Barnsparande

Barnspar är ju ett ämne som då och då avhandlas i olika poddar och bloggar. Nu senast har Avanzapodden haft ett avsnitt på temat. De tar upp hur “Avanzas juniorer” sparar i ett rätt trevligt avsnitt, även om jag misstänker att deras statistik inte är helt tillförlitlig – vårt barnspar är ett av förmodligen många som inte syns i deras statistik, eftersom det ligger på en ISK i mitt namn. Jag gissar att jag är långt ifrån den enda som kör den varianten, istället för att ha kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare som många förespråkar.

Vi sparar 1 000 kr till varje barn varje månad, det vill säga större delen av barnbidraget (1 250 kr numera) och gjorde också så att vi satte in en större grundplåt när respektive barn föddes. De har pengarna på ett och samma konto, inte uppdelat var för sig, för att i möjligaste mån göra det rättvist i slutändan, så att inte den ena får ut sina pengar precis på toppen av en börsuppgång och den andra precis i botten. Helt säker på att göra det rättvist kan man ju aldrig vara, men så är livet heller inte helt rättvist och vi försöker åtminstone.

Hur kom vi fram till summan? Det gjorde väl inte vi så mycket som att jag tyckte att det kändes bra. Av de totalt 2 000 kr som investeras går hälften till ett månadssparande i fonder, och hälften investerar jag i olika aktier, med övervikt mot investmentbolag som jag är förtjust i. Jag försöker hitta stabila bolag, gärna med utdelning som givetvis återinvesteras.

Hur mycket man “ska” spara är ju helt upp till var och en. Vissa har inte möjlighet att spara något, vissa vill inte spara något utan tycker att barnen ska stå på egna ben. Andra vill gärna ge barnen en grundplåt till en framtida lägenhet, ett körkort, eller vad det nu kan vara. En del framgångsrika personer som själva inte fått något när de lämnade hemmet tycker att de lärt sig mer av att bygga upp sin egen förmögenhet, än de hade gjort om de fått med sig pengar. Å andra sidan finns det ju andra som inte fått med sig något och som ändå inte byggt några förmögenheter utan hamnar hos Kronofogden, och de som fått pengar och antingen ändå blivit framgångsrika eller också hamnat i skuld, så jag vet inte om kausaliteten i det här fallet är helt självklar.

Oavsett om man skickar med barnen pengar när de lämnar boet eller ej tänker jag att det absolut viktigaste är att barnen – vid det laget unga vuxna – har med sig en vettig inställning till ekonomi. Vi försöker redan med vår äldsta dotter – hon får tjäna pengar, och hon får betala för saker, nu senast sin cykel där hon betalade 40 av 200 kr. Hon var omåttligt stolt över att hon själv betalt, och den känslan gällande ekonomi vill jag gärna odla för henne.

I framtiden får vi se hur mycket barnen faktiskt får, om det blir hela det sparade beloppet (som, om inte börsen helt plötsligt börjar bete sig annorlunda mot de senaste hundra åren, borde vara relativt stort) eller om det blir mindre. Framför allt beror det ju på vad de vill göra med pengarna – är det hjälp till en insats till en lägenhet i en större stad kan det ju behövas mer, är det ett körkort behövs mindre. Det kommer i alla fall inte vara fråga om en gåva som ges för att spenderas på vad som helst, utan vår tanke är att det ska vara en investering i barnens framtid, på ett eller annat sätt (och till det räknas inte tre månaders festande på Ibiza).