Äntligen dags för trädgård

Äntligen dags för trädgård

Visst, jag borde ha börjat för längesedan, inte minst med att driva upp tomatplantor och sånt där. Ogräset har varit snabbare än jag i rabatterna. Men det har varit kallt tills jag slutade vara föräldraledig och sedan har vi haft annat inbokat.

I helgen var det dock äntligen dags för en riktig trädgårdspremiär. Björkarna är skirt ljusgröna och till och med elen har börjat få små begynnelser till blad. I rabatterna frodas kirskålen och vinbärsbuskarna ser härligt lovande ut.

Vi har sex pallkragar och i dessa har jag under hösten och våren lagt ner bokashi för att förhoppningsvis få fin jord. Maken var igår iväg och hämtade hästgödsel hos en kollega, så det skulle också blandas ner. Så nu är fyra av sex odlingsbäddar redo, och mina armar lite mer vältränade än tidigare.

Vi har också haft en ful gammal oregerlig buske som vi ville byta ut, eftersom den är precis framför huset och det första man ser vid ankomst. Idag rök den och vi lä närmare en tusenlapp på ett fint plommonträd i trädgårdshandeln. Inte det mest ekonomiska, men vi hoppas att njutningen av att ha ett fint litet plommonträd som ger ätbar avkastning väger upp. Vi vet hur mycket vi njuter av allt annat ätbart vi har i trädgården.

Den bokashi jag haft i lådor sedan i somras pytsades ut i alla rabatter. Jag har aldrig sett så många feta maskar på ett och samma ställe som i den jorden och jag hoppas att de kan ge bärbuskar en välbehövlig energiboost så här efter vintern.

Näst på listan står att sätta potatis. Tomater lär vi få köpa när det planerade uterummet står på plats någonstans i sommar, annars har vi inte någonstans att ha dem. Jag ska sätta morötter och rödbetor, och sen hoppas på en något blötare sommar än förra året…

Men att låta fingrarna sjunka ner i jorden och låta musklerna arbeta med att ösa stora spadtag med jord… det är bara härligt. Livskvalitet. Njutning.

Jag älskar våren, har jag nämnt det?

(Bilden överst är från våra odlingslådor förra sommaren. Det var torrt men det växte ändå!)

Dela:
Billiga barnkalas

Billiga barnkalas

Kalassäsongen har dragit igång och vi började med något som verkligen kan rekommenderas: gympasalskalas. Två familjer gick ihop för att fira sina nyblivna fyraåringar på samma gång och hyrde en av de närliggande skolornas gympasal. Vilken grej!

En idrottshall på under 150 m2 i den här stan kostar, på en lördag eller söndag, 77 kr i timmen. Ett kalas brukar vara två timmar i våra kretsar, och så behöver man en timme före för förberedelser och en timme efter för städning. Fyra timmar x 77 kr = 308 kr. För en sal på 116-175 m2 är det inte mycket värre, 110 kr/h. Totalt sett blir det rätt små potatisar vi pratar om alltså.

Och ungarna älskade det.

Föräldrarna till födelsedagsbarnen hade dragit fram det mesta för ungarna att klättra på, hoppa på, gunga i, hänga i, och sen kan man ju alltid, om inspirationen tryter, bara springa runt runt.

Det serverades korv med bröd och ketchup, och en stund senare var det fika med chokladbollar och saft, allt serverat i ett av omklädningsrummen sittandes på ett stort papper så att det blev lätt att städa. Föräldrarna gjorde det lätt för sig i vem-ska-vi-bjuda-diskussionen och bjöd hela dagisavdelningen. Totalt var det uppåt tjugo ungar och kostnaden för hela grejen kan inte ha varit mer än 500 kr totalt – dessutom delat på två föräldrapar.

För egen del har jag skapat en liten ”presentlåda”, efter diskussionen om kostnadstak för presenter. När Lidl haft pysselböcker på extrapris har jag köpt på mig, och från Penstore (ingen affiliate-länk) köpte jag paket med pennor och kritor. Dottern fick välja vad som skulle ges. Eftersom vi fick veta att ena födelsedagsbarnet gärna ville ha pussel gick vi dock utanför presentlådan och hämtade ett av de pusselset som dottern tröttnat på, och gav det vidare. Mottagaren hade inte en tanke på att kartongen såg lite mer välanvänd ut. Billigt och bra för oss, och mycket uppskattade presenter av de båda födelsedagsbarnen. För enkelhetens skull köpte jag också ett tiopack med kort för ett tag sedan på Netto, så det är också bara att plocka av när det är dags. Skönt att slippa skynda till stan för att panikhandla!

Dela:
Bokrecension: The simple path to wealth

Bokrecension: The simple path to wealth

The simple path to wealth av JL Collins är väl en av de mer frekvent nämnda böckerna i FIRE-sammanhang, skriven av en bloggare (www.jlcollinsnh.com) som började med att skriva ett antal brev om hur man investerar till sin dotter, vilka sedan blev en serie på hans blogg, och till slut en bok.

Det är en trevlig bok med ett mycket enkelt budskap: köp bred(a) indexfond(er) med låg avgift. Böka inte runt med något annat, varken något annat tillgångsslag eller några enskilda aktier eller någon dyr fond som komplement, utan ta en indexfond som är så nära gratis du kan komma – i hans fall, genomgående i boken, Vanguards VTSAX som har hela den amerikanska börsen i en enda indexfond.

Eftersom jag sett boken rekommenderas i FIRE-sammanhang så mycket väntade jag mig en bok som handlade om mer än bara indexinvestering, i form av att jag tänkte mig mer FIRE-tänk i inkomster/utgifter också. Men det är fullt fokus på investeringarna. Och i och med det tycker jag att boken blir rätt tjatig om jag ska vara ärlig. Det är ju bara ett enda budskap som hamras in från början till slut, och i min värld finns det inte fullt så många sätt att säga att man ska köpa billiga indexfonder så att det räcker till en hel bok.

Den är dock välskriven och i omgångar rolig. Språket är vänskapligt och okomplicerat. Vill man verkligen få klart för sig varför indexinvesteringar is the way to go, läs boken. För den mer kompletta FIRE-boken på engelska får jag leta vidare (jag vill skicka en grym FIRE-bok till en kompis i USA så jag måste först hitta den).

Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken! ?

Dela:
Personlig hygien med Konsumentverket

Personlig hygien med Konsumentverket

Serien om Konsumentverkets ”Koll på pengarna”: Mat | Kläder | Media | Personlig hygien

Den sista av kategorierna jag tänker ta från Konsumentverkets ”Koll på pengarna” är Personlig hygien (efter genomgång av mat, kläder och media):

Gäller sådant som tvål, tandkräm, blöjor, hårklippning med mera samt kostnad för ett årligt tandläkarbesök (undersökning) för vuxna.

Här får vi som familj lägga:

Bebisen: 500 kr/månad
Treåringen: 640 kr/månad
Maken och jag: 490 kr/mån vardera, alltså 980 kr/månad

Totalt: 2 120 kr/månad

Precis som med klädeskategorin tycker jag det här är enormt mycket pengar. Återigen är vi uppe i över 25 000 kr om året.

För bebisens del är det givetvis blöjorna som drar iväg. Här har jag dock konstaterat att det går att komma undan billigt, åtminstone om man har Lidl i närheten. Lidl har sitt eget märke Lupilu och ett erbjudande, åtminstone på Lidl här i stan, om att köpa ett paket blöjor för 30 kr vid köp av annat för över 300 kr. Vi är uppe i storlek 4 och där är 50 blöjor i varje paket, alltså ett styckpris på 60 öre. Viss skillnad mot att betala 70 kr för 50 av Icas blöjor. Jag har hur som haver skrivit upp alla inköp av blöjpaket och konstaterar att sedan lillan föddes har jag lagt ca 570 kr på blöjor, med ett snittpris på 1,24 kr/blöja. Och hon är åtta månader nu, så det skulle ju motsvara runt 71 kr i månaden. Då har vi en ganska bra bit kvar till de 500 kr hon ska kosta varje månad.

Utöver blöjor använder jag tvättlappar, billigaste sorten, som inte kostar många kronor (typ 25-30 kr för 250 st). För puder räcker en burk i en halv evighet. Lite babyolja (20 kr) i badet, en flaska räcker länge. Hon har en babytandborste (kanske 20 kr?) och en yttepytteliten dutt barntandkräm varje dag.

…och nu börjar jag få slut på saker som lillan använder i hygienväg. Några femhundringar i månaden går det inte iväg på henne.

För treåringen får jag anta att Konsumentverket tycker att hon ska använda blöja fortfarande, för att berättiga den enorma summan man får lägga på henne. Alternativt att hon badar i lervälling och att det behövs enorma mängder tvål för att få henne ren, antar jag. Eftersom hon varit blöjfri sedan innan hon fyllde två är blöjor ingen utgift längre. Lite schampo, balsam, och tvål går ju däremot åt. Liksom förebyggande anti-lusspray (139 kr – cashback) när det är sådana tider på dagis, och lotion för att smörja in henne med. Men sedan börjar det ta slut även där. Hårklippning sköter jag eller maken.

Personlig hygien går kraftigt ner när ungen fyller fyra, till 140 kr i månaden, vilket jag antar är att de då ska ha slutat med blöja. 140 kr/månad känns fortfarande ganska mycket, men betydligt mer rimligt. (Det innebär alltså att man får anta att Konsumentverket tycker att det ska gå femhundra spänn i månaden på blöjor?)

Och sedan jag och maken. Schampo, balsam, tvål, tandkräm går ju åt men det är ju inga enorma mängder (jag försöker hålla mig till att tvätta håret max två gånger i veckan). Klippning av makens hår sköter jag. Själv går jag till frisören och klipper håret max en gång om året sedan jag blev snål numera, och färgar gör jag själv (färgen kostar väl typ 100 kr i inköp en gång i kvartalet). Ansiktskrämer och sådant hade kunnat vara en större post, men jag har en mor som förser mig med det jag behöver via hennes jobb. Så även här blir det rätt begränsat. Tandläkarbesöket kommer väl vartannat år, inte varje år, och ligger på uppåt 900 kr, men slå ut det på två år så blir det ingen jätteutgift (37,50 i månaden utslaget på 24 månader).

Förra året (vilket även var innan lillan kom) snittade vi 293 kr/månad. Den andra halvan av året är något dyrare än första halvan på grund av bebis, men vi kommer aldrig i närheten av Konsumentverkets ”basbehov”. Kanske är vi otroligt lortiga av oss?

Vad lägger ni på kategorin hygien?

Dela:
Konsumentverkets mediekategori

Konsumentverkets mediekategori

Serien om Konsumentverkets ”Koll på pengarna”: Mat | Kläder | Media | Personlig hygien

Fortsättning av genomgången av kostnaderna i Konsumentverkets ”Koll på pengarna”, denna gång har turen kommit till kategorin ”Medier” (efter förra gångens matkostnader och klädkostnader):

Kostnad för bredband, fast telefoni, streamingtjänster, dagstidning med mera.

Observera att i detta ingår inte mobiltelefon, det är en egen kategori. Jag tycker det är lite gulligt att ”fast telefoni” fortfarande ingår, hur många har det fortfarande?

För vår del, med fyra personer i hemmet, ”får” vi lägga 1 210 kr/månad på medier. Jag tycker det är roligt att det är sån liten skillnad beroende på hur många man är i hushållet, och är lite oklar över varför man får tio kronor mer för att man är tre istället för två, och fem istället för fyra.

För vår del ingår i denna kategori:

  • Bredband: 957 kr/kvartal = 319 kr/månad
  • Viaplay: 109 kr/månad (om vi inte har något erbjudande eller bytt in Coop-poäng, vilket vi har typ halva året)
  • Spotify: 49 kr/månad (studentpris eftersom jag räknas som student som doktorand)
  • Sporadiskt har vi ytterligare någon streamingtjänst, vilket nog kan snittas till 150 kr/månad sett över året numera

Vi har ingen dagstidning och prenumererar inte på några andra tidningar. Ibland har vi Nextory eller Storytel, men då är det för att det kostar typ 1-10 kr i en månad och det behöver knappt räknas med.

Totalt blir detta 627 kr/månad, eller ca 7 500 kr/år. Får väl därmed tycka att Konsumentverkets ”basbehov” av medier är ganska väl tilltaget – men det skulle samtidigt gå snabbt att komma upp i de summor de nämner med ytterligare abonnemang och om jag inte var så himla intresserad av att leta erbjudanden och rabatter, samt att stänga av abonnemang vi inte använder även under kortare perioder. Vi låg en bra bit över Konsumentverkets summa när jag började med vår ekonomi, på grund av både TV-abonnemang och flera streamingtjänster. Men det visar väl också på att det, om man vill spara, är en förträfflig kategori att kapa i.

Vad lägger ni på den här kategorin? Vad är rimligt?

Dela: