Kostnadstak för presenter till barnkalas

Kostnadstak för presenter till barnkalas

Frihetsmamman skrev för ett tag sedan om det här med barnkalas och hur det tenderar att dra iväg, inte enbart när det egna barnet ska ha kalas (vilket då helst ska vara på Leos lekland och är det inte det, då ska det vara temakalas med Frost-muggar och -tallrikar som kostar mer än vad en riktig tallrik kostar på Ikea…), utan även när barnet ska gå på kalas hos sina kompisar, då de givetvis ska ha med sig en present.

Detta fick mig att ta tag i något som jag länge planerat – att i föräldragruppen föreslå att vi skulle sätta ett tak för vad presenterna ska kosta.

Jag var ärligt talat rätt nervös för att lägga fram detta i chatgruppen. Skulle jag framstå som snål och ogin mot barnen? En Joakim von Anka som vill bada i pengarna men inte ge bort så mycket som ett öre? Eller ännu värre, Krösus Sork.

(Sparsamhet och investerare har verkligen inga vidare förebilder i barnseriernas värld.)

Med en kompis som också har barn på förskolan, som också tyckte att det var en bra idé, i ryggen vågade jag lägga fram förslaget. Jag hade inte behövt oroa mig. Tydligen är det så – chockerande nog – att det är få andra föräldrar som har lust att lägga enorma mängder pengar på tveksamt uppskattade prylar till andras ungar. Förslaget möttes av idel tummen upp och “Bra förslag!”.

Vi satte ett tak på 100 kr per barn. Fritt fram givetvis att hålla sig en bit under det också, men så slipper vi som föräldrar funderingarna kring huruvida det låter våra barn ge bort är “bra nog”. Jag tror att det är få barn som noterar skillnaden om de får pysselböcker för 30 kr eller Lego för 300 kr. Och för en hel hundralapp får man faktiskt rätt mycket till barn om man bara letar lite.

Har ni några generella regler på er förskola/skola angående presenter? Har du själv någon strategi för att presentbudgeten inte ska dra iväg orimligt mycket?

Dela:
Vad kostar en treåring?

Vad kostar en treåring?

Vi har en bebis och en treåring (snart fyra, oh my god var tar tiden vägen?), som nämnts i rätt många inlägg. Jag har redan skrivit om att bebisar inte alls behöver vara särskilt dyra, men hur är det med “småbarn”? Är de dyra? Barn ska ju enligt beräkningarna kosta 1,4 miljoner kronor från födsel till sin 18-årsdag enligt Swedbank. Länsförsäkringar har liknande beräkningar, där 0-6 år ska kosta 417 000 kr över hela perioden, alltså 69 500 kr/år, och 1,05 miljoner kr för hela perioden (de är lite billigare, men den beräkningen är från 2010 mot Swedbanks från 2018). Och det är ju mycket pengar, minst sagt. Men kostar de så mycket?

I beräkningarna ingår nödvändiga kostnader som mat, kläder, fritidsintressen, månadspeng, utrustning i hemmet, kostnad för större bostad, barnomsorg och föräldraledighet.

Första året drar det iväg med 115 000 kr. Jag antar att anledningen till att första året är dyrast är det sistnämnda ovan – föräldraledigheten som kapar inkomsterna. Jag har svårt att se att “kostnad för större bostad” är med i den pengen, det borde ju vara betydligt högre åtminstone om det räknas in i ett enda år, men det kanske är utslaget över hela perioden.

Som treåring ska min stora kosta 65 000 kr. Men vad behöver hon, vad är det hon kostar?

  1. Plats. Fast det är inte mycket. Som treåring är hon sällan själv på sitt rum och således hade vi lugnt kunnat vänta med att ge henne ett eget (men nu hade vi ett rum till henne och ett till hennes lillasyster, så de har egna rum). Hon behöver någonstans att sova, men det finns ju många lösningar på sovplats om barnet inte har ett eget rum. Och att dela rum med syskon är inte heller något problem – det gjorde jag i flera år med min lillebror. Sedan behöver åtminstone min treåring ett bord för att pyssla vid, men förmodligen har de flesta redan ett matbord. Under året fick hon några ny-begagnade möbler till sitt rum, till en kostnad om ca 4 000 kr. Det kommer inte bli 4 000 kr på möbler nästa år.
    Kostnad: För huset vet jag inte alls vad man ska räkna. I övrigt ca 4 000 kr.
  2. Mat. Men hon äter lunch på förskolan varje dag, liksom mellis. Hemma äter hon därmed fem dagar i veckan bara frukost och middag, och det är inga stora portioner något av det. I princip känns det som att hennes hennes mat är på felmarginalen av maten vi ändå gör.
    Kostnad: Kanske 600 kr/månad inklusive eventuell utemat, för en årskostnad om 7 200 kr.
  3. Kläder. Jag älskar begagnatmarknaden, så kostnaden här är väldigt låg. Vi har generellt en väldigt låg kostnad för kläder, förra året landade den på 8 800 kr totalt för kläder och skor till hela familjen. Treåringen får nästan ingenting nytt.
    Kostnad: Säger vi att hon fick 1/3 av de 8 800 kr blir det knappt 3 000 kr. Jag tror att det är väldigt högt räknat. (Jämför med de 400 kr/mån Länsförsäkringar räknar på – 4 800 kr/år)
  4. Plats på förskolan. Kostar i Linköping 968 kr i månaden för ett barn i den här åldern. Det varierar givetvis från kommun till kommun.
    Kostnad: 11 600 kr
  5. Leksaker. Behöver mycket sällan köpas, för gud vad det trillar in från alla håll ändå. Det lilla vi köpt (cykel, någon spade till trädgården) är köpt antingen begagnat eller på rea. Jag har också köpt en del pysselgrejer, men det är inte för några stora summor (de 400 kr jag la på hennes pyssellåda i januari kommer räcka lääänge (Skapamer rekommenderas, inte sponsrat men billigt, snabbt och bra för att köpa grejer till pyssel, och IKEA har också bra grejer faktiskt). Här är julklappar och födelsedagspresenter inräknade. Julklapparna i julas från mig och maken till henne gick på 80 kr (begagnad Elsa-klänning) + 60 kr (två Pettson-böcker köpta på Myrorna) = 140 kr och hon var inte mindre nöjd för det.
    Kostnad: 1 500 kr
  6. Bilbarnstol. Om man har bil, så klart. En av få grejer jag köper nytt och är således en kostnad på några tusenlappar, som togs under hennes första levnadsår. Kommer säljas vidare när hon växt ur den, vilket kommer minska kostnaden för den något. Dock får väl rimligen kostnaden slås ut över flera år med tanke på att den kommer användas 4-5 år.
    Kostnad: 3 000 kr / 4 år = 750 kr.
  7. Fritidsintressen. Denna termin går hon på Djungelgympa en gång i veckan, vilket kostar 1 250 kr. Några gånger under året går vi och simmar, vilket kostar 40 kr/gång (totalt kanske 6-7 gånger, vilket skulle ge en kostnad om 280 kr). Entré till någon nöjespark på sommaren, kanske 300 kr. Årskort på Leos lekland och Kolmården har hon fått i present och utnyttjas frekvent för gratis nöjen.
    Kostnad: Om man räknar en motsvarande aktivitet höst och vår blir det 1 250 x 2 + 280 + 300 = 3080 kr.
  8. Resor. Man får ju givetvis betala för barnen också om man ska resa som familj – men generellt sett kostar de mindre än vuxna och det här är ju en post man enkelt kan eliminera om man vill spara pengar, genom att “hemestra” istället. Semestern på Kanarieöarna kan väl ha gått på kanske 6 000 kr för henne? Mer? Mindre? Vet inte riktigt. Hon åt gratis på hotellet, flygplansstolen kostade betydligt mindre än min, hotellrummet var bara lite extra för att hon skulle få bo där. Hon kostade sina aktiviteter och när vi åt utanför hotellet.
    Kostnad: Vi räknar på 6 000 kr.
  9. Barnförsäkring: Inte en nödvändighet och bland annat Onkel Tom förespråkar att spara pengarna istället, men vi har en.
    Kostnad: Knappt 3 000 kr.

Räknar vi samman blir detta ca 40 000 kr.

Även om någon av ovanstående siffror skulle visa sig vara konservativa beräkningar skulle det ändå totalen behöva ökas med nästan 40% för att bli de 65 000 kr hon “ska” kosta.

Inställningen som yttras i artikeln är ju något märklig tycker jag:

Ett barn kostar ju vad det kostar.

Som att man inte kan välja kostnadsnivå för det många saker? Va?

Men jag kanske har glömt något? Vi flyttade till hus när jag var gravid med henne, så det blev ju en kostnad för större boende. Men om hon bär hela den kostnaden (vilket hon inte borde göra eftersom vi ville flytta till hus även av andra anledningar än att vi skulle få barn), då blir Lillan, alltså barn #2, extremt billigt för vi har ju inte behövt flytta till större för att vi fick henne. Lillan är dessutom snorbillig på även andra sätt, då vi redan köpt allting till stora tjejen och sparat det, så i stort sett har vi bara kostnader för sådant som går åt löpande (framför allt blöjor, samt lite mat numera).

Tillkommer gör ju också all eventuell VAB i form av inkomstbortfall. Det kan ju vara allt från noll till hela lönen, i princip, och är svår att beräkna. Länsförsäkringar räknar på 8 dagar/år, vilket de verkar omsätta till en dryg tusenlapp om året (7 100 kr för perioden 0-6 år).

Jag har hursomhelst svårt att få ihop det till 65 000 kr på ett år. Jag har svårt att se att hon kostade 66 000 kr förra året (faktiskt ännu svårare att se än nu som treåring, eftersom hon som tvååring inte hade några fritidsaktiviteter under terminerna som kostade, åt mindre och behövde ännu färre grejer – det enda som var högre var den typ 300 kr dyrare dagisavgiften) och “ska” kosta 65 000 även nästa år. Och det är ju nästan 200 000 kr på tre år, det är ju galet mycket pengar!

När de blir större, typ tonåringar, och “ska ha” både det ena och det andra i form av märkeskläder och teknikprylar kan det ju bli annorlunda, men småbarnsåren förstår jag faktiskt inte alls varför de skulle behöva vara så dyra.

Hur mycket kostar era barn? Kostar de som Swedbank/Länsförsäkringar hävdar?

Dela:
Jag börjar jobba igen

Jag börjar jobba igen

Idag börjar jag arbeta. Jag har inte jobbat sedan i början av juni, då jag först hade fyra veckors semester och därefter gick direkt in i föräldraledighet med Lillan.

Det är tudelat, känslan av att gå tillbaka. Lämna henne.

Jag börjar inte med jobb-jobb. Jag har forskningstid i sex veckor och börjar med tre veckors forskningskurs innan jag ska göra min halvtidskontroll. Så det kommer inte att bli sex veckor åtta-till-fem. (Det blir det därefter.) Första veckans forskningskursschema är rätt mastigt, men det är ändå betydligt lugnare än vanligt heltidsjobb.

Men det är tillräckligt för att ifrågasätta. Med tanke på det community jag numera tillhör, detta underbara FIRE-community, blir det väl så. Jag har varit ledig i närmare nio månader och har kommit in i många saker som optimerat vårt hushåll. Jag handlar på ett sätt så att vi minimerat vår matbudget, och vi har dessutom sluppit gå och handla på helgen, jag har fixat det i veckorna. Jag har oftast maten väntande när maken kommer hem från jobb, vilket minimerar tiden med en hungrig och trött familj. Jag har sålt begagnat, tagit hand om tvätten, städat, bakat bröd, minimerat utgifter, fixat administrationen.

Jobbigast är nog tanken att under överskådlig framtid, när jobbet börjar på riktigt om sex veckor, så blir det på heltid. Maken går på föräldraledighet (vi har en period just nu när morfar går in och tar Lillan medan Storan är på dagis i större utsträckning) och jag ser till att göra färdigt AT. Jag vill bli klar. “Få” min legitimation (“få” är ett intressant ord, med tanke på att den förutom 5,5 års utbildning även kräver AT med godkända placeringar, medsittningar på varje placering, och ett godkänt AT-prov). Jag vill kunna säga till anestesin, dit jag kommer söka mig, när jag har möjlighet att börja där. (Och får jag det vikariatet kommer jag fortsätta jobba heltid.)

Men jag tittar på Lillans runda kinder, det där gapande leendet med två små riskorn till tänder, ögonen som lyser med ren och skär glädje över livet, och jag undrar hur mycket jag kommer missa. Jag är splittrad. Någon gång måste jag ju gå tillbaka, för jag vill inte vara hemma resten av livet. När är lagom? Nu är ganska lagom ändå. Jag har varit hemma mycket, mycket längre än de flesta kvinnor i världen får vara hemma med sina barn, betalt. Det är väl bara i Sverige det är nära nog “kort” att som mamma bara vara hemma tills barnet är sju månader.

En del av splittringen ligger ju i att jag hade kunnat fortsätta vara hemma så länge jag ville, betald av Försäkringskassan eller ej. Vi går runt på runt 40% av vår inkomst, så inte ens maken hade behövt arbeta heltid.

Jag vill vara läkare. Jag vill vara mamma. Jag vill göra det bästa för mina barn. Men det är svårt att veta vad det är.

(Storan är jag inte lika fundersam över. Hon är jublande glad över att nu få vara längre på dagis och slippa gå hem redan klockan tolv… Hon är så trött på sin mamma!)

Dela:
Billigaste barnmaten gör du själv

Billigaste barnmaten gör du själv

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Matsmart.

Yngsta dottern har passerat sexmånadersstrecket för ett litet tag sedan (hur fort går inte ett halvår när man har en bebis!?), och det är dags att låta liten äta annat än bröstmjölk. Med perfekt timing skickade givetvis Nestlé ut ett brev med smakprov på deras “mat” som de vill att jag ger den lilla. Några rabattkuponger medföljde givetvis på deras “klämmisar”, gröt, välling och barnmat.

Trots den glada layouten med kladdiga bebisar och leende föräldrar är det ju lite lätt hotande i texten, som att “järnet är viktigt – det främjar den normala kognitiva utvecklingen”, vilket är varför man ska ge ungen just Nestlés järnberikade barngröt. Och visst, det är bra med järnberikat om man inte ger barnet något annat som innehåller järn, men det är förhållandevis lätt att göra (typ leverpastej, aprikoser, eller lite paltbröd i gröten). Det de glömmer nämna är ju att deras gröt innehåller 62 gram kolhydrater per 100 gram pulver, varav 26 gram sockerarter. Havregryn innehåller i sig ca 60 g kolhydrater per 100 gram, men bara 1,2 g sockerarter (siffror från Axas havregryn)…

För att slippa stora bitar havregryn i gröten maler jag havregrynen på förhand till samma typ av pulver som köpe-gröten består av. I de portionsstorlekar jag gör till lillan handlar det om en matsked havregrynspulver, och två matskedar vatten, och det går på 30 sekunder i micron. Bra när lillan skriker av hunger…

Och babymat? Det är ju så tramsigt enkelt att göra på egen hand, så varför ska man betala 10-20 kr för en enda måltid?

Till en början kan man ju göra det enklaste: rotfruktspuré. Välj valfri rotfrukt, koka, blanda i lite smör och grädde, mixa. Färdigt. Gör en större batch och frys in i iskubsformer så har man små bitar att plocka fram efter behov.

Lite senare går man över till mer komplexa rätter. Jag har inte hunnit så långt med lillan men till stora tjejen brukade jag göra “puckar” av mat som jag hade i frysen. Jag tog mina muffinsformar i silikon (så bra om man vill göra fina höga muffinsar!) och la t ex broccolipuré i botten, mosad lax på det, och potatispuré högst upp. Eller andra innehåll, men så att det blev en blandning av protein, kolhydrater, vitaminer och fett. Jag gjorde oftast tio-tolv stycken per gång och det var superenkelt att plocka fram efter behov. Och de kostar definitivt inte 10-12 kr styck. Efter hand som barnet blir större kan man ju göra det allt mindre puré-igt och mer bitar.

Och sluligen, “klämmisar”. Det ska ju erkännas att det är praktiskt att ha en liggande i skötväskan om det blir akut, men med lite planering blir det ju sällan så akut. Och fruktpuré är ju också  löjligt enkelt att göra. För närvarande kokar jag frusna jordgubbar i vatten en längre stund och har till lillans (egengjorda) gröt. Socker/sötningsmedel göre sig icke besvär, och lillan älskar det. (Gröt, grädde och jordgubbar är faktiskt riktigt gott!). Frusna jordgubbar och hallon ska kokas minst två minuter eftersom de kan ha tråkiga bakterier på sig, därför är det viktigt.

Man kan ju också väldigt enkelt göra smoothie på till exempel banan, mango, blåbär, eller något annat. Vill man ha med något istället för att betala för klämmisar kan man ju ta en vara som på förhand är praktiskt paketerad – banan. I bästa fall finns de för 9,90 kr/kg, högsta priset brukar vara några kronor över 20 kr/kg. Även vid maxpris blir det billigare än att betala 10,50-20,90 kr för en klämmis… (priserna varierar efter innehåll, eftersom klämmisar kan innehålla smoothie, gröt, eller hela måltider i puréform). Alternativt äppelbåtar, skivat päron, kiwi, eller någon annan härlig frukt som inte är i puréform när barnen blivit bara lite äldre än sex månader.

Ska man envisas med att köpa barnmat är min rekommendation att göra det via t ex Matsmart (affiliatelänk). Jag köpte ett paket klämmisar när den enda gång jag handlat där, just för att ha i skötväskan till krissituationer. För närvarande finns det gröt-klämmisar 6 st för 49 kr, så det är ju lite billigare än på Ica. Dessutom får man räddar man ju mat som annars slängs, om man vill ha med det i beräkningarna.

Men alltså, det är så mycket billigare att göra det själv, och nej, så länge du ger ditt barn varierad mat med protein och grönsaker så kommer de inte bli undernärda, oavsett vad barnmatstillverkarna hotar med.

Dela:
Att dela på föräldraledigheten

Att dela på föräldraledigheten

Framtidsfeministen tyckte att det var givet att man delar lika på föräldrapenningen eftersom det annars blir ekonomiskt ojämnt i framtiden (den som är hemma mest, generellt sett kvinnan, får mindre pension). Det var ett antal som höll med henne. Ett antal sa emot. Det är samma diskussion som så ofta, ekonomi och att den som är hemma tar mer av jobbet hemma. “Jämställdhet” och allt det där.

Jag har varit föräldraledig i sju månader. Maken kommer inte vara hemma i sju månader, snarare fem. När vi är klara med föräldraledigheterna kommer det finnas dagar kvar att ta ut framöver.

Att vara hemma mer för min del är ju mitt och vårt val. Det passar för vår familj. Det är inte för att jag har den lägsta inkomsten som jag tar ut mer föräldraledighet, det är för att jag VILL vara hemma. För att det passar bäst med var jag är i livet och karriären just nu. Det passade också bättre med första barnet, eftersom jag fortfarande pluggade då. Maken har en opererande specialitet som det är svårt att vara borta från länge eftersom hantverket sitter mycket i händerna och man tappar det efter bortavaro (svärfar, neurokirurg, märkte skillnad på innan och efter ett par veckors semester!). Vi försöker lösa att vi är med våra barn mycket på andra sätt. Maken tar bland annat ut mycket tid på sommaren (mer än jag kan göra) i form av komptid, så att han är ledig mer än fyra veckors industrisemester, samt ledig fredagar på komp. Inget av dessa syns i jämställdhetsstatistiken för hur man delar föräldradagarna.

Är det undanflykter? Är vi ojämställda? Nej, det tycker jag inte. Det är vår familj. Våra val.

Och den som säger att man ska “vara överens innan barnet kommer” har inte barn. Saker och ting förändras när man får barn. Det man sa innan behöver inte stämma för någon av de nyblivna föräldrarna längre. Jag har en kompis som gick tillbaka till jobb på 50% efter två-tre månader och pappan var hemma resterande, trots att hon hade tänkt vara hemma på heltid i betydligt fler månader. Andra människor, kvinnor som män, inser när de får barn att de inte alls vill jobba som tidigare. En del människor tycker att bebistiden är en skittråkig tid och slipper det helst, andra njuter för fulla muggar av den.

Det jag framför allt blir trött på är pekpinnar från “feminister” och när politikerna lägger sig i det som borde vara vår familjs angelägenhet. Om det nu är så att kvinnorna får lägre lön för att vi är med våra barn (det är inte ett straff!) och ni så gärna vill in och pilla med det, förbättra då pensionerna/hur inbetalningarna görs under föräldraledigheten/whatever. Men ärligt talat, 1) har ni inte bättre saker för er att pyssla med i dagens Sverige, och 2) vi kommer ändå inte få ut vår pension förrän vi är 70+ och den riskerar ju att vara extremt låg med tanke på hur det ser ut redan idag. Snarare än att styra och ställa med hur familjer ska dela på föräldraledigheten kan man ju göra sparande mer tilltalande för alla inblandade, till exempel genom att INTE höja ISK-skatten och liknande dumheter. Men det är inga politiker intresserade av.

Dela: