Årssammanfattning: 2020

Årssammanfattning: 2020

Ett år till ända, och en sammanfattning av året med lite reflektioner följer…

Inkomster

Även detta år, precis som 2019, har vi haft goda inkomster. Både jag och maken har jobbat, han heltid och jag deltid med föräldrapenning på större delen av den tid jag varit ledig. Snittinkomsten per månad är den högsta vi haft sedan jag började mäta 2017 (vilket innebär att det är det högsta vi någonsin haft, eftersom vi har markant bättre löner nu än 2017). Bra löner gör det i stort väldigt mycket lättare att spara, även om man kan ”råka ut för” lifestyle inflation som gör att man ändå inte sparar mer.

Vi har tagit ut utdelning för första gången från vårt företag.

Jag har sålt begagnat för 3 700 kr, något jag inte hade ett särskilt mål för det här året, och fått in ungefär lika mycket på mina tårtor (som blivit kraftigt lidande av Covid-19 samt av att jag fokuserat på andra fritidsintressen, främst skrivande). I vår ”övrigt”-kategori på inkomster ingår t ex cashback, gåvor vid födelsedagar, lön från annat vi gjort, återbäringar, etc.

Utgifter

Den enskilt största utgiften för 2020 var vårt fantastiska uterum. Till det fick vi bidrag (vi har de senaste två eller tre födelsedagarna, både mina och makens, fått bidrag till uterummet i present istället för andra prylar) men det är i vilket fall som helst vår största utgift. Det blev också helt fantastiskt, så det var värt varenda krona. Vi har också bytt bänkskivorna i köket. Det sista stora vi gjort – också det husrelaterat – är vårt cykelförråd. Eftersom det syns från vardagsrummet valde vi att inte göra ett enkelt med träväggar, utan ett som ser snyggt och prydligt ut med glasväggar och därför var dyrare.

För mat snittade vi 5 500 kr i matbutik, och 1 900 kr i ”utemat”. Detta är högre än förra året, men så är barnen större och i tråkiga Corona-tider tror jag att vi lagt lite mer på mat för att det är något som får livet att kännas lättare. Vi har också stöttat våra favoritrestauranger genom att ta hämtmat från dem, i större utsträckning under hösten än vi i vanliga fall hade gått på restaurang.

Kläder (inklusive skor och ytterkläder) är fortsatt ingen stor utgift i vår familj, totalt har vi lagt 15 000 kr på det över året, vilket innebär knappt 1 300 kr i månaden. Det känns helt rimligt för en familj på fyra, varav två växande barn. Det mesta av kläderna till barnen, och en hel del av kläderna för min del, köps begagnade, vilket håller nere kostnaderna ordentligt. Det är betydligt mindre än vad Konsumentverket tycker (ungefär hälften mot vad de beräknar).

Transport har varit dyrare än föregående år, för att vi hade en olycka med däcken och för att vi fick problem med dörrlåset, och landade på 2 900 kr per månad inklusive drivmedel, försäkring och parkering men undantaget värdeminskning. Förhoppningsvis blir det lindrigare nästa år. Det kan tänkas att vi kört mer än vanligt också, eftersom utflykter i närområdet är det som erbjudits i Coronatider, medan vi i princip inte lagt några pengar på andra resor (som inte brukar hamna i transportkategorin, annat än tågbiljetter).

Sparande, investeringar och utdelningar

Sparande

Målet för året var 40% sparkvot, vilket är det mål vi hade även förra året. Vi tycker att det känns som en rimlig sparkvot, med tanke på följande:

  • Vi planerar inte att gå i pension vid 40, eller alls innan pensionsålder, som det ser ut just nu
  • Vårt mål är frihet – och den friheten vill vi ha på vägen (i form av att kunna lägga pengar på det vi vill), och när vi når målet. Vi ser ingen anledning att späka oss för att nå ett mål, när resan är målet
  • Vi har två barn, hus, bil, med mera – vi lever ett liv som får kosta lite, också i enlighet med föregående punkt

Vi klarade sparkvotsmålet med lite mer marginal än vi först trott, tack vare en julgåva från släkt, och landade för året på 45% (men vi hade i vilket fall som helst klarat sparkvotsmålet, så det var inte det som gjorde att vi tippade över i framgång). Vi hade också ett mål i reda kronor (vilket jag som vanligt inte delar med mig på bloggen), och även det målet klarade vi med marginal. Det var ett högt ställt mål, så vi är helt nöjda. Vi ökade sparmålet med 33% jämfört med förra året, och det är bra med mål där man får kämpa lite och inte redan i augusti har uppnått målet…

Investeringar

Det har varit ett lite intressant år på börsen. Vi köpte massor i dippen i våras, vilket så här i efterhand kan konstateras var en väldigt bra affär. Nu är börsen återigen högt värderad och det som kontinuerligt fortsätter är våra månatliga fondköp medan aktieköpen är färre. Det är mycket TINA (There Is No Alternative), men samtidigt känns det som att världens börser går på steroider. Vi får väl se var det tar vägen. Våra innehav nådde flertalet nya ATH under året, och vi slutar också på ATH.

Utdelningar

Utdelningarna blev ju inte alls som det var tänkt – bättre än 2018, men sämre än 2019, och betydligt mycket sämre än vi hade planerat/förväntat oss av 2020 (planen var 40 000 kr i utdelningar). Totalt blev det 25 700 kr i utdelningar (plus barnens utdelningar på 5 500 kr). Men det har ju sina Covid-förklaringar, och innehaven är fortsatt (enligt oss) bra innehav som vi fortsatt fylla på, så vi hoppas att det återhämtar sig ordentligt under 2021. Vårt största innehav är Investor, följt av Disney, och SCA. Alla utdelningar återinvesteras.

Vi tog vår första utdelning från vårt eget företag, LCV Konsult AB, vilket så klart var trevligt.

Sammanfattning sparande, utdelningar, investeringar

Kombinationen av nyspar, utdelningar, och ökat värde på våra investeringar har gett en ökning av värdet på våra tillgångar om 48% jämfört med starten på 2020. Vi räknar absolut inte med samma typ av race uppåt på börsen för 2021 (och hade inte räknat med det under 2020), och vi har full insikt i att vår avkastning knappast beror på att vi är briljanta investerare… Men det har varit en bra resa att hänga på, och vi har följt våra egna investeringsregler om att köpa i dipp och inte sälja när det råder panik.

Vi är någonstans runt 30-40% på vägen mot FI. Någon exakt siffra är svårt att säga, men därikring.

Bloggen

117 inlägg har det blivit på bloggen det här året. I mars ändrade jag aktivt till att lägga ut två inlägg i veckan, och det har jag hållit sedan dess. Det känns lagom för att hinna skriva om sådant som jag tycker är spännande av olika anledningar, samtidigt som jag hinner med allt annat som jag tycker är viktigt. I september fyllde bloggen två år.

Det var 88 000 sidvisningar under året, varav drygt 80 000 unika (15 % ökning jämfört med 2019). Genomsnittstiden på bloggen är tre minuter. ”Organic search” (alltså typ Google-sökningar och så) står för 38% av hur man hamnar på bloggen, och 22% kommer från sociala medier (främst Twitter).

Majoriteten av mina läsare sitter, inte oväntat på en svensk blogg skriven på svenska, i Sverige. Det finns dock ett gäng som läst min blogg från Finland och några från USA och UK. De flesta besöker bloggen på måndagar och torsdagar, gissningsvis för att det är de två dagar då jag lägger ut nya inlägg. 52% läser via mobilen, 39% via dator, och 9% via surfplatta.

Populäraste inlägg:

  1. Konsten att spara ihop en miljon kronor – inlägget om Allers dumma råd som gav mig möjlighet att vara med i Uppesittarkväll
  2. Klädkostnader enligt Konsumentverket – skrivet 2019 men fortsatt poppis
  3. Det ”trygga” sparkontot
  4. När är man rik?
  5. Vad gör vi för fel – del 1

Familj & hälsa

Familjen har lyckats hålla sig ifrån Covidsjukdom, trots att jag jobbat med dem på nästan daglig basis sedan i våras. Jag har ägnat ett otal timmar i plastskydd det här året, men skydd får ju sägas fungera, eftersom jag inte ådragit mig smittan. Även maken är utsatt på jobb, men inte på samma sätt som jag. Däremot har Covid påverkat framför allt mig i att jag tycker livet blivit ganska tråkigt med alla restriktioner. Både jag och maken har dock fått fortsätta gå till våra vanliga jobb, på våra vanliga tider, så den delen har varit bra för oss. Hade vi varit tvungna att jobba hemifrån hade jag tyckt det var helt ok, men maken hade tyckt det var pest.

I juni hamnade jag akut på sjukhus och hade förmodligen dött om jag inte kommit dit. Det har gett efterverkningar i mitt mående som fortfarande pågår. Det var det värsta som hände på hela året.

Under hösten har både maken och jag varit medlemmar i Viktväktarna, vilket för min del lett till en viktminskning på 10 kg så att jag nu ligger solitt mitt i hälsosamt BMI (från att ha varit precis över gränsen mot övervikt). Maken har gått ner 13 kg. Det känns väldigt mycket bättre i kroppen och vi planerar att hålla den här vikten och fortsätta med Viktväktarkosten eftersom vi trivs bra med den.

Barnen har hållit sig friska i stort, bortsett från snorighet på den lilla som gjort att det ändå blivit mer VAB det här året än totalt alla tidigare år med barn på förskola. Vår yngsta har lärt sig prata (numera fler-ords-meningar), vår äldsta har nyligen tappat sin första tand. Femåringen simmar som en fisk, älskar att hoppa studsmatta, tränar balett och håller på att lära sig läsa. Tvååringen blev blöjfri dagtid i somras, älskar att äta frukost och vill kunna allt som storasyster kan. Att se dem tillsammans, och hur de älskar varandra (lillasyster avgudar storasyster, storasyster är världens stoltaste storasyster) är min största glädje i livet.

Huset

Maken och svärfar byggde vårt uterum som vi sedan använt hela sommaren, där vi både odlat tomater och ätit många måltider. Det blev ännu bättre än vi hoppades, det är en helt ljuvlig plats av stillhet. På sommaren är det omgivet av grönt överallt, och det känns inte alls som att man sitter inne i centrala Linköping.

Som ovan nämnt har vi även gjort bänkskivorna, och byggt cykelförråd. Vi har renoverat vår eldstad, vilket var mer välbehövligt än vi trodde (för att när muraren tog ner ytskiktet var det desto sämre undertill).

Trädgården levererade massor under sommaren, kilovis med bär, frukt och grönsaker. Det här året har vi inte satt några nya bärbuskar eller fruktträd, utan bara satt blommor som vi hoppas gör trädgården ännu mysigare för bin, humlor och andra insekter.

Stora händelser

Jag har påbörjat ST (specialisttjänstgöring). Förra året blev jag legitimerad läkare och detta år valde jag att fortsätta med en ST i allmänmedicin. Det har varit en massa tankar kring detta och en massa händelser fram och tillbaka, men nu är ST:n igång.

Jag fick min tredje vetenskapliga artikel publicerad, vilket innebär att jag bara har en kvar att skriva innan jag ska börja plita på min kappa och förbereda för disputation.

Vi var i USA i början av året (innan Covid slog till), och vi hann också med att åka till Romme för att åka skidor, och båda var himla trevliga. Romme hann vi med bara några veckor innan Covid slog till i Sverige fullt ut, och jag är tacksam för båda resorna. Sedan dess har vi knappt förflyttat oss, bara två resor till Skåne, en under sommaren och en tidig höst, när Covidfallen var ganska få. I övrigt har vi hållit oss i Linköping och dess omnejd. Som tur är finns det massor av trevligt att göra häromkring.

Jag startade företag (Moira förlag AB) för min författarverksamhet, och lanserade Viktigtattveta.se.

Sammanfattning

Jag är glad att det här året är över. Det har hänt bra grejer under året, vi har många fina minnen med barn och vänner, men det har varit alldeles för mycket kasst som drar ner den sammantagna känslan. Ekonomiskt har det tuffat på och mycket är automatiserat. Vi lägger en hel del pengar på huset och det är ju så det är att ha hus, och inte minst att ”utveckla” och förbättra huset. Trots vad vi lagt på huset har vi ändå nått våra sparmål, både i sparkvot och i faktiska pengar. Det är jag klart nöjd med.

Dela:
Vecka 1: Hitta ditt varför

Vecka 1: Hitta ditt varför

Första veckan på Årsutmaningen och det första jag tänker be dig göra är att tänka på ditt varför. Varför vill du förändra din ekonomi och därmed ditt liv? 

Det kan tyckas att man borde börja med en budget, eller att titta på inkomster och utgifter, eller bara försöka stoppa flödet av pengar som rinner iväg, men ska du göra en långsiktig förändring i ditt liv måste du veta varför du gör den.

FIRE – Financial Independence, Retire Early – är ett koncept som populariserats av den amerikanske bloggaren Mr Money Moustache, även om idéerna funnits tidigare. Det går ut på att ha så mycket pengar investerade att man kan leva på enbart avkastningen och därför aldrig få slut på pengar. Därmed blir arbete något man kan göra, men inte måste göra. Att tjäna pengar blir något du kan välja, istället för ett krav för att få livet att gå runt. Många av oss siktar inte på att gå i tidig pension, utan bara på FI-delen, alltså finansiell frihet. Att sikta mot FI handlar inte om att sprinta i ett hundrameterslopp, utan det är ett maraton som kommer pågå under lång, lång tid. Vill du verkligen göra en förändring som ger något över tid så gäller det att fundera över varför. Så vad är det du vill uppnå?

  • Vill du uppnå säkerhet, något att luta dig mot när det stormar?
  • Vill du ge dina barn en trygghet när de flyttar hemifrån?
  • Vill du starta ett eget företag?
  • Vill du sluta jobba när du är trettiofem?
  • Vill du äga ditt boende utan lån?
  • Vill du kunna åka på en semester varje år utan att fundera på hur du ska ha råd?
  • Vill du kunna jobba deltid utan att oroa dig för pensionen?

Eller vill du något helt annat, något jag inte ens kan föreställa mig? Det är också helt okej. Beroende på vad svaret är på din varför-fråga, blir också vägen dit olika.

Fundera på hur ditt liv ser ut idag, och hur du skulle önska att det såg ut om du var helt ärlig med dig själv. Skulle du jobba lika mycket som du gör idag? Skulle du jobba med samma sak som du gör idag? Skulle du bo på samma ställe, ägna din fritid åt samma saker?

Hur skulle ditt liv skilja sig från ditt nuvarande, om du nådde FI? 

Det du gör från och med idag handlar om att jobba mot målet. Det kommer bli avsteg, det kommer bli vissa val som är tuffare än andra – men med ett mål i sikte kommer det bli lättare. Det kommer inte handla om att ge upp en massa, det handlar om vad du kommer få genom dina handlingar. Då blir frågan när du står där och funderar över om du ska köpa något om det är mer värt, än det mål du sparar mot. Ibland kommer det trots allt vara helt värt att ändå lägga pengarna på något i nuet – det handlar inte om att leva asketiskt – men som de amerikanska poddarna kallar det: taking action in alignment with your goals and values. Varje val du gör bör ta dig närmare ditt mål och göras i enlighet med vad du värderar i livet. 

Om du har en respektive så är det också, den dag du bestämmer dig för att prata med henne eller honom, här du bör börja. Få blir sålda på konceptet att spendera mindre om du kommer och trycker upp en Excel-fil med en budget i ansiktet på dem – men desto fler blir taggade av att prata om sina drömmar, och diskutera hur de kan nå dit. Men det där med att prata med respektive kommer lite senare i den här utmaningen, så vill du inte börja redan nu kan det vänta tills du har lite mer kött på benen.

För veckans övning, skriv ner dina tankar och funderingar om varför du vill uppnå FI. Skriv ner dina drömmar och din motivation – så börjar vi med siffrorna nästa vecka.

Vad har du för drömmar? Vad har du för mål som FI skulle underlätta?

Dela:
Konsumentverkets ”Koll på pengarna” anno 2020

Konsumentverkets ”Koll på pengarna” anno 2020

Några av mina populäraste inlägg har varit de där jag kommenterat Konsumentverkets ”Koll på pengarna” och deras ”rimliga kostnader för hushåll av olika storlekar”. Mina inlägg utgick från 2019 års Koll på pengarna, men eftersom det är nytt år så finns det så klart en 2020-variant också. Så vad är skillnaden?

Matkostnader. För vår familj (2 vuxna 31-60 år, 2 barn 2-5 år) låg beräknad matkostnad på 860 x 2 + 2 470 x 2 = 6 660 kr för 2019. 2020 har detta ökat till 940 x 2 + 2 770 kr x 2 = 7 420. 11% ökning i matkostnaderna på ett år – något mer än de 2% som antas i inflation. Barnen äter sin lunch på dagis, och tre till fyra dagar i veckan äter de även frukost, medan jag och maken har hemlagat alla mål. Ovanpå detta har ”förbrukningsvaror” (”dagligvaror som främst används för vård och skötsel av hemmet som tvätt- och rengöringsmedel, toalett- och hushållspapper med mera”) gått från 270 kr till 280 kr, en betydligt mindre ökning.

(I det gamla inlägget var dock beräkningen på så familjen såg ut då, d v s ett barn 6-11 månader som åt all mat hemma och ett barn 2-5 år, om någon undrar varför siffrorna inte var exakt samma)

Även detta år kommer vi att landa på en snitt-månadskostnad som är något under den kostnad Konsumentverket tycker är rimlig (vi går precis över 7 000 kr sett över året). Jag tycker fortfarande att 7 400 kr för mat varje månad för två vuxna och två ganska små barn är väldigt generöst tilltaget – vi äter ute då och då, vi köper närproducerat kött, Crowd farming-frukt, och så vidare. Det är ju inte i närheten av ett minimum som vi skulle kunna leva på.

Klädkostnaderna har gått från 470 kr månad för en 1-3-åring, 710 kr för en 4-6-åring, och 660 kr/person för vuxna 26-49 år, till 690 kr för 1-3-åringen, 950 kr för 4-6-åringen, och 500 kr/månad för 26-49-åringar. Kanske insåg de att 660 kr i månaden för en vuxen är en bra bit mer än nödvändigt? Däremot vet jag inte varför jag skulle behöva lägga 710 kr i månaden för min femåring, det tycker jag är bisarrt mycket pengar på kläder (11 400 kr om året!). Även 690 kr i månaden för min tvååring (8 280 kr/år) är mycket pengar tycker jag. Men det är klart, ska allt vara nytt från Polaren o Pyret så…

I beskrivningen är det att denna beräkning ska vara för ”ett basbehov av kläder och skor som används till vardags, på fritiden och vid festligare tillfällen. Här ingår även tillbehör som väska, klocka och paraply.” Om vi skulle lägga så här mycket pengar i familjen varje månaden, så skulle vi lägga 31 680 kr om året på kläder. Herregud. Vårt snitt det här året ligger på ca 1 100 kr per månad för hela familjen, eller drygt 13 000 kr om året.

Personlig hygien går på 650 kr för en 1-3-åring numera (640 förra året), 140 för 4-6 år (140 kr förra året), och 500 kr/månad för 26-49 år (490 kr förra året). Således ingen större skillnad för att det råkat bli 2020 istället för att vara 2019. Samtidigt kan jag ju fortfarande invända att det är mycket pengar på ”hygien”. 1-3-åringen har större budget vilket jag tolkar som orsakat av att den åldern vanligen har blöjor. Eftersom vår yngsta varit blöjfri dagtid sedan hon fyllde två sparar vi mycket pengar där (det går åt en Lidl-blöja om natten numera). Totalt får familjen lägga 1 790 kr på ”hygien” varje månad, eller 21 480 kr om året, vilket jag tycker låter ganska mycket, även om det ska täcka ”sådant som tvål, tandkräm, blöjor, hårklippning med mera samt kostnad för ett årligt tandläkarbesök (undersökning) för vuxna”. Det blir radikalt billigare om man klipper sig en gång var artonde månad, klipper sin man hemma själv, och färgar sitt eget hår… Annars ryker den där potten på 500 per vuxen väldigt snabbt, tänker jag.

Medier-kategorin täcker ”kostnad för bredband, fast telefoni, streamingtjänster, dagstidning med mera.” Denna kategori har gått från 1 210 år 2019 för en familj på fyra, till 1 290 kr per månad det här året. För vår del kostar bredbandet (Bahnhof) drygt en tusenlapp var tredje månad, och sedan har vi våra streamingtjänster (för närvarande Viaplay, samt förskottsbetalat ett år för Disney+), vilket inte ens kommer upp i 200 kr i månaden. Vi stöttar tidningen Kvartal med drygt 100 kr i månaden. Totalt sett blir denna kategori för vår del ca 650 kr i månaden. Eftersom två streamingtjänster egentligen är onödigt (ärligt talat hade jag klarat mig helt utan dem, men resten av familjen gillar TV) är detta ytterligare en generös kategori från Konsumentverket. Det finns också billigare bredband, men vi tycker om Bahnhof som företag och de levererar en stabil tjänst.

Fritid och lek kanske också kan kommenteras. ”Vanliga fritidsaktiviteter, leksaker, böcker, skidor, cykel, föreningsavgift, med mera.” 270 kr i månaden för 1-3-åringar, 450 kr för 4-6-åringar, och 690 kr för 26-49-åringar. 2 100 kr i månaden totalt för vår familj 2019, och detta året mindre med 200 + 410 + 640 per vuxen, totalt 1 250 kr. Någonstans skulle väl svångremmen dras åt? Vår yngsta lägger får inte ”fritid och lek” för några 200 i månaden, det är när jag hittar begagnade böcker för 10-25 kr styck som jag köper det, och cykel behöver hon ju som tur är inte ny så ofta (och även de köps begagnade).

Äldsta dottern går på balett och simskola, så hennes pott på 450 kr äts upp desto snabbare – och då är varken simskola eller balett någon (i nuläget) dyr aktivitet att hålla på med. Skulle de börja rida lär den pengen inte räcka någonstans alls, utifrån vad jag hört om vad det kostar… För min och makens del betalar jobbet via friskvårdsbidraget våra gymkort. Cykel behöver som tur är inte köpas särskilt ofta, till skillnad från för barnen.

Hur stämmer era utgifter överens med Konsumentverkets rekommendationer? Lägger ni mer eller mindre, och i vilka kategorier?

Dela:
Balansen i livet

Balansen i livet

IGMR, Att välja lycka och Pappa betalar? har skrivit bra inlägg på sistone om balansen mellan sparande och livet. Jag känner igen mig en hel del i deras inlägg.

När vi började vår sparresa blev det radikala omläggningar som gjorde stor skillnad för sparkvoten. Det är det första steget när man blir en del av ”sparkyrkan” (som AVL kallar det) eller FIRE-communityt. Översikt av inkomster och framför allt utgifter, och sedan sågning av alla utgifter. Vi såg över matköpen och kunde snart halvera matkostnaderna. Vi tog bort mycket av det som hade med TV att göra, inte minst vårt kabel-TV-abonnemang. Vi slutade i stor utsträckning att shoppa, och jag växlade än längre från att köpa nytt till att köpa begagnat.

Efter ett tag landade vi, precis som många som hamnar i det här (och väljer att fortsätta, för ett alternativ är ju att man ger upp för att en så asketisk hållning inte är något de vill leva i, och de sparkar bakut istället), i en väldigt sparsam hållning där det för min del gjorde ont varje gång vi drog kortet. Maken och jag fick ha en (flera) diskussion(er) om att vi är i en tid i livet då vi kommer behöva köpa saker, underhålla huset, och så vidare. Det kostar pengar att leva, och det kostar definitivt pengar att leva det liv vi lever. Samtidigt är det hälsosamma diskussioner att ha – vad är det vi värderar i livet? Vad är det vi tycker är viktigt, vad är det vi är villiga att lägga pengar på?

(Ett exempel på sistone: När vi var på Kolmårdens halloween sålde de en liten påse marshmallows med pinnar så att man kunde grilla dem över deras öppna eldar. Påsarna kostade 30 kr/st, vilket säkert är långt över inköpspris, men vi köpte. Det är ett ljuvligt minne, äldsta dottern har velat grilla marshmallows länge och vi har aldrig kommit oss för det. Båda ungarna tyckte så klart att det var jättegott, och det var värt varenda krona.)

Till slut kommer det – i bästa fall – balans. Vi har hittat en nivå vi trivs med – en balans mellan utgifter och sparande. Vi vet vad vi sparar mot, vi har bra grund där onödiga utgifter har rensats ut, som gör att vi brukar landa på en sparkvot som är över 40% varje månad. Vi har inget behov av att maxa upp till 70% sparkvot (även om det händer någon enstaka gång då och då), eftersom ingen av oss tänker sluta arbeta. Vi väljer inte billigast möjliga vid varje givet tillfälle, men vi väljer medvetet. Vi gör inte alla reparationer på saker och ting själva när det tar oss för mycket tid och är en för dålig kronor-per-timme-uträkning – men det vi kan och tycker är värt med den ekvationen i åtanke, det gör vi. Inte alltid den enkla vägen, men inte heller alltid den svåra. Och att radikalt minska utgifterna på sådant vi inte tycker är värt pengarna ger oss möjlighet att lägga betydligt mer på sådant som är viktigt för oss.

Vi har aldrig maxat inkomstsidan på det sätt som t ex IGMR gjort. Jag har tittat på t ex mystery shopping, men kommit fram till att kronor-per-timme-uträkningen är för dålig. Hellre lite lägre sparkvot, och mer tid som är min egen. Vi hyr inte ut allt vi hade kunnat hyra ut, för att jag känner att det skulle ta för mycket tid för en för liten peng in. Hade jag inte jobbat, forskat, haft två barn att älska och ta hand om, ägt hus, skrivit böcker, tränat och bakat tårtor, så hade det kanske varit annorlunda, men min fritid är just nu otroligt mycket värd. Jag vill tillbringa den tiden med min familj, inte med att jaga kronorna som kan öka vår sparkvot marginellt. Däremot använder jag mig alltid av cashback-siter när jag handlar online, vi har kreditkortsbonus (automatisk), och ibland säljer jag begagnat (mer här om våra side-hustles/extraknäck). Sådant som känns som en bra kronor-per-timme-nivå.

Givetvis påverkar det att vi har förhållandevis bra löner. För vår del spelar inte en hundralapp hit eller dit någon särskild roll. I ett annat hushåll, med helt andra inkomstnivåer, kan ju prioriteringarna av den anledningen vara annorlunda. På det sättet har vi det fantastiskt lyxigt förspänt.

Kanske blir det annorlunda när barnen är större, kanske inte. Jag tror att jag alltid kommer att tycka att min fritid är det viktigaste, och den tiden får vägas mot arbetsinsats och tidsinsats på ”side hustles”. Som IGMR sammanfattade det: Man kan inte göra allt, alltid. 

Dela:
Gör av med mindre än du tjänar

Gör av med mindre än du tjänar

Instagram följer jag Dave Ramsey som lägger ut en massa bilder på folk som lyckats bli av med sina skulder på X månader. Det är roligt att se folk som tar tag i sina problem och gör något åt det. Ibland lägger han ut andra saker, och den här fick en massa kommentarer:

En del fattade innebörden i tweeten, andra gjorde det inte. Exemplen på de som inte förstod innebörden var t ex den här:

Normally love the posts, but this one doesn’t make sense to me … if I increased my salary to a millionaire’s salary, I could easily live on a smaller fraction of it too ?

och den här:

Usually I like this page but this is the worst quote lol you can not compare millionaires budgeting capabilities to an average household income and their ability to budget.

och så vidare:

Haha! Of course they do. They make more. ?‍♀️

Då har man, trots att man följer Dave Ramsey och kanske är lite ekonomiintresserad, inte fattat grejen. För det tweeten säger är trots allt inte alls att det handlar om miljonärer som tjänar miljoner varje månad/år, utan folk som har tillgångar på en miljon (dollar i det här fallet) eller mer. Skillnaden är enorm, och det är sorgligt att folk inte begriper det. Som tur är finns det en hel hög personer i kommentarsfälet som protesterar mot de ignoranta kommentarerna, men ändå.

Den enkla förklaringen är ju så här:

Om du alltid gör av med mindre pengar än du får in, då blir du till slut miljonär.

Om du alltid gör av med mer pengar än du får in, då blir du alltid utfattig till slut.

Det spelar ingen roll om du tjänar 18 000 kr i månaden, eller 18 miljoner i månaden. Johnny Depp sägs vara bankrutt, trots sina enorma inkomster från filmer. Att vara miljonär som i tweeten handlar inte om att tjäna miljoner, utan om att varje månad lägga undan pengar. Man blir inte miljonär genom att tjäna mycket pengar, man blir miljonär genom att inte göra av med de pengar som kommer in.

Det är klart att man då inte är miljonär från dag ett, men låt tiden jobba – och desto mer du sparar, desto snabbare går det så klart. Där spelar inkomsterna roll, eftersom det generellt borde vara enklare att spara mer när man tjänar mer. Det är dock en sanning med modifikation, för med högre lön brukar det komma lifestyle inflation och saker förändras. Att leva snålt som student när alla andra lever snålt som studenter är en sak, men ett par år senare med barn, bil, större boende, och så vidare, så går lönen åt till det.

De 45% som enligt tweeten inte lever på mindre än de tjänar, de kommer aldrig att bli rika. Gör man av med allt så finns det per definition ingenting kvar. Därför är Johnny Depp bankrutt.

Dela:
Att vara öppen med FI(RE)

Att vara öppen med FI(RE)

Frihetsmamman skrev ett inlägg om för- och nackdelarna med att vara öppen med sin strävan mot FIRE, och som vanligt skriver hon klokt.

Jag är ju helt öppen med min identitet här på bloggen. Jag skriver inte ut exakta summor vi har i utgifter, eller hur mycket vi sparar, men skulle någon av någon obegriplig anledning vara intresserad nog att börja gräva så skulle det ju knappast vara någon svårighet att få fram vad vi tjänar och därifrån räkna ut vad vi sparar. Men jag är inte så brydd, för jag förstår inte varför någon skulle göra det – och dessutom går det ju att göra även om man är ”anonym”, bara att det tar lite längre tid. Det var ju någon som utan större tidsåtgång kollade upp vem som ligger bakom Miljonär innan 30, till exempel.

I det vardagliga pratar jag ekonomi och sparande när jag får tillfälle. Det var bara någon vecka sedan jag kom in på saken med några underläkarkollegor (som jag måste säga sparar väldigt väl i ung ålder, jag var imponerad). Det höjdes förvisso på ögonbrynen när jag förklarade summorna vi normalt sett lägger undan, men det är mer utifrån att man som underläkare har en markant lägre lön jämfört med mig som snart ST och framför allt min man som specialist. Dessutom är flera av dem singlar.

Jag pratar också gärna om att minska ner arbetsgraden. Heltidsnormen är rätt bisarr, har jag insett, inte minst för småbarnsföräldrar, och jag har börjat prata om det med många runtom mig (och varenda en av patienterna med utmattningssymptom).

Tackar jag nej till lunch ute använder jag aldrig ”det är lite tight nu” eller någon annan variant på pengabrist som anledning, utan det är oftast ”nej tack” utan närmare specifikation – eller möjligen, ”nej, jag har en god matlåda som väntar på mig”. På vårt jobb är normen att alla har matlåda, så det är inte något avvikande. Läkargruppen är väl den som oftast går ut och äter, men det är inte normen. Och när jag vill så följer jag med – men det är väl valda tillfällen med utvalda personer, för att jag värdesätter egentid med de personerna.

Äldsta dottern, som förr eller senare säkert kommer önska sig dyrare, nya grejer – framför allt i klädväg – är vid fem års ålder helt inställd på det begagnade. Hon blir lika glad för begagnat som för nytt, eftersom det är nytt för henne. Jag berättar alltid stolt för andra föräldrar om (när) jag fyndat begagnade kläder, och det har fått till följd att folk lämnat kassar med utmärkta urväxta kläder till oss (när deras yngsta är samma ålder som vår äldsta), vilket gjort att yngsta dottern fått gott om knappt använda kläder.

Klädmässigt för egen del blir en allt större del av min allt mindre garderob Sellpy-köp, precis som barnens. På jobbet har jag ju fördelen av att ändå gå klädd i pyjamas, så jag och många andra cyklar till jobb i träningskläder eftersom det känns onödigt att klä upp sig för att lämna barn på förskolan.

Det underlättar förmodligen också att vi bor i hus, inte har någon gammal bil (men heller inget vrålåk), och att vi då och då åker iväg på sån där utskälld dussincharter för att vi tycker att det är himla trevligt. Utåt sett märks det således inte så mycket.

På det hela taget kan jag inte komma på några uppenbara negativa effekter av att vara öppen med vårt mål om FI. Vi är ju inte så inställda på RE-delen av FIRE eftersom vi båda vill fortsätta jobba med det vi gör. Jag gör det redan på 70% och trivs bra med det, det ger en god balans i vardagen. Samtalen jag haft om det har hittills mötts av ointresse, förståelse eller nyfikenhet – men aldrig hånskratt, tack och lov.

Mest av allt är kanske att vi trivs alldeles förträffligt med vårt nuvarande sparande, vad vi köper begagnat, vad vi väljer att lägga våra pengar på. Efter ett par år i FIRE-sfären känner jag att vi hittat en bra balans och det gör att det inte skulle göra något även om andra var negativa. Det är vårt liv och vårt val hur vi lever.

Dela: