Var börjar man?

Var börjar man?

Är du  ny på det här med ekonomisk frihet/FIRE eller bara på att spara lite grann extra? Tycker du att pengarna rinner iväg lite väl fort när lönen kommer in på kontot? Vi som bloggar om finansiell frihet och sparande har kanske ibland en förmåga att vara rätt långt inne i spar-hacks och sparkvoter, som gör det svårt för en nybörjare som hittar till någon blogg att riktigt relatera. Så var börjar man?

Om du funderar över din ekonomi tycker jag att det allra första steget – och det första jag gjorde, som fick mig intresserad – är att se över vad man har för utgifter, ner till sista kronan, för en månad. Inte någon överslagsräkning i huvudet om att vi “nog ungefär lägger så mycket på det och så mycket på det”, utan dra ut ett kontoutdrag (eller flera om du har mer än ett kort) och sätt dig ner med penna och papper eller Excel (Excel underlättar). Sedan fyller du i dina utgifter i olika kategorier som du tycker är relevanta, summerar alltihopa, och har ett facit: så här mycket gick det på en månad.

När jag började vår utgifts-Excel för snart två år sedan var kategorierna som följer: Boende, mat, transport och övrigt.

Medan dessa kategorier gjorde susen för att inse att vi la alldeles för mycket pengar på mat var det ändå inte så givande, eftersom övrigt var en alldeles för stor och oöverskådlig kategori. Jag la successivt till kategorier efter hand som jag bestämde mig för vad som var lämpligt.

Idag är våra kategorier: Boende, mat, utemat, transport, hygien, kläder, trädgård, katt, övrigt, extravaganser, månadsavgifter och årsavgifter.

I Excel kan man göra det väldigt fint och färgglatt om man nu är lagd åt det hållet…

Vid sidan av utgifterna bör man ju givetvis skriva upp exakta inkomster. Därefter tittar du på balansen mellan dessa. Finns det något kvar? Hur mycket i så fall? Om inte, hur gör du för att täcka det när pengarna inte räcker?

Kolla vilka utgiftskategorier som är stora. Vanligtvis är det boendet som drar iväg en hel del, och både transport, mat och övrigt kan vara andra kategorier som har en förmåga att bli stora utgiftsposter. Titta över dina månadskostnader i form av abonnemang – om du inte har särskilt mycket pengar över i slutet av månaden brukar det vara en tacksam kategori att se över gällande till exempel TV. Även telefonutgifter och försäkringar går att få ner rejält.

Men som sagt, innan du börjar peta i utgifterna för mycket, om du tycker att det känns jobbigt: skaffa dig en bra bild av hur din ekonomi ser ut. Utan den kanske du tror att du lägger 3 000 kr i månaden på mat, när kostnaden egentligen är 7 000 kr. Eller att du inte shoppar så mycket kläder, men kontoutdraget säger något annat. När du gjort en månad, fortsätt sedan med de efterföljande, helst ett helt år, för att få en bild av hur kostnaderna varierar över året. Till exempel är ju kostnaden för uppvärmning av en villa generellt betydligt högre i det här landet under vinterhalvåret än sommarhalvåret, vilket får till följd att boendekostnaderna är högre på vintern. Å andra sidan kanske det blir mer restaurangmat och kiosk-glassar på sommaren.

Så här är ett bra sätt att börja. Och sedan kan du börja kapa.

Din faktiska timpeng

Din faktiska timpeng

Lyssnat på ett avsnitt av ChooseFI-podden (som det blivit mycket av på sistone, eftersom jag haft en del tid att lyssna på poddar och de jag annars lyssnar på inte varit så intressanta (bortsett från Kvalitetsaktiepodden, som levererar varje gång)) och den här gången blev det avsnitt #70 med Vicki Robin som heter “Your money or your life“. Robin skrev på 90-talet boken med samma namn och kan ses som en av FIRE-rörelsens grundare, delvis. Det är nog det mest givande avsnittet av podden jag lyssnat på, eftersom den annars har en tendens att bli lite mycket halleluja-FIRE-är-bäst-that’s-so-powerful (just “that’s soo powerful” är något programledarna säger lite väl ofta, är så otroligt amerikanskt och tröttsamt) och här låter de Robin snacka långa stunder själv utan att avbryta.

En spännande bit är hur man borde räkna på sin timpeng. Tanken är att medan man kanske tror att man tjänar säg 200 kr/h så måste man dra bort alla kostnader som kommer av att jobba:

  • kostnaden att ta sig till och från arbetet
  • arbetskläder
  • uteluncher
  • utbildningar som inte arbetsgivaren står för
  • om du har barn: kostnaden för att någon ska ta hand om dem (dagis-/fritidsavgift)
  • och så vidare

Sedan ska det ju delas på antalet timmar du jobbar. Och där är det nästa bit – hur mycket jobbar du egentligen? Om du har betalt för 40 timmar i veckan men arbetar 10 timmar utöver kontorstid med all tid du tillbringar hemma med att svara på mail eller lösa kriser eller vad du nu gör, då får du ju dela den verkliga lönen med 50, inte 40.

Så formeln blir:

Enligt Robins estimat tjänar de flesta ungefär 1/4 av det de tror att de tjänar, baserat på alla utgifter som är kopplade till arbetet. Jag vet inte om det är lika illa här – jag hoppas inte det med tanke på att stat, landsting och kommun här tar mer av våra pengar redan från början än i USA – men det är en intressant tanke. Och lägger man 100 kr/dag, alltså 500 kr/vecka eller 2 000 kr/månad, på uteluncher så är det ju en del att dra av bara där.

Driver man det vidare, som de gör i avsnittet, gör ju detta att om man tror att man tjänar 200 kr/h och i verkligheten tjänar 50 kr/h, då blir den där middagen för 400 kr inte bara två timmars jobb, utan åtta timmars jobb – en hel dag – och då kanske man blir lite mindre pigg på det och väljer att äta hemma istället. Det är ju lite då och då uppe till diskussion att man ska tänka sig sina kostnader i arbetade timmar, men här drivs det alltså ytterligare lite längre för att se vad din verkliga timpeng är. Plötsligt är ett par nya skor ännu fler timmar än du redan tänkte dig och då kanske det blir lättare att motstå.

Bland andra intressanta bitar de diskuterar är när de pratar om ihopkletningen av orden arbete, jobb och inkomst (work, job, income) och att arbete borde frikopplas från inkomst eftersom det annars vanligen är så att arbete som ger inkomst värderas högre än ett arbete som inte gör det. De pratar också om “making a living” versus “making a dying”, och mycket annat. Ett varmt rekommenderat avsnitt!

Har du funderat över din faktiska timpeng?

Ibindex.se och MA200.se

Ibindex.se och MA200.se

Jag skrev ju ett inlägg om Börsdata och dess fantastisk-het, så jag tänkte göra ett inlägg om två siter som också är superbra: Ibindex.se och MA200.se.

Dessa drivs båda av samma företag (Katujo AB) och är jättebra för sina respektive inriktningar.

Ibindex står för investmentbolagsindex och har mängder av information om de svenska investmentbolagen; deras noterade och onoterade innehav, deras rabatt och premie, utveckling över tid, med mera. Är man investmentbolagsinvesterare så är den ovärderlig! Jag går in på Ibindex varje gång jag ska investera i ett investmentbolag, för att kolla till vilken rabatt de handlas.

MA200.se är en site där man helt enkelt kollar hur MA200 (glidande medelvärde över 200 dagar) ligger. Har man detta som en av parametrarna man använder i sitt investerande (som t ex Kavastu framhåller) är det en jättebra site. Förutom MA200 ses även MA10, 20, 50 och 100.

Jag får inte en spänn eller annat för att göra reklam för dem, de är bara jättebra precis som Börsdata.

Bästa Börsdata

Bästa Börsdata

Tänkte att jag måste skriva ett litet hyllningsinlägg till en site som verkligen är fantastisk: Börsdata.

Det är definitivt inte alla som investerar mot FIRE gör det i aktier – det många föredrar är passiva indexfonder som är billiga och just följer index, eftersom det trots allt är ganska svårt att slå index. Jag och maken tycker att aktier är kul och allt eftersom vi lär oss mer om det har det gått bättre för oss. Vi har en del pengar i fonder också, men när det kommer till val av aktier är Börsdata en guldgruva. Den är en guldgruva redan i gratisversionen, men man får ju säga att i betalversionen så är det en guldgruva där man hittar en massa diamanter och rubiner också. Screening-verktyget är grymt bra. Jag gissar dessutom att jag bara skrapat på ytan gällande sitens alla olika funktioner, novis som jag är.

Numera har de hiskeligt många bolag också, 8 000 st över hela världen, även om huvudfokus är Norden och Sverige.

Man kan se alla möjliga nyckeltal, dagliga aktiekurser och mycket mer, och det för tio år bakåt i tiden.

Så, om du är intresserad av aktier, använd Börsdata. Och om du använder Börsdata, fundera på om det inte vore värt att testa betalversionen (hint: det är värt).

Och vid sidan av detta får jag ju också tillägga att Kvalitetsaktiepodden (som Börsdata samarbetar med) är en grymt bra podd som tar mycket (det mesta? allt?) av sin data från Börsdata. Jag har lärt mig enormt mycket av den podden och man hittar många spännande bolag genom dem. Lugnt, sakligt och östgötskt. Lyssna på den!

(Och det här inlägget är inte ett enda dugg sponsrat, betalt eller nånting, det är bara en grym tjänst och en bra podd.)

Bokrecension: Den enkla vägen till ekonomisk frihet

Bokrecension: Den enkla vägen till ekonomisk frihet

Bloggaren Miljonär innan 30 har skrivit en bok tidigare som jag läste men inte har recenserat eftersom det var ett bra tag innan bloggen började. Han har nyligen utkommit med en andra bok, som ingår i serien “Den enkla vägen”, vilket i det här fallet blir den enkla vägen till ekonomisk frihet. Boken har inte mycket gemensamt med den första boken som handlade mer om hans egna resonemang och strategier för att bli just miljonär innan han fyllde trettio (och pensionär innan han fyllde fyrtio); denna bok är mer om vad som händer sedan. Vad ska man med friheten till? Första sidan i boken sätter tonen:

Om du fick behålla lönen utan att gå till jobbet. Skulle du då fortsätta tillbringa 8 timmar om dagen plus restid på just det du jobbar med idag?

Boken är uppbyggd i tre större delar och några avslutande sidor. Första delen är återigen MI30 som pratar om sitt eget och varför ekonomisk frihet är något att sträva efter, hur mycket pengar som krävs, och så vidare. Kan ju inte påstå att det var så mycket nytt om man dels läst första boken och dels läst andra böcker på ämnet. Andra delen är kort och handlar om vad forskningen säger, med en forskare som studerat spelvinnare och en som är lyckoforskare. Den är inte särskilt djup och hade för min del gärna fått ta lite mer plats.

Tredje och största delen är intervjuer med olika mer eller mindre kända personer om ekonomisk frihet, där vissa har uppnått detta och andra är på väg ditåt. Denna del blir jag något besviken över. Har man följt eller lyssnat på intervjuer med personerna som intervjuas – majoriteten antingen bloggar själva eller har varit med i poddar – så vet man det mesta som står här. Maribel Lindbergs berättelse om hur hon och maken Oscar (Farbror Fri) blev fria har jag hört i poddar och läst om. Günther Mårders ovilja att ge sina ungar något annat än gröt på morgonen, för att yogurt är dyrt, när han har 20 miljoner i tillgångar, likaså. Per H Börjesson har varit med i poddar och skrivit egna böcker.

Bäst av intervjuerna tycker jag den med Volatis Patrik Wahlén är, vars aktier i bolaget gör honom till miljardär. Han jobbar vidare ändå och trivs uppenbarligen förträffligt med det. Förmodligen bokens bästa citat är detta, som svar på frågan om vad han tycker om trenden med tidig pension:

Något jag tycker glöms bort i den här frågan är vad man egentligen drömmer om. Jag tycker det är galet att drömma om att inte göra något. Till exempel inte jobba. Drömmen borde istället handla om vad man ska göra mer av om man inte jobbar. […] Jag tror man mår som bäst av att sätta upp mål och klara av utmanande saker. Sen behöver det inte vara på ett jobb för alla människor. Men att drömma om att inte jobba är en konstig dröm.

Författaren själv sammanfattar också intervjuerna i ungefär den riktningen:

[…] är det tydligt att friheten är något som man är väldigt glad och tacksam för och den har inte i något fall lett till förslappning, sysslolöshet eller kroppsligt förfall. Nästan alla pratade om drömmar och visioner för framtiden och jag såg inte minsta tecken på känsla av tomhet eller brist på mening med livet.

Slutdelen innehåller räkneexempel på hur man kan använda sig av sparande för att t ex gå ner till halvtid om man tycker att det verkar som för mycket jobb att spara hälften av lönen eller mer för att bli helt fri, följt av överkurs gällande olika strategier för hur man får portföljen att räcka, och ett gäng läs- och lyssningstips.

Sammantaget känns den här boken lite som ett gäng poddintervjuer eller längre blogginlägg. Att boken känns mindre givande när man hänger på bloggar och lyssnar på poddar om ekonomisk frihet är inte särskilt konstigt, eftersom det är en ganska liten ankdamm trots allt med personer som dels har som mål att bli ekonomiskt fria och dels bloggar om det/på annat sätt gör det så att andra får veta om det. Och om gruppen man har att välja från är liten och rätt välkänd, då blir ju de man plockar ut det likaså.

Jag fann inte boken lika motiverande och taggande som t ex Den enkla vägen: bli rik och fri med aktier, eller Investeringsguiden, men precis som MI30:s första bok är den både lätt- och snabbläst om man har en liten stund över. Lite sådär småputtrigt trevlig, ett samtal med kompisarna.

Köp boken hos: Bokus | Adlibris | Cdon | eller bättre för din ekonomi, låna den på biblioteket!

Glöm inte att använda en cashback-site när du köper boken! 😉

Kavastus trender 4.0

Kavastus trender 4.0

I oktober anmälde jag mig, lagom spänd inför att gå min första kurs om investeringar. Hittills har jag bara läst en massa böcker, samtliga lånade alldeles gratis på biblioteket. Kavastus trender verkade spännande, med en framstående Twitter-profil.

Sedan kom Kavastugate, eller vad man vill kalla det för fyndigt namn (när det gäller just Kavastu verkar det ju finnas ett och annat smeknamn, inklusive parodikontot “Vaha$tu”), och “alla” på Twitter tyckte illa om honom. Vissa profiler på Twitter säger att han enbart backtradar (dvs hävdar i efterhand att han köpte respektive sålde på botten respektive toppen), och det finns ett gäng screendumps på tweets som gör att man funderar. Min taggning inför att gå kursen sjönk, än mer när han blev sågad i en recension i jag tror Dagens Industri. Folk gapade på Twitter att de haft rätt.

Men eftersom jag bokat in mig på kursen skulle jag givetvis gå den ändå, även om det kändes mer tveksamt.

Det skulle visa sig att jag var långt ifrån ensam om funderingarna. Eftersom Kavastu i första hand är en Twitterprofil var det ju därigenom majoriteten hittat till Kavastus trender. Den “sekt” man pratat om på Twitter, med anhängare som anser att herr Talving är investerar-gud, existerade inte bland de sju-åtta jag pratade med på plats. Visst, det var bara ett litet urval av de uppåt 125 pers som närvarade, men ändå. Alla uttryckte sina tvivel och att de var där för att lära sig mer, men att det inte på något sätt var att detta var Den Enda Vägen.

Klockan nio lördagen den förste december var jag så på plats på Sheraton i Stockholm. Kavastu och en arrangör hälsade alla välkomna personligen genom att ta i hand. Efter ett kort intro om dagens upplägg var det sedan dags för Kavastu att börja.

Han bemötte kritiken på Twitter och artikeln väldigt kort – dels genom att hänvisa till Rika Tillsammans-bloggen Jan Bolmessons recension (som är väldigt positiv) som ett bra ställe att läsa om kursen, och dels genom att konstatera att journalisten i fråga var en av två på hela hösten som inte tagit i hand. Den andre var tydligen någon svårt förkyld. Slutkommentaren om det hela var, “Ni får ju avgöra själva.”

Och det fick vi, för sedan satte det av i racerfart. Det kallades till och med “Rivstart!”. Det dröjde ingen tid alls innan de första bolagsexemplen kom – man kan konstatera att det knappast handlar om att han valt ut ett fåtal case som passar honom, jag gissar att han drog igenom uppåt tre dussin olika bolag under de åtta timmar som kursen pågick (en timme lunch).

Kavastu gick igenom hur han själv kommit fram till den strategi han idag kör, och den som lyssnat på honom i poddar under hösten då han promotat sin bok har hört detta förr. Resa till Thailand, gamla tidningar med, analys av misstag och framgångar. Efter det följde ett antal tips över hur man gör samma resa själv – inte den till Thailand dårå, men den för att analysera vad man gör rätt och fel.

En del av det han säger är självklart. Mantrat “Köp styrka, sälj svaghet” är ungefär lika givande på en Kavastu-kurs som “Köp på botten, sälj på toppen” är av vem som helst. I den bästa av världar skulle man ju lyckas med dessa saker, men att se vad som är svagt respektive starkt, och veta vad som är botten respektive toppen, är ju liksom lite det som är utmaningen i just det här. Kavastu, får man ju ändå ge, gjorde sitt bästa för att delge de strategier han använder sig av – och den statistik han lutar sig mot. För herregud vad mycket data han har sammanställt. Han är datanörd i ordets rätta bemärkelse. Data och trender hela vägen tillbaka till 1980 får vi se på löpande band, sammanställt och jämfört framlänges, baklänges, på längden och på tvären. Oavsett kritik känns det som att just datan och analyserandet, det får man ge honom att han verkar kunna.

Det är statistik om vilka som är de hetaste månaderna på börsen, det delas in i om börsen är i bull- eller bear-trend, när på dagen man bör sälja/köpa, vad som händer på natten med kurserna statistiskt sätt, och mycket mycket mera. En del av detta har jag hört förr i poddar, och han kan visa statistiken bakom.

Med detta i bagaget får min slutsats bli denna om kursen: Huruvida han backtradar på Twitter bryr jag mig inte vidare mycket om. Kursen var lärorik alldeles oavsett. Han förordar inte att man ska göra som han (han säger sig nu helt ha lämnat börsen i väntan på att se om vi på väg in i en björnmarknad, och han säger aktivt att det definitivt inte är för alla att sälja allt), utan att man ska ta med sig det som man tycker passar den egna stilen, personligheten, temperamentet och den tid man har till sitt förfogande. Det var bland det första han sa och det upprepades till sista minuten.

Hans tankar om hur man ska hantera skalning in och ur bolag tyckte jag också var givande. Och ett citat jag tar med mig, efter att vi bränt oss på ett förhoppningsbolag som vi låg kvar i alldeles för länge, är: “Folk snöar in och vill ha revansch i samma bolag som de fått en fetsmocka av” – den tycker jag är viktig att ha med sig.

Jag upplevde Kavastu mer ödmjuk i denna kurs än jag tyckt att han verkat i någon podd eller i boken (Bli rik och fri med aktier). I sektionen om vart vi är på väg just nu var han mycket tydlig med att han inte kunde säga – tecknen är illavarslande, men om december blir en bra månad kan det ändå fortsätta vara en bra bilmarknad.

Jag höll mig vaken och lyssnande hela vägen igenom, och han höll det intressant i princip hela vägen (mot slutet av eftermiddagen drogs ett stort antal bolag på raken, då blev det lite svårt att koncentrera sig, men annars så).

Att hävda att hela kursen bara är MA200 och sen är det inget mer, som recensionen i tidningen sa, är en rätt elak sammanfattning med dålig substans. Visst är det mycket MA200, men det är också mycket mer. Eller vad vet jag, kanske är jag bara sååå okunnig att jag inte fattar att jag blir lurad? Vem vet. Jag tyckte att jag lärde mig något, jag uppskattade det. Den var precis på lagom nivå för mig – inte någon grundkurs, men inte heller vidare avancerad. Jag kan inte påstå att det var något under kursen jag inte förstod – och det om något är väl ett gott betyg, med tanke på hur en del (dåliga) föreläsare kan göra även det enklaste svårt, och hur andra (bra) föreläsare kan göra det svåra förståeligt.

Är det värt pengarna? Det kan man alltid diskutera. Jag ångrar inte att jag gick kursen. Andra tycker säkert (uppenbarligen) att det är helt bortkastat.

(På Sheraton var maten för övrigt fantastisk, och inget snacks med utgånget datum serverades. Som om det nu skulle påverkat innehållet i kursen.)