Semestern på Kanarieöarna var inte den billigaste sista-minuten-resan vi kunde hitta. Med ett heltidsjobb och två små barn är inte en sådan resa helt enkel att få ihop på ett bra sätt, utan vi bokade den tidigt i höstas, med barnpaket och allt. Det blev ändå ett fullt acceptabelt pris som det hela slutade på med mat och upplevelser för dottern, och jag och maken har varit på dyrare resor förr – vår bröllopsresa bestod av två veckors roadtrip i USA som började i Las Vegas och tog oss via Los Angeles, San Diego, upp via highway 1, till Yosemite och avslut i San Francisco, och det kostade mer.
Resan klargjorde ändå på många sätt vad vi sparar till, eller snarare: att det är just det vi sparar till. Resor, upplevelser, att kunna lägga pengar på det vi tycker är viktigt. Att våra barn ska få göra det de tycker är roligt utan att få höra ”Sorry, det är för dyrt”. De ska givetvis lära sig pengars värde och kommer få börja arbeta för att få inkomst, men möjligheterna ska finnas.
Och att vi för den delen ska kunna lämna Sverige om vi vill det. Om vi tycker att allt går för mycket åt skogen här. Ingen av oss känner, tyvärr, att landet är på väg åt rätt håll. Jobbet vill väl egentligen ingen av oss lämna, vi trivs båda som läkare. Men det kanske blir i ett annat land.
För den insikten är jag tacksam mot vår chartersemester. För att det klargjorde våra mål med sparandet.
Framtiden…
Jag tjänar bättre än hustrun. De sista 10 åren har vi amorterat så mycket vi kunnat på huset så om jag skulle trilla av pinn så kan hustrun och barnen på kvar så länge de önskar.
När denna ”säkerhet” var klar så börjar vi bygga på pengamaskinen för framtiden. Tanken är att när barnen är så pass stora att de börjar fundera på hus/ barn och familj så skall det finnas en tillräckligt stor summa i maskinen för att de utan att behöva betala överpriser skall kunna köpa sig en bostad i bra område.
Dvs de skall inte få pengarna gratis men att de kan utnyttja ex Avanzas superlån eller liknande för att komma billigare undan.
När jag sedan trillar av pinn av hög ålder så torde hustrun som är yngre och kvinna ca 10 år till. Min pension är bra…men hennes är det nog sämre ställt med. Med sparade pengar så behöver hon inte oroa sig.
Förhoppningsvis har vi lyckats föra över kunskapen om att om man inte slösar pengar så har man pengar till det som betyder något.
Äldsta barnet tycks ha förstått, det mindre är dock inte riktigt där ännu.
Mycket kloka tankar om det långa perspektivet på pengar, och låter likt vad vi har. Säkerhet och möjligheter, för både oss själva och barnen.