Bokrecension: Så kan alla svenskar bli miljonärer

Bokrecension: Så kan alla svenskar bli miljonärer

Per H Börjesson är VD och huvudägare i Investment AB Spiltan, och hans bok Så kan alla svenskar bli miljonärer är något av en klassiker. Skriven 2011 och uppdaterad 2016 har den enligt omslaget tryckts i 180 000 ex, och då sannolikt en bit fler eftersom den nya upplagan gissningsvis tryckts i ett par ex också.

Boken är uppdelad i tre delar (“Privat rikedom”, “Olika sparformer – konkreta råd” och “Din totalekonomi”) plus ett frågor-och-svar-avsnitt. Första delen heter “Privat rikedom” och allra första kapitlet tar upp den klassiska “Spara 10% av lönen”-regeln. Resterande är andra klassiska delar av hur man sparar och får ihop en förmögenhet. Köp ditt boende, spara i aktier och fonder – och ett par kängor mot finansbranschen.

Ett roligt citat jag gillar är:

I knallebygderna i Västergötland där jag är uppvuxen lägger man fram lika många kakor som det kommer besökare. Andra är uppvuxna med att man alltid ska lägga fram fler kakor än besökare. I båda fallen är kakfaten ofta slut när kaffet är uppdrucket. “Lite räcker, mycket går åt” är en bra devis som sparar pengar åt dem som lever efter den.

Därefter följer del två som har ytterligare en mängd (välförtjänta) kängor mot finansbranschen. Den övergripande titeln för sektionen är “Olika sparformer – konkreta råd” och sammanfattningsvis är det så här: Ja till ränteplaceringar, amortera på egna lån, börsaktier, onoterade aktier, indexsparande, verkligt aktiva fonder, och regionala fonder, frågetecken (alltså det beror på) till fond- och kapitalförsäkringar samt utländska aktier, och nej till alla andra märkliga produkter finansbranschen hittat på. Orkar man inte låna/köpa boken och läsa den finns det också samma information på Sparklubben. (Sparfakta –> Sparalternativ) som drivs av Börjesson/Spiltan.

Boken är straight-forward, enkel och ganska grundläggande. Jag tycker att den blir lite torr ibland, samtidigt som de många exempel Börjesson ger på allt möjligt – från klassiska räkneexempel på vad ränta-på-ränta-effekten gör till exempel från verkligheten på galet dyra lösningar som finansbranschen föreslagit tlll olika personer – gör den mer levande.

De konkreta tipsen är förmodligen bokens främsta behållning och jag önskar att majoriteten av Sveriges befolkning skulle läsa dem. Hade alla varit medvetna om de dyra skräpprodukter finansbranschen vill få oss att köpa så hade de inte kunnat sälja dem.

Investera på Spiltan så får du boken hemskickad gratis!

Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken! 😉

Dela:
Egen Play doh!

Egen Play doh!

För ett tag sedan köpte jag ett paket med lera i fem färger, ett gäng stansar och kavel med mera, för det facila priset av typ 70 kr på Tiger. Dottern hade under en period tittat på YouTube på när andra leker med Play doh, något jag inte var vidare förtjust i (det finns bättre saker att titta på och YouTube är en skrämmande plats att släppa iväg ett barn på, även om man tror att man har uppsikt går det fort för dem att klicka vidare). Jag tyckte att det var en mycket bättre idé att hon lekte med egen lera istället.

När leran lekts med under ett par veckor blir den dock väldigt smulig och tråkig, med resultatet att smulor hamnar i mattan under bordet och gör mamma lite irriterad. Så vi letade upp ett recept på nätet på egen Play doh, istället för att köpa ny (för det är dyrt).

Ingredienser

  • 5 dl vetemjöl (300 g)
  • 3 dl salt (360 g)
  • 2 msk citronsyra (30 g)
  • 2 msk rapsolja
  • 4 ½ dl vatten, kokhett
  • pastafärg

Gör så här

  1. Häll ner de torra ingredienserna i en bunke till en hushållsassistent.
  2. Tillsätt oljan och det kokande vattnet över mjölblandningen. Arbeta till en smidig deg som lätt lossnar från kanterna. Låt degen svalna lite och stjälp sedan upp den på ett bakbord.
  3. Dela degen i så många färger du vill ha. Färga degen med 1–2 droppar pastafärg och knåda tills den är välblandad. Degen kan förvaras i plastpåse i kylen i ett par veckor.

Måste säga att jag är mycket nöjd med resultatet. Och det är betydligt billigare än vad man än kan tänkas hitta i butik…

Dela:
Kostnadstak för presenter till barnkalas

Kostnadstak för presenter till barnkalas

Frihetsmamman skrev för ett tag sedan om det här med barnkalas och hur det tenderar att dra iväg, inte enbart när det egna barnet ska ha kalas (vilket då helst ska vara på Leos lekland och är det inte det, då ska det vara temakalas med Frost-muggar och -tallrikar som kostar mer än vad en riktig tallrik kostar på Ikea…), utan även när barnet ska gå på kalas hos sina kompisar, då de givetvis ska ha med sig en present.

Detta fick mig att ta tag i något som jag länge planerat – att i föräldragruppen föreslå att vi skulle sätta ett tak för vad presenterna ska kosta.

Jag var ärligt talat rätt nervös för att lägga fram detta i chatgruppen. Skulle jag framstå som snål och ogin mot barnen? En Joakim von Anka som vill bada i pengarna men inte ge bort så mycket som ett öre? Eller ännu värre, Krösus Sork.

(Sparsamhet och investerare har verkligen inga vidare förebilder i barnseriernas värld.)

Med en kompis som också har barn på förskolan, som också tyckte att det var en bra idé, i ryggen vågade jag lägga fram förslaget. Jag hade inte behövt oroa mig. Tydligen är det så – chockerande nog – att det är få andra föräldrar som har lust att lägga enorma mängder pengar på tveksamt uppskattade prylar till andras ungar. Förslaget möttes av idel tummen upp och “Bra förslag!”.

Vi satte ett tak på 100 kr per barn. Fritt fram givetvis att hålla sig en bit under det också, men så slipper vi som föräldrar funderingarna kring huruvida det låter våra barn ge bort är “bra nog”. Jag tror att det är få barn som noterar skillnaden om de får pysselböcker för 30 kr eller Lego för 300 kr. Och för en hel hundralapp får man faktiskt rätt mycket till barn om man bara letar lite.

Har ni några generella regler på er förskola/skola angående presenter? Har du själv någon strategi för att presentbudgeten inte ska dra iväg orimligt mycket?

Dela:
Bokrecension: Så kan alla svenskar bli miljonärer

Bokrecension: Digital Minimalism

Det blev något ironiskt efter ett tag att lyssna på denna bok, Digital Minimalism av Cal Newport. Anledningen? Att han, som titeln hintar om, vill minimera användandet av mobiltelefonen. Med tanke på att ljudboken är sju timmar lång blev det ju ett tag att ha hörlurarna i öronen och vara avskärmad från världen – exakt det Newport vill att man ska sluta vara.

Han är inte anti-digitaliseringen egentligen. Visserligen har han varken Facebook, Instagram eller någon annan typ av social media, men han tycker inte att den i sig är förskräcklig. Han förespråkar dock genomgående att man använder den på ett medvetet sätt. Inte bara ägnar timmar åt att uppdatera Facebook-flödet och trycka tummen upp på otalet statusar, såsom det gärna blir i dagens samhälle. Just att inte trycka like på andras statusuppdateringar/foton/etc ägnar han ett helt litet kapitel åt.

Bokens första del handlar om den digitala detoxen, som jag själv påbörjade den 7 mars. Det handlar om trettio dagar då man i princip helt stänger sig själv ute från sociala medier. Varför? Så här skriver han:

[…] something that occurs in a short period of time and is executed with enough conviction that the results are likely to stick.

Egentligen är detoxen i tre steg: 1) Sätt upp regler/bestäm vad du kan vara utan, 2) 30 dagar utan, och 3) Återintroducera det som ger tillräckligt med värde till ditt liv.

Reglerna får man sätta upp själv, så att det passar ens liv – till exempel kan de flesta förmodligen inte skippa att kolla jobbmailen i en månad bara för att de är på en digital detox. Samtidigt rekommenderar författaren att ha så få undantag som möjligt, eftersom det annars är lätt att tappa bort sig i en rad olika undantag. Facebook och liknande sociala medier bör vara helt avstängda. Tror man att det kommer innebära skador bland relationerna om man inte like-ar och skriver “aaaw” på sina kompisars bilder av sina ungar och liknande rekommenderar författaren att man förvarnar att man kommer dra ner på Facebookandet. Å andra sidan kan man ju fundera över om det är någon vidare vänskap, om kompisen blir förbannad för att man inte trycker tummen upp… (som när en bekant till maken hörde av sig och sa, “Som du nog har märkt har jag tagit bort dig som vän…” och maken givetvis inte märkt något – det är nog ytterst få de flesta av oss skulle märka om de försvann.)

Boken har en lång sektion om solitude, alltså att kunna vara ensam med sina tankar utan störningsmoment. Jag känner igen mig väl i detta, och det gör nog väldigt många andra med mig. Vi kan idag inte stå och vänta på bussen, eller gå en promenad, eller vänta på en kompis på ett café, utan att mobilen åker fram. Slentrianmässigt kollar vi sociala medier trots att det bara var tio minuter sedan sist (tydligen visar statistiken det: att vi kollar mobilen var tionde minut under vår vakna tid – och att det finns de som vaknar mitt i natten och kollar mobilen också, men det måste jag säga att jag aldrig gjort). Han berättar om Abraham Lincoln och hans resor ut till en gård för veteraner, där han hade tid för sig själv och tänkte. Lincoln är inte det enda exemplet, och ibland känns boken lite spretig på grund av detta. Författaren är uppenbarligen otroligt beläst och har både kunskap och intresse på vitt skilda områden, men ibland känner jag att det blir lite långrandigt för att komma till en poäng. Förmodligen hade boken kunnat vara fyra-fem timmar lång i läsversionen, snarare än sju, om man bara varit lite gladare i att kapa.

Andra saker boken går igenom är meningsfulla hantverk och vikten av att arbeta med våra händer, vad skillnaden är mellan “communication” och “connection” (där den förra är samtal ansikte mot ansikte, och den senare är sociala medier), och mycket mer.

Boken är väl värd att läsa och ger definitivt en hel del grund för funderingar: Vad gör mobilen med oss? Vad missar vi när vi går med näsan fast i skärmen? Och kanske mest av allt: Vill jag ha det så?

Köp boken hos: Bokus | Adlibris | Cdon.com  | eller bättre för din ekonomi, låna den på biblioteket!

Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken! ?

Dela:
Sista veckan av digital detox

Sista veckan av digital detox

Det är knappt en vecka kvar på min digitala detox och sociala medier-förbud. Ironiskt nog slutar det samma dag som jag börjar jobba, vilket inte var planerat på något sätt men så blir det.

På sistone har jag inte funderat så mycket på sociala medier. Tiden är fylld med annat istället. Att kolla mailen två, tre gånger om dagen tar ingen tid och det är inte så mycket annat som lockar i telefonen. Även om jag insåg mitt eget beroende innan så har jag nog inte fattat just hur mycket tid och hur beroendeframkallande det varit. Jag har öppnat Facebook/Twitter/Instagram i tid och otid, närhelst jag varit det minsta uttråkad.

Jag är mer närvarande med barnen har jag märkt. Det är nog det allra bästa.

Jag har läst flera böcker.

Jag har njutit av att gå promenader ute utan att ha någon podd i öronen. Ibland har jag det fortfarande, absolut, men innan var det 100%. Jag kunde knappt gå runt kvarteret när lillan skulle sova utan att sätta i hörlurarna. Men det är faktiskt ingen dum idé att lyssna på sina egna tankar ibland, istället för att bara bombarderas av andras tankar.

Som en bieffekt av att inte titta på sociala medier, och därmed lägga undan telefonen mer, har jag också minskat antalet inloggningar på Avanza. Inte heller det ger ju något särskilt när man investerar långsiktigt.

Jag kan inte annat än rekommendera det här för alla som har funderingar kring sin användning av sociala medier. Vi är många som sjunker ner i dem alldeles för mycket och glömmer den verkliga verkligheten runtom oss. Känslan av solens värme mot kinderna, ljudet av vinden genom träden. Alla knoppar som nyfiket tittar upp i vårvärmen. Det är dumt att missa bara för att man ska hålla koll på vad en gammal klasskompis pojkvän gör om dagarna.

Dela: