Börjar jobba och slutar detoxa

Börjar jobba och slutar detoxa

I måndags skedde två saker – dels att jag med tårarna i ögonen lämnade man och barn hemma för att återvända till jobb på riktigt, och dels att min digitala detox tog slut. Så jag tänkte skriva en aning om dessa, som inte är kopplade till ekonomi (annat än att jag får heltidslön igen, snarare än föräldrapenning).

Det var oväntat jobbigt att återgå till arbetet och jag hade precis just nu helst sluppit. Hade gärna varit hemma ett antal veckor till med lillan, jag känner mig inte klar. Än värre blir det av att jag återgår till att göra väldigt korta placeringar – två veckor vardera på två olika kliniker – vilket innebär att jag den närmsta månaden i stort sett hela tiden är ny på jobb med allt vad det innebär av att inte hitta till toaletterna, vara trevlig mot alla, försöka förstå rutiner och tider, och så vidare. Därefter börjar jag på min vårdcentralsplacering, och där har jag jobbat ett halvår tidigare, så det blir skönt för där är jag inte helt ny.

Jag undrar om en del av anledningen till att det denna gång, betydligt mer än förra gången jag var mammaledig, tycker att det är jobbigt att gå tillbaka är att jag känt att livet varit väldigt meningsfullt hemma. Jag har bakat, tagit hand om hemmet, handlat billigt, gått långa promenader, träffat folk ibland, varit med mina barn, och helt enkelt levt ett väldigt givande ”hemmafruliv”. Och jag tycker verkligen inte att hemmafru borde vara ett sånt skällsord, för det har varit mestadels lugnt och harmoniskt och trevligt och icke-stressat.

Kanske påverkas jag också av att hänga digitalt med FIRE-folk. Alla pratar om vad som är meningsfullt på riktigt.

Samtidigt är det trevligt att vara på jobb ändå. Att prata med patienter och anhöriga är givande och att använda hjärnan för att detektivarbeta oss fram till vad som är fel på våra patienter (det är inte alltid helt givet). Det är det här jag utbildat mig för.

Vad gäller den digitala detoxen har jag sedan i måndags besökt Facebook för att kolla de aviseringar jag hade där (i stort sett inget intressant) och för att titta på Marketplace. Det senare gjorde jag faktiskt redan tidigare i helgen, då vi bestämde att vi skulle köpa en ny-begagnad cykel till stora tjejen, och en fin sådan inhandlades för 200 riksdaler i söndags. Dottern fick själv betala 40 kr, taget under stor allvarsamhet från hennes spargris. (Mycket stolt, både dottern och hennes föräldrar.) Har även besökt Twitter för att kolla aviseringarna, men varken på Twitter eller Facebook har jag kollat flödet. Facebook känns faktiskt totalt ointressant, och Twitter vet jag att det är så lätt att fastna i att jag hellre låter bli.

Jag har återinstallerat Instagram eftersom jag ändå inte använder det särskilt mycket, och jag vill kunna uppdatera framför allt min tårt-instagram på ett enkelt sätt (att komma ihåg inloggningarna till tre olika insta-konton är mer än jag känner för att ödsla hjärnkraft på).

Så resultatet av en månad utan sociala medier är att jag saknar dem väldigt lite och kommer behålla dem på en mycket låg nivå. Hemma tror jag att det har påverkat maken, för han sitter inte lika mycket med sin telefon. Vi har börjat lägga tusenbitarspussel ihop som familj istället (äldsta dottern älskar pussel och lägger ett par bitar på egen hand även i 1000-bitars), och jag har läst ett helt gäng böcker och skrivit en del blogginlägg. Barnen älskar att få uppmärksamheten när vi inte ständigt tittar på mobilen. Och för någon som tycker det är jättejobbigt att gå hemifrån på morgonen för att jobba hela dagen är det ju verkligen vettigare att umgås med dem än att sjunka ner i mobilen hela tiden.

Egen Play doh!

Egen Play doh!

För ett tag sedan köpte jag ett paket med lera i fem färger, ett gäng stansar och kavel med mera, för det facila priset av typ 70 kr på Tiger. Dottern hade under en period tittat på YouTube på när andra leker med Play doh, något jag inte var vidare förtjust i (det finns bättre saker att titta på och YouTube är en skrämmande plats att släppa iväg ett barn på, även om man tror att man har uppsikt går det fort för dem att klicka vidare). Jag tyckte att det var en mycket bättre idé att hon lekte med egen lera istället.

När leran lekts med under ett par veckor blir den dock väldigt smulig och tråkig, med resultatet att smulor hamnar i mattan under bordet och gör mamma lite irriterad. Så vi letade upp ett recept på nätet på egen Play doh, istället för att köpa ny (för det är dyrt).

Ingredienser

  • 5 dl vetemjöl (300 g)
  • 3 dl salt (360 g)
  • 2 msk citronsyra (30 g)
  • 2 msk rapsolja
  • 4 ½ dl vatten, kokhett
  • pastafärg

Gör så här

  1. Häll ner de torra ingredienserna i en bunke till en hushållsassistent.
  2. Tillsätt oljan och det kokande vattnet över mjölblandningen. Arbeta till en smidig deg som lätt lossnar från kanterna. Låt degen svalna lite och stjälp sedan upp den på ett bakbord.
  3. Dela degen i så många färger du vill ha. Färga degen med 1–2 droppar pastafärg och knåda tills den är välblandad. Degen kan förvaras i plastpåse i kylen i ett par veckor.

Måste säga att jag är mycket nöjd med resultatet. Och det är betydligt billigare än vad man än kan tänkas hitta i butik…

Kostnadstak för presenter till barnkalas

Kostnadstak för presenter till barnkalas

Frihetsmamman skrev för ett tag sedan om det här med barnkalas och hur det tenderar att dra iväg, inte enbart när det egna barnet ska ha kalas (vilket då helst ska vara på Leos lekland och är det inte det, då ska det vara temakalas med Frost-muggar och -tallrikar som kostar mer än vad en riktig tallrik kostar på Ikea…), utan även när barnet ska gå på kalas hos sina kompisar, då de givetvis ska ha med sig en present.

Detta fick mig att ta tag i något som jag länge planerat – att i föräldragruppen föreslå att vi skulle sätta ett tak för vad presenterna ska kosta.

Jag var ärligt talat rätt nervös för att lägga fram detta i chatgruppen. Skulle jag framstå som snål och ogin mot barnen? En Joakim von Anka som vill bada i pengarna men inte ge bort så mycket som ett öre? Eller ännu värre, Krösus Sork.

(Sparsamhet och investerare har verkligen inga vidare förebilder i barnseriernas värld.)

Med en kompis som också har barn på förskolan, som också tyckte att det var en bra idé, i ryggen vågade jag lägga fram förslaget. Jag hade inte behövt oroa mig. Tydligen är det så – chockerande nog – att det är få andra föräldrar som har lust att lägga enorma mängder pengar på tveksamt uppskattade prylar till andras ungar. Förslaget möttes av idel tummen upp och ”Bra förslag!”.

Vi satte ett tak på 100 kr per barn. Fritt fram givetvis att hålla sig en bit under det också, men så slipper vi som föräldrar funderingarna kring huruvida det låter våra barn ge bort är ”bra nog”. Jag tror att det är få barn som noterar skillnaden om de får pysselböcker för 30 kr eller Lego för 300 kr. Och för en hel hundralapp får man faktiskt rätt mycket till barn om man bara letar lite.

Har ni några generella regler på er förskola/skola angående presenter? Har du själv någon strategi för att presentbudgeten inte ska dra iväg orimligt mycket?

Vad kostar en treåring?

Vad kostar en treåring?

Vi har en bebis och en treåring (snart fyra, oh my god var tar tiden vägen?), som nämnts i rätt många inlägg. Jag har redan skrivit om att bebisar inte alls behöver vara särskilt dyra, men hur är det med ”småbarn”? Är de dyra? Barn ska ju enligt beräkningarna kosta 1,4 miljoner kronor från födsel till sin 18-årsdag enligt Swedbank. Länsförsäkringar har liknande beräkningar, där 0-6 år ska kosta 417 000 kr över hela perioden, alltså 69 500 kr/år, och 1,05 miljoner kr för hela perioden (de är lite billigare, men den beräkningen är från 2010 mot Swedbanks från 2018). Och det är ju mycket pengar, minst sagt. Men kostar de så mycket?

I beräkningarna ingår nödvändiga kostnader som mat, kläder, fritidsintressen, månadspeng, utrustning i hemmet, kostnad för större bostad, barnomsorg och föräldraledighet.

Första året drar det iväg med 115 000 kr. Jag antar att anledningen till att första året är dyrast är det sistnämnda ovan – föräldraledigheten som kapar inkomsterna. Jag har svårt att se att ”kostnad för större bostad” är med i den pengen, det borde ju vara betydligt högre åtminstone om det räknas in i ett enda år, men det kanske är utslaget över hela perioden.

Som treåring ska min stora kosta 65 000 kr. Men vad behöver hon, vad är det hon kostar?

  1. Plats. Fast det är inte mycket. Som treåring är hon sällan själv på sitt rum och således hade vi lugnt kunnat vänta med att ge henne ett eget (men nu hade vi ett rum till henne och ett till hennes lillasyster, så de har egna rum). Hon behöver någonstans att sova, men det finns ju många lösningar på sovplats om barnet inte har ett eget rum. Och att dela rum med syskon är inte heller något problem – det gjorde jag i flera år med min lillebror. Sedan behöver åtminstone min treåring ett bord för att pyssla vid, men förmodligen har de flesta redan ett matbord. Under året fick hon några ny-begagnade möbler till sitt rum, till en kostnad om ca 4 000 kr. Det kommer inte bli 4 000 kr på möbler nästa år.
    Kostnad: För huset vet jag inte alls vad man ska räkna. I övrigt ca 4 000 kr.
  2. Mat. Men hon äter lunch på förskolan varje dag, liksom mellis. Hemma äter hon därmed fem dagar i veckan bara frukost och middag, och det är inga stora portioner något av det. I princip känns det som att hennes hennes mat är på felmarginalen av maten vi ändå gör.
    Kostnad: Kanske 600 kr/månad inklusive eventuell utemat, för en årskostnad om 7 200 kr.
  3. Kläder. Jag älskar begagnatmarknaden, så kostnaden här är väldigt låg. Vi har generellt en väldigt låg kostnad för kläder, förra året landade den på 8 800 kr totalt för kläder och skor till hela familjen. Treåringen får nästan ingenting nytt.
    Kostnad: Säger vi att hon fick 1/3 av de 8 800 kr blir det knappt 3 000 kr. Jag tror att det är väldigt högt räknat. (Jämför med de 400 kr/mån Länsförsäkringar räknar på – 4 800 kr/år)
  4. Plats på förskolan. Kostar i Linköping 968 kr i månaden för ett barn i den här åldern. Det varierar givetvis från kommun till kommun.
    Kostnad: 11 600 kr
  5. Leksaker. Behöver mycket sällan köpas, för gud vad det trillar in från alla håll ändå. Det lilla vi köpt (cykel, någon spade till trädgården) är köpt antingen begagnat eller på rea. Jag har också köpt en del pysselgrejer, men det är inte för några stora summor (de 400 kr jag la på hennes pyssellåda i januari kommer räcka lääänge (Skapamer rekommenderas, inte sponsrat men billigt, snabbt och bra för att köpa grejer till pyssel, och IKEA har också bra grejer faktiskt). Här är julklappar och födelsedagspresenter inräknade. Julklapparna i julas från mig och maken till henne gick på 80 kr (begagnad Elsa-klänning) + 60 kr (två Pettson-böcker köpta på Myrorna) = 140 kr och hon var inte mindre nöjd för det.
    Kostnad: 1 500 kr
  6. Bilbarnstol. Om man har bil, så klart. En av få grejer jag köper nytt och är således en kostnad på några tusenlappar, som togs under hennes första levnadsår. Kommer säljas vidare när hon växt ur den, vilket kommer minska kostnaden för den något. Dock får väl rimligen kostnaden slås ut över flera år med tanke på att den kommer användas 4-5 år.
    Kostnad: 3 000 kr / 4 år = 750 kr.
  7. Fritidsintressen. Denna termin går hon på Djungelgympa en gång i veckan, vilket kostar 1 250 kr. Några gånger under året går vi och simmar, vilket kostar 40 kr/gång (totalt kanske 6-7 gånger, vilket skulle ge en kostnad om 280 kr). Entré till någon nöjespark på sommaren, kanske 300 kr. Årskort på Leos lekland och Kolmården har hon fått i present och utnyttjas frekvent för gratis nöjen.
    Kostnad: Om man räknar en motsvarande aktivitet höst och vår blir det 1 250 x 2 + 280 + 300 = 3080 kr.
  8. Resor. Man får ju givetvis betala för barnen också om man ska resa som familj – men generellt sett kostar de mindre än vuxna och det här är ju en post man enkelt kan eliminera om man vill spara pengar, genom att ”hemestra” istället. Semestern på Kanarieöarna kan väl ha gått på kanske 6 000 kr för henne? Mer? Mindre? Vet inte riktigt. Hon åt gratis på hotellet, flygplansstolen kostade betydligt mindre än min, hotellrummet var bara lite extra för att hon skulle få bo där. Hon kostade sina aktiviteter och när vi åt utanför hotellet.
    Kostnad: Vi räknar på 6 000 kr.
  9. Barnförsäkring: Inte en nödvändighet och bland annat Onkel Tom förespråkar att spara pengarna istället, men vi har en.
    Kostnad: Knappt 3 000 kr.

Räknar vi samman blir detta ca 40 000 kr.

Även om någon av ovanstående siffror skulle visa sig vara konservativa beräkningar skulle det ändå totalen behöva ökas med nästan 40% för att bli de 65 000 kr hon ”ska” kosta.

Inställningen som yttras i artikeln är ju något märklig tycker jag:

Ett barn kostar ju vad det kostar.

Som att man inte kan välja kostnadsnivå för det många saker? Va?

Men jag kanske har glömt något? Vi flyttade till hus när jag var gravid med henne, så det blev ju en kostnad för större boende. Men om hon bär hela den kostnaden (vilket hon inte borde göra eftersom vi ville flytta till hus även av andra anledningar än att vi skulle få barn), då blir Lillan, alltså barn #2, extremt billigt för vi har ju inte behövt flytta till större för att vi fick henne. Lillan är dessutom snorbillig på även andra sätt, då vi redan köpt allting till stora tjejen och sparat det, så i stort sett har vi bara kostnader för sådant som går åt löpande (framför allt blöjor, samt lite mat numera).

Tillkommer gör ju också all eventuell VAB i form av inkomstbortfall. Det kan ju vara allt från noll till hela lönen, i princip, och är svår att beräkna. Länsförsäkringar räknar på 8 dagar/år, vilket de verkar omsätta till en dryg tusenlapp om året (7 100 kr för perioden 0-6 år).

Jag har hursomhelst svårt att få ihop det till 65 000 kr på ett år. Jag har svårt att se att hon kostade 66 000 kr förra året (faktiskt ännu svårare att se än nu som treåring, eftersom hon som tvååring inte hade några fritidsaktiviteter under terminerna som kostade, åt mindre och behövde ännu färre grejer – det enda som var högre var den typ 300 kr dyrare dagisavgiften) och ”ska” kosta 65 000 även nästa år. Och det är ju nästan 200 000 kr på tre år, det är ju galet mycket pengar!

När de blir större, typ tonåringar, och ”ska ha” både det ena och det andra i form av märkeskläder och teknikprylar kan det ju bli annorlunda, men småbarnsåren förstår jag faktiskt inte alls varför de skulle behöva vara så dyra.

Hur mycket kostar era barn? Kostar de som Swedbank/Länsförsäkringar hävdar?

Jag börjar jobba igen

Jag börjar jobba igen

Idag börjar jag arbeta. Jag har inte jobbat sedan i början av juni, då jag först hade fyra veckors semester och därefter gick direkt in i föräldraledighet med Lillan.

Det är tudelat, känslan av att gå tillbaka. Lämna henne.

Jag börjar inte med jobb-jobb. Jag har forskningstid i sex veckor och börjar med tre veckors forskningskurs innan jag ska göra min halvtidskontroll. Så det kommer inte att bli sex veckor åtta-till-fem. (Det blir det därefter.) Första veckans forskningskursschema är rätt mastigt, men det är ändå betydligt lugnare än vanligt heltidsjobb.

Men det är tillräckligt för att ifrågasätta. Med tanke på det community jag numera tillhör, detta underbara FIRE-community, blir det väl så. Jag har varit ledig i närmare nio månader och har kommit in i många saker som optimerat vårt hushåll. Jag handlar på ett sätt så att vi minimerat vår matbudget, och vi har dessutom sluppit gå och handla på helgen, jag har fixat det i veckorna. Jag har oftast maten väntande när maken kommer hem från jobb, vilket minimerar tiden med en hungrig och trött familj. Jag har sålt begagnat, tagit hand om tvätten, städat, bakat bröd, minimerat utgifter, fixat administrationen.

Jobbigast är nog tanken att under överskådlig framtid, när jobbet börjar på riktigt om sex veckor, så blir det på heltid. Maken går på föräldraledighet (vi har en period just nu när morfar går in och tar Lillan medan Storan är på dagis i större utsträckning) och jag ser till att göra färdigt AT. Jag vill bli klar. ”Få” min legitimation (”få” är ett intressant ord, med tanke på att den förutom 5,5 års utbildning även kräver AT med godkända placeringar, medsittningar på varje placering, och ett godkänt AT-prov). Jag vill kunna säga till anestesin, dit jag kommer söka mig, när jag har möjlighet att börja där. (Och får jag det vikariatet kommer jag fortsätta jobba heltid.)

Men jag tittar på Lillans runda kinder, det där gapande leendet med två små riskorn till tänder, ögonen som lyser med ren och skär glädje över livet, och jag undrar hur mycket jag kommer missa. Jag är splittrad. Någon gång måste jag ju gå tillbaka, för jag vill inte vara hemma resten av livet. När är lagom? Nu är ganska lagom ändå. Jag har varit hemma mycket, mycket längre än de flesta kvinnor i världen får vara hemma med sina barn, betalt. Det är väl bara i Sverige det är nära nog ”kort” att som mamma bara vara hemma tills barnet är sju månader.

En del av splittringen ligger ju i att jag hade kunnat fortsätta vara hemma så länge jag ville, betald av Försäkringskassan eller ej. Vi går runt på runt 40% av vår inkomst, så inte ens maken hade behövt arbeta heltid.

Jag vill vara läkare. Jag vill vara mamma. Jag vill göra det bästa för mina barn. Men det är svårt att veta vad det är.

(Storan är jag inte lika fundersam över. Hon är jublande glad över att nu få vara längre på dagis och slippa gå hem redan klockan tolv… Hon är så trött på sin mamma!)

Copied!