Jag har ju blivit smått tokig i att baka bröd istället för att lägga 25-35 spänn per bröd i affären. Eget bröd är underbart gott, doftar ljuvligt och dessutom har du koll på exakt vad som är i det. Nedanstående limpa gjorde jag eftersom jag hade ganska mycket filmjölk hemma och jag ville testa något annat än det bröd jag hittills oftast bakat. Det här var superenkelt och grymt gott och du behöver inte hålla på att jäsa brödet – bara blanda ihop allt och in i ugnen!
Ljuvligt filmjölksbröd. Jag hade i en riven morot också.
Ingredienser
3 dl vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
2 dl havregryn
2 tsk bikarbonat
1 ½ tsk salt
1 dl linfrön
4 ½ dl filmjölk
0,75 dl mörk sirap
Valfritt: en riven morot, hasselnötter, russin eller något annat trevligt du vill ha i
Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
Tillsätt filmjölk och sirap.
Rör ihop allt till en kladdig smet.
Smöra och mjöla en brödform. Häll i smeten och strö lite vetemjöl på ytan.
Grädda limpan längst ner i ugnen i ca 50 min. Lägg över aluminiumfolié i slutet av gräddningen om den blir för brun på ytan.
Låt limpan svalna inlindad i en handduk. Vänta tills den kallnat innan du skär den i skivor.
Amerikanska podden ChooseFI pratar ju i tid och otid om ”side hustles”. Jag har mer än ett sånt, eftersom vi har företag där jag gör hjälper småföretagare med hemsidor, men den som får räknas som en passion som blivit en side hustle är ju tårtgörandet. Så lite reklam i detta inlägg för mina tårtor (men jag har inte betalt mig själv för det så ingen sponsringsvarning!). För att jag är stolt över dem och tycker att det är jätteroligt att göra dem.
Det är ingen stor inkomst eftersom många görs inom familjen så att jag ger tårtan istället för att vår familj köper någon present. Win-win eftersom tårtorna uppskattas och jag slipper försöka hitta på något lagom krystat att ge bort…
Det är intressant att lyssna på/läsa böcker som Digital Minimalism och Skärmhjärnan (recensioner kommer). Digital Minimalism lägger fram hur Facebook (och andra sociala medier, men framför allt Facebook eftersom de har legat i framkant) har utvecklats från att vara en förhållandevis passiv tjänst där man skrev lite om sig själv och kunde se när kompisarna postade sitt, till att, via tummen-upp/like-knappen, delningar, med mera, bli något mycket mer interaktivt och beroendeframkallande:
Sorteringen av inlägg som ska vara så intressanta som möjligt för mig
Att det finns nya likes och annat i lysande rött ungefär varannan gång man går in i appen/på hemsidan, för att på ett optimalt sätt aktivera vårt belöningssystem (dopaminkicken blir som störst om vi ”vinner” ungefär varannan gång – vinner vi varje gång blir den inte alls lika hög, och i sociala medier är en like en vinst)
Sponsrade inlägg som ska få mig att shoppa, framtaget för precis just mig baserat på mina likes och googlingar (och dessutom vara svåra att skilja från kompisars inlägg och delningar)
Plötsligt spenderar vi massor av tid på Facebook. Och Twitter, Instagram, och andra sociala medier.
Och jag inser att jag är en av dem som behöver en paus. Och som författaren Cal Newport föreslår i Digital Minimalism tänker jag nu genomföra en 30 dagar lång digital detox. Jag började rensa igår. Tog bort apparna för Facebook, Twitter och Instagram som är de sociala medier jag ägnar tid åt. Stängde av aviseringarna för mail, sms och diverse appar så att jag nu aktivt måste gå in och till exempel kolla mailen – och det blir en-två gånger per dag istället. Är det livsnödvändigt kan folk ringa istället, mail skriver man inte om man måste ha svar extremt snabbt. (Och vi pratar bara privat mail, inte jobbmail, som jag aldrig haft till telefonen alls.)
Trettio dagar utan. Sedan får vi se. Jag tycker att jag blivit alltför beroende av mobilen och jag vill inte vara det. Jag vill leva istället.
Newport trycker på att ha något annat att göra istället, så att man inte bryter detoxen så snart man blir uttråkad. Jag tänker vara med mina barn. Rita, något jag inte gjort på mycket länge. Läsa böcker. Skriva. Jag kommer fortsätta blogga så klart, för det är kul (och inläggen kommer fortsätta att automatiskt delas på Twitter).
Det kommer nog ett och annat inlägg om effekterna av det här…
Vi har en bebis och en treåring (snart fyra, oh my god var tar tiden vägen?), som nämnts i rätt många inlägg. Jag har redan skrivit om att bebisar inte alls behöver vara särskilt dyra, men hur är det med ”småbarn”? Är de dyra? Barn ska ju enligt beräkningarna kosta 1,4 miljoner kronor från födsel till sin 18-årsdag enligt Swedbank. Länsförsäkringar har liknande beräkningar, där 0-6 år ska kosta 417 000 kr över hela perioden, alltså 69 500 kr/år, och 1,05 miljoner kr för hela perioden (de är lite billigare, men den beräkningen är från 2010 mot Swedbanks från 2018). Och det är ju mycket pengar, minst sagt. Men kostar de så mycket?
I beräkningarna ingår nödvändiga kostnader som mat, kläder, fritidsintressen, månadspeng, utrustning i hemmet, kostnad för större bostad, barnomsorg och föräldraledighet.
Första året drar det iväg med 115 000 kr. Jag antar att anledningen till att första året är dyrast är det sistnämnda ovan – föräldraledigheten som kapar inkomsterna. Jag har svårt att se att ”kostnad för större bostad” är med i den pengen, det borde ju vara betydligt högre åtminstone om det räknas in i ett enda år, men det kanske är utslaget över hela perioden.
Som treåring ska min stora kosta 65 000 kr. Men vad behöver hon, vad är det hon kostar?
Plats. Fast det är inte mycket. Som treåring är hon sällan själv på sitt rum och således hade vi lugnt kunnat vänta med att ge henne ett eget (men nu hade vi ett rum till henne och ett till hennes lillasyster, så de har egna rum). Hon behöver någonstans att sova, men det finns ju många lösningar på sovplats om barnet inte har ett eget rum. Och att dela rum med syskon är inte heller något problem – det gjorde jag i flera år med min lillebror. Sedan behöver åtminstone min treåring ett bord för att pyssla vid, men förmodligen har de flesta redan ett matbord. Under året fick hon några ny-begagnade möbler till sitt rum, till en kostnad om ca 4 000 kr. Det kommer inte bli 4 000 kr på möbler nästa år. Kostnad: För huset vet jag inte alls vad man ska räkna. I övrigt ca 4 000 kr.
Mat. Men hon äter lunch på förskolan varje dag, liksom mellis. Hemma äter hon därmed fem dagar i veckan bara frukost och middag, och det är inga stora portioner något av det. I princip känns det som att hennes hennes mat är på felmarginalen av maten vi ändå gör. Kostnad:Kanske 600 kr/månad inklusive eventuell utemat, för en årskostnad om 7 200 kr.
Kläder. Jag älskar begagnatmarknaden, så kostnaden här är väldigt låg. Vi har generellt en väldigt låg kostnad för kläder, förra året landade den på 8 800 kr totalt för kläder och skor till hela familjen. Treåringen får nästan ingenting nytt. Kostnad:Säger vi att hon fick 1/3 av de 8 800 kr blir det knappt 3 000 kr. Jag tror att det är väldigt högt räknat. (Jämför med de 400 kr/mån Länsförsäkringar räknar på – 4 800 kr/år)
Plats på förskolan. Kostar i Linköping 968 kr i månaden för ett barn i den här åldern. Det varierar givetvis från kommun till kommun. Kostnad:11 600 kr
Leksaker. Behöver mycket sällan köpas, för gud vad det trillar in från alla håll ändå. Det lilla vi köpt (cykel, någon spade till trädgården) är köpt antingen begagnat eller på rea. Jag har också köpt en del pysselgrejer, men det är inte för några stora summor (de 400 kr jag la på hennes pyssellåda i januari kommer räcka lääänge (Skapamer rekommenderas, inte sponsrat men billigt, snabbt och bra för att köpa grejer till pyssel, och IKEA har också bra grejer faktiskt). Här är julklappar och födelsedagspresenter inräknade. Julklapparna i julas från mig och maken till henne gick på 80 kr (begagnad Elsa-klänning) + 60 kr (två Pettson-böcker köpta på Myrorna) = 140 kr och hon var inte mindre nöjd för det. Kostnad:1 500 kr
Bilbarnstol. Om man har bil, så klart. En av få grejer jag köper nytt och är således en kostnad på några tusenlappar, som togs under hennes första levnadsår. Kommer säljas vidare när hon växt ur den, vilket kommer minska kostnaden för den något. Dock får väl rimligen kostnaden slås ut över flera år med tanke på att den kommer användas 4-5 år. Kostnad:3 000 kr / 4 år = 750 kr.
Fritidsintressen. Denna termin går hon på Djungelgympa en gång i veckan, vilket kostar 1 250 kr. Några gånger under året går vi och simmar, vilket kostar 40 kr/gång (totalt kanske 6-7 gånger, vilket skulle ge en kostnad om 280 kr). Entré till någon nöjespark på sommaren, kanske 300 kr. Årskort på Leos lekland och Kolmården har hon fått i present och utnyttjas frekvent för gratis nöjen. Kostnad: Om man räknar en motsvarande aktivitet höst och vår blir det 1 250 x 2 + 280 + 300 = 3080 kr.
Resor. Man får ju givetvis betala för barnen också om man ska resa som familj – men generellt sett kostar de mindre än vuxna och det här är ju en post man enkelt kan eliminera om man vill spara pengar, genom att ”hemestra” istället. Semestern på Kanarieöarna kan väl ha gått på kanske 6 000 kr för henne? Mer? Mindre? Vet inte riktigt. Hon åt gratis på hotellet, flygplansstolen kostade betydligt mindre än min, hotellrummet var bara lite extra för att hon skulle få bo där. Hon kostade sina aktiviteter och när vi åt utanför hotellet. Kostnad: Vi räknar på 6 000 kr.
Barnförsäkring: Inte en nödvändighet och bland annat Onkel Tom förespråkar att spara pengarna istället, men vi har en. Kostnad: Knappt 3 000 kr.
Räknar vi samman blir detta ca 40 000 kr.
Även om någon av ovanstående siffror skulle visa sig vara konservativa beräkningar skulle det ändå totalen behöva ökas med nästan 40% för att bli de 65 000 kr hon ”ska” kosta.
Inställningen som yttras i artikeln är ju något märklig tycker jag:
Ett barn kostar ju vad det kostar.
Som att man inte kan välja kostnadsnivå för det många saker? Va?
Men jag kanske har glömt något? Vi flyttade till hus när jag var gravid med henne, så det blev ju en kostnad för större boende. Men om hon bär hela den kostnaden (vilket hon inte borde göra eftersom vi ville flytta till hus även av andra anledningar än att vi skulle få barn), då blir Lillan, alltså barn #2, extremt billigt för vi har ju inte behövt flytta till större för att vi fick henne. Lillan är dessutom snorbillig på även andra sätt, då vi redan köpt allting till stora tjejen och sparat det, så i stort sett har vi bara kostnader för sådant som går åt löpande (framför allt blöjor, samt lite mat numera).
Tillkommer gör ju också all eventuell VAB i form av inkomstbortfall. Det kan ju vara allt från noll till hela lönen, i princip, och är svår att beräkna. Länsförsäkringar räknar på 8 dagar/år, vilket de verkar omsätta till en dryg tusenlapp om året (7 100 kr för perioden 0-6 år).
Jag har hursomhelst svårt att få ihop det till 65 000 kr på ett år. Jag har svårt att se att hon kostade 66 000 kr förra året (faktiskt ännu svårare att se än nu som treåring, eftersom hon som tvååring inte hade några fritidsaktiviteter under terminerna som kostade, åt mindre och behövde ännu färre grejer – det enda som var högre var den typ 300 kr dyrare dagisavgiften) och ”ska” kosta 65 000 även nästa år. Och det är ju nästan 200 000 kr på tre år, det är ju galet mycket pengar!
När de blir större, typ tonåringar, och ”ska ha” både det ena och det andra i form av märkeskläder och teknikprylar kan det ju bli annorlunda, men småbarnsåren förstår jag faktiskt inte alls varför de skulle behöva vara så dyra.
Hur mycket kostar era barn? Kostar de som Swedbank/Länsförsäkringar hävdar?
Det här är en liten söt bok (omslagsmässigt: ledsen familj sitter och tittar ut från ett fönster i en grå stadsbyggnad, glad familj går mot solnedgången utanför ett hus på landet) med tveksamt mycket innehåll. Jag vet inte riktigt var jag fick idén om att läsa den – jag har bara varit på Frugalwoods hemsida en gång, men jag stötte väl på den på någons blogg. Och hon har varit med (x2) i ChooseFI-podden.
Anyway.
Meet the Frugalwoods av Elisabeth Willard Thames
Medan böcker som Jag lämnar ekorrhjulet på ett klart och tydligt sätt redovisar precis hur man kan göra för att minska sina utgifter är denna bok snarare en memoar än något annat. Den går igenom typ tio år av familjen Frugalwoods liv, från det att författaren lämnar college (utan skulder!) tills de köper sitt ”homestead” på landet i Vermont. Däremellan har paret varsin karriär och går från att bo kasst till att bo bättre till att köpa hus. Ungefär. Tyvärr är det sådär intressant – hon är lite neurotisk, han är bara en skiss genom hela boken. Hon verkar gilla allt som han gillar.
Redan baserat på att de lyckas spara ihop till att först kontantköpa ett hus i Cambridge (dyrt!) och senare kontantköpa ett hus med en massa mark, även om det är på landet i Vermont, på bara ett par år, kan man ju misstänka att de kanske inte har riktigt så ”vanlig” lön som de vill framställa sig som. De sparar 40-50% av sin inkomst när de spenderar mängder med pengar på utemiddagar och salongsklippningar. Från det att de bestämmer sig för att bli ekonomiskt fria till att de köper huset i Vermont tar det 1,5 år (med en sparkvot på över 80%) – och då behåller de huset i Cambridge för att hyra ut.
Det pratas inte heller om exakta siffror annat än precis i början av boken, då författaren får 10 000 dollar + matkuponger för ett helt års arbete i en non-profit-organisation (det är imponerande att hon ändå sparade 2 000 dollar det året). I mitt sökande efter fler böcker i genren hamnade jag på bokens Amazon-sida (för att de alltid har tips på andra böcker baserat på det man tittar på) och ett antal recensenter skriver att bara herrn i paret tjänade över 200 000 dollar per år i ett par år (fortfarande? det verkar som att han fortfarande arbetar), och på den typen av lön är det ju inte riktigt lika svårt att spara massor som om man tjänar betydligt mindre. Det är ju också därför min och makens sparkvot är bra; han tjänar förhållandevis bra (dock långt, långt ifrån två millar om året) och jag har en acceptabel lön (som dock är under medellönen för kvinnor med mer än treårig eftergymnasial utbildning).
Tonen i boken är tyvärr lite översittar-mässig tycker jag. Hon påpekar om och om igen hur privilegierad hon är, vilket blir tjatigt. Att de ger till välgörenhet. Och att de absolut inte är som de superrika som hon tigger pengar från som jobb (donationer till non-profit-organisationen). Det blir lite mycket.
Jag har som sagt varit inne på bloggen en gång. Det finns mer tips där än det fanns i boken. Ett avsnitt jag gillade var om att hålla nere kostnaderna när man ska få barn. Det kan jag titta på mitt eget liv och tycka att vi gjorde ”fel” med vårt första barn, då vi köpte mer än nödvändigt nytt, istället för begagnat (en del var absolut begagnat, men långt ifrån allt som hade kunnat vara det; en bebis behöver verkligen inte vara dyr). Samtidigt kan jag känna att när hon verkar tycka att det är givet att man kan gå igenom en graviditet utan att lägga pengar på gravidkläder (hon verkar ha massor av kompisar som ger henne allt möjligt, trots att hon samtidigt hävdar att hon inte hade särskilt mycket vänner när hon bodde i stan), vilket jag inte upplevde för ett år sedan när jag var gravid. Jag letade ändå rätt mycket efter begagnat…
Det är inte en bok som jag känner ger så mycket. Att man ska sluta köpa dyr ost och nya stövlar för att istället spara, och äta hemma istället för på restaurang… tja, det är ju inte jättedjupa FIRE-tankar. Det finns en del trevliga sektioner ändå, som resonemanget om smink (även om jag inte förstår konceptet av att inte kunna lämna huset utan smink och nagellack) och att maken klipper hennes hår.
Det citat jag gillade bäst i boken var följande:
These revelations also led me to realize that paying money is the laziest, least creative way to solve a problem or reach a desired end. There’s no innovation in slapping down a credit card. […] A frugal life is a creative life and one that’s devoid of clutter, both physical and mental, and absent any boredom.
För det kan jag också känna. Det är mer kreativt att komma på lösningar som kostar mindre. Det är roligare att leta efter det man behöver/vill ha på begagnatmarknaden snarare än att gå in i en affär och bara beställa. Det är resan, inte bara målet.
Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken!
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
