12 11 2020 | Månadsavstämning |
Oktober var en helt okej månad, både i ekonomi och hälsa, men i samhället ökade Corona igen vilket gjorde att Östergötland satte upp nya restriktioner. Suck.
Inkomster
Inte så höga inkomster som snittet för året. Grundlön för både maken och mig, men inget vab eller sjukfrånvaro. Inga särskilda extrainkomster, utöver att jag tog ut lite pengar från cashbacksidorna så det var ett par hundralappar. Lite pengar från Försäkringskassan som alltid, eftersom jag tar ut föräldrapenning delar av veckan.
Utgifter
Under snittet för året, vilket ju var trevligt. Matkategorin landade på smått bisarra knappa 9 200 kr, men det har flera olika förklaringar. Vi fick erbjudande om att köpa nötkött av en bonde i närheten som blivit tvungen att nödslakta en kossa efter en förlossning som inte gick som den skulle. För 2 880 kr fick vi 24 kg kött, vilket kommer räcka bra länge framöver nu när vi kraftigt minskat mängden kött vi äter varje vecka. Ungefär hälften av det vi köpte var köttfärs, resten av fina bitar. Närproducerat och bra, kom direkt från gården hem till oss. Det andra matmässiga var att vi har testat en ny tjänst som heter Crowd farming, där man beställer frukt och grönt direkt från odlare utomlands. Vi fick hem de godaste mangos vi någonsin ätit, och även fantastiska granatäpplen. Fyra av de frukter vi la beställning på har vi ännu inte fått (de skickas när det är färdigodlat, så en kommer i december, nåt i januari). Rekommenderas varmt, vilken frukt!
Ute har vi däremot knappt ätit alls, jag tog en lunch med en kollega som skulle sluta och barnen fick McD på vägen hem från Skåne (vi trodde att de skulle klara sig på det vi hade i bilen, men de behövde en paus och lite mer påfyllning).
Eftersom vi varit på resa till Skåne (innan restriktionerna slog till) och maken har varit på jakt har det blivit en del diesel-pengar. Jag köpte också en nygammal mobil från Returhuset (i nyskick, men en Samsung Galaxy S9+ för 3 800 kr kändes bra), efter att min gamla till slut börjat ge upp efter drygt tre år.
På det hela taget blev det ändå en sparkvot om 49,33%, vilket är över vårt mål om 40% i årssnitt och således är jag helt nöjd med det. Vi sparade nästan exakt så mycket som vi förväntar oss att kunna spara per månad.
Investeringar
Inte ett nytt ATH denna månad eftersom börsen börjat sakta in med tanke på Corona. Vi sitter lugnt i båten och säljer inte, så klart. Det var skralt med utdelningar den här månaden, men det har ju å andra sidan varit ganska skralt hela året.
Hälsa
Jag nådde mitt viktmål efter knappt tre månader med Viktväktarna. Viktväktarna fungerar förträffligt för mig och jag trivs bra med det. Jag snittade 12 100 steg om dagen, vilket känns stabilt och bra. Även övriga i familjen har i allt väsentligt varit välmående. Det är trist att vi nu rekommenderas låta bli gymmet, men jag har i alla fall min crosstrainer i källaren.
Skrivande
Efter att ha tröttnat en aning på att pyssla med första boken har jag i oktober skrivit på andra boken i serien istället. Ibland behöver man en paus. Men många ord skrivna har det blivit i alla fall.
Bloggen
9 277 sidvisningar på bloggen under oktober. 38% fler än motsvarande period förra året, så det går ju åt rätt håll. Hoppas ni fortsätter läsa och kommentera, det är så kul att få kommentarer!
Mest lästa:
- Vad gör vi för fel? Del 1 av 2
- Vara öppen med FIRE
- Vad gör vi för fel? Del 2 av 2
- Vem har ansvar för att folk skuldsätter sig?
- Olika sorters mjölk och dess miljöpåverkan
9 11 2020 | Inte ekonomi, Medicin |
Jag sitter på daglig basis med patienter framför mig, patienter som är oroliga eller undrar över saker som hör hemma var som helst på ett spektrum från ingenting till livshotande. Jag försöker vara närvarande i varje samtal, lyssna in den specifika patientens oro, ta in deras funderingar och deras förväntningar. I rummen runtom mig sitter mina kollegor på vårdcentralen och försöker göra detsamma för de patienter som sitter framför dem. Vi förstår inte alltid fullt ut varför någon söker för något specifikt (eller oftare, ospecifikt), men vi försöker göra vårt bästa, det tror jag verkligen.
Enstaka individer blir inte nöjda. Jag har två de senaste två månaderna som varit grymt missnöjda (i båda fallen gällde det sjukskrivning som jag inte gick med på). Vi gör en medicinsk bedömning oavsett om det handlar om läkemedel, utredning, eller behandling (där sjukskrivning ingår), och alla blir helt enkelt inte alltid nöjda.
När det kommer upp enskilda fall till diskussion – som när Sparo skrev om sin flimmerablation – blir jag dock bara ledsen. Åsikterna som spyddes ut i kommentarsfältet mot läkarkåren (”usla läkare”, ”Känner igen mig i bemötandet från läkarna. Ofta måste man själv läsa på och pusha för att få behandling.”, ”Man blir på riktigt mörkrädd över all dumhet som sker i sjukhusen.”) är inget kul att läsa för någon som på daglig basis kämpar på och försöker göra det bästa för patienterna. Visst finns det rötägg, det finns det i alla professioner, men hur många andra professioner avfärdas som idioter rakt av (bilförsäljare kanske)?
Vad gäller läkare och vårdköer, behandlingar, utredning, etc:
- Jag styr inte det minsta över hur långa vårdköerna är, jag har ingen aning om hur långa de är, och jag väljer inte din utredning eller behandling utifrån det.
- Jag vägrar dig inte sjukskrivning för att jag är ond eller lat, jag gör det för att jag har forskning som backar upp mig som säger att det kommer ge dig mer problem i framtiden. Ärligt talat är det mycket enklare att gå med på dåliga sjukskrivningar, än att säga nej, för att jag då har en nöjd patient.
- Jag vägrar dig inte beroendeframkallande mediciner för att jag är ond, utan för att jag inte vill orsaka dig ännu mer problem (också med forskningen som backar upp mig, och övrigt som står om sjukskrivning).
- Jag använder mig inte av expektans för att jag är lat, utan för att jag har medicinsk erfarenhet som säger att det du söker för ofta löser sig självt.
- Jag bedömer inte 0HLR och 0IVA (alltså att man inte är aktuell för hjärt-lung-räddning och/eller intensivvård) för att jag tjänar på det/vården är överbelastad/jag inte tycker att du förtjänar det. Jag gör den bedömningen för att det är min medicinska bedömning att du inte kommer gagnas av sådan behandling, utan istället utsättas för en massa onödigt lidande om det skulle bli aktuellt.
- Ibland hittar vi inte svaret på dina besvär. Medicinen har kommit långt i vissa hänseende, men inte alls lika långt i andra.
Och några av er kommer protestera och säga att ni har visst träffat än den ena läkaren, än den andra, som gjort si och så och inte lyssnat och inte gjorde vad ni ville. Jag vet, för jag har varit den läkaren för ett helt gäng patienter.
Och ja, det blir fel ibland. Vi är inte mer än människor. Kanske kommer läkare ersättas av datorer istället, vad vet jag. Kanske blir det 100% rätt då, att datorerna inte missar och inte gör fel. (Jag tror dock inte att vi kommer ersättas, även om vi säkert kommer få allt mer diagnostikhjälp av tekniken, för det är alldeles för många som vill ha den mänskliga kontakten.)
Jag vet inte ens vad jag vill ha sagt. Jag bara känner mig rätt nedslagen av att så många verkar avsky läkare. Det är långt ifrån bara Sparos kommentarsfält, utan betydligt grövre kommentarer kommer på Facebook och inte minst Twitter.
(Det svenska sjukvårdssystemet i ett mycket, mycket större perspektiv däremot, det har jag inget emot att kritisera. Det sitter jag inuti hela tiden och försöker kämpa med. Eller mot.)
(Angående Sparos förmaksflimmer, slutligen, så är det inte ”ät dina piller och dö” som är alternativet bredvid ablation. Visst är Sparo någon som drar saker till sin spets, men det är bara oärligt att hävda. Ablation är heller inte någon hundraprocentig lösning (det är mer åt 75%, 90% efter två omgångar vid paroxysmalt förmaksflimmer). Men jag är glad att det gick bra för honom och att han är nöjd.)
5 11 2020 | FIRE, Spara pengar |
På Instagram följer jag Dave Ramsey som lägger ut en massa bilder på folk som lyckats bli av med sina skulder på X månader. Det är roligt att se folk som tar tag i sina problem och gör något åt det. Ibland lägger han ut andra saker, och den här fick en massa kommentarer:
En del fattade innebörden i tweeten, andra gjorde det inte. Exemplen på de som inte förstod innebörden var t ex den här:
Normally love the posts, but this one doesn’t make sense to me … if I increased my salary to a millionaire’s salary, I could easily live on a smaller fraction of it too ?
och den här:
Usually I like this page but this is the worst quote lol you can not compare millionaires budgeting capabilities to an average household income and their ability to budget.
och så vidare:
Haha! Of course they do. They make more. ?♀️
Då har man, trots att man följer Dave Ramsey och kanske är lite ekonomiintresserad, inte fattat grejen. För det tweeten säger är trots allt inte alls att det handlar om miljonärer som tjänar miljoner varje månad/år, utan folk som har tillgångar på en miljon (dollar i det här fallet) eller mer. Skillnaden är enorm, och det är sorgligt att folk inte begriper det. Som tur är finns det en hel hög personer i kommentarsfälet som protesterar mot de ignoranta kommentarerna, men ändå.
Den enkla förklaringen är ju så här:
Om du alltid gör av med mindre pengar än du får in, då blir du till slut miljonär.
Om du alltid gör av med mer pengar än du får in, då blir du alltid utfattig till slut.
Det spelar ingen roll om du tjänar 18 000 kr i månaden, eller 18 miljoner i månaden. Johnny Depp sägs vara bankrutt, trots sina enorma inkomster från filmer. Att vara miljonär som i tweeten handlar inte om att tjäna miljoner, utan om att varje månad lägga undan pengar. Man blir inte miljonär genom att tjäna mycket pengar, man blir miljonär genom att inte göra av med de pengar som kommer in.
Det är klart att man då inte är miljonär från dag ett, men låt tiden jobba – och desto mer du sparar, desto snabbare går det så klart. Där spelar inkomsterna roll, eftersom det generellt borde vara enklare att spara mer när man tjänar mer. Det är dock en sanning med modifikation, för med högre lön brukar det komma lifestyle inflation och saker förändras. Att leva snålt som student när alla andra lever snålt som studenter är en sak, men ett par år senare med barn, bil, större boende, och så vidare, så går lönen åt till det.
De 45% som enligt tweeten inte lever på mindre än de tjänar, de kommer aldrig att bli rika. Gör man av med allt så finns det per definition ingenting kvar. Därför är Johnny Depp bankrutt.
2 11 2020 | Hem & trädgård, Mat |
Odlingsåret är nu i princip över. Tack vare uterummet har vi fortfarande ett gäng tomater kvar att skörda, men i övrigt är det i princip slut.
Erfarenheter från året
- Välj dina grödor. Det här är tredje året vi odlar ”på allvar” och vi har valt att fokusera mycket mer på enstaka grödor, istället för att odla lite av allt. Potatis är inte det man sparar mest pengar på att odla själv, men vi njuter oerhört av att kunna gå ut och plocka upp vår egen potatis och tillaga den direkt, så vi har valt att ha en hel del potatis. Tomater var ett annat fokus, eftersom det är ljuvligt att kunna gå ut och plocka solvarma tomater och äta direkt. Det har därför blivit mycket stabilare skörder av ett mindre antal grödor, vilket känns som att det funkar bra för oss.
- Dela med vänner. Vi sådde inga egna tomat- eller paprikaplantor, men fick från flera håll. Vi delade i gengäld med oss av kålrabbiplantor. Det gör att man kan se till att förodla många av en sort så att man garanterat får några bra plantor (istället för att bara försöka sätta precis så många som man vill ha, med risken att några inte blir bra), men fortfarande få fler typer av grönsaker.
- Ta vara på allt. Vi har faktiskt gjort det det här året, fullt ut. Kilovis med bär, stora zucchinis, mängder med potatis. Allt har tagits om hand den här gången.
- Vattna med regnvatten. Vi samlar regnvatten på sommaren sedan ett par år tillbaka, och vattnar nästan uteslutande med det, bortsett från några enstaka veckor under sommaren då det regnat för lite och tunnorna blivit tomma. Sedan i våras samlar vi även vatten från uterummet, så det har ökat mängden tillgängligt regnvatten.
Årets skörd
- 10 kg rabarber, det mesta eget men en del av det från grannarna, men även plockat ytterligare som vi inte vägt utan bara gett bort direkt
- 13,5 kg röda vinbär från egna buskar + en grannes
- 3,5 kg svarta vinbär från egna buskar
- 2 kg vita vinbär från egna buskar
- Drygt 3 kg krusbär
- 5,7 kg havtorn
- Drygt 9 kg björnbär (från vår enda, underbara buske!)
- 4 st zucchini, vardera 1-2 kg
- Runt 12 kg potatis, kanske mer
- Drygt 300 gram chili
- Tomater i mängder, ej vägt
- Ett gäng paprikor
- Några physalis
- Kålrabbi, ej vägt men 6-7 st
- Blåbär, ej vägt, men första året med en del skörd
- Jordgubbar, ej vägt men överraskande många och lång säsong (och underbart goda…)
- Smultron, ej vägt
Av detta har vi gjort:
- Rabarbersaft
- Vinbärssylt och -saft i olika färger
- Krusbärssaft
- Havtornssylt och -saft
- Björnbärssylt
- Chiliolja och örtsalt
Och givetvis ätit en massa, potatisarna har blivit ljuvliga potatisklyftor i ugn. En del bär finns kvar, vi brukar behålla över året och ha i smoothies, tårtor, med mera. Vita och röda vinbär hade jag i en efterrättspaj i somras, och jag gjorde en vinbärsmousse till tårtan samma dag.
Huruvida odlingen är ekonomiskt lönsam eller inte har jag inte räknat på, men jag skulle tro att den är det med tanke på att vi bara köper enstaka fröer själva och resten byter vi till oss. Vi använder mycket lite av kommunalt vatten för att vattna, vilket också sparar. Gödsel har vi både bokashi och hämtar hästgödsel från en bekant. Så det är förhållandevis lite utgifter. Vi köpte nya krukor när vi hade fixat uterummet, men de ska ju stå där under många år framöver är planen, så de kommer i längden inte vara vidare dyra, och då behövdes det också köpas en del ny jord. Vi köpte också en del nya burkar och flaskor, men eftersom vi får tillbaka många av dem när de getts bort och folk ätit ur dem, borde vi nu inte behöva köpa nytt på flera år. Sammantaget är det nog svårt att hävda att vi skulle gå minus på det här. Och det är så himla gott att det inte spelar så stor roll.
