
Playing with FIRE – dokumentären om FIRE som haussats rätt hårt av communityt åtminstone innan den kom ut – fanns tillgänglig gratis på Vimeo, så jag såg den i helgen.
Den var rätt ytlig.
Den följer ett par som bestämmer sig för att bli finansiellt fria och gå i tidig pension, alltså FIRE. Och så följer man dem i typ ett år. Frun gnäller rätt mycket och de gör som de flesta (?) som hittar konceptet (inklusive jag själv): man kör järnet från början innan man hittar en balans.
Balans var något jag verkligen saknade i filmen. Allt handlade om FIRE, hur många år tills de kunde gå i pension. Samtidigt snackade frun om och om och om igen hur hon inte ville missa deras dotters första år genom att hon bara jobbade. Så varför inte fundera över att hon går ner i tid? Om man nu lyckas dra ner sina utgifter till 50% av tidigare, då finns det helt klart utrymme att gå ner i tid. Jobba halvtid medan barnet är litet? Vad spelar det för roll om det adderar fler år tills FIRE? Det är en annan sak om man börjar med det här innan man får barn tycker jag – då kan man köra in i kaklet. Men om poängen är att man vill spendera tid med ungarna, då är det ju helt kontraproduktivt att jobba heltid bara för att man om tio-femton-tjugo år ska nå FIRE. Jag tycker att filmen borde pratat frihetsgrader mer, snarare än att stenhårt fokusera på bara FIRE.
Det var kul att få ansikten på ett gäng av de rätt anonyma men stora profiler inom FIRE-rörelsen, även om jag gärna haft utsatt vilka alias de hade mer än en enda gång. Dock var deras intervjusektioner så korta och upphackade att de bara skrapade alldeles på ytan av vad FIRE innebär. Filmen hade vunnit på färre intervjuer och längre med de som valdes ut.
Familjens stint på Hawaii var ärligt talat obegriplig som del av filmen. För all del att familjen åkte dit, men vad spelade det för roll för narrativet? Hade mycket hellre tagit fem minuter intervjuer istället. Frun gnäller återigen en stund över det och FIRE och allt fint hon inte får ha. Mot slutet av året tycker hon dock att det var värt att byta bort villan och bilen och allt vad de hade, trots att hon inte egentligen fått något ut av det annat än att de börjat spara. Hon verkar inte ha gått ner i tid.
Jag tycker också att filmen saknar mycket av det konkreta. Boende, bilar – och sen då? Utöver det fanns det i princip ingenting konkret gällande hur man drar ner utgifterna. Mad FIentist hade gärna fått ta mer plats när han gick igenom deras ekonomi (la de verkligen 2 000 dollar i månaden på mat?!).
Liksom den ultimata FIRE-boken får vi vänta vidare på en ultimat FIRE-film. Jag tyckte dock att boken om Playing with FIRE var mycket bättre.
Jag har ju, sedan ekonomiintresset väcktes, blivit lite av en Excel-nörd. Inte så att jag på något sätt påstår mig kunna Excel mer än basics, men att få sitta och knappa in siffror och göra grafer och följa utvecklingen är verkligen såå tillfredsställande. Allra mest nice är väl grafer som bara kan peka uppåt – som vår graf ”ackumulerat sparande”. Den visar hur den sammanlagda summan vi sparat sedan vi började den här resan utvecklats. Den kan ju inte gå ner, för vi sparar ju inte minus.
And uuuuup we go!
Vissa månader sparar vi mer, andra mindre. Men vi sparar, och stapeln växer sig allt högre.
En annan graf kan gå både uppåt och neråt, men är ändå spännande att följa – vår totala förmögenhetsutveckling. Den beror ju framför allt på hur börsen/våra investeringar går, vilket gör att den t ex följde nedgången under hösten förra året – och under 2019 har det pekat uppåt igen. Här har jag bara siffror sedan oktober -17 eftersom det var första gången jag gjorde en sammanställning över alla våra innehav.
Dessa bilder motiverar mig att göra de val jag tycker är rätt för mig och min familj. Jag får en bild av vilken effekt mina och familjens val får. Det är effektivt för mig, för att lugnt och lätt hålla mig på den inslagna vägen.
Ännu roligare tycker jag det är nu när det börjar finnas ett par års statistik att kolla på, så att jag kan jämföra mot samma månad förra eller förrförra året. Vi har ju nått en nivå som vi tycker känns lagom för oss, något vi kan hålla utan att känna att vi späker oss själva på något sätt, så det handlar inte så mycket om att bli bättre som att kunna se att vi håller oss på ungefär samma nivå. Sparkvoterna är en sådan sak. Engångskostnader (såsom fönstren i oktober som kraftigt drog ner sparkvoten den månaden) gör att det är lite svårare att bedöma, men överlag kan man se hur vi håller oss (det här årets sparkvoter har varit mer varierande än förra året…).
I oktober plockade jag ut pengar från mina cashbacksidor igen. I princip allt jag handlar – vilket ärligt talat numera är ganska begränsat, men ändå – köps via internet och majoriteten av inköp kan ge cashback. Senast i helgen köpte jag kattsand och kattmat, och fick ett par procent tillbaka på köpet, vilket översattes till 25 kr om jag minns rätt. I september hade SmartPhoto en drive där man kunde köpa presentkort till dem för mindre pengar än vad presentkortet sedan gäller för och jag köpte ett 1000 kr-kort (inför att beställa julkorten därifrån) som jag betalade 600 kr för – och fick cashback på köpet. Det är ju mycket trevligt, för medan man säger att det inte finns gratisluncher så måste jag ju säga att det här verkligen känns som gratispengar.
Över de senaste åren har jag fått 2 500 kr utbetalt från Refunder, och lite mindre summor från övriga cashbacksidor. 750 kr blev det i september från cashbackshopping.se, mitt första uttag därifrån.
Vill du också få cashback? Bli medlem på nedanstående sidor. Det kan skilja en hel del mellan olika cashbacksidor gällande hur mycket de ger tillbaka på olika siter, så det kan definitivt vara värt att vara medlem på mer än en. Nackdelen är ju att det tar längre tid att komma upp i en stor nog summa att få utbetalning (varierar mellan 50 och 200 kr tror jag) om man får cashback på olika.
Refunder: 50 kr för oss båda när du handlat för minst 100 kr
Cashbacker: 50 kr till mig när du handlat för minst 100 kr
MyBonus: 50 kr i välkomstbonus för dig och jag får 10% av den totala årsåterbäringen på det du handlar
Reward Network: ingen välkomstbonus, men inkomst för varje person du värvar som handlar genom dem
Cashback Ninja: 50 kr i välkomstbonus för dig, 25 kr för mig
Man kan också maxa bonusen vid vissa tillfällen, som för några veckor sedan då jag via någon cashbacksida (minns inte vilken, kan ha varit Refunder) köpte en prenumeration på Miljonlotteriet. Prenumerationen kostade 149 kr för sex lotter, och man fick 300 kr i cashback. Dessutom vann jag 50 kr på en av lotterna, så det blev ännu bättre. Sedan sa jag snabbt upp prenumerationen igen. Samma typ av förfarande kan man göra med t ex Dagens Nyheter och Dagens Industri ibland, när de har specialerbjudande (men då brukar man behöva prenumerera en viss period, så man får sätta en påminnelse i telefonen om att stänga av prenumerationen för att den inte ska börja kosta en massa).
Det har hittills inte varit några egentliga problem att få ut min cashback från någon sida. Cashbackshoppings sida bråkade en aning men löstes lätt med ett mail, och Refunder är supersmidigt och snabbt för att få ut pengarna.
Årets mörkaste, gråaste, tråkigaste månad har kommit och gått. Inte ens de där jepparna som hävdar att de älskar hösten kan väl tycka att de senaste veckornas mörker – flera veckor utan att det ens verkat bli dagsljus alls – är något att ha. Våra solceller har producerat 32 kWh på hela månaden (i juni, bästa månaden det här året, producerade vi 779 kWh som jämförelse). Men nu är vi i alla fall äntligen inne i december, med allt vad ljus i alla fönster det innebär. Dessutom blev det plötsligt en tunn beläggning snö över Linköping som ljusar upp, och det har varit minusgrader, klart och soligt.
Nog om väder, även om vi svenskar älskar att prata väder…
Som planerat sedan långt tidigare åkte vi på super-duper-charter till Kanarieöarna för andra gången det här året, för att fira att jag äntligen är färdig med allmäntjänstgöringen. Detta innebar att vi la lite pengar på plats, även om resan i sig var betald sedan tidigare. (Det var värt varenda krona.) Vi köpte också ett nytt soffbord eftersom det förra de facto gick sönder. Efter att ha letat i evigheter på begagnatmarknaden efter rätt soffbord (de två senaste har varit begagnade och jag har hållit småkoll av och till hela tiden) fick vi se oss besegrade, och vi köpte ett nytt soffbord under Black Week-rean som vi är jättenöjda med trots att det bara stått där ett par dagar än så länge. Detta ihop med varsitt årskort på Busfabriken för halva priset, samt kostnaden för min legitimation, är de stora utgifterna för månaden.
Matmässigt kom vi in på 3 800 kr och, förutom maten på Kanarieöarna (som ligger under extravaganser istället för matkonto, eftersom allt från resan hamnade där), bara 390 kr på utemat. Fakturan till Tekniska verken för el, vatten, sopor och framför allt fjärrvärme gör sin traditionella vintertur norrut i kostnad. I övrigt en rätt vanlig månad.
Inkomsterna var väldigt straight-forward och bestod av två heltidslöner minus 1/4 VAB-dag för mig, samt barnbidrag plus 1/4 VAB-dag från Försäkringskassan. Lite under snittet för året.
Sparkvoten landade på precis över hälften, 50,71%, och fullt godkänt.
Med bara en enda månad kvar på året ser vi ut att nå våra mål med råge. Sparmålet har överskridits med 56% redan (även om vi får 0% i sparkvot i december blir det ändå att vi når målet om >40%), utdelningsportföljens värde har gått upp mer än vi kunnat hoppas på (i likhet med börsen i sin helhet), utdelningsmålet slår vi med 25%, sparkvoten snittar 50,92% där målet var 40%, det totala värdet har, tack vare den fenomenala börsuppgången, också med råge uppnått sitt mål, och vi har återinvesterat all utdelning precis som vi tänkte oss.
Jag kan inte annat än att vara stolt. Snart är det dags för en ny kick-off, och då blir det att sätta nya mål för det nya året.
Man kan ju inte annat än fascineras och förfäras av lättheten med vilken politiker gör av med våra skattepengar.
Vi ska få ett nytt badhus i Linköping. Det ska ”sätta stan på kartan”. När nu senast ett badhus gjorde något sådant – men så ska det ju också vara i trä. För alla flyttar ju till en ny stad på grund av utseendet på badhuset. Prognosen i december 2018 var 860 miljoner. Alla som någon gång renoverat eller byggt nytt vet att en kalkyl överskrids.
Helsingborgs lasarett byggs om till den nätta kostnaden om 6,1 miljarder. Vilket verkar ha gått… inte så bra. Men vad gör det när det inte är politikernas egna pengar?
Och så vidare, ad nauseum. Konst för maskar, skidtunnlar, skrytbyggen som ska bli någon sorts monument över den politiker som klubbade igenom det… Det här landet hade kunnat gå otroligt mycket bättre om de som styr och ställer med våra pengar hade känt ett större ansvar. Men hade det varit annorlunda om de tänkt att det var deras egna pengar? Med tanke på att 113 519 personer fick en ny skuld till Kronofogden under 2018, och att det totala antalet skuldsatta 2018 uppgick till 413 912 personer (och 81 513 709 490 kr!) så börjar man ju fundera på om folk är så himla mycket bättre med sina egna pengar (statistik från Kronofogden). Totalt runt 10 000 personer ansöker varje år om skuldsanering och 2018 hade 38 372 personer pågående skuldsanering. Lånen från SMS-låneföretagen verkar ju gå som glass på en varm sommardag.
Så man undrar ju hur politikernas egna ekonomier ser ut. Stefan Löfven stoltserar ju med att inte vara miljonär, trots att han tjänar 176 000 kr i månaden. Om man tjänar 176 000 kr i månaden borde man vara miljonär. Och om de inte kan hantera sin egen ekonomi, då kan vi ju knappast förvänta oss att de ska vara rimliga när de inte ens själva står för notan.
Precis som förra året är ju inte Black Friday bara en fredag numera. Det är en vecka. Drygt. Numera är det Cyber Monday och ”smygstart” helgen innan Black Week börjar och det hela är väl totalt typ tio dagar. Jag tänker mig att om en sådär fem år är vi på Black Month och sen tar det tio år till så är vi på Black Year och sen ska vi egentligen bara shoppa, shoppa, shoppa hela tiden.
Eller ja, det är väl ungefär så det redan ser ut.
Själv använder jag Black Week detta år exakt på samma sätt som förra året – jag köper saker jag skrivit upp på en lista under hösten och inget mer. Dessutom gör jag det med Cashbackshopping.se i bakfickan, så att varje köp genererar lite mer cashback än det förra (ett köp ger 10% extra cashback, två köp ger 20%, och så vidare upp till tio köp så att man totalt kan få 100% extra cashback, alltså dubbelt så mycket). Det är ganska få prylar, bara lite halvtrista saker som nya laddare till mobilerna, hörlurar, ett mobilskal till makens mobil, och sen har jag passat på att köpa linsvätska för det närmaste året, och lite vitamintabletter. På fredag ska jag ta mig till Busfabriken och köpa två årskort till barnen för halva priset, det blir bra så att de kan springa av sig (dock ingen cashback på det!). Just det, jag köpte årets sista julklappar också, från Smartphoto (affiliatelänk).
I helgen som gick var jag på loppis. Fyndade barnböcker och barnspel för en spottstyver, köpte vinterstövlar i nyskick till yngsta dottern för 35 kr och en regnoverall till äldsta dottern för 50 kr, också den i mycket gott skick. Dessutom köpte jag Babblarna-grejer till yngsta i julklapp. Totalt gick det knappt en femhundring på alltihopa. Och på alla sätt blir jag nöjdare när jag shoppar begagnat, än om jag skulle köpa motsvarande nytt (de tretton barnböckerna hade kostat långt över tusenlappen att köpa nya). Varför ska man köpa nytt, framför allt till barn som sliter och slänger allting. Åsynen av den där regnoverallen efter en enda dag på dagis gör mig väldigt glad att jag inte betalt hundratals kronor för den…
Så Black Friday i all ära, men behöver jag grejer till ungarna så är det loppis, Marketplace och Blocket som gäller.
I måndags hade barnen studiedag och vi tillbringade eftermiddagen med en annan mamma och hennes tre barn. Vi halkade in på ekonomi, ett område jag gladeligen lyfter – men det var faktiskt hon som började den här gången, med en fråga om hur mycket vi lägger på mat varje månad. Detta ledde oss in på mycket mer diskussion. Hon kunde dock, precis som flertalet av mina kompisar, konstatera att hon inte har så bra koll. Rimligt okej koll på utgifterna, men det där med vad man ska göra med pengarna som blir över är svårare.
Det är givetvis inte så att denna Twitter-tråd ska tas som någon sorts sanning, men flera skriver ”hon är ointresserad”. Och det är ju väldigt synd. Varför är det så? Varför var jag själv så för tre år sedan, då maken fick löpa fri på Avanza helt utan min insyn?
Ekonomi i sin mest grundläggande form är inte något svårt – plus och minus är ju i princip det enda som behövs för att få koll på sin egen ekonomi. Att gå vidare till att investera kanske är ett lite större steg – för mig kom det successivt när jag började lyssna på poddar och började tänka allt mer på vad vi skulle göra med pengarna när jag skruvat på ekonomin så pass att det blivit en ansenlig summa vi la undan varje månad. Det var ju med viss skräck jag klickade köp på mina första aktier, så jag har full förståelse för att det känns stort och skrämmande att komma till punkten där man ska skapa ett konto på Avanza, skapa ett ISK och köpa sina första fonder.
Min man säger ofta att det bästa som hänt vår ekonomi är att jag också blev intresserad. Det ligger mycket i det, inte för att jag är någon sorts geni, utan för att det är så mycket bättre om man pysslar med ekonomin tillsammans. Då kan vi sätta mål ihop, vi kan glädjas åt framgångar, vi kan diskutera vad vi vill investera i, vad som är värt och vad som inte är värt att lägga pengar på… det är enklare när man har någon att bolla med, även om man då samtidigt måste jämka med den personens åsikter. Jag tycker det är synd att det verkar vara så många kvinnor som inte tar sig tiden och sätter sig in i ekonomi och kapitalförvaltning. Att inte ha koll leder ju till ett så mycket sämre läge om det sedan händer något – skilsmässa, dödsfall, sjukdom, arbetslöshet, och så vidare. Det är mycket som kan hända. Ekonomin om något är ju en fråga om jämlikhet.
Jag gör mitt i det lilla, främst i form av att jag pratar med mina kompisar om ämnet. Bloggen är väl också ett försök, men hit tror jag mest att man hittar om man redan är intresserad. Hur gör ni, sprider ni ordet på något sätt?
Vissa saker i myndighets-Sverige bör ha en rent fruktansvärt bra marginal.
Igår skickade jag in ansökan om legitimation till Socialstyrelsen. Detta bök inkluderar en AT-bok som man ska ha haft koll på i minst 18 månader (för mig mer åt 2,5 år på grund av föräldraledighet och deltidsjobb) och successivt fyllt med diverse viktiga signaturer och datum, samt även personbevis och examensbevis.
Samt den lilla nätta kostnaden om 2 300 kr.
Att fixa själva legitimationen kan inte ta lång tid. De ska kolla så att datumen i boken stämmer (det är mycket viktigt att datumen hela tiden går back-to-back, man får absolut inte sluta en placering på fredagen och börja nästa på måndagen, då blir det bakläxa och man får tillbaka boken för att få nya underskrifter med rätt datum, och om du får boken påskriven två dagar i förväg (alltså på fredagen) när du ska sluta AT så är det inte giltigt utan det blir komplettering), vilket torde ta runt 5 minuter för någon rimligt läskunnig, och därefter borde det vara att plinka in lite i en dator – tveksamt mycket numera eftersom man kan göra första hälften av ansökan via dator och bank-id, så jag tror denna del blivit ännu kortare – och sedan trycka ”enter” och skicka legitimationspappret till mig.
2 300 kr.
Typ en kvarts arbete.
Jag vill också ha en sån timpeng, tack.
Men det ska bli skönt att ha det där pappret i handen. 2 300 kr är ju bara pengar – tiden det kostat är oräknelig.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
