Ibland tittar jag på våra månadskostnader och undrar om vi egentligen är så duktiga.
Och sedan undrar jag vad jag lägger i ”duktig”.
Så här långt det här året snittar vi 54% sparkvot varje månad. Är det bra? Är det dåligt? Är vi duktiga? Är sparkvoten ens intressant? Är sparkvoten imponerande eller är den bara ett tecken på att vi har goda inkomster? För det har vi. Vi har uppenbarligen dubbelt så höga inkomster som utgifter.
Någon annan med våra inkomster hade förmodligen kunnat ha sparkvoter på 80%. Ytterligare någon annan hade haft 0% sparkvot. Eller gått minus till och med, för om Johnny Depp inte lyckas få sin ekonomi att gå runt med ett antal miljoner som flyter in varenda månad, då kan folk gå back på våra betydligt mer modesta inkomster.
Vi har försökt hitta en balans. Ett tag svängde pendeln över för mig åt andra hållet och jag höll så hårt i pengarna att alla utgifter kändes som ett misslyckande. Nu, efter 2,5 år i FIRE-sfären och med min Excel, har jag landat i en sundare inställning. Vi kör inget köpstopp. Vi kör inte enbart vegetarisk mat för att spara pengar. Vi kör inte egentligen särskilt mycket regler alls om hur pengar får användas. Den främsta tanken är dock att pengarna ska användas på ett sätt som skänker oss glädje – och då inte bara den kortvariga glädje som uppkommer av beställningen av en ny pryl/plagg/whatever, utan att det ger livsenergi och en lycko-boost på lite längre sikt.
Så någon gång då och då går vi ut och äter, för lycko-boosten av att gå ut och äta är högre om vi inte gör det särskilt regelbundet. Då blir restaurangbesöket plötsligt lyx, istället för rutin. Jag köper kläder till barnen, men mycket sällan nya och på sitt sätt ger det livsenergi eftersom jag slipper bli irriterad på om barnen använder sina plagg och får dem smutsiga eller de går sönder. Har man betalt 29 kr för en tjock tröja på Myrorna (som jag gjorde förra helgen) spelar det liksom mindre roll än om den kostat 299 kr på Lindex (tycker jag i alla fall). Vi väljer mat utifrån vad som är på extrapris för veckan istället för bara vad vi kan hitta på och ”känner för” för dagen. Vi väljer bort att köpa diverse småprylar och undviker att låta abonnemang ligga utan att ta aktiv ställning till dem.
Så är vi ”duktiga”? Ibland känns det så. Ibland inte. Septembers sparkvot landade på 65%. För två år sedan låg den på 31%. Vi hade då högre utgifter och lägre inkomster i faktiska tal än vi har idag, så vi har jobbat på båda sidorna av ekvationen. Då blir ju effekten trots allt som störst.
Hej!
Duktig eller ej, tror det viktigaste är att ni hittat en balans ni trivs bra med.
Jag har också försökt spara in på massa saker men landat i att vi bestämt en summa som ska sparas långsiktigt. Resten ska fördelas på målsparande och annat. Men precis som ni så handlar det om att lägga pengarna på sådant som ger mervärde i livet.
Förutom att vi sparat mer i reda pengar sedan jag började blogga har vi dessutom gått ner i inkomst med ganska många tusenlappar och varit lediga under flera tillfällen utan semesterlön.
Det är verkligen mervärde nu när barnen är relativt små och fortfarande gillar att umgås med oss föräldrar. När dagen kommer och de inte gillar vårt umgänge lika mycket. Då kan jag tänka mig att jobba mer istället.
Pappa betalar? Bloggen om privatekonomi
Har ju följt er utveckling på din blogg också, tycker ni haft en väldigt fin utveckling inte minst med tanke på de minskade inkomsterna. Tycker du sammanfattar det fint, och vi är ju inne på samma linje om att det är mervärde att vara med barnen nu när de är små, snarare än att vara lediga när de är större och inte vill vara med oss längre.
Jag tänker att om ni har ett mål och ett sätt ni vill leva på samt att er nuvarande livsstil (och sparkvot) tjänar det målet – då är ni duktiga oavsett 31% eller 65%.
Jag känner själv igen mig i att vi höll hårdare i pengarna för ett drygt år sedan, trots det ligger vi på ungefär samma sparkvot och ibland högre. Det måste betyda att en del sitter i ryggraden och att man kör på autopilot.
Ja, det landar väl någonstans i det du skriver – vi följer våra värderingar och våra mål. Jag tror också att det börjat sätta sig i ryggraden på ett annat sätt, till exempel drar inte matkostnaderna iväg numera till i närheten av de nivåer det låg på tidigare. Vi ligger lite högre än lägsta vi förmått hålla oss till, men på en helt rimlig nivå. Och numera finns ju ett tänk gällande t ex automatiska förnyelser, vi har koll på när det ska förnyas och väljer aktivt om abonnemanget i fråga är något vi vill fortsätta med. Det känns bra 🙂