Säkert och osäkert

Säkert och osäkert

I oroligheterna som varit på sista tiden har en del personer blivit uppsagda från sina jobb. Det är en mycket tråkig situation, inte tu tal om det – men det aktualiserar också diskussionen om vad som är ”säkert” jämfört med vad som är ”osäkert”.

Många tycker att en fast anställning är det tryggaste man kan ha. En del inom FIRE-communityt argumenterar emot det och jag tillhör den skaran. Visst finns det yrken där uppsägning är osannolikt (läkare under Coronakris comes to mind) men innebär det att det är det tryggaste? Till syvende sist innebär en fast anställning att man har 100% av sin riskexponering mot ett enda företag/arbetsgivare. Antingen har man ett jobb där eller så har man inte det.

Är man istället egenföretagare har de flesta en mer spridd riskexponering – de flesta med eget företag har flera kunder. Flera kunder kan visserligen drabbas samtidigt, men sannolikheten är ändå större att några kunder kvarstår. Om man har tio kunder och tre faller bort har man ändå sju inkomstkällor kvar.

Och hur är det om man är FIRE och inte har jobb utan hela sin exponering mot aktie-/fondmarknaden (och eventuellt räntor)? Då är man exponerad mot många olika företag – har man t ex globala indexfonder kan man vara exponerad mot tusentals företag i olika branscher. Om ett gäng går i konkurs har man ändå många kvar.

I en kris som Coronakrisen går alla ovanstående varianter ner. Företag drar ner och säger upp folk. Egenföretagare förlorar kunder. Börsen rasar. Då är det skönt att inte bara ha en exponering. Vi har våra anställningar, vi har vårt företag och vi har pengar på börsen. Sammantaget ska det mycket till för att inflödet av pengar helt ska sluta, och för att mina pengar ska förlora allt värde. Vi får se om bolagen behåller sina utdelningar som de är planerade, men oavsett om de gör det eller inte så kommer inte alla nollas, så ett visst pengaflöde kommer även därifrån.

Kontentan är: diversifiera. Diversifiera dig själv, dina förmågor, och dina pengaströmningar – och diversifiera var du lägger de pengar du får in.

Fortsatt sikte mot FI

Fortsatt sikte mot FI

Ska vi fortsätta neråt? Eller planar det ut nu, efter det nästan vertikala raset som skett på tre veckor?

Ingen vet, inte heller jag.

På Twitter är det av och till lite rå ton om att utdelningsentusiaster och FIRE-anhängare plötsligt försvunnit. Jag vet väl inte det, själv fortsätter jag skriva mina inlägg och har precis samma mål som innan Corona-paniken slog till med full kraft. Vi siktar fortfarande mot ekonomisk frihet och helt ärligt hoppas både jag och maken på fortsatt nedgång ett tag till, så att vi hinner investera.

Sedan vi på riktigt påbörjade vår ekonomisk resa tillsammans har börsen nästan bara gått upp, med undantag för hösten 2018 (och då gjorde vi samma sak och köpte). Det gör oss närmast tacksamma för nedgången, även om vi ser det vi redan investerat krympa.

Jag tänker att alldeles oavsett att värdet går ner så har vi fortfarande lika stor andel av företagen. Med tiden kommer det vända uppåt.

Men det övergripande tänket, det vi närmar oss tre år av, det kvarstår. Vi har vår budget, våra minskade utgifter, men framför allt har vi vår inställning och den ekonomiska trygghet vi byggt upp. Vi har en väl tilltagen buffert som skulle låta oss leva som vanligt ekonomiskt även om vi blir sjuka och får minskade inkomster. Skulle det mot all förmodan gå så långt har vi en stabil ekonomi även om en av oss skulle gå bort, som tillåter den som överlever att bo kvar och fortsätta leva väl.

För mig, för oss, är det den stora fördelen med FI. Inte så mycket RE, utan FI-trygghet. Och det finns kvar oavsett hur börsen går.

May you live in interesting times

May you live in interesting times

Det skrivs spaltmeter om Corona just nu. För min del, som för så många andra, invaderar det varje del av livet.

Jag sitter hemma och vabbar med yngsta dottern för något hon aldrig hade varit hemma för annars – hon är snorig och hostar några gånger om dagen. Vi är inne på tredje dagen hemma och jag skulle tro att det kommer fortsätta på obestämd tid.

Jag och maken turas om, för vi har sånna där ”samhällsbärande jobb”. Sånna som gör att vi verkligen borde vara på jobb. Det är för all del mysigt att vara hemma med lillan, men visst hade jag gjort bättre nytta på vårdcentralen. Vi turas om, har hittills tagit precis 50/50 och fortsätter förmodligen så. Mor- och farföräldrarna som ofta rycker ut i vanliga fall är portade eftersom de alla är äldre, såsom mor- och farföräldrar tenderar att vara om inte två generationer fått barn i tonåren. Vi får se om vi kan lösa det med någon annan som är hemma och vabbar för mestadels friska barn.

I helgen arbetade jag på jourcentralen (JC). Det var första dagen med ”två linjer” på JC, där den ena hade övre luftvägssymtom/feber och den andra hade andra saker. I den ”andra” kategorin hade jag typ tre patienter, övriga tjugo var i infektionskategorin. De infektiösa patienterna möttes av en doktor i full skyddsutrustning. Tveksamt om någon av dem hade Corona, och det lär jag inte få veta ändå eftersom provtagningen är så begränsad.

Inför JC-passet kände jag för första gången viss oro över att gå till jobb. Inte så mycket för min del, men för risken att jag blir smittad och sprider det vidare, eftersom jag tycker det verkar finnas tillräckligt med beskrivningar av folk som smittat innan de haft symtom. Det vore förödande för de äldre, ofta multisjuka, patienter jag träffar på vårdcentralen.

Väl på vårdcentralen sammanfattade en patient läget där: Han kom in i receptionen och tittade sig omkring. Inte en människa. ”Är det stängt?” frågade han. Det kändes lite så i tisdags, även om vi var många som jobbade. Mycket sköttes per telefon och många patienter som kom till vårdcentralen gick antingen direkt till slussrummet (och kom aldrig in på vårdcentralen) eller direkt till de andra ”infektionsrum” vi skapat för folk med t ex halsfluss och öroninflammation. Receptionen var därmed öde.

Idag jobbar jag halvdag. Maken jobbar förmiddagen och jag eftermiddagen, allt för att kunna lösa både VAB och behov av att vara på jobb.

Börsen rasar. Jag har väntat på de där skräckkänslorna alla säger kommer när man är med sitt första riktigt stora ras, men de har inte kommit. Istället sitter jag och småmyser och stoppar in pengar i stabila, stora bolag som jag plötsligt får till rabatterade priser (eller mer normala värderingar, kanske är mer korrekt). Vi har en del likvider att stoppa in, som vi väntat med just eftersom vi tyckt att allt varit så övervärderat. Det pytsas in efter hand som olika aktier når de kurslarmsgränser vi tidigare satt. Dessutom kommer ju lönen varje månad – någon risk att vi skulle bli arbetslösa ser vi inte. Så mer pengar flödar ju in.

Jag och dottern skulle åkt till Malmö i helgen, en del av min leg-läk-present från mina föräldrar. Vi skulle sett Skönheten och Odjuret på teatern, men Malmö Opera har ställt in alla föreställningar. Eftersom vi avråds alla icke-nödvändiga resor stannar vi hemma. Hotellet bokades utan avbeställningsskydd, men i dessa tider känns det okej. Hotellbranschen kommer ha det tufft nog ändå. Men det är nog den tråkigaste konsekvensen av Corona så här långt för vår del.

Hoppas ni har det okej där ute i denna Corona-värld. Njut av den extratid ni får med familjen. Tvätta händerna, undvik (fysisk) kontakt med den äldre generationen. Stanna hemma om ni är sjuka.

Skidor i Romme

Skidor i Romme

Innehåller värvningslänk för Airbnb

Äldsta dottern fyller fem i sommar och vi tyckte att det var dags att börja lära henne åka skidor. Själv kommer jag från en familj som bodde i Schweiz i flera år i min barndom och då tillbringade vi så gott som varenda helg under vinterhalvåret uppe i Alperna vilket gjorde mig till en duktig skidåkare. När vi sedan flyttade hem till Sverige fortsatte vi med årliga semestrar i fjällen. Maken har också haft årliga semestrar i svenska fjällen. Däremot har vi sedan tonåren inte åkt någon av oss – det har blivit solsemestrar istället, skidorna har prioriterats bort.

Men i början av mars var det alltså dags igen.

Vi frågade om svågern och hans fru och barn ville följa med, och det ville de, och i januari bokade vi in oss. Målet för resan blev Romme, lagom långt från Linköping (knappt fyra timmar i bil) och en långhelg snarare än en hel vecka. Vi började leta boende och det landade i att vi letade på Airbnb. Ingen av oss hade hyrt något via dem tidigare, men vi hittade en trevlig stuga som kunde husera alla åtta och låg 20 min bilfärd från Romme Alpin. Svägerskan hade en rabattkod på Airbnb, vilket gjorde priset extra bra: För tre nätter (torsdag-söndag) betalade vi bara 2 350 kr, alltså knappt 1200 kr/familj. Vill du också få rabatt på Airbnb? Få 495 kr rabatt på första bokningen med en här länken.  Vi bestämde oss för att åka upp på torsdagskvällen (för vår del optimerat så att barnen sov stora delar av vägen) eftersom kostnaden var så liten, istället för att åka upp fredag förmiddag och missa en halv dags skidåkning. Här är boendet, om någon är nyfiken.

Skidutrustning (skidor, pjäxor, stavar och hjälm) hyrde vi via Romme Alpins uthyrning, och vi bokade också skidskola för tre av fyra barn (yngsta dottern på 1,5 år är för liten för skidor). Vi vuxna fick ju också köpa till liftkort. Totalt gick detta på 5 200 kr för oss tre som skulle åka skidor.

Vi valde att ta med större delen av maten – maken gjorde en vegetarisk lasagne som vi åt första kvällen, och svågern gjorde köttfärssås så att det bara var att koka pasta andra kvällen. Jag bakade bröd och svågern tog med sig frukostgrejer i övrigt. Båda familjerna tog med lite snacks. Lunch hade vi redan på förhand bestämt oss för att äta på restaurang, för att det var så mycket enklare.

Eftersom stugan hade varken wifi eller TV hade vi med oss spel, vilket var himla mysigt på kvällarna när alla var trötta efter en hel dags skidåkande. Vi hade fantastisk tur med vädret – både fredagen och lördagen var det ett par minusgrader och strålande solsken. Söndagen var det sämre väder med lite småregn och plusgrader, men då åkte vi heller inte lika länge eftersom vi skulle bila hem.

Och barnen lärde sig verkligen åka skidor, på ett helt makalöst sätt. Dottern hade aldrig stått på skidor innan, men redan på fredagseftermiddagen åkte hon de blåa backarna ner och hade bemästrat knappliften (och sittliften, men den är ju inte så svår). På söndagen fixade hon ankarliften och hon checkade av både rött och svart i backfärg. Vi som trodde att vi på sin höjd skulle få åka gröna backar med henne, kanske mest hålla oss i barnbacken… Och ja, även min och makens kroppar mindes hur man åker skidor. Det var riktigt härligt. Vi maxade dagarna med åkning från 9 till ungefär 15.30, liftarna stängde kl 16.

Hela semestern landade på 8 900 kr inklusive allt (boende, utrustning, diesel till bilen, mat, etc). Vi sparade otroligt mycket pengar på att hitta den billiga stugan istället för att t ex ta in på hotellet (som hade gått på ca 6000 kr/familj) och på att ta med middag. Vi är så otroligt nöjda med våra dagar i Romme och bestämde redan första dagen att vi skulle göra om det nästa år igen.

Månadsavstämning: februari 2020

Månadsavstämning: februari 2020

I februari började jag jobba igen, 60% istället för heltid. Det har varit himla bra – en kombination av att få träffa folk (vuxna), intellektuellt utbyte, och mer tid med barnen. Covid-19 har gått från något borta i Kina till en angelägenhet för hela världen och börsen tuffade på fram till sista veckan då den trillade neråt och det blev rea.

Inkomster

I februari hade vi rejält stora inkomster, vilket kom dels av att vi för första gången tog utdelning från vårt företag, och dels av att jag fick tillbaka pengar från allt jag la ut när jag var på forskningskonferens i Barcelona i höstas. Eftersom de utgifterna då räknades som just utgifter, räknas återbetalningen av dem nu som inkomst. Utöver detta var det min lön (60%) och föräldrapenning, och makens lön.

Utgifter

Den enskilt största utgiften var att vi tog in en besiktningsman för att kontrollera taket som vi la om för ett par år sedan, detta sedan svärföräldrar som använde samma takfirma fått en stor läcka. Det kostar att ta in besiktningsmän, kan man säga. Den timlönen vill jag också ha… Förhoppningsvis är det dock värt det, eftersom svärföräldrarnas renovering av taket gick på betydligt mycket mer och vi hoppas kunna undvika läckor och andra skador.

Utöver takbesiktningen bestämde maken sig för att hänga på Sweden Rock i sommar så det blev en kostnad, dottern ska få gå på simläger, maken ska springa Tjurruset i höst, och jag beställde fotoböcker från en resa nyligen och andra halvan av 2019. Så övrigt-kategorin blev lite värre än vanligt, med många roliga saker som kommer de kommande månaderna.

De vanliga kategorierna såsom mat, utemat, transport, med mera höll sig utmärkt lågt. Mat inklusive restaurang och så blev totalt 4 500 kr – fullt nöjd med det.

På grund av de höga inkomsterna och ändå helt okej utgifterna landar månadens sparkvot på 72,91%. Vilket ju är trevligt. Framför allt är det betydligt bättre än de 23,78% som det blev i januari då vi reste och hade en del andra utgifter (en del av det kommer få tillbaka framöver eftersom det är utlägg för jobb, men ändå). Januari var en av de sämsta månaderna för sparkvoten sedan jag började mäta, med bara tre sämre månader sedan april 2017. I gengäld är februari den näst bästa månaden sedan vi började mäta, och den överlägset bästa i reda pengar hittills.

Hälsa

Efter att vi kom hem från en härlig semester i slutet av januari tyckte jag att det hade blivit alldeles för mycket sötsaker så jag satte ett sockerförbud på mig själv i fyra veckor. Det höll jag, vilket kändes riktigt bra. När så lördagen kom då jag bröt sockerförbudet gjorde maken alldeles egna semlor (bakade bullarna och alltihopa) som smakade helt ljuvligt. Jag har hunnit träna en del, men det kan bli bättre. Hur många steg jag gått vet jag inte riktigt eftersom min Fitbit inte funkat som den ska, men en bit över 10 000 steg/dag borde jag ha snittat. Trots att det är vabruari har vi faktiskt inte haft några större infektioner.

Bloggen

Min nya tanke är att uppdatera bloggen två gånger i veckan och det har jag hållit. Det är ett tempo jag klarar av, tänker jag. Totalt blev det 6 147 sidvisningar i januari och de mest populära inläggen var som följer:

  1. “Det skulle aldrig funka med ekonomin” – om en av mina patienters reaktion på mitt förslag om deltidsarbete
  2. Automatisera din ekonomi – automatisera både sparande och utgifter
  3. Mål 2020 – vad vi har för mål för det innevarande året
  4. Bygg en bro – om att börja med extraknäcket när du har ett jobb
  5. Var börjar man del 6 – min lilla serie om att komma igång med att sköta sin ekonomi

Det är 60% kvinnor och 40% män som läser bloggen (kul att det är så pass många tjejer!) och den största gruppen är 25-34 år men sen är det ganska jämt hela vägen från 35 till 65 år.

Skrivande

Jag skrev 30 000 ord i februari. Fullt godkänt. Det innebar att jag avslutade min andra bok i serien om Elementalerna – inte helt illa pinkat.

Skaffa Revolutkortet

Skaffa Revolutkortet

Innehåller reklamlänk för Revolut

Nu kör Revolut en drive igen där du får ett kostnadsfritt kort och jag får 110 kr för att värva dig (sedan kan du värva andra!). Jag och maken använder Revolutkortet när vi lämnar Sverige, eftersom det inte har några växlingsavgifter och inget påslag vid uttag. Det har fungerat fantastiskt bra på de resor vi hittills varit på (USA, Barcelona, Kanarieöarna) och därför rekommenderar jag det varmt.

Appen för kortet är en grym app som får en att förstå hur efter storbankerna är med sina appar. Vill du tillfälligt stänga ner kontaktlös betalning, swipebetalningar, bankomatuttag, eller onlinetransaktioner? Bara gå till PIN-kod och säkerhet och ändra efter behag. Med platsbaserad säkerhet ser appen till att telefonen och kortet är på samma plats, annars nekas betalningen. Varje gång du drar kortet kommer det upp ett meddelande i din telefon om att kortet dragits och hur stort beloppet är, så skulle någon stjäla dina kortuppgifter märker du direkt när de börjar använda det. Säkerheten känns således väldigt hög. Du kan också låsa kortet tillfälligt och sedan låsa upp det igen.

Man får dessutom ett “virtuellt kort” att använda online om man så vill, med egna kortuppgifter.

Kortet är ett debitkort, alltså inga krediter (än så länge). För över så mycket pengar du vill ha på kortet, eller ha automatisk “top-up”.

Vi tycker som sagt att kortet funkat perfekt när vi varit utomlands, just med tanke på avsaknaden av växlingsavgifter och uttagsavgifter (som annars kan gå på uppåt 2%, vilket blir en del). Jag har inget annat än gott att säga om kortet. Vi har gratisvarianten, kanske ska tilläggas – det finns också betalvarianter med extra förmåner men de har vi inte testat.

Är det någon som är intresserad av att skaffa Revolutkortet så kan ni göra det via den här länken.

  1. Följ länken och registrera dig
  2. Bekräfta din identitet med ett foto-ID eller selfie (den svåraste delen, vi fick dra fram passen, men de kanske har förenklat nu)
  3. Sätt in pengar på kontot via banköverföring eller kort i ditt namn
  4. Beställ ditt kostnadsfria Revolutkort
  5. Gör ett första köp online eller i butik
Två inlägg i veckan

Två inlägg i veckan

Jag funderar fram och tillbaka på hur mycket jag ska sikta på att skriva här på bloggen. Jag tycker det är jätteroligt, men det är så mycket här i livet som är roligt: att vara med mina barn, vara med min man, hänga med kompisar, göra fotoböcker, skriva på min roman, träna… Det är mycket jag vill hinna med på dygnets alldeles för få timmar. Eftersom allt som inte är ”vara med mina barn” dessutom i princip behöver hända när barnen sover är det i runda slängar två timmar varje dag mellan det att äldsta dottern somnat och jag själv däckar så är det mycket som ska hinnas med.

Balans är det allra viktigaste för mig i livet just nu: balans i arbetet, i tiden med familjen, och inom mig själv. Jag vill inte hetsa runt och upptäcka att åren gått och barnen är stora och jag vet inte var tiden tagit vägen. Tiden går fort nog som det är.

Så nu tänker jag sikta på ett inlägg på måndagar och ett på torsdagar. Jag har testat att ha varannan dag, och att ha tre dagar i veckan, men jag gillar inte ojämnheten i att helt plötsligt inte ha tid att skriva på ett litet tag och så blir det fullständigt stopp. Med två dagar i veckan kommer jag (förhoppningsvis) kunna fortsätta skriva intressanta inlägg som ger något till er. Det blir ett jämnare flöde då. Ibland blir det säkert något extrainlägg, men två dagar i veckan är min plan. Det är också så jag kört de senaste veckorna.

Har ni några önskemål om något ni vill höra mer om? Skriv gärna i kommentarerna, inspiration uppskattas!

Skriva, skriva, skriva…

Skriva, skriva, skriva…

Till nyår satte jag nyårslöften för första gången på många år. Ett av dem var ett löfte till mig själv om att skriva mer. Hur har det gått med det?

Det har gått över förväntan, faktiskt.

Målet jag satte var 500 ord om dagen för att se till att komma igång med skrivandet igen. Resultatet efter två månader (jag skriver det här den förste mars) är ett snitt på 1 359 ord om dagen. Jag har på två månader skrivit 81 940 ord på min roman. Det första utkastet är faktiskt klart sedan siste februari, eftersom jag sedan tidigare hade skrivit 25-30 000 ord som jag kunde ”återanvända” i den nya versionen av berättelsen (jag hade ursprungligen en annan storyline, men ändrade den till en jag tyckte funkade bättre). Totalt ligger hela romanen nu på dryg 100 000 ord efter en del redigering.

Så här långt ser jag det alltså som ett nyårslöfte som verkligen funkar för mig, men mest av allt har det varit så himla roligt att skriva. Romanen är en uppföljare till den roman jag skrev för ett par år sedan och som jag också har för avsikt att publicera under året, och eftersom det flutit på så bra har jag nu börjat de första, stapplande stegen på tredje romanen i serien också.

Att skriva föder skrivande. Att karva ut tid varje dag för att skriva göder kreativiteten. Kan jag skriva? Kan jag underhålla andra med mina texter? Jag vet inte (eller ja, jag vet att mina tidigare fanfics har underhållit tusentals läsare, men det är inte riktigt samma sak). Just nu njuter jag bara av att det är roligt.

Att hitta tiden har varit en utmaning vissa dagar, men framför allt till kvällen efter att barnen somnat och maken är iväg, då är jag mitt mest kreativa jag. Som mest har jag skrivit 6 000 ord på en enda kväll.

(Utöver romanen har jag dessutom skrivit här på bloggen och diverse annat, så ännu fler ord har faktiskt författats än de 80 000.)

Baka bröd!

Baka bröd!

Inlägget innehåller en affiliate-länk.

I somras fick jag en fantastisk bok i present av min bästa kompis: Baka bröd – enkla recept för stora och små av Martin Johansson.

Den är så bra.

Innan dess googlade jag brödrecept när jag skulle försöka baka, och vartannat bröd blev kasst och vartannat blev acceptabelt. Sedan jag började följa bokens recept istället blir det fantastiskt bröd efter fantastiskt bröd. Jag ger bort bröd i present regelbundet och möts av glädjerop.

Jag gör formfranska som vi har som hamburgerbröd (eller bara rostat bröd om vi vill det, så klart), ljus limpa där jag blandar i russin, aprikos, solroskärnor och annat gott, och det underbara grytbrödet som får en härlig skorpa och en galet mjuk och härlig insida.

Jag rekommenderar den här boken varmt. Det finns dessutom ett par sidor om jäsning, olika sorters mjöl, med mera så att man kan få en större förståelse för det man håller på med. Recepten är enkla med små tips och tricks att ta med på vägen.

Just den här finns inte på bokrean, men det finns däremot Johanssons större (fler sidor och recept) och samtidigt mindre (till formatet) bok ”Bröd bröd bröd”. Den har jag beställt och ser fram emot att den ska komma för att testa ytterligare härliga bröd.

Av förklarliga skäl köper vi extremt sällan bröd längre.

Prisjämförelse: Grytbröd: 600 gram vetemjöl (köper 2 kg för 9 kr), 18 g jäst (50 g kostar 2,50 kr), 22 g honung (vad kostar en hel flaska, 30 kr kanske?), 18 g salt, 75 g rågmjöl (kostar lite mer i kilopris än vetemjöl, men ändå inte mycket och 75 g är ca 1,5 dl), samt vatten (i princip gratis). Jag skulle tro att det totalt går på runt 8-10 kr för ett bröd som inte finns i matbutik, och från sånt där fancy bageri på stan skulle kosta 50-70 kr… Dessutom får man den ljuvliga doften av nybakt bröd hemma, vilket är helt underbart.

Jag köpte mina reaböcker (däribland Bröd bröd bröd och Portionen under tian) från Bokus (affiliatelänk). Passa på du med, det är riktigt bra priser.

“Det skulle aldrig funka med ekonomin”

“Det skulle aldrig funka med ekonomin”

För ett par veckor sedan började jag åter jobba (60%, man vill ju inte jobba ihjäl sig!) och en av de första dagarna hade jag en person i femtioårsåldern på besök. Hen beskrev besvär med ökade irritationsnivåer, huvudvärk, tryck över bröstet som kunde komma i vila men sällan vid aktivitet, försämrad sömn och nedsatt koncentrationsförmåga. Även om vi kollade av prover och status så blev det snabbt uppenbart att det handlade om en stressad person vars kropp sa ifrån. Hen jobbade med ett ganska tungt fysiskt arbete, visserligen bara fyra dagar i veckan men i gengäld betydligt längre pass, så i slutändan blev det vanliga 40 timmar.

Hen var ensamstående, vuxna barn, och bodde själv. Nu gick vi inte in så mycket på exakt var och hur hen bodde, men jag har svårt att tänka mig att det var något spektakulärt boende, och hen beskrev inga dyra fritidsaktiviteter eftersom hen var för trött för att göra något alls under sina lediga dagar.

Som rätt ofta med denna typ av patient (numera) kom jag in på hur det skulle vara att gå ner i arbetstid.

“Hur skulle det vara att jobba 75% istället för 100%?” frågade jag. “Hur skulle det kännas? Skulle det funka ekonomiskt?”

Hen stirrade på mig som om jag hade två huvuden. “De skulle vara bra men det skulle aldrig funka med ekonomin.”

Och då blir jag så väldigt, väldigt nyfiken. Det här är en vuxen människa i ett arbete som jag skulle tro ger typisk svensk snittlön eller lite över det. Hen var inte typen som gillade att resa.  Omkostnaderna som ensamstående utan barn hemma torde kunna vara väldigt låga. Eller? Hur kan en person som denna inte ha alla möjligheter i världen att gå ner i arbetstid?

Vi hade en lång diskussion om att skapa luft i livet. Om att kunna ta hand om sig själv så att man håller på sikt, istället för att gå mot sjukdom och för tidig död för en anonym arbetsgivare som bara kommer ersätta henom med näste man till slakt. Hen tittade på mig som om jag pratade grekiska av och till, men vi tittade på viktigtpariktigt.se och hen fick själv läsa att alla hens symtom var stressymtom.

Proverna var mycket riktigt helt felfria, liksom EKG och annat vi kollade.

Jag hoppas hen kan ta till sig av vårt samtal (även om jag efter många liknande tidigare samtal inte har så stora förhoppningar).