Tänkte att jag måste skriva ett litet hyllningsinlägg till en site som verkligen är fantastisk: Börsdata.
Det är definitivt inte alla som investerar mot FIRE gör det i aktier – det många föredrar är passiva indexfonder som är billiga och just följer index, eftersom det trots allt är ganska svårt att slå index. Jag och maken tycker att aktier är kul och allt eftersom vi lär oss mer om det har det gått bättre för oss. Vi har en del pengar i fonder också, men när det kommer till val av aktier är Börsdata en guldgruva. Den är en guldgruva redan i gratisversionen, men man får ju säga att i betalversionen så är det en guldgruva där man hittar en massa diamanter och rubiner också. Screening-verktyget är grymt bra. Jag gissar dessutom att jag bara skrapat på ytan gällande sitens alla olika funktioner, novis som jag är.
Numera har de hiskeligt många bolag också, 8 000 st över hela världen, även om huvudfokus är Norden och Sverige.
Man kan se alla möjliga nyckeltal, dagliga aktiekurser och mycket mer, och det för tio år bakåt i tiden.
Så, om du är intresserad av aktier, använd Börsdata. Och om du använder Börsdata, fundera på om det inte vore värt att testa betalversionen (hint: det är värt).
Och vid sidan av detta får jag ju också tillägga att Kvalitetsaktiepodden (som Börsdata samarbetar med) är en grymt bra podd som tar mycket (det mesta? allt?) av sin data från Börsdata. Jag har lärt mig enormt mycket av den podden och man hittar många spännande bolag genom dem. Lugnt, sakligt och östgötskt. Lyssna på den!
(Och det här inlägget är inte ett enda dugg sponsrat, betalt eller nånting, det är bara en grym tjänst och en bra podd.)
Bloggaren Miljonär innan 30 har skrivit en bok tidigare som jag läste men inte har recenserat eftersom det var ett bra tag innan bloggen började. Han har nyligen utkommit med en andra bok, som ingår i serien ”Den enkla vägen”, vilket i det här fallet blir den enkla vägen till ekonomisk frihet. Boken har inte mycket gemensamt med den första boken som handlade mer om hans egna resonemang och strategier för att bli just miljonär innan han fyllde trettio (och pensionär innan han fyllde fyrtio); denna bok är mer om vad som händer sedan. Vad ska man med friheten till? Första sidan i boken sätter tonen:
Om du fick behålla lönen utan att gå till jobbet. Skulle du då fortsätta tillbringa 8 timmar om dagen plus restid på just det du jobbar med idag?
Boken är uppbyggd i tre större delar och några avslutande sidor. Första delen är återigen MI30 som pratar om sitt eget och varför ekonomisk frihet är något att sträva efter, hur mycket pengar som krävs, och så vidare. Kan ju inte påstå att det var så mycket nytt om man dels läst första boken och dels läst andra böcker på ämnet. Andra delen är kort och handlar om vad forskningen säger, med en forskare som studerat spelvinnare och en som är lyckoforskare. Den är inte särskilt djup och hade för min del gärna fått ta lite mer plats.
Den enkla vägen till ekonomisk frihet av Miljonär innan 30.
Tredje och största delen är intervjuer med olika mer eller mindre kända personer om ekonomisk frihet, där vissa har uppnått detta och andra är på väg ditåt. Denna del blir jag något besviken över. Har man följt eller lyssnat på intervjuer med personerna som intervjuas – majoriteten antingen bloggar själva eller har varit med i poddar – så vet man det mesta som står här. Maribel Lindbergs berättelse om hur hon och maken Oscar (Farbror Fri) blev fria har jag hört i poddar och läst om. Günther Mårders ovilja att ge sina ungar något annat än gröt på morgonen, för att yogurt är dyrt, när han har 20 miljoner i tillgångar, likaså. Per H Börjesson har varit med i poddar och skrivit egna böcker.
Bäst av intervjuerna tycker jag den med Volatis Patrik Wahlén är, vars aktier i bolaget gör honom till miljardär. Han jobbar vidare ändå och trivs uppenbarligen förträffligt med det. Förmodligen bokens bästa citat är detta, som svar på frågan om vad han tycker om trenden med tidig pension:
Något jag tycker glöms bort i den här frågan är vad man egentligen drömmer om. Jag tycker det är galet att drömma om att inte göra något. Till exempel inte jobba. Drömmen borde istället handla om vad man ska göra mer av om man inte jobbar. […] Jag tror man mår som bäst av att sätta upp mål och klara av utmanande saker. Sen behöver det inte vara på ett jobb för alla människor. Men att drömma om att inte jobba är en konstig dröm.
Författaren själv sammanfattar också intervjuerna i ungefär den riktningen:
[…] är det tydligt att friheten är något som man är väldigt glad och tacksam för och den har inte i något fall lett till förslappning, sysslolöshet eller kroppsligt förfall. Nästan alla pratade om drömmar och visioner för framtiden och jag såg inte minsta tecken på känsla av tomhet eller brist på mening med livet.
Slutdelen innehåller räkneexempel på hur man kan använda sig av sparande för att t ex gå ner till halvtid om man tycker att det verkar som för mycket jobb att spara hälften av lönen eller mer för att bli helt fri, följt av överkurs gällande olika strategier för hur man får portföljen att räcka, och ett gäng läs- och lyssningstips.
Sammantaget känns den här boken lite som ett gäng poddintervjuer eller längre blogginlägg. Att boken känns mindre givande när man hänger på bloggar och lyssnar på poddar om ekonomisk frihet är inte särskilt konstigt, eftersom det är en ganska liten ankdamm trots allt med personer som dels har som mål att bli ekonomiskt fria och dels bloggar om det/på annat sätt gör det så att andra får veta om det. Och om gruppen man har att välja från är liten och rätt välkänd, då blir ju de man plockar ut det likaså.
Jag fann inte boken lika motiverande och taggande som t ex Den enkla vägen: bli rik och fri med aktier, eller Investeringsguiden, men precis som MI30:s första bok är den både lätt- och snabbläst om man har en liten stund över. Lite sådär småputtrigt trevlig, ett samtal med kompisarna.
I oktober anmälde jag mig, lagom spänd inför att gå min första kurs om investeringar. Hittills har jag bara läst en massa böcker, samtliga lånade alldeles gratis på biblioteket. Kavastus trender verkade spännande, med en framstående Twitter-profil.
Sedan kom Kavastugate, eller vad man vill kalla det för fyndigt namn (när det gäller just Kavastu verkar det ju finnas ett och annat smeknamn, inklusive parodikontot ”Vaha$tu”), och ”alla” på Twitter tyckte illa om honom. Vissa profiler på Twitter säger att han enbart backtradar (dvs hävdar i efterhand att han köpte respektive sålde på botten respektive toppen), och det finns ett gäng screendumps på tweets som gör att man funderar. Min taggning inför att gå kursen sjönk, än mer när han blev sågad i en recension i jag tror Dagens Industri. Folk gapade på Twitter att de haft rätt.
Men eftersom jag bokat in mig på kursen skulle jag givetvis gå den ändå, även om det kändes mer tveksamt.
Det skulle visa sig att jag var långt ifrån ensam om funderingarna. Eftersom Kavastu i första hand är en Twitterprofil var det ju därigenom majoriteten hittat till Kavastus trender. Den ”sekt” man pratat om på Twitter, med anhängare som anser att herr Talving är investerar-gud, existerade inte bland de sju-åtta jag pratade med på plats. Visst, det var bara ett litet urval av de uppåt 125 pers som närvarade, men ändå. Alla uttryckte sina tvivel och att de var där för att lära sig mer, men att det inte på något sätt var att detta var Den Enda Vägen.
Klockan nio lördagen den förste december var jag så på plats på Sheraton i Stockholm. Kavastu och en arrangör hälsade alla välkomna personligen genom att ta i hand. Efter ett kort intro om dagens upplägg var det sedan dags för Kavastu att börja.
Han bemötte kritiken på Twitter och artikeln väldigt kort – dels genom att hänvisa till Rika Tillsammans-bloggen Jan Bolmessons recension (som är väldigt positiv) som ett bra ställe att läsa om kursen, och dels genom att konstatera att journalisten i fråga var en av två på hela hösten som inte tagit i hand. Den andre var tydligen någon svårt förkyld. Slutkommentaren om det hela var, ”Ni får ju avgöra själva.”
Och det fick vi, för sedan satte det av i racerfart. Det kallades till och med ”Rivstart!”. Det dröjde ingen tid alls innan de första bolagsexemplen kom – man kan konstatera att det knappast handlar om att han valt ut ett fåtal case som passar honom, jag gissar att han drog igenom uppåt tre dussin olika bolag under de åtta timmar som kursen pågick (en timme lunch).
Kavastu gick igenom hur han själv kommit fram till den strategi han idag kör, och den som lyssnat på honom i poddar under hösten då han promotat sin bok har hört detta förr. Resa till Thailand, gamla tidningar med, analys av misstag och framgångar. Efter det följde ett antal tips över hur man gör samma resa själv – inte den till Thailand dårå, men den för att analysera vad man gör rätt och fel.
En del av det han säger är självklart. Mantrat ”Köp styrka, sälj svaghet” är ungefär lika givande på en Kavastu-kurs som ”Köp på botten, sälj på toppen” är av vem som helst. I den bästa av världar skulle man ju lyckas med dessa saker, men att se vad som är svagt respektive starkt, och veta vad som är botten respektive toppen, är ju liksom lite det som är utmaningen i just det här. Kavastu, får man ju ändå ge, gjorde sitt bästa för att delge de strategier han använder sig av – och den statistik han lutar sig mot. För herregud vad mycket data han har sammanställt. Han är datanörd i ordets rätta bemärkelse. Data och trender hela vägen tillbaka till 1980 får vi se på löpande band, sammanställt och jämfört framlänges, baklänges, på längden och på tvären. Oavsett kritik känns det som att just datan och analyserandet, det får man ge honom att han verkar kunna.
Det är statistik om vilka som är de hetaste månaderna på börsen, det delas in i om börsen är i bull- eller bear-trend, när på dagen man bör sälja/köpa, vad som händer på natten med kurserna statistiskt sätt, och mycket mycket mera. En del av detta har jag hört förr i poddar, och han kan visa statistiken bakom.
Med detta i bagaget får min slutsats bli denna om kursen: Huruvida han backtradar på Twitter bryr jag mig inte vidare mycket om. Kursen var lärorik alldeles oavsett. Han förordar inte att man ska göra som han (han säger sig nu helt ha lämnat börsen i väntan på att se om vi på väg in i en björnmarknad, och han säger aktivt att det definitivt inte är för alla att sälja allt), utan att man ska ta med sig det som man tycker passar den egna stilen, personligheten, temperamentet och den tid man har till sitt förfogande. Det var bland det första han sa och det upprepades till sista minuten.
Hans tankar om hur man ska hantera skalning in och ur bolag tyckte jag också var givande. Och ett citat jag tar med mig, efter att vi bränt oss på ett förhoppningsbolag som vi låg kvar i alldeles för länge, är: ”Folk snöar in och vill ha revansch i samma bolag som de fått en fetsmocka av” – den tycker jag är viktig att ha med sig.
En av måååånga slides under Kavastus trender 4.0, utan statistik men med något nog många av oss känner igen, i alla fall vi som någon gång investerat i ett tillväxtbolag som gått åt skogen.
Jag upplevde Kavastu mer ödmjuk i denna kurs än jag tyckt att han verkat i någon podd eller i boken (Bli rik och fri med aktier). I sektionen om vart vi är på väg just nu var han mycket tydlig med att han inte kunde säga – tecknen är illavarslande, men om december blir en bra månad kan det ändå fortsätta vara en bra bilmarknad.
Jag höll mig vaken och lyssnande hela vägen igenom, och han höll det intressant i princip hela vägen (mot slutet av eftermiddagen drogs ett stort antal bolag på raken, då blev det lite svårt att koncentrera sig, men annars så).
Att hävda att hela kursen bara är MA200 och sen är det inget mer, som recensionen i tidningen sa, är en rätt elak sammanfattning med dålig substans. Visst är det mycket MA200, men det är också mycket mer. Eller vad vet jag, kanske är jag bara sååå okunnig att jag inte fattar att jag blir lurad? Vem vet. Jag tyckte att jag lärde mig något, jag uppskattade det. Den var precis på lagom nivå för mig – inte någon grundkurs, men inte heller vidare avancerad. Jag kan inte påstå att det var något under kursen jag inte förstod – och det om något är väl ett gott betyg, med tanke på hur en del (dåliga) föreläsare kan göra även det enklaste svårt, och hur andra (bra) föreläsare kan göra det svåra förståeligt.
Är det värt pengarna? Det kan man alltid diskutera. Jag ångrar inte att jag gick kursen. Andra tycker säkert (uppenbarligen) att det är helt bortkastat.
(På Sheraton var maten för övrigt fantastisk, och inget snacks med utgånget datum serverades. Som om det nu skulle påverkat innehållet i kursen.)
Innan jag börjar med en mer djupgående recension vill jag bara säga en sak: LÄS DEN.
Okej, med det avklarat kan vi ta tag i resten. En recension av Factfulness av Hans Rosling med sonen Ola Rosling och svärdottern Anna Rosling Rönnlund.
Factfulness av Hans Rosling, Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund.
Jäklar, vilken bok. Denna härliga ton, denna positiva känsla mitt i en hel del elände, denna tillförsikt som genomsyrar boken från första till sista sidan. Den är genomarbetad och intelligent och lär dig saker på varenda sida.
Första uppslaget, på insidan av själva omslaget, har det bubbeldiagram som Rosling blivit känd för, världshälsografen som på ena axeln visar livslängd och på andra visar inkomst. En ”världskarta för hälsa och välstånd” (vill man se den utan att låna boken finns det på Gapminder också). Den återkommer han till flera gånger i boken. Sedan kommer en inledning med tretton multiple-choice-frågor, som till exempel:
Hur många människor i världen har viss tillgång till elektricitet?
A: 20 procent
B: 50 procent
C: 80 procent
Så får man svara på alla frågorna, och det är tydligen ytterst ovanligt att man är bättre på att svara på frågorna än en chimpans (dvs slumpen). När Rosling frågade 12 000 personer i fjorton länder dessa frågor var genomsnittet två rätt av tolv, och femton procent fick noll rätt. Så är man kass är man i gott sällskap.
Frågorna återkommer i hela boken, så att det blir en supertydlig röd tråd att följa – dock utan att det blir tillgjort. Resten av boken är elva kapitel, på de olika instinkter Rosling identifierat som problem som hindrar en från factfulness. Varje kapitel går igenom dessa instinkter och går till botten med dem. Till exempel skriver han om försämringsinstinkten:
Lösningen är inte att dränka alla negativa nyheter med fler positiva nyheter. Det skulle bara leda till en förljugen snedfördelning åt andra hållet. Det skulle hjälpa lika mycket som att balansera för mycket socker med för mycket salt. Kanske mer spännande, men mindre sunt.
En lösning som fungerar för mig är att försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt.
När vi hör någon säga ”Det blir bättre” verkar vi tro att de också säger ”Oroa dig inte, slappna av” eller rent av ”Blunda”. Men när jag säger ”Det blir bättre” säger jag inte alls något sådant. Jag vill definitivt inte att du blundar för de fruktansvärda problemen i världen. Jag säger att saker och ting kan vara både dåliga och bättre än de var innan.
Han kopplar varje kapitel till både statistik och egna berättelser, och trots att det är statistik som nog skulle få de flesta att somna i vanliga fall så gör han det på ett sätt som bara är spännande. Det här är en faktabok som är en page-turner! Rosling och hans son och sonhustru har ju tillsammans utvecklat Gapminder, som gör alla de välkända bubbeldiagram och annat visuellt som Rosling använde i sina presentationer. Han växlar enkelt mellan statistik i världen, liknelser om sitt barnbarns tillväxt och egna erfarenheter från alla olika hörn av världen. Och det är bara spännande. Och roligt, dessutom. Små finurligheter i hur han uttrycker sig gör att man ibland kan sitta och småfnissa åt det. Här pratar han om miljö som en av de saker vi är rädda för (rädsloinstinkten):
Kemofobin gör också att det flera gånger per år presenteras ett ”nytt vetenskapligt rön” om något syntetiskt ämne som finns i mycket små kvantiteter i något vanligt livsmedel och som skulle kunna döda dig om du åt ett fraktfartyg eller två av det varje dag tre år. Då gör högutbildade personer allvarliga miner och diskuterar det över ett glas rödvin. Att det inte finns några dödsoffer alls spelar ingen roll för diskussionen. Rädslan verkar nära sig enbart på det osynliga ämnets ”kemiska” karaktär.
Och han ger en del kängor också. Ett riktigt bra stycke är om anti-vaccinationslobbyn:
Högutbildade välmenande föräldrar väljer att avstå vaccinationer som skulle skydda deras barn mot dödliga sjukdomar. Jag älskar kritisk tänkande. Jag beundrar skeptiker. Förutsatt att man respekterar fakta. Så om du är skeptisk mot vaccinationer mot mässling vill jag be dig om två saker. För det första att du tar reda på hur det ser ut när ett barn dör i mässling. De flesta barn som insjuknar i mässling tillfrisknar helt, men det finns ännu ingen bot och även med tillgång till den bästa moderna sjukvården, dör ett eller två barn per tusen insjuknade. För det andra att du frågar dig själv: ”Vilket slags fakta skulle övertyga mig att byta åsikt?” Om svaret är ”Inga fakta skulle någonsin få mig att byta åsikt om vaccination”, ställer du dig utanför den faktabaserade rationaliteten, utanför just det kritiska tänkande som lett dig till denna punkt. För att vara konsekvent i din skepsis mot vetenskapen borde du nästa gång du ska opereras säga till kirurgen att hon inte behöver bry sig om att tvätta händerna.
Och ett sista citat om något som ligger mig varmt om hjärtat: Att vi har ändliga resurser när det gäller allt. Oavsett om det gäller inom medicin där man inte kan ge allt åt alla, eller om det gäller politiker som på fullaste allvar hävdar att de ”inte ställer grupp mot grupp” och liknande dumheter, eller utvinningen av olja. Vad det än handlar om så är det ändligt. I stycket nedan har han talat om huruvida det viktigaste för honom när han arbetade på ett sjukhus i Afrika var att satsa allt på de enskilda barn som kom in till sjukhuset, eller om många fler kunde räddas genom att man förbättrade förhållandena utanför sjukhuset.
Att ägna det enskilda synliga offret alltför stor uppmärksamhet utan hänsyn till antal kan få oss att satsa alla våra resurser på en bråkdel av problemet, och därmed rädda långt färre liv. Denna princip gäller överallt där vi måste hushålla med knappa resurser. Det är svårt för människor att tala i termer av resurser när det handlar om att rädda liv, eller om att förlänga eller förbättra liv. Den som gör det uppfattas ofta som hjärtlös. Men så länge resurserna inte är oändliga – och det är de aldrig – är det mest medkännande man kan göra att använda sin hjärna och komma underfund med hur an gör mest gott med det man har.
Jag vet inte om jag har något favoritkapitel, för alla är bra. Man känner igen sig hela tiden. Rosling kallar sig inte optimist, utan sitt eget påhittade ord: positivist. Han tycker att ”optimist” har naiviteten inneboende i sig, och han är inte naiv. Han har sett världen för vad den är. Men han är positiv, och han kan, som han föreslår även för oss andra i citatet ovan, hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det kan både vara dåligt OCH ha blivit mycket bättre. Allt är inte perfekt, långt ifrån – men det har varit mycket sämre förr. Och han överför denna positiva känsla till läsaren.
I slutet av varje kapitel får du en tydlig kortversion av hur man hanterar instinkten för att istället bli mer factful. Dessa är korta och koncisa och i punktform. Och avslutningsvis finns en bild som kort och koncist sammanfattar hela boken.
I slutet av boken drabbades jag av en lite vemodig känsla, dels för att boken var slut och dels för att dess författare dog våren 2017 efter att han drabbats av pankreascancer (den sjukdomen… fy farao). Jag hade väldigt gärna velat träffa Hans Rosling någon gång. Jag hade så gärna velat se honom fortsätta med sitt viktiga arbete. Vem vet var vi hade varit med ebola-epidemin om han inte varit med? Ingen människa är oumbärlig, jorden fortsätter snurra, men vissa är mer saknade än andra.
Och svaret på frågan ovan? Det får du när du lånar eller köper boken. För det ska du givetvis göra!
Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken!
Marcus Hernhag har ju skrivit ett par böcker i serien ”Den enkla vägen” och den här gången har han hittat en partner i Arne Talving, AKA ”Kavastu” på Twitter. På bokens baksida kallas de båda ”börsgiganter”, vilket de säkert är i Sveriges lilla ankdamm till finansvärld.
Grundbudskapet i boken är: Det är enkelt att bli miljonär, om du själv vill. Det kräver dock dedikation och uthållighet, och huruvida du har det är upp till dig.
Boken är uppdelad i fem delar: första delen om hur man lever ett liv som ger överskott, del två om att ta hand om sitt kapital (båda dessa författade av Marcus Hernhag), del tre framför allt om Kavastus uppväxt och inställning till sparande och livet. Del fyra är kort av Hernhag om att skaffa sig drivkraft och utvecklas, och del fem kallar de ”Aktiematchen” och är en diskussion mellan de båda författarna om olika saker, såsom passiv eller aktiv förvaltning av aktier och fonder, om man ska försöka tajma marknaden, om man ska ha bara svenska aktier eller även utländska, och så vidare. Eftersom författarna skrivit separat i olika delar blir det lite splittrat då de inte har samma investeringsstrategier, men det är också intressant att läsa olika.
Jag gillar Hernhags delar. Den lugna utstrålning han har i såväl intervjuer som sina tidigare böcker fortsätter även i denna bok. En del av de första två kapitlen blir dock rätt långdragna, och det känns som att samma sak sägs flera gånger men på lite olika sätt. Det finns dock en del kul statistik, såsom att Svenska spel sålde trisslotter för 3,2 miljarder (!) kr under 2016 trots att chansen att vinna en miljon eller mer var en på miljonen – risken att träffas av blixten i Sverige är därmed större…
Hernhag lägger fram tips för den strategi han uppenbarligen förespråkar – han har ju trots allt skrivit en hel bok om utdelningsaktier. Det är förhållandevis konkret, med en del räkneexempel som gör saker ännu mera konkret.
Kavastus delar är jag mer kluven till. Å ena sidan är de verkligen inspirerande, hur han kommit från noll och ingenting till att bygga upp den förmögenhet han har idag (vilken förmögenhet det nu är, därom tvistar Twitter… och vilket får en att fundera på det där med barnspar, är det verkligen bra?). Å andra sidan har hans delar en förmåga att låta ganska… nedlåtande. Han verkar lyckas med allt han förtar sig, och om man inte fattar alla börsens svängningar fram och tillbaka borde man inte vara där alls, då ska man köra indexfonder, typ. Dessutom känner jag att boken saknar de mer djupgående tipsen som Hernhag har i sin del, för hur man lyckas på börsen. Kanske vill Kavastu behålla de så att han kan ta ett par tusen per deltagare i sin populära kurs Kavastus trender? Förmodligen. Däremot presenterar han 62 smarta spartips, där de flesta är enkla att följa – men många är tips som finns varsom på nätet (matlåda, behöver du ett gymkort eller kan du ut och springa istället, förhandla räntor, cykla istället för att köra bil, osv).
Kavastu går inte helt utan att ge tips om börsen. Han går in på nyckeltalen, och på två sidor får vi hans placeringsfilosofi. Resonemanget om att en aktie kan vara dyr på 100 kr och en annan billig på 300 kr, att det inte funkar som ett par byxor på rea i en affär, är bra. Jag gillade också hans kapitel om misstagen på börsen starkt, det borde vara obligatorisk läsning innan man börjar investera i aktier.
Sammantaget tycker jag att det är en inspirerande och härlig bok som framför allt unga människor borde läsa för att få sunda vanor från början, och förstå att det ligger på en själv att lyckas i livet. Jag har redan gjort mycket av det som tas upp i boken, men framför allt om man är precis i början av att börja fundera över sparande, investeringar är det här en bra bok. Eftersom jag är väldigt mycket av inställningen att man är sin egen lyckas smed gillar jag verkligen bokens budskap att man kan lyckas med det man tar sig för om man bara lägger manken till. Jag funderar på att ge bort boken till en yngre kompis i julklapp, eftersom jag tycker den är så taggande.
Jag har onödigt många högskolepoäng, men exakt noll av dem har med ekonomi att göra. Trots att jag drivit företag sedan början av 2000-talet, först som enskild firma och numera ett aktiebolag tillsammans med maken, har jag aldrig varit insatt i ekonomin i det hela eftersom min mamma är ekonom (och sjuksköterska, det där med dubbla examen runs in the family kan man säga). Hon har tagit hand om alltihopa och gör det fortfarande. Själv har jag mest varit förvirrat ointresserad av debit och kredit och balansräkning och resultaträkning och allt vad det är.
Men så får man ett intresse för privatekonomi, som får till följd att man blir intresserad av börsen, som får till följd att man vill kunna först något av någon årsredovisning eller kvartalsrapport från företagen man köper (och någon enstaka gång säljer). Så då lånar man en bok på biblioteket, som blev den här: Företagets ekonomi – handbok för icke-ekonomer av Pål Carlsson.
Företagets ekonomi av Pål Carlsson
Boken är ungefär så torr som man kan tänka sig, även om författaren gjort sitt bästa med tecknade figurer lite här och var. Men den är faktiskt bra ändå, och den undervisar i precis det den säger sig undervisa.
Författaren börjar med att gå igenom lika företagsformer, även om boken som helhet mest fokuserar på aktiebolag, främst då mindre sådana men principerna för större bolag är ju desamma. Därefter går han igenom löpande redovisning och ekonomisk rapportering, vilket är mina största blanka kunskapshål. Kort och koncist beskrivs balansräkning med tillgångar, skulder och eget kapital, och därefter resultaträkningen med intäkter, kostnader och resultat. Det finns gott om exempel i boken som gör det lättare att konkretisera de många begreppen.
Nästa del handlar om ekonomiska nyckeltal, och hur de kan användas, såsom likviditetstal, soliditetstal och avkastningstal. Efter att ha lyssnat på gott om poddar som gör företagsanalyser känner jag mig faktiskt lite mer hemma i dessa tal än de som förekommer i den ekonomiska rapporteringen.
Därefter kommer kapitel som är väldigt bra och viktiga för den som har ett eget företag – budget, beskattning, moms, finansiering, prissättning och företagsvärdering. Boken avslutas med en ordlista med ekonomiska begrepp.
Som sagt handlar boken om precis det den lovar att den handlar om. Den är lite tråkig i utformningen och jag är inte så förtjust i böcker som väljer att jobba med en enda accentfärg (i detta fall intensivt blått) även om jag förstår att det är dyrare att trycka i färg och det skulle väl inte gett så mycket mervärde, det är bara jag som grafiker som tycker så. Boken riktar sig definitivt till icke-ekonomer (”icke” är till och med understruket på bokens framsida), den är rimligen alldeles för basic för ekonomer. Men vi andra finns ju också, så det är ju bra att sånna här böcker finns!
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
