Billigaste barnmaten gör du själv

Billigaste barnmaten gör du själv

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Matsmart.

Yngsta dottern har passerat sexmånadersstrecket för ett litet tag sedan (hur fort går inte ett halvår när man har en bebis!?), och det är dags att låta liten äta annat än bröstmjölk. Med perfekt timing skickade givetvis Nestlé ut ett brev med smakprov på deras ”mat” som de vill att jag ger den lilla. Några rabattkuponger medföljde givetvis på deras ”klämmisar”, gröt, välling och barnmat.

Trots den glada layouten med kladdiga bebisar och leende föräldrar är det ju lite lätt hotande i texten, som att ”järnet är viktigt – det främjar den normala kognitiva utvecklingen”, vilket är varför man ska ge ungen just Nestlés järnberikade barngröt. Och visst, det är bra med järnberikat om man inte ger barnet något annat som innehåller järn, men det är förhållandevis lätt att göra (typ leverpastej, aprikoser, eller lite paltbröd i gröten). Det de glömmer nämna är ju att deras gröt innehåller 62 gram kolhydrater per 100 gram pulver, varav 26 gram sockerarter. Havregryn innehåller i sig ca 60 g kolhydrater per 100 gram, men bara 1,2 g sockerarter (siffror från Axas havregryn)…

För att slippa stora bitar havregryn i gröten maler jag havregrynen på förhand till samma typ av pulver som köpe-gröten består av. I de portionsstorlekar jag gör till lillan handlar det om en matsked havregrynspulver, och två matskedar vatten, och det går på 30 sekunder i micron. Bra när lillan skriker av hunger…

Och babymat? Det är ju så tramsigt enkelt att göra på egen hand, så varför ska man betala 10-20 kr för en enda måltid?

Till en början kan man ju göra det enklaste: rotfruktspuré. Välj valfri rotfrukt, koka, blanda i lite smör och grädde, mixa. Färdigt. Gör en större batch och frys in i iskubsformer så har man små bitar att plocka fram efter behov.

Lite senare går man över till mer komplexa rätter. Jag har inte hunnit så långt med lillan men till stora tjejen brukade jag göra ”puckar” av mat som jag hade i frysen. Jag tog mina muffinsformar i silikon (så bra om man vill göra fina höga muffinsar!) och la t ex broccolipuré i botten, mosad lax på det, och potatispuré högst upp. Eller andra innehåll, men så att det blev en blandning av protein, kolhydrater, vitaminer och fett. Jag gjorde oftast tio-tolv stycken per gång och det var superenkelt att plocka fram efter behov. Och de kostar definitivt inte 10-12 kr styck. Efter hand som barnet blir större kan man ju göra det allt mindre puré-igt och mer bitar.

Och sluligen, ”klämmisar”. Det ska ju erkännas att det är praktiskt att ha en liggande i skötväskan om det blir akut, men med lite planering blir det ju sällan så akut. Och fruktpuré är ju också  löjligt enkelt att göra. För närvarande kokar jag frusna jordgubbar i vatten en längre stund och har till lillans (egengjorda) gröt. Socker/sötningsmedel göre sig icke besvär, och lillan älskar det. (Gröt, grädde och jordgubbar är faktiskt riktigt gott!). Frusna jordgubbar och hallon ska kokas minst två minuter eftersom de kan ha tråkiga bakterier på sig, därför är det viktigt.

Man kan ju också väldigt enkelt göra smoothie på till exempel banan, mango, blåbär, eller något annat. Vill man ha med något istället för att betala för klämmisar kan man ju ta en vara som på förhand är praktiskt paketerad – banan. I bästa fall finns de för 9,90 kr/kg, högsta priset brukar vara några kronor över 20 kr/kg. Även vid maxpris blir det billigare än att betala 10,50-20,90 kr för en klämmis… (priserna varierar efter innehåll, eftersom klämmisar kan innehålla smoothie, gröt, eller hela måltider i puréform). Alternativt äppelbåtar, skivat päron, kiwi, eller någon annan härlig frukt som inte är i puréform när barnen blivit bara lite äldre än sex månader.

Ska man envisas med att köpa barnmat är min rekommendation att göra det via t ex Matsmart (affiliatelänk). Jag köpte ett paket klämmisar när den enda gång jag handlat där, just för att ha i skötväskan till krissituationer. För närvarande finns det gröt-klämmisar 6 st för 49 kr, så det är ju lite billigare än på Ica. Dessutom får man räddar man ju mat som annars slängs, om man vill ha med det i beräkningarna.

Men alltså, det är så mycket billigare att göra det själv, och nej, så länge du ger ditt barn varierad mat med protein och grönsaker så kommer de inte bli undernärda, oavsett vad barnmatstillverkarna hotar med.

Att dela på föräldraledigheten

Att dela på föräldraledigheten

Framtidsfeministen tyckte att det var givet att man delar lika på föräldrapenningen eftersom det annars blir ekonomiskt ojämnt i framtiden (den som är hemma mest, generellt sett kvinnan, får mindre pension). Det var ett antal som höll med henne. Ett antal sa emot. Det är samma diskussion som så ofta, ekonomi och att den som är hemma tar mer av jobbet hemma. ”Jämställdhet” och allt det där.

Jag har varit föräldraledig i sju månader. Maken kommer inte vara hemma i sju månader, snarare fem. När vi är klara med föräldraledigheterna kommer det finnas dagar kvar att ta ut framöver.

Att vara hemma mer för min del är ju mitt och vårt val. Det passar för vår familj. Det är inte för att jag har den lägsta inkomsten som jag tar ut mer föräldraledighet, det är för att jag VILL vara hemma. För att det passar bäst med var jag är i livet och karriären just nu. Det passade också bättre med första barnet, eftersom jag fortfarande pluggade då. Maken har en opererande specialitet som det är svårt att vara borta från länge eftersom hantverket sitter mycket i händerna och man tappar det efter bortavaro (svärfar, neurokirurg, märkte skillnad på innan och efter ett par veckors semester!). Vi försöker lösa att vi är med våra barn mycket på andra sätt. Maken tar bland annat ut mycket tid på sommaren (mer än jag kan göra) i form av komptid, så att han är ledig mer än fyra veckors industrisemester, samt ledig fredagar på komp. Inget av dessa syns i jämställdhetsstatistiken för hur man delar föräldradagarna.

Är det undanflykter? Är vi ojämställda? Nej, det tycker jag inte. Det är vår familj. Våra val.

Och den som säger att man ska ”vara överens innan barnet kommer” har inte barn. Saker och ting förändras när man får barn. Det man sa innan behöver inte stämma för någon av de nyblivna föräldrarna längre. Jag har en kompis som gick tillbaka till jobb på 50% efter två-tre månader och pappan var hemma resterande, trots att hon hade tänkt vara hemma på heltid i betydligt fler månader. Andra människor, kvinnor som män, inser när de får barn att de inte alls vill jobba som tidigare. En del människor tycker att bebistiden är en skittråkig tid och slipper det helst, andra njuter för fulla muggar av den.

Det jag framför allt blir trött på är pekpinnar från ”feminister” och när politikerna lägger sig i det som borde vara vår familjs angelägenhet. Om det nu är så att kvinnorna får lägre lön för att vi är med våra barn (det är inte ett straff!) och ni så gärna vill in och pilla med det, förbättra då pensionerna/hur inbetalningarna görs under föräldraledigheten/whatever. Men ärligt talat, 1) har ni inte bättre saker för er att pyssla med i dagens Sverige, och 2) vi kommer ändå inte få ut vår pension förrän vi är 70+ och den riskerar ju att vara extremt låg med tanke på hur det ser ut redan idag. Snarare än att styra och ställa med hur familjer ska dela på föräldraledigheten kan man ju göra sparande mer tilltalande för alla inblandade, till exempel genom att INTE höja ISK-skatten och liknande dumheter. Men det är inga politiker intresserade av.

När treåringen får spendera sina pengar

När treåringen får spendera sina pengar

Äldsta dottern är tre och ett halvt, och vi har påbörjat hennes skolning i ekonomi. Tidigt? Tja, det är det säkert. Men vi gör ju inte det särskilt avancerat för någon som inte kan räkna längre än till femton.

Än så länge får hon ingen veckopeng, det tror jag vi börjar med när hon blir runt fem-sex. Däremot kan hon ibland få tjäna en liten peng när hon hjälper till med något utöver det vanliga, som när hon krattade löv i trädgården i nånstans runt en timme ihop med sin pappa och tjänade tio kronor. Härlig timlön, eller hur? Hon var supernöjd.

När hon tjänat en peng får hon lägga den i sparbössan. Detta tycker hon verkligen om. Inte helt sällan får vi i samband med detta ta ut pengarna i bössan och räkna dem också, vilket gör henne ännu nöjdare.

Igår var jag på Jysk för att införskaffa madrasskydd till de två nya sängar vi köpt. Det var rea – även om jag ärligt talat tror att det alltid är rea på Jysk – och dottern hittade ett lakanset med My Little Pony på. Hon älskar två saker här i livet: prinsessor och enhörningar, och detta uppfyllde det senare. Jag var motvillig; hon har redan lakan. Sedan bestämde jag mig för att i så fall får hon betala en del av dem själv (till henne sa jag att hon fick betala hela, men 175 kr har hon ju inte). Jag förklarade för henne att hon då har mindre pengar till att köpa något annat hon vill ha, och efter lite funderande (okej, typ fyra sekunder) bestämde hon sig för att hon ändå ville köpa lakanen.

Jag betalade – hon var lite frustrerad att hon inte fick använda betalkortet… Och väl hemma fick hon sedan ta fram sparbössan och vi tog ut pengarna, räknade dem, och jag tog de tjugo kronor jag sagt till henne att de kostade.

Allra mest nöjd var jag med hennes kommentar, när hon betalt: ”Mamma, nu måste jag arbeta mer så jag får pengar igen.”

Det var en mycket, mycket nöjd liten tjej som gosade ner sig i sängen på kvällen. (Jag vet, de ska tvättas innan användning, men med tanke på att kiddo inte släppte dem hade jag varit tvungen att lägga även henne i tvättmaskinen i så fall. Så de tvättas idag istället.)

Hur gör ni med barn och ekonomi?

Vem vill ha ett vrålåk?

Vem vill ha ett vrålåk?

Igår sålde jag den elbil för barn som jag vann åt min dotter i somras på Linköpings stadsfest. Det har stått på to-do-listan en längre tid, men bland alla andra måsten som fredagens disputation (den gick för övrigt utmärkt och firades med en hejdundrande fest och vi är nu så djupt lättade att det är över att det är svårt att sätta ord på) innebar så har det fått vänta.

Bilen var i nyskick eftersom dottern inte var vidare intresserad av den – hon tyckte radion i den var det roligaste, men vi hade ingen bra plats att köra den på eftersom den inte funkar på gräs och inne är det lite tight för att köra ett vrålåk som detta (hon körde mest in i saker när hon testade).

I söndags lade jag ut den (vi tänkte att det kanske skulle finnas någon som tyckte det var en bra julklapp). Det gick över förväntan. Jag tror det tog fyra minuter innan den förste intressenten skrev. Sedan följde ytterligare trettionio personer på mindre än ett dygn. Statistiken var sådan att trettiosju hade utländska namn, en del så att jag verkligen undrar hur de uttalas. Tre hade både svenska för- och efternamn. Och mer förvånande var att tre skrev på arabiska som första kontakt. Jag undrar om den här typen av statusprylar för barn är vanligare i icke-svenska familjer? Verkar ju som att önskan att köpa ett vrålåk till minstingen är större där i alla fall.

En av de som skrev var en farmor eller mormor som gärna ville ge bilen till sitt barnbarn. Jag hade sådan lust att säga till henne att skippa sådana meningslösa saker som detta vrålåk och lägga pengarna i en ISK till ungen och köpa tre Investor istället. Det gjorde jag inte, för man säger inte så, men… Vad ska ett barn med en sån här bil till? Ordinarie pris är typ 1 500 kr (även om den för närvarande kostar 899 ny på Jollyroom, vilket gör det väldigt kul att jag fick 900 för min…). Det är jättemycket pengar för en leksak till ett barn, och pengar som tveklöst borde kunna göra bättre nytta för den stora majoriteten på annat håll.

Själv är jag glad att den är borta – den tog mycket plats. Maken vill köpa en hockeyklubba till dottern eftersom hon önskat sig det länge, men resten av pengarna ska investeras. Som sig bör. Förmodligen i Investor.

Spara pengar i längden med årskort

Spara pengar i längden med årskort

Det senaste året har vi haft årskort på Kolmården. Vi bor i Linköping, så det är ungefär en timme bort – fullt hanterbart med två små barn, och treåringen stortrivs där i Bamses land och med berg-och-dal-banorna. Innan det här året hade jag bara varit på Kolmården en gång, när det var gratis inträde någon dag efter nyår för ett par år sedan. Annars har jag tyckt det var ganska dyrt. Nu fick vi årskorten i julklapp, men de köptes när de var halva priset. Det innebär att det bara behövs två besök så är årskorten intjänade.

Årskort gör att det blir mycket lättare att dra iväg, när man inte behöver fundera över inträdesavgiften. Det blir per automatik att vi använder årskort.

Av samma anledning önskade vi oss ett årskort på Leos lekland i födelsedagspresent till äldsta dottern. Det är ett dyrt årskort sett till att det är först vid elfte besöket man börjar tjäna på det mot att betala per gång, men vi fick det i början av sommaren och har nog varit där femton gånger hittills. Förutom att det är lättare att åka dit är det också inga problem att acceptera om kiddo inte vill vara där i flera timmar – vill hon gå hem efter 30 min är det okej. Så hade det inte känts om jag betalt 159 spänn i enskilt inträde…

När vi var i Stockholm senast blev det även årskort till Skansen. Där tjänar man in årskorten redan vid andra besöket, och eftersom mamma och pappa bor där är vi ju i Stockholm med jämna mellanrum. Att dra iväg och titta på djuren på Skansen och låta dottern leka av sig lär ju vara ett bra tidsfördriv.

Så när du åker någonstans, kolla på vad årskortskostnaden är och hur många gånger du skulle behöva besöka stället för att du skulle tjäna på det. När vi var på Disney i USA i början av året tror jag att man hade tjänat på att köpa årskort redan andra eller tredje besöket (men vi var bara där en dag)… och det är faktiskt inte så ovanligt att det är så.

Allt detta kan ju dessutom sammanfattas med det där att det är ”lättare att spara pengar när man är rik”. Har du pengarna att lägga på ett årskort kommer det bli billigare i längden än att köpa enskilda entrébiljetter till saker och ting, om du ändå kommer återvända mer än en gång under året.

Begagnat FTW

Begagnat FTW

Avanzapoddens senaste avsnitt handlar om ”sparhacks”, det som tidigare kallades husmorsknep eller spartips, antar jag. De konstaterar i podden att ”Investeraren” inte hört just ”sparhacks” som ord tidigare, så det är väl bara en fortsättning på alla andra -hacks som finns där ute.

Anyway.

Bland matlåda och minskning av elanvändningen tar de också upp att handla begagnat. Det är ju ett tips jag tror helhjärtat på, framför allt för barnen. För egen del handlar jag extremt lite kläder och då mest bara när det är absolut nödvändigt (t ex när man är gravid och inga kläder passar längre, eller när man ammar och kläderna behöver vara amningsvänliga; nu växlar jag mellan typ sex tröjor and that’s it, och hälften av dem är begagnade), så jag köper en del nytt. Jag växer ju generellt sätt (utom då graviditet) inte ur kläderna på samma sätt som döttrarna. Och att köpa nya barngrejer hela tiden blir dyrt.

Idag var det loppis i en närliggande kyrka och jag tog båda barnen (lite dödsföraktande, jag vet) med mig. Med den lilla i sjalen och den stora bredvid mig gick det faktiskt riktigt bra. Jag var ute efter skridskor och något juligt till stora tjejen och kom därifrån med skridskor och ett lucialinne, så det var ju definitivt godkänt. Hittade dessutom en Bamsebok, vilket jag samlar på till barnen men vägrar köpa till nypris, och en riktigt tjock och mysig kombinerad åkpåse/overall till lillan nu när det plötsligt blivit nollgradigt. Sedan tidigare hade jag också stämt träff med en tjej som via Facebooks Marketplace sålde en juloutfit till den lilla. Och så fastnade stora dottern för ett par rätt fula sandaler som hon fick för att jag kände mig snäll och de nästan inte kostade något.

Sammantagen kostnad för alltihopa? 290 kr. Jag tror att bara skridskorna nya kostar mer än så… [ infoga bild här av nöjd småbarnsmamma 😀 ]

Copied!